Regeringens agerande gällande Gaza
Interpellation 2024/25:650 av Ola Möller (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-05-07
- Överlämnad
- 2025-05-08
- Anmäld
- 2025-05-09
- Sista svarsdatum
- 2025-05-22
- Svarsdatum
- 2025-05-23
- Besvarad
- 2025-05-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
”Gaza ska fullständigt förstöras.” Orden är den israeliska finansministern Bezalel Smotrichs. I grund och botten är det ingen ny information som den israeliska regeringen förmedlar. Utsagor om att palestinierna är djur och att Gaza borde atombombas är kända sedan länge. Beslutet om att ”erövra” Gaza är fattat.
Trots upprepade mer eller mindre upprörda brev, samtal och skrivelser från Sveriges regering och från EU har ännu inga praktiska åtgärder vidtagits från svensk sida för att stoppa Israels brott mot mänskligheten. Tvärtom har regeringen understött Israels försök att fördriva det palestinska folket genom det närmast unika beslutet att strypa finansieringen till UNRWA.
Därför undrar jag nu i ljuset av utrikesministerns och regeringens uttalanden av Smotrich huruvida regeringen tänker vidta några praktiska åtgärder för att, som utrikesministern skriver på X, ”Gazas territorium får inte reduceras eller ändras”.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att stoppa Israels planerade ockupation av Gaza och den uttalade ambitionen att fördriva det palestinska folket därifrån?
Debatt
(23 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:650
Webb-tv: Regeringens agerande gällande Gaza
Dokument från debatten
- Fredag den 23 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:122
- Protokoll 2024/25:122 Fredagen den 23 majProtokoll 2024/25:122 Svar på interpellation 2024/25:650 om regeringens agerande gällande Gaza
Protokoll från debatten
Anf. 22 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Ola Möller har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att stoppa Israels planerade ockupation av Gaza och den uttalade ambitionen att fördriva det palestinska folket därifrån.
Det som utspelar sig framför våra ögon är den värsta humanitära situationen sedan krigets början i oktober 2023. Att inget humanitärt stöd har släppts in på mer än två månader är oacceptabelt. Sverige har i samtal med Israels regering upprepade gånger krävt att humanitärt tillträde säkerställs. Vi ser mycket allvarligt på att våra och andras uppmaningar inte hörsammas. Humanitärt bistånd måste följa de humanitära principerna och får aldrig användas som politiskt eller militärt påtryckningsmedel.
Regeringen, och EU, står fast vid att Gazas territorium inte får reduceras eller ändras. Vi betonar också att Israels militära strategi måste följa folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten som syftar till att i största möjliga utsträckning undvika civilbefolkningens död och lidande. Israels aviserade planer på en utökad militär offensiv i Gaza förefaller alltmer svårförenliga med folkrättens krav.
En permanent förflyttning av Gazas befolkning skulle strida mot folkrätten och är något som vi tydligt motsätter oss.
Regeringen stöder diskussioner om vilka ytterligare åtgärder EU kan vidta för att påverka den fruktansvärda situationen för den civila befolkningen i Gaza.
Terroristorganisationen Hamas ansvar för den aktuella situationen väger tungt. Regeringen fortsätter att kräva att all kvarvarande gisslan släpps – omedelbart och ovillkorligen.
Det behövs en återgång till en vapenvila och ett varaktigt slut på stridigheterna som på sikt leder fram till en förhandlad tvåstatslösning där Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.
Anf. 23 Ola Möller (S)
Herr talman! Jag får börja med att tacka utrikesministern för svaret.
Sedan vill jag välkomna henne in i verkligheten, för det verkar nästan som att ministern har vaknat ur en dröm och upptäckt att det som i mina ögon är ett folkmord pågår. Det är för övrigt numera inte bara i mina ögon – i dagarna stod Sloveniens president Nataša Pirc Musar inför Europaparlamentet och tog ordet i sin mun.
Det var inte en dag för tidigt, skulle jag säga, utan snarare alldeles för sent. Men det var givetvis oerhört modigt. Hon visade där och då det som länder som Spanien, Irland och Norge redan har visat, nämligen att enskilda länder – vare sig de är med i EU eller inte – kan göra skillnad. Man kan ta ställning, och det måste man också göra om man ska ha minsta rättfärdighet och anständighet kvar i denna fråga.
Här i Sverige har vi en regering som har pratat, pratat och pratat.
Från början hette det att det var proportionerligt; sedan var det självförsvar. Efter bombningar av sjukhus, skolor, tältläger, vattenförsörjning och ambulanser rynkades det lite på näsan. När ICJ uttalade sig med all önskvärd tydlighet mumlades det lite om respekt för domstolen. Några raka svar på frågor om huruvida man skulle lämna ut brottslingar fick vi inte.
När räddningsarbetare avrättades, herr talman, och lades i massgravar började det bli oroligt. När vapenvilan bröts av Israel och planen på att gisslan faktiskt skulle släppas fri skulle realiseras – den levande gisslan i den andra delen – greps man av panik, för då gick den planen i stöpet.
Sedan, när svälten användes som metod för att försvaga, fördriva och mörda det palestinska folket – då vaknade ministern upp och insåg att nästan varje beslut som regeringen hittills har fattat i denna fråga har visat sig vara fel.
Ministern säger nu att hon vill utreda, se över och titta på om man möjligtvis skulle kunna tänka sig att kanske pausa handelsavtalet med Israel. Kanske behöver man införa sanktioner mot några israeliska ministrar?
Jag tänkte att jag skulle hjälpa ministern på traven och läsa vad som står i artikel 2 i associationsavtalet, översatt till svenska: Förbindelserna mellan parterna, liksom alla bestämmelser i själva avtalet, ska bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer, vilka vägleder deras, alltså parternas, interna och internationella politik och utgör ett väsentligt inslag i detta avtal.
Herr talman! Det går inte att tolka detta på något annat sätt i ljuset av det som händer i Gaza och på Västbanken än att Israel bryter mot avtalet. Det har varit känt länge. Det har vi sett länge. Att då pausa, bryta, säga upp eller stoppa avtalet är knappast något som behöver utredas. Det ska göras, och det borde ha gjorts för mycket länge sedan.
Min fråga är: Vad i hela världen är det ministern väntar på? Vad är det mer som ministern behöver se för att hon på riktigt ska vakna upp och inse vad hon numera faktiskt är en del av?
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Büser (S).
Anf. 24 Alexandra Völker (S)
Herr talman! Det enda barnen ser komma in i Gaza är bomber och missiler. Så uttrycker sig Unicefs talesperson. Representanter för FN anklagar samtidigt Israel för att använda hunger som vapen, vilket är ett folkrättsbrott.
Terrordådet den 7 oktober var fruktansvärt och oacceptabelt. Gisslan måste släppas fri. Där är vi helt överens.
