Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regeringskansliets hantering av uppgifter till rättsväsendet

Interpellation 2025/26:149 av Laila Naraghi (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2025-11-11
Överlämnad
2025-11-13
Anmäld
2025-11-14
Svarsdatum
2025-11-28
Besvarad
2025-11-28
Sista svarsdatum
2025-11-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Regeringskansliets hantering av uppgifter till rättsväsendet(pdf, 91 KB)

Interpellationen

till Statsminister Ulf Kristersson (M)

 

Riksenheten för säkerhetsmål och chefsåklagare Per Lindqvist har utrett brottsmisstankarna mot en före detta säkerhetsrådgivare vid Statsrådsberedningen, Regeringskansliet. 

Säkerhetspolisen slår i sin förundersökning fast att regeringskansliet har lämnat en ”oriktig redogörelse” för händelseförloppet. Ett av felen har berört tidslinjen och hanteringen kring information som tillsänts regeringskansliet. När regeringskansliet hade att lämna ut mejl till säkerhetspolisen kring detta då säkerhetspolisen hade att samla in bevisning, så exkluderades detta mejl. Regeringskansliet avstod sålunda från att lämna ut bevisning till rättsvårdande myndighet.

Vad gäller frågan om att Regeringskansliet har undanhållit bevis för Säkerhetspolisen har chefsåklagaren sagt: ”Det ligger utanför ramen för den brottsutredning som vi bedriver och jag har därför inga synpunkter på detta.”

Det åligger inte på Riksenheten för säkerhetsmål att väcka åtal mot, eller utöva tillsyn av, regeringen och enskilda statsråd. Det ansvaret åligger riksdagen då tillsynen av regeringen och enskilda statsråd ankommer på riksdagen i enlighet med Regeringsformen. Det faller alltså på riksdagen själv att genomföra de delar av tillsynen och granskningen som faller utanför rättsväsendets rättsskipning. Frågorna nedan till statsministern, i hans egenskap av myndighetschef för dels Statsrådsberedningen, dels hela Regeringskansliet, är således inte något som är föremål för pågående rättsprocess.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsminister Ulf Kristersson:

 

  1. Varför har statsministern inte verkat för att Statsrådsberedningen och Regeringskansliet inte lämnar oriktiga redogörelser till Säkerhetspolisen?
  2. Har statsministern vidtagit några åtgärder för att förändra rutinerna på Statsrådsberedningen och Regeringskansliet med anledning av vad som anförs ovan, och i så fall vilka?
  3. Om inga åtgärder har vidtagits, varför inte?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2025/26:149, Regeringskansliets hantering av uppgifter till rättsväsendet

Interpellationsdebatt 2025/26:149

Webb-tv: Regeringskansliets hantering av uppgifter till rättsväsendet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 29 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Laila Naraghi har frågat statsministern varför han inte har verkat för att Statsrådsberedningen och Regeringskansliet lämnar korrekta uppgifter till Säkerhetspolisen, om några åtgärder har vidtagits för att förändra rutinerna med anledning av detta och om inga åtgärder har vidtagits, varför inte.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Först är det viktigt att understryka att rättsprocesser bedrivs självständigt av rättsvårdande myndigheter, och det betyder att jag inte närmare kan kommentera en pågående rättegång. Men på ett mer generellt plan kan man konstatera att det under en förundersökning inte är ovanligt att utredningsläget förändras i takt med att nya uppgifter kommer fram.

När det gäller Regeringskansliet och dess anställda gäller givetvis samma skyldigheter som för alla andra att lämna uppgifter till rättsvårdande myndigheter inom ramen för en förundersökning. Det saknas därför anledning att överväga några särskilda rutiner utöver det som redan följer av lag och gällande regelverk.

Jag vill avslutningsvis framhålla att regeringen har fullt förtroende för att Regeringskansliet agerar i enlighet med dessa skyldigheter.

Laila Naraghi (S)
Anf. 30 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Riksenheten för säkerhetsmål och chefsåklagare Per Lindqvist har utrett brottsmisstankarna mot en före detta säkerhetsrådgivare vid Statsrådsberedningen, Regeringskansliet. Det handlar alltså om statsminister Ulf Kristerssons bästa kompis Henrik Landerholm.

Säkerhetspolisen slår i sin förundersökning fast att Regeringskansliet har lämnat en ”oriktig redogörelse” för händelseförloppet.

Ett av felen har berört tidslinjen och hanteringen av information som har tillsänts Regeringskansliet. När Regeringskansliet hade att lämna ut mejl till Säkerhetspolisen om detta, då Säkerhetspolisen hade att samla in bevisning, exkluderades detta mejl. Regeringskansliet avstår sålunda från att lämna ut bevisning till rättsvårdande myndighet.

