Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

preskriptionstiden för barnpornografibrott

Interpellation 2004/05:188 av Engström, Hillevi (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-19
Anmäld
2004-11-22
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2004-11-25
Sista svarsdatum
2004-12-03
Besvarad
2004-12-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 november

Interpellation 2004/05:188

 av Hillevi Engström (m) till justitieminister Thomas Bodström om preskriptionstiden för barnpornografibrott

I den av regeringen nyligen lagda propositionen 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning finns flera goda förslag. Bland annat en höjning av maximistraffet för grovt barnpornografibrott till sex år.

Vid remissdebatten den 18 november 2004 om lagda proposition deltog inte justitieministern, vilket föranledde mig att ställa en fråga i riksdagens frågestund samma dag. Pär Nuder som hade att besvara allmänpolitiska frågor i justitieministerns ställe kunde inte besvara frågan varför regeringen inte föreslår en förlängd preskriptionstid för barnpornografibrott. Han hänvisade till fråge- eller interpellationsinstitutet.

Det är angeläget att preskriptionstiden även för detta allvarliga brott höjs. Som exempel kan nämnas en dom i Huddinge tingsrätt i november 2003, där en pedofil inte kunde dömas när det gällde 28 av de identifierade barnen eftersom brotten var preskriberade.

I dag är preskriptionstiden endast fem år från det att brottet är begånget. Detta trots att barnen utsätts för en stor integritetskränkning och brottet har stort straffvärde. Bilder som sprids på Internet preskriberas aldrig och kan spridas, bytas och säljas en lång tid framöver.

Huddingepedofilen gick fri från flera barnpornografibrott på grund av att preskription inträtt. Men för barnen på porrbilderna finns ingen preskriptionstid alls!

Avser justitieministern att vidta åtgärder för en förlängd preskriptionstid för barnpornografibrott?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:188, preskriptionstiden för barnpornografibrott

