public service-företagens oberoende

Interpellation 2000/01:272 av Karlsson, Ola (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-02-20
Anmäld: 2001-03-06
Besvarad: 2001-04-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 februari
Interpellation 2000/01:272
av Ola Karlsson (m) till kulturminister Marita Ulvskog om public service-företagens oberoende

"Vadå rättigheter", "Alla möjliga jobb", "Efter plugget" och "Storforum" är några TV-program svensk public service givit oss den senaste tiden. De har något mer gemensamt, de är nämligen delvis finansierade av statliga myndigheter.

Det blev nyligen känt att Jordbruksdepartementets departementsråd Christer Wretborn velat skapa ett debattprogram där Jordbruksdepartementet skulle få sätta agendan, såväl när det gällde vad som skulle diskuteras som när det gällde vem som skulle debattera. Eftersom det inte var möjligt att gå direkt till public service-TV med en sådan beställning, då det skulle strida mot avtalen om saklighet och oberoende, passade Wretborn bollen till den kommersiella producenten Modern TV.

Denna producent skapade, på Wretborns uppdrag, ett programförslag som man sen sålde in hos UR. Enligt uppgift antydde han dessutom att Jordbruksdepartementet kunde betala visningsrätten för Kravs representant, som inte haft råd att betala de 250 000 kr den kostade.

Utvecklingen i public service-företagen har alltmer gått mot att konkurrera med kommersiella kanaler i stället för att vara ett komplement. "Vinna eller försvinna" startades för att konkurrera med TV 4:s "Vem vill bli miljonär?" När effekten blir att så mycket pengar går till underhållningsprogram att man blir beroende av utomstående finansiärer, företag, fack och statliga myndigheter för att kunna producera program om aktuella ämnen i samhällsdebatten finns det anledning att reagera.

Ett av de områden där det finns en stark legitimitet för public service och offentlig finansiering är den kritiskt granskande samhällsdebatten.

Nu visar det sig att just inom de områden där oberoendet borde vara centralt är man delvis betald av departement och statliga myndigheter.

Det visar också att dagens programmakare inte klarar sig utan utomstående finansiärer. UR:s programchef Mats Godée säger sig i tidningen Journalisten inte ha några synpunkter på hur externt producerade program är finansierade.

Detta väcker en rad frågetecken kring public service-företagens oberoende och integritet. På vilket vis skiljer sig public service-journalistiken från den kommersiella journalistiken om de båda betalas på annat sätt än genom licensen? Bortsett från att de kommersiella kanalerna brukar redovisa vem som sponsrar eller står för reklaminslagen.

Det blir särskilt obehagligt om de public service-företag som sägs vara oberoende och med uppdrag att granska statsmakten visar sig vara en betald megafon för densamma.

Det reser också frågor om public service-uppdragets struktur. Hur garanteras att public service i framtiden står för just oberoendet och opartiskheten och att de inte blir en potemkinkuliss?

Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att säkerställa att program som sänds av public service-företagen inte är köpta av regeringsmakten?

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att tillse att regeringen och statliga myndigheter inte köper TV-program för att främja egna politiska intressen?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:272

Webb-tv: public service-företagens oberoende

Protokoll från debatten

OLA KARLSSON (M)

Anf. 1 OLA KARLSSON (M)

