Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Rättssäkra beredningar

Interpellation 2006/07:49 av Bodström, Thomas (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-11-08
Anmäld
2006-11-09
Besvarad
2006-11-23
Sista svarsdatum
2006-11-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 november

Interpellation

2006/07:49 Rättssäkra beredningar

av Thomas Bodström (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

I samband med den borgerliga budgeten lades en rad lagförslag om förändringar av skatter och avgifter. Dessa förslag har nu granskats av Lagrådet. En huvudkritik mot samtliga dessa förslag är att de är dåligt beredda. Bland annat saknas konsekvensanalyser av effekterna av förändringarna i en komplex lagstiftning, som dessutom berör ett stort antal människor.

Lagrådet är även kritiskt till att det saknas författningskommentarer som är behövliga till ledning för tillämpningen av lagstiftningen. Vidare finns det ingen dokumentation av remissförfarandet som för övrigt anses vara alltför begränsat. Lagrådet menar i sin kritik att det inte, trots ambitionen att få igenom den nytillträdda regeringens politik, får ges efter på de krav som grundlagen sätter på beredning av lagstiftningsärenden. Lagrådet visar mycket allvarlig kritik mot regeringens förslag om förändringar av fastighetsskatten samt förmögenhetsskatten. Lagrådet menar att man i detta fall inte uppnått regeringsformens krav på beredning (RF 7:2).

I Justitiedepartementet finns det en granskningsenhet som har en samlande uppgift för hela Regeringskansliet. Enheten ska bland annat se till att regeringsformens krav på remissbehandlig och lagrådsgranskning uppfylls vid all lagstiftning. Den kritik som lagrådet anför är därför mycket allvarlig.

Min fråga till justitieminister Beatrice Ask är följande:

Hur avser justitieministern att agera för att Lagrådets yttrande om vikten av att följa grundlagens krav ska säkerställas framöver?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:49, Rättssäkra beredningar

