Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regionernas kostnader för samhällsviktig trafik

Interpellation 2025/26:174 av Åsa Karlsson (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2025-11-20
Överlämnad
2025-11-21
Anmäld
2025-11-25
Svarsdatum
2025-12-01
Besvarad
2025-12-01
Sista svarsdatum
2025-12-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Regionernas kostnader för samhällsviktig trafik(pdf, 101 KB)

Interpellationen

till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)

 

Finansieringsprincipen, fastställd av riksdagen 1994, slår fast att staten inte får ålägga kommuner och regioner nya uppgifter utan att samtidigt tillföra finansiering. Principen är central för att värna det kommunala självstyret enligt 14 kap. 3 § regeringsformen. 

Trots detta har Trafikverket under de senaste två åren minskat sin ersättning för redan beslutad och av staten definierad samhällsviktig trafik i norra Sverige, utan att justera uppdragets omfattning. Detta innebär i praktiken att staten överför kostnadsansvar för sitt eget trafikuppdrag till regionerna – i direkt strid med finansieringsprincipens syfte.

I oktober 2024 meddelade Trafikverket, endast två månader före trafikstart, att finansiering saknades för den tillgänglighet myndigheten själv bedömt som nödvändig i norra Sverige.

Inför 2026 minskar ersättningen ytterligare: 

  1. 43 miljoner kronor för Norrtåg
  2. 18 miljoner kronor för Samverkande inland
  3. 7 miljoner kronor för flygtransfertrafik till regionala flygplatser.

Tillsammans med tidigare neddragningar innebär detta att den statliga ersättningen minskat med 108 miljoner kronor på två år.

Tåg, bussar och flygtransfer är redan upphandlade och kapacitetssatta. Regionerna saknar därför möjlighet att anpassa trafiken efter statens sena neddragningar.

Neddragningarna innebär bland annat att

  1. statens ersättning till Norrtåg minskar från 143 till cirka 60 miljoner kronor per år
  2. Samverkande inland tappar finansiering från 39 till 21 miljoner
  3. det för flygtransfertrafiken i Västerbotten och Norrbotten endast återstår 4 av de 7 miljoner Trafikverket själv bedömt som nödvändiga. 

Regionerna kan inte bära dessa kostnader utan omfattande omfördelningar från annan central samhällsservice, såsom sjukvård. Det handlar inte om marginella justeringar utan om en orimlig övervältring av statens egna kostnader på regionerna.

Samtidigt som finansieringen av Gotlandstrafiken och nattågsavtalen ställs mot varandra minskas ersättningen till de statliga samverkansavtalen som möjliggör vardagsresande i norra Sverige. Detta skapar en tydlig obalans i statens prioritering och riskerar att allvarligt skada tilliten mellan staten och regionerna.

Mina frågor till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson är:

 

  1. Anser ministern att det är förenligt med finansieringsprincipen att staten minskar ersättningen för samhällsviktig trafik utan att minska uppdragets omfattning?
  2. Avser ministern och regeringen att säkerställa att regionerna kompenseras för de kostnader som staten genom Trafikverkets beslut nu överför till dem?
  3. Avser ministern och regeringen att tillföra de medel som krävs – minst 100 miljoner kronor per år – för att upprätthålla de statliga samverkansavtalen i norra Sverige?
  4. Avser ministern och regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att reformera tillgänglighetsmodellen och processen för samverkansavtal, så att regionerna ges reell delaktighet och långsiktiga planeringsförutsättningar?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2025/26:174, Regionernas kostnader för samhällsviktig trafik

Interpellationsdebatt 2025/26:174

Webb-tv: Regionernas kostnader för samhällsviktig trafik

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Andreas Carlson (KD)
Anf. 30 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Åsa Karlson har frågat mig om jag anser att det är förenligt med finansieringsprincipen att staten minskar ersättningen för samhällsviktig trafik utan att minska uppdragets omfattning och om jag och regeringen avser att säkerställa att regionerna kompenseras för de kostnader som staten genom Trafikverkets beslut nu överför till dem. Åsa Karlson har vidare frågat mig om jag och regeringen avser att tillföra de medel som krävs – minst 100 miljoner kronor per år – för att upprätthålla de statliga samverkansavtalen i norra Sverige. Avslutningsvis har Åsa Karlson frågat mig om jag och regeringen avser att ge Trafikverket i uppdrag att reformera tillgänglighetsmodellen och processen för samverkansavtal, så att regionerna ges reell delaktighet och långsiktiga planeringsförutsättningar.

