positiv diskriminering

Interpellation 2000/01:63 av Lindblad, Göran (m)

den 24 oktober

Interpellation 2000/01:63

av Göran Lindblad (m) till statsrådet Mona Sahlin om positiv diskriminering

Mona Sahlin vill framstå som en politiker som vill väl och har nu framfört att positiv diskriminering som metod införs för att komma till rätta med de nyanlända svenskarnas utanförskap på arbetsmarknaden.

Statsrådet vill att en invandrare ska ha företräde till en tjänst framför en infödd svensk vid en situation med lika kvalifikationer. Syftet ska vara att öka invandrares möjligheter att få arbete.

Denna metod har prövats med minst sagt blandat resultat i USA under benämningen affirmative action.

Det finns flera invändningar mot dylika åtgärder. För det första bör enbart medborgarskapet ligga till grund för åtgärder från lagstiftarens sida. Politiken bör inte kategorisera, oavsett hur lovvärt syftet synes vara. Kategoriseringar av det slag som statsrådet använder sig av riskerar att befästa och fördjupa redan existerande fördomar. För det andra bör lagstiftaren ta sig en funderare över hur människor på ett tillfredsställande sätt ska kunna kategorieras. Var går gränsen mellan att vara invandrare och svensk?

Statsrådet och jag är nog överens om att politiken inte bör betrakta människor som statistiska egenskapskombinationer, utan som individer med rätt att bli behandlade på individuell basis. Därför är kategoriseringar av människor som invandrare och svenskar olyckligt eftersom dessa kategorier inte tar hänsyn till individens rätt att betraktas som unik.

Mot bakgrund av vad som framförts ovan vill jag fråga vad statsrådet avser att vidta för åtgärder så att människor inte betraktas som statistiska egenskapskombinationer i arbetet med att motverka segregation och utanförskap.