Problem med mediekoncentration
Interpellation 2007/08:92 av Petersson i Stockaryd, Helene (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-10-31
- Inlämnad
- 2007-10-31
- Besvarad
- 2007-11-13
- Sista svarsdatum
- 2007-11-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 31 oktober
Interpellation
2007/08:92 Problem med mediekoncentration
av Helene Petersson i Stockaryd (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
I augusti i år ställde jag en fråga till kulturministern rörande mediekoncentrationen i Sverige. Detta gjordes mot bakgrund av att det under de senaste åren börjat märkas allt fler tecken på att medieverksamheten i Sverige koncentreras till några få företag. Ministerns svar gjorde mig minst sagt förvånad. Det gick nämligen ut på att mediekoncentration inte finns; om det finns så är det inget problem enligt ministern och om någon skulle uppleva att det ändå är ett problem så är det upp till marknaden att lösa det.
Jag ser med oro på hur den svenska mediemarkanden alltmer monopoliseras. Inom dagspressen blir det allt fler sammanslagningar och i filmbranschen finns det i dag i stort sett bara ett bolag. Regeringen ställer sig också helt vid sidan av de problem som kan uppstå vid marksänd digital-tv. Även här säger regeringen att marknaden ska lösa problemen, vilket i slutändan riskerar att inte bara drabba konsumenterna utan också att de existerande företagen väljer lösningar som skyddar dem själva och försvårar för nya aktörer på marknaden.
Min fråga är därför:
Ser kulturministern någon risk för att mångfalden och det demokratiska uppdraget blir åsidosatt när regeringen överlämnar hela mediepolitiken till marknaden, och avser kulturministern att vidta några åtgärder?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:92
Webb-tv: Problem med mediekoncentration
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:23 Tisdagen den 13 novemberProtokoll 2007/08:23 10 § Svar på interpellation 2007/08:92 om problem med mediekoncentration
Protokoll från debatten
Anf. 51 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Även detta gäller mediefrågor. Helene Petersson i Stockaryd har frågat om jag ser någon risk för att mångfalden och det demokratiska uppdraget blir åsidosatta när regeringen överlämnar hela mediepolitiken till marknaden och om jag avser att agera.
Först vill jag lämna en faktaupplysning. Regeringen lämnar inte över hela mediepolitiken till marknaden. Jag vill påminna om public service-företagen Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio som spelar en mycket viktig roll för mångfalden i det svenska medielandskapet.
Helene Peterssons sätt att formulera sin fråga antyder att hon ser frihet och marknadsekonomi som ett hot mot mångfald och demokrati. För egen del betraktar jag snarare frihet och marknadsekonomi som nödvändiga villkor för att dessa värden ska kunna upprätthållas. Jag har inga problem med att företag inom medieområdet prövar nya sätt att närma sig medborgarna, startar nya verksamheter eller lägger ned projekt som inte har visat sig fungera och att de kan göra detta utan att fråga myndigheterna om lov.
I ett tidigare svar till Helene Petersson har jag konstaterat att det inom stora delar av medieområdet finns livskraftiga företag och att konkurrensen mellan dem är god. Även om det på vissa delmarknader finns tendenser till ägarkoncentration har samtidigt den tekniska utvecklingen med minskade kostnader för produktion och distribution gjort det möjligt för flera aktörer att etablera sig och konkurrera med de etablerade medieföretagen. Det är en glädjande utveckling.
Inom de delar av medieområdet där mediepolitiken har en tydligare roll har regeringen tagit initiativ för att säkerställa mångfalden.
För marksänd tv är frekvensutrymmet begränsat och ett urval måste ske mellan olika programtjänster. I den proposition (prop. 2007/08:8) som nyligen avlämnades till riksdagen föreslås att Radio- och TV-verket bland annat ska se till att programutbudet som helhet ska tilltala olika intressen och smakriktningar och att det finns programtjänster från av varandra oberoende företag. Det är en politik som gynnar mångfalden.
De problem som finns för den kommersiella radion beror i stor utsträckning på att reglerna har begränsat branschens utvecklingsmöjligheter och möjligheten att etablera nya radiostationer. Därför har regeringen tagit initiativ dels till ändrade regler för annonstid, dels till en utredning som ska se över villkoren. En målsättning för översynen är att skapa ett regelverk som främjar mångfald inom radion.
