Regeringens strategi för jämställdhet

Interpellation 2025/26:80 av Janine Alm Ericson (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2025-10-15
Överlämnad
2025-10-20
Anmäld
2025-10-21
Svarsdatum
2025-11-04
Besvarad
2025-11-04
Sista svarsdatum
2025-11-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

 

Regeringen antog i maj 2025 en ny strategi för Sidas arbete med jämställdhet: Strategi för jämställdhet, kvinnors och flickors frihet och egenmakt 2025–2028. Den ersätter den tidigare strategin, som avslutades i förtid.

Strategin innebär flera fundamentala förändringar av Sveriges arbete för jämställdhet. Resurserna minskar kraftigt – från 1,3 miljarder kronor över fem år till 800 miljoner över fyra år. Den globala dimensionen av jämställdhetsarbetet har i stort sett försvunnit. Kvinnorättsorganisationer nämns inte längre som centrala förändringsaktörer, och forskning och lärande är borta ur planen.

Den tidigare strategin betonade att "ett globalt mervärde ska prioriteras" och syftade till att "genomföra, stärka och försvara globala normativa ramverk för jämställdhet". Den hänvisade till centrala FN-ramverk som kvinnokonventionen (CEDAW), kvinnokommissionen (CSW), befolkningsfonden (UNFPA), agendan för kvinnor, fred och säkerhet, klimatavtalet och Agenda 2030. Den nya strategin nämner däremot inga av dessa ramverk och hänvisar i stället till regeringens reformagenda för biståndet, där svenska intressen och exportfrämjande nämns som mål.

Detta innebär en tydlig förskjutning från ett globalt normativt arbete för kvinnors och flickors rättigheter till ett mer begränsat, nationellt inriktat bistånd. Strategin signalerar en ambitionssänkning i en tid då motståndet mot kvinnors och flickors fri- och rättigheter växer globalt, och där Sverige tidigare varit en ledande röst för jämställdhet och SRHR-frågor.

Samtidigt som regeringens företrädare säger sig värna kvinnors och flickors rättigheter ser vi hur biståndet till dessa frågor urholkas, hur den feministiska utrikespolitiken är avskaffad och hur andelen bistånd med jämställdhetskomponent minskar. Kvinnorättsorganisationer och MR-försvarare, som redan verkar under svåra villkor, riskerar nu att stå ännu svagare utan Sveriges stöd.

Mot denna bakgrund vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:

 

  1. Hur motiverar ministern förändringen vad gäller den globala dimensionen av jämställdhetsarbetet i strategin?
  2. Vilka överväganden har ministern gjort när det gäller kvinnorättsorganisationers roll som förändringsaktörer i den nya strategin?
  3. På vilket sätt ska ministern och regeringen säkerställa att Sverige fortsatt bidrar till att genomföra och försvara internationella ramverk som CEDAW, CSW och agendan för kvinnor, fred och säkerhet?
  4. Hur avser ministern och regeringen att följa upp och lära av resultaten av det nya jämställdhetsarbetet, givet att analys, forskning och lärande tagits bort ur strategin?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2025/26:80, Regeringens strategi för jämställdhet

Interpellationsdebatt 2025/26:80

Webb-tv: Regeringens strategi för jämställdhet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 124 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Janine Alm Ericson har ställt frågor till mig om hur regeringens strategi för jämställdhet står sig i jämförelse med den tidigare jämställdhetsstrategin. Hon frågar hur jag motiverar förändringen vad gäller den globala dimensionen av jämställdhetsarbetet i strategin, vilka överväganden jag har gjort när det gäller kvinnorättsorganisationers roll som förändringsaktörer i den nya strategin, på vilket sätt jag och regeringen säkerställer att Sverige fortsatt bidrar till att genomföra och försvara internationella ramverk som kvinnokonventionen, kvinnokommissionen och agendan för kvinnor, fred och säkerhet samt hur jag och regeringen avser att följa upp och lära av resultaten av det nya jämställdhetsarbetet givet att analys, forskning och lärande tagits bort ur strategin.