Vad gäller frågan om att Regeringskansliet har undanhållit bevis för Säkerhetspolisen har chefsåklagaren sagt: ”Det ligger utanför ramen för den brottsutredning som vi bedriver, och jag har därför inga synpunkter på detta.”

Herr talman! Det åligger inte Riksenheten för säkerhetsmål att väcka åtal mot eller utöva tillsyn av regeringen och enskilda statsråd. Det ansvaret åligger riksdagen, då tillsynen av regeringen och enskilda statsråd ankommer på riksdagen, i enlighet med regeringsformen. Det kallas granskning. Det faller alltså på riksdagen själv att genomföra de delar av granskningen som faller utanför rättsväsendets rättskipning.

Med anledning av detta har en interpellation ställts till statsminister Ulf Kristersson som handlar om varför statsministern inte har verkat för att Statsrådsberedningen och Regeringskansliet inte lämnar oriktiga redogörelser till Säkerhetspolisen.

Jag tycker själv att frågan i interpellationen är onödigt krånglig. Men formuleringen har sin grund i de krav kammarkansliet ställer på oss ledamöter för att vi ska tillåtas ställa våra frågor till regeringen.

Herr talman! Just denna fråga, kan jag meddela, var föremål för en längre diskussion med kammarkansliet, men till slut tilläts jag ändå att ställa frågan till statsministern. Det är bra, eftersom möjligheten att ställa interpellation är grundlagsskyddad då det faller på riksdagen att granska regeringen.

För transparensens skull för den som följer debatten – det vet jag att det är många som gör – och som inte är helt bevandrad i riksdagens vokabulär ska sägas att kammarkansliet här i riksdagen sorterar under riksdagens talman Andreas Norlén.

Herr talman! Jag tycker själv att frågan är onödigt krångligt formulerad. I grunden handlar det om varför statsministern har låtit detta ske. Med orden i Säkerhetspolisens egen förundersökning har Regeringskansliet lämnat en oriktig redogörelse för händelseförloppet. Statsministern är chefen och har således ett ansvar.

Herr talman! Jag noterar att justitieministern inte lämnar något svar på denna fråga. Jag noterar dock att han säger att han inte kan kommentera en pågående rättsprocess. Det har jag heller inte begärt.

Frågan om varför statsministerns kansli har lämnat en oriktig redogörelse till Säkerhetspolisen – det är Säpos egna ord om det inträffade – är inte föremål för någon rättsprocess. Det är inte heller, vad jag förstår, något som är en del av den pågående rättsprocessen.

Det åligger inte Riksenheten för säkerhetsmål att väcka åtal mot eller utöva tillsyn av regeringen och enskilda statsråd. Det ansvaret åligger riksdagen, då tillsynen av regeringen och granskningen av regeringen och enskilda statsråd ankommer på oss i riksdagen.

Herr talman! Med detta klargörande ber jag justitieministern att svara på frågan i interpellationen som han har sänts att besvara här i dag. Varför har statsministern inte verkat för att Statsrådsberedningen och Regeringskansliet inte lämnar oriktiga redogörelser till Säkerhetspolisen?

Eller enklare formulerat: Varför har statsministern låtit det ske? Varför har statsministerns kansli inte bistått Säkerhetspolisen med det myndigheten efterfrågat?

Varför har statsministerns kansli lämnat en oriktig redogörelse till rättsvårdande myndighet? Det är väldigt många som vill ha svar på det. Det är helt orimligt att Sveriges statsminister har den typen av ledarskap för sitt kansli och sina medarbetare.

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 31 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Laila Naraghi ställer många frågor som hon själv besvarar, om jag uttrycker mig på det sättet. Hon besvarar dem ganska insinuant och utan någon närmare grund för slutsatserna.

Det är en självklar utgångspunkt för alla inblandade parter att man ska lämna korrekta uppgifter till rättsväsendet. Det behöver uppenbarligen sägas, men det är klart att det är en självklarhet.

Vad gäller det faktum att man inte kan gå in närmare på de frågorna tycker jag inte alls att det är konstigt. Vad som ingår och inte ingår i förundersökningen, och vilka omständigheter och uppgifter som ingår i den, har varken jag eller Laila Naraghi någon insyn i.

Det är tur det, eftersom vi har ett självständigt rättsväsen. Det finns förundersökningar som hanteras av rättsvårdande myndigheter och inte av vare sig statsråd eller riksdagsledamöter.

Det enda vi vet är att det har väckts ett åtal. Vi har en dom i tingsrätten, där Henrik Landerholm friades. Det har överklagats, och det är en pågående rättsprocess. Med det får jag och, tror jag, även Laila Naraghi låta oss nöja för dagen.

Alldeles oavsett vad kammarkansliet kräver av riksdagsledamöter när det gäller hur de ska formulera sina frågor vill jag själv understryka att jag tycker att det är bra att frågorna diskuteras både här i kammaren och säkerligen också i andra sammanhang i riksdagen, där de kommer att vara föremål för diskussion och granskning.

