Postens service på landsbygden

Interpellation 2005/06:313 av Wahlgren, Marie (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2006-03-21
Inlämnad: 2006-03-21
Besvarad: 2006-04-04
Sista svarsdatum: 2006-04-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 mars

Interpellation 2005/06:313 av Marie Wahlgren (fp) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Postens service på landsbygden

Trots att vi lever i en tid med alltmer elektronisk kommunikation betyder en fungerande postservice så mycket mer än bara ett brev. Posten och lantbrevbärarservicen är för många en förutsättning för att man ska bo kvar på landsbygden. Posten utgör antagligen vårt lands mest utbyggda servicestruktur. Trots detta nås vi allt oftare av beslut som innebär försämringar i denna viktiga samhällsstruktur. I dag har 6 % av befolkningen sin brevlåda mer än 200 meter från tomtgränsen och 1 % mer än 1 kilometer från tomtgränsen. De som har mer än 1 kilometer till brevlådan erbjuds inte heller lantbrevbärartjänster vid huset utan måste passa lantbrevbäraren vid brevlådan. Samtidigt är det så att antalet postserviceställen har minskat på landbygden medan de ökat kraftigt i tätorterna.

Utvecklingen av antalet postserviceställen mellan 2001 och 2005:

Områdestyp 2001, 2003, 2004, 2001@05, förändring 2001@05 %

Glesbygd 129, 109, 99, 95, -34, -26 %

Tätortsnära landsbygd 542, 480, 462, 461, -81, -15 %

Tätort 781, 1 498, 1 478, 1 456, 675, 86 %

Totalt 1 452, 2 087, 2 039, 2 012, 560, 39 %

Källa: Sveriges Servicedatabas och Posten AB, Glesbygdsverkets bearbetning.

På samma sätt har antalet kassaserviceställen minskat betydligt kraftigare på landsbygden jämfört med i tätorterna.

Utvecklingen av antalet kassaserviceställen mellan 2001 och 2005:

Områdestyp 2001, 2003, 2004, 2005, 2001@05, förändring 2001@05 %

Glesbygd 116, 93, 79, 60, -56, -48 %

Tätortsnära landsbygd 510, 398, 334, 179, -331, -65 %

Tätort 723, 680, 542, 437, -286, -40 %

Total 1 349, 1 171, 955, 676, -673, -50 %

Beroendet av lantbrevbäraren och dennes service vad gäller paket och kassaservice ökar alltså på landsbygden. Det är därför av vikt att denna del av servicen inte försämras ytterligare.

Ett exempel på möjliga försämringar är den diskussion som nu förs om lantbrevbärarservicen på Ven. Här diskuterar posten en indragning eller neddragning av lantbrevbäraren. Man har för venborna presenterat ett förslag där postutdelningen samlas på ett ställe på ön med postboxar vid hamnen. Ven har ca 350 fastboende men en betydligt större sommarbefolkning. Man har också ett aktivt näringsliv med turism och jordbruk som några grundpelare. I diskussionen om postens framtid vägs framför allt in antalet fastboende medan sommarboende och företagen inte tycks väga tungt i postens övervägningar om försämringar. Jag anser i och för sig att 350 venbor borde vara tillräckligt för att samhället bör säkerställa en fungerande postservice men det är bekymmersamt att man inte alls tar hänsyn till sommarboende. De senare är naturligtvis viktiga för inte bara posten utan också andra servicenäringar på ön.

Samtidigt som det finns problem kring kvaliteten på postutdelningen på landsbygden finns det också flera goda exempel på att postens servicenät har använts till utökad service och innovativa samordningar. Det finns kommuner som via avtal med lantbrevbäraren sköter delar av tillsyn och säkerhet samt mattransporter till äldre.