Fru talman! I det här ärendet behandlas perso- nuppgifter inom skatt, tull och exekution. I proposi- tionen föreslås en ny författningsreglering som gäller behandling av personuppgifter inom skatteförvalt- ningens verksamhet med beskattning, folkbokföring, val och folkomröstningar samt kronofogdemyndig- heternas verksamheter och Tullverkets verksamhet. Vi moderater instämmer i stora delar av proposi- tionen men har en avvikande uppfattnig på två punk- ter. Vi står bakom bägge våra reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1, som jag också så småningom kommer att begära votering på. Vad gäller utlämnandet av allmän handling delar vi åsikten att utlämnandet av sådana uppgifter måste regleras. Enligt vår mening bör emellertid inte norm- givningsdelegation ske i frågor som rör offentlighets- principen och skydd för den personliga integriteten. Vi anser att det ligger i allmänhetens intresse att be- stämmelser som rör väsentliga medborgarintressen som dels utlämnandet av allmän handling i elektro- nisk form, dels skydd för intrång i den personliga integriteten regleras av riksdagen genom lagstiftning. Regeringens möjligheter att reglera utlämnandet av uppgifter vilka omfattas av sekretesslagen via förord- ningar bör således inskränkas. Riksdagen bör därför av regeringen begära förslag innebärande att utlämnande av handling som omfattas av sekretesslagen regleras i lag. I vår andra reservation föreslår vi att riksdagen beslutar avslå förslaget om att myndigheter får ta ut avgift för att lämna ut uppgifter ur folkbokföringsre- gister. Vi får stöd för vår uppfattning av Riksförsäk- ringsverket, Rikspolisstyrelsen och Pliktverket. Även Statskontoret ställer sig tveksamt till regeringens förslag. Att avgiftsbelägga en vara eller tjänst får till följd att användningen av tjänsten eller varan minskar alternativt att användaren söker sig en annan leve- rantör. Eftersom registerhållning är en myndighets- uppgift finns det av naturliga skäl inte någon konkur- rerande verksamhet. För de myndigheter som skulle få ökade utgifter genom en avgiftsbeläggning kom- mer detta att gå ut över deras ordinarie verksamhet vid oförändrade anslag. En sannolik konsekvens av detta blir att upp- giftsinhämtandet kommer att minska, så att uppgif- terna inte används i den utsträckning som kunde vara motiverad. Detta leder, som regeringen själv påpekar, till effektivitetsförluster. En ytterligare konsekvens kan bli att de myndigheter som har möjlighet härtill söker övervältra kostnaderna på företag och allmän- het. Detta skulle i sin tur leda till att registerhållning- en betalas två gånger, först genom det skattefinansie- rade anslaget och därefter genom avgiftsuttag från slutanvändaren. Vi anser att registerhållningen ska betalas av den myndighet som är ansvarig för personuppgifterna. Utlämnande av uppgifter ska vara kostnadsfritt, både till andra myndigheter och till individer och företag, om utlämnandet följer av lag eller förordning.

MARITA ULVSKOG (Kulturmini)

Anf. 2 MARITA ULVSKOG (Kulturminister)

Fru talman! I betänkandet behandlar skatteut- skottet regeringens proposition 2000/01:33 Behand- ling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution. Förslaget innebär en ny, modernare och förenklad reglering av behandlingen av personuppgifter hos skatteförvaltningen, kronofogdemyndigheterna och Tullverket. Lagarna ska gälla i stället för personupp- giftslagen, och det anges särskilt i vilka fall perso- nuppgiftslagen ska vara tillämplig. Vissa uppgifter i kronofogdemyndigheternas re- gister blir med utskottets förslag sekretessbelagda, s.k. omvänt skaderekvisit. Detta är en skärpning av sekretessen. Sekretess ska gälla inom kronofogdemyndighe- terna för uppgifter om enskildas personliga eller eko- nomiska förhållanden, om det inte står klart att upp- giften kan röjas utan att den enskilde eller närstående lider skada eller men. De från integritetssynpunkt viktiga ramarna för behandlingen slås fast i lag. Regleringen ska omfatta all automatiserad behandling av personuppgifter samt i vissa fall uppgifter