Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regeringens uppfattning om GMO

Interpellation 2011/12:218 av Niemi, Pyry (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2012-02-02
Inlämnad
2012-02-02
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2012-02-15
Sista svarsdatum
2012-02-23
Besvarad
2012-03-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 februari

Interpellation

2011/12:218 Regeringens uppfattning om GMO

av Pyry Niemi (S)

till miljöminister Lena Ek (C)

På miljö- och jordbruksutskottets möte den 2 februari 2012 informerade miljöminster Lena Ek bland annat om Danmarks ordförandeskap vid EU:s miljöråd. Vi sammanträdet ställde jag en fråga som var kopplad till den skriftliga frågan med rubriken Ändring av GMO-direktivet. Där går det att läsa att kommissionen lagt fram ett förslag som skulle ge medlemsstaterna rätten att helt eller delvis förbjuda odling av genetiskt modifierade organismer som har godkänts enligt direktivet. Sådana beslut ska enligt förslaget kunna fattas på andra grunder än miljö- och hälsorisker, exempelvis fysisk planering och etiska skäl. I Gentekniknämnden, som bland annat är rådgivande instans till regeringen, finns en uppfattning bland de borgerliga ledamöterna om att endast miljö- och hälsorisker ska vara skäl för att förbjuda odling nationellt. Samtidigt har kommissionen lagt fram ett balanserat förslag som stärker den nationella kompetensen i det här viktiga området och som också ger ett större utrymme för nationella tolkningar av direktivet. Min fråga till miljöministern blir således:

Avser miljöministern att verka för att GMO-direktivet också ska ge möjligheter på nationell nivå att helt eller delvis förbjuda odling av genetiskt modifierade grödor på fler grunder än miljö- och hälsorisker, exempelvis fysisk planering och etiska skäl?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2011/12:218, Regeringens uppfattning om GMO