Interpellationsdebatt 2004/05:188

Webb-tv: preskriptionstiden för barnpornografibrott

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 101 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Hillevi Engström har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för en förlängd preskriptionstid för barnpornografibrott. Låt mig börja med att understryka att vi har en lagstiftning som kriminaliserar all barnpornografi. Bekämpningen av denna typ av brottslighet är vidare sedan flera år en högt prioriterad fråga för regeringen, och stora satsningar har gjorts både nationellt och internationellt. Frågan om preskriptionstider för barnpornografibrottet kan inte ses isolerad utan måste ses i ett större sammanhang. För att åstadkomma en så heltäckande kriminalisering som möjligt när det gäller skyddet för barn under 18 år mot att utnyttjas i pornografiska framställningar och vid sexuell posering föreslår vi i sexualbrottspropositionen att en särskild straffbestämmelse införs. Brottet ska benämnas utnyttjande av barn för sexuell posering. Vi föreslår också att flera andra sexualbrott mot barn ska bedömas strängare än vad som för närvarande är fallet. Vidare skärps straffet för grovt barnpornografibrott från högst fyra till högst sex års fängelse. I propositionen föreslår vi också förlängda preskriptionstider för sexualbrott mot barn så att tiden börjar löpa först från den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Förslaget innebär att preskriptionstiderna förlängs för bland annat våldtäkt mot barn, sexuellt övergrepp mot barn och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering. Det är brott som ofta begås vid framställning av barnpornografiska bilder. De ändringar som föreslås i sexualbrottspropositionen innebär alltså ett bättre skydd när det gäller utnyttjande av barn för sexuell posering och andra brott som kan begås vid framställning av barnpornografi. I många fall innebär förslagen också förlängda preskriptionstider för brotten. Jag vill också nämna att innehav av barnpornografiskt material är ett brott där preskriptionstiden inte börjar löpa så länge innehavet pågår. Den person som Hillevi Engström nämner frikändes inte från ansvar, som påstås i interpellationen, utan dömdes för innehav av bilderna. Utredningen om kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige, som lämnade sitt betänkande i somras, ansåg inte att preskriptionstiden för barnpornografibrottet skulle förlängas. Den förordade i stället att preskriptionstiden för sexuellt ofredande övervägs när brottet har samband med barnpornografibrott. Utredningens betänkande bereds nu i Regeringskansliet. Vi överväger dessutom behovet av andra åtgärder för att stärka barnens skydd mot kränkningar vid barnpornografibrott.
Hillevi Engström (M)
Anf. 102 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Tack för svaret! Det är positivt att det finns ett gemensamt och ärligt intresse för att skydda barnen och minska barnpornografin i samhället. Men svaret antyder också att det kanske finns andra synpunkter utanför Regeringskansliet som är värda att beakta. Jag saknar det perspektivet i detta svar från justitieministern. Det känns på något sätt som att regeringen vet bäst och kan själv. Jag har förstås, lika lite som justitieministern, svar på alla frågor. Ibland vet man inte ens vilka frågor man bör ställa. För att få klarhet i det och mer kunskap och insikt ägnade jag några timmar åt att besöka Rikskrim och deras enhet för barnpornografibrott. Jag har även pratat med experter i andra sammanhang, Rädda Barnen, Ecpat, åklagare och andra poliser som arbetar ute i verkligheten. Den insikten gör verkligen att perspektiven vidgas. När man ser på barnpornografibilder blir man chockad, och man har svårt att begripa de övergrepp som till och med nyfödda bebisar blir utsatta för. I det svar som justitieministern har lämnat säger han att vi har en lagstiftning som kriminaliserar all barnpornografi. Jag håller inte med om det. Jag vet inte heller om det är möjligt, men vi har inte en sådan lagstiftning. I den nya sexualbrottslagstiftningen finns många bra förslag - det håller jag med om. Men det finns också luckor i lagen. Bland annat är det inte straffbart att titta på barnpornografi. Det är inte heller straffbart att skriva ned text om övergrepp mot små barn, eller större barn för den delen. Det är inte heller straffbart att betala och köpa sig access på Internet för att titta på grov barnpornografi om man inte sparar ned bilderna. Det är inte heller straffbart att spara bilder på så kallade cyberhårddiskar på hyrda webbhotell. Det är sådan barnpornografi som man inte har i sin besittning, men de facto har man tillgång till den på en server någonstans på Internet. Det finns flera exempel på barnpornografi som inte är straffbar. Det finns konstnärliga bilder eller som jag skulle säga, fru talman, konstiga bilder. Jag har väldigt svårt att begripa konstnärer som använder sig av barn i sina målningar, fotografering och annat. Dagens debatt handlar om preskriptionstiderna. Där finns inga förslag på mer omfattande regler, och det saknar jag. De åklagare och poliser som jag har pratat med om den förlängda preskriptionstiden har sett stora bekymmer med dagens regler. De menar att det har stor betydelse framför allt i de fall som rör smygfotografering där inget annat brott kan tillämpas. Då är det angeläget att få en förlängd preskription även för barnpornografibrotten. I Huddingefallet blev ett antal barn identifierade, men de blev utan skadestånd enligt den åklagare jag talat med för att brotten som begåtts mot dem var preskriberade. Det är alltså av stort intresse att beivra och utreda barnpornografibrott på grund av att den som begår de här brotten ofta är knuten till en liten grupp personer som tar del av materialet och också sprider det på Internet och annat. Åklagare menar att det även är viktigt med hänsyn till de grova kränkningar som barnen får utstå att utreda vem som ursprungligen spred bilden. Straffmaximum kommer att höjas i teorin. I dag är det redan fyra års fängelse som maxstraff. Det längsta straff som utdömts är ett år, och då rörde det sig om en person i Norrköping som hade mer än 200 bilder och 200 timmar video. Han fick ett års fängelse. Min fråga till justitieministern är: Vad blir konsekvensen om regeringen ändrar sig i den här delen så att även barnpornografibrotten får särskilda preskriptionsregler? Vad blir konsekvenserna för den enskilde och för barnen?
Inger Davidson (Kd)
Anf. 103 Inger Davidson (Kd)
Fru talman! Barnpornografi är bland det vidrigaste som finns. Det är skildringar av sexuella övergrepp på barn, barn som tvingas utföra sexuella handlingar, barn som utsätts för grovt sexuellt våld och barn som förnedras och kränks. Det är barn vars förnedring blir mångdubbel genom att den dokumenteras på bild och visas om och om igen, i värsta fall under resten av barnets liv. Det är därför det är så viktigt att lagstiftningen är helt utan kryphål och så heltäckande som det någonsin går. Jag har varit med om att driva fram lagstiftningen mot innehav av barnpornografi. Det var ett oerhört tufft jobb. Väldigt många var emot detta och tyckte att det bara handlade om känslomässig argumentation och så vidare. Så småningom blev det en bred politisk uppslutning kring detta, och det är jag väldigt glad för. Det har hänt annat också. Justitieministern har ju varit med om att förbättra lagstiftningen. Det vill jag gärna säga. Det är jag också glad för. Straffen har till exempel skärpts. Det är bra. Men jag tycker ändå att det går väldigt långsamt mot bakgrund av att det är ett så fruktansvärt grovt brott. Jag blir lite förvånad när jag läser i svaret att det här en högt prioriterad fråga för regeringen. Då undrar jag hur det är med dem som bara är prioriterade eller som inte är prioriterade. Hur långsamt går det då? Jag ingår i den tvärpolitiska barngruppen här i riksdagen. Det gör Hillevi Engström också. Vi har engagerat oss i den här frågan. Vi har lagt fram ett antal förslag, bland annat skulle vi vilja se ökade polisresurser. De har ingen möjlighet att mäta sig med brottsligheten just på det här området. Det gäller andra områden också, men det här är speciellt viktigt. Vi har föreslagit att ett Internetråd ska tillsättas för att vara en motpol till den brottslighet mot barn som pågår över Internet. Man har inte någon möjlighet att svara upp mot den i dag. Men så är det då detta med preskriptionstiden. Jag förstår ärligt talat inte riktigt skillnaden. Nu förlängs preskriptionstiden för sexuella övergrepp mot barn. Det är bra. Den börjar gälla när barnet är 18 år. Men filmen som togs i samband med övergreppet togs ju samtidigt. Varför kan inte också preskriptionstiden gälla för själva barnpornografibrottet vid samma tillfälle? Det är vår fråga.
Thomas Bodström (S)
Anf. 104 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tror faktiskt att vi är ganska överens om detta. Låt mig först svara på Hillevi Engströms fråga om varför det inte finns med i sexualbrottslagen. Vi kan naturligtvis inte föreslå någonting som inte var med i Sexualbrottskommittén. Vi gör väldigt stora förändringar som jag förstår har ett starkt stöd. Det har kanske aldrig gjorts så stora förändringar, och vi är överens om de allra flesta. Det är 75 större eller mindre ändringar. Men, som jag har sagt hela tiden, vi ska inte tro att det gäller precis allting. Det gör det faktiskt inte. Sexualbrottskommittén arbetade i tre år och gjorde ett fantastiskt bra arbete. Visserligen fanns det vissa saker som vi fick göra om, men stora delar var väldigt bra. Men inte heller deras arbete var heltäckande. Vi kan inte lägga in saker som inte är beredda. Om vi hela tiden kom på nya saker skulle vi förlänga detta i all evighet. Nu har vi lämnat ifrån oss det här arbetet. Det känns väldigt bra att det kommer att kunna träda i kraft som jag förstår det. Men det innebär inte att alla frågor är lösta även om många frågor är det. En sak som finns med här är preskriptionstider för de här sakerna, och det har vi redan diskuterat. Jag vill inte på något sätt stänga dörren för det. Det har inte funnits möjlighet att diskutera det under det tidigare arbetet, men nu finns det alla möjligheter att göra det. Vi har redan haft diskussioner om det. Jag vill inte på något sätt säga att det inte kommer att föras. Det fanns inte med i det förslag som kom här, men det är inget som hindrar att vi arbetar vidare med den saken. Det kan faktiskt uppstå situationer som är väldigt stötande, precis som sägs här, där det skiljer mellan en fällande och friande dom. Det är ingen tvekan om det. Det här gäller preskriptionstiders vara eller icke-vara och var man ska lägga sig över huvud taget. Jag är definitivt öppen för att fortsätta att diskutera de här sakerna. Jag vill inte stänga några dörrar. Men jag vill inte heller stå här och lova en massa saker. Det vore oseriöst. Låt oss fortsätta att arbeta med de här sakerna. Låt mig sedan svara på frågan om övergrepp och barnpornografi. Det kan ju vara så att det ena går att bevisa men inte det andra. Då blir det olika preskriptionstider. Huvudtemat för dagens debatt är preskriptionstider för barnpornografibrott. Jag vill inte stänga dörren eller ta slutlig ställning. Jag vill förklara att man inte kan göra en lag av någonting som inte har funnits med i kommittén.
Hillevi Engström (M)
Anf. 105 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Barnpornografibrott kan delas upp i tre svårighetsgrader. Först det ringa brottet med böter eller fängelse upp till sex månader i straffskalan. Sedan kommer normalbrott och grovt brott med, som det nu blir, max sex år i straffskalan. När man läser i sexualbrottspropositionen på s. 123 står det där "att brott med böter i straffskalan inte anses som så allvarliga att de bör omfattas av bestämmelsen om förlängd preskriptionstid". Det gäller alltså ringa barnpornografibrott. Man har alltså ändå tagit ställning till den här frågan när man har skrivit propositionen. Jag tycker att det är viktigt att klargöra vad som är skälet till att den här preskriptionsregeln inte gäller. Är det för att de här skärpningarna som justitieministern tar upp i sitt svar är tillräckliga och täcker upp? Eller är det för att frågan inte är beredd i Sexualbrottskommittén? Eller är det för att det skulle vara olämpligt för att det är böter i straffskalan? Det finns en massa alternativa svar på den här frågan. Jag tycker inte att det borde vara så himla svårt egentligen att föra in detta i en propositionen när det blir ett ganska omfattande och helt nytt kapitel i brottsbalken. Det skulle vara lämpligt att få in det redan nu när praktiker, åklagare och andra redan pekar på att det är ett stort bekymmer. De som arbetar med de här frågorna varje dag är så få som fem personer i hela landet. De gör ett otroligt arbete och granskar allt material. Det kan vara uppemot en miljon bilder på ett år att registrera och lägga in. De säger att detta har ökat explosionsartat under senare år. Den nya tekniken har gjort det möjligt att konsumera barnporr i stor skala utan att göra sig skyldig till ett brott. Man behöver inte längre ladda hem bilderna till sin dator. Den som gör det är korkad om man inte har behov av att sälja, köpa och byta bilder för att få ännu fler sensationella saker. Det kommer alltså fram nya brottsoffer varje vecka. Barn identifieras. Man kan också se att fler av produktionerna sker i Sverige. Ungefär 200 ärenden per år anmäls