Posten skulle kunna vara en viktig del av uppbyggnaden av ett fungerande servicenät på landsbygden. Landsbygden med dess gleshet av servicefunktioner är mer beroende än tätorten av till exempel fungerande paketservice och fungerande kassaservice. Det finns naturligtvis en gräns även för hur hög denna service ska vara men grunden bör vara en hög kvalitet på posttjänsterna. Detta innebär till exempel att man ska ha nära till sin brevlåda och att man ska ha en fungerande lantbrevbärartjänst i de delar av landet där inte kassaservice- och postserviceställen finns tillgängliga.

Jag vill därför fråga statsrådet hur hon tänker verka för att postservicen på landsbygden utvecklas och förbättras.

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2005/06:313

Webb-tv: Postens service på landsbygden

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2005/06:101 Tisdagen den 4 aprilProtokoll 2005/06:101 8 § Svar på interpellation 2005/06:313 om Postens service på landsbygden

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)

Anf. 43 Ulrica Messing (S)

Fru talman! Marie Wahlgren har frågat mig hur jag tänker verka för att postservicen på landsbygden utvecklas och förbättras. Inledningsvis vill jag säga att jag, precis som Marie Wahlgren, är övertygad om att en väl fungerande postservice betyder oerhört mycket för alla som bor eller är verksamma på landsbygden. Statens krav på Posten AB att erbjuda rikstäckande post- och kassaservice är också oförändrat. Regeringen har nyligen gett ett uppdrag till Post- och telestyrelsen. Syftet med uppdraget till PTS är att kartlägga avstånden till postlådor på landsbygden. I uppdraget ingår även att definiera "huvudväg och sidoväg", ett begrepp som i dag är viktigt för utdelningen på just landsbygden. Post- och telestyrelsen kommer också att göra en internationell jämförelse. Dessutom har PTS enligt sitt regleringsbrev för år 2006 i uppdrag att redovisa hur de allmänna råden för postutdelning, som trädde i kraft den 1 oktober 2005, har tillämpats. Båda uppdragen ska redovisas senast den 31 oktober 2006, alltså i år. Det stämmer att Svensk Kassaservice AB under de senaste åren har stängt ett antal serviceställen. Anledningen är att antalet transaktioner hela tiden minskar. När det gäller kassaservice i glesbygd vill jag också påpeka att antalet lantbrevbärarturer med beställd kassaservice under perioden 2001-2006 ökade från 33 till 276, något som ofta medför en högre servicenivå. Det framgår tyvärr inte av siffrorna i tabellen i interpellationen. Posten AB:s servicenät för brev och paket utgjordes tidigare av de traditionella postkontoren. Det kontorsnätet har genomgått stora förändringar. De mest genomgripande skedde 2001-2002. I dag baseras servicenätet på samarbete med till exempel ett antal stora butikskedjor. Jag är glad över att Marie Wahlgren också nämner de positiva exempel som finns på samordning mellan postservice och annan service. Posten AB deltar i multiserviceprojekt där olika serviceslag samlokaliseras och samordnas för att möjliggöra en bärkraftig service även på orter där kundunderlaget är för svagt för enskilda servicegivare. Beslut om etablering av enskilda serviceställen och omorganisation är operativa beslut, och det vilar på bolagets styrelse och ledning att fatta dessa. Jag förutsätter att Posten AB följer de lagar och regler som finns på det området. Avslutningsvis vill jag när det gäller postutdelningen på Ven nämna att jag i januari i år besvarade ett brev från Arbetsgruppen för Vens byalag. Som jag förstått har de aviserade förändringarna inte genomförts, och några beslut har ännu inte fattats. Hur Posten AB än väljer att utforma post- och kassaservicen på landsbygden så ska det ske enligt nu gällande regler. Det är Post- och telestyrelsen som har ansvaret för att ha tillsyn över det. Själv bevakar jag noga utvecklingen och är beredd att vidta ytterligare åtgärder om så krävs.

