postservice

Interpellation 2001/02:177 av Jonsson, Elver (fp)

den 17 januari

Interpellation 2001/02:177

av Elver Jonsson (fp) till statsrådet Mona Sahlin om postservice

I flera hundra år har postverksamhet i Sverige varit i gång. Nästan alla medborgare är varje dag kunder i Postverket @ numera Posten Sverige AB. Här kan man tala om "köptrohet" och en "kundkrets" som troligen saknade motstycke.

Postens kärnverksamhet har varit att förmedla brev, paket och penningar. Genom modern teknik sker en rad förändringar i brev- och paketstrukturen men det är framför allt på kassasidan som den stora förändringen nu sker.

När Postens koncept införs och under ett år slutgiltigt kommer att införas för kassaservicen så är det framför allt några grupper som känner av det mer än andra. Det är pensionärer, småföretagare och glesbygdsboende. Den penningförmedling som förutsätts ske i allt högre utsträckning via elektronisk överföring är inte aktuellt för de flesta pensionärer. De har ett traditionellt sätt att hantera sin hushållsekonomi och för flertalet i denna grupp är inte IT eller datorköp aktuellt för att klara ett fåtal hushållsräkningar.

För småföretagare har man utöver dramatiska höjningar på t.ex. postboxavgifterna också blivit varse att man inte kan uträtta sina ärenden samlat. Man får privata paket på ett ställe, företagets brev och paket på ett annat serviceställe och flertalet ekonomiska transaktioner får ske på bank. Dessutom har man fått fördröjda saldobesked på postgirot med en till flera dagar.

Glesbygdsboende som i regel har god lantbrevbärarservice får nu finna sig i att bli avkrävda stora årliga belopp för att få posten utdelad och i dagarna har Posten aviserat dramatiska höjningar av t.ex. tidningstaxan.

Det koncept som tonar fram i praktiken har inte i grunden breddats, det har i stället smalnat av och selekterats. Den kundvänlighet som såväl Postens ledning som Näringsdepartementet har aviserat är inte bara begränsad, den är framför allt dyrare.

Vid ett flertal tillfällen har jag påtalat att staten har tappat medborgarperspektivet på en rad serviceområden i vårt samhälle. Beträffande Postens kassaservice så har postledningen hårt drivit en övertro på modern teknik som skulle klara postal kassaservice. Regeringen har så här långt låtit sig bländas av detta scenario utan att i grunden pröva dess effekter och konsekvenser.

Från regeringens sida har under de senaste åren hävdats att "allt ska bli bättre" bl.a. genom att fler serviceställen skulle upprättas. Men det som inte varit lika tydligt är att det är en starkt försvagad servicemodell man erbjuder, att man t.ex. på postkontoren numera inte kan öppna postgiro än mindre få ett saldobesked.

Det i alltför stor brådska uppsagda nordbanksavtalet har inte kunnat ersättas med ett fullvärdigt och kundvänligt nytt avtal. Postverkets enda "guldklimp" dvs. Postgirot har sålts två gånger. Första gången satte Konkurrensverket stopp eftersom det skulle bli en gigantisk koncentration i penningförmedlingen till förmån för storbankernas alltmer monopoliserade situation. På detta fick man bakläxa och efter stora ansträngningar gavs man så småningom tillåtelse att sälja ut Postgirot till annan köpare. Som jag ser till förmån för Postens många småkunder.

En stor dagstidning skrev i veckan att nu "monteras posten ned" och man använde den dramatiska löpsedelsrubriken "nu börjar slakten på Posten".

För många medborgare, och många anställda @ nästan alltid kvinnor @ och framför allt de många små enskilda postkunderna känns det som ett svek och som en flykt från det serviceåtagande som staten har genom postlag och regeringsuttalanden om en god framtida postservice.

Jag vill med anledning av det anförda fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidtaga för att säkra en god postservice, främst kassaservice, för landets alla medborgare?