Regeringens jobbpolitik
Interpellation 2007/08:596 av Österberg, Sven-Erik (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-04-17
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2008-04-17
- Svar fördröjt anmält
- 2008-04-25
- Sista svarsdatum
- 2008-05-08
- Besvarad
- 2008-05-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 april
Interpellation
2007/08:596 Regeringens jobbpolitik
av Sven-Erik Österberg (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Prognoserna i vårpropositionen visar att högkonjunkturen nu är över och att sysselsättningen viker neråt. Efter ett och ett halvt år med alliansregeringen börjar arbetslösheten öka, samtidigt som långtidsarbetslösheten bitit sig fast.
Dessutom har regeringen ignorerat problemet med flaskhalsar på svensk arbetsmarknad. Företagens problem att hitta rätt arbetskraft ökar. Inom 43 yrken redovisade minst hälften av länen brist på arbetskraft i vintras, jämfört med 23 ett år tidigare. Regeringen har länge haft ett gyllene tillfälle att motverka både arbetskraftsbrist och arbetslöshet genom att satsa på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, men man har missat chansen. Återigen har en borgerlig regering slarvat bort de goda tiderna i Sverige.
Det är anmärkningsvärt att regeringen inte kommer med ett enda nytt förslag i vårpropositionen i syfte att öka sysselsättningen. Vi socialdemokrater konstaterar därmed att regeringen står tomhänt och saknar en jobbpolitik för att bekämpa arbetslösheten i en begynnande lågkonjunktur.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor:
Är arbetsmarknadsministern beredd att initiera några sysselsättningsåtgärder för att möta den vikande konjunkturen på arbetsmarknaden?
Om svaret är ja, vilka åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern införa och när kommer detta att ske?
Kommer arbetsmarknadsministern att ta några initiativ för att långtidsarbetslösa lättare ska komma tillbaka till arbetsmarknaden?
Vilka åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern genomföra för att bryta långtidsarbetslösheten bland ungdomar i ett allt sämre konjunkturläge?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:596
Webb-tv: Regeringens jobbpolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:110 Tisdagen den 13 majProtokoll 2007/08:110 3 § Svar på interpellation 2007/08:596 om regeringens jobbpolitik
Protokoll från debatten
Anf. 37 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig om jag är beredd att initiera några sysselsättningsåtgärder för att möta den vikande konjunkturen på arbetsmarknaden och, om så är fallet, vilka åtgärder jag ämnar införa samt när detta kommer att ske. Vidare frågar han om jag kommer att ta några initiativ för att långtidsarbetslösa lättare ska komma tillbaka till arbetsmarknaden. Slutligen frågar han vilka åtgärder jag ämnar genomföra för att bryta långtidsarbetslösheten bland ungdomar i ett allt sämre konjunkturläge.
Regeringen har reformerat stora delar av arbetsmarknadspolitiken för att se till att fler människor kommer i arbete. Effekterna är tydliga: Arbetskraften ökar, sysselsättningen likaså och arbetslösheten sjunker. Regeringens politik har bidragit till att varaktigt öka antalet människor som arbetar. Den borgerliga alliansen har alltså lyckats med det den förra regeringen misslyckades med - att minska utanförskapet och skapa jobb.
De arbetsmarknadspolitiska resurserna riktas mot dem som står längst från arbetsmarknaden, exempelvis genom jobbgarantin för ungdomar och jobb- och utvecklingsgarantin. Jobb- och utvecklingsgarantin leder till jobb; statistik från Arbetsförmedlingen visar att av dem som hittills deltagit i garantin har över 10 000 personer fått arbete. En annan framgångsrik satsning är nystartsjobben. I slutet av vecka 17 hade ca 15 300 personer ett nystartsjobb. Den genomsnittliga inskrivningstiden på Arbetsförmedlingen för dessa personer var 38 månader. Utifrån de här siffrorna är det lätt att se att nystartsjobb är en viktig insats som har bidragit till att tusentals långtidsarbetslösa fått ett arbete.
Vår politik kommer även framöver att inriktas på att hitta nya angreppssätt för att bryta utanförskapet för dem som av olika anledningar befinner sig utanför arbetsmarknaden.
Jobbskatteavdraget infördes som ett led i att göra arbete mer lönsamt och riktar sig till alla som arbetar. Regeringen avser att i höstens budgetproposition lämna förslag om ett tredje steg i jobbskatteavdraget för att ytterligare sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för låg- och medelinkomsttagare.