Marie Wahlgren (Fp)

Anf. 44 Marie Wahlgren (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. I den här frågan finns det nog egentligen inte någon politisk oenighet om målen. Precis som när det gäller den tidigare interpellationen om barnsexhandel som statsrådet nyss var involverad i tror jag att också en levande landsbygd är något som många av oss brinner för. Trots det och trots att det egentligen finns en stark politisk enighet går utvecklingen inte alltid åt rätt håll. Detta är bekymmersamt. Jag är glad över att statsrådet nu arbetar med att Post- och telestyrelsen ska skärpa och se över kraven. Men jag kan känna en viss oro när statsrådet i sitt svar säger att man ska titta på en internationell jämförelse. Jag tror att Sverige vid internationella jämförelser kommer att stå sig bra. Men det kan inte vara en ursäkt för att servicen på landsbygden ytterligare ska försämras. Sverige ser ju väldigt annorlunda ut jämfört med stora delar av vår omvärld och omgivning. Statsrådet var precis som jag på Landsbygdsriksdagen. Hela helgen var vi där och slet. Det var, tycker jag, ett oerhört inspirerande möte. Det var en ovanligt bra landsbygdsriksdag - bättre än landsbygdsriksdagar brukar vara. Det är spännande att träffa alla dessa människor som får vår landsbygd att leva och att utvecklas. Men de kan inte göra detta om inte riksdag och regering gör sitt jobb. Det är inte orimliga krav som de ställer ute på landsbygden. De ställer inte krav på att ha samma närhet till saker och ting som vi har i städerna. Däremot ställer de krav på en rimlig basservice. De ställer krav på att posten kommer fram och på att det fungerar på ett antal av ministerns områden. Jag skulle vilja påstå att statsrådet är den minister som i allra största utsträckning håller landsbygdens framtid i sina händer. Infrastrukturen och kommunikationerna är absolut viktigast när det gäller utvecklingen på landsbygden. Jag tror att Posten verkligen är en nyckel där. Det vill jag återkomma till för att komma till det område vi i dag diskuterar. Posten är den bästa, den starkaste, logistikstruktur som vi har på landsbygden. Då räcker det inte med att uppfylla Post- och telestyrelsens krav och normer, utan då måste man också på ett helt annat sätt vara en aktiv part i lösningarna. Därför är min fråga till ministern hur hon tänker påverka Posten så att Posten blir en ännu aktivare part i arbetet med att få en fungerande landsbygd.

Ulrica Messing (S)

Anf. 45 Ulrica Messing (S)