till polisen. Justitieministern säger också att det finns andra åtgärder som man överväger för att skydda barn mot kränkningar vid barnpornografibrott. Vilka är de i så fall? Sedan skulle jag vilja höra hur justitieministern resonerar när det gäller synen på preskription. För det normala brottet är preskriptionstiden fem år, för det ringa brottet två år och för det grova brottet tio år. Men om brottet begås när barnet är två år har det preskriberats när barnet fyller tolv, och det kanske uppdagas när barnet är 13 eller 14. Hur går resonemanget? Bilderna finns ju fortfarande kvar på Internet, och barnet kan identifieras i evärdlig tid. Var alltså gärna lite mer utförlig om varför detta inte har kommit upp! Och framför allt: Vilket av de här tre skälen är det egentliga skälet till att man inte gör en förlängning av preskriptionstiden för barnpornografibrott i denna proposition?
Inger Davidson (Kd)
Anf. 106 Inger Davidson (Kd)
Fru talman! Tack för svaret! Jag hoppas att jag uppfattade det rätt att justitieministern kan tänka sig att föreslå längre preskriptionstid om underlaget finns för detta. I så fall tycker jag att det är bra och hoppas att det kommer att gå väldigt snabbt för justitieministern att skaffa sig ett underlag. De som arbetar med dessa frågor är helt eniga om att detta skulle förbättra möjligheterna att ge de drabbade barnen rehabilitering på ett tidigare stadium, vilket ju är en av de viktigaste åtgärderna. Men om det nu ska sättas i gång någon typ av utredning igen, för det är väl antagligen så det måste gå till, se då till, justitieministern, att de andra förslag som faktiskt finns från oss kristdemokrater, Tvärpolitiska barngruppen och många andra kommer med så att vi inte om några år får höra att nu fanns detta tyvärr inte med så nu måste vi vänta ytterligare flera år. Det känns ogörligt, tycker jag, när man har kontakt med barn som är drabbade och faktiskt också med dem som begår de här brotten. För en tid sedan besökte Tvärpolitiska barngruppen Norrtälje fängelse och träffade män som begått dessa brott och hörde deras versioner. De behöver också skyddas. Vi talade bland annat med en man som bara hade råkat komma in på de här sidorna när han höll på med annat. Sedan hade han blivit så fängslad att det slutade med att han begick övergrepp mot sina egna barn. Jag tror alltså inte att vi kan definiera det så enkelt som att här står pedofilerna och här är alla andra. Det finns män, kanske framför allt ungdomar, som kan dras in i detta, och därför behöver vi också ha en heltäckande lagstiftning. Jag ser också fram emot svaret på de specifika frågor som Hillevi Engström ställde när det gäller varför det inte gick den här gången. Vidare förstår jag fortfarande inte riktigt den här skillnaden att man kan förlänga när det gäller själva övergreppet men inte när det gäller filmen som togs vid övergreppet.
Thomas Bodström (S)
Anf. 107 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Hillevi Engström frågade efter olika orsaker till detta. Egentligen berör det två saker. Det ena, att det bara finns böter i straffskalan, är någonting det kan bli diskussion om, men skälet är att detta inte fanns med i Sexualbrottskommittén. Jag satt som sagt inte i den. Även om det ibland kan sägas vara frestande att lägga in några frågor extra, framför allt när man kommer med 75 större ändringar, är det faktiskt inte på det sättet vi ska bearbeta lagändringar i Sverige. Det ska genomföras på rätt sätt. Låt mig också säga att kan finnas ytterligare saker som behöver förändras i framtiden, även om det som sagt är ett oerhört stort arbete. Jag tror dock, Inger Davidson, att hur mycket vi än lägger in kommer vi att stå här om några år och se att samhället har förändras och att det behövs ytterligare saker. Vi behöver alltså inte se det så pessimistiskt, även om det på ett sätt förstås är pessimistiskt att säga att det alltid kommer att komma in nya typer av brottslighet. Lagstiftningen kommer alltid att förändras. Det kommer den att göra om 5, 10 och 20 år också. Det kommer alltid att finnas ett behov av det. Men det är vårt ansvar att se till att den blir så heltäckande som möjligt. Vi gör en bra sak nu i vår. Vi ska naturligtvis på bästa sätt se till att följa upp denna och flera andra frågor. Hillevi Engström frågade också vad mer som konkret kan göras. Det man kan säga är att detta ska förebyggas på olika sätt. Vi måste hindra inte minst ungdomar att komma in på detta. Jag har talat med ECPAT om det, och det finns utmärkta åtgärder som kan vidtas. Inte minst är det ett stort föräldraansvar - och ett stort problem, eftersom barnen och ungdomarna många gånger är bättre tekniskt bevandrade än sina föräldrar. Förebyggande är dock en väldigt viktig sak, liksom naturligtvis upptäckande - att upptäcka, anmäla och se till att dessa saker kommer till samhällets och myndigheternas kännedom. Det krävs också utredning av de barn som råkar ut för det här. Vi vet till exempel att det nu öppnas lokala barnets hus. Vi vill se till att detta också kan finnas från centralt håll, och det arbetar vi med. Vidare måste man förändra beteendet. Där har bland annat ett väldigt bra initiativ tagits av Rädda Barnen och Norrtäljeanstalten, som jag också har besökt. En oerhört viktig sak i att förebygga brott är att de som begått brott, särskilt med den problematik som finns inom kriminalvården för personer som är dömda för dessa brott, den dag de kommer ut får hjälp och stöd för att inte återfalla. Det finns alltså oerhört mycket utöver lagstiftningen som vi kan göra. Även om det ibland kan kännas svårt och betungande med tanke på att tekniken utvecklas i en rasande takt får vi som arbetar med dessa saker fortsätta att driva varandra och oss själva framåt för att klara av att bemöta denna brottslighet på bästa sätt. Jag tror ändå att det är en stor fördel att vi har ett stort samförstånd över partigränserna i den här frågan.
Hillevi Engström (M)
Anf. 108 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Sexualbrottskommitténs förslag skickades ju ut på remiss, och det tog väldigt lång tid innan propositionen landade på riksdagens bord. Redan under remisstiden kom det fram synpunkter, bland annat detta med den förlängda preskriptionstiden. Det hade alltså varit smakfullt om det hade varit möjligt att få med det. Nu hoppas vi ändå att det kommer att ske en förändring inom en ganska snar framtid. Jag tänkte också uppehålla mig vid en annan fråga, nämligen möjligheten till behandling, hjälp och stöd för dem som är konsumenter eller kanske snarare missbrukare av barnpornografi. Det är ju otroligt stigmatiserande att bli fast för barnpornografibrott. Den aktion som genomfördes över hela Europa i våras, Sleipner, ledde fram till ett 120-tal personer varav de flesta nu är åtalade. Två personer har dock begått självmord redan, och man kan bara föreställa sig vad som kan hända när processen fortskrider. Här tycker jag att de rättsvårdande myndigheterna har ett ansvar och måste få en möjlighet, tillsammans med sjukvård, psykiatri och annat, att ge de här personerna stöd och hjälp. Det är orimligt och helt oacceptabelt att lämna de här gärningsmännen helt i sticket. Det är en annan sida av problematiken som jag tycker att regeringen måste ta tag i. Sedan ser jag fram emot förändringar i lagstiftningen också när det gäller andra frågor som konstnärliga bilder och detta med barnets pubertetsutveckling. Det borde vara självklart att om jag i någon sorts produktion utnyttjar ett barn som jag vet är under 18 år men som har en fullgången pubertetsutveckling ska jag ändå kunna dömas för barnpornografibrott. Det finns alltså flera delar i barnpornografilagstiftningen som jag tycker behöver ses över, och detta får det inte avvaktas med för länge.
Thomas Bodström (S)
Anf. 109 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Som jag sade tidigare har vi redan börjat diskutera de här frågorna och är tacksamma för de förslag som kommer. Avslutningsvis vill jag peka på en sak. Det handlar inte bara om att vi som arbetar med detta från regeringens sida och ni som beslutar om lagar och på olika sätt är engagerade i detta gör vad vi kan, utan jag är faktiskt också orolig för att vissa kommuner och landsting inte tar sitt ansvar. Jag har fått information om att Stockholms läns landsting ska lägga ned en del som handlar om att ta emot män som frivilligt söker för de här problemen. Jag ska inte gå in och säga vad som ska göras och inte göras, men jag tycker att det är allvarligt när kommuner och landsting på olika sätt inte gör vad de ska. Jag kan inte bedöma om detta var rätt eller inte, men det är oroväckande när man får rapporter om att saker och ting läggs ned inom kommuner och landsting. Här kan som sagt kommuner och landsting definitivt också göra mer saker. Det som är medialt uppmärksammat är förstås ofta lagstiftningen och ändringar i den, men det är viktigt att man också arbetar förebyggande med detta.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.