Regeringens uttalande om pågående folkmord i Syrien och Irak
Interpellation 2015/16:381 av Sofia Damm (KD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-02-04
- Överlämnad
- 2016-02-05
- Anmäld
- 2016-02-09
- Svarsdatum
- 2016-02-23
- Besvarad
- 2016-02-23
- Sista svarsdatum
- 2016-02-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
I dag, den 4 februari 2016, har Europaparlamentet röstat igenom resolutionen Systematic mass murder of religious minorities by ISIS. Innehållsmässigt innehåller den nu gemensamt antagna texten tydliga referenser till förföljelsen av kristna (assyrier/syrianer/kaldéer) liksom yazidier och andra etnoreligiösa minoriteter. Resolutionen slår fast att Islamiska statens systematiska övergrepp och mördande syftar till att förgöra dessa grupper och därmed ska klassas som krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord.
Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Enligt uppgifter dödas varje år mer än 150 000 kristna, vilket också erkänts av Europaparlamentet i en resolution från den 30 april 2015. Vice ordföranden för Europaparlamentet Antonio Tajani, ansvarig för Europaparlamentets dialog med kyrkor och religiösa samfund, uppgav under högnivåmötet benämnt Förföljelsen av kristna i världen: En uppmaning till handling den 1 december 2015: ”Inget trossamfund är lika utsatt för hat, våld och systematiska angrepp som det kristna.” Europaparlamentets talman Martin Schulz uppgav under samma möte att förföljelsen av kristna är ”undervärderad” och ”inte har behandlats på rätt sätt”.
Extremism och pågående förföljelse resulterar i massmigration och internflyktingar. I Irak minskade antalet kristna från 1 400 000 år 2003 till ca 275 000 för närvarande, och i Syrien minksade antalet från 1 250 000 år 2011 till så få som 500 000 i dag, enligt uppgifter från The Pontifical Foundation. I vissa regioner har antalet kristna minskat med 80 procent eller ännu mer.
Genom att erkänna de pågående övergreppen i Mellanöstern som folkmord skulle principen om skyldighet att skydda (R2P) inträda, vilket innebär att när en stat uppenbart misslyckas med att skydda sin befolkning eller i själva verket är förövaren är världssamfundet skyldigt att vidta åtgärder för att skydda befolkningar, i enlighet med FN-stadgan. Det är bland annat av den anledningen som det är viktigt att vi kallar folkmordet som pågår i Mellanöstern just för ett folkmord och ingenting annat.
I en intervju i SR Studio den 25 februari 2015 sa utrikesministern att det är ett folkmord som pågår och att det därmed ställer särskilda krav på Sveriges agerande. Utrikesministern meddelade att Sverige därmed har anmält detta till Internationella brottsmålsdomstolen och att Sverige vill att FN ska pröva detta.
Med anledning av Europaparlamentets beslut och att utrikesministern för nästan ett år sedan gav detta besked vill jag fråga följande:
Var i processen befinner sig regeringens anmälan till Internationella brottsmålsdomstolen, och hur följer regeringen upp sitt uttalande, och följderna av det, om massutrotningen i Syrien och Irak som ett folkmord?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:381
Webb-tv: Regeringens uttalande om pågående folkmord i Syrien och Irak
Dokument från debatten
- Tisdag den 23 februari 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:68
- Protokoll 2015/16:68 Tisdagen den 23 februariProtokoll 2015/16:68 Svar på interpellation 2015/16:381 om regeringens uttalande om pågående folkmord i Syrien och Irak
Protokoll från debatten
Anf. 53 Utrikesminister Margot Wallström (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Sofia Damm har frågat mig om var i processen regeringens anmälan till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, befinner sig och hur regeringen följer upp sitt uttalande, och följderna av det, om massutrotningen i Syrien och Irak som ett folkmord.
Konflikterna i Syrien och Irak är en mänsklig katastrof. Asadregimens och Daishs brutalitet drabbar urskillningslöst civilbefolkningen. Ingen undkommer, varken sunniter, shiiter, kurder, kristna, yazidier eller andra grupper. Övergrepp begås även av andra väpnade grupperingar.
Sverige uppmanar samtliga parter att följa de säkerhetsrådsresolutioner som har antagits om övergrepp mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Iraks och Syriens minoriteter måste få sina rättigheter respekterade. Våldet måste upphöra.
Utan tvekan begås mycket allvarliga internationella brott i Syrien och Irak. Samstämmiga rapporter talar om grova, systematiska och omfattande övergrepp av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Straffrihet är inget alternativ. Förövare måste ställas till svars och brottsoffer få upprättelse.
