Regional obalans i det förebyggande arbetsmiljöarbetet
Interpellation 2007/08:143 av Stenberg, Maria (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-09
- Anmäld
- 2007-11-12
- Besvarad
- 2007-11-23
- Sista svarsdatum
- 2007-11-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 november
Interpellation
2007/08:143 Regional obalans i det förebyggande arbetsmiljöarbetet
av Maria Stenberg (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
I Sverige har stora framsteg gjorts för att skapa säkrare och tryggare arbetsplatser. Men statistik visar att tunga lyft, monotona arbetsuppgifter, buller, exponering för hälsovådliga ämnen, psykosociala faktorer, utsatt ensamarbete och hot om våld fortfarande är vanligt förekommande på våra arbetsplatser. Dessutom ökar stressen i arbetslivet, vilket också har en kraftigt negativ påverkan på arbetsmiljön.
Regeringen har gjort stora besparingar på arbetsmiljön. Det statliga anslaget till arbetsmiljöutbildning har dragits in. Arbetslivsinstitutet har lagts ned och anslagen till Arbetsmiljöverket har bantats kraftigt.
Information och inspektion är en viktig del av AV:s uppdrag för att säkerställa bra arbetsmiljö på alla arbetsplatser runt om i Sverige. Nedskärningarna av AV:s verksamhet kommer att påverka omfattningen av tillsynsarbetet som utförs av arbetsmiljöinspektörerna. Risken är stor för att resurserna knappt kommer att räcka till inspektion på de mest utsatta arbetsplatserna. Särskilt besvärlig blir situationen i norra Sverige med långa avstånd mellan arbetsplatserna. Merparten av de kvarvarande regionala skyddsombudens tid kommer att gå till resor i stället för till information och inspektion av säkerheten.
I Norrbotten ökar byggandet. Med tanke på det stora antalet olyckor som sker på byggarbetsplatser krävs fler inspektörer – inte färre.
Med anledning av ovanstående resonemang vill jag fråga följande:
Vilka åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern vidta för att säkerställa att Arbetsmiljöverket kan agera för god arbetsmiljö i gles- och landsbygdsregioner?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:143
Webb-tv: Regional obalans i det förebyggande arbetsmiljöarbetet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:30 Fredagen den 23 novemberProtokoll 2007/08:30 7 § Svar på interpellation 2007/08:143 om regional obalans i det förebyggande arbetsmiljöarbetet
Protokoll från debatten
Anf. 42 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Maria Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att säkerställa att Arbetsmiljöverket kan agera för god arbetsmiljö i gles- och landsbygdsregioner. Bakgrunden till frågan är de anslagsminskningar på arbetsmiljöområdet som riksdagen har beslutat om på förslag av regeringen.
Jag har i ett flertal tidigare interpellations- och frågesvar beskrivit bakgrunden till regeringens besparingar beträffande Arbetsmiljöverket och på arbetslivsområdet i övrigt.
Jag tror inte jag behöver påminna om innehållet i de svar som tidigare har getts. Låt mig bara konstatera att med de anslagsminskningar som föreslagits för Arbetsmiljöverkets del kommer anslagsnivån för verkets förvaltningsmedel från och med 2009 att ligga på i stort sett samma nivå som den låg på i slutet av 1990-talet. Det kan läggas till att det statliga bidraget till regional skyddsombudsverksamhet ligger på en högre nivå i dag än vad det gjorde då.
Jag är övertygad om att Arbetsmiljöverket kommer att bedriva en effektiv tillsyn inom ramen för de resurser som man tilldelats. En viktig prioritering är att inspektionsverksamheten är inriktad mot arbetsställen med störst risk för ohälsa och olycksfall. Denna inriktning av inspektionsverksamheten gäller oavsett var i landet arbetsställena är belägna och oavsett i vilken bransch de är verksamma. Byggsektorn, som Maria Stenberg särskilt nämner, hör i vissa avseenden till de områden som verket gett särskild uppmärksamhet under 2007.