Presstödet utgår till dagstidningar i upplagemässigt underläge. Som vi alla vet granskas presstödet just nu av Europeiska kommissionen. Ett resultat av granskningen kan bli att stödformerna behöver ändras för att bli helt förenliga med EG-rätten. Regeringens utgångspunkt i den pågående dialogen är att det svenska presstödet är ett viktigt instrument för att främja mångfalden på mediemarknaden, men regeringen är också öppen för möjligheten att modifiera delar av regelverket för att garantera att det stämmer överens med statsstödsreglerna.
För att sammanfatta mitt svar på Helene Peterssons fråga ser jag marknadsekonomi som en av förutsättningarna för mångfald inom medieområdet. Regeringen har samtidigt inte tvekat att ta initiativ till mediepolitiska insatser där det behövs för att slå vakt om mångfalden.
Anf. 52 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Detta tangerar föregående debatt, men medierna är så otroligt viktiga för demokratin, för vår möjlighet att ha en mångfald, för att få många röster hörda och för att sprida det över hela landet.
Jag vill tacka kulturministern för svaret. Jag hade inte förväntat mig att ministern skulle komma med förslag om en ny lagstiftning rakt upp och ned. Men jag tycker ändå att kulturministern tar lite lättvindigt på frågan. Till och med EU-kommissionen har i ett arbetsdokument lyft fram frågan om risken för att nationella och internationella företag dominerar flera marknader. Det tycks inte bekymra kulturministern som inte heller verkar se det som ett problem eller början till ett problem.
Det krävs kapital för att driva en tidning, sade kulturministern i en intervju för ett tag sedan. Förvisso, men när kapitalet blir för starkt och inflytandet ensidigt inom mediesfären blir jag orolig för det demokratiska inflytandet, för granskningsuppdraget, för yttrandefriheten och mångfalden inom medierna. Man biter inte den hand som föder en.
Inte ens kulturministern kan väl förneka att det sker en ökad ägarkoncentration inom i stort sett alla områden som har med medierna att göra. Det är samma ägare inte bara till tidningar utan också till tryckerier, annonsförsäljningsbolag, radio- och tv-kanaler, biografer och filmproduktionsbolag. Några få företag har kontroll över den största delen av mediemarknaden, och de växer stadigt. Bonniers, som ett exempel, köpte hela TV 4 och Astoria Cinemas. Herenco-koncernen, som kommer från samma del av landet som jag, köpte Folkbladet i Jönköping och nättidningen J-nytt och äger därmed all dagspress i Jönköpings län och en bit in i Skaraborg.
Rådet för mångfald inom massmedierna gav under tiden det verkade, vilket var ungefär fram till 1999, ut en mängd rapporter. Man tittade på ägarförändringar, privat lokalradio, yttrandefrihet, mediekoncentration, journalisternas syn, musik, mångfald och mediekoncentration i utlandet. Det blev inga förslag till lagändringar då. Men det är tio år sedan. Det rullar på i samma spår, och det går bara fortare och fortare. Det har hänt mycket på dessa tio år. Det är dags att göra en djupdykning i frågan igen.
Kulturministern borde tillsätta ett nytt råd som kan göra en sammanlagd beskrivning av dagsläget och samtidigt ge förslag på eventuella förändringar. Radio- och TV-verket ger varje år ut en rapport om medieutvecklingen i Sverige. Det är jättebra. Men det är bara ett konstaterande av dagsläget. Det är en jätteviktig och intressant rapport, men rådet hade en vidare uppgift att också följa upp och föreslå åtgärder för att motverka mediekoncentrationen.
Det kanske är dags att tillsätta ett råd igen. I den sista rapporten, från 2007, skriver man just om en bredare verksamhet. Olika former kombineras, samverkar, smälter samman. Det sker en branschglidning, och det sker sammanslagningar för att bilda större medier.
Teknikutvecklingen har självklart bidragit till detta, men jag förstår också att det, sett från ministerns håll, är en ideologisk fråga. Ska vi på samma sätt som i Amerika ha medier fria från statligt ansvar och politiska beslut, den så kallade frihetliga ideologin? Eller ska det finnas ett ansvar för samhällsutvecklingen även inom massmedieområdet, den så kallade sociala ansvarsideologin? Riktigt samma syn har vi inte på detta, kulturministern.
Anf. 53 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Helene Petersson sade att vi nog inte är riktigt överens, och jag tror att det finns alla skäl att ge Helene Petersson rätt på den punkten. När jag läser interpellationen och lyssnar på Helene Peterssons inlägg tycker jag i grunden att själva frågeställningen är rätt intressant från ett slags filosofisk utgångspunkt. Men sedan måste man ställa sig nästa fråga: Vilka blir verktygen? Med vad är det man tänker åtgärda det man identifierar som problemet? Då lyssnar jag på Helene Petersson. Hon säger att det kan vara en utredning, kanske en form av kommission eller något annat. Men exakt vilka verktyg ska de använda sig av mer än att de i så fall ska bevaka, diskutera och prata? Det är det som jag ändå tycker är den intressanta frågan, herr talman, när det gäller diskussionen om mediekoncentration. Verktygen för att göra något åt det som man identifierar som möjliga problem, och som i vissa fall också kan vara rent påhittade problem, är i grunden rätt obehagliga. Det vi har i Sverige är ändå fria medier. Vi har fria medier som också kan ingå olika former av allianser och koalitioner och bilda nya bolag. Man kan ha synpunkter på det. Man kan inte i grunden behöva uppskatta allt. Men alternativet till att vi har fria medier, herr talman, är att vi har ofria medier, och det tycker jag i grunden är mycket sämre.
Jag tycker ändå att Helene Petersson, kulturministern och vi andra kan glädja oss åt att det finns mycket positivt att se i den svenska mediebranschen. Titta till exempel på tidningen Expressen som nu i samband med att folk köper lösnummer av tidningen, som man i och för sig kan ha synpunkter på, i alla fall bifogar klassiker. Svenska folket har i dag en möjlighet att för 59 kronor per bok i veckan köpa några av världslitteraturens klassiker. Det, herr talman, är en bok för alla men utan statliga subventioner.
Låt oss titta på ett annat område. Låt oss titta på tv. Titta till exempel på Axess TV eller TV 8. Där har vi riktig public service som inte ingår i den statliga tv-koncernen. Det finns helt nya aktörer som inte fanns för 10-15 år sedan som tillverkar riktig public service, riktig kvalitets-tv, utan någon form av statlig subvention eller statligt understöd.
Det finns också andra frågor som jag tror är viktiga för att hantera medieutvecklingen. Jag tror till exempel att upphovsrätten är ett sådant område. Det är viktigt att vi har en stark upphovsrätt. Det är viktigt att vi garanterar skaparna möjligheten att skörda frukterna av sitt skapande. Därför är det viktigt att ha en stark upphovsrätt som gör det möjligt för författare, musiker, filmmakare och producenter att kunna leva på sitt skapande.
När det gäller filmen är det precis som Helene Petersson pekar på. Där är utvecklingen olycklig såtillvida att vi har Astorias konkurs bakom oss. Det gör att ungefär 80 procent av den svenska filmmarknaden i dag kontrolleras av en aktör, nämligen SF. Det kan man faktiskt ha synpunkter på. Det kan man fundera en del kring. Samtidigt är det också viktigt att man inte bara ser den negativa sidan utan också den positiva. SF är en av de stora aktörerna bakom filmavtalet, som möjliggör för oss att ha svensk film i Sverige i dag. Men där finns alla möjligheter, tycker jag, att se till att Svenska Filminstitutet, som är en bra statlig myndighet, kanske i samverkan med Konkurrensverket, skulle kunna undersöka just situationen i den svenska filmbranschen. Är det rimligt att samma bolag ska ägna sig åt såväl distribution och produktion som filmvisning?
Herr talman! Det är intressant att titta på den svenska mediebilden i dag jämfört med för 30 år sedan, då jag var barn. Då hade vi SVT i rutan som visade Vilse i pannkakan. Vi hade huvudsakligen Sveriges Radio, som sände i tre kanaler. Då fanns inte ens lokalradion i P 4. Vi hade fasta bokpriser.
Herr talman! Jag tycker att Sverige i dag, 2007, mediemässigt är ett mycket bättre och roligare land än 1977.
Anf. 54 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag tycker också att Sverige mediemässigt i dag är betydligt roligare att leva i än för 30 år sedan. Och jag vet ganska väl vad jag talar om, för jag är utbildad journalist. Jag gick på Journalisthögskolan för 30 år sedan. Det såg väldigt annorlunda ut, och det såg inte bättre ut, det får jag lov att jag säga.
Jag håller med Helene Petersson om något. Vi är oense om en hel del, och det ska vi ju också vara. Det vore konstigt annars. Men jag är helt överens med Helene Petersson när hon säger att medier är viktiga. Vi behöver många röster. Det stärker demokratin. Och det är ju det vi har i dag jämfört med för 30 år sedan. Sedan kan man alltid ha synpunkter på innehåll. Som journalist beklagar jag ofta att många tidningar inte har tillfälle att studera saker på djupet utan att de många gånger kanske jagar varandras nyheter i stället. Det är en journalistsynpunkt som jag kan ha.
Jag kan också säga att jag likt Hans Wallmark är lite bekymrad över den situation som råder på biomarknaden. Men samtidigt har vi ju också ett fantastiskt inflöde. Det är inte alla filmer vi ser i Sverige som vi ser på biograferna. Tvärtom ser vi ju alltmer film hemma. Det är filmer som man laddar ned, förhoppningsvis legalt men också naturligtvis på andra sätt, eller beställer över nätet. Det finns ju hur många möjligheter som helst. Stockholms filmfestival som inleds i morgon väcker också större och större intresse för varje år, så jag tycker att det finns otroligt mycket som vi kan glädjas åt.
Men det kan inte vara politikernas uppgift att ha synpunkter här. Vi ska se till att det finns så goda möjligheter som över huvud taget är tänkbart för att många röster ska komma fram, vilket i dag också sker. Den oron delar jag alltså inte. Det kan nästan sägas att det var lite spöken på ljusa dagen.
Helene Petersson ville, tyckte jag det lät som, ha någon form av medieråd där man kan diskutera frågorna. Man kan väl säga att frågorna redan diskuteras på många sätt.
Vi har en public service-utredning som har till uppgift att se hur man kan stärka public service. Det är faktiskt ett av de uppdrag den har. Vi har den utredning som jag nämnde om den kommersiella radion, som också skulle öka mångfalden och ge flera röster i Sverige. Vi har en färsk rapport om närradion som precis har kommit, utgiven av Radio- och TV-verket. Den ska också snart ut på remiss. Närradion spelar också en stor roll, inte minst för föreningslivet och för många av de invandrarspråk vi har i Sverige i dag. Det kommer nya tv-kanaler. Vi har bloggen, som det ju också hänvisas till. Det är fler och fler röster, så det är inte bekymret. Ibland kan det till och med vara svårt att hitta. Så, nej, jag delar inte den oro som Helene Petersson känner.
Anf. 55 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Det kan vara så att det har skett mycket positiva förändringar. Vi har ju ett helt annat utbud nu. Jag kan tänka mig att det har hänt en del sedan den tid då kulturministern gick på Journalisthögskolan. Men det har också hänt jättemycket på ägarmarknaden. Det har blivit större och större bolag. Man klarar inte en liten tidning, säger man, utan man måste ha en större ägare. Och bekymret är att man lägger ihop produktion och distribution och att man äger tryckeriet. Man har andra som använder mitt tryckeri, men där kan jag ju också styra så att den tidningen får trycka i andra hand. Det har vi exempel på i Sverige. Det är också en konkurrensfaktor som man kanske inte tänker så mycket på. Min tidning kommer ut först, sedan får du låna mitt tryckeri. Men du får vänta tills vi är färdiga med vårt.
För journalister i dag kan man säga att många medier är en fri mediemarknad. Men nej, jag tycker inte att det alltid behöver vara så.
Det kan också vara så att med en väldigt stark ägarkoncentration som ligger på olika branscher inom mediemarknaden blir det tvärtom ofria medier. Vi har i dag konkurrens av tidningar där man inte har så mycket journalistik. Det ser jag också som en utveckling som inte är bra för det fria ordet. Vi har nyhetsbyråer som säljer sina inslag till gratistidningarna. Det blir inte riktig journalistik heller. Men du har en väldigt bred sfär där de här tidningarna distribueras.
Jag hoppas att ministern har läst arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar där man tittar på mediemångfalden i Europeiska unionens medlemsstater. Man funderar på ägandebiten. Man tittar på sättet att producera medier. Webben, bloggen och alltihop kan vara ett sätt att lura. Man ser inte vem det är som äger och ligger bakom. Det finns trots allt en ägare, och en ägare har ett intresse, ofta ett vinstintresse. Vi har i dag kvällstidningar som ägs av samma bolag som tv som har löpet som berättar om vad som hände i gårdagens avsnitt av tv-programmet just för att fånga tittare till dagens avsnitt. Vi måste vara medvetna om att det finns en väldigt stark ägarstruktur bakom detta.