om avlidna och juridiska perso- ner. Dessutom föreslås att enskilda ska, om regeringen medger det, få ha direktåtkomst till egna uppgifter. Förslaget är ett steg på vägen mot att göra det möjligt att t.ex. deklarera på Internet. För att detta ska bli möjligt krävs ytterligare lagstiftning och att arbetet med säkra e-signaturer kommer längre. Uppgifter hos kronofogdemyndigheterna omfattas i dag endast av en mycket svag sekretess. Uppgifterna är i princip offentliga om man inte kan förutse någon avsevärd skada av att de lämnas ut. Vissa uppgifter omfattas i dag inte alls av någon sekretess, t.ex. in- formation om att någon är gäldenär hos en kronofog- demyndighet eller uppgifter om dennes skuld. Den i dag rådande svaga sekretessen innebär pro- blem för kronofogdemyndigheterna att få uppgifter från andra myndigheter, framför allt från skattemyn- digheterna, där uppgifter omfattas av absolut sekre- tess. Förslaget i betänkandet är inget avsteg från of- fentlighetsprincipen. Det är i stället ett sätt att komma till rätta med de svårigheter som i dag finns vid in- formationsutbyte mellan myndigheter. Det är, som utskottet bedömer det, inte tillfredsställande att kro- nofogdemyndigheternas uppgifter om gäldenärernas ekonomiska och personliga förhållanden har ett så svagt sekretesskydd som dagens regler innebär. Kro- nofogdemyndigheterna lämnar ut uppgifter bl.a. till kreditupplysningsföretag som hämtar in uppgifter om samtliga skulder, oavsett skuldernas storlek. Kreditupplysningsföretagens användning av upp- gifterna har kritiserats framför allt på grund av den stora betydelse den har för möjligheterna att få nya krediter. I dag blir uppgifter om sökt verkställighet offentliga även om den sökta verkställigheten beror på t.ex. ett missförstånd från gäldenärens sida eller något annat ursäktligt förhållande, t.ex. att en anhörig har åtagit sig att betala men slarvat. Det är i många fall fråga om förstagångsgäldenärer, och det rör sig ofta om mycket små belopp. För att komma åt problemet med att enstaka skul- der och korta betalningsdröjsmål leder till betalnings- anmärkning föreslås att ett kreditupplysningsföretag som har inhämtat en uppgift från kronofogdemyndig- heternas databaser ska gallra uppgiften när skulden har betalats. Däremot kommer uppgifter om utmätning fortfa- rande att finnas kvar. Om en person under de senaste två åren varit föremål för verkställighet eller indriv- ning får uppgifter om samtliga skulder de senaste två åren användas i kreditupplysningsverksamheten. Fru talman! I stort är utskottet enigt som försla- gen. Moderata samlingspartiet har dock till utskotts- majoritetens förslag lagt två reservationer. I den första reservationen yrkar det på att rege- ringen ska återkomma med förslag som innebär att utlämnande av handling som omfattas av sekretessla- gen ska regleras i lag. På denna punkter har konstitutionsutskottet in- stämt i regeringens bedömning att det inte är möjligt att i lag reglera i vilka fall uppgifter ska få lämnas ut. Därför föreslås att det bör åligga regeringen att göra dessa bedömningar. Skatteutskottets majoritet delar konstitutionsut- skottets ställningstagande och har därmed avstyrkt motionsyrkandet från Moderata samlingspartiet. I propositionen föreslås att en myndighet som är personuppgiftsansvarig för behandling av uppgifter i en databas ska få ta ut avgifter för att lämna ut upp- gifter ur basen. Utskottsmajoriteten delar regeringens syn att av- giftsfrihet kan leda till en snedfördelning bland myn- digheterna av kostnadsansvaret. Det finns enligt ma- joriteten fog för principen att kostnaden för avgifts- uttagen ska fördelas mellan dem som tar del av upp- gifterna i proportion till mängden uppgifter som de får del av. Argumentet om effektivitetsförluster som fram- förs i reservation 2 är enligt min uppfattning inte relevant. Snarare torde avgifter leda till att uppgifter kommer att begäras i den omfattning de behövs. Fru talman! Med det jag har anfört yrkar jag bifall till skatteutskottets förslag i betänkande 20 och avslag på de två reservationerna.