Jag vill inleda med att understryka att ett väl fungerande, långsiktigt hållbart och tillförlitligt transportsystem, där alla trafikslag utvecklas och bidrar till de transportpolitiska målen, är en förutsättning för att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar. Det här har jag framfört flera gånger i kammaren, men eftersom det är grundläggande utgångspunkter för regeringens transportpolitik förtjänar det att upprepas.

När det gäller statens finansiering av de trafikavtal som Trafikverket har i uppdrag att ingå föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) att det tillförs 151 miljoner kronor för 2026. Syftet är att upprätthålla den interregionala tillgänglighet som den av staten upphandlade kollektivtrafiken skapar. Tyvärr har det tillfälliga avtal som Trafikverket slutit med SJ AB ökat kostnaderna för nattågstrafik kraftigt under 2025. Det påverkar även utrymmet för att teckna övriga avtal under 2026. Jag förutsätter att Trafikverket och SJ AB arbetar för att effektivisera avtalet så att kostnaderna minskar. Jag kommer att följa det arbetet nära.

Jag vill också kommentera det som Åsa Karlsson tar upp om den kommunala finansieringsprincipen. Som Åsa Karlsson mycket väl känner till är den tillämplig då kommuner eller regioner åläggs nya åtaganden genom statligt beslutade reformer. Så är inte fallet när staten genom samverkansavtal går in och medfinansierar interregional kollektivtrafik.

Avslutningsvis delar jag Åsa Karlssons bild av att det behövs långsiktiga planeringsförutsättningar för regionerna. Det kräver i sin tur en långsiktighet i de trafikavtal som Trafikverket tecknar där tillfälliga avtal som driver upp kostnaderna undviks. Jag ser mot bakgrund av det inte något behov av att i nuläget ändra tillgänglighetsmodellen eller processen för samverkansavtal.

Åsa Karlsson (S)
Anf. 31 Åsa Karlsson (S)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag måste säga att svaret lämnade några av de centrala frågorna obesvarade. Det vi diskuterar är inte småjusteringar eller regionala detaljer, utan det här handlar om statens ansvar för samhällsviktig trafik som staten själv definierat som nödvändig. Trafikverket har under två år minskat ersättningen till de fyra nordligaste regionerna med 108 miljoner kronor, trots att uppdragets omfattning inte har minskat.

Detta gäller Norrtåg med tåglinjer från Sundsvall och uppåt i landet, Samverkande inland, det vill säga 15 busslinjer i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland Härjedalen, samt statliga flygtransfertrafiken med tre linjer i Västerbotten och fem linjer i Norrbotten. Alla dessa tre samverkansavtal är avgörande för att människor ska kunna bo, arbeta och bedriva företag i norra Sverige.

Regionerna har redan upphandlat trafiken. Avtalen är redan skrivna och trafik är planerad och kapacitetssatt. När staten meddelar att finansieringen inte räcker vältras orimliga kostnader över från staten till regionerna. För staten är det småpengar och för regionerna är det enorma kostnader.

När ministern säger att finansieringsprincipen inte är tillämplig eftersom regionerna inte formellt åläggs ett nytt åtagande bortser ministern från kärnan i problemet, nämligen att staten drar ned sin finansiering samtidigt som staten inte minskar kraven på tillgänglighet. Det spelar faktiskt ingen roll om man kallar det för ett nytt åtagande eller förminskat stöd eftersom resultatet är detsamma.

Fru talman! Regionerna åläggs statens kostnader. I norra Sverige handlar det inte om några marginella effekter, utan det är fråga om trafik som är helt nödvändig för att hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna ta sig till jobbet, för att elever ska ta sig till sina utbildningar och för att företag ska kunna rekrytera anställda.

Att säga att finansieringsprincipen inte är relevant är att bortse från det kommunala självstyrets grundförutsättningar. Ministern hänvisar också till att regeringen har tillfört 151 miljoner kronor till statens upphandlade trafikavtal, men det är inte en förstärkning utan en brandkårsutryckning.

Fru talman! Regionerna ska inte behöva rädda staten när statens egna avtal blir dyrare. Regionerna ska inte vara budgetregulatorer för staten, utan staten måste återkomma med kompensation till de berörda regionerna. Det löftet hörde jag inte från ministern.

Jag hoppas att ministern i sitt nästa inlägg kan förklara hur staten kan fortsätta att kräva tillgänglighet utan att finansiera den – det är kärnan i interpellationen.