Herr talman! Det vi ser ske i Gaza är så fruktansvärt att ord inte längre räcker till. 2 miljoner människor är inlåsta på en yta ungefär lika stor som Surahammars kommun. Samtidigt faller bomberna, och mat, vatten och mediciner släpps inte in. Efter tio veckor släpptes i veckan ett antal lastbilar till slut in, men det är en droppe i havet jämfört med behoven.
Den här situationen bär den israeliska regeringen ansvar för. Det var de som bröt vapenvilan. Det var Israel som antog lagar för att hindra UNRWA från att verka. UNRWA är livsviktigt för att hjälpen ska komma hela vägen fram. Det är ett aktivt beslut att inte släppa in mat, mediciner och annan nödvändig hjälp och att inte släppa in alla de lastbilar som står redo på andra sidan gränsen. Det är ett aktivt beslut att gång på gång neka utländska hjälparbetare visum och att inte släppa in journalister. Det är ett aktivt beslut att nu utöka den militära offensiven och planera för tvångsförflyttningar.
Vi måste nu agera med alla medel vi har. Inga fler ska behöva dö. Handelsavtalet är vårt starkaste verktyg; det är EU:s starkaste verktyg. Det är därför vi på EU-nämndssammanträde efter EU-nämndssammanträde har krävt att den svenska regeringen ska verka för att EU ska frysa handelsavtalet. Ett år senare har regeringen nu till slut ställt sig bakom en översyn av associeringsavtalet. Det är bra, men det är för lite och för sent.
Därför är min fråga till utrikesministern: Är utrikesministern nu beredd att arbeta för att handelsavtalet fryses här och nu?
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Büser (S).
Anf. 25 Johan Büser (S)
Herr talman! Över 50 000 människor är döda. FN-byggnader bombas, sjukhus raseras, hjälparbetare dödas, mat och vatten blockeras och barn svälter ihjäl. Detta är inte bara ett krig; det är ett folkrättsbrott i realtid. Det är de värsta krigsbrotten som vi har sett sedan andra världskriget.
Internationella domstolen har slagit fast att ockupationen är olaglig. Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister Netanyahu, och det internationella samfundet måste agera.
Vad gör då Sveriges regering? Jo, man fryser stödet till UNRWA. Man vägrar ställa sig bakom flera europeiska länders krav på att frysa EU:s handelsavtal med Israel. Man säger nej till att stoppa import från ockuperad mark, samtidigt som det har serverats vin därifrån inom Regeringskansliet.
Herr talman! UNRWA är den enda organisation som har kapacitet att nå fram i Gaza. Under vapenvilan i vintras lyckades de vaccinera 200 000 barn, förse en halv miljon människor med rent vatten och ge vård till över 350 000 Gazabor. Sida har bedömt att ingen annan aktör kan ersätta UNRWA. Det säger FN:s generalsekreterare. Det säger EU:s utrikeschef Kaja Kallas. Det säger Röda Korset, Rädda Barnen och Läkare Utan Gränser.
Trots det fortsätter regeringen att hävda, senast i Rapport häromkvällen via biståndsminister Dousa, att andra kan fylla tomrummet och att UNRWA är en olämplig organisation på grund av tveksamma skolböcker och kopplingar till Hamas. Sverige är nu det enda land i EU som inte stöder UNRWA. EU:s utrikeschef har varnat för att sprida desinformation om UNRWA, likt den som Dousa nu sprider.
Detta är ett svepskäl för att gå Israels ärenden, och vi beklagar att regeringen gör detta. Vi är många i Sverige som faktiskt skäms för det här.
Herr talman! De humanitära principerna är också tydliga när det gäller biståndet. Det ska styras av behov, inte av politik. Bistånd ska bygga på opartiskhet, effektivitet och professionella bedömningar. Men det som sker nu innebär att vår svenska regering frångår de principerna. När Sidas humanitära experter med full insyn i läget i Gaza rekommenderar att stödet till UNRWA ska återupptas väljer regeringen att säga nej. När Sidas egen generaldirektör får frågan om varför svarar han: Vi styrs av regeringen.
Detta är ett tydligt exempel på politisk styrning av humanitärt bistånd, och det innebär ett direkt avstånd från de principer som Sverige under lång tid har lovat att stå upp för.
Herr talman! Jag frågar mig: Hur kan regeringen med bibehållet samvete fördöma Rysslands brott i Ukraina men inte med full kraft agera för de svältande barnen i Palestina?
Internationell rätt måste gälla överallt, inte bara där det passar. Vi är många här i kammaren och bland svenska folket som kräver att Sverige återupptar stödet till UNRWA, agerar för en omedelbar vapenvila, slår fast att blockaden måste upphöra och stöder konkreta sanktioner mot ockupationen.
Det här handlar inte om att välja sida i en konflikt. Det handlar om att välja sida för folkrätten, för människovärdet och för livet. För att vara människa är att se sig själv i sin nästa.
(Applåder)
Anf. 26 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Det råder ett fruktansvärt mörker i världen när så många barn dör och många makthavare och politiker bara rycker på axlarna.
För oss socialdemokrater har det alltid varit självklart att stå upp för en regelbaserad världsordning där ingen dödas, förvägras sina mänskliga rättigheter eller tvingas leva under ockupation.
I decennier har dessa grundläggande rättigheter förvägrats det palestinska folket. Israels olagliga ockupation har pågått i årtionden, Gaza har förvandlats till ett utomhusfängelse styrt av islamistiska terrorister och palestinska barn har satts i fängelse eller mördats.
Ingen kan säga ”vi visste inte”. Världen kan inte titta bort, för detta pågår mitt framför ögonen på oss. Men för regeringen framstår det som att man tar del av nya uppgifter trots att detta brott mot mänskligheten har begåtts i åratal.
Herr talman! För ett år sedan hade vi en debatt i kammaren då jag och flera av mina partikamrater vädjade till den svenska regeringen och dåvarande utrikesminister Tobias Billström att fördöma Israels krigföring och driva på för att frysa associationsavtalet mellan EU och Israel. Vi krävde också att EU skulle rikta skarpa sanktioner mot bosättare och israeliska ministrar.
I decennier har vi vädjat till omvärlden att ta tydlig ställning mot Israels illegala ockupation och brott mot folkrätten, men förgäves. Detta har fortsatt, och omvärldens tystnad likaså.
Krigets mångåriga historia talar sitt tydliga språk. Palestinierna är de som mest har fått sätta livet till. De har levt under ockupation, och den palestinska myndigheten på Västbanken har inte fått fullvärdiga möjligheter att fungera som stat. Israel bär en stor skuld till allt detta. Men även israeliska medborgare har fått sätta livet till när Hamas har genomfört fruktansvärda terrorattacker på civila. Det är extremer som slåss mot varandra och som håller människor som längtar efter fred gisslan.
I Gaza bryter Israel nästan dagligen mot folkrätten. Sjukhus bombas, och humanitär nödhjälp hindras från att komma in. Dessa företeelser är inte nya, utan de har skett mitt framför ögonen på den svenska regeringen sedan detta fruktansvärda krig bröt ut. Regeringen har svikit sitt löfte att värna folkrätten och den internationella humanitära rätten, vilket skadar Sverige.
Herr talman! Folkrätten är vår första försvarslinje. När den kränks är det ett hot mot alla stater, men framför allt mot små stater som Sverige. När den kränks och vi inte markerar tydligt accepterar vi en värld där utrikespolitiken förvandlas till en anarkistisk arena.
Det går inte att bortse från den likgiltighet regeringen uppvisar när det handlar om palestinska liv. Det blir särskilt tydligt när Sverige som enda EU-land hindrar biståndet till den största hjälporganisationen i Gaza. I en tidningsartikel säger utrikesministern att kraven på henne tycks handla om vilka ord hon väljer att använda. Men det handlar inte bara om ord utan om hur utrikesministern väljer att agera.
Vi kräver att regeringen kallar upp den israeliska ambassadören och framför sina fördömanden och att man måste rikta skarpa sanktioner mot israeliska ministrar. Man måste också förhindra fördrivningen av palestinier, driva på frågan om att frysa EU:s handelsavtal med Israel och återuppta stödet till UNRWA.
Regeringen har ett ansvar att stå upp för folkrätt i ord och handling. Ockupationen måste få ett slut. Även palestinier förtjänar fred, rättvisa och trygghet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Büser (S).
Anf. 27 Arber Gashi (S)
Herr talman! Sedan den 7 oktober 2023 har världen bevittnat en humanitär katastrof i Gaza med upprepade brott mot folkrätten och mänskligheten. Över 50 000 människor har mördats, men jag tänker inte stå här och rabbla upp den statistik vi alla så väl känner till. Men FN varnade i veckan för att minst 14 000 spädbarn riskerar att dö inom de närmaste dagarna om inte hjälp når fram omedelbart. Alla som någonsin har hållit ett spädbarn i sin famn vet hur oskyldiga barn är och inser snabbt att ett spädbarn som dör är ett för mycket.
Barn dricker saltvatten i brist på annat. Vad ska de göra när det inte finns något alternativ? Nästan 30 barn har dött de senaste dagarna på grund av svält, och den svåra hungersnöden i Gaza är en direkt följd av Israels omfattande begränsningar av humanitärt bistånd.
I detta kritiska läge har Sveriges regering, ledd av Moderaterna, som enda regering i EU valt att dra tillbaka stödet till UNRWA, alltså den FN-organisation som är mest kapabel att leverera humanitär hjälp i Gaza, enligt alla bedömningar och enligt alla andra regeringar i EU.
Herr talman! Det är Moderaterna och övriga regeringspartier som bär ansvaret för hur Sverige agerar i utrikes- och biståndspolitiken.
Hur ser då regeringspartiernas track record ut i fråga om Gaza?
I Europaparlamentet har Moderaterna många gånger visat var de står i frågan om Gaza. De har röstat mot att Israels svar på Hamas ska följa internationell rätt, mot att fördöma blockaden av mat, vatten och el till Gaza och mot att frysa handelsavtalet med Israel som en reaktion på övergreppen.
I höstas röstade Sverige, till skillnad från bland andra Frankrike, Spanien, Finland och Norge, inte för FN:s resolution om att stoppa vapenexport till Israel och handel med varor från ockuperade områden.
När uppgifter kom om att israeliska styrkor avrättat 15 sjukvårdare och räddningsarbetare, vars kroppar senare hittades i en massgrav fortfarande klädda i sina arbetsuniformer, valde utrikesminister Malmer Stenergard att besöka Israel. Besöket välkomnades varmt av Israels utrikesminister som efter besöket skrev på X att dialogen och relationen mellan Israel och Sverige blir bättre och bättre. Han berömde också Sverige och utrikesministern för det viktiga beslutet att stoppa bidraget till UNRWA.
Det är ett direkt pinsamt cv regeringspartierna med Moderaterna i spetsen har att visa upp när det gäller Gaza.
Men nu börjar även regeringen vakna – efter 500 dagar av upprepade krigsbrott. Regeringen fördömer nu Netanyahus senaste uttalande. Man fördömer inte kriget, inte blockaden och inte avrättningarna. Man fördömer bara de specifika orden att Israel avser att ta över hela Gaza.
Det är ett välkommet fördömande, men trovärdigheten är som bortblåst. Det är som att regeringen letar efter det minst kontroversiella sättet att säga ifrån utan att egentligen ta ställning mot vad som faktiskt sker. Det är ett selektivt och svagt fördömande. Det är så klent att det ekar tomt.
När utrikesministern till slut nämner sanktioner, vilket Socialdemokraterna och många svenskar har ropat efter, gäller de inte staten Israel, inte ockupationen och inte bombningarna. De gäller bara några av de allra mest extrema ministrarna i den israeliska regeringen.
Detta är inte mod. Det är inte en utrikespolitik med ryggrad. Det är feghet i en tid som kräver klarspråk. Vi önskar mer av den svenska regeringen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Büser (S).
Anf. 28 Magdalena Thuresson (M)
Herr talman! Det är svårt att hitta tillräckligt starka ord för att beskriva den humanitära situationen för civilbefolkningen i Gaza, men om jag måste försöka säger jag fullständigt katastrofal.
Omvärlden måste sätta hårt tryck på Israel, och jag återkommer till det. Men omvärlden måste också sätta hårt tryck på Hamas. Det var Hamas som startade kriget, och ansvaret för rådande situation vilar tungt på Hamas. Kriget kan ju avslutas omedelbart om Hamas lägger ned vapnen och friger gisslan.
Herr talman! Det finns en underton av att regeringen skulle vara likgiltig inför den katastrof vi ser. Det är en retorik jag tar kraftigt avstånd från. Regeringen har återkommande uttryckt sin djupa oro och bestörtning över det enorma lidande civilbefolkningen i Gaza utstår och konsekvent understrukit att Israels försvar måste ske inom ramen för internationell rätt. Folkrätten gäller alltid och överallt, utan undantag.
Vi har ett ansvar att agera för att förhindra den humanitära katastrof vi nu ser. Den akuta bristen på mat, vatten, mediciner och skydd är fullkomligt förödande och kräver omedelbara åtgärder för att hindra mer död och nöd.
Vi kan nu se att Israel till viss del har tagit intryck av omvärldens tryck och börjat släppa in viss nödhjälp, men långt ifrån tillräckligt. Sverige och omvärlden behöver öka trycket på Israel för att säkra obehindrat humanitärt tillträde.
Herr talman! Låt mig säga några ord om den bild som målas upp av att UNRWA är den enda organisation som kan förmedla humanitärt bistånd i Gaza. Jag lyssnade i går på Studio Ett, som gästades av Carl Skau, biträdande chef för FN:s livsmedelsprogram. Han berättade om World Food Programmes imponerande verksamhet i Gaza och var väldigt tydlig: Att de har kapaciteten för att leverera råder det ingen tvekan om.
Han sa också att World Food Programme har tusentals ton mat på gränsen och att de kan skala upp sin verksamhet om de erbjuds möjligheterna till det. Han vädjade självfallet också om omvärldens fortsatta tryck på Israel att släppa in nödhjälp och konstaterade att det behövs många fler lastbilar och tillträde till hela Gaza.
Sverige är ett av de länder som ger mest humanitärt stöd till Gaza, genom bland annat World Food Programme. Jag förutsätter att det kommer att råda total enighet om att Sverige fortsatt ska vara en stor givare av humanitärt stöd. Främsta fokus just nu måste vara att säkerställa att det humanitära stödet kommer civilbefolkningen till del.
Herr talman! Samtidigt som vi gör allt för att få in nödhjälp till civilbefolkningen i Gaza och arbetar i alla diplomatiska kontakter och multilaterala organisationer för att få slut på kriget behöver det också påminnas om att människor fortfarande hålls som gisslan. Gisslan måste ovillkorligen friges. Jag hörde en socialdemokrat nämna detta i sitt inlägg. Vi behöver alla upprepa detta krav.
För att förhindra en humanitär katastrof behöver omvärldens tryck på Israel och Hamas öka.
Anf. 29 Louise Thunström (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Ola Möller för att han har lyft upp denna oerhört viktiga interpellation här i dag och för det engagemang han även tidigare har visat för människorna i Gaza. Likaså hedrar jag det arbete som mina övriga partikollegor vecka efter vecka gör här i kammaren, i utrikesutskottet och i EU-nämnden för att förmå regeringen att agera.
Jag har valt att delta i den här debatten för alla hundratusentals svenskar som lider med befolkningen i Gaza och som förtvivlat ser vad som händer. Jag är här för den vanmakt, ilska och sorg som de känner och som jag delar.
”Oaktat kriget var jag så glad när hon föddes. Hon var ett litet mirakel. Men jag kunde inte ge henne mat. Jag kunde inte skydda henne.” Dessa ord kommer från Aya, mamma till lilla Jinan som dog av undernäring, bara fyra månader gammal.
Som mamma, som kvinna och som medmänniska – hjärtat brister. Situationen i Gaza är bortom allt, precis allt. Det är en fullständig moralisk och humanitär kollaps, ett sammanbrott av det internationella ramverk vi gemensamt har byggt upp under decennier vad gäller mänskliga rättigheter, respekten för människovärdet, krigets lagar och internationell rätt.
Gaza är ett dödsläger. Bombanfallen pågår dygnet runt. Ingen annanstans har så många bomber fällts under 2000-talet, och Israel har nu inlett en markoffensiv med syftet att ta över hela Gazaremsan. Israels regering talar öppet om folkfördrivning och etnisk rensning. Detta strider mot alla FN-resolutioner som har antagits.
Föräldrar hör sina barn gråta under rasmassor utan att kunna göra något. Hittills har det bekräftats att över 18 000 barn mist livet, och de som överlevt bombningar men skadats svårt har fått opereras och amputeras utan bedövning. Hur är det ens möjligt?
Under två månaders tid har lastbilar fyllda med mat och mediciner nekats inträde till Gaza. Det råder nu en akut hungersnöd. Familjer svälter medan maten sitter fast vid gränsen. Först nyligen tilläts, efter internationellt tryck, ett begränsat antal lastbilar passera, men detta tolkas av många som en skenmanöver, inte som ett verkligt humanitärt åtagande.
Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin, utrycker det som att Israel har tagit strypgrepp på 2 miljoner människor som redan inte kan andas.
Sveriges röst har varit alltför svag. Utrikesministerns ord – vi är Israels vänner, men vi ser mycket allvarligt på detta – är inget annat än ett politiskt riskfritt uttalande som varken berör eller påverkar.
Jag är besviken över att Sveriges regering inte har agerat och inte har talat högre och tydligare för att få stopp på detta vansinne. Det måste till en omedelbar vapenvila. Mat, mediciner och förnödenheter måste in. Sverige är nu det enda landet i EU som inte ger stöd till UNRWA, som är den organisation som kan arbeta bäst på plats.
Min fråga och vädjan till utrikesministern är om hon och Sveriges regering från och med nu är beredda att göra allt de kan och allt som krävs för folkrätten, för medmänskligheten, för moralen och för barnen och om regeringen är villig att återuppta stödet till UNRWA och även driva på för en frysning av handelsavtalet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Büser (S).
Anf. 30 Jamal El-Haj (-)
Herr talman! Jag har skrivit en novell för just denna debatt och för dem som inte förstår eller fortfarande tvivlar. Novellen heter Jätten och gården:
Långt bortom tid och rum, där landskapen låg i evig grönska, vandrade en jätte utan hem. Han var trött, sliten av världens hårdhet, och bar sina sorger som stenar i bröstet. En dag kom han till en plats så vacker att tiden själv tycktes stanna – en gård där träden dignade av oliver och fikon. Där bodde en man, kallad Bonde, tillsammans med sin familj.
Jätten stannade vid grindstolpen och sa: ”Vilket hem du har. Träden sjunger, och jorden andas fred. Det är som om paradiset självt bor här.” Bonde log, rörd av de vackra orden, och bjöd honom in. De vandrade genom de blommande lundarna. Jätten smakade frukterna, och för första gången på länge log han med hela kroppen.
När kvällen kom berättade jätten att han var hemlös. Hans eget folk hade fördrivit honom och kallat honom en börda. Bonde sa: ”Du får vila i vår stuga där borta. Den står tom. Den är din för natten, och längre om det behövs.”
Jätten tackade djupt. Men med tiden kom hans familj och sedan hans släkt. Stugan räckte inte till, och snart tog de plats även i Bondes hus. Bonde försökte säga ifrån: ”Det här är mitt hem, mitt livsverk.” Men jätten såg honom i ögonen och sa: ”Mina förfäder levde här för tusentals år sedan. Vi tar bara tillbaka det som är vårt.”
Grannarna började lägga sig i. Jätten, som kunde tala deras språk och kände deras seder, övertygade dem om sin rätt. Bonde, som aldrig lämnat gården, fick inget gehör. Bråken började. Barnen slogs. Jätten högg ned träd. Bonde vägrade dela med sig av vattnet. Då grannarna tröttnade beslutade de att dela gården i två delar.
Bonde protesterade: ”Det här är inte rättvist. Det var jag som en gång bjöd in honom.” Men ingen lyssnade längre. En natt gick jätten till anfall. Med sin släkt intog han huset, mördade, förstörde och drev bort Bondes familj. De som överlevde tvingades bo kvar i stugan. Själv tog jätten huset, marken och makten.
Åren gick. Bonde och hans släkt ropade på rättvisa. De berättade vad som skett, men deras röster drunknade i misstänksamhet, rädsla och likgiltighet.
Till slut kunde en av Bondes söner inte längre bära bördan. Han hade sett allt – hur träden brann, hur människor dog, hur ingen brydde sig. En natt gick han till motangrepp och dödade några av jättens släktingar. Byarna fördömde då Bondes son. Till och med Bonde själv fördömde sonens agerande. Men de glömde vad jätten hade gjort i decennier.
Hämnden kom, brutal och skoningslös. Jätten lät mörda pojken, hans vänner och många oskyldiga. Han brände ned stugan och rev allt som återstod av Bondes värld. ”Nu vet ni vad som händer när man trotsar oss”, sa jätten.
Många ropade: ”Det räcker!” Men andra sa: ”Fortsätt!” Några mindes vad som skett. Andra såg bara det senaste blodet. Många vände sig bort som om inget hade hänt.
Anf. 31 Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för den djupt allvarliga debatten här i dag.
Jag kom inskyndande i kammaren, lite med andan i halsen, och satte upp mig på talarlistan. Jag kom direkt från min tandläkare, som jag besökte under lunchen. Jag berättade för henne att jag därefter skulle delta i en debatt med utrikesministern om Gaza. Färgen steg omedelbart på hennes kinder. Hon sa: Annika, använd din röst! Säg som det är! Det som pågår är inte klokt.
Jag tror att hon uttryckte det som väldigt många svenska medborgare i vårt land känner i dag. Det är slående och fullständigt oacceptabelt i ett läge där en av vår tids största humanitära katastrofer utspelar sig framför våra ögon i Gaza. 70 procent av de dödade är kvinnor och barn. Fler än 77 000 har skadats. Över 1,7 miljoner, nästan 2 miljoner, människor är på flykt inom Gazaremsan. Sjukhus bombas, ambulanser attackeras och hela kvarter förvandlas till ruiner.
FN:s generalsekreterare kallar Gaza ett killing field och har varnat för att civila är fångade i en ändlös dödsspiral. Som en partikollega till mig sa här är det 500 dagar av upprepade krigsbrott – framför våra ögon.
Vad har Sveriges regering och Sveriges utrikesminister intagit för position under den här tiden? Det är en position som kommer att vara en skamfläck i svensk utrikespolitisk historia, där man konsekvent från början har ställt sig vid sidan av de internationella initiativ som tagits i FN eller i EU-parlamentet för att få stopp på mördandet.
Moderaternas track record i EU-parlamentet kan var och en ta del av. Det är konsekvent emot alla initiativ för att få slut på det fasansfulla som utspelas framför våra ögon.
Sverige har haft en tradition av att ha en stark utrikespolitisk röst för rättvisa, för det som är rätt, för folkrätt och för mänskliga rättigheter. När historien skrivs om det som förmodligen kommer att sluta i etnisk rensning och folkfördrivning i Gaza kommer vi alla att skämmas.
Mitt i det här har man inte ens förmågan att se till att det bistånd vi ändå kan bidra med går till den organisation – ett FN-organ – som EU:s egen utrikespolitiske chef har sagt är väsentlig. Inte ens då har Sveriges regering förmågan att säga: Självklart ska vi stötta UNRWA! I stället har man, som enda EU-land, ställt sig vid sidan av.
Jag har mer att säga men stannar här.
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Büser och Daniel Vencu Velasquez Castro (båda S).
Anf. 32 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Det är mycket känslor i den här debatten, och det förstår jag verkligen.
Mitt fulla fokus ligger på att verkligen göra skillnad, inte på att utmåla min politiska motståndare som någonting ont eller måla upp en konflikt som faktiskt inte finns och till varje pris utnyttja det lidande som finns i Gaza för att plocka hem billiga inrikespolitiska poänger. Det tänker jag aldrig göra.
Det civila lidandet i Gaza är helt förödande. FN:s olika organ vittnar om att matlagren i Gaza är uttömda och att det råder brist på mediciner och vatten. Vi har varit väldigt tydliga från regeringens sida med att vi inte kan acceptera detta.
Vi är ett av de länder i världen som ger allra mest stöd till Gaza, och vi har nu dubblat det stöd som tidigare gavs till UNRWA. Då kan man antingen, som vissa gör här, binda fast sina argument vid att stödet inte går till en viss organisation som man själv vill att det ska gå till, eller också kan man fokusera på det faktum att vi nu har dubblat stödet och att pengarna går till flera olika hjälporganisationer – varav många också är FN-organ som bevisligen också kan verka i Gaza.
Och det är viktigt, Johan Büser med flera, att inte sprida desinformation. Det är fler EU-länder som inte ger stöd till UNRWA: Bulgarien, Tjeckien, Kroatien, Ungern och Slovakien. Nederländerna har beslutat att också fasa ut stödet.
Sverige har upprepade gånger i våra samtal med Israels regering krävt att humanitärt tillträde säkerställs. Inom EU har vi också drivit på Israels regering om att släppa in humanitärt bistånd. Vi är många länder som höjer våra röster för att Israels regering också ska göra mer.
Vi välkomnar att EU-kommissionen kommer att göra en översyn av Israels efterlevnad av artikel 2 i associationsavtalet med sikte på huruvida de lever upp till de mänskliga rättigheterna. Svaret på Alexandra Völkers fråga är därmed att vi naturligtvis avvaktar den analysen och förväntar oss ett antal handlingsmöjligheter från kommissionen som vi då kan ta ställning till. Men jag vill redan nu flagga för att det var ett stort antal länder som inte ställde sig bakom den här analysen och att det kan bli svårt att gå vidare. Oaktat detta måste vi göra mer här och nu. Vi har inte tid att vänta på resultatet.
Samtidigt fortsätter vi att kräva att Hamas omedelbart friger gisslan. Hamas kan inte ha en plats i ett framtida styre av Gaza. Vi vill se ett enat Gaza och Västbanken under ledning av en reformerad palestinsk myndighet. Jag träffade ledande företrädare för denna under mitt besök i Palestina, vilket man refererade till här tidigare.
Israel har rätt att försvara sig, men den rätten måste utövas i enlighet med folkrätten inklusive den internationella humanitära rätten.
Både Internationella brottmålsdomstolen och Internationella domstolen har pågående utredningar som rör den aktuella situationen i Gaza. Regeringen stöder domstolarna och deras oberoende.