Interpellationsdebatt 2011/12:218

Webb-tv: Regeringens uppfattning om GMO

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Ek (C)
Anf. 22 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Ärade ledamöter! Pyry Niemi har frågat mig om jag avser att verka för att GMO-direktivet också ska ge möjligheter att på nationell nivå helt eller delvis förbjuda odling av genetiskt modifierade grödor på fler grunder än miljö- och hälsorisker, exempelvis fysisk planering och etiska skäl. Kommissionen presenterade i juli 2010 ett förslag om ändring av direktiv 2001/18/EG som ger medlemsstaterna möjlighet att nationellt begränsa eller förbjuda odling av GMO inom sina territorier. Förslaget omfattar GMO som redan är godkända för odling inom EU och som därmed har gått igenom en miljö- och hälsoriskbedömning. Enligt kommissionens förslag ska nationella begränsningar göras på andra grunder än miljö- och hälsoskäl, eftersom dessa skäl redan beaktats i den riskvärdering som föregår ett EU-godkännande. Kommissionens förslag klargör vidare att de grunder som anges för nationella begränsningar eller förbud ska vara i överensstämmelse med fördragen och i enlighet med EU:s internationella förpliktelser, till exempel WTO-bestämmelserna. Utgångspunkten för regeringens ståndpunkt är att förslag på GMO-området bör syfta till ett närmande mellan medlemsstaterna och innebära en förbättring av tillämpningen av regelverket. Oförmågan att ta gemensamma beslut om tillstånd för GMO-användning och den utdragna beslutsprocessen är på sikt ohållbar. Det är även oacceptabelt att en pågående handelstvist med USA inte avslutas. Regeringen har välkomnat kommissionens ansträngningar för att lösa problemen inom GMO-området men har också sett svårigheter med det förslag som presenterats. Regeringen är mån om att kärnan i GMO-regelverket, nämligen en vetenskapligt grundad riskbedömning från fall till fall av GMO, även i fortsättningen ska vara grunden för godkännande av GMO inom EU. Under förhandlingarna 2012 har det danska ordförandeskapet kontinuerligt utarbetat reviderade kompromissförslag. Diskussioner har bland annat förts på vilka grunder nationella beslut om begränsningar eller förbud av GMO ska fattas. För regeringen har det varit viktigt att kommissionens förslag utvecklas till att vara i överrensstämmelse med fördragen och WTO:s regelverk. Sverige har därför tidigt framfört behov av klarlägganden gällande frågor rörande den inre marknaden och WTO för att kunna göra en helhetsbedömning. Den svenska inställningen har vidare varit att man nationellt inte ska kunna överpröva den hälso- eller miljöriskbedömning som redan gjorts på EU-nivå. Det danska ordförandeskapet hade som ambition att nå en politisk överenskommelse vid miljörådet den 9 mars. Efter noggrant övervägande kom regeringen fram till att Sverige kunde stödja det kompromissförslag som danska ordförandeskapet presenterade i rådet. Vid miljörådet den 9 mars kunde rådet inte enas kring en politisk överenskommelse, eftersom en blockerande minoritet motsatte sig det kompromissförslag som lagts fram av ordförandeskapet. I dagsläget är det oklart om det danska ordförandeskapet kommer att ta upp frågan igen vid kommande miljöråd i juni.
Pyry Niemi (S)
Anf. 23 Pyry Niemi (S)
Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Jag delar miljöministerns uppfattning att det är ohållbart att vi inte har en bättre gemensam ordning inom EU avseende beslut om GMO-användning. Frågan är komplex och den bör även i fortsättningen vara grundad i vetenskapliga riskbedömningar. I dag tar alla beslut avstamp i hälso- och miljöriskbedömningar, precis som ministern sade. Det är bra, men det är inte tillräckligt. Därför är det synd att det danska ordförandeskapets kompromissförslag har stoppats av en blockerande minoritet. Det är bra att regeringen har ändrat uppfattning i enlighet med majoritetsbeslutet i riksdagens EU-nämnd och stöder det danska ordförandeskapets förslag. Vi socialdemokrater anser att försiktighetsprincipen också ska vara bärande vid olika prövningar av såväl import som odling av GMO. Det finns även brister i grundprinciperna kring hälso- och miljörisker. Vi socialdemokrater anser att det också är något som bör beaktas, även om det är komplicerat i förhållande till exempelvis WTO:s reglemente, som ministern påpekade. Det är också så att vi måste ta hänsyn till odlingsvillkoren och även hur det ser ut med produktionen. Fru talman! Jag tänkte exemplifiera vissa av de här stora problemen kring just odling och produktion av GMO-grödor, vilket heller inte tas hänsyn till i det gemensamma EU-direktivet. Det finns till exempel problem internationellt och globalt hos de producerande bönderna i Argentina. Deras arbetsmiljövillkor är riktigt dåliga. Argentina och