Den totala långtidsarbetslösheten bland ungdomar har glädjande nog sjunkit det senaste året. Trots detta är ungdomsarbetslösheten fortfarande alldeles för hög, och det finns ett behov av att vidare stimulera företag att anställa unga. Därför kommer regeringen att lägga fram ett förslag under hösten om att ytterligare sänka socialavgifterna för ungdomar.
Regeringen kommer också att presentera en samlad integrationsstrategi i samband med höstens budgetproposition, vilket kommer att bidra till att upprätthålla den positiva sysselsättningsutveckling som vi nu ser för utrikes födda. I mars 2008 stod nämligen utrikes födda för cirka hälften av den kraftiga sysselsättningsökningen.
Anf. 38 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Jag kanske hade väntat mig lite mer på det här området. När jag skrev den här interpellationen var det ju mot bakgrund av att signalerna var väldigt tydliga om att vi hade en konjunktur som gick in i en annan fas, där också efterfrågan på arbetskraft minskade. Regeringens budgetproposition gav sedan också vid handen att regeringen har anammat läget och gör en betydligt dystrare framtidsprognos när det gäller sysselsättningen. Regeringen spår ju till och med själv att arbetslösheten ökar under nästa år och att tillkomsten av nya jobb sjunker väldigt kraftigt i det här läget.
Samtidigt kan det inte ha undgått vare sig regeringen eller arbetsmarknadsministern att det också finns andra signaler i samhället, inte minst från mindre företag, där man säger att man har svårt att matcha. Man har behov av yrkeskunnig personal. Samtidigt finns inte denna att uppbringa. Arbetsförmedlingen och andra aktörer kan inte leverera det företagen vill ha i form av arbetskraft. Svenskt Näringsliv pekade själva på att ungefär 90 000 rekryteringar inte har kommit till stånd på grund av att det helt enkelt inte fanns tillräckligt kvalificerad arbetskraft till de jobb som fanns.
Då väljer arbetsmarknadsministern att rabbla upp en text som vi har sett många gånger förut med nystartsjobb och andra åtgärder som har vidtagits. Det där känner jag till mycket väl. Jag kan de här debatterna. Jag kan de här svaren ganska väl också, och jag har en hel del synpunkter på dem. Jag hade i det här läget väntat mig en insats just på området att försöka matcha upp det här. Det är ju ett alldeles ypperligt tillfälle att försöka hålla liv i konjunkturen lite längre. Det finns ändå en ganska god efterfrågan på produkterna inom industrin. Man kan tappa leveranser, eller inte ta emot beställningar, på grund av att man inte har tillräckligt kvalificerad arbetskraft.
Det här är ingenting som man löser precis just nu, utan kritiken från min sida är att arbetsmarknadsministern skulle ha tänkt på det här mycket tidigare. Den här debatten startade vi redan efter regeringsskiftet. Svaret jag fick då var att nu ska inte folk studera, nu ska folk jobba. Det är efterfrågan på arbetskraft. Men det är ju precis då man ska bädda för att se till att den arbetskraft som efterfrågas finns. Man ska se till att de som har svag utbildning och står långt från arbetsmarknaden får chansen att komma in.
Samtidigt pekar en utredning just nu på att av dem som har fått jobb under den tid då det har varit en god sysselsättningsutveckling är det endast 1 procent som tillhör den grupp som saknar gymnasieutbildning, alltså de lågutbildade som bara har gått grundskola. Det visar att utbildning är nyckeln till att komma ut på arbetsmarknaden. Det är ju arbetslivet och arbetsmarknaden som ställer krav på detta. Näringslivet ställer krav på att man har vissa kvalifikationer för att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tycker att regeringen missar det tåget. Det svar jag har fått av arbetsmarknadsministern är egentligen bara ett fortsatt beröm för sig själv och slag för bröstet när det gäller vilka effekter den där politiken har haft.
När det gäller nystartsjobben kan jag till sist bara säga att jag senast i går såg att två tredjedelar av dem som har fått nystartsjobb inte får vara kvar på sina arbeten när den tiden går ut. De får lämna dem. Jag såg en annan uppgift som pekade på att de nystartsjobb som ändå har kommit till kostar ungefär 700 000 per arbetsplats om man räknar ut vad skattereduktionen ger. Det är alltså en ganska dyr åtgärd att skapa de jobben, kan man lugnt påstå.