Jag konstaterar att också Magdalena Andersson på en fråga den 20 maj huruvida det är folkmord sa att det är en fråga som behöver avgöras i internationell domstol. Den uppfattningen delar jag.
Det behövs en vapenvila. Det behövs ett slut på stridigheterna, och gisslan måste släppas.
Anf. 33 Ola Möller (S)
Herr talman! Dödsläger – så beskriver Johan von Schreeb läget i Gaza. Med sin enorma erfarenhet och kunskap om katastrofer och krig är uttalandet faktiskt svårt att ta in: dödsläger. Att ens ta ordet i sin mun borde göra varje kännande människa djupt berörd. Det borde mana till omedelbar handling: dödsläger.
Att vi ens har kommit till den här punkten är en skam – inte bara för den svenska regeringen, utan för hela världen. Givetvis spelar det indragna stödet till UNRWA en central roll i detta.
Utrikesministern påpekar att det finns andra länder. Just när det gäller utrikespolitiken kan jag väl tycka att man med tanke på de EU-ländernas track record – Ungerns, till exempel – kanske inte ska känna sig stolt över den positionen.
Det är ett obestridligt faktum att Sverige tillsammans med USA aktivt understöder förgörandet av det palestinska folket genom att dra in pengarna till den organisation som i 75 år har upprätthållit deras liv. Det finns ingen annan organisation som kan ersätta UNRWA – oavsett hur många gånger regeringens företrädare påstår detta.
Jag talade så sent som i förmiddags med UNRWA:s Gazachef Sam Rose. Fler borde göra det – bland annat ledamoten Magdalena Thuresson – för att förstå vad UNRWA är och gör. Det går inte att jämföra med World Food Programme. De hämtar inga sopor. De driver inga hälsovårdscentraler. De har inte ett ekosystem av sjukvård i Gaza – eller på Västbanken, i Libanon, Syrien eller Jordanien för den delen.
När man drar in pengarna till UNRWA deltar man aktivt i att förhindra det palestinska folkets fortlevnad. Det är ansvaret, när man stryper de pengarna.
Detta gäller rent ekonomiskt såklart, för det innebär att hela existensen hotas. Det innebär bland annat att de pengar som människorna köper bröd för i Gaza just nu försvinner, för lönerna kommer – som det ser ut just nu – att sluta betalas i juli. Det innebär att de 15 000 UNRWA-anställda som i sin tur understöder ungefär 150 000 – tio på en, ungefär – kommer att få slut på pengar. Detta sker i ett redan skenande ekonomiskt läge.
Det finns ju en moralisk dimension i detta också, förutom den rent ekonomiska. Vi ser det alla när det gäller Hamas. Vi har fördömt Hamas, och vi ska fortsätta fördöma Hamas. Vi har haft sanktioner mot Hamas, och det ska vi fortsätta med. Vi kommer att fortsätta att kräva att alla gisslan ska släppas.
Det fanns en plan för detta i den vapenvila som Israel bröt – för det handlar inte om gisslan för den israeliska regeringen. Det har de tydligt sagt. De har redan för länge sedan stipulerat att svält är det vapen de hade velat använda redan i augusti 2024. Men världen lät dem inte. Joe Biden tillät det inte. Nu är det Trump som styr. Då är det okej.
Nu säger till och med den israeliska oppositionen att det räcker nu, för annars kommer Israel att bli en pariastämplad stat. Är man vän av Israel vill man givetvis inte att de ska bli det, och då ser man ju inte till att hjälpa dem i förgörandet av det palestinska folket.
ICJ har varit tydlig: Vi ska göra allt som står i vår makt för att stoppa det som kan vara ett folkmord. Då drar den svenska regeringen in pengarna till dem som hjälper de palestinska barnen att överleva. Det är en skam.
Jag frågar ministern: Inser hon vilken roll historien kommer att tillmäta henne i detta?
(Applåder)
Anf. 34 Alexandra Völker (S)
Herr talman! För att nå alla i nöd är UNRWA:s stöd kritiskt. Så uttrycker sig World Food Programme, och så uttrycker sig majoriteten av – eller i stort sett alla – de organisationer som verkar i Gaza. Det gäller Rädda Barnen och Unicef – listan är lång på organisationer som också uttrycker vilken otroligt viktig roll UNRWA spelar, för det är de som har infrastrukturen.
Det är ingen som ifrågasätter att World Food Programme, Rädda Barnen, Unicef eller andra organisationer bedriver ett otroligt viktigt arbete och kan göra otroligt stor skillnad. Men de behöver den infrastruktur som bara UNRWA kan stå för, och den går inte att bygga upp i ett sönderbombat Gaza.
Herr talman! Vi ser hela tiden hur situationen på plats i Gaza förvärras. Vi ser hur den israeliska regeringen tar nya steg efter att i tio veckor ha blockerat mat, mediciner och vatten. Under dessa tio veckor har man samtidigt attackerat sjukhus till den grad att det inte längre finns ett enda fullt fungerande sjukhus i Gaza. Samtidigt fortsätter bomberna att falla. Liv går förlorade, och människor skadas – utan möjlighet till fungerande sjukvård.
Efter dessa tio veckor meddelar Israels premiärminister Netanyahu att Israel ska ta kontroll över hela Gaza och att man tänker använda sig av tvångsförflyttningar. Detta strider fullständigt mot folkrätten. Trots att tusentals lastbilar står redo vid gränsen med 116 000 ton mat och näring redo släpper man inte in mer än några få.
Nu står tusentals barn i Gaza på gränsen till svält. Det finns inte tid för en lång översyn, utan vi måste agera nu, med de verktyg vi har. Sverige måste driva på för att frysa handelsavtalet nu.
(Applåder)
Anf. 35 Johan Büser (S)
Herr talman! Den här debatten har verkligen visat att trycket i Sverige nu ökar och att regeringen inte längre kan vara passiv. Vi socialdemokrater har här i kammaren länge talat om både fördömande av Hamas och det fördömande som rättmätigt och väldigt kraftfullt borde gå mot det Israel nu gör.
När det gäller frågan om UNRWA och biståndet säger de humanitära principerna att bistånd ska styras av behov – inte av politik. Regeringen valde trots det att säga nej när Sidas humanitära experter ville återuppta det svenska stödet till UNRWA. Myndighetens generaldirektör slog fast: Vi styrs av regeringen. Det är ett allvarligt avsteg från svenska biståndsprinciper.
Biståndsministern själv säger att beslutet motiveras med att andra aktörer kan ersätta UNRWA och att organisationen är problematisk. Men det stämmer inte. Sida säger själv att ingen annan kan fylla tomrummet.
Jag frågar utrikesministern: Delar utrikesministern biståndsministerns bild, eller litar hon mer på EU:s utrikeschef Kaja Kallas, som uttryckligen varnar för den desinformation om UNRWA som Sveriges regering bidrar till att sprida?