Jämställdhet är en frihetsfråga. Det handlar om kvinnors och flickors rätt att själva bestämma över sina liv. Det är en frihet som hotas på många platser i världen. En oroligare värld med krig och konflikter är en värld som är farligare, inte minst för kvinnor och flickor. Regeringens nya strategi för jämställdhet, kvinnors och flickors frihet och egenmakt stärker arbetet mot sexuellt och könsrelaterat våld och ökar den ekonomiska egenmakten. I en tid när motståndet mot jämställdhetsarbetet ökar i världen står Sverige upp för kvinnors och flickors rättigheter.

Den här strategin fokuserar även på resultat på landsnivå. Stödet ska nå ut i fält. Regeringen vill undvika mellanhänder som motverkar transparens och underlätta att stödet får genomslag där det behövs.

Detta innebär att stödet till organisationer som verkar för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter på marken ökar. År 2024 gick cirka 770 miljoner kronor av svenskt bilateralt bistånd via Sida till kvinnorättsorganisationer, och cirka 1,7 miljarder kronor gick till MR-försvarare i insatser på landsnivå.

Sverige är ledande i det globala jämställdhetsarbetet. Vi är en av UN Womens största bilaterala givare. I år bidrar vi med 112,5 miljoner kronor i kärnstöd och innehar också ordförandeskapet för UN Womens styrelse, där vi har stöttat arbetet med att ta fram organisationens strategiska plan för åren 2026–2029. Utöver det utgår ett omfattande stöd från Sida, som för 2024 uppgick till 370 miljoner svenska kronor.

År 2024 uppgick Sveriges totala stöd till FN:s befolkningsfond UNFPA till drygt 1,2 miljarder kronor, vilket gjorde oss till organisationens femte största bilaterala givare. Under 2025 har vi gett särskilt kärnstöd om 75 miljoner kronor för att UNFPA ska kunna upprätthålla arbetet med säker abort. Vi har också gett 247,5 miljoner kronor till UNFPA:s humanitära verksamhet i Gaza, Sudan och Ukraina.

Sverige är en stark röst för jämställdhet i bilaterala dialoger, i multilaterala förhandlingar, i FN, i Världsbanken, i regionala utvecklingsbanker, i EU, i Nato och i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Till exempel deltog Sverige i EU:s förhandlingsteam under FN:s kvinnokommission i år. Vi samarbetar vidare aktivt med Granskningskommittén för kvinnokonventionen och har i enlighet med våra åtaganden lämnat skriftlig information om de åtgärder Sverige har vidtagit för att leva upp till konventionen.

Vi är en viktig givare till att motverka könsrelaterat och sexuellt våld i konflikt. Särskilt öronmärkt stöd har gått till UN Womens verksamhet i Ukraina och till UNFPA:s verksamhet i Gaza, Sudan, Ukraina och Moldavien. Under jämställdhetsstrategin kommer även arbetet mot människohandel att stärkas.

I implementeringen av den nationella handlingsplanen för kvinnor, fred och säkerhet ingår tolv svenska myndigheter och flera civilsamhällesorganisationer. Arbetet bidrar till att stärka analys och forskning. Detsamma gäller i det internationella arbetet i EU och Nato.

Ett effektivt jämställdhetsarbete behöver en ökad tillgång på köns- och åldersuppdelad statistik baserad på analys, forskning och empiriskt lärande. Jämställdhetsstrategin finansierar UN Womens insamling och användning av jämställdhetsstatistik på lokal, regional och global nivå. Det gör att vi kan följa hur jämställdhetsmålen genomförs i de hållbara utvecklingsmålen världen över.


Anf. 125 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret och för det som låter som ministerns genuina engagemang. Benjamin Dousa listar flera satsningar för att stärka kvinnors rättigheter. Det handlar inte minst om UN Womens viktiga roll och om stöd till kvinnorättsorganisationerna. Det låter helt enkelt bra.

Men tyvärr visar regeringens egna siffror en annan bild än den som ministern vill ge. Regeringen har minskat biståndsbudgeten kraftigt. Det har framförts lite olika argument varje gång, men ofta har det handlat om att biståndet nu effektiviseras. Man antar att det ska signalera att det inte varit så effektivt tidigare, att man nu kan dra ned och att lika mycket kan göras ändå. Det är ju inte sant. Neddragningarna i finansieringen av utvecklingssamarbetet och nödhjälpen slår just nu obönhörligt, både mot matransoner för svältande människor och mot utvecklingssamarbete som ska göra världen bättre för fler; där ingår kvinnors rättigheter.