OLA KARLSSON (M)

Anf. 3 OLA KARLSSON (M)

Fru talman! Det här är egentligen ett mer intres- sant betänkande än vad man vid första anblicken kan tro. Det handlar delvis om en fråga som har stötts och blötts under många år, nämligen gäldenärer som restar med småbelopp. De kan mer eller mindre oför- skyllt hamna i register. Därmed blir de också föremål för kreditupplys- ningsföretagens intresse. Det kan handla om personer som haft en skuld på 400-500 kr. Trots att den sedan är betald ligger de kvar i registren i upp till två tre år. Det är en sak som det motioneras om under flera år i Sveriges riksdag. Finansutskottet har nyligen behandlat ett antal så- dana motioner och hänvisar i sitt svar till detta betän- kande. Med de föreslagna förändringarna kommer personer som vid ett enstaka tillfälle hamnat i krono- fogdens register med mindre belopp inte att bli före- mål för den typen av betalningsanmärkningar. Det är inte bara så att man kan få svårt att få nya krediter om man hamnar i registren. Det är t.o.m. så att ett telefonabonnemang eller ett hyreskontrakt kan bli problematiskt i sammanhanget. Vi i Vänsterpartiet menar att det i och för sig hade varit bättre att göra de direkta ändringarna i kredit- upplysningslagen. Nu innebär förslaget att om man inom två år restar en gång till med småbelopp kom- mer man att finnas kvar i rullorna och anmärkningen kommer att synas. Hade man genomfört förändringar i kreditupplysningslagen hade man kunnat komma till rätta med de problemen. En annan anledning till att man väljer att gå den här vägen är att, som Per Erik Granström nyss har sagt, att det ska underlätta samarbetet mellan myn- digheter. Det gäller inte minst samarbetet mellan skattemyndighet och kronofogdemyndighet. Skattemyndigheten som har en absolut sekretess kan i dag inte överlämna viss information till krono- fogden eftersom kronofogdemyndigheten inte har samma sekretess. Det är naturligtvis ett problem när man ska beivra ekonomisk brottslighet osv. Samtidigt finns det ett litet problem med detta som har uppmärksammats. Föreningen Sveriges Kro- nofogdar har påpekat att det kan bli vissa problem med offentlighetsprincipen. Jag tycker inte att man bara ska avfärda den problematiken på det sätt som Per Erik Granström gjorde. Jag tror att man måste problematisera detta. Det kan innebära att man tänjer lite grann på den offent- lighetsprincip som vi alla värnar om. Ser man det däremot sammantaget och väger för- och nackdelar mot varandra är det alldeles klart att det är en nöd- vändig åtgärd. Utskottet skriver också precis som Lagrådet och även konstitutionsutskottet att man kanske ska göra sig en samlad bild av sekretesslagstiftningen för att komma fram till om det på något sätt äventyrar of- fentlighetsprincipen. Det är en uppgift för regeringen att ta itu med inom ganska snar framtid att göra den samlade bilden. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkande SkU20.