Sverige är det enda land som har fattat beslut om att permanent avsluta stödet till UNRWA. Det är ett beslut som utrikesministern är ansvarig för. Regeringen säger nej till att frysa handelsavtalet. Regeringen säger nej till att stoppa import från ockuperad mark, och regeringen säger nej till att sätta kraft bakom orden av fördömande mot det som nu pågår mitt framför våra ögon.
Apropå att plocka inrikespolitiska poänger vill jag slutligen säga att människor med bakgrund i Palestina dagligen tackar oss socialdemokrater för att vi står upp för den internationella rätten. Det räcker att gå ut på sociala medier för att se medborgare, kändisar, artister och folkrättsexperter som säger: Nu är det dags att höja den svenska rösten.
(Applåder)
Anf. 36 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Jag vill kommentera det här med att plocka politiska poänger. Vi pratar alltså om 55 000 döda palestinier. Det är anmärkningsvärt att ministern anklagar ledamöter i den här kammaren – som kanske är politikens centrum i Sverige – att plocka politiska poänger. Det är detta vi är valda till att göra: att driva politik och utkräva ansvar av den här regeringen.
Jag undrar hur historien kommer att beskriva Moderaternas tid vid Utrikesdepartementet åren 2022–2026. Utrikesministern vill inte kännas vid att man har varit passiv. Jag tänkte då göra en liten historieskrivning: År 2023 pausade man utvecklingsbiståndet till just Palestina. I december 2023 uttalade Tobias Billström att en vapenvila inte vore rättvis mot Israel. I FN har man vid flera tillfällen röstat nej till, eller avstått från att rösta om, att avsluta ockupationen av Palestina och ge den palestinska myndigheten fullvärdiga rättigheter i FN.
Det här har varit konsekvent. Man har gjort allt för att stötta Israel och försvåra för den palestinska myndigheten på Västbanken. Det är den enda parten i konflikten som erkänner en tvåstatslösning, som fördömer Hamas och kräver att Hamas lägger ned sina vapen. Det gör inte den israeliska regeringen, och de erkänner inte en tvåstatslösning.
Herr talman! Jag undrar hur det är med historieskrivningen. Våra krav är glasklara, nämligen att kalla upp den israeliska ambassadören, införa skarpa sanktioner mot ministrar, återuppta stödet till UNRWA och kräva att Israels illegala ockupation ska upphöra nu.
(Applåder)
Anf. 37 Arber Gashi (S)
Herr talman! Sveriges regering kan inte påstå att man gör allt man kan för att nå fram med bistånd samtidigt som Sverige som det enda landet i EU har fattat beslut om att stoppa allt stöd till UNRWA. Det är direkt motsägelsefullt.
Vi borde stå upp för folkrätten i Sverige. Vi borde investera i ett långsiktigt utvecklingsbistånd i utbildning, i hälsovård och i kvinnors rättigheter. Vi borde vara en aktiv, tydlig och stark röst för att stoppa detta krig. Vi borde samarbeta med FN-organen på plats. Vi borde visa solidaritet.
Den här regeringen väljer att inte göra det. Man drar tillbaka stödet till UNRWA i ett läge där barn svälter, och sjukhusen och sjukvården kollapsar. Gång på gång röstar Moderaterna nej i Europaparlamentet när det ställs krav på Israel att följa internationell rätt. Man har avstått från att fördöma ockupationen i FN:s generalförsamling.
Fru talman! Det handlar inte bara om bistånd eller resolutioner, utan det handlar om vilken sida man väljer att ställa sig på när mänskliga rättigheter hotas. Hittills har den här regeringen valt fel sida. Vägen framåt borde vara solklar. Regeringen måste agera för att stoppa svälten, återupprätta stödet till UNRWA, bidra till att suspendera Israels handelsavtal med EU, införa sanktioner mot hela Netanyahus regering, inte bara enskilda ministrar, och verka för ett omfattande vapenembargo mot Israel. Det är inte, fru talman, en dag för sent.
(Applåder)
Anf. 38 Magdalena Thuresson (M)
Fru talman! Jag vill igen understryka att jag tar kraftigt avstånd från den retorik som har en underton av eller till och med uttrycker rakt ut att regeringen eller företrädare i Sveriges riksdag på något sätt skulle vara likgiltiga inför den katastrof vi ser.
Konflikten får inte användas för att piska fram stridigheter mellan grupper i Sverige. Vi vill inte se hot, hat och våld i Sverige grundas på kriget mellan Hamas och Israel.
Jag har bara två minuter till förfogande, men låt oss lyfta blicken framåt. Det som nu sker är inte bara en katastrof här och nu, utan det tar oss längre från en förhandlad tvåstatslösning där israeler och palestinier kan leva fredligt sida vid sida.
För alla som har besökt Israel och Palestina är det slående hur fundamentalt olika världsbild människor på olika sidor av konflikten har. Den klyftan växer sig nu än större. De sår och det hat som nu skapas i hela generationer kommer att ta lång tid att läka, och det är vi många som oroas över.
Jag vill igen understryka att den humanitära situationen i Gaza är bortom fruktansvärd. Alla insatser måste till för att få obehindrat humanitärt tillträde. Gisslan måste friges. Kriget måste få ett slut. Rättsliga instanser behöver utreda brott.
Anf. 39 Louise Thunström (S)
Fru talman! Jag står inte här och plockar politiska poänger. Jag tar mitt ansvar som förtroendevald och den möjlighet och skyldighet jag har att göra min röst hörd i kammaren. Likgiltig eller ej är inga ord som jag har hört att någon av Socialdemokraterna har använt. Men faktum kvarstår att regeringens röst inte har varit tillräckligt hög.
Fru talman! Så många gånger som vi har sagt: Aldrig igen. Men det händer precis nu inför hela världens ögon. Vi kommer aldrig att kunna säga att vi ingenting visste. Hur länge ska Israels högerextrema regering tillåtas fortsätta bryta mot internationell rätt utan konsekvenser? Hjälpen måste fram. Sanktioner måste införas. Bosättarvåldet på Västbanken måste upphöra. Ockupationen måste få ett slut.
För att det inte ska råda några som helst tvivel: Den israeliska gisslan måste naturligtvis omedelbart och ovillkorligen släppas av Hamas.
Fru talman! Det vi bevittnar i Gaza är mer än en humanitär kris. Det blir så med högerextrema regeringar. Historien kommer att döma oss hårt, men det finns en rätt sida om historien att ställa sig på. Jag vädjar till Sveriges regering att välja den sidan.
(Applåder)
Anf. 40 Jamal El-Haj (-)
Fru talman! Det är vår mänskliga plikt att söka sanningen, att stå emot populismens lockelser och inte låta propagandans gift förvränga våra tankar. Det är viktigt att söka sanningen.