Fru talman! Jag delar helt Marie Wahlgrens uppfattning om att det är många politikområden som är landsbygdspolitik. Men jag tycker att man ibland i debatten försöker göra det enkelt för sig genom att säga till exempel att landsbygdspolitik är bara lanthandeln eller bara någonting annat eller att landsbygdspolitik bara är stödet till Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva. Det där är viktigt därför att de är värdefulla aktörer. Men den generella politiken är i allra högsta grad landsbygdspolitik sett till exempel till infrastrukturen - allt från vägar och järnvägar och inte minst bredband - eller privat eller offentlig service som Posten. Det är sådana saker som är avgörande för om människor kan bo och för om man kan driva företag på landsbygden. Det får man inte glömma bort. Man måste ställa krav på den nationella politiken så att den också speglar just de villkor som finns på landsbygden. När vi har gett uppdraget till Post- och telestyrelsen att till exempel titta på vad som är ett skäligt avstånd för att kunna hämta sin post är tanken med att göra internationella jämförelser naturligtvis att försöka göra jämförelser med länder som påminner om oss. Då får det vara till exempel Finland, höglandet i Skottland och Irland. En del länder går det inte att jämföra med, som Nederländerna, som ju är oerhört tätbefolkat jämfört med Sverige. Så visst, vårt geografiska läge och vår befolkningsstruktur gör att infrastrukturen hos oss alltid kommer att vara mycket dyrare. Min ambition är inte heller att Sverige ska nöja sig med att ligga på något slags genomsnitt av andra länders service. Att vara på genomsnittet eller att vara lika bra eller lika dåliga som andra länder kan inte vara målet för oss som faktiskt arbetar med att hålla ihop vårt land. Då får infrastrukturen kosta lite mer, och vi är beredda att låta just posttjänsterna kosta pengar. Det jag vill ha svar på är först: Är det egentligen aktuellt att dela in vägar på landsbygden i huvudväg och sidoväg? Jag möter byalag som är otroligt frustrerade över detta. Många av oss som kommer till en aktuell bygd ser inte skillnad på huvudväg och sidoväg, för det är grusvägar alltihop. Jag undrar: Är det där verkligen aktuellt, och är det relevant i bedömningen? Det andra är naturligtvis att vi har en lagstiftning i dag som är gjord på 1960-talet där man har slagit fast principer för hur långt man ska ha till sin brevlåda eller hur många brevlådor som det måste vara på en kilometer för att brevbäraren ska köra ut dit. Det känns inte heller riktigt aktuellt eftersom vi har en annan befolkningsstruktur i dag. Det vill jag att Post- och telestyrelsen ska hjälpa oss att slå fast så att man kan minska oron och så att ingen ska gå omkring och tro att man ska ha upp till en mil till sin postlåda. En annan sak som vi fattar beslut om i Post- och telestyrelsen i morgon är att titta på behovet av kassaservice. I dag är det ju Posten själv som fattar beslut tillsammans med sin styrelse om när man ska lägga ned ett kontor. Jag är inte beredd att backa från det krav som regeringen har föreslagit riksdagen och som riksdagen har ställt sig bakom om rikstäckning. Det måste betyda att vi också måste kunna slå fast hur många kassaservicekontor det ska finnas i vårt land, och ungefär var, för att vi två som politiker ska kunna möta våra medborgare och väljare och säga: Jo, vi lever upp till det krav som riksdagen har ställt, det finns en rikstäckande kassaservice. I dag har vi inte talat om var den gränsen går. Det vill jag att PTS ska göra så att vi inte ser en utveckling där vi skjuter ifrån oss ansvaret till Posten AB. Vi som folkvalda ska naturligtvis ta ansvar gentemot våra medborgare. Vi måste då bestämma oss för vad miniminivån är för till exempel kassaservicen.

Marie Wahlgren (Fp)

Anf. 46 Marie Wahlgren (Fp)

Fru talman! Jag hoppas att den utredning som ministern nu talar om kommer att ge en rimlig minimiservicebasis. Men det är inte tillräckligt, fru talman. Det är inte tillräckligt att nå en minimibasservice. Under min tid i näringslivet lärde jag mig en sak, och det är att med dåliga chefer gör de anställda precis vad chefen har sagt till dem. Bra chefer ser till att deras anställda gör det som behöver göras. Det kan man lite grann översätta till vår syn på Posten. Posten har, det tror jag att vi kan vara ärliga nog att erkänna, många gånger legat över nivån som regelverket har legat på för att man har haft ett engagemang också för landsbygden, för att man har sett att man har ett socialt ansvar. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi som politiker till ett bolag som är helt statligt ägt sänder signalen att det här är viktigt. Vi måste tala om, eller rättare sagt regeringen måste tala om, i sina ägardirektiv till Posten att de har ett särskilt ansvar för att vara en del av landsbygdsutvecklingen. Jag ska inte säga att den här interpellationen enbart kommer sig av mitt möte med personerna på Ven även om det var en del av skälet till att det blev en interpellation. Den kommer för att jag har tittat mer och mer på de här frågorna och på landsbygdsutvecklingen. När jag fick tillfälle att ta tag i frågan på grund av byalaget på Ven och träffa Posten vid ett antal tillfällen kunde jag känna att: Det är svårt att vara arg på någon. Det är svårt att säga: Åh, här har Posten struntat i sitt ansvar! Posten agerar enligt de direktiv som de tycker att de har fått. De upplever att de har tydliga direktiv när det gäller till exempel behovet av att gå med vinst och annat, men inte att man har tydliga direktiv när det gäller landsbygdsutvecklingen. Jag tror att det förekommer, eller jag vet att det förekommer, ett antal bra initiativ från Postens sida. Men i den krassa verkligheten när man ska väga vinst kontra annat blir det naturligtvis så att små bygder kommer i kläm. Jag kan ju känna att det är ganska märkligt att betrakta att det över huvud taget skulle finnas någon glesbygd i Landskrona - att Ven, en ö mittemellan Köpenhamn och den mest tätbefolkade delen av Skåne, skulle betraktas som glesbygd. Men i de här sammanhangen är det så. Man tittar också bara på fastboende, vilket jag tycker är ett stort problem eftersom näringarna och handeln egentligen är dimensionerade på ett helt annat sätt, då det är ett så stort fritidsboende på ön. Det har man inte bara på sommaren utan en stor del av året. Min fråga är: Är ministern beredd att verka för att Posten ska få ägardirektiv som tar in landsbygdsdimensionen i det hela?