ICC kan ges behörighet att utreda brott under dess stadga - folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser - på flera sätt. En stat kan ansluta sig till stadgan eller avge en särskild förklaring som ger ICC behörighet över dess territorium och dess medborgare. Ett annat alternativ är att FN:s säkerhetsråd, även utan den berörda statens samtycke, ger ICC behörighet.
Regeringen har tillsammans med de andra EU-länderna konsekvent uppmanat säkerhetsrådet att hänskjuta situationen i Syrien till ICC och uppmanat Irak att ansluta sig till domstolen. Även andra, såsom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s särskilda undersökningskommission för Syrien och Europaparlamentet, har pekat på vikten av att ICC ges behörighet för de brott som begås i Irak och Syrien.
När jag deltog i Sveriges Radios Studio Ett den 25 februari 2015 var det regeringens uppmaning till säkerhetsrådet att agera på detta sätt som jag avsåg. Det finns ingen möjlighet för Sverige att på egen hand hänskjuta situationen i Syrien och Irak till ICC.
I FN har vi tillsammans ett ansvar för att verka för att människor i fara bereds skydd, att det blir ett slut på konflikterna och att de ansvariga för övergreppen ställs till svars. Detta ansvar gäller oavsett om dessa brott kategoriseras som folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser. Det finns ingen hierarki dem emellan.
Det är viktigt att poängtera att våra möjligheter och skyldigheter att agera till skydd för befolkningar i fara inte är beroende av att vi slår fast gärningarnas rättsliga rubricering.
Anf. 54 Sofia Damm (KD)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Den 4 februari, samma dag som jag skrev min interpellation, gjordes ett viktigt ställningstagande av Europaparlamentet då det slogs fast att den utrensning av minoriteter som pågår i Mellanöstern är ett folkmord.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Utrikesministern har tidigare i debatten om folkmord upprepat att vad vi kallar den pågående utrensningen inte är av vikt utan att det viktiga är vad vi gör. Självklart ska vi inte gömma oss bakom eller fastna i begreppsdiskussioner utan fokusera på att få ett slut på det barbari som är.
Men vi politiker har ett ofrånkomligt ansvar att vända på varenda sten och utreda vartenda alternativ för att se hur vi med hjälp av ställningstaganden, påtryckningar och beslut på olika nivåer kan bidra till att grymheterna och det systematiska mördandet får ett slut.
Att FN i officiella rapporter allt oftare för resonemang om folkmord i beskrivningen av det oerhörda som pågår i Irak och Syrien har betydelse. Lika betydelsefull för bedömningen av övergreppen är den dokumentation som styrker att Islamiska staten, Daish, begått och begår brott med en klar intention att helt eller delvis förgöra specifika grupper. De grymma utrensningarna har också tydligt rapporterats av organisationerna Human Rigths Watch och Amnesty International.
I utrikesministerns svar poängteras att Daishs brutalitet drabbar civilbefolkningen urskillningslöst. Ingen undkommer, varken sunniter, shiiter, kurder, kristna eller andra grupper.
Ja, Daishs brutalitet drabbar långt fler än minoritetsgrupperna, men tyvärr är deras brutalitet fokuserad på att just skilja ut människor: de som inte delar deras strävan efter kalifatet, de som är vilseförda i den islamiska tron och orena, exempelvis shiamuslimer, de som enligt Daishs egen tolkning av salafistisk sunniislam uttryckligen definieras som ett legitimt mål, det vill säga troende kristna och de som betecknas som otrogna och fiender till islam. Straffet för otrohet och fiendskap är i terrororganisationen Daishs värld död och utrotning.
Det poängteras också i svaret från utrikesministern att övergrepp begås av andra väpnade grupperingar. Visst är det så. Situationen i Syrien är oerhört komplex, och våldet och mördandet utförs av många olika grupper, inte minst av Asadregimen själv.
Men argumentationen är något oklar. Anser utrikesministern att vi därmed ska vara tysta när minoritetsgrupper i Mellanöstern, såsom yazidier och kristna, systematiskt skiljs ut för att de tillhör en viss grupp? Varför räds utrikesministern att stå upp för kristna och yazidier som systematiskt utplånas från regionen? Varför kan inte utrikesministern med tydlig och klar röst säga att det som sker är ett folkmord och att det därmed kräver världssamfundets agerande?
