Polisorganisationen
Interpellation 2008/09:281 av Bodström, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-01-27
- Inlämnad
- 2009-01-27
- Besvarad
- 2009-02-10
- Sista svarsdatum
- 2009-02-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 januari
Interpellation
2008/09:281 Polisorganisationen
av Thomas Bodström (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Antalet poliser har ökat kraftigt ända sedan år 2000. Detta har varit nödvändigt. Polisen har även fått effektivare verktyg för att lösa brott såsom utökad användning av dna i brottsutredningar. Men polisens organisation behöver också ses över. Det visar inte minst arbetet mot organiserad brottslighet och resursanvändandet. Jag vill fråga justitieministern:
Avser justitieministern inom kort, med hänsyn till det beskrivna läget ovan, att se över polisens organisation?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:281
Webb-tv: Polisorganisationen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:67 Tisdagen den 10 februariProtokoll 2008/09:67 9 § Svar på interpellation 2008/09:281 om polisorganisationen
Protokoll från debatten
Anf. 53 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Thomas Bodström har frågat mig om jag inom kort avser att se över polisens organisation. Frågan är ställd mot bakgrund av polisens resursanvändning och arbetet mot den organiserade brottsligheten.
Regeringens övergripande mål är att öka tryggheten i Sverige. Därför genomförs nu den största satsningen någonsin på polisen. Under 2007 och 2008 har polisen tillförts en sammanlagd varaktig anslagsökning om ca 1,3 miljarder kronor. Den resursförstärkningen möjliggör en kraftig ökning av antalet poliser med målet att det 2010 ska finnas 20 000 poliser. Regeringen ställer samtidigt höga krav på en förbättrad resultatutveckling inom polisen vilket kräver att polisen måste fokusera på att effektivisera och frigöra resurser till kärnverksamheten. Jag har därför tagit initiativ till en effektivitetsöversyn av polisen. Arbetet bedrivs i samarbete mellan Justitiedepartementet och Finansdepartementet. Vi vill försäkra oss om att de pengar regeringen har tillfört rättsväsendets myndigheter används effektivt.
Regeringens mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten är en historiskt stor satsning för att vi med kraft och uthållighet ska kunna bekämpa de kriminella grupperingar som utnyttