Regeringens hantering av det parlamentariska läget

Interpellation 2015/16:107 av Fredrik Schulte (M)

till Statsminister Stefan Löfven (S)

Sverige har sannolikt inte haft ett mer osäkert parlamentariskt läge under hela efterkrigstiden än vad vi har i dag. Detta illustrerades tydligt när regeringens budget inte gick igenom riksdagen förra hösten. När nu decemberöverenskommelsen fallit står Sverige ånyo inför hot om politisk turbulens. Varje ansvarstagande parti som värnar om vårt lands väl och ve bör se allvaret i detta. Få saker är mer skadligt för ett lands ekonomiska utveckling än institutionaliserat politisk instabilitet.

Givet samma läge med en regering som saknar ens en passiv majoritet i riksdagen är det viktigt att partierna agerar ansvarsfullt. Från Alliansens sida handlar det framför allt om att till exempel inte spela med i Sverigedemokraternas misstroendevotum som endast syftar till att frambringa just kaos.

Ansvarsfullt kan dock i sammanhanget inte enbart handla om att oppositionen ger regeringen fritt spelrum. Det är inte lätt att utifrån statsministerns uttalanden och ageranden avgöra huruvida han är medveten om detta. Stefan Löfven och hans regering för en politik som Alliansen inom ansvarsfulla ramar till varje pris vill motarbeta. I det fall Lövfen driver politiken för långt till vänster kommer det till slut att bli politiskt omöjligt för Alliansen att göra allt i sin makt för att åstadkomma ett maktskifte. Att statministern ena stunden talar om samarbete över blockgränsen, för att i nästa stund lägga fram en budget med skattehöjningar på 150 miljarder kronor över budgetperioden är inte trovärdigt.

Man kan fråga sig om inte statsministern förstår, att ju mer vänsterinriktad politik regeringen lägger fram, desto svårare blir det att åstadkomma ett konstruktivt samarbete över blockgränsen? Det framstår vidare som att statsministern inte inser det motsägelsefulla i att å ena sidan tala om blocköverskridande samarbete och å andra sidan presentera en budget med skattehöjningar på 150 miljarder?

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsminister Stefan Löfven:

Delar statsministern bedömningen av att ett blocköverskridande samarbete försvåras av att den styrande koalitionen för en allmänpolitisk inriktning som skapar tydliga blockpolitiska konflikter?

Hur avser statsministern att åstadkomma ett konstruktivt samarbete över blockgränsen?