Fru talman! Att våga ta ställning till huruvida kriterierna i FN:s folkmordskonvention är uppfyllda och om så är fallet erkänna att folkmord äger rum kan förändra dynamiken. Precis som utrikesministern läste upp i sitt svar är straffrihet inget alternativ, och förövare måste ställas till svars och brottsoffer få upprättelse.
Om detta ska ske måste Sveriges regering också agera. Jag vill därför att utrikesministern i denna debatt specifikt utvecklar hur ansträngningarna ser ut. På vilket sätt trycker regeringen på för att folkmordet ska hamna hos Internationella brottmålsdomstolen, ICC? Vad gör ni för att rättvisan till slut ska kunna segra?
Anf. 55 Robert Halef (KD)
Fru talman! Det pågår ett folkmord - en systematisk utrotning av kristna och andra etnoreligiösa grupper i Syrien och Irak. De kristna folkgrupperna - syrianer, kaldéer, assyrier, armenier och även yazidier - dödas på grund av sin etnicitet och sin tro.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Kristna folkgrupper har blivit marginaliserade i regionen. Under de senaste åren har den kristna befolkningen i Irak minskat med över 1 miljon och i Syrien med över 800 000 på grund av sekteristiska terrororganisationer som ställer som ultimatum att antingen konvertera till islam eller dödas.
Med anledning av det pågående folkmordet väckte jag under oktober månad förra året en motion till riksdagen om att Sveriges regering ska erkänna det pågående folkmordet i Syrien och Irak och verka för att EU och FN erkänner folkmordet i Syrien och Irak.
Fru talman! Jag ställde även en skriftlig fråga till utrikesministern för att uppmärksamma folkmordet och att Sverige aktivt ska verka för ett internationellt erkännande av det pågående folkmordet. I svaret på min fråga berör utrikesministern inte alls folkmordet. Hon ger helt enkelt inget svar på frågan eller något besked om ett svenskt agerande. Det verkar finnas beröringsskräck när det gäller förföljelse och förtryck av kristna minoriteter.
Fru talman! De kristnas existens och överlevnad i regionen står på spel. Vi får aldrig förneka eller bortse från det fruktansvärda som nu pågår, där tusentals människor drabbas svårt varje dag.
Fru talman! Den 4 februari röstade Europaparlamentet igenom en resolution om att Islamiska staten, IS, utsätter kristna minoriteter, yazidier och andra etnoreligiösa grupper för folkmord. Resolutionen antogs med stor majoritet, och beslutet är i linje med min motion - det förslag som jag lämnade till Sveriges riksdag under förra året och som kommer att behandlas i riksdagen under kommande veckor.
Fru talman! Det är dags för ett gemensamt internationellt militärt agerande för att stoppa denna mänskliga tragedi. FN har ett stort ansvar och bör snarast agera för att slå ut dessa destruktiva krafter som dagligen halshugger, kidnappar och våldtar människor.
Det som sker är ett folkmord enligt definitionen i FN-konventionen om folkmord. Sveriges regering bör erkänna detta som folkmord och verka för att även FN erkänner den pågående utrensningen av etnoreligiösa grupper i Irak och Syrien som folkmord.
Anf. 56 Anders Österberg (S)
Fru talman! Jag är tacksam för att Sofia Damm har lyft upp denna fråga. Den är oerhört viktig. Att kristna människor i Mellanöstern förföljs på grund av sin religion är fruktansvärt och vedervärdigt.
Den svenska regeringen spelar en stor roll för att skydda människor från våld, förföljelse och diskriminering. Sverige har bland annat tagit emot ett stort antal flyktingar.
Jag vill fråga utrikesministern, som har ett helhetsperspektiv: Vad mer gör vi på plats i området och i regionen?
Anf. 57 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Tack för synpunkterna!
Jag har ingen annan bild än den som ledamöterna har gett, och jag kan bara upprepa det som jag beskrev i mitt svar. Det är en mänsklig katastrof som drabbar sunniter, shiiter, kurder, kristna, yazidier och andra grupper. Det är en förfärlig situation för många kristna grupper - vi är överens om allt detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ord är av vikt, inte som ett slagträ i en politisk debatt om en situation som vi delar oron över utan därför att det har betydelse rättsligt vad man kallar saker.
Ni vet hur det ligger till med konventionen - ibland är den svår att använda. Det krävs att man har en rättslig instans som kan konstatera att det är ett folkmord.