Det är orättvist att anklaga många av oss för att plocka politiska poänger. Jag har personligen förlorat släkt och vänner, och jag vaknar om nätterna av mardrömmar. Jag ser alla barn, och jag ser Tim och Ahmed och alla som dött i kriget.
Jag vädjar till utrikesministern att inte låta Sverigedemokraterna styra regeringen mot farliga vatten. Jag älskar verkligen Sverige, och jag har alltid varit stolt över vår utrikespolitik oavsett vilken regering som har suttit vid makten. Jag vill inte se mitt land Sverige hamna i samma liga som Trump i USA och Orbán i Ungern. Min vädjan är därför enkel: Ompröva din ståndpunkt, inte bara för barnen i Gaza utan också för Sveriges anseende i framtiden.
Anf. 41 Annika Strandhäll (S)
Fru talman! Jag blev faktiskt häpen när utrikesministern i riksdagens talarstol, under en debatt som handlar om den fråga vi diskuterar, försöker måla ut det som att vi tydligt ställt oss på de mördades sida under dessa 500 dagar av krig för att plocka billiga inrikespolitiska poänger. Då tror jag inte att Maria Malmer Stenergard över huvud taget har förstått sin roll.
Du är Sveriges utrikespolitiska röst i världen. Den svenska regeringen styr Sverige och är Sveriges röst i världen. Vad du säger spelar roll! Vad Maria Malmer Stenergard säger spelar roll! Jag ska uttrycka mig korrekt.
Så här är det, Maria Malmer Stenergard. Det går att gå tillbaka och se vad utrikesministern har sagt. Det går att se vad Sveriges regering har gjort under de här 500 dagarna. Det är dokumenterat. Jag kan garantera utrikesministern att det bara är en googling bort. Det är det som är skrämmande. Och det är det som jag menar när jag säger att jag skäms över hur Sverige och Sveriges regering har hanterat denna konflikt så här långt.
Men det finns en möjlighet att göra bättre.
(Applåder)
(ANDRE VICE TALMANNEN: Precis som ledamoten själv uppmärksammade ska utrikesministern tilltalas med namn eller med titel.)
Anf. 42 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Regeringen har mycket tydligt visat vårt starka engagemang för fortsatt humanitärt stöd till Gazas hårt drabbade civilbefolkning. I december beslutade regeringen att kraftigt stärka vår beredskap för ytterligare humanitärt stöd genom att avsätta 800 miljoner kronor till den humanitära krisen i Gaza och regionen, alltså en fördubbling jämfört med året innan. Fokus ligger på bland annat hälso- och sjukvård, SRHR, livsmedelsdistribution, skydd och nödbostäder. Sveriges samlade humanitära stöd till Gaza sedan oktober 2023 uppgår till över 930 miljoner kronor, alltså närmare 1 miljard.
Sverige stöder och bidrar också med personal till Eubam Rafah, som står redo att återuppta sitt arbete så fort det bara är möjligt. Insatsen är en viktig del i EU:s ansträngningar för att stödja en hållbar politisk lösning för Gaza. Vi bidrar också på ett substantiellt sätt till uppbyggnaden av den palestinska myndigheten.
Allt det bortser oppositionen från. Man förmedlar en bild i Sverige av regeringens politik som alltså inte är korrekt. I stället borde vi använda vår samlade röst för att trycka på för humanitärt tillträde och för minskat lidande. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det är för att plocka egna politiska, kortsiktiga poänger. Det kan jag bara beklaga. Jag hör nämligen inte Socialdemokraterna prata om att vi har ökat stödet till nästan 1 miljard för att minska det humanitära lidandet i Gaza och regionen.
Anf. 43 Ola Möller (S)
Fru talman! Jag vill tacka alla som har deltagit i debatten.
Jag stod i den här talarstolen för över ett år sedan och bad utrikesminister Billström att ta ledningen, att vara ett lejon i svensk utrikespolitik och leda oss mot det som vi önskade se. Den pinnen tog inte Billström. Den pinnen tog inte Maria Malmer Stenergard.
Vi socialdemokrater har varit redo att agera. Men det har inte agerats, precis som kollegorna har redogjort för. Det har tvärtom motarbetats. Det är ingen som anklagar regeringen för att vara likgiltig. Vi anklagar regeringen för att ta tydlig ställning för den ena parten. Det är ännu värre än likgiltighet.
Tyvärr verkar det som att varje generation ska ha sina platser som ska etsa sig in i mänsklighetens medvetande på grund av grymheterna som begåtts där. Sedan jag föddes är det platser som Halabja, Srebrenica, Rwanda, Xinjiang och Myanmar.
Till den raden adderar vi nu Gaza våren 2025. Där har hatet, vansinnet och den råa makten triumferat. Världen såg på. Den lät det ske. Den svenska regeringen stod vid förövarnas sida under hela tiden. Det är vad det kommer att stå i historieböckerna. När framtida generationer läser dem kommer de att fråga: Vad gjorde du när allt det här hände?
(Applåder)
Anf. 44 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Jag tror att ödmjukhet ligger olika nära olika individer.
Jag tror också att det är farligt att ge sken av att det här skulle vara en konflikt som är väldigt enkel att lösa och att vi, ett litet land i norra Europas utkant men ett stort land på den humanitära spelplanen, skulle kunna avsluta den här konflikten. Det är så det låter i den här debatten. Men jag tror att man ska vara lite mer ödmjuk än så.
Någon menar att vi ska kalla upp Israels ambassadör och införa sanktioner mot Israel. Då kommer kriget att ta slut. Det är inte så enkelt. Dessutom krävs det enhällighet i EU för att införa sanktioner. Det tror jag att man vet. Men man låtsas ändå i förhållande till allmänheten som att världen är otroligt mycket enklare än den är. Det är ingen som tjänar på det. Man gör sig snarare bara löjlig i en sån här stor och oerhört svår fråga.
Jag vill återigen lyfta fram hur mycket Sverige gör. Vi ger nästan 1 miljard i humanitärt bistånd för att mildra det fruktansvärda lidande som vi ser. Det är förfärligt att se barnen som svälter. Då måste vi ju använda styrkan i vår samlade röst för att driva på.
Men i stället ägnar oppositionen sig åt att försöka förminska det regeringen gör, att förminska vår röst. Jag kommer aldrig att acceptera det. Jag kommer att fortsätta stå upp för vår linje, som innebär att vi stöttar dem som nu lider så fruktansvärt samtidigt som vi konstaterar att Hamas bär ett fruktansvärt tungt ansvar för den uppkomna situationen.
Jag tror att det behövs balanserade, konstruktiva röster om vi någon gång ska kunna hjälpas åt att lösa denna svåra konflikt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.