Regeringens arbetslinje
Interpellation 2011/12:50 av Green, Monica (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-10-18
- Anmäld
- 2011-10-19
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-10-28
- Sista svarsdatum
- 2011-11-08
- Besvarad
- 2011-11-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 oktober
Interpellation
2011/12:50 Regeringens arbetslinje
av Monica Green (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Över 8 procent är öppet arbetslösa eller inskrivna i program med aktivitetsstöd. Trots att det är några tiondelar lägre än förra året är det inget annat än massarbetslöshet. Den höga arbetslösheten som bitit sig fast har även inneburit stora kostnader för kommunerna i form av ökade kostnader för försörjningsstöd och lägre skatteintäkter.
Sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006, då arbetslösheten var på alltför höga 6 procent, har regeringen påstått att den har en arbetslinje. Den så kallade arbetslinjen har gått ut på lägre ersättningar och högre skatt, relativt arbetande, för dem som är arbetslösa. Det kallas incitament för att ta arbete, men har visat sig i praktiken vara helt verkningslöst. Att straffa den enskilda individen i stället för att göra något åt att satsa på fler jobb har inte visat sig leda till lägre arbetslöshet. Tvärtom har vi i dag ännu högre arbetslöshet än då regeringen tillträdde.
I dessa massarbetslöshetstider visar sig nu tecken på att läget kommer att bli ännu värre och regeringen har ännu inte visat några vassa verktyg att ta till.
Vad avser finansministern att göra för att minska arbetslösheten på riktigt?
Vad avser finansministern att göra för att färre ska bli beroende av försörjningsstöd?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:50
Webb-tv: Regeringens arbetslinje
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:34 Tisdagen den 22 novemberProtokoll 2011/12:34 14 § Svar på interpellationerna 2011/12:50 och 61 om den ekonomiska politiken och arbetslösheten
Protokoll från debatten
Anf. 65 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att minska arbetslösheten och beroendet av försörjningsstöd. Peter Persson har frågat mig genom vilka åtgärder jag avser att åstadkomma arbete åt alla. Jag väljer att ge ett gemensamt svar på dessa interpellationer.
En varaktigt hög sysselsättning är avgörande för att värna välfärden. Regeringens viktigaste mål är därför full sysselsättning. Arbetslinjen genomsyrar vår politik. Arbete måste löna sig och människor rustas för de jobb som skapas. Politiken består av åtgärder som stimulerar utbud och efterfrågan av arbetskraft samt matchning. Jobbskatteavdraget är den viktigaste åtgärden och beräknas ge mer än 100 000 nya jobb.
Arbetsmarknadspolitiken har lagts om och resurserna tydligare riktats mot dem med störst behov. Åtgärder för att stimulera efterfrågan på personer med svag förankring på arbetsmarknaden, till exempel nystartsjobb och sänkta arbetsgivaravgifter för unga, har genomförts. Reformer inom utbildningssystemet syftar till att förbättra elevernas kunskaper och därmed framtida anställbarhet. Politiken verkar i rätt riktning. Mellan 2006 och 2010 ökade antalet sysselsatta med nära 120 000 personer och antalet personer i arbete med drygt 150 000. Trots oron i världsekonomin förväntas sysselsättningen 2011 stiga för att vara oförändrad under 2012 och sedan återigen öka 2013.
Arbetet mot full sysselsättning fortsätter. Förändringar av bland annat det ekonomiska biståndet, som gör arbete mer lönsamt, föreslås. Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken förstärks ytterligare. Sänkt moms på restaurang- och cateringtjänster stimulerar efterfrågan på personer med svag förankring på arbetsmarknaden. Konjunkturnedgången möts med temporära satsningar inom arbetsmarknadspolitiken och med investeringar på infrastruktur för att motverka att människor slås ut till följd av detta.
Anf. 66 Monica Green (S)
Herr talman! Tack för svaret, även om det var ganska innehållslöst. Det innehöll väldigt mycket floskler, men det är väl så man får svara när man inte har en gedigen arbetslinje längre, höll jag på att säga, men jag är inte säker på att regeringen har haft någon arbetslinje över huvud taget. Man har haft ordet arbetslinje och trott att det skulle hjälpa. Man har haft åtgärden att arbetslösa ska göras fattigare, för då hittar de sig säkert ett arbete. Men det har inte lett till att arbetslösheten har sjunkit, snarare tvärtom.
I Arbetsförmedlingens mätning är 8,2 procent arbetslösa. Det är väldigt många människor som nu är instoppade och inlåsta i åtgärden fas 3. Det är tragiskt att vi har så få åtgärder från den här regeringen som påstår att man har en arbetslinje. Det är tragiskt att höra att Anders Borg tror att sänkt moms på krogen skulle ge fler arbetstillfällen, trots att det inte finns några belägg för att det skulle göra det.
Han hänvisar också till jobbskatteavdraget. Vi har inte sett några resultat av det. Det finns ekonomer som säger att det kan ge jobb på sikt, men hittills har vi inte sett något av det. Er jobbpolitik är verkningslös.
Nu kan Anders Borg säga: Titta, det är mycket värre utomlands! Ni hänvisar utomlands, och då borde de arbetslösa vara nöjda eftersom det är värre utomlands.
Han kan också säga: Det är inte vårt fel att det är internationell lågkonjunktur. Jag håller med om det, men man kan också se till att väljarna vet om att man inte garanterar någonting. Vi hänvisar till utlandet om det är dåliga tider, och vi garanterar inte att vi kan sätta människor i arbete. Våra vallöften säger ingenting om det är dåliga tider utan bara om det går bra för Sverige. Då lovar vi att det blir fler jobb. När det är soligt väder kan det vara lätt att sköta politiken, men det gäller ju att klara det även i dalgångar.
Vi har en stark och stabil ekonomi i det här landet. Det har vi tack vare de starka och stabila regler som vi satte upp efter den förra inhemska krisen. Anders Borg brukar hålla med om att Göran Persson var en av dem som gemensamt med oss andra socialdemokrater och till viss del centerpartister byggde upp de här stabila reglerna. Än så länge har ni inte förändrat dem, även om ni till viss del var emot de reglerna. Men ni har inte ändrat dem än. Därför håller ekonomin än så länge mot svallvågorna ute i Europa.
Däremot är arbetslösheten hög och ni har inte lyckats göra någonting åt det. De svar jag får av Anders Borg hjälper ju inte de arbetslösa över huvud taget.
Anders Borg säger att han vill ha full sysselsättning. När blir det så? När når Anders Borg målet full sysselsättning? Kommer vi att få se det inom den närmaste tiden? Är det också floskler? När kan Anders Borg se till att de som är arbetslösa i dag får rätt utbildning så att de blir anställbara? Vad gör Anders Borg för att underlätta för människor att så snabbt som möjligt komma tillbaka i arbete? Nu har det visat sig både att ungdomsarbetslösheten är på tok för hög och att långtidsarbetslösheten har bitit sig fast. Det här är inte värdigt, Anders Borg.
Anf. 67 Peter Persson (S)
Herr talman! Även jag får tacka finansministern för svaret på min interpellation! Den handlar om vilka ekonomisk-politiska åtgärder finansministern avser att använda för att åstadkomma arbete åt alla.
Ty jag tror att den allians som vann valet 2006 närde många människors förhoppningar genom att konsekvent tala om jobbpolitik, jobbpolitik och att bryta utanförskap. Moderaterna träffade en viktig punkt i det svenska samhället, som möjligen mitt eget parti inte på ett tillräckligt effektivt sätt arbetade med. Många upplevde att de levde i det som kan benämnas utanförskap. Många kände att avståndet till arbete var för långt. Moderaterna hävdade konsekvent jobbpolitik och att bekämpa utanförskap. Den enda praktiskt politiska åtgärden som sedan presenterades för att åstadkomma detta var skattesänkningar.
Visst kan man diskutera vad som är effektiv ekonomisk politik. Men skattesänkningarnas praktiska utfall var att människor blev fattigare. De miste tryggheten i arbetslöshetsförsäkringen, de miste tryggheten i sjukförsäkringen, och kommunsektorn undandrogs medel. Framför allt gjorde ni landet så fattigt att vi inte hade råd att bygga för framtiden.
Det handlade om utbildning där arbetslösa lämnades i sticket. Det handlade om byggande av bostäder och infrastruktur på trafikområdet.
Detta gör att vi i dag, när ekonomin börjar bli knackig, kommer in i flaskhalsar som har försämrat ekonomins funktionssätt. Detta gör situationen svårare och att arbetslösheten kommer snabbare. Jag vill påstå att detta är ert stora misslyckande. De arbetslösa är i dag till antalet 50 000 fler än tidigare. De långtidsarbetslösa är efter fem år 27 700 fler. Arbetslösheten är högre än när ni tillträdde. Det särskilt plågsamma är långtidsarbetslösheten.
När jag lyssnar på dig, Anders Borg, ter sig framtidsvisionerna med förlov sagt en smula trånga och futtiga. Efter fyra jobbskatteavdrag handlar det om drömmen om det femte, drömmen om det sjätte, drömmen om det sjunde. När du var talskrivare talades det om den enda vägens politik. Nu när du får sitta i maskinrummet för du verkligen den politiken.