Alla tecken som man kan spåra och se i konventionen uppvisas, men det är inte upp till mig utan till en rättslig instans att avgöra. Vi har därför sagt att vi vill hänvisa detta till ICC. Vi tycker att det är ICC:s roll. Vi vill att något ska hända när det gäller ansvaret. Det är heller inte upp till parlamentet att beskriva att det är ett folkmord, utan det ska ske rättsligt så att vi får åtgärder.
Jag räds inte alls denna debatt. Tvärtom har jag vid upprepade tillfällen träffat till exempel de yazidier som finns i Sverige, och jag kommer att fortsätta att göra det. Jag kommer att fortsätta att engagera mig för dessa grupper för att få svar på min fråga: Hur hjälper vi bäst till, och hur kanaliserar vi vårt stöd och vår humanitära hjälp så att vi ser till att skydda och hjälpa denna grupp?
Jag räds inte alls debatten. Jag har den ständigt och jämt här. Jag menar att det viktigaste vi kan göra är att handla politiskt. Tyvärr hör jag väldigt sällan från Kristdemokraterna exakt vad man föreslår att vi ska göra. Man fokuserar bara på ett ord som om det skulle hjälpa, men jag hör inga konkreta förslag, inte heller från representanten i Europaparlamentet.
Regeringen verkar på flera sätt för att få till stånd en lösning. För det första arbetar vi politiskt. Vi stöder FN-processen, som vi hoppas ska leda till en politisk lösning och fred i Syrien. Vi hjälper konkret FN-sändebudet Staffan de Mistura, och vi sekonderar folk till honom. Vi har hjälpt kvinnor att få en röst i fredsförhandlingarna. Vi för en aktiv dialog med olika delar av den syriska oppositionen och civilsamhället, också med de krafter som representerar minoriteter. Vi verkar för ett inkluderande och sammanhållet Irak, som kan ha demokratiska institutioner till skydd för landets många olika grupperingar, även religiösa och etniska.
För det andra agerar vi humanitärt på plats för att lösa den akuta krisen och lindra lidande och nöd. Vi ger ett omfattande humanitärt stöd: 2,2 miljarder kronor till Syrienkrisen. Vi har ökat det med 1,7 miljarder över fem år genom en ny Syrienstrategi.
För det tredje agerar vi nu också militärt i kampen mot Daish. Som ni vet finns en svensk väpnad styrka på plats i Irak nu, och den deltar i den militära utbildningsinsats som genomförs av den internationella koalitionen mot Daish.
Daish hotar folkgrupper med djupa och historiska rötter i Mellanöstern. Jag delar därför er oro över kristna och andra minoriteters situation i Syrien och Irak. Vi gör något mer än att bara diskutera vilket ord vi ska använda för dessa fruktansvärda övergrepp och brott mot människor.
Anf. 58 Sofia Damm (KD)
Fru talman! Låt mig vara tydlig. Vi kristdemokrater använder inte folkmordsbegreppet som ett slagträ i debatten. Vi har varit väldigt tydliga kring olika förslag - hur vi vill svara upp mot Frankrikes förfrågan i kampen mot terrororganisationen och när det gäller att upprätta säkra zoner.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men det vi pratar om här och nu är hur vi kan ställa förövare till svars och hur vi kan få igång processer för att rättvisan ska segra. Då kommer vi inte ifrån att folkmordsbegreppet är en faktor. Ja, det spelar en politisk och opinionsbildande roll för att utöva tryck. Det kommer vi inte ifrån när vi belyser och benämner det systematiska mördandet av minoriteter i Mellanöstern som ett folkmord.
Jag tror att detta skapar en moralisk press på säkerhetsrådet att agera, precis som det skapar en press på alla stater att göra allt de kan och förmår för att få ett slut på detta.
Folkrätten har utvecklat en gemensam skyldighet att skydda - responsibility to protect. När en nationalstat inte förmår skydda sin egen befolkning eller själv är förövaren är världssamfundet skyldigt att vidta stridsåtgärder för att skydda befolkningen, i enlighet med FN-stadgan.
Utrikesministern verkar tillstå detta. I den radiointervju i Studio Ett som jag refererade till i interpellationen frågade reportern: Att du nu slår fast att detta är ett folkmord, ställer det särskilda krav på Sveriges agerande? Utrikesministern svarade då: Ja, därför att det finns en konvention. Vi arbetar redan via EU. Vi har anmält detta till Internationella brottmålsdomstolen och till FN. Vi vill att detta ska prövas via FN, just utifrån folkmordskonventionen.