Brasilien är två väldigt stora producenter av GMO-producerade sojabönor. Det finns där exempel på att barnen till bönderna har fått i sig rikliga mängder av bekämpningsmedel vid födseln och därmed exponeras för betydande hälsorisker under resten av livet. Många bönder har drabbats av dödliga sjukdomar på grund av arbete vid fält som har blivit kraftigt besprutade med växtskyddsmedel som bland annat är förbjudna inom EU. Den ökade användningen av bekämpningsmedel skapar också stora miljörisker och hotar den biologiska mångfalden i de länder, till exempel Argentina, där GMO-odlingarna av sojabönor är mycket betydande och viktiga för landets export. De är samtidigt rent av hälsovådliga för alla dem som tvingas arbeta under usla och direkt farliga förhållanden. Det här är något som åtminstone bör vara grund för en fortsatt diskussion inom EU. Är det skäligt, trots WTO:s regler, att främja import av sojagrödor som blir foder till boskap samtidigt som de som producerar bönorna utsätts för enorma hälsovådliga risker, långsiktiga risker för deras egen hälsa, skador som kan vara både bestående och till och med i vissa lägen dödliga? Det finns exempel från länder där användning av bekämpningsmedel vid GMO-odling har ökat dramatiskt. Många av bönderna är i händerna på storföretagen och skuldsätter sig när de måste köpa in alltmer bekämpningsmedel. Det är ett moraliskt dilemma, men jag och Socialdemokraterna anser att vi ska ta höjd för en diskussion i fortsättningen, även på EU-nivå. Vi kan inte ducka för det globala ansvaret i dessa frågor, även om de inte kan eller bör behandlas i det gemensamma EU-arbetet. Klarar vi det inte politiskt hoppas jag att vi via konsumentmakt kan få till stånd olika förändringar. Det här tycker jag är en av de stora frågorna som vi måste titta närmare på i framtiden. Vågar vi anta den globala utmaningen? Det finns 15 miljoner bönder i dag som odlar GMO i olika former och funktioner, både till livsmedel och inom bomullsproduktionen. Hanterar vi inte de här frågorna har vi ett etiskt dilemma. Det är därför vi också anför etiska skäl, även om det är på nationell nivå. Det finns goda exempel i Sverige på att man faktiskt kan odla proteingrödor till föda för boskap i stället för att importera sojabönor från till exempel Argentina och Brasilien.
Lena Ek (C)
Anf. 24 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Pyry Niemi tar upp väldigt svåra problem. Jag kan inte säga annat än att jag håller med om problembeskrivningen, helt och fullt. Däremot är frågan: Vad gör vi åt den faktiska situationen? Det är ju otroligt problematiskt. Sverige har när det gäller bekämpningsmedel, som också nämndes, haft en väldigt tuff linje i många år och gått före inom EU. Jag vet inte om åhörare, ledamöter och Pyry Niemi kommer ihåg diskussionen om parakvat, ett väldigt farligt bekämpningsmedel. Sverige stämde till och med kommissionen för att få stopp på användningen av detta. Det handlade då inte bara om svensk nivå utan också om i EU importerade varor. Parakvat har orsakat förgiftningsfall men är också otroligt carcinogent. Det var ett exempel där det gick att från svensk sida driva de här frågorna och faktiskt få ett tydligt resultat. GMO-frågan är mer bekymmersam. Där finns inte samma diskussion i de andra medlemsländerna. Det är mycket svårare att nå majoriteter i den frågan. Det bevisas av hur kompromissdiskussionen under danska ordförandeskapet har förts under väldigt långa och många möten i beredningsgruppen utan att det har gått att komma fram till ett resultat. Jag kan bara redogöra för hur det majoritetsmässigt ser ut i miljörådet runt den diskussion som vi hade den 9 mars. Det var ett antal medlemsstater, inklusive Sverige, som uttalade sitt stöd för ordförandeskapets förslag, men en blockerande minoritet kunde inte stödja förslaget och betonade problemen med den inre marknaden. Det var Tyskland, Frankrike och Belgien. Då kan man fråga sig vad den blockerande minoriteten menade att grunden var för deras motstånd mot kompromissförslaget. Ytligt sett innebär ju kompromissförslaget att enskilda länder får möjlighet att gå längre. Det är bra. Problemet är bara nästa steg, när odlingen är klar. När skörden ska säljas och det blir utsäde uppstår frågan hur det här hanteras på den inre marknaden. Där finns inte motsvarande möjlighet att kontrollera införsel av GMO-produkter. Det är ju ett problem. Det var anledningen till den blockerande minoriteten. Dessutom diskuterades kompromissens förenlighet med WTO:s regelverk. De här länderna ville att miljögrunden för nationella beslut skulle återinföras i den operativa delen av kompromissförslaget. Kompromissförslaget var ju till vissa delar också urvattnat i förhållande till den EU-gemensamma lagstiftningen, särskilt i den del som gällde nationell miljöprövning föregående den eventuella överenskommelsen mellan bransch och enskilda medlemsländer. Jag ser precis de här internationella problemen och ser fram emot att vi gemensamt kan diskutera hur vi ska hantera detta. Det är inte särskilt lätt.