Man säger från kommissionen att man ska titta på den geografiska delen av medieägandet, vilka samhällsgrupper som tjänar på eller missgynnas av det här, vilket utbud som finns och vilken koncentration som finns på företagsnivå. Europeiska kommissionen tycker att det här åtminstone är början till ett problem, så det förvånar mig att kulturministern så starkt betonar att man inte ser något problem.
Jag ska avsluta med en sista fråga. Man har också en tidsplan. 2007 ska det göras omfattande undersökningar av mediemångfalden i Europeiska unionens stater, och det ska vara en identifiering av indikatorerna. Pågår något sådant arbete inom departementet?
Anf. 56 Hans Wallmark (M)
Herr talman! I politiken brukar vi ibland beskriva varandra som spegelbilder. Så tror jag att det blir i den här diskussionen. Mycket av det Helene Petersson pekar på i sina inlägg ser i och för sig jag också, men jag försöker då peka på andra saker. Jag tror i och för sig att de andra sakerna är sådant som Helene Petersson ser men då väljer att peka på sina saker. Så blir det gärna i den politiska diskussionen. Men låt mig ändå peka på några saker.
Helene Petersson för från riksdagens talarstol ett resonemang om riktig journalistik. Vad är riktig journalistik? Det kan man möjligtvis göra. Det har jag gjort såsom verksam redaktör. Det kan man göra på Publicistklubben. Jag tror däremot att man, herr talman, borde visa en större ödmjukhet när det gäller att från riksdagens talarstol recensera vad som är riktig journalistik. Bakom finns det ju läsare som väljer att ha den här typen av publikationer och som tycker att den tidningen eller den tryckta pappersprodukten är bättre än någon annan och föredrar den. Man kan mycket väl föra en diskussion, men jag tror att man ska visa stor ödmjukhet från riksdagens talarstol när det gäller den så kallade riktiga journalistiken.
Den andra bilden som jag vill peka på var det som Helene Petersson tog upp om att Herenco nu köper Folkbladet nere i Mellansverige. Det är en del av sanningen. En annan är att det kanske är den typen av uppköp som leder till att de tidningarna blir kvar och inte likt Arbetet försvinner.
Jag kan peka på en annan tidningskoncern, nämligen Anderkoncernen uppe i Värmland som genom att köpa mindre tidningar har bevarat tidningar på orter som kanske inte skulle ha kvar dem annars: Kristinehamn, Filipstad, Arvika, Sunne. Man ska inte vara rädd för att tidningshus kan samarbeta med varandra.
Herr talman! Ett avslutande gott exempel på det är det som sker i Luleå där två tidningar som inte har presstöd, nämligen Norrländska Socialdemokraten och den moderata Norrbottenskuriren, nu har valt att inleda ett samarbete. Jag tror att man inleder samarbetet för att få behålla tidningarna, för att kunna behålla två tidningsröster utan presstöd.
Anf. 57 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Helene Petersson är bekymrad, har jag förstått, över att bolagen blir större. Då undrar jag: Vad är alternativet? Är det bättre att de blir mindre? Jag är inte så övertygad om det med tanke på hur mediemarknaden ändå utvecklar sig och hur allt fler medier går in i varandra. Det kan vi också se på SVT:s behov av att hitta nya plattformar, för att bara ta ett exempel.
Lösningen på det här kan knappast vara ökad statlig detaljstyrning. Det skulle se väldigt märkligt ut. Någon form av stopplag skulle vara ännu värre.
Men vi kan titta lite grann på den så kallade ägarkoncentrationen. Det har varit ett par fusioner under 2000-talet som man väl ändå i någon mening kan säga har bidragit till att det har blivit en bättre konkurrens och en jämnare ställning mellan dem som är starka på mediemarknaden. De största ägarna, Bonniers och Schibsted, har inte ökat sin andel av marknaden under de senaste 13 åren. Sedan har det kommit in andra: Stampen, Norrköpings Tidningar, Mittmedia, Anderkoncernen, Gota Media och flera andra. Men trots allt har de här blivit jämnstarka, vilket man ändå måste se som någonting positivt.
Det är förmodligen stora förändringar som väntar på mediemarknaden. Då måste det finnas en stark ägare och ett kapital för att klara av det.
Det blir allt fler som läser tidningen på nätet. Det är också en utveckling som man måste förhålla sig till. Förmodligen är den ofrånkomlig. Men min förhoppning, eftersom jag liksom Hans Wallmark är skolad i den gamla tiden, är att det inte kommer att innebära papperstidningens död. Men säker kan naturligtvis ingen vara, för nya generationer får nya medievanor.