MARITA ULVSKOG (Kulturmini)

Anf. 4 MARITA ULVSKOG (Kulturminister)

Fru talman! Skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU17 Allmänna motioner om punktskatter skulle kunna jämföras med en påse Gott och blandat. Innehållet är som bekant blandat. Det är surt, sött, salt och segt. Moderaternas tolv reservationer skulle kun- na utgöra det goda i påsen. Jag skulle också kunna jämföra betänkandet med en påse som är tom och innehållslös. Utskottsmajoriteten lyckas inte fylla påsen med någonting utan hänvisar i princip bara till nya utredningar. Drygt 83 miljarder kronor tas årligen ut i punkt- skatter. Skatt på energi och miljö står för merparten av dessa miljarder. Punktskatterna är ofta föremål för förändringar. Detta beror på deras dubbla funktion som inkomstkälla för staten och ekonomiskt styrme- del för att påverka vårt privata eller företags beteen- de. För vissa varor som alkohol och drivmedel utgör punktskatterna inklusive moms 70-80 % av priset. Punkskatterna är skatter som en politisk majoritet kan besluta om tämligen godtyckligt. En del privatperso- ner och företag kan parera för detta genom att göra inköpen någon annanstans eller flytta, eller så uppstår en svart marknad. Fru talman! Jag börjar med energiskatterna. De senaste åren framstår utskottsmajoriteten som tämli- gen handlingsförlamad när det gäller hur ett framtida energiskattesystem ska se ut. Antingen har man hän- visat till skattesamtalen, som numera inte finns, om de ens har funnits reellt kan diskuteras, eller så har man gömt sig bekom en interdepartemental utred- ning. Under tiden har den socialdemokratiska rege- ringen gjort upp med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om en grön skatteväxling om 30 miljarder kronor under en treårsperiod. I dagens betänkande hänvisas i många fall till nya utredningar. Energiskatteområdet består nu av så många undantag att undantagen får ses som regel. Samtidigt ställs det helt naturligt nya krav på un- dantag - allt för att olika branscher ska kunna kon- kurrera på lika villkor. Det gäller inte minst jämfört med konkurrenterna i utlandet, men också inom lan- det. Det är alltså undantag och åter undantag som gäller. Det är bara att läsa i utskottsbetänkandet. Jag citerar: "Den energibeskattning som gäller i dag för till- verkningsindustrin och växthusnäringen (samt även för jordbruk, skogsbruk och vattenbruk) innebär att någon energiskatt inte erläggs för bränsle och att koldioxidskatt tas ut med 35 % av den koldioxidskatt som gäller för övriga sektorer (andra näringar och hushållssektorn). Någon elskatt tas heller inte ut. Till dessa nedsättningar kommer så den särskilda nedsätt- ningsregeln som innebär en ytterligare sänkning av skatteuttaget på den del av koldioxidskattekostnaden som överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet." Företag inom cement-, glas- och stenindustrin är utöver nu beskrivna skattelättnader genom en över- gångsvis gällande bestämmelse befriade från den del av koldioxidbeskattningen på främst kol och naturgas som överstiger 1,2 % av försäljningsvärdet. Detta är bara några exempel på undantag. Är det begripligt? Nej. Är det rättvist? Nej, skulle jag vilja säga. Krångligt? Ja, mycket. Jag tror att ingen skulle vilja bli väckt mitt i natten och bli ombedd att redogö- ra för alla undantagen. Det blir hela tiden gränsdrag- ningsproblem. Alla omfattas inte, och därmed uppstår nästa krav på undantag. Samtidigt börjar EU ifrågasätta en del av de svenska undantagen för industrin. Man ser dem som statsstöd, vilket är förbjudet. En sak kan vi vara säkra på, nämligen att vi inte kommer att få behålla ned- sättningarna och undantagen för all framtid. Men varför har vi alla de här undantagen i Sveri- ge? Jo, därför att vi har så höga generella skatter på energi. P-O Edin, som för regeringens räkning ska utreda internationaliseringens betydelse för svenska skattebaser och framtida skattestruktur, har bl.a. som ett av sina uppdrag att analysera energibeskattningens utformning och avvägningen mellan önskemål om likformighet, miljöstyrning och internationell konkur- renskraft. Dessa önskemål är enligt mig inte förenli- ga. Som svar på en fråga från mig under skatteut- skottets officiella utfrågning om internationalisering- arna och skatterna svarade P-O Edin: Det är ett enkelt svar, för jag vet inte. Vad jag kan säga än så länge är att det är delvis oförenliga stånd- punkter. Men på något sätt måste de gå att förena. Vad det får för konsekvenser på energibeskattnings- området kan jag inte svara på i dag. Jag håller med om att det inte är lätt att se hur det ska gå att lösa. Det är bara att önska P-O Edin lycka till med den delen av hans uppdrag, som för övrigt är ett noll- summespel. Inga skattesänkningar får föreslås som inte kompenseras av skattehöjningar. Moderaternas utgångspunkter och principiella in- ställning är att energibeskattningen ska vara energi- neutral medan miljöskatterna ska motsvara den mil- jöbelastning som energianvändningen