Som jag nämnt i tidigare interpellations- och frågesvar har regeringen inlett ett arbete med att se över politiken på arbetsmiljöområdet. Vad denna översyn kommer att leda fram till ifråga om politikens innehåll och olika aktörers roller är ännu för tidigt att säga. En avsikt är dock att det även i arbetsmiljöpolitiken bör finnas en koppling till frågorna om utanförskap och målsättningen att fler människor ska komma i arbete. Min ambition är som tidigare meddelats att ha en bred dialog om dessa frågor, inte minst med arbetsmarknadens parter.
Anf. 43 Maria Stenberg (S)
Herr talman! Jag ska börja med att tacka arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin för svaret, men med anledning av svaret kan jag konstatera att det är viktigt att det finns ett regionalpolitiskt synsätt i de allra flesta frågor.
Norrbotten är faktiskt Sveriges största län till ytan, en fjärdedel av landets totala landareal. Belgien, Nederländerna och Luxemburg motsvarar tillsammans endast tre fjärdedelar av Norrbottens yta. Som ni förstår lever vi med långa avstånd och just nu med kallt klimat. Som kuriosa kan jag nämna att minus 37,8 grader var den lägsta uppmätta temperaturen i Norrbotten under förra året. Men tyvärr bor endast 2,8 procent av Sveriges befolkning i Norrbotten. Som man förstår skulle vi välkomna många flera blivande norrbottningar.
I Norrbotten finns gruvorna, stålet, vattenkraften, skogsbruket och papperet men även en omfattande testverksamhet och en livaktig turistnäring. Och det byggs som aldrig förr hemma i Norrbotten. Optimismen frodas och framtidstron är stor. Det spikas, det gjuts och det bryts malm.
Men mitt i allt det här måste vi ändå kunna se att under år 2006 och en bit in på 2007 rapporterades och anmäldes 109 000 arbetsskador. Merparten av dessa är olyckor på arbetsplatsen. Dessutom dog 66 människor i olyckor på jobbet förra året. Som om detta inte vore nog dör fler än 100 människor varje år därför att de tidigare kommit i kontakt med asbest.
Att människor blir sjuka och skadas eller riskerar att dö på grund av arbete är helt oacceptabelt. Det förebyggande arbetsmiljöarbetet måste stärkas, inte urvattnas som det riskerar som en konsekvens av borgerlig politik.
Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet var ett dråpslag, och urholkningen av Arbetsmiljöverkets budget innebär många negativa saker, bland annat kanske för tillsynen på arbetsplatser i glesbygd. Närmare 160 miljoner kronor ska bort från Arbetsmiljöverket fram till år 2009. Det innebär beslut om att 225 årsarbetskrafter ska bort, hälften av huvudkontorets anställda i Solna.
Men det räcker inte, utan nu behöver man ytterligare skära ned. Ca 50 helårsarbeten ska tas bort, och nu står de regionala distrikten på tur. I Luleå innebär det en minskning med totalt nio anställda fram till år 2009. I Norrbotten har som sagt Arbetsmiljöverket stora landområden att arbeta över, med långa avstånd och resor. Lägg dessutom därtill ett kallt klimat. Det är klart att de distrikten, de arbetsplatserna och vi som bor i dessa områden utsätts för stora påfrestningar om man inte kan garantera en tillsyn på våra arbetsplatser.
Dessutom kan man konstatera att Arbetsmiljöverkets inspektörers vardag i Norrbotten i framtiden kommer att i ökad utsträckning innebära ökad bilkörning under många och långa mil. Deras egen arbetssituation innebär på det sättet ökade risker.
Frågan till arbetsmarknadsministern kvarstår. Tror verkligen inte arbetsmarknadsministern att Arbetsmiljöverkets minskade budget påverkar verkets möjlighet att kontrollera efterlevnaden av arbetsmiljölagen på arbetsplatser i just gles- och landsbygd?