Interpellationsdebatt 2006/07:49

Webb-tv: Rättssäkra beredningar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Thomas Bodström har frågat mig hur jag avser att agera för att Lagrådets yttrande om vikten av att följa grundlagens krav ska säkerställas framöver. Jag vill börja med att tacka för interpellationen. Regeringsformen, en av våra grundlagar, säger att vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Vidare sägs att i den omfattning som det behövs ska sammanslutningar och enskilda lämnas tillfälle att yttra sig. En del i beredningsarbetet är att i förekommande fall också inhämta yttranden från Lagrådet. Beredningen syftar till att få lagförslag belysta från olika aspekter, såväl materiella som formella - detta för att vår lagstiftning ska bli korrekt, tillämpningsbar och begriplig. Lagrådets synpunkter är självklart något regeringen beaktar i detta sammanhang. Det är i första hand regeringen som tar initiativ till ny lagstiftning. Regeringen har därför också ett betydande ansvar i arbetet med att upprätthålla god kvalitet i lagstiftningen. Regeringen har därmed också ansvaret för att lagförslag bereds. Remissbehandlingen utgör ett väsentligt inslag i arbetet med att upprätthålla kvalitetskravet. En bristfällig remissbehandling medför risk för att lagförslagen inte uppnår tillräcklig kvalitet och att den fortsatta beredningsprocessen försvåras. I Regeringskansliet finns därför sedan länge riktlinjer och väl upparbetade arbetsrutiner för hur sådana ärenden ska beredas. I lagstiftningsprocessen är det skriftliga förfarandet det normala sättet att inhämta synpunkter på förslagen. Inom ramen för ett sådant förfarande kan ett remissmöte fylla en kompletterande funktion. Ett förenklat beredningsförfarande, exempelvis underhandskontakter med berörda myndigheter, bör endast förekomma i undantagsfall. Det är denna linje som regeringen arbetar efter. Men låt mig i detta sammanhang och mot bakgrund av den interpellation som ställts nämna att vi från och med 1997 har en ny budgetordning. Vi övergick då till att ha kalenderår som budgetår. Samtidigt behölls valdagen i september. Det innebär att en ny regering får en mycket kort tid på sig att lägga fram ett budgetförslag. Budgetpropositionen ska enligt huvudregeln ges in till riksdagen senast den 20 september under de år då riksdagsval inte hålls i september. I annat fall ska budgetproposition lämnas senast en vecka efter riksmötets öppnande. Om detta till följd av regeringsskifte inte är möjligt, ska budgetpropositionen lämnas inom tio dagar efter det att en ny regering har tillträtt, dock senast den 15 november. Redan vid införandet av den nya budgetordningen påpekades att den nya ordningen skulle komma att innebära problem för en ny regering att genomföra en ny politik. Det framhölls redan i utredningens förslag. Under utskottsbehandlingen fick förslagen visserligen acceptans, men ledamöter från bland annat Moderaterna framhöll de betydande nackdelarna med en ny budgetordning samtidigt som valdagen behölls. Den 6 oktober i år tillträdde den nya regeringen, en regering med ett ambitiöst program som väljarna ville ha genomfört. Den 16 oktober skulle budgetpropositionen lämnas till riksdagen. Det var första gången den nuvarande budgetordningen prövades vid ett regeringsskifte. De snäva tidsramar som följer av budgetordningen utgjorde självfallet en utmaning. Budgetpropositionen skulle lämnas i princip omedelbart efter regeringsskiftet och innehöll mycket angelägna ändringar som skulle föreläggas riksdagen. De svårigheter som detta innebar diskuterades i samband med tillkomsten av den nya budgetordningen, och lagstiftaren godtog uppenbarligen att en sådan situation skulle kunna komma att hanteras på ett särskilt sätt. Regeringen har gjort vad den har kunnat för att under knappa tidsomständigheter bereda lagförslagen i budgetpropositionen. Budgetpropositionen har nu överlämnats till riksdagen för behandling. Att beredningsprocessen kan fortgå i riksdagen har förutsetts i samband med tillkomsten av den nuvarande budgetordningen. Enligt min mening har regeringen därmed helt uppfyllt det krav på beredning som kan ställas i ett fall som detta. Sammantaget förelåg här en sådan undantagssituation som också hade förutsetts.
Thomas Bodström (S)