Zara Leghissa (S)
Anf. 32 Zara Leghissa (S)

Fru talman! Återigen sviker regeringen Norrbotten, återigen med neddragningar på trafikavtal, Samverkande inland och flygtransfer. För Norrbottens del betyder det en totalsumma på ca 43 procent i uteblivet stöd.

Det är som att man inte förstår eller bryr sig om vad neddragningarna faktiskt betyder för människor i vårt län och för norra Sverige. När regeringen drar ned på stödet är det inte bara en rad i budgeten som påverkas utan det är människors vardag, trygghet och möjlighet att påverka sina liv.

I norra Sverige och Norrbotten är avstånden långa. Vi åker kollektivt för att ta oss till jobben, till vården, till skolan och till familjen och när vi semestrar och turistar. Det borde regeringen egentligen veta. Men man gör ändå om samma misstag igen, för andra året i rad. Unga får svårare att ta sig till utbildningar, äldre får längre resor för att nå vården och arbetspendlare får en otrygg vardag. Regeringens besked slår också hårt mot jobben och mot näringslivet.

Norra Sverige står mitt i en historisk omställning när det gäller industrijobb, energi och grön teknik som innebär etableringar som hela världen tittar på. Det handlar om investeringar för ungefär 1 200 miljarder i Norrbotten inom industri, infrastruktur, gruva och skog, om cirka 30 miljarder i ökade skatteintäkter och om 20 000 nya jobb.

Samtidigt väljer regeringen att försvaga de strukturer som hela den utvecklingen bygger på. Företagen behöver arbetskraft, och arbetskraften behöver ta sig till jobbet. Det är inte raketforskning; det är en självklarhet. Ändå gör regeringen det svårare i stället för lättare.

Fru talman! Detta är också en fråga om välfärd och jämlikhet. När staten drar sig tillbaka tvingas nämligen regioner och kommuner täcka upp, då avtalen med operatörerna redan är tecknade. Det betyder att pengar måste flyttas från vård, från skola och från omsorg för att täcka hål som staten själv har skapat, för transporter som staten själv har pekat ut som samhällsviktiga men har valt att inte finansiera.

Det här agerandet talar emot finansieringsprincipen och att kommunerna ska vara självstyrande. Det är en omvänd Robin Hood-politik. Resurser tas från välfärden för att kompensera för regeringens passivitet.

Låt oss tala klarspråk. När kollektivtrafiken försämras ökar skillnaderna i människors liv. De som har bil kanske klarar sig. Men den som är ung och den som är sjuk och inte har råd med bil får betala för regeringens nedskärningar. Det är inte jämlikt, det är inte rättvist och det är definitivt inte en politik för hela landet.

Vi vet vad som händer om det här får fortsätta. Det blir svårare att rekrytera, det blir svårare att bo kvar och det blir svårare att flytta in. Fler orter riskerar att tömmas på sikt, inte för att människor vill flytta utan för att de känner att de inte längre har något val. Risken för ytterligare konkurser och för att företag väljer att etablera sig i andra länder ökar också, i en redan nedåtgående spiral för Sveriges tillväxt.

Hur kan regeringen försvara att man gång på gång försämrar norra Sveriges och Norrbottens möjligheter att växa, utvecklas och leva?

Fru talman! Min fråga till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson är enkel: När tänker regeringen ta ansvar för en långsiktig och tillräcklig finansiering för trafikavtalen, Samverkande inland och flygtransfer, så att människor faktiskt kan bo och arbeta i hela landet och så att företagen vågar investera också i Norrbotten?

Andreas Carlson (KD)
Anf. 33 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Man kan kalla det tillskott på 151 miljoner kronor som regeringen gör i budgetpropositionen för lite olika saker. Man får om man vill kalla det för brandkårsutryckning, som Åsa Karlsson gör. Men man kan inte kalla det för en neddragning eller nedskärning. Ett budgettillskott på 151 miljoner kronor är inte en neddragning. Det är något som tillförs ett anslag till det som vi diskuterar här i dag: den upphandlade trafiken, medfinansieringen och samverkansavtalen.

Bakgrunden till den ansträngda situation som ledamöterna ger uttryck för har att göra med det tillfälliga avtal som Trafikverket har slutit med SJ AB där kostnaderna för nattågstrafiken har ökat kraftigt under 2025. Det påverkar även utrymmet för att teckna övriga avtal under 2026.

Fru talman! Nu är det självklart viktigt att Trafikverket och SJ arbetar för att effektivisera det avtalet så mycket som möjligt, så att kostnaderna minskar. Då skapas det också utrymme för de ändamål som anslaget syftade till att täcka: den interregionala tillgängligheten och den av staten upphandlade kollektivtrafiken.