Anf. 39 Patrik Björck (S)
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Det är alltid lika trevligt att få debattera med arbetsmarknadsministern. Jag måste naturligtvis försöka ta tillfället när det ges.
Den här interpellationen om regeringens jobbpolitik och det här svaret lämnar en hel del frågor, som Sven-Erik Österberg är inne på i sitt inlägg. Det är inte så mycket innehåll i det egentligen. Om man ska försöka analysera svaret lite och titta på det punktvis är det här med åtgärder för att bryta långtidsarbetslösheten en av frågorna som kommer upp i interpellationen. Min fundering till arbetsmarknadsministern, som jag hoppas att jag kanske kan få ett svar på, är: Ämnar arbetsmarknadsministern föreslå ytterligare nivåsänkningar i a-kassan? Det har ju varit den absolut viktigaste jobbskapande åtgärd som arbetsmarknadsministern har fört fram under de år då arbetsmarknadsministern har haft ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Det har varit den enskilt viktigaste åtgärden. Om man då tänker sig att man har haft en viss nivå under högkonjunktur ska man naturligtvis med något slags logik, arbetsmarknadsministerns logik i alla fall, om man närmar sig en avmattning på en högkonjunktur, förvänta sig ytterligare sänkningar av ersättningsnivåerna. Det är bara en fråga. Det kan vara spännande att höra hur arbetsmarknadsministern resonerar kring det här.
När det gäller nystartsjobben blir det lite lustigt att kalla det för en framgångsrik satsning. Arbetsmarknadsministern kanske kunde passa på att berätta vad man har haft för målsättning, hur många som skulle vara inne i nystartsjobb nu och hur den målsättningen ser ut jämfört med de resultat som man har uppnått. Det kunde vara kul att få en redogörelse för hur det ser ut. Om det nu är en framgångsrik satsning utgår jag från att man har överträffat målen med god marginal. Hur man sedan kan anse att detta är en framgång när de allra flesta går tillbaka ut i arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder efter nystartsjobb förstår jag inte riktigt heller, men det kan väl arbetsmarknadsministern få möjlighet att svara på i sitt nästa inlägg. Som sagt: Vad har målsättningen varit eftersom det är en framgångsrik satsning - jag förutsätter att man har överträffat målen? Och hur kan man kalla det för en framgång när de flesta går ur åtgärden utan att få en fast anställning?
Sedan pratar man om jobbskatteavdraget, som har varit en annan av de så kallade satsningarna. Vad det handlar om har vi diskuterat tidigare i debatterna. Det handlar ju om att man fördelar om skatterna mellan olika grupper i samhället. Man straffbeskattar vissa grupper, särskilt de som redan är utsatta, som pensionärer, arbetslösa, sjuka och liknande. Det skulle vara spännande att återigen höra hur man ser på det. Det är en fråga som jag inte tycker att man kan gå runt svenska väljare och den svenska allmänheten. Det är viktigt att belysa de effekter som dessa avdrag får, hur man i det här fallet omfördelar skattebördan i samhället och hur man tror att den som jobbar på ett företag som blir nedlagt tycker att det känns att bli hanterad på det här sättet, eller om man drabbas av en olycka, en skada eller något annat.
Ytterligare sänkning av socialavgiften för ungdomar är en sådan generell åtgärd där man pytsar in stora mängder miljoner till branscher som redan har anställt, som kommer att anställa och som skulle ha anställt de här personerna i alla fall.
Anf. 40 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! För det första ska jag be Sven-Erik Österberg lite grann om ursäkt redan i det här tidiga skedet. Skälet är att det här är min 171:a interpellationsdebatt sedan jag tillträdde. Ni vet, alla som sitter här och som lyssnar, att jag gärna tar de här debatterna. Jag tycker att de är roliga, intressanta och trevliga. Men i kväll kl. 18 har min sexåring fotbollsmatch. Det har han på tisdagskvällar. Jag har missat nästan alla sedan han började träna, och jag avser inte att missa fotbollen i kväll. Jag kan inte göra det mot honom. Därför kommer jag att hålla mina svar nu ganska korta. Jag hoppas att vi kan fortsätta ha debatt - och det kommer vi säkert att ha - vid annat tillfälle. Jag hoppas att Sven-Erik har lite förståelse för detta.