Regeringen vill få det att låta som att man i stället gör satsningar i och för Sverige. Men det viktigaste fokuset just nu är trots allt att sänka skatten mest för dem som redan har väldigt mycket pengar.

Den här neddragningen gäller också biståndet för jämställdhet. I faktiska kronor har det gått ned med 5 miljarder kronor från 2021 till 2024. Detta gör regeringen i en tid då motståndet mot kvinnors och flickors fri och rättigheter växer globalt, precis som ministern sa. Sverige har tidigare varit en ledande röst för jämställdhet och SRHR-frågor. Men i stället för att satsa har man nu dragit ned kärnstödet till just UN Women, och andelen bistånd med jämställdhetskomponent minskar.

Biståndet är inte bara en solidarisk handling utan är en investering i en säkrare och stabilare värld. Vår tids stora säkerhetshot – klimatkris, krig, hunger, pandemier och auktoritära regimer – påverkar oss alla, var i världen vi än bor och var det än sker. När ett samhälle kollapsar får det konsekvenser långt utanför landets gränser.

Sverige vinner på att världen går samman för att ta sig an gemensamma utmaningar. Därför är arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet inte bara en moralisk skyldighet och en medmänsklig handling utan även en nödvändig säkerhetspolitisk investering.

Listan på globala utmaningar är lång, och ofta är det kvinnorna som står i skottgluggen. De drabbas hårdast av våld, förtryck och diskriminering. Samtidigt kämpar de dagligen mot auktoritära krafter, destruktiva könsroller och ojämlika maktförhållanden. Nu vill den amerikanska administrationen dessutom göra kvinnor helt osynliga i allehanda dokument.

I krig, kris och katastrofer organiserar kvinnor hjälpen, håller ihop samhällen och driver förändring. Därför är investeringar i jämställdhet inte bara en fråga om rättvisa utan också en effektiv strategi för att uppnå hållbara resultat.

För att stärka kvinnors och flickors rättigheter är det centralt att bistånd i högre grad ges till kvinnorättsorganisationer eftersom forskning visar att det är starka lokala feministiska kvinnorättsrörelser som är den avgörande faktorn för att få jämställdheten att gå framåt.

Samtidigt som Benjamin Dousa säger sig värna kvinnors och flickors rättigheter ser vi de facto hur regeringens nya strategi just förbiser kvinnorättsorganisationer som nyckelaktörer och tappar den globala dimensionen av jämställdhetsarbetet.

Kvinnorättsorganisationer arbetar under svåra villkor, och de riskerar nu att stå svagare. Jag vill därför upprepa mina frågor till Benjamin Dousa. Hur motiverar man ambitionssänkningen för den globala dimensionen, och varför har kvinnorättsorganisationer inte längre ett eget mål i strategin?


Anf. 126 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Det är ingen ambitionssänkning. Vi lever i en mycket orolig omvärld med ett rekordantal konflikter i modern tid där vi vet att kvinnor och framför allt flickor och barn drabbas allra hårdast.

Vi har haft exakt den här diskussionen med flera kvinnorättsorganisationer som pekar på att vårt jämställdhetsbistånd har minskat. Men då ska man ha klart för sig var ökningen har skett.

Vi kan till exempel titta på årets budget. Vi har sett de dramatiska neddragningar som USAID har gjort. Det har fått enorma konsekvenser för hela biståndet. Det har stått för 30 procent av allt utvecklingsbistånd och 40 procent av alla livräddande humanitära insatser runt om i världen.

Vi har ökat och gjort särskilda insatser på tre områden: Ukraina, humanitära och livräddande insatser och SRHR med det särskilda abortpaketet. Vi vet att osäkra aborter är en av de vanligaste dödsorsakerna bland framför allt unga kvinnor och flickor.