Det är alltså ett tillskott på 151 miljoner kronor som regeringen gör i budgeten, fru talman. Men mot bakgrund av att kostnaderna har ökat kraftfullt för det nödavtal eller tillfälliga avtal som Trafikverket har slutit med SJ är det en ansträngd situation. Det är självklart viktigt att Trafikverket och SJ nu arbetar för att effektivisera sitt avtal, så att kostnaderna minskar. Det är ett arbete som jag kommer att följa mycket nära.

Åsa Karlsson (S)
Anf. 34 Åsa Karlsson (S)

Fru talman! Ministern talar om vikten av god tillgänglighet och jämlika villkor i hela landet. Det välkomnar jag. Men jag måste konstatera att regeringens politik inte lever upp till den ambitionen.

I norra Sverige är det långa avstånd, och det finns ett svagt befolkningsunderlag på vissa ställen och i vissa områden. Det finns ett näringsliv som är helt beroende av fungerande kollektivtrafik. Därför blir konsekvenserna allvarliga.

Ministern talar om satsningar, men Norrtåg får sin statliga ersättning halverad från 143 miljoner till omkring 60 miljoner. Samverkande inland tappar 18 miljoner, vilket är nästan halva finansieringen. Och för flygtransfern minskas det från 7 miljoner till 4 miljoner, trots att Trafikverket själva har bedömt att behoven är på 7 miljoner kronor. Det sker som sagt samtidigt som regionerna redan har avtal med operatörer och redan har bemannat trafiken. Över 100 miljoner kronor har alltså försvunnit på två år.

Varför ska regionerna betala priset? De här avtalen är förhandlade av staten, inte av Region Västerbotten, Region Norrbotten, Region Västernorrland eller Region Jämtland Härjedalen. Regionerna är inte parter. De har inget inflytande. Men de får ändå betala.

Ministern säger också att tillgänglighetsmodellen inte behöver ändras. Men det är just den modellen som har möjliggjort att regionerna två månader före trafikstart får besked om att 30 procent av finansieringen försvinner, fru talman. Den typen av modell är varken långsiktig eller rättssäker. Ministern säger att långsiktigheten är viktig. Men med dagens system kan man inte leverera det.

Det är dessutom viktigt att påminna om att regionens budgetar redan är hårt ansträngda. För varje miljon som de tvingas ta till trafik kan pengar behöva tas från sjukvård. Det handlar om riktiga prioriteringar i verkligheten i redan hårt pressade regioner.

Fru talman! Regionerna behöver full kompensation för statligt prioriterad trafik. Det behövs en återställd finansiering på minst 100 miljoner kronor. Det behövs en omedelbar översyn av tillgänglighetsmodellen, så att regionerna inte längre får sena besked utan att få vara delaktiga. Och det behövs ett stopp för att regionerna ska agera buffert när statens egna avtal blir dyrare.

Zara Leghissa (S)
Anf. 35 Zara Leghissa (S)

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten Åsa Karlsson för denna viktiga fråga och även tacka Andreas Carlson för svaret.

Ministern svarar att han inte kommer att verka för att öka stödet. Det duger inte. Norrbotten behöver inte fler ursäkter. Norrbotten behöver besked och långsiktighet.

Det går inte att dölja sig bakom ord som prioriteringar. När regeringen prioriterar bort Norrbotten prioriterar man nämligen bort människors möjlighet att jobba, studera och leva sina liv. Man prioriterar bort den viktiga utveckling som faktiskt sätter Sverige på kartan. Man prioriterar bort 100 miljarder i exportvärde. Och man prioriterar bort 2–3 procent av Sveriges bnp.

Det är norrbottningarna som ser konsekvenserna varje dag. Våra ungdomar blir stående på perrongen. De äldre får längre väg till vården. Och företagen får slåss i motvind när staten släpper sitt ansvar. Vi socialdemokrater vill satsa på kollektivtrafiken, eftersom vi vet att den är viktig för vårt gemensamma samhälle.

Fru talman! Det är lätt att tala om hela Sverige. Det är svårare att faktiskt göra politik för hela Sverige. Men det är precis det som vi norrlänningar och norrbottningar kräver, att vi ska få fortsätta utvecklas och leva ett tryggt och värdigt liv.

Jag uppmanar därför återigen minister Andreas Carlson och regeringen: Ta ansvar för trafikavtalen för Samverkande inland och flygtransfer! Sluta skjuta över kostnaderna på regionerna och kommunerna, som redan kämpar med ekonomin! Se till att människor kan ta sig dit de behöver oavsett avstånd – för jobben, för välfärden, för tillväxten och för klimatet!