medför. Ener- giskatten är till sin natur fiskal, och ska endast tas ut i konsumentledet. Miljöskatterna ska däremot verka så att produktionsprocessen blir mindre miljöstörande. De ska därför tas ut i produktionsledet. Regelverket kring miljö- och energiskatter måste enligt vår me- ning samordnas på EU-nivå. Det är en logisk följd av att marknaden släpps fri. De principer som jag nyss redogjorde för är då viktiga. Observera att detta inte är detsamma som en harmonisering av skatterna! Det är dags för regeringen att lägga fram ett hel- täckande förslag till ett nytt energiskattesystem. Vi kan inte ha kvar detta lapptäcke, där lappandet har gått så långt att det ursprungliga täcket inte syns läng- re. Som principen för det nya energiskatteförslaget kan Moderaternas ovan nämnda utgångspunkter gälla. Det går naturligtvis att diskutera skattesatserna, men det får aldrig vara så att vi i Sverige har så höga skatter att vår industri slås ut eller flyttar utomlands, till länder som är mindre nogräknade med miljön. Då har miljön i stort inte vunnit någonting. Det enda som har hänt är att vi i Sverige har förlorat arbetstillfällen och skatteintäkter. Miljöministern sade i lördagsinter- vjun nu i lördags att det inte spelar någon roll var i världen koldioxiden släpps ut. Jag håller med honom. Då gäller det att vi inte beskattar vår industri så hårt att den flyttar. I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att nämna den dubbelmoral när det gäller kärnkraften och koldioxiden som en del partier står för. När rege- ringen 1999 låt stänga kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 blev följden att koldioxidutsläppen i Europa ökade med ca 10 000 ton koldioxid per dygn. Årligen mot- svarar ökningen av koldioxidutsläppen det som drygt en miljon moderna bilar släpper ut per år. Snacka om att sila mygg och svälja kameler! Nu går jag över till att tala om reklamskatten. Om ICA Maxi eller City Stormarknad delar ut reklam direkt i brevlådorna hemma i min kommun, Haninge, så betalar de ingen reklamskatt. Reklamskatt tas inte heller ut på reklam i kommersiell TV eller radio eller på Internet. Om ett dataföretag delar ut reklam i min brevlåda gäller samma sak - ingen reklamskatt. Om samma reklam förs in i t.ex. Mitt i Haninge eller DN tas däremot 4 % ut i skatt. Men skulle annonsen för dataföretaget föras in i t.ex. Computer Sweden, som är en tidskrift inom fackpressen så är reklamskatten 11 %. Detta är ännu ett mycket märkligt undantag! Precis som finansutskottet påpekade när beslut om undantaget för reklamtrycksaker fattades våren 1998 kan åtgärden leda till nya nackdelar och försämrade konkurrensförhållanden. Därför förutsatte utskottet att regeringen noga skulle följa utvecklingen. Olika ministrar har vid olika tillfällen sagt att man ska göra något åt reklamskatten. Så sent som i februari i år, när jag ställde en skriftlig fråga till finansministern, fick jag samma svar igen. Det stod så här: Regeringen anser fortfarande att hela reklamskat- ten bör avskaffas. Det är dock inte möjligt att nu säga när förutsättningar för finansiering av ett sådant av- skaffande kan komma att föreligga. Det är alltså samma svar som har getts de senaste åren. Vi moderater anser att reklamskatten ska av- skaffas. Det vill tydligen ett antal socialdemokrater också, så det blir väldigt intressant när vi ska votera senare i dag att se hur följande socialdemokrater kommer att rösta: Kenth Högström, Barbro Hietala Nordlund och Reynoldh Furustrand. I början av mars skrev de nämligen bl.a. följande i en tidningsartikel: Eftersom sambandet mellan reklamskatten och presstödet för länge sedan förbleknat borde nu ut- skott, riksdag och regering förenas i en plan för att avveckla reklamskatten. Jag kommer att ge dessa ledamöter en chans att rösta på reservation 26. Det är en gemensam reserva- tion från moderater, kristdemokrater, centerpartister och folkpartister om att avskaffa reklamskatten. Jag yrkar alltså bifall till reservation 26. Nu övergår jag till nästa skatt med undantag. Det gäller avfallsskatten på 250 kr per ton, som trädde i kraft den 1 januari 2001. Den var redan från början försedd med ett stort antal undantagsregler och skat- teavdrag vid införsel av avfall från deponianlägg- ningar. Detta riskerar naturligtvis att leda till en krea- tiv bokföring och till diverse metoder för att slippa betala avfallsskatt. Redan i oktober samma år före- slog regeringen ytterligare undantag från skatt på avfall. Detta ställde sig sedan också en riksdagsmajo- ritet bakom. Det gjorde dock inte vi moderater. Vi sade nej till avfallsskatten från början, och vi anser fortfarande att den ska avskaffas. Nu finns det en del som vill införa skatt för för- bränning. Enligt moderaterna bör avfallsskatten som sagt avskaffas, och därmed bör ingen ny skatt på förbränning införas. Reklamskatten och avfallsskatten är alltså ytterli- gare exempel på skatter som leder till gränsdrag- ningsproblem, konkurrenssnedvridning och krav på ytterligare