Sven-Erik Österberg säger att utbildning är nyckeln till att komma ut på arbetsmarknaden. Jag håller helt med honom om detta. Det är helt riktigt att det är på det sättet. Det är genom att ha en god grund i utbildning som man är redo att möta arbetsmarknaden.
Det här är inte något polemiskt politiskt inlägg så mycket som ett faktiskt konstaterande, men ett av problemen som jag tycker mig se är att kopplingen mellan utbildningssystemet och arbetsmarknadens villkor har varit för svag. Det har den varit under lång tid - även under tidigare borgerliga regeringar, skulle jag vilja drista mig till att säga.
Vad är det som gör att man får matchningen att fungera bättre - att vi samtidigt har lägre arbetslöshet och lägre vakanstal i ekonomin och att omsättningen fungerar? Vi vet att omsättningen på svensk arbetsmarknad är ganska god för dem som är inne på den. Förra året förmedlade Arbetsförmedlingen 830 000 jobb. Det motsvarar i högkonjunktur hälften av de jobb som omsätts. Det betyder att ungefär en och en halv miljon jobb omsattes förra året. Det är en ganska hög siffra på en arbetsmarknad av svensk storlek.
Vi har, som sagt, haft ett läge under ganska många år med hög arbetslöshet och samtidigt många vakanser. Det är oroväckande och vi måste naturligtvis se till att krympa de båda samtidigt.
Det finns i grunden tre sätt att göra det. Ett är att ha ekonomiska incitament som gör att det lönar sig att jobba - därav jobbavdrag och annat. Det handlar också om Arbetsförmedlingens målsättning och organisation. Jag tror att vi i grunden är överens om att det är bra med en enhetsmyndighet med ett tydligt mål att förmedla arbete. Det underlättar för verksamheten och matchningen på arbetsmarknaden. Men det räcker inte. Det håller jag helt med om. Utbildningssystemet måste också vara konstruerat på ett sådant sätt att det finns en tydligare koppling till arbetsmarknaden.
De förändringar vi nu gör med yrkeshögskola, gymnasiereform och annat får naturligtvis konsekvenser på sikt, men det löser inte det omedelbara problemet.
Då kommer Sven-Erik Österberg att föreslå ett antal tusen fler platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag kan ha respekt för det, men jag konstaterar samtidigt att det i dag är 89 000 personer som befinner sig i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bland annat inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin.
Vi har ju valt att vikta om och lägga mer resurser på dem som har varit borta länge för att bättre rusta dem att komma tillbaka. Därför är jag naturligtvis oerhört glad att kunna konstatera att 10 000 personer redan efter ett år har lämnat jobb- och utvecklingsgarantin för att komma i arbete. Det är väldigt glädjande.
Med tanke på att 89 000 redan är i åtgärder är jag inte säker på att ett antal tusen till löser det problem som Sven-Erik Österberg utmålar. Jag tror att det är andra saker som behövs. Det kan komma att behövas fler platser i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men inte just nu.
Anf. 41 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag har full respekt för att arbetsmarknadsministern vill besöka en fotbollsmatch. Livet är inte bara att vara minister; det består av annat också. Därför ska jag inte krångla till detta och förstöra det.
Att vi har så många interpellationer beror på att det är den möjlighet man har att debattera med arbetsmarknadsministern. Jag vet inte hur många gånger det har varit mediekontakter där man har velat ha debatt i radio och tv. Jag vet inte om det har varit en medveten strategi från arbetsmarknadsministern, men det har varit svårt att komma till skott. Om man vill debattera med ministern är det interpellationer som gäller. Tänk på det i fortsättningen så kanske det blir färre om vi kan mötas på andra arenor också.
När det gäller arbetsmarknadsutbildning är problemet, som jag ser det, att det saknas utbildning och att det inte matchar mot företagen. Det blir så uppenbart i ett sådant här läge när arbetslösheten fortfarande är hög, trots en väldigt god utveckling, och man inte får tag på den arbetskraft man vill ha och många är arbetslösa. Det måste på olika sätt beredas genom arbetsmarknadspolitiken att man får rätt utbildning och kan möta efterfrågan. Det har regeringen missat.