Anf. 44 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det finns två startpunkter. Den första är att Maria Stenberg beskriver utvecklingen i Norrbotten på ett oerhört positivt sätt. Jag kan bara hålla med om det. När man besöker Norrbotten - jag var i Haparanda för inte så länge sedan - ser man en fantastisk utveckling. Det är otroligt roligt att det går så bra som det gör för Norrbotten.
Det känns på många sätt som att det finns mer att göra för att underlätta. Jag kan nämna att jag träffade min finska kollega Tarja Kronberg för inte så länge sedan. Vi talade om hur man ska kunna underlätta gränshandel och pendling i Tornedalsregionen för att göra det lättare för regionen och dem som bor där att växa ännu mer och dra fördelar av den ekonomiska utveckling som finns i Norrbotten. Det är oerhört roligt.
Den andra utgångspunkten är att vi vet från en undersökning som gjordes för ett antal år sedan att kostnaden för arbetsrelaterad ohälsa uppgår för samhällsekonomin totalt sett till någonstans runt 50 miljarder per år. Detta är en siffra ungefär från sekelskiftet. Det är direkta kostnader för sjukskrivning och annat men också produktionsbortfall.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt av väldigt många skäl. För det första finns bakom siffrorna enskilda personer som far illa på jobbet, mår dåligt och tvingas hem trots att de egentligen vill vara på arbetet och arbeta.
För det andra är det dåligt för samhällsekonomin totalt sett. Det innebär ett produktionsbortfall som gör att vi får in mindre skatteintäkter och en lägre tillväxt än vad vi hade kunnat ha. Därmed har vi framöver lite sämre stöd för alla de åtaganden vi i övrigt har. Vi kan diskutera i andra former hur stora de ska vara, alltifrån sjukvård till pensioner eller var det nu kan vara.
Det finns all anledning att minska kostnaderna för arbetsrelaterad ohälsa. Jag har stor sympati för det Maria Stenberg nämner om något slags nollvision när det gäller olycksfall och dödsfall i arbetslivet. Det finns inget annat att säga än att ha det som utgångspunkt, om jag ska vara helt ärlig, och sedan får man arbeta sig dit. Så ser jag det.
När det gäller neddragningarna på Arbetsmiljöverket har jag några saker jag skulle vilja beröra. Det första är att det inte finns ett rakt och entydigt samband mellan anslagen till Arbetsmiljöverket och antalet olyckor i arbetslivet. Jag är naturligtvis helt medveten om att det finns ett samband. Men det är inte så rakt. Nu har vi tvingats prioritera i budgeten, som man alltid måste göra. Vi har dragit ned en del på Arbetsmiljöverket liksom på ganska många andra myndigheter.
Om man har målsättningen att antalet arbetsplatsolyckor ska gå ned och sikta mot att ingen ska behöva bli sjuk eller dö på jobbet måste man fundera på om anslag till Arbetsmiljöverket är det enda verktyg vi har. Det tror inte jag, och det tror jag inte heller att Maria Stenberg tror. Det finns anledning att se över vad vi kan göra.
Vi har inlett ett arbete med det vi kallar en tankeram för arbetsmiljöpolitiken. Tankeram som begrepp kan man tycka vad man vill om. Men det är som idé ett försteg till en ny nationell strategi för arbetsmiljön. När vi skulle inleda arbetet sade vi att vi gärna vill göra det så brett som möjligt.
Vi vill bjuda in arbetsmarknadens parter, forskare, Arbetsmiljöverket och andra som är intresserade. Vi hade det första seminariet den 24 augusti. Det kommer en departementsskrivelse med en sammanfattning nu vilken vecka som helst. Sedan inbjuder vi till en bred debatt för att få det på plats.
Jag ska återkomma till Maria Stenbergs fråga ytterligare en gång i mitt nästa anförande.
Anf. 45 Maria Stenberg (S)
Herr talman! Jag vill återigen påminna arbetsmarknadsministern om att vi som bor i glesbygd och kanske framför allt i Norrbotten har mycket stora landytor och långa avstånd mellan olika arbetsplatser och arbetsmarknadsregioner. Det innebär att en generell neddragning på Arbetsmiljöverket oroar oss.