undantag eller rentav fler skatter. Fru talman! Jag skulle kunna prata i minst 15 mi- nuter bara om de höga bensinskatterna och dess ne- gativa konsekvenser, men jag kommer ändå att fatta mig kort. Sverige är ett stort land med stora avstånd. Många väljer av olika skäl att bosätta sig utanför tätorten. En förutsättning för att kunna bo utanför tätorten är att man har tillgång till bil. Bilen utgör en frihetssymbol. Den är en välfärdssymbol för många. Utan bil kommer man inte till jobbet. Det finns fak- tiskt inte allmänna kommunikationsmedel överallt, och det kommer heller aldrig att finna allmänna kommunikationsmedel överallt. Bilen behövs också för att vi som medborgare ska kunna skjutsa våra barn till skolan, dagis och olika fritidsaktiviteter och för att vi ska kunna besöka släkt och vänner. Det är märkligt att Miljöpartiet, som är det parti som mest förespråkar att man ska bo i glesbygden, också är det parti som vill höja bensinskatten mest av alla, ja, kanske upp till 30 kr per liter. Miljöministern tycks också vara inne på att kontinuerligt höja ben- sinskatten med 10 öre per liter. Detta funderar han tydligen på, vilket framgår av intervjun som sändes i lördags. Moderaterna vill som enda parti sänka bensins- katten med 70 öre per liter inklusive moms. Däremot anser vi att bensinskatten ska vara enhetlig över hela landet. Diskussion om alkoholskatter väcker alltid intres- se. I Sverige har vi höga alkoholskatter. Enligt de som förordar dessa höga skatter är syftet att begränsa konsumtionen. Men med successivt ökade inför- selkvoter för Sverige inom EU och en ökad illegal införsel har detta syfte spelat ut sin roll. Valet står mellan att låta en illegal marknad ta över och på så sätt totalt förlora kontrollen över konsumtion och skatteintäkter eller att i första hand sänka Sveriges höga alkoholskatter till dansk nivå. Det kan naturligt- vis inte uteslutas att Danmark sänker sin ölskatt till tysk nivå, och då ligger vi här i Sverige ännu risigare till. I Sverige är skattesatsen på öl med en alkoholhalt på 5 % 7:35 kr per liter. I EU är genomsnittet 3:70 kr per liter. Visst kan man stoppa huvudet i sanden och säga att det inte är något problem och samtidigt in- billa sig att vi här i Sverige med vår alkoholpolitik - dvs. begränsad tillgång och höga skatter - har kon- troll på läget. Jag vill påstå att vi redan har förlorat detta slag. Varje dag tas 213 000 liter öl in i Sverige på laglig eller olaglig väg - detta är alltså ett genom- snitt för de senaste 45 månaderna. Tendensen är att mängden ökar konstant. Den 20 mars manifesterade de fackliga organisa- tionerna vid Sveriges bryggerier mot de höga alko- holskatterna som enligt dem hotar jobben i Sverige. De skriver bl.a.: "Det är tyska och danska bryggerier som tjänar på den höga svenska alkoholskatten. Vi kan inte acceptera att våra jobb flyttar utomlands. En skattesänkning brådskar." Därmed kräver de fackliga organisationerna att den svenska ölskatten sänks till minst dansk nivå. Jag har också ställt en fråga till finansministern om det blir någon sänkning av ölskatten och fick då beskedet: Ja, det får vi väl se. Man kan läsa i gårda- gens Svenska Dagbladet - och det visste vi i och för sig innan - att vinskatten inte sänks. Nu är förhand- lingarna med Miljöpartiet och Vänstern färdiga, och det blir ingen sänkning av vinskatten. Med andra ord betyder det att det inte heller blir någon sänkning av ölskatten, för då skulle nog EU-kommissionen bli ännu argare. Vi moderater vill ha en stegvis sänkning av punktskatten på starkvin, öl och spritdrycker till en nivå som överensstämmer med den som i vart fall råder i Danmark och Tyskland. Vi moderater vill också ha en snabbare utfasning av Sveriges undantag när det gäller införsel av alkohol och tobak inom EU. Fru talman! Till sist vill jag på förekommen an- ledning redan nu slå fast att vi moderater inte vill ha någon båtskatt. Att beskatta vad man i praktiken kan blir en viktigare princip än vad man i teorin skulle vilja beskatta. Det är tänkvärda ord av Vilhelm An- dersson från Riksskatteverket, och de gäller inte minst socialistiska politiker som gärna använder sig av punktskatter för att påverka folks beteende och lägga sig i hur folk lever, dvs. de lägger folks liv till rätta genom att beskatta ett visst beteende. Vi ska inte köra bil, vi ska inte dricka alkohol, vi ska inte använda el från kärnkraftverk, men vi får gärna förbruka el från kolkraftverk i Danmark och från kärnkraftverk i Tyskland. Vi ska inte annonsera i tidningar och tidskrifter, men gärna framställa re- klamtrycksaker - ja, listan kan göras lång. Punkt- skatterna är till synes osynliga, men de gör synliga hål i våra plånböcker. Som sagt, detta är ett blandat betänkande med de moderata reservationerna som det goda inslaget i påsen. Givetvis står vi moderater bakom alla våra tolv reservationer, men jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 26 när det gäller avskaffande av reklamskatten, som jag redan har berört.