I jobb- och utvecklingsgarantin gäller förstås också kvaliteten. Nästa stora utmaning får ministern i höst när de börjar gå ur jobb- och utvecklingsgarantin och man ska ha en samhällsnyttig insats. Jag avundas inte ministern de uppgifterna. Vi har funderat på sådant tidigare. Det är svårt att hitta på något permanent som inte blir permanent. Det är där problemet ligger. Där ska arbetsmarknadsministern lämna förslag i höst.
Erkänn att det borde ha gjorts insatser för att matcha. Det är inte något bra läge när Svenskt Näringsliv säger att man har 90 000 missade rekryteringar och är kritisk till att det har varit för lite utbildningsinsatser. Det tycker jag att regeringen skulle lyssna på.
Anf. 42 Patrik Björck (S)
Herr talman! Jag ställde några, som jag tyckte, enkla frågor. Med den logik som man har resonerat och argumenterat med från den borgerliga regeringens sida när det gäller arbetsmarknadspolitiken har man ansett att sänkta ersättningar från a-kassan har varit en av de viktigaste åtgärderna för att skapa arbete. Den här interpellationen handlar om regeringens jobbpolitik och åtgärder mot långtidsarbetslöshet. Om högkonjunkturen mattas - även om det inte sker just nu, men senare - kan vi då förvänta oss ytterligare sänkta ersättningsnivåer i a-kassan? Det var den, som jag tyckte, väldigt enkla fråga som jag ställde till arbetsmarknadsministern.
Jag ställde också en väldigt enkel fråga om nystartsjobben som arbetsmarknadsministern i svaret beskriver som framgångsrika. För att kunna ta ställning till om det är ett rimligt svar eller inte tänkte jag att arbetsmarknadsministern skulle redogöra för i jämförelse med vilket mål det är framgångsrikt. En kvantitet är ju bara intressant ställd mot någonting. Är 15 300 personer en stor skara eller en liten skara? Om det hade varit antalet deltagare i förstamajtåget hemma i Falköping hade det varit en stor skara, men om det är en åtgärd för att klara av ett utanförskap för en och en halv miljon personer är det en ganska liten skara.
Skulle arbetsmarknadsministern kunna ställa det i relation till det som var målet med åtgärden och sedan beskriva på vilket sätt det är framgångsrikt?
Kan arbetsmarknadsministern också ge en kort kommentar till hur det kan komma sig att det stora flertalet går ur åtgärden utan att ha någon som helst förankring kvar på arbetsmarknaden när åtgärden är slut?
Jag tyckte att det var enkla frågor.
Anf. 43 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! När det gäller matchning och arbetsmarknadspolitiska utbildningar är det naturligtvis, som vi har sett i utredningar tidigare, en konst att försöka dimensionera dem på ett sådant sätt att de passar in i konjunkturcykeln. Om det hade gjorts på ett lämpligt sätt hade man förmodligen dragit ned på de arbetsmarknadspolitiska utbildningarna strax före valet. Av olika anledningar gick inte det.
Vi har försökt väga så att vi har lagt merparten av resurserna på dem som har varit borta länge för att rusta dem individuellt att komma tillbaka genom jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga. Det finns medel över till dem som har varit arbetslösa lite kortare tid. Jag kan mycket väl tänka mig att man, precis som Socialdemokraterna har gjort genom åren, dimensionerar och höjer och sänker efter hand. Jag konstaterar att Socialdemokraterna nu tycker att det är dags att öka lite, och kanske öka mer än vad vi föreslår.
Att man har dragit ned när det är väldigt goda tider för att inte låsa fast personer som har kort tid i arbetslöshet och borde finnas på arbetsmarknaden tror jag är rimligt. Det är också en politik som vi har sett Socialdemokraterna driva tidigare.
Jag ska snabbt svara på Patrik Björcks frågor. Nej, det kommer inga ersättningsnivåer. Det var den första frågan. Den andra frågan gällde nystartsjobben. Vi hade ingen målsättning utan en budgetprognos. Det är ungefär 200 000 personer som är berättigade. Jag skulle ju önska att varenda en av dem hade möjlighet att få ett nystartsjobb. Vi är beredda att ändra på förutsättningarna för att underlätta. Anställningar i offentlig sektor och deltidsanställda omfattas nu till exempel. Det kommer säkert andra förändringar som gör det lättare.