I dag har utrikesministern förklarat att det var regeringens uppmaning till säkerhetsrådet som avsågs, men jag saknar ändå konkretion. Vad har regeringen gjort för att världssamfundet återigen inte ska svika? Nu pratar vi om det rättsliga - hur vi kan ställa människor till svars så att brottsoffer kan få upprättelse.
Anf. 59 Robert Halef (KD)
Fru talman! Tänk om nazisterna kunde ha stoppats tidigare! Då hade inte 6 miljoner judar dödats i Förintelsen. Tänk om stormakterna hade kunnat stoppa folkmordet 1915 på kristna folkgrupper i Turkiet under det ottomanska rikets sönderfall! Då hade inte över 1,5 miljoner människor dödats på grund av sin kristna tro och etnicitet.
Det krävs av oss att vi handlar i dag om vi ska kunna rädda och skydda de etnoreligiösa grupper som dagligen drabbas av övergrepp och massmord. När Europaparlamentet nu för första gången har erkänt ett pågående folkmord måste erkännandet följas av handling. Annars kommer inte de drabbade att få skydd från förföljelse och ingen hjälp att återvända till sina hem. De fruktansvärda gärningar som dagligen pågår måste stoppas, och självklart bör de skyldiga ställas till svars för sina handlingar.
Nu är det av största vikt att även FN erkänner det systematiska dödandet som folkmord. Här vill jag att utrikesministern lyssnar noga. Detta skulle aktivera FN-principen responsibility to protect, som innebär en kollektiv skyldighet för världssamfundet att genomföra de åtgärder som krävs för att skydda utsatta grupper. Kristdemokraternas, Socialdemokraternas, Moderaternas, Liberalernas, Centerpartiets och Miljöpartiets representanter i EU-parlamentet har alla röstat för resolutionen. Men här verkar vår utrikesminister veta bäst, och bättre än hela Europaparlamentet.
Jag förutsätter att vår utrikesminister inte duckar för denna fråga utan går ifrån denna beröringsskräck och jobbar och verkar för att FN ska erkänna detta folkmord.
Anf. 60 Anders Österberg (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! När man hör utrikesminister Margot Wallström svara på frågorna tycker jag att man får en ganska bra bild av att Sverige är ett litet land som gör stora saker i Mellanöstern just nu. Jag tycker att det känns väldigt bra.
Jag har en fråga till Sofia Damm. Du skriver i interpellationen att det dör 150 000 kristna varje år. Jag undrar om du kan komma upp här och resonera lite om hur den siffran är framtagen.
Anf. 61 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Jag vill till att börja med hålla med Robert om beskrivningen. Vi har ingen annan beskrivning när vi försöker fånga in det fruktansvärda som händer. Då handlar det om: Vad är det vi kan göra? Hur kan vi ingripa redan nu, precis som du säger?
Sverige kan arbeta först och främst genom våra bilaterala kontakter inom FN och EU. Vi ska uppmana alla parter att följa säkerhetsrådsresolutionerna som har antagits om övergrepp mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i Syrien. Det gäller också värnandet av minoriteters mänskliga rättigheter.
Sedan fortsätter vi att verka för att den särskilda undersökningskommissionen med mandat från FN:s råd för mänskliga rättigheter ska ges tillträde till Syrien. Man har inte ens tillträde; man kan inte se vad det är som pågår fullt ut på alla platser. Vi uppmanar säkerhetsrådet att hänskjuta situationen i Syrien till den internationella brottmålsdomstolen så att vi verkligen får en rättslig prövning som kan leda till att de ansvariga ställs till svars.
FN:s högkommissarie, som jag nämnde förut, har pekat på vikten av att ICC ges behörighet när det gäller de brott som begås i Irak och Syrien. ICC kan då ges behörighet att utreda brotten under dess stadga om folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser på flera olika sätt. En stat kan ansluta sig, som jag sa, eller FN:s säkerhetsråd kan ge ICC behörighet. Irak har ännu inte gett ICC behörighet, och säkerhetsrådet har blockerats från att hänskjuta situationen till ICC.
Eftersom utländska stridande som är medborgare i ICC-anslutna stater har deltagit i konflikterna undersökte åklagaren om ICC hade möjligheter att inleda utredning om dem. Utredaren kom då fram till att ledarskiktet i Daish främst utgörs av irakiska och syriska medborgare. ICC saknar behörighet för dem, och hon kunde därför inte gå vidare med utredningen.