OLA KARLSSON (M)

Anf. 5 OLA KARLSSON (M)

Fru talman! Det här betänkandet behandlar en rad motioner från den allmänna motionstiden inom områ- det punktskatter. Precis som föregående talare vill jag säga att allt möjligt - och även omöjligt - finns med i motionsförslagen. Jag ska gå direkt in på de reserva- tioner från Vänsterpartiet som jag tänker yrka bifall till. Det gäller reservation 17 om biobränslen och reservation 22 om miljöskatter på flyget. Vidare har vi ytterligare en reservation som handlar om båtskat- ten, men den tänker jag inte begära omröstning om. När det gäller vår första reservation och partimo- tion om biobränslen är våra förslag rimliga, tycker vi, oavsett vem som sitter vid makten. Vi tycker att rege- ringen ska utreda förutsättningarna för att ändra ener- giskattelagen så att förnybara drivmedel inte miss- gynnas. Beträffande miljöskatter på flyg är det mycket märkligt att flygbränsle även fortsättningsvis är un- dantaget från miljöbeskattning. Flyget i den kommer- siella trafiken bär inte sina kostnader. Men utskottet motsätter sig ändå vårt förslag i vår motion, där en av att-satserna tar sikte på att man måste driva frågan om miljöskatter på flyget inom EU. Utskottet säger att detta endast kommer att få en begränsad effekt. Ja, det är möjligt, men någonstans måste vi ju börja. Vi lär knappast få eldunderstöd från USA. Se bara hur den nya regimen numera behandlar överenskommel- sen i Kyoto. Någon måste ta tag i detta. Därför borde regeringen driva frågan om gemensamma miljöskat- ter på flyget. Utnyttja ordförandeskapet, Persson! Det har avgetts ett antal särskilda yttranden på en rad områden, men det viktigaste är energiskatterna inom industrin och växthusnäringen. Det behövs även fortsättningsvis särskilda regler med hänsyn till den internationella konkurrensen. Självklart måste det ändå ställas krav på dessa områden, och då pratar vi om möjligheten att ha särskilda avtal om energieffek- tivisering mellan staten och de större företagen. I detta sammanhang mer eller mindre kräver vi också att ett införande av ett system med en form av ut- släppsrätter påskyndas. Då kommer jag in på frågan om båtskatter som fö- regående talare tog upp i slutet av sitt anförande. Motionen måste väl ändå vara ett nytt grepp. Det motioneras om en sak som man inte bör införa i det här landet. Såvitt jag förstår går motionen ut på att man vill att riksdagen ska besluta om att inte införa skatt på fritidsbåtar. Att föreslå att man inte ska införa någonting, det måste vara ett nytt grepp. I fantasin kan vi då tänka oss en rad områden där vi här i riksdagen ska besluta om att inte ska införa. Jag kan tänka mig att vi inte ska införa snusförbud i riksdagen. Själv slutade jag att snusa för två månader sedan och jag hoppas att jag kan förbli snusfri, men man ska kanske skriva en motion till hösten om att riksdagen inte ska införa snusförbud. Det finns säkert en rad områden där man inte ska ha ett förbud. Det kan vara ett tips inför allmänna motionstiden till hös- ten. Marietta de Pourbaix-Lundin kom in på en rad områden, bl.a. bensinskatten. När vi senast gjorde någonting inom det här området när det gäller kollek- tivtrafiken och sänkningen av momsen, vad hände då? Blev det billigare? Inte alls. Om bensinskatten kommer att bli billigare, vad händer då med de marginaler som branschens företag redan i dag har jämfört med i Europa? Kommer det att bli en sänkning? Jag tror inte det. Sänker vi ben- sinskatten kommer priset i alla fall att vara någorlun- da detsamma vid pumparna och marginalerna ökar. Oavsett vad vi tycker om alkoholskatterna vet vi av erfarenhet, och det här är en diskussion som förs inom alla partier, att om skatten på vin sänks byter man ju knappast ut ölburkarna mot vinflaskor, utan ölkonsumtionen fortsätter som förut och vinkonsum- tionen kommer att öka. Det kan man klart påvisa. Det här ett mycket större och svårare problem to- talt sett, och det löser man inte enkelt genom att sän- ka skatter på alkohol. Här måste man ta ett helhets- grepp och se vad som är vettigt och meningsfullt. Det är här en rad olika frågor som man kan tycka är märkligt att de kan rymmas inom samma betän- kande. Men de är ju från den allmänna motionstiden. Återigen yrkar jag bifall till våra reservationer 17 och 22.

MARITA ULVSKOG (Kulturmini)

Anf. 6 MARITA ULVSKOG (Kulturminister)

Fru talman! Jag har två frågor till Claes Stock- haus. Jag vet inte hur jag ska tolka detta med bensins- katten. Det låter som att om Claes Stockhaus fick en garanti för att en sänkning av bensinskatten kom bilisterna till godo, skulle han tycka att det var bra. Ska jag tolka det så? Det var ju faktiskt en nyhet, men det är en väldigt positiv nyhet. Jag vill få bekräftat om det är så att Vänstern kan tänka sig att sänka ben- sinskatten bara de vet att det kommer bilisterna till godo. När det sedan gäller alkoholskatterna vill jag fråga Claes Stockhaus om han tycker att vi kan blunda för att det förs in enorma mängder öl i första hand, vin och sprit från andra länder både legalt och illegalt. Är det okej? Det förs in 213 000 liter öl per dag i Sverige, vil- ket gör att bryggerinäringen håller på att slås ut. Jag hade kunnat ta med dagens Svenska Dagbladet där det står om detta. Jobben går förlorade i Sverige. I stället är det de i Danmark och Tyskland som får ha kvar sina jobb. Tycker Claes Stockhaus att detta är okej? Har det någon betydelse för Sverige eller inte? Han påstår att genom höga priser dricks det mindre. Det gör det ju bevisligen inte eftersom alkohol förs in från andra länder. Det dricks väl lika mycket eller kanske mer.

Intressenter

Frågeställare

Karlsson, Ola (m) Moderaterna

Besvarad av

kulturminister Marita Ulvskog Socialdemokraterna