Jag är oerhört glad att de som har fått nystartsjobb har längre tid i arbetslöshet än till exempel de som hade plusjobb. Det innebär att vi når rätt målgrupp. Jag är oerhört glad att av dem som har fått nystartsjobb har mer än hälften varit borta från arbetsmarknaden mer än två år och mer än var tionde har varit borta mer än fem år. Det är just den svaga grupp som Sven-Erik Österberg refererar till. Det är naturligtvis glädjande att de har fått en arbetslivserfarenhet. Det är väldigt glädjande att en tredjedel av dem har kommit vidare i fasta anställningar. Det är naturligtvis väldigt bra eftersom alternativet med socialdemokratisk politik hade varit bara en åtgärd - knappt det - och framför allt en ersättning. Nu har de här personerna ett jobb att gå till.
Anf. 44 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Det sista är väl bara en fri tolkning i den politiska retoriken. Arbetsmarknadsministern har ju inte en aning om vilken arbetsmarknadspolitik vi skulle ha fört under den här mandatperioden och i det här läget om regeringsläget hade varit omvänt. Det kan vi låta vara.
Retoriken härstammar från någon amerikansk reklambyrå. Jag har sett det tidigare. Så fort vi pratar om något är det Amspolitik. Till och med när vi presenterar ett helt program för småföretagare och entreprenörer där vi över huvud taget inte på ett enda ställe nämner Arbetsförmedlingen säger Littorins regeringskollega Borg, finansministern, att det är Amspolitik.
Det är väl något mantra som nu ska upprepas hela tiden så fort vi föreslår någonting. Jag betackar mig för det, arbetsmarknadsministern.
När det gäller inlåsningseffekter handlar det om vilka man väljer att satsa utbildning på. Det är klart att man inte ska utbilda dem som står nära arbetsmarknaden och som har en god utbildning. De ska naturligtvis ut i jobb.
Men man ser också ganska tydligt att det är de som saknar gymnasieutbildning och som står längst från arbetsmarknaden som inte ens högkonjunkturen rår på. Då måste politiken göra någonting. Om inte konjunkturen rår på detta och människor fortsätter att stå utanför arbetsmarknaden, då måste politiken gripa in och se till att man rustar dessa människor så att de kan ta de jobb som finns.
Det är detta tåg som jag tycker att regeringen har missat i detta läge. Nu befinner man sig i en situation där det är brist på arbetskraft samtidigt som många fortfarande är arbetslösa, och regeringens egen prognos pekar på att arbetslösheten kommer att öka ytterligare nästa år. Inte är det dessa människor som kommer att få jobb då. Näringslivet blir nu än mer kräset när det gäller vilka som man vill anställa när fler står i kö och väntar på att få komma in på arbetsmarknaden. Och dessa människor kommer även i fortsättningen att stå kvar utanför arbetsmarknaden.
Det är riktade insatser som skulle finnas där. De generella insatserna ändrar inte kön på arbetsmarknaden - det har jag sagt många gånger förut - utan de gör det egentligen bara lite billigare att anställa dem som ändå skulle ha fått jobb. Det är kontentan av detta.
Beträffande nystartsjobben sade Sven Otto Littorin själv i en debatt här att 70 procent skulle ha fått jobb i vilket fall som helst. Det var regeringens egen prognos. Siffran skulle förmodligen ha varit ännu högre, skulle jag vilja säga.
Anf. 45 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Vi har i dag 89 000 personer som är aktiva i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är mycket, och det är just den typen av riktade insatser som Sven-Erik Österberg efterlyser.
Mer än 10 000 personer av dem som har passerat jobb- och utvecklingsgarantin har gått vidare till ett arbete. Det är ett oerhört bra resultat, och jag hoppas naturligtvis att det blir än fler när verktygen förbättras.
Anf. 46 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig om jag är beredd att initiera förändringar av hur regeringen redovisar effekterna av arbetsmarknadspolitiken och, om så är fallet, vilka initiativ jag kommer att ta och när i tid dessa kan aktualiseras samt om jag avser att involvera fler departement än Arbetsmarknadsdepartementet i detta arbete.
Sedan regeringen tillträdde i september 2006 har arbetsmarknadspolitiken utformats på grundval av existerande forskning och erfarenhet. Den litteratur som politiken baseras på är väl känd av alla arbetsmarknadsforskare, men det innebär naturligtvis inte att den inte bör göras tillgänglig även för andra. Regeringen håller med Riksrevisionen om att förtroendet för regeringens ekonomiska politik ökar om analysen som ligger till grund för den aktuella politiken redovisas tydligare.