Tar vi många av de insatser som vi gör i Ukraina kommer de inte i vår matris in som jämställdhetsbistånd. Men om vi frågar den ukrainska befolkningen och kvinnor i Ukraina om de tycker att de järnvägs- och vägsatsningar som vi har gjort, de energipaket som vi har gett till Ukraina, det direkta budgetstöd vi har gett och de mycket omfattande hälsoinsatser vi har gjort har gynnat dem själva tror jag att de allra flesta tycker det.

Jag tror att de allra flesta kvinnorna i Ukraina tycker att det är bra att Ukraina kan försvara sig självt. Det hade varit mycket värre för kvinnors roll i Ukraina ifall Ryssland hade ockuperat mer av landet. I vår matris kommer det inte upp som jämställdhetsbistånd, men det är det de facto. Det gynnar både män och kvinnor, pojkar och flickor, i Ukraina.

Det gäller även många av de humanitära och livräddande insatser. Jag var i Uganda tidigare i år och besökte ett flyktingläger i nordvästra landet, Rhino Camp. Där fanns 10 000 flyktingar från Kongo, Sudan och Sydsudan. Det här var länge sedan, men redan då hade man börjat dra ned på matransonerna. Det var ingen lyxig trerättersmeny, kan jag berätta. Det handlade om bönor och ris. Där har Sverige nu gjort extrainsatser på över 1 miljard kronor just för livräddande insatser.

I alla matriser kommer det inte upp som jämställdhetsbistånd. Men jag kan lova att de flickor och kvinnor som får ta del av den maten är mycket tacksamma för att de får mat på bordet och tak över huvudet.

Det handlar om Ukraina, humanitära och livräddande insatser och SRHR-området. Där gör vi allt vad vi kan för att täppa till de hål som uppstår av att USA drar sig tillbaka.

Det är en genuint viktig fråga givet att vi vet att det som alltid är kvinnor och flickor som ofta drabbas allra hårdast i diktaturer och i konflikter.


Anf. 127 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Tack till ministern!

Med mindre än fem år kvar till 2030 är världen fortfarande långt ifrån att uppnå de globala jämställdhetsmålen. Om utvecklingen fortsätter i nuvarande takt beräknar FN att det kan dröja 286 år – alltså till år 2311 – innan vi når full jämställdhet i världen.

Att Sveriges nedskärningar i biståndet förväntas minska med en tredjedel till 2028 kan verka marginellt ur ett globalt perspektiv. Men i praktiken innebär det bortprioriterade abortkliniker, förlorade skydd för kvinnorättskämpar och uteblivna kampanjer mot diskriminerande lagförslag. Det innebär att politiker inte längre ställs till svars för korruption och att våldsutsatta hbtqi-personer inte får den hjälp de behöver.

En sak är säker: Att minska biståndet – särskilt det som går till jämställdhet – i en tid av väpnade konflikter, kriser och ökande auktoritärt styre och mer svält är kortsiktigt. Det är ett strategiskt misstag som gör världen farligare för oss alla.

Det är en vedertagen realitet i konfliktzoner att våld mot kvinnor ökar och att arbete för jämställdhet får stryka på foten i kriser och krig. Benjamin Dousa talar gärna om stödet till Ukraina. Att Sverige ska stötta Ukrainas kamp för frihet på alla sätt vi kan står alla riksdagspartier bakom.

Sedan 2007 har andelen svenska insatser som haft jämställdhet som del- eller huvudmål legat på över 80 procent. Sedan 2020 har trenden vänt, och de senaste åren lutar kurvan brant nedåt. Enligt Sidas senaste årsredovisning bidrar numera bara 65 procent av Sidas bistånd till jämställdhet. Andelen insatser där jämställdhet var huvudmålet har samtidigt minskat från 18 till 10 procent.

Biståndet till Ukraina är här ett tydligt exempel. Där pågår inte bara ett brutalt krig mot en imperialistisk angripare utan också en systematisk attack mot kvinnors kroppar, rättigheter och liv.

År 2022–2023 bidrog cirka 60 procent av biståndet till att främja jämställdhet på olika sätt i Ukraina. År 2024 hade nivån rasat till 6 procent. Endast 6 procent av Sveriges omfattande stöd bidrar till att öka jämställdheten i landet, trots att det är en helt avgörande fråga för att Ukraina ska kunna närma sig ett EU-medlemskap. Därmed minskar förutsättningarna för att bygga ett hållbart och stabilt ukrainskt samhälle och ett säkert Europa.