Laila Naraghi (S)
Anf. 32 Laila Naraghi (S)

Herr talman! För tydlighetens skull: Vi diskuterar inte Henrik Landerholm här. Jag återgav att det var vad det handlar om och vad de uppgifter som vi diskuterar rör, för att sätta in det i sitt sammanhang så att man kanske skulle kunna förstå kontexten.

Det vi diskuterar här i dag – det interpellationen handlar om – är rutinerna på statsministerns kansli. Det gäller varför statsministerns kansli och medarbetare har lämnat en oriktig redogörelse till Säkerhetspolisen.

Rättsvårdande myndigheter har själva sagt att detta inte ingår i brottsutredningen. Mycket riktigt är det så, för tillsynen och granskningen av statsministern faller på oss i riksdagen. Det är därför som jag som riksdagsledamot har ställt en interpellation, helt i enlighet med grundlagen, till statsministern om hans tjänsteutövning.

Det faller på mig och på oss i riksdagen att göra det. Vi har en ansvarsfördelning i vår riksdagsgrupp för det. Detta är helt utanför den rättsprocess som pågår. Det handlar inte om den rättegången eller någon rättsprocess som pågår. Det handlar om Sveriges statsministers tjänsteutövning. Det faller på oss, enligt regeringsformen, enligt grundlagen, att hantera det. Det är alltså riksdagens uppgift.

Herr talman! Interpellationen innehöll också frågor om statsministern vidtagit några åtgärder för att förändra rutinerna på Statsrådsberedningen och Regeringskansliet med anledning av det inträffade och i så fall vilka. På detta svarade justitieministern att det inte har skett.

Förklaringen till detta är, enligt justitieministerns svar, att Regeringskansliet och dess anställda har samma skyldigheter som andra att lämna uppgifter till rättsvårdande myndigheter inom ramen för en förundersökning och att det därför saknas anledning att överväga några särskilda rutiner utöver det som redan följer av lag och gällande regelverk.

Herr talman! Nu är det så att Säkerhetspolisen själv har sagt att Regeringskansliet har lämnat en oriktig redogörelse till Säkerhetspolisen. Regeringskansliet har alltså, enligt Säkerhetspolisen, inte följt lagen och gällande regelverk. Statsministerns kansli har inte lämnat uppgifterna som skulle ha lämnats. Uppenbarligen föreligger det brister i statsministerns tjänsteutövning och på hans kansli. Detta kan inte bara viftas bort eller bortförklaras.

Herr talman! Kristerssons hantering är besvärande. Jag hoppas att justitieministern inte avser att täcka upp för det. Säkerhetspolisen har konstaterat att Regeringskansliet inte har lämnat riktiga uppgifter. Säkerhetspolisen sorterar under Justitiedepartementet, som justitieministern är chef över.

Jag utgår från att justitieministern står upp för sin egen myndighet. Jag har höga förväntningar på justitieministerns integritet. Säkerhetspolisen har som sagt konstaterat att Regeringskansliet har lämnat en oriktig redogörelse till dem. Så kan vi inte ha det. Statsministerns kansli måste förmås att lämna korrekta uppgifter. Här har justitieministern ett ansvar att axla.

Herr talman! Justitieministern och jag hade just här innan en debatt om en annan interpellation som ställts till statsministern om hanteringen av utlämnandet av handlingar. Där har statsministerns kansli också uppvisat omfattande brister, men här har man vidtagit åtgärder för att åtminstone delvis förbättra situationen.

Varför görs inte detta också i fråga om statsministerns kanslis bristande hantering av att lämna uppgifter till rättsvårdande myndigheter inom ramen för en förundersökning på samma vis som vi gick igenom i den tidigare debatten?

Herr talman! Jag vill därför ställa frågan: Kommer statsministern att vidta några åtgärder för att förändra rutinerna så att rättsvårdande myndigheter får del av de uppgifter som ska lämnas till dem?

Säkerhetspolisen sorterar som sagt under justitieministern. Jag utgår från att justitieministern står upp för sin egen myndighet och dess möjlighet att få del av korrekta uppgifter.

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 33 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Tack till Laila Naraghi för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag.

Självklart står jag upp för de myndigheter som sorterar under Justitiedepartementet. Jag gör det framför allt genom att värna rättsväsendets oberoende. I det är det väldigt centralt att jag i min roll inte kliver in och har synpunkter på hanteringen av enskilda ärenden och i synnerhet inte när det är pågående rättsprocesser.

Bara för att göra det väldigt tydligt: Nej, det är klart att de frågor vi diskuterar i dag – den granskningsuppgift som faller på riksdagen – inte är en del av brottmålet. Men de omständigheter och de fakta vi talar om är en del av en pågående rättsprocess, och det är det som är skälet till att jag inte går in närmare på dessa frågor.