Om Arbetsmiljöverket i stora distrikt som Luleå får neddragna anslag ska det betalas någonstans. Vi är väldigt oroliga över att det blir arbetsplatser som ligger långt ut i landet som får göra det.
Det skulle vara jätteintressant att veta om arbetsmarknadsministern vet hur långt Arbetsmiljöverkets inspektörer i Luleå har till gruvan i Kiruna, eller hur långt denna inspektör har om han sedan ska resa från LKAB i Kiruna till nästa gruva som ligger i norra Västerbotten.
Vi talar om väldigt långa avstånd där man förflyttar sig med bil. Det innebär också en arbetsmiljörisk för de inspektörer som jobbar i regionen.
Ett av politikens viktigaste verktyg är att ta hänsyn till de regionala skillnader som finns i hela landet. Det gäller inte bara i arbetsmiljöfrågor utan i de allra flesta politiska frågor.
Herr talman! Det känns så himla trist att höra arbetsmarknadsministerns svar på min interpellation där ministern konstaterar att han flera gånger har svarat på liknande frågor. Vi som bor långt ute i landet vill att våra frågor ska tas på största allvar.
Vi anser att vår arbetsmiljö och våra arbetsplatser är precis lika viktiga som alla andra arbetsplatser. De som jobbar i gruvan i Kiruna eller bygger på Silvermuseet hemma i Arjeplog tycker att deras arbetsmiljö och Arbetsmiljöverkets förmåga att kunna inspektera deras arbetsplatser ska vara lika viktig.
Konsekvensen blir att vi ser med förskräckelse på att det kanske innebär att man inte klarar av det när man får ett minskat anslag. Större delen av inspektörernas tid kommer att gå åt till att sitta och åka i bil mellan olika arbetsplatser.
Frågan är återigen: På vilket sätt kommer arbetsmarknadsministern att kunna ta på sig sina regionalpolitiska glasögon och titta på Arbetsmiljöverkets budget och säga att människor som bor i glesbygd och jobbar i glesbygd där man har långt mellan olika arbetsplatser kommer att prioriteras, och deras arbetsmiljö kommer också att prioriteras?
Anf. 46 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Maria Stenberg talar om att man måste ta hänsyn till lokala skillnader. Jag kan bara hålla med om det. När jag var partisekreterare var jag ofta i Norrbotten och hade samtal med vår ombudsman i Luleå om just frågan om de stora avstånd som finns.
Det ställer särskilda krav på hur man tar sig till olika saker och ting. Om man ska åka från Luleå till Kiruna för ett kvällsmöte tar det i princip ett dygn att ta sig fram och tillbaka om man ska vara helt ärlig. Jag känner till detta, och jag håller helt med.
Maria Stenberg säger också att arbetsplatserna i Norrbotten är precis lika viktiga som alla andra arbetsplatser. Det är självklart. De är snudd på viktigare, höll jag på att säga. Det kanske jag inte får säga om det är någon här från andra delar av landet.
Det är en region som kanske har kännetecknats av högre arbetslöshet än i andra delar av Sverige med de särskilda glesbygdsproblem som finns. Jag håller alldeles med också om det.
När det gäller hur Arbetsmiljöverket prioriterar och på vilket sätt det hanterar det har vi sagt när budgeten lades fram och i regleringsbrev och annat att anslagsminskningen så långt som möjligt ska belasta andra delar av verksamheten än den regionala tillsynen. Det var väldigt viktigt för mig att poängtera detta.
Hittills har det varit så att Arbetsmiljöverket har genomfört anpassningen till det minskade anslaget på det sätt som vi har föreskrivit. Det gör att man genomför en avsevärt större besparing på huvudkontoret än i de tio distrikten. Poängen med det från min sida var att se till att den regionala tillsynsverksamheten sker på det sätt som Maria Stenberg efterlyser.