Anf. 2 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag ska kort ta bakgrunden till det vi fick höra om regelverket. Det handlar om ett lagförslag om sänkt fastighetsskatt som innebär att de allra rikaste i Sverige kommer att bli oerhört rikare. Det handlar om tusentals och vissa fall tiotusentals kronor som bland annat flera i den nya regeringen, med statsminister Fredrik Reinfeldt i spetsen, kommer att åtnjuta. Det här verkar vara så viktigt att genomföra att man fullständigt struntar i Lagrådet som har till uppgift att se till att regeringen följer de demokratiska principerna. Lagrådet, som är fullt medvetet om det regelverk som lästes upp av Beatrice Ask, har sagt att den beredning som har förekommit, alltså hur man har agerat i ärendet, inte motsvarar de krav som framgår av regeringsformen - särskilt som det inte heller finns någon dokumentation rörande den mycket begränsade beredning som har skett. Trots den knapphet med tid, som vi hörde om, borde det varit möjligt att bredda remissförfarandet. Detta är den mest allvarliga kritik som en regering kan få, och den som är ansvarig för att regeringen följer grundlagen är just justitieministern. Här struntar man alltså fullständigt i det och går vidare. Det är utomordentligt allvarligt. Var det någonting som väljarna hade förväntat sig så var det nog att en ny regering skulle följa de grundlagar som vi har och att en justitieminister skulle sätta stopp för att saker bereds på det sätt som nu har gjorts från bland annat Finansdepartementet. Det är kanske inte helt förvånande att man från Finansdepartementet driver på på detta sätt. Det är inte så konstigt med tanke på att finansministern dessutom har skrivit en bok som heter Förmynderiets teori där han bland annat har ett kapitel som handlar om Lagrådets intellektuella moras. Man blir inte förvånad. Men då måste en justitieminister gripa in och säga: Vi skjuter på detta. Man kan också säga att man lägger den här lagen utanför och har en särskild lag om fastighetsskatten. Det hade naturligtvis varit möjligt. Då hade man kunnat göra det som förväntas, nämligen att hålla sig till något så enkelt som de mest djupgående demokratiska principerna. Det har man alltså inte gjort. Till skillnad från vad Beatrice Ask säger har man inte följt de krav som ställs. Lagrådet kanske trots allt har lite bättre uppfattning om vad som gäller än vad Beatrice Ask har. Vi kan konstatera att Beatrice Ask gör en helt annan bedömning än Lagrådet. Med ett visst mått av självkritik bör man fundera över hur det kan komma sig att man gör en sådan bedömning. Det är naturligtvis lätt att tänka att detta handlar om något så oerhört viktigt som att de rika ska bli ännu rikare. Vi har sett andra exempel där man inte har den här nonchalanta inställningen till Lagrådet. Vi hade en debatt häromveckan om rattfylleri. Då var det oerhört viktigt med Lagrådet. Då var det så viktigt att man sade: Det här kan vi inte lägga fram eftersom Lagrådet kanske är kritiskt. Jag har följande frågor: Varför sköt man inte på detta eller hade en särskild lagstiftning om fastighetsskatten? Delar Beatrice Ask finansministerns uppfattning om det intellektuella moras som Lagrådet står för? Varför var detta så viktigt när det gällde rattfylleri men inte när det gäller sänkt fastighetsskatt? Det är tre konkreta frågor som jag hoppas att jag får svar på.
Beatrice Ask (M)
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är ingen hemlighet att fastighetsskatten var en viktig fråga, framför allt därför att många engagerade sig i de orättvisor som uppstår och de konstigheter som beror på fastighetsskattens konstruktion. Vi hade ett mycket tydligt trestegsprogram som också presenterades i valrörelsen. Som jag sade inledningsvis är förutsättningarna speciella för en regering när den efter ett val ska genomföra en ny politik och förslag som man har lovat väljarna. Jag har också redogjort för hur vi enligt regeringens mening har haft en undantagssituation som gör att man kan ha ett förenklat beredningsförfarande. Jag vill påminna Thomas Bodström om att det inte är första gången som Lagrådet i samband med lagrådsremisser har haft synpunkter på hur en regering har hanterat beredningsprocesser. Det hände med den socialdemokratiska regeringens förslag 1996 om nedsättning av socialavgifter. Då sade Lagrådet att beredningen svårligen uppfyller de krav som uppställs i 7 kap. 2 § i regeringsformen. Det hände med s-regeringens förslag om ändringar i förmögenhetsskattelagen i budgetpropositionen 1998. Det hände med den socialdemokratiska regeringens förslag om alkoholreklam i februari 2003. Det hände med förslag om följdlagstiftning med anledning av inrättande av den statliga försäkringskassan våren 2004. Det är för övrigt i nutid. Då konstaterade Lagrådet att beredningen av lagstiftningsärendet inte svarar mot de krav som ställs. Rörande den socialdemokratiska regeringens förslag om arvs- och gåvoskattens avskaffande hösten 2004 är det samma kommentarer. Jag kan göra listan väldigt lång. Inte i något av de här fallen, när socialdemokratiska regeringar har ansett att man inte behöver bry sig om mycket allvarlig kritik från Lagrådet, har man haft den situation som vi hade i och med regeringsskiftet. Det är första gången med den nya budgetordningen. Det var just sådana speciella situationer som man plockade fram när man lade fast de här reglerna. Jag menar att det är mer märkligt att tidigare regeringar lite hit och dit har sagt att deras olika förslag har varit så väsentliga att man har kunnat lägga Lagrådets kritik åt sidan eller inte har tillmätt den sådan betydelse. I det här fallet handlar det om tydlig politik. Det är konkreta förslag som har presenterats i en intensiv valrörelse som vi har lovat att genomföra någorlunda snabbt och som vi måste få in i en budgetproposition. Vi hade tio dagar på oss. Att man i det läget, utifrån det regelverk som diskuterades under väldigt många år i kommittéer, riksdag och utskott, använder möjligheten till en något förenklad beredning tycker jag inte är märkligt. Jag tycker att den situationen har förelegat i det här fallet. I min inledning gjorde jag en väldigt tydlig markering av hur jag ser på beredningskraven i övrigt. Jag har nog den uppfattningen att vi i normalfallet ska hålla oss väldigt strikt till beredningskraven. Jag utesluter inte att det kan dyka upp situationer där också en ny regering kan säga att Lagrådets synpunkter är viktiga, men inte det som stoppar eller förändrar ett förslag. Jag tror att det är viktigt att ha respekt för de synpunkter som Lagrådet ger. Det enda skälet till att vi har ett Lagråd är ju att vi ska ta intryck av vad de säger. Enligt regelverket, förarbetet och de diskussioner som har varit här i riksdagen är situationen mycket speciell just i samband med ett val. Det finns enligt min mening ingen anledning att kritisera regeringen just i detta ärende. Det vore betydligt värre om vi följde i företrädarnas fotspår och i framtiden lite då och då i mindre ärenden struntade i de noggranna beredningskrav som uppställs.
Thomas Bodström (S)
Anf. 4 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Något som har utmärkt den här nya regeringen är att man är väldigt bra på att kritisera och ha synpunkter, men har väldigt svårt att svara på konkreta frågor. Jag ställde tre konkreta frågor. Jag fick inte svar på en enda. Det var noll svar. Jag kommer strax att upprepa dem. Det är säkert riktigt att man under tolv års regeringsinnehav med hundratals, kanske tusentals, lagrådsremisser vid något enstaka tillfälle till exempel 1996, har haft en avvikande uppfattning. Då har det funnits väldigt speciella skäl, som till exempel vid amnestilagen. Det här handlade om att man skulle göra Fredrik Reinfeldt och andra betydligt rikare på kort tid. Det var det den här lagen handlade om. Jag ställde frågan: Varför kunde man inte lägga den här lagen vid sidan om? Det fanns inte sådana möjligheter vid till exempel några av de lagar som nämndes av Beatrice Ask. Då fanns det skäl för det. Det fanns inga alternativ om man till exempel ville ha den amnesti som partierna var överens om. Här fanns det inga som helst svårigheter. Därför upprepar jag frågan: Varför lade man inte detta vid sidan om? Då hade man ju uppfyllt kraven. Det hade varit hur lätt som helst. Det hade visserligen kostat de allra rikaste i Sverige några kronor mer, men man hade följt grundlagen. Därför upprepar jag frågan: Varför gjorde man inte på det sätt som jag föreslår, alltså lade det vid sidan om? Det här var inte något som finansierade budgeten, så det hade varit väldigt enkelt. Den andra frågan som jag ställde och som alla inser att jag inte fick svar på var om Beatrice Ask delar uppfattningen om Lagrådets intellektuella moras. Jag hoppas att jag får ett klargörande på den punkten. Den tredje och kanske viktigaste frågan gällde att Beatrice Ask under den korta tiden på sin nya post fullkomligt har trasslat in sig i frågan om lagrådsyttranden. Vi hade ett färdigt förslag om rattfylleri - det ska vi inte diskutera nu - och då var Lagrådet så viktigt, trots att man ännu inte hade fått ett lagrådsyttrande. Man sade: Det kan komma kritik från Lagrådet. Lagrådet kan ha starka invändningar. Därför ville man inte gå fram med ett förslag. När det gäller sänkt fastighetsskatt har man lagt fram ett förslag och fått den här allvarliga kritiken från Lagrådet. Det är den mest allvarliga kritik man kan få, nämligen att man