Därför är det viktigt att vi fortsätter att verka för att de som ansvarar för övergreppen ställs till svars. Vårt stöd till FN och andra aktörer bidrar bland annat till att övergreppen dokumenteras. Det måste börja med det - att man får tillgång till områdena och att man kan dokumentera övergreppen. Det är helt avgörande för om vi vill utkräva ansvar och ställa de ansvariga inför rätta.
Jag vet att skyddszoner har diskuterats här i kammaren. Jag har i alla fall diskuterat det flera gånger, och jag menar att man måste överväga alla vägar som skulle leda till att vi kan skydda alla dessa utsatta, inte minst kristna minoriteter och yazidierna, som jag som sagt har talat med så många gånger. Man måste titta på och granska varje förslag. Det är hög tid att det görs ännu mer för att säkra skyddet för civila.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta beslut kan dock också bara fattas av FN:s säkerhetsråd. Man måste gå in med insatser så att det inte blir en dödsfälla. Man måste ha ett antal länder som aktivt tar ansvar för och patrullerar områdena. Det blir väldigt svårt att upprätthålla skyddszoner när kontaktlinjerna på marken inte är definierade och dessutom i ständig förändring, som i Syrien. Därför måste man se upp så att man inte skapar dödsfällor, hur sympatiskt förslaget än är.
Vi måste fortsätta att diskutera. Det gör vi ständigt också i kontakter med dessa grupper när det handlar om hur vi bäst kan hjälpa till, inte minst med det humanitära stöd som vi ger.
Anf. 62 Sofia Damm (KD)
Fru talman! Detta är såklart grymheter som väcker känslor. Det finns flera här i salen och många i vår närhet som har släktingar som tvingas fly. Vi har sett detta ske för 100 år sedan, och vi vill göra allt som står i vår makt för att det inte ska ske igen. Och det sker. Därför måste vi se att vi ska försöka finna lösningar och vända på alla stenar, som jag sa inledningsvis, för att vi i alla fall ska kunna säga att vi gjorde vad vi kunde.
Anders Österberg! Jag kan inte säga exakt var vår statistik kommer ifrån, men troligtvis är det från Open Doors, som jobbar specifikt mot förföljelse av kristna.
Avslutningsvis - eftersom vi har ett litet avslutningsinlägg kvar - vill jag be utrikesministern att specificera lite när det gäller säkerhetsrådet. Vi kampanjar själva nu för att få en plats i säkerhetsrådet, och det är där bromsklossen ligger när det gäller att få frågan vidare.
Hur jobbar regeringen för att få till stånd en reformering av säkerhetsrådet? När det sker ett folkmord måste det kunna undantas från vetorätten. Och hur jobbar Sverige tillsammans med andra länder för att sätta verklig press på att en reformering ska kunna komma till stånd?
Jag tror att detta är någonting som vi inte kan förneka. Det är ännu ett exempel där säkerhetsrådet gör oss fruktansvärt besvikna. Kan vi få några ord till om vad vi gör? Annars vill jag bara tacka för debatten.
Anf. 63 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Tack så mycket, Sofia Damm, för en viktig debatt! Vi har fört den återkommande. Jag uppskattar det, för det är viktigt när situationen i Irak och Syrien är så svår. Minoritetsgrupperna i dessa länder är sårbara, och de har djupa historiska rötter i Mellanöstern. Därför måste vi säkerställa skydd av dessa grupper.
Det råder ingen tvekan om att massövergrepp sker i Irak och Syrien. Vi har en skyldighet när det gäller att människor i fara bereds skydd. Det gäller oavsett hur vi kategoriserar dem. Det vi kan göra är att jobba gentemot enskilda länder men också i både EU- och FN-sammanhang i dessa frågor. Vi kan stöta på, och vi kan jobba diplomatiskt och politiskt med de länder som behöver övertygas och som vi ser som viktiga partner i att driva fram frågorna.
Vi jobbar mycket med frågan om vetorätten och vår inställning till hur man ska reformera säkerhetsrådet. Där har det kommit intressanta förslag, inte minst ett som Frankrike ligger bakom, där man föreslår just att vetorätten ska begränsas när det gäller frågor som rör folkmord och massövergrepp. Vi tycker att det vore en klok väg framåt att kunna stödja ett sådant förslag, för man måste nog ta steg för steg framåt när man tänker sig att reformera säkerhetsrådet och säkerhetsrådets arbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det här är alltså någonting som vi är djupt involverade i. Det visar också hur viktigt det är för vilka frågor man kan driva vilka som faktiskt sitter i säkerhetsrådet.
Jag uppskattar att ni stöder vår kandidatur till säkerhetsrådet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.