Pyry Niemi (S)
Anf. 25 Pyry Niemi (S)
Fru talman! Jag tar upp några exempel också när det gäller odling i Sverige. Så ser det säkert ut även i andra EU-länder. Det är högst rimligt att ansvarig myndighet ska kunna avstå från att ge tillstånd av andra skäl än miljö- och hälsoriskskäl. Frågan om samexistens återkommer ofta. Finns det risker för spridning till icke-GMO-grödor? Om det är så, finns det risker för att GMO-grödor kan blandas med konventionella grödor och ekologiskt odlade grödor och så småningom hamna i mat utan att maten blir GMO-märkt? Pollinering är en fråga som ofta diskuteras, vidare spridning via fåglar, insekter och vinden och så vidare. Det finns också utmaningar avseende lagring och transport. Det är också där som de största riskerna föreligger för närvarande. Hur regleras skadestånd i dessa ärenden om traditionella odlare drabbas? Vems är ansvaret? Det finns också en stor rädsla och skepsis hos konsumenterna avseende GMO. Den oron måste givetvis också tas på allvar. Många konsumenter känner intuitivt att det är inga bra saker de stoppar i sig. Även om det finns en GMO-märkning finns det ändå en stor risk för, och känsla av att det förekommer, fusk, till exempel inblandning i råvaror i maten som de inte har kunnat kontrollera, som även ministern anger. Allt detta gör att konsumentmakten måste beaktas i sammanhangen, även om EU på något vis ska samsas om ett gemensamt regelverk. Det finns också bra saker med GMO. Det finns de som påstår att GMO ska lösa världssvälten. Jag är inte helt säker på det, men självklart har grödor som är modifierade så att de kan stå emot insektsangrepp en stor potential även i framtiden. Samtidigt har mängden nya skadeinsekter ökat dramatiskt under de senaste 15 åren. Det finns risk för ökad herbicidtolerans, det vill säga tolerans hos grödorna mot bekämpningsmedel. Det kan leda till ökad användning av bekämpningsmedel och på det viset också ökade risker för bönder och biologisk mångfald. Riskerna för spridning till vattenlagring ökar - med alla problem som det medför. Jag håller med ministern i sak om att det danska kompromissförslaget förvisso kan vara en aning urvattnat, men det är ändå ett steg i rätt riktning. Dessa diskussioner har förekommit i så pass många år, och man har inte kommit ett enda steg framåt. Det är vällovligt att det danska ordförandeskapet ändå tar initiativet och försöker driva på och få till stånd något slags förändring, aktiviteter, effekter, steg mot någon form av gemensam EU-norm som alla länder kan samsas om. Det är högst skäligt att även svenska regeringen driver på i frågorna. Regeringen ska försöka höja nivån från nationell nivå och EU-nivå till internationell nivå. Ministern anger WTO:s reglemente, och det är bra. Vad är det som ska ingå? Vilka hänsyn ska tas? Vilka möjligheter ska ges? Vi är för en fri handel i världen. Det är viktigt att länder kan exportera och importera. Samtidigt måste vi fundera över vilka effekter det ger i de länder GMO produceras. Är det mödan värt för oss att importera produkter där vi med bestämdhet vet att till exempel bönder drabbas oerhört hårt av stora skador, skuldsätts, till och med tar sina liv? Det finns exempel i Indien där bönder har skuldsatt sig så mycket att de inte klarar att betala tillbaka pengar till storföretagen eftersom det har förköpt sig på bekämpningsmedel. Frågan är komplex. Jag välkomnar att regeringen tar frågan på så stort allvar och driver på i det gemensamma EU-arbetet.
Lena Ek (C)
Anf. 26 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Det här är sannerligen inget lätt ämnesområde. Låt oss titta på de regler som finns. Interpellanten nämnde gränsvärden för GMO i mat. Där finns en reglering, 0,5 procent. Det finns också en reglering för märkning. Men tröskelvärden för inblandning av GMO i konventionellt utsäde är en annan sak. Det innebär att när vi har ställt frågor har kommissionen sagt att man inte ser något större problem med inblandning av GMO i konventionellt utsäde. Det gör vi. Det gör inte de. Det har sagts att man avvaktar med att ta fram ett tröskelvärde på utsäde. Hur det arbetet bedrivs är i dagens läge oklart. Kommissionen har sagt att man har ambitionen att uppfylla detta uppdrag. Det innebär att ministerrådet fortsätter att ställa frågor men att kommissionen inte kommer fram. Eftersom varor flödar över gränserna på inre marknaden, det finns en reglering för mat men inte för utsäde, är det lätt att det kommer GMO-påverkat utsäde in i Sverige. Det kan finnas