Vad är det som får dig att tro att ytterligare tre skattesänkningar, utöver skattesänkningar i hundramiljardersklassen, nu skulle ge bättre förutsättningar för att åstadkomma full sysselsättning i vårt land?
Anf. 68 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag får tacka för två intressanta interpellationer, om regeringens arbetslinje av Monica Green och om den ekonomiska politiken och arbetslösheten av Peter Persson. Jag får också tacka statsrådet Anders Borg för ett utförligt och bra svar när det gäller arbetsmarknadspolitikens inriktning, inte minst i den kommande budgetprocessen.
Herr talman! Låt mig trots allt påminna lite grann om vad debatten handlar om. Den handlar om hur fler människor ska komma närmare arbetsmarknaden snarare än att hållas borta från den. Låt oss då reflektera lite över hur arbetsmarknadspolitiken såg ut innan alliansregeringen tillträdde 2006. Bland annat hade vi en massjukskrivning av stora mått, som också regeringen har åtgärdat med hjälp av en klok reformering av sjukförsäkringen.
Det här har lett till att de tal vi såg under den sista mandatperioden för den socialdemokratiska regeringen för sjukskrivna var ungefär dubbelt så många sjukskrivna dubbelt så länge som vi kan konstatera i dag, när vi nu har nått nära ett Europagenomsnitt. Många av dessa människor har kommit närmare och till och med rakt in i en arbetsmarknad som de tidigare hölls borta från. Under den tid vi hade de högsta sjukskrivningstalen var det en påtaglig geografisk skillnad över landet. Man använde sjukförsäkringen, en av våra viktigaste trygghetssystem, som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att dölja den massarbetslöshet som faktiskt fanns i landet. Detta har åtgärdats.
Låt oss titta på jobbskatteavdraget, som framgångsrikt har genomförts i fyra omgångar. Förhoppningsvis kommer vi att se ytterligare jobbstimulerande uppdrag från regeringens håll i framtiden. Av de fyra jobbskatteavdragen har - hör och häpna - Socialdemokraterna tyckt att tre av dem var alldeles utmärkta. Varför det fjärde inte skulle vara det är för mig förvånande. Det visar sig att den typen av insatser ger incitament att vilja arbeta snarast mer än mindre. Detta skapar nettointäkter, precis som när en sjukförsäkring fungerar mer försäkringsmässigt, till vårt land.
Det här beskrivs av oppositionen som att sänka skatter för de rikaste. Här finns tydliga låglöneprofiler. I grunden är den nettointäkt som vi kan se av de två reformerna, jobbskatteavdragen och sjukförsäkringsreformen, sådan att vi kan investera i välfärdspolitik. Man kan investera i en kömiljard till landstingen för att korta köerna och öka tillgängligheten till sjukvården. Man kan investera i en psykiatrimiljard och permanenta denna. Det är något som Socialdemokraterna har försummat, trots att psykiatrin är ett av de områden inom välfärden som har varit mest styvmoderligt behandlat under många socialdemokratiska år. Man investerar i en rehabiliteringsmiljard för att få folk som har varit sjukskrivna att komma tillbaka till arbete snabbare. Man investerar i en så kallad sjukskrivningsmiljard för att göra hela processen runt sjukskrivningen mer rättssäker och för individen trovärdig. Dessutom kunde vi under förra mandatperioden lansera den i modern tid största forskningspolitiska satsningen som någon regering har gjort, genom att regeringen har genomfört jobbstimulerande reformer.
Det är så jag upplever svaret från Anders Borg till interpellanterna. Det handlar dels om hur arbetsmarknadspolitiken attackerats utifrån de frågor som har ställts i interpellationen, dels historieskrivningen när det gäller reformer på hälso- och sjukvårdens område, på socialförsäkringsområdet och inte minst jobbskapandet med hjälp av jobbskatteavdragen, som Socialdemokraterna i princip har accepterat, även om man i de här interpellationerna inte riktigt vill kännas vid det.
Anf. 69 Jörgen Andersson (M)
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att återge några ord från en låt jag hörde på 70-talet när jag var ung och lyssnade på radion: Det händer att jag vaknar om natten och drömmer att Europa brinner.
Det är kanske mer sant än någonsin. Det är viktigt att vi har perspektivet att vi befinner oss i ett oroligt läge där de allra flesta länder runt omkring i Europa har en oerhört besvärlig situation med stor arbetslöshet, stor skuldsättning och oerhörda problem med sina nationella finanser.
Jag tycker att det är viktigt att ha med det i den här debatten och jämföra med hur det ser ut för svensk ekonomi.
Tar man med det, har det som bakgrund och tittar på hur vi har klarat vår situation, skulle jag nog vilja påstå att det är den tydliga svenska politiken, med ansvarstagande för starka finanser tillsammans med arbetslinjen, som har gjort att vi befinner oss i ett helt annat läge än de flesta andra länder.
Med det som bakgrund blir det lite mer besvärligt för Socialdemokraterna att bedriva den opposition som man försöker göra här med att måla upp svensk arbetslöshetsstatistik som om den skulle vara dramatiskt mycket sämre än vad den har varit tidigare, utan att ta hänsyn till att vi befinner oss i en kris som har pågått i snart tre års tid.
Detta till trots visar den svenska arbetsmarknadsstatistiken - det kom ett pressmeddelande från SCB så sent som i dag - att svensk sysselsättning har ökat med 65 000 personer i jämförelse med samma period föregående år. Då blir det lite konstigt när man lyssnar på Socialdemokraterna. Jag har full förståelse för att ni vill bedriva opposition - det ska ni naturligtvis göra - men man måste på något sätt vara lite ärlig mot statistiken. Annars blir det ganska tomt och innehållslöst.
Anf. 70 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! I Sverige bedriver vi en samlad politik för att säkra full sysselsättning. Medan vi har sett dramatiska ökningar av arbetslösheten i många andra länder har vi i Sverige haft en stark sysselsättning och en arbetslöshet som har minskat efter krisen, och minskat mer än i de flesta andra länder. Det beror på att det är en samlad politik, som utgår från att vi kan ta ansvar för offentliga finanser. Sverige är i dag det enda land som kan räkna med överskott i de offentliga finanserna i hela EU-regionen. Det betyder att vi är det enda land som inte behöver gå igenom en omfattande och plågsam saneringsprocess.
Vi har utvecklat en arbetslinje som har förstärkt utbudet av arbetskraft. Alla mätningar som vi ser visar att jämfört med tidigare kriser och jämfört med andra länder har både arbetade timmar och arbetskraften utvecklats förvånansvärt starkt.
Nu menar man här att arbetslinjen har gjort människor fattigare. Låt mig påpeka att en skillnad under den här krisen och en skillnad i Sverige jämfört med många andra länder är att de disponibla inkomsterna har ökat under krisen. Det är klart att det har underlättat för hushållen i svåra tider. Under 90-talskrisen hade vi både 2 och 3 procents fall i de disponibla inkomsterna för hushållen.
Arbetslinjen har ökat utbudet på arbetskraft och har gjort att arbetsmarknaden fungerar bättre, men den har också varit en stötdämpare för hushållen.
Vi har också gjort breda efterfrågestimulanser. Ett tydligt exempel på det är när man tittar på EU-kommissionens prognos för hösten som nu läggs för 2012 och ser att Sverige, tillsammans med Holland, är det land som satsar störst andel av bnp på offentliga investeringar. Det är ett typexempel på att vi är ett land som orkar bedriva en långsiktig, som Finn Bengtsson beskrev, strukturpolitik där vi ökar satsningar på investeringar och forskning också i tuffa tider.
Den tredje komponenten som måste framhållas är naturligtvis den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Tillsammans med Danmark och Finland är Sverige det land som mest kraftfullt har expanderat de aktiva åtgärderna under krisen. Det framgår med all önskvärd tydlighet i OECD:s genomgångar. Det är det som utmärker de skandinaviska länderna, att i kristider satsar vi mer på aktiva åtgärder och mindre på rena inkomststöd.
Det här är det som har gjort att arbetsmarknaden i Sverige i dag utvecklas starkare. När man tittar på till exempel Eurostats senaste pressmeddelande om sysselsättningen visar det sig att sysselsättningen i Sverige under andra kvartalet 2011 har ökat med 2 ½ procent. Det finns enskilda länder, Lettland och Litauen, där den ökar snabbare, men bland alla jämförbara länder ökar sysselsättningen snabbast i Sverige i hela Europa i dag.
När man tittar på EU-kommissionens höstprognos framgår det att när de utvärderar arbetsmarknaderna står Sverige ut lite grann, inte bara på grund av sysselsättningsökningen utan också därför att vi har det högsta deltagandet på arbetsmarknaden av alla EU-länder, också i så måtto att vi har den lägsta andelen långtidsarbetslösa tillsammans med ytterligare en handfull länder. I fråga om den långsiktsarbetslöshet som man jämför på internationell nivå ligger Sverige på den absolut lägsta nivån bland jämförbara länder.
Detta har naturligtvis byggt på att regeringen har hållit ihop Sverige. Det är sammanhållningen som ger grund för den trovärdighet vi har i den ekonomiska politiken. Det skiljer Sverige från många andra länder som slits isär av nedskärningsprogram, skattehöjningar, uppsägningar och neddragningar i välfärden.
När man blickar ut över Europa och det diskuteras kris är det inte framför allt Sverige man nämner, utan det är mer Grekland, Spanien, Italien och Irland som diskuteras i de sammanhangen. Det normala är att man i stället framhåller Sverige med en trovärdig politik, att vi har handlingsberedskap, kan vara vaksamma om vi ser försvagningar och har värnat välfärden under krisen. Det är så vi har skyddat den svenska modellen i en period där vi har haft betydande blåst i världsekonomin.
Anf. 71 Monica Green (S)
Herr talman! Jag har många gånger hört de här diskussionerna om att man bara ska räkna antalet: Titta vi har fått fler i arbete! Men då måste man räkna med att vi är fler som söker arbete, att vi har blivit fler. Det är positivt - befolkningen ökar, och därmed också antalet människor som söker arbete. Man måste ju räkna hela den skaran. Man kan inte räkna bort dem.
Det är ungefär som en lärare som har 18 elever i en klass men ett år misslyckas med att lära 3 av dem engelska, så att han lär bara 15 av eleverna engelska. Året därpå har läraren 22 elever men känner sig väldigt nöjd eftersom han har lärt 19 av eleverna engelska. Men i själva verket är det 3 elever som inte kan engelska.
Man måste ju räkna hela sin befolkning, alla dem som söker ett arbete. Man kan inte säga: Ja, men titta, vi har fått fler i arbete nu! Man får räkna procenten, och man får räkna sysselsättningsgraden. Och sysselsättningsgraden är 65 procent.
Anders Borg slår sig för bröstet och säger: Ja, men titta, det går bra för Sverige och vi har god ekonomi! Jag tycker att vi har det. Det är bra att ni inte har förstört ekonomin mer än vad ni har gjort.
Ni var emot överskottsmålet när vi satte upp de stabila reglerna. Ni röstade aktivt emot att vi skulle ha ett sådant. Nu försöker ni ta åt er äran av det: Titta vad bra det går för Sverige! Vi har stabila regler, vi har ett överskottsmål och vi har ett överskott.
Vi påbörjade arbetet med att halvera sjukskrivningstalen. I början av 2000-talet var det oerhört många som var sjukskrivna. Vi tog tag i det, för vi såg att det var ett stort problem. Vi började vår målsättning med att halvera sjukskrivningstalen, precis som vi hade gjort med att halvera antalet arbetslösa. Vi lyckades halvera antalet arbetslösa.
År 2006 tillkom det 53 000 nya jobb. En del påstod att det var ett dåligt år. Det var ett år som var oerhört framgångsrikt när det gällde de nya jobben. Året därpå, 2007, tillkom 80 000 nya jobb. Då hade ännu inte Moderaternas politik börjat bita. År 2008 kom jobbstoppet, både därför att den moderata politiken hade börjat bita och därför att vi hade en lågkonjunktur. Då hade ni redan infört försämringar för de arbetslösa, dragit ned på komvux och försämrat möjligheterna att över huvud taget ta sig snabbt in på arbetsmarknaden igen.
Därför tog det lång tid innan dessa människor kunde bli anställbara igen. Dessutom har de blivit fattigare. Det var det jag påpekade, Anders Borg, att det är de arbetslösa och de sjuka som blivit fattigare. Klyftorna har ökat med er politik. Ni har gjort det sämre för de sämst ställda. Även om det är ganska många som har fått bättre ekonomi har klyftorna ökat och fattigdomen, bland annat barnfattigdomen, ökat. Det är en skam för Sverige.
Anf. 72 Peter Persson (S)
Herr talman! Ibland tänker jag: Den måste vara jättelik, den där studiecirkeln som Per Schlingmann leder: Nu skriver vi om historien, kamrater! Så tror jag att rubriceringen är.
Jag har haft flera debatter inom skilda sakområden med företrädare för Moderaterna här i kammaren. Trosvisst talar de mot den faktiska verkligheten. Det är ju så - var och en kan kontrollera statistiken - att arbetslösheten i numerär är högre än för fem år sedan och att utanförskapet enligt alla de definitioner som ni använder inte har minskat.
Det som var motiven för den politik ni har drivit var att åstadkomma fler jobb och minska utanförskapet. Denna goda medicin, som ska läka samhällskroppen, blir lite besk att svälja, sade ni. Det går ut över arbetslösa och sjuka. Men själva grejen är att ni hade en viss argumentationslinje och visste att det skulle bli ett annat faktiskt utfall.
Det faktiska utfallet är bland annat att den tiondel av befolkningen som tjänar mest har fått en 50-procentig inkomstökning genom era skattesänkningar på 100 miljarder och den tiondel som tjänar minst har fått bara 5 procent mer. Det är gigantiskt ökande klyftor i vårt land, ett cementerat och svårare utanförskap och en misslyckad jobbpolitik.
Sedan finns det ett annat praktiskt utfall. I Nässjö, i mitt län, har försörjningsstödet ökat från 12 till 24 miljoner. I Sävsjö har det ökat från 4 till 8 miljoner och i Tranås från 13 till 20 miljoner, och i Värnamo är det en ökning på 8,6 miljoner. Så kunde jag fortsätta uppräkningen.
I varenda kommun i det län jag kommer från har det blivit ett kraftigt ökat försörjningsstöd. Ni har puttat ut människor från arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring, och de har landat i kommunernas socialkontor, efter det att de har fått realisera eventuellt sparad slant, sommarstuga och annat, eftersom det skulle öka villigheten att arbeta.
Om man studerar andra områden av er politik, när den nu skärskådas, ser man att till och med vänligt sinnade medier, som en betydande morgontidning utgiven här i staden, skriver: "Utanförskapet består - men regeringen har tystnat."
Det är bara här i kammaren och till protokollet som Schlingmanns eviga studiecirkel fortsätter: Vi skriver om historien, kamrater.
Anf. 73 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Först till Monica Green, som säger att Socialdemokraterna insåg att vi hade alldeles för många sjukskrivna och påbörjade en minskning av sjukskrivningen: Det stämmer, men man gjorde det på bekostnad av att man snarast ökade förtidspensioneringarna i stället. Men det är ingen arbetslinje, utan det är ett säkert sätt att göra både enskilda och ett helt folk fattigare. Nu har vi också sänkt förtidspensionsandelen, så att vi även där har jämförbara siffror med omvärlden.
Till Peter Persson, som beskriver någon form av retorik som Per Schlingmann skulle ha och som vi andra hade att förhålla oss till: Jag kan säga att det inte stämmer. Jag själv, som är äldre än Schlingmann, gick med i Moderaterna - eller dåvarande Högerpartiet - år 1970, och jag har varit med om en upplevelse av en historia av ekonomiskt socialdemokratiskt omhändertagande där man på ett osolidariskt sätt devalverade sig igenom både 60-, 70- och 80-talen. Det var väldigt osolidariskt mot omgivande länder för att öka vår egen exportindustri.
Nu har vi sunda statsfinanser. Vi har haft jobbskatteavdrag som ger en trettonde månadslön till folk med låga inkomster och medelinkomster. Men det stör ändå Peter Persson att några råkar ha blivit ännu rikare. Man ser inte till den enorma förbättringen för vanligt folk som den trettonde månadslönen innebär. Men det är väl också därför som Socialdemokraterna har accepterat huvuddelen av jobbskatteavdragen, trots att det inte kommer fram här i kammaren.
Sedan säger Monica Green och även Peter Persson att vi har förstört ekonomin. Vi kan väl se på vad Grekland, Italien, Spanien och andra länder i Sydeuropa råkar ut för i dag. Om man tittar på till exempel 30-åriga statsskuldväxlar, som tar upp risken för vad ett land egentligen utsätter sin befolkning för, ser man att Sverige ligger i toppklass med låg risk, medan de andra länderna nästan ligger på statsruinens brant. Där har man verkligen hög arbetslöshet och ett mycket svårt läge, till skillnad från vårt land, som jag tror klarar sig bland de allra bästa i Europa just nu.
Anf. 74 Jörgen Andersson (M)
Herr talman! Om man slänger ur sig siffror och statistik utan att sätta det i något slags sammanhang kan det lätt bli lite tokigt.
Den senaste statistiken kom i dag i ett pressmeddelande från SCB. Jag skulle då kunna hävda att sysselsättningsgraden är 71 procent, i stället för de 65 procent som Monica Green nämnde. Det skiljer ganska mycket, fast hon säkert kan ha belägg för de siffror hon tar upp.
Min poäng är att det är viktigt att man sätter det i ett sammanhang och jämför samma siffror med varandra över tid. Gör man det kan man snart konstatera att vi har klarat oss oerhört bra i Sverige genom den svåra kris som många andra länder har tvingats förhålla sig till i Europa.
Det är viktigt att man har med sig det och inte bara jämför över tid utan sätter det i ett sammanhang, i relation till omvärlden.
Jag skulle nog vilja påstå - i motsats till Monica Greens uttalande om att vi har förstört ekonomin och vad Peter Persson säger om ett hot mot den faktiska verkligheten - att de flesta utomstående bedömare, både inom landet och från andra länder, skulle ha en helt annan uppfattning om att svensk politik har fört Sverige till en position som är få andra länder förunnad. Det tror jag är den rådande utomstående bedömningen av de flesta.
Anf. 75 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! När krisekonomerna analyserar den politik som har förts under kriser är det tre saker som man särskilt har varnat för.
Det första är en överflödspolitik som leder till att trovärdigheten för den ekonomiska politiken undergrävs och framtvingar kostsamma saneringar. Om man behöver säga upp tusentals eller till och med hundratusentals människor från offentlig sektor stiger ofta arbetslösheten. En lång, utdragen period med nedtryckt efterfrågan blir kostsam för jobben.
Det andra man varnar för är att höja skatterna på arbete, eftersom det långsiktigt driver ut människor från arbetsmarknaden. Om man behöver höja skatterna är det bättre att höja fastighetsskatt, moms eller olika miljöskatter.
Det tredje rådet är att man absolut inte får föra bort människor från arbetsmarknaden. Genom förtidspensioneringar på 70-talet i Storbritannien, Holland och Sverige fördes människor långt från arbetsmarknaden, och väldigt få av dem kom tillbaka.
Det är tre grundläggande råd för vad man inte ska göra.
Jag kan notera att det som utmärker Sverige är: Vi har tagit oss igenom krisen med överskott - det behövs ingen sanering. Vi har inga förestående inkomstskattehöjningar. Vi behöver inte hemfalla åt förtidspensioneringar. Tvärtom har vi ökat arbetsutbudet och reformerat systemet.
Det besvärliga här är att den socialdemokratiska politiken på varje punkt i praktiken är ett körschema för hur man skapar ekonomisk oordning. Det är för lite och för sent. Man ska höja skatten för inkomsttagarna och se till att bygga upp de gamla förtidspensioneringssystemen igen.
Vi vet att den politiken misslyckades. Jag tittade på den förra regeringens ekonomiska mål. Häpnadsväckande nog satte man upp ett mål för helårsekvivalenserna. Det var ett av de tre mål som angavs i budgetpropositionen. Då sade man att man skulle nå ett mål på 0,8 miljoner när det gällde dem som var försörjda på helår för ohälsa och arbetslöshet - och det var andra stöd. Målet skulle nås till 2004. År 2004 var det 300 000 människor ytterligare, utöver de 800 000, som var i de här utanförskapssystemen.
Men jag kan nämna - det är kanske intressant i debatten - att just under 2011 når Sverige 800 000 i helårsekvivalenser. Det gör vi tack vare att regeringen har fört en politik trots den kris som många beskriver som den svåraste ekonomiska krisen sedan depressionen. Det är kanske den svåraste ekonomiska kris som Europa har upplevt sedan andra världskriget. Trots det når vi nu det mål för helårsekvivalenser som den socialdemokratiska regeringen ställde upp. Det kan vara en intressant detalj i den här diskussionen.
Monica Green driver tesen att vi har förstört svensk ekonomi. Det var ingången i debatten. Låt mig bara nämna att vi i det här förstörelsearbetet just nu har en högre sysselsättningsökning, 2 ½ procent, än praktiskt taget alla andra europeiska länder. När EU-kommissionen gör sin prognos har vi det högsta deltagandet på arbetsmarknaden. Vår andel långtidsarbetslösa är bland de lägsta.
Är det detta som är förstörelsearbetet? Är förstörelsearbetet det faktum att tillväxten i Sverige under de senaste fem åren har varit högre än i OECD, EU och eurområdet? Är förstörelsearbetet det faktum att vi har sett en förstärkning av välfärden under de här åren?
I år, i den budget vi har presenterat för riksdagen, förstärker vi stödet för barnfamiljer som har bostadsbidrag. Vi förstärker stödet till pensionärer. Finns det någon annan regering i Europa som genomför välfärdsreformer 2012? Mig veterligen är svaret på den frågan att det är en EU-regering som gör det, och det är Sveriges. Det sker för att vi även under kristiden har förmått att utveckla välfärden och sammanhållningen.
Om förstörelsearbetet i Sverige har bedrivits med den kraft som Monica Green hävdar undrar man lite hur tillväxten kan vara högre, hur sysselsättningen kan stiga snabbare och hur arbetslösheten kan minska i bättre takt samtidigt som vi uppnår starka offentliga finanser och förmår att göra välfärdsreformer.
På vilken punkt är det ett förstörelsearbete?
Anf. 76 Monica Green (S)
Herr talman! Jag är förvånad över de senaste tre inläggen. Ni påstår att jag säger att ni har förstört ekonomin. I så fall tror jag att ni har missat poängen med mina inlägg. Vad jag har sagt är att ni inte har förstört ekonomin mer, för ni har inte har ändrat på de stabila och fasta regler som vi byggde upp. Har jag sagt något annat och tappat något av orden menar jag inte det.