struntar i de grundläggande demokratiska principerna. Man hade förstås förväntat sig att Beatrice Ask skulle säga: Stopp och belägg! Det här går inte. Vi tar Lagrådet på så stort allvar att vi inte ens lade fram frågan om rattfylleri. Då hade det hängt ihop. Då hade vi kunnat få respekt för den nya regeringen. Då hade vi kunnat acceptera frågan om rattfylleri eftersom man hade varit konsekvent. Men så gör man inte. Man stoppar det som gällde rattfylleri med hänvisning till Lagrådet. I stället struntar man i Lagrådet när det gäller fastighetsskatt. Då ligger det nära till hands att tro att det egentligen inte handlar om Lagrådet, utan om att vissa frågor är viktigare än andra. Det kanske ligger mer i linje med den moderatledda regering vi har. Jag upprepar de tre frågorna. Varför gjorde man inte den särlösning som naturligtvis är tekniskt möjlig? Vad säger justitieministern om finansministerns uppfattning, som han själv skriver om i en bok, om Lagrådets intellektuella moras? Tar justitieministern bestämt avstånd från det? Varför är det sådan skillnad på lagen om rattfylleri och lagen om sänkt fastighetsskatt?
Beatrice Ask (M)
Anf. 5 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag tänker inte kommentera en tio år gammal bok. Jag har inte läst den och har ingen aning om vad den handlar om. Lösryckta citat gör sig inte i sammanhanget. Jag vill påtala att fastighetsskatten är en stor fråga. Det var ingen händelse att det varje vecka år ut och år in stod människor utanför riksdagen och demonstrerade. Det handlar inte om några enkla små förtjänster för en och annan person. Jag har tidigare i mina svar redogjort för att jag ser en skillnad mellan budgetpropositionen efter ett val, när en ny regering har tio dagar på sig att lägga fram ett förslag till riksdagen och för beredningsprocessen, och en proposition som handlar om ett mer ordinärt, om jag får säga så, lagstiftningsärende som inte är nödvändigt att lägga fram med den tidspressen av det enkla skälet att det inte finns regler i kammaren för när propositionen måste läggas fram. Jag har pekat på att det finns skillnader i fråga om detta och att man i normalfallet bör göra en noggrann beredningsprocess. Och när det gällde att förkorta beredningsprocessen i fråga om den tidigare propositionen som jag drog tillbaka, så har jag i en annan interpellationsdebatt pekat på det. I budgetpropositionen fanns det 25 lagförslag. Lagrådet granskade tolv av dessa förslag och hade synpunkter på fem. Och Thomas Bodström väljer att lyfta fram något. Jag har pekat på att vi har kunnat beakta de flesta synpunkter som kom från Lagrådet. Det har varit mindre synpunkter. Och en del kan man säkert göra i riksdagen. Men det finns i regelverket och förarbetena när det gäller hur regeringen ska bereda ärenden och arbeta i förhållande till kammaren mycket väl beskrivet att det finns specifika situationer, och det gäller framför allt situationen efter ett val. I och med att det är så kort tid mellan en ny regerings tillträde och framläggandet av budgetpropositionen så föreligger det ett speciellt läge. Thomas Bodström bortser helt från sin egen historia och de socialdemokratiska regeringarna som i fråga om ett antal ärenden av betydligt mindre vikt, skulle jag vilja påpeka, än en hel budgetproposition har valt att helt bortse från Lagrådets synpunkter. Det har säkert funnits goda skäl för det. Det kan jag tänka mig. Men likväl har regeringen valt att inte lyssna på Lagrådet alla dessa gånger. Då fanns inte den situation som beskrevs i förarbetena och som utgör skäl till att man kan göra undantag. Jag är helt övertygad om att min inställning är mer strikt i enlighet med det regelverk som finns och visar på mer respekt för kammaren och regelverket än vad den socialdemokratiska regeringen tidigare har uppvisat. Och det tycker jag är viktigt eftersom det visar att det är lite nya vindar som blåser också i Sveriges riksdag och i Regeringskansliet.
Thomas Bodström (S)