När det gäller mediekoncentration gissar jag att det i Helene Peterssons fråga inte bara handlar om tidningar utan också om vad som händer på etermediesidan. Där vi kan konstatera att den förändring som skett har varit att många tittare, på gott och ont, har lämnat SVT, 1:an och 2:an, för att se på andra mer nischade kanaler. Det behöver inte vara fel. Det har kommit in fler aktörer, fler röster, fler åsikter, ett bredare utbud. Jag tycker att det är väldigt positivt.
Slutligen var det en EU-rapport som jag måste erkänna att jag inte har sett, men jag tar gärna del av den. Där talar man om maktkoncentrationen apropå medieområdet i Europa. Jag ska studera den, men jag kan ändå konstatera att Sverige skiljer sig i flera avseenden från andra delar av Europa, inte minst för att dagstidningen har en stark ställning. Det skiljer sig väldigt mycket inte minst från södra Europa. Vi har också ett radiolyssnande som är väldigt starkt i Sverige. Det är jag också glad över.
Anf. 58 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Det finns grannländer som har tittat på det här och som faktiskt har lagt begränsningar utan att det påverkar den enskilda tidningen. Man har en begränsning av hur stort ägande man får ha på tidningsmarknaden. Medie Norge hade tänkt äga de fyra största regionala tidningarna i landet. De hade sökt tillstånd, och de fick nej.
Vi har Konkurrensverket här. Sanktionsmöjligheterna tycker jag också att man ska titta på. Som jag nämnde köpte Bonniers upp hela TV 4, och det är sagt att TV 4 inte har levt upp till de krav som man har gått med på. Bland annat stod det om ägarförändringarna, och detta skedde våren 2007. Har ministern över huvud taget funderat, tittat, jämfört TV 4:s tillstånd med vad som hände när Bonniers köpte upp dem?
Granskningsnämnden har fällt TV 4 för att man hade för lite kultur. De levde inte heller upp till det. Vad har vi för sanktionsmöjligheter? Det här tycker jag att vi måste titta på. Medierådet, det som tidigare var Våldsskildringsrådet, har en jätteviktig roll när det gäller barn och ungdomar. Men de borde också ha ett uppdrag att göra barn och ungdomar medvetna om sambanden och hur det ser ut på mediemarknaden - att det faktiskt är kanalens ägare som gör löpet på en kvällstidning och att något som hänt på tv kvällen innan inte är den största nyheten i Sverige.
Det finns många intressanta rapporter. Jag har läst Radio- och TV-verkets rapport nu och även kommissionens arbetsdokument. Två forskare har kommit ut med en bok -
Radio och TV efter monopolet
. Vi har presstöden och dagstidningens ekonomi. Allt pekar i samma riktning.
Anf. 59 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att jag håller med om att det är en politisk fråga att säkerställa mångfald i medierna genom att ge förutsättningar. Jag tycker också att jag under debatten väl har redogjort för det vi faktiskt gör, inte minst från regeringens men också från riksdagens sida. Det tycker jag alltså inte att jag behöver gå in på igen.
Men vi måste också säkerställa att det finns en god konkurrens, och man kan alltid diskutera vad det innebär. Jag tycker också att konkurrens alltid kan bli bättre. Det är någonting man hela tiden måste sträva mot.
Helene Petersson nämnde Konkurrensverket. De prövade bland annat frågan när Sandrews skulle sälja sitt innehav, och SF var intresserade. Konkurrensverket sade nej, och i stället gick Astoria in som en aktör. Tyvärr gick de i konkurs, och det finns fortfarande i efterdyningarna av detta en debatt om varför det skedde, om det hade behövt ske och i vad mån man hade tillgång exempelvis till storfilmer. Den diskussionen lär pågå ett tag till. Jag har möte med Svenska Filminstitutet i morgon, och jag gissar att dessa frågor kommer upp.
Sedan är det väl alldeles utmärkt att vi får rapporter, bland annat Kent Asps rapport som jag förstår att Helene Petersson syftar på, när det handlar om sådant som även Granskningsnämnden ser på. Men jag har inte den konspiratoriska uppfattningen att jag ser någon form av samband mellan ägarna till exempelvis en tidning och ett tv-bolag och hur löpsedlarna utformas. Jag har betydligt högre tilltro till journalisternas integritet än vad Helene Petersson har.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.