Andreas Carlson (KD)
Anf. 36 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)

Fru talman! För nytillkomna tittares skull kan jag säga att det tillförs 151 miljoner kronor för trafikavtalen 2026.

Det behövs långsiktiga planeringsförutsättningar för regionerna. Jag håller med debattörerna om det, fru talman. Det kräver i sin tur en långsiktighet i de trafikavtal som Trafikverket tecknar och att tillfälliga avtal som driver upp kostnaderna undviks. Bakgrunden till det ansträngda läge som nu råder är, precis som jag har sagt tidigare, ett tillfälligt avtal mellan Trafikverket och SJ som ökat kostnaderna kraftigt för nattågstrafiken under 2025. Det påverkar utrymmet för att teckna övriga avtal även under 2026, trots att det nu tillförs 151 miljoner kronor i den budget som regeringen har föreslagit för 2026.

Jag vill också, fru talman, nämna att regeringen givetvis kommer att ta del av Riksrevisionens pågående granskning av trafikavtalen för ökad tillgänglighet mellan regioner. Resultatet av granskningen kommer att presenteras i en rapport i mars 2026. Granskningen ska svara på om statens insatser genom trafikavtal effektivt bidrar till att förbättra den grundläggande tillgängligheten i kollektivtrafiken mellan olika regioner. Det blir förstås ett viktigt underlag för fortsatt arbete.

Herr talman! Jag vill återkomma till att situationen uppkommit till följd av ett mycket dyrt tillfälligt avtal som Trafikverket tecknat med SJ AB rörande nattågstrafiken. Jag förutsätter att parterna arbetar mycket aktivt för att effektivisera det avtalet, så att kostnaderna minskar. Det är ett arbete som jag kommer att följa nära och noga.

Åsa Karlsson (S)
Anf. 37 Åsa Karlsson (S)

Herr talman! I den här debatten har ministern betonat vikten av god tillgänglighet. Den synen delar vi. Men det räcker inte att säga att tillgängligheten är viktig. Staten måste också finansiera den. Det som nu händer är att staten drar ned på sin finansiering och vältrar över kostnaderna på regionerna. Det är kärnan i problemet. Regionerna ställs inför omöjliga val.

Samverkansavtalen har tillkommit för att vi tillsammans på statlig och regional nivå har konstaterat att det är mer kostnadseffektivt att staten köper trafik av regionen där det finns regional trafik. Alternativet till att medfinansiera via samverkansavtal är att staten själv organiserar och upphandlar egen trafik, som i så fall delvis skulle gå parallellt med regional trafik. Men kostnaden för egen statlig trafik kommer i så fall att bli högre än dagens nivå på budgeten för trafikavtal, eftersom samordningen försvinner. Det smartaste och billigaste är därför att tillföra de medel som krävs för att trafiken inte ska behöva minskas. Det är inte regionernas ansvar att det statliga nattågsavtalet blev dyrt. Då ska väl inte regionerna heller behöva ta kostnaderna?

Tack för debatten!

Andreas Carlson (KD)
Anf. 38 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Jag vill också tacka för debatten.

Ledamoten talar om ”kärnan i problemet”, herr talman. En mycket betydande orsak till det ansträngda läget är det tillfälliga avtal som Trafikverket har tecknat med SJ AB för nattågstrafiken. Det var och är mycket dyrt och påverkar utrymmet. Det är därför jag i flera omgångar i den här debatten har upprepat att jag förutsätter att parterna arbetar mycket aktivt för att effektivisera det avtalet och att det är ett arbete som jag kommer att fortsätta att följa nära och noga.

God tillgänglighet är viktigt. Det är därför regeringen har skjutit till 151 miljoner kronor för det här ändamålet i förslaget till budget. Man kan diskutera innehållet i det. Man kan diskutera storleken på summan och om det är för mycket eller för lite – jag har i och för sig inte hört någon säga att det är för mycket. Men man kan inte komma ifrån att bakgrunden till situationen är det mycket dyra tillfälliga avtalet. Det har jag inte hört ledamöterna nämna i sina inlägg, men jag kan konstatera att det är en betydande orsak till den ansträngda situationen. Därför är det så viktigt att parterna nu arbetar för att effektivisera avtalet och göra det mer kostnadseffektivt, så att det inte tränger undan andra viktiga ändamål som Trafikverket också har ansvar för vid upphandlingar och samverkansavtal för trafiken.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.