många skäl till det. Man kan vilja testa nya saker, det handlas billigare eller ingår i någon annan överenskommelse. Det är svårt att i praktiken följa upp, för att inte säga omöjligt. Därför finns ett stort värde i att ha gemensamma regler på den inre marknaden som gäller alla. Det är den garanti vi kan ha i sammanhanget. För fyra år sedan begärde miljörådet genom rådsslutsatser att kommissionen skulle rapportera om socioekonomiska följder av direktivet 2001/18 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Då tog kommissionen fram ett vägledande frågeformulär. Där fanns ekonomiska och sociala följder med - jordbrukets hållbarhet, miljökonsekvenser och andra följder. De svar som kom in omfattade underlag från ministerier, regionala myndigheter, branschorganisationer, ideella organisationer, forskningsinstitut och enskilda. Sverige skickade också ett tydligt svar baserat på en remiss till organisationer och myndigheter i Sverige. De underlag som kom in till kommissionen var inte enhetliga, bestod antingen av åsikter eller inte underbyggda rapporter. Det innebär att det finns ingen bedömning från kommissionen, ingen enhetlig syn på vad socioekonomiska kriterier är eller hur de ska mätas och jämföras mellan medlemsstater. Vi har en svår situation på båda de områden som interpellanten tar upp. Det gäller de socioekonomiska aspekterna globalt av odling av GMO och tröskelvärden i konventionellt utsäde. Området är svåröverblickbart och svårkontrollerat i dagens läge. Jag ger interpellanten rätt i det, fru talman.
Pyry Niemi (S)
Anf. 27 Pyry Niemi (S)
Fru talman! Jag funderar mycket på hur man ska komma vidare i en svår och komplex fråga. Det danska ordförandeskapet har kommit vidare i att försöka ge sig tid till att grubbla om de problem som ministern beskriver. I de små stegens kompromisspolitik som EU många gånger handlar om, att få 27 länder att enas om något gemensamt, är försöket att komma vidare lite historiskt. Det är positivt. Det kommer aldrig att bli 100 procent bra eftersom det alltid kommer att finnas EU-medlemsländer som kommer att vara missnöjda. Däremot kan de lösa ut en del av de svåra knäckfrågorna och samtidigt enas om ett antal mindre svåra knäckfrågor och ha ett gemensamt reglemente, precis som ministern efterfrågar. Det är ett första steg. Nästa steg måste handla om att utvärdera socioekonomiska konsekvenser. Vad händer då? Om man inte kan enas nu kan man ändå enas om fysisk planering eller att vissa medlemsländer har rätt att säga ifrån tack vare att de har den typen av odlingsförutsättningar. Det kanske finns starka organisationer inom respektive land som känner en oro inför att GMO-grödor odlas eller importeras till landet - av olika skäl. Då måste man våga ta de nationella hänsynen i det gemensamma regelverket och peka ut dem på ett någorlunda balanserat sätt. Det ska inte bara bli en fråga om att den som skriker högst får mest inflytande. Jag upplever det så att Tyskland och Frankrike har gjort det i sammanhanget. De är inte helt oviktiga i EU-gemenskapen. Jag ger mitt fulla stöd till regeringens fortsatta arbete. Vi kommer att bistå så långt vi kan från Socialdemokraterna.
Lena Ek (C)
Anf. 28 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Jag instämmer i recensionen av det danska ordförandeskapets arbete. Man har lagt ned otroligt mycket kraft och tid på att komma framåt och samla en större grupp stater runt sitt kompromissförslag. Under ett skede i förhandlingen trodde vi att vi skulle komma fram genom att vissa medlemsstater bara kunde stödja den första delen i kompromissförslaget. Förslaget består ju av två delar. Den första delen omfattar en överenskommelse med GMO-producenterna om att undanta odling. Men det här gick inte igenom i förhandlingarna, för en annan grupp stater menade att det var otroligt problematiskt om den andra delen togs bort därför att det skulle kunna underminera arbetet med riskbedömningar som görs på EU-nivå. Där blev vi stående, och därmed blev det inget beslut på miljörådet. Jag tror att vi måste fortsätta att gemensamt pressa kommissionen att komma fram med ett bättre underlag när det gäller den socioekonomiska delen. Jag tror att det kan finnas andra områden på planeringssidan som man skulle kunna diskutera. En fråga som vi också måste arbeta mer med, för de länder som nu vill ha väldigt skarpa regler, är risken för att GMO-odlad gröda tar sig över i form av utsäde till dessa länder, alltså kontrollfunktionen. Det är problematiken på den inre marknaden - alla regler är gemensamma utom just på det här området. Där finns en hel del svåra saker att diskutera. Jag ser fram emot ett fortsatt samarbete i dessa frågor, för det är svårt och vi behöver diskutera det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.