Anf. 6 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Nu fick vi faktiskt svar på en fråga, men vi fick inte svar på den fråga som inte gällde något lösryckt citat utan som faktiskt var en rubrik i Anders Borgs egen bok. Men det får vi väl i så fall acceptera. Jag trodde nog att justitieministern skulle ta lite mer bestämt avstånd från det. Vi fick faktiskt svar på frågan varför man har gjort skillnad på frågan om sänkning av fastighetsskatten och frågan om rattfylleri, och det är därför att tusentals människor under flera år har demonstrerat för en sänkning av fastighetsskatten, därför att de allra rikaste i Sverige har velat bli ännu rikare. Då var det viktigare. Jag trodde faktiskt att jag hörde fel när frågan om rattfylleri - 150 människor dör varje år till följd av det - kallades ett ordinärt lagstiftningsärende. Beatrice Ask tyckte att frågan om fastighetsskatten var så mycket viktigare - hon gjorde den värderingen - än rattfyllerilagen och talade om att det hade varit demonstrationer under flera år. Jag tror inte att vi har hört något liknande uttalande från en justitieminister, att man värderar på det sättet och tycker att man just därför kan strunta i Lagrådet vid det ena tillfället och inte vid det andra. Det kan naturligtvis också vara på det sättet att man faktiskt tycker att det är så mycket viktigare med sänkningar av fastighetsskatten. Det tycker jag i sig är upprörande. Men jag har ännu inte fått svar på min inledande fråga. Nu har Beatrice Ask stått här och sagt att det var en så kort budgetprocess - och det är jag fullt medveten om, och det vet nog alla att det var - men det fanns ingenting som hindrade att man inte gjorde en skattesänkning någon annanstans. Det fanns ingenting som hindrade det. Och det bör Beatrice Ask känna till. Vi behöver inte ha den här uppräkningen. Det var klart att det skulle komma en budget. Men det fanns ingenting som hindrade att man redan från början hade insett att det var problem med detta och att det inte skulle gå och att man hade lagt det vid sidan om och skjutit på det några månader. Och det fanns absolut inget som hindrade att man därefter, när man hade fått denna mest allvarliga kritik från Lagrådet, också hade sagt: Nu stoppar vi det här och lägger det vid sidan om. Det hade man alla chanser att göra. Men Beatrice Ask missade den chansen. Även om man räknar under tolv års tid, så tror jag att Beatrice Ask snart har kommit upp i ett ganska anmärkningsvärt rekord. Och jag tror aldrig att en justitieminister så snabbt har brutit mot grundlagen som Beatrice Ask har gjort.
Beatrice Ask (M)
Anf. 7 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är starka ord att påstå att jag bryter mot grundlagen. Det är inte sant. Jag har på ett sakligt sätt försökt redovisa bakgrunden, förarbetena och de beslut som har tagits i riksdagen med anledning av att vi lade om budgetordningen och med anledning av de regler som gäller för beredning av ärenden. Det som jag ytterst också har påvisat är att den särskilda situation som kan komma i fråga för förenklad beredning föreligger när en ny regering har tillträtt efter ett val. Det var något som riksdagen godtog när man lade om budgetordningen och som fortfarande gäller. Sedan vill jag påpeka för Thomas Bodström att Anders Borgs bok som måste vara ett decennium gammal inte heter något om intellektuellt moras. Jag vill också hänvisa till att finansministern har svarat på interpellationer om hur han ser på Lagrådet. Om Thomas Bodström vill diskutera fastighetsskattens värde och inriktning, då tycker jag att han ska interpellera finansministern och inte mig. Det finns naturligtvis många frågor att ställa om det. Och det kan väl finnas anledning att reda ut med Thomas Bodström att detta inte handlar om enstaka personer. Detta är något som har engagerat och ifrågasatts av väldigt många människor. Man undrar hur det kan vara så att en del människor nästan får gå från hus och hem därför att regelverket ser ut som det gör. Jag tror också att det finns anledning att påminna om hur tydligt de fyra allianspartierna i valrörelsen redovisade hur de ville ta sig an arbetet med att försöka få ned fastighetsskatten och så småningom avveckla den. Så det är ju inga nyheter, utan detta har redovisats mycket tydligt. Då är det viktigt att leva upp till väljarnas krav. Avslutningsvis tror jag också att det är väsentligt att säga att jag ser allvarligt på de synpunkter som kommer från Lagrådet. Det fanns ett skäl till att vi inte kunde be om Lagrådets synpunkter i alla delar denna gång. Men det är den situation som råder efter ett val. Jag vill också säga att det inte ligger någon värdering i att säga ordinarie lagstiftning. När det gäller en budgetproposition efter ett val är det en annan situation än när det gäller alla de viktiga lagstiftningsåtgärder som riksdagen vidtar. Och man ska passa sig för att värdera frågor. Om riksdagen behöver lite mer tid för att bereda en fråga väl så är det ingenting som ska läggas någon till last, att man inte skulle vara intresserad av att lösa mycket allvarliga problem. Det gäller även den proposition som jag drog tillbaka.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.