Det är ett svek mot Ukraina och de ukrainska kvinnorna. Man kan naturligtvis resonera som biståndsministern just gjorde om att allt bistånd till Ukraina också gynnar kvinnor. Men det är en helt annan sak än att man också ska ha ett systematiskt jämställdhetsarbete. Båda sakerna behövs. Man kan inte säga: Nu fick ni en väg, därför får ni inte några mer rättigheter. Jag hoppas att det inte är så ministern menar. Men det var så det lät.

De siffror som jag just räknade upp talar sitt tydliga språk. Trots att Benjamin Dousa upprepar utfästelser om att Sverige ska vara en stark kraft för jämställdhet sviker regeringen världens kvinnor.


Anf. 128 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Det gör vi definitivt inte. Sverige är ett av de länder i hela världen som är absolut störst på SRHR. Vi är inte bara stora monetära givare. Det är en sak att bara skicka en check och hoppas på det bästa. Vi är politiskt engagerade bilateralt gentemot enskilda länder och i de organisationer vi är med i. Vi har till och med ordförandeskapet i UN Women.

Det handlar inte bara om pengar, där vi är en av de största i hela världen. Vi har dessutom politiskt ett mycket omfattande engagemang från regeringens sida. Det spänner över flera ministerportföljer. Jag vet att många av mina kollegor tycker att det är otroligt viktiga frågor.

Jag förklarade det bara rent tekniskt. Vi ökade kraftigt Ukrainabiståndet först upp till 10 procent av den totala biståndsbudgeten. Det gläder mig att även Miljöpartiet står bakom det. Nästa år närmar vi oss nästan 20 procent. Jag hoppas att även Miljöpartiet kan stå bakom att vi lägger 10 miljarder till Ukraina.

Ukrainas statsbudget är slut efter februari, mars. Den går inte ihop. Det finns inga pengar. Allt de själva samlar in till statsbudgeten går till försvaret av sitt eget land, som gynnar både män och kvinnor och pojkar och flickor. Andra biståndsgivare måste stötta upp för att statsbudgeten ska gå ihop.

När USA har dragit sig tillbaka och vi inte ännu har fått tillgång till de frysta ryska tillgångarna går inte budgeten ihop. Det är därför vi nu i större utsträckning går in med direkt budgetstöd i Ukraina. Varför säger jag allt detta, och vad har det över huvud taget med jämställdhet att göra? Jo, därför att det i matrisen och i strategin inte kommer upp som ett jämställdhetsmål som kan checkas av. Men det hjälper i största grad kvinnor i Ukraina.

En gasturbin uppfyller inte något jämställdhetsmål på papperet, men vi måste blicka bortom papperet. Den hjälper i högsta grad alla de kvinnor som kan gå till jobbet för att det finns elektricitet. Det hjälper i högsta grad alla de kvinnor som är vid fronten och försvarar sitt eget land om de har system som de kan kommunicera med för att det finns el. De vägar och järnvägar som byggs hjälper i högsta grad de kvinnor som ska till fronten och de kvinnor som ska evakueras från fronten.

Blicka bortom strategierna! Jämställdhet är ett mycket prioriterat område, men anledningen till att det på papperet ser ut som att vi minskar den andel som är direkt jämställdhetsmärkt är att vårt stöd till Ukraina framför allt handlar om statens mest grundläggande funktioner: infrastruktur och direkt budgetstöd. Det kommer inte upp som jämställdhetsmärkt i våra papper, men det är i högsta grad till gagn för kvinnorna.

Skulle man fråga kvinnor i Ukraina vad de prioriterar skulle alla svara: att statens grundläggande funktioner säkerställs och att vi har kapacitet att försvara oss mot Ryssland. Det är det absolut viktigaste, och det är precis det Sverige hjälper till med.

Med det sagt: Detta betyder inte att vi inte hjälper till med andra saker. Vi hjälper till med hälsovård och sjukvård. Vi hjälper till med kvinnorättsorganisationer på plats i Ukraina. Vi hjälper till med att samla bevis på de kidnappade barn som Ryssland har fört ut från Ukraina. Vi hjälper till i Ukraina på bred front.