Ulrica Messing (S)

Anf. 47 Ulrica Messing (S)

Fru talman! En viktig fråga att ställa sig är naturligtvis: Om staten ska äga bolag eller företag, har staten då någon tanke med det? Svaret på den frågan är ja. Jag tycker att de statliga bolagen har och ska ta ett ansvar för samhällsutvecklingen i vid mening. Det kan handla om alltifrån att ta ett ansvar för att göra en energiomställning mot det långsiktigt hållbara till att ta ett ansvar för att också hålla ihop vårt land, alltså att ta regionalpolitisk hänsyn i sina beslut och i den verksamhet de bedriver. Posten är ett av de bolagen. Nu får jag börja i andra änden, eftersom jag är ansvarig för lagstiftningen, och ställa frågor om denna. Jag inser att en del av den lagstiftning som finns i dag är gammal. Det har hänt jättemycket i vårt land. Det har varit omstruktureringar. Det gäller inte bara befolkningsutvecklingen utan också teknikutvecklingen. Jag vill att vår myndighet hjälper oss att svara på vad som är en minimibas här. Vad måste man ha för bemanning och bevakning för att kunna säga att det fortfarande är rikstäckning? Därmed inte sagt att vi ska nöja oss med det, men man måste veta var golvet ligger för att också kunna arbeta sig uppåt. Jag börjar i den änden, och är det något i det underlag som Post- och telestyrelsen kommer fram till som på något sätt skulle innebära att Posten som bolag inte kan arbeta med det utifrån de ägardirektiv som finns i dag, då är jag beredd att ta upp den diskussionen med Thomas Östros, som svarar för Posten AB som bolag. Men vi börjar med lagstiftning och ser efter vad som krävs för att du och jag som medborgare ska kunna ställa krav på en statlig verksamhet som är en oerhört viktig del av den offentliga service som faktiskt vi som enskilda medborgare, men också företagen, är beroende av för att kunna utvecklas. Jag utgår från att vi på en del områden får skärpa lagstiftningen i framtiden.

Marie Wahlgren (Fp)

Anf. 48 Marie Wahlgren (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka ministern för en bra debatt. Jag vill ändå skicka med ett bud. Gör inte först det ena och sedan det andra. Gör både-och! Det kan inte vara så långt bort till Thomas Östros dörr att du inte kan knalla in dit i princip bara på vägen härifrån och säga: Se nu över ägardirektiven. Det gäller inte bara Posten utan det gäller egentligen också samtliga andra statliga bolag som påverkar landsbygden. Jag tror att det är precis som ministern säger: Äger staten bolag så ska staten också se till att de bolagen tar ett övergripande samhällsansvar. Att lägga in en landsbygdsdimension när det gäller Posten, de statliga bolag som står för energisäkerhet på landsbygden och så vidare tror jag vore oerhört värdefullt. Jag tror att man skulle kunna göra Sverige lite lättare att leva i, och det är en av de viktigaste saker vi har ansvar för som politiker.

Intressenter

Frågeställare

Marie Wahlgren

Besvarad av

Ulrica MessingSocialdemokraterna