Jag brukar inte säga så, för jag tycker inte att ni har förstört ekonomin mer. Vi byggde ju upp väldigt fasta och stabila regler. Det är bra att jag får förtydliga detta, om ni nu vill dra växlar på det.
Vi byggde upp fasta och stabila regler. Ni var bland annat mot överskottsmålet. Nu vill ni ta äran åt er.
Unga pensioneras bort från jobben. Allt fler unga pensioneras bort från arbetsmarknaden i Sverige i dag. Det skrev dagstidningarna för bara en vecka sedan. Anders Borg står här och säger: Vi gör inte så. Flera av debattörerna säger: Nej, sådant gör inte vi. Ändå har det ökat med 80 procent sedan 2003. Antalet unga förtidspensionerade ökar i Sverige.
Dessutom har ni inte lyckats sänka arbetslösheten. 8,2 procent skriver Arbetsförmedlingen att det finns i dag. De räknar alla som söker arbete. SCB räknar tydligen på något annat sätt. De ringer upp folk. Men Arbetsförmedlingen räknar även dem som finns inlåsta i fas 3, för de borde räknas. De borde i allra högsta grad få möjlighet att få en annan typ av arbete.
Anf. 77 Peter Persson (S)
Herr talman! Jag noterar att Anders Borg inte önskar svara på mina frågor när det gäller försörjningsstöd eller socialbidrag i kommunerna.
Det är en kraftig ökning över hela landet, för människor har tryckts ut ur försörjningssystem som tidigare fanns, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring. Det leder till att man trycker ut välfärd i kommunerna för barn och gamla. Du förflyttar den ekonomiska bördan från stat till kommun. Det är vad som skett.
Men det viktigaste med den här debatten i dag är att vi ånyo får fakta. Arbetslösheten har inte minskat. Utanförskapet har inte minskat. Det ni använder som metod, kraftiga skattesänkningar, har i stället åstadkommit två andra saker. För det första är det kraftigt ökade klyftor i vårt land. För det andra har vi gjort oss så fattiga att vi inte har haft råd att satsa på framtiden. Jag tänker på bristen på bostäder i tillväxtorter, bristen på underhåll och byggande av infrastruktur och bristen på satsningar i fråga om studier, inte minst för de många som står utanför arbetsmarknaden. Det är den verkliga effekten av er politik medan det som sades vara målet, att driva jobbpolitik och skapa full sysselsättning, totalt har misslyckats. Priset har varit oerhört högt.
Anf. 78 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! Det är alltid ett stort nöje att diskutera med socialdemokrater i kammaren, inte minst när man har tabeller så att man kan följa siffrorna lite. Det brukar ofta göra att debatterna blir lite tydligare.
Monica Green driver i debatten tesen att alliansregeringen har förstört svensk ekonomi. När hon driver den tesen redovisar vi uppgifter från Eurostat om den högsta sysselsättningsökningen bland jämförbara länder och från EU-kommissionen om högsta antalet deltagande och om andelen långtidsarbetslösa som är bland de lägsta. Och det är stigande välfärd.
Det är naturligtvis grundläggande att vi har en rimlig beskrivning av svensk ekonomi. Jag tog upp ett exempel. Den socialdemokratiska regeringen satte upp ett mål för utanförskapet. När man skulle ha uppnått det, 2004, saknades det 330 000 personer. Nu når vi det mål som Socialdemokraterna aldrig nådde. Då har vi väl inte ökat utanförskapet? Då har det rimligen minskat.
Peter Persson beskriver socialbidragen som det viktigaste måttet. Och han säger att vi i dag har en katastrofhög nivå på dem. Låt mig då ta fram statistiken! Det kan ju vara en poäng att man tittar på den. År 2011 räknar vi med att ha 86 200 personer i socialbidrag. Låt mig påpeka att 1994 var siffran högre. Då regerade Socialdemokraterna. Så var det 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004 och 2005. Ett år, 2006, var den lägre.
Om det är en social katastrof vi har i år vill jag påpeka att det var en långvarig social katastrof vi upplevde under det socialdemokratiska regeringsinnehavet, eftersom det var en enda räcka av mycket höga socialbidragssiffror. Och det var under goda år med hög tillväxt. Nu har vi genomgått den svåraste ekonomiska krisen, och vi kommer ned till nivån för 2006 redan under nästa år, givet de prognoser vi gör i dag. Det visar hur vi har vårdat välfärden i en svår ekonomisk kris.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.