Den nuvarande regeringen arbetar med att förbättra redovisningsformatet. Vi har, sedan regeringsskiftet, arbetat för att i ökad utsträckning se till att så sker, och Arbetsmarknadsdepartementet och Finansdepartementet samarbetar redan i dag intimt kring dessa frågor. Regeringen kommer att fortsätta detta arbete, vilket kommer att avspeglas i de kommande ekonomiska propositionerna.
Anf. 47 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Det ger väl inte så mycket om på vilket sätt man tänker göra detta utan att det egentligen ska komma.
När det gäller sammanfattningen från Riksrevisionens slutsatser hävdar arbetsmarknadsministerns egen statssekreterare Eva Uddén Sonnegård att den förda politiken bygger på forskning och erfarenheter men att man tar åt sig kritiken.
Att den bygger på forskning och så vidare har vi sett i olika fall. Det är mycket detta som har styrt hela det upplägg som har varit. Det är ganska lätt att se.
Man tar till sig kritiken. Det är ungefär vad man får göra när man sitter i regeringen när det gäller Riksrevisionens slutsatser. Det är på det sättet man hanterar detta. Det är inget märkvärdigt i sig.
Men sedan säger Eva Uddén Sonnegård:
"Nationalekonomer på området vet vilken litteratur den här politiken baserar sig på, men vi måste naturligtvis göra det tillgängligt för allmänheten."
Jag vet inte varför det ska behöva ta så lång tid om det står fullständigt klart var man har hämtat detta och hur man har byggt upp detta. Då kunde man också berätta det för allmänheten och se hur den här prognosen ser ut. Jag menar att det då vore ganska lätt att ge denna redovisning.
Där tycker jag att det kanske finns en hund begraven på något sätt. Det är väl lite mer krångligt än att bara som svar peka tillbaka. Detta är inte något som är lätt. Jag kan inte heller hävda att man ska göra en bedömning. Men om man säger att sysselsättningen ska öka med 0,9 procent är det väldigt viktigt att få veta: Vad har man för substans i det? Vad är det som ligger bakom när man säger det?
Riksrevisionen menar väl att de inte får nöjaktiga svar. De hade dessutom svårt att få tag i detta material. Det var det som föranledde rapporten. De var också ganska kritiska till på vilket sätt de frågor som Riksrevisionen hade bemöttes.
Då får man lätt känslan av att detta lite grann är skjutet från höften - någon forskning någonstans där det hävdas att om man gör si eller så kommer det att bli lite grann på det här sättet. Men när det gäller hur regeringen hamnar på en exakt siffra och gör denna bedömning är den fortfarande svaret skyldig.
Vi får väl se vad som händer så småningom. Men jag önskar att arbetsmarknadsministern kunde vara lite tydlig när det gäller hur man tänker ta fram detta och hur man tänker agera framgent. Jag emotser naturligtvis i kommande ekonomiska propositioner hur man bygger upp sina nya antaganden i fråga om hur sysselsättningen förändras och vilken grund man har när det gäller underlaget för att fatta beslut och hur man kommer fram till ett resultat.
Anf. 48 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag håller med Sven-Erik Österberg om att det naturligtvis är bra att ha material och underlag på bordet, så att alla kan ta del av detta.
Formen för budgetpropositioner och andra propositioner ser likadan ut nu som den gjorde under den socialdemokratiska regeringen. Det är klart att vi inte har några fotnoter i budgetpropositionen.
Men trots allt kan jag försäkra Sven-Erik Österberg att jag gärna arbetar med dessa frågor just för att vi ska kunna ta del av en gemensam utgångspunkt för olika diskussioner. Vi arbetar, som sagt, intensivt med detta. Det kommer att synas i budgeten i höst. Det är min absoluta övertygelse.
Vi har från Arbetsmarknadsdepartementets sida också försökt arbeta med olika typer av medieseminarier där vi just har försökt belysa den forskning och de erfarenheter som har varit utgångspunkten för det arbete som vi har gjort. Det har vi gjort halvårsvis, och vi kommer att fortsätta med det just för att öka tydligheten och informationsutbytet i dessa frågor. Vi får all anledning att återkomma - det är jag helt säker på.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.