Anledningen till att det på papperet ser ut som att vi minskar det jämställdhetsmärkta stödet är att vi kraftigt har ökat stödet till de grundläggande funktionerna i staten, vilket är precis vad Ukraina självt efterfrågar.


Anf. 129 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Detta är ändå en intressant syn på jämställdhetsarbete. Det är någonting annat än allmän politik som gynnar kvinnor. Det är naturligtvis en viktig del, men det här hade inte behövt stå i motsats till varandra.

Benjamin Dousa säger att man ger pengar till kvinnorättsorganisationer. Ja, men det är en otroligt mycket mindre del. Den hade man inte behövt prioritera ned. Jag är genuint besviken på att Tidöregeringen och Benjamin Dousa låter Sveriges internationella röst för jämställdhet bli allt tystare. Det är så i Ukraina, och det är så på andra ställen i världen.

Med Miljöpartiet i regering bedrevs en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik där Sverige var en stark röst och aktör för kvinnors och hbtqi-personers rättigheter samtidigt som vi hade ett generöst SRHR-bistånd. Sverige har finansierat områden som få andra givare har vågat stödja: säkra aborter, sexualundervisning och preventivmedel till unga liksom hbtqi-personers rättigheter. Vi arbetade aktivt för att stärka kvinnors roll i fredsprocesser och möjlighet till politiskt deltagande.

Regeringens reformagenda går tyvärr i en annan riktning. Den feministiska utrikespolitiken är avskaffad, andelen bistånd med en jämställdhetskomponent minskar och svenska intressen, migration och exportfrämjande står högre på agendan.

Jag hör att regeringen vill få det att verka som att man inte har lagt ökad jämställdhet och bättre villkor för kvinnor och flickor åt sidan, men jag återkommer till att siffrorna talar sitt tydliga språk.

Regeringen lovar runt men håller tunt när det gäller stöd till kvinnor och flickor. Det är oerhört sorgligt, och det är något som inte bara kommer att drabba de enskilda kvinnorna utan hela samhällsutvecklingen. Det har vi inte råd med i dessa tider, och jag beklagar att regeringen skjuter sig i foten här.


Anf. 130 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Miljöpartiet är alltid besviket på mig. Man kräver min avgång och anmäler mig till konstitutionsutskottet. Det var ingen ny information i den här kammaren.

Låt oss titta på stödet till Ukraina, som är den viktigaste förklaringen till att det på papperet ser ut som att vi minskar vårt mycket omfattande engagemang. Det kvinnorna i Ukraina behöver allra mest, och det de själva säger att de behöver, är vapen och pengar för att kunna försvara sig mot Ryssland. Det är precis det Sverige också ger kvinnorna i Ukraina. Vi ger dem vapen och pengar samtidigt som vi har ett mycket omfattande stöd till kvinnorättsorganisationer och många andra, som MR-aktivister och demokratiorganisationer som arbetar mycket konstruktivt i Ukraina.

Vi stöttar också Ukrainas EU-närmandeprocess. Det bästa för Ukrainas kvinnor är såklart delvis att få leva i ett självständigt land, men det handlar också om att få vara medlem i vår fina europeiska familj och att få tillgång till allt det vi tar för givet. Nej, det kommer inte upp som ett jämställdhetsarbete på papperet, men det är mycket viktigt för både kvinnor och män i Ukraina.

Om man tittar i regeringens utvecklingsstrategier ser man att det i 32 av de 46 strategierna finns mål som bidrar till jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt. Efter den mycket stökiga vår och sommar vi har bakom oss som ett resultat av USA:s drastiska neddragningar av landets biståndspolitik har vi sagt att vi inte kan täppa till alla hål men att vi särskilt prioriterar Ukraina, humanitära insatser och SRHR. Vi vet, och vi visste det redan tidigare, att Mexico City policy eller global gag rule kommer att införas om en republikan vinner valet. Vi ser nu också resultatet av det.

Sverige står upp för jämställdheten både i direkta pengar och i de politiska processer där vi är aktiva.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.