Man kan naturligtvis diskutera anslagets omfattning. Jag förstår att man helst skulle vilja se mer. Det har jag all respekt för. Min utgångspunkt har varit att försöka hantera en budgetsituation som gör att vi vill prioritera utanförskapsbekämpning samtidigt som vi efter förändringarna landar på anslag som gällde för ett antal år sedan. Det är inte korrekt att beskriva det - inte som Maria Stenberg har gjort, utan som jag sett på andra håll i debatten - som en stor slakt, eller vad det nu kan vara. Så är det inte. Men där någonstans hamnar det.
Exakt hur Arbetsmiljöverket gör sina interna budgetar och prioriterar och driver sin verksamhet får jag inte ha någon synpunkt på, eftersom det är ministerstyre. Däremot följer vi det och försöker se att man gör det som vi har föreskrivit i regleringsbrev och annat. Av det vi hittills har sett känns det som att Arbetsmiljöverket har gjort så att besparingarna i huvudsak hamnar på huvudkontoret och inte på de regionala distrikten.
Anf. 47 Maria Stenberg (S)
Herr talman! Det är sant att man har gjort de största neddragningarna på huvudkontoret. Men det räcker inte för att man ska få ihop sin budgetram till år 2009. Nu står distrikten på tur, och det är det som oroar mig och mina väljare som bor och lever i glesbygd.
Egentligen kanske det inte handlar så mycket om en större eller en utökad budget. Det handlar framför allt inte om en mindre. Vi tror inte att en mindre budget gynnar arbetsplatser som ligger långt ute i glesbygd. Jag tror att man måste kunna se att det finns regionala skillnader när man nu gör sådana här neddragningar. Även om ministern inte tycker det så tycker vi att det är dramatiska neddragningar på Arbetsmiljöverkets budget.
Det handlar också om att Arbetsmiljöverkets inspektörer har till uppgift att göra tillsyn på alla arbetsplatser över hela Sverige. Det handlar om information och kanske om stöd och hjälp. Vi vet att det finns få arbetsgivare ute i Norrbotten. Där är det långt mellan arbetsgivarna. Det är klart att Arbetsmiljöverkets inspektörer gör en insats också när det gäller information och stöd och hjälp för att arbetsgivarna ska kunna ha en god arbetsmiljö.
När man pratar om utanförskapet och människor som inte har jobb eller människor som slås ut på grund av sitt arbete vet vi att det har skett och sker i ganska stor omfattning i Norrbotten. Man ska komma ihåg det jag säger: Vi i Norrbotten står för den tunga basindustrin, och vi har de kanske svåraste arbetsförhållandena till och från på olika arbetsplatser. Därför blir det så oerhört viktigt för oss att diskutera och lyfta fram frågan och säga att det finns regionala skillnader. Det är jätteviktigt att ha ett regionalpolitiskt synsätt, framför allt för människor som bor i gles- och landsbygd.
Anf. 48 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! De ytterligare personalminskningar som verket nu har bestämt om beror inte på ytterligare besparingar från regeringens eller riksdagens sida; det kanske bara ska konstateras. Den inriktning av anslagsminskningarna som beslutades under hösten 2006 gäller fortfarande. Det finns inte några nya eller mer omfattande besparingar som är beslutade om av regering och riksdag för 2008.
Men i syfte att bättre hantera omställningen har regeringen lämnat besked om en tillfälligt utökad anslagskredit som gör att man lättare kan hantera förändringen.
Arbetsmiljöverket har som huvuduppgift att fokusera på de sämsta arbetsmiljöerna alldeles oavsett var i landet de ligger. Jag tror att det är rätt utgångspunkt. Å andra sidan har jag full respekt för Maria Stenbergs utgångspunkt; man kan inte hitta de arbetsmiljöerna om man inte finns i hela landet och om man inte har möjlighet att bevaka hela landet. Det håller jag helt med om. Därför var det viktigt för mig att i samband med neddragningarna se till att så mycket som möjligt av neddragningarna inte skulle hamna på de regionala tillsynsverksamheterna och de tio distrikten. Vi kommer inte att överge Norrbotten heller i arbetsmiljöfrågor. Det kan jag lova Maria Stenberg.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.