Vad gäller frågan om skyldigheter att lämna korrekta uppgifter till rättsväsendet kan jag på ett allmänt plan konstatera att den lagstiftning och de övriga föreskrifter som gäller på området gäller lika för alla medborgare, inklusive dem som är verksamma i Regeringskansliet.

Jag vill också understryka att min tilltro till Regeringskansliets vilja att på ett korrekt sätt bidra till rättsväsendets legitima uppgifter är obruten. Sedan kan det säkerligen ändå finnas skäl att överväga om man kan göra saker ännu bättre. Men vi kommer ändå tillbaka till det faktum att de omständigheter vi talar om här är föremål för en pågående rättsprocess, och mot den bakgrunden är det varken lämpligt eller rätt att jag går in närmare på det.

Laila Naraghi (S)
Anf. 34 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Jag instämmer i vikten, betydelsen och nödvändigheten för vår demokrati av ett oberoende rättsväsen. Här är självklart justitieministern och jag helt överens.

Herr talman! Det borde vara statsministern som stod här i dag. Det borde vara han som svarade för sitt kansli. Men nu är det inte det. Interpellationen lämnades till statsministern för två veckor sedan, och det är konkreta och enkla frågor att besvara. Ändå har statsministern sänt justitieministern hit, en justitieminister som kommer med knapphändiga svar. Och det är kanske inte så konstigt, för hittills har justitieministern inte varit inblandad i denna nationella säkerhetsskandal.

Det är som sagt besvärande att statsministern inte är den som står här i dag. Sveriges riksdag och svensk allmänhet har rätt att förvänta sig en statsminister som sköter sina uppgifter. I det ligger att respektera svensk lag inklusive offentlighetsprincipen, som vi diskuterade här tidigare i dag, och skyldigheten att lämna uppgifter till rättsvårdande myndigheter. Här har Kristerssons kansli, hans medarbetare och hans ledarskap brustit.

Säpo konstaterar själv att Regeringskansliet har lämnat en oriktig redogörelse. Detta faller på oss i riksdagen att granska.

Det är obehagligt att tänka sig att vi har en statsminister som när hans kansli får frågor från Säkerhetspolisen undanhåller uppgifter. Vad ska barn och ungdomar tänka när de ser att landets statsminister och hans kansli beter sig så här?

Herr talman! Jag minns hur jag i början av 2000-talet som SSU:are imponerades av Gunnar Strömmer när han som tidigare MUF-ordförande grundade Centrum för rättvisa, som tog strid mot överheten och staten. Jag var enig med honom i detta, och det kanske har att göra med att jag kommer från Småland, med det historiska arv vi har där.

Jag vet att vi är många svenskar, i hela landet, som förfäras över hur Kristersson har agerat. Jag hoppas verkligen att Gunnar Strömmer inte lånar sig till att försvara detta förvaltningshaveri, för ett haveri på högsta nivå är vad det är. Vi i riksdagen måste tillåtas att granska det. Statsministern borde vara här.

(Applåder)

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 35 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Tack, Laila Naraghi, för dagens diskussion!

Det är självklart att riksdagens granskning av den här frågan och av alla andra frågor som rör statsministern och hans maktutövning är fullt legitim. Där finns alla möjliga verktyg att tillgå. Interpellationer är ett sådant verktyg, och jag föreställer mig att konstitutionsutskottets granskning säkerligen kommer att omfatta de här frågorna. Det är klart att det är fullt legitimt.

Det som möjligtvis är lite komplicerande i det skede av processen vi befinner oss i är att de omständigheter vi talar om är föremål för en pågående rättsprocess. Jag menar att det då är ganska rimligt att jag kliver ett steg bakåt och på ett allmänt plan säger att det är klart att det finns en laglig skyldighet som omfattar alla, inklusive alla som är verksamma i ett regeringskansli – och då talar vi inte bara om opolitiska tjänstemän utan förstås också om dem som är politiskt valda, utsedda eller anställda – att medverka på ett fullt öppet och transparent sätt i relation till rättsväsendets utredningar.

Det är också väldigt centralt att alla i dessa roller respekterar pågående rättsprocesser eftersom det handlar om rättsväsendets integritet. Det handlar också om en tillit till att alla väsentliga omständigheter blir belysta på ett bra sätt inom ramen för dessa rättsprocesser.

Om det därutöver finns frågor som mer handlar om ett politiskt ansvarsutkrävande är det helt riktigt att dessa frågor hör hemma här i riksdagen. Det här är en del av det, och det kommer säkerligen att bli fler tillfällen. Om statsministern kallas till konstitutionsutskottet kommer man där att ha alla möjligheter att ställa de frågor man tycker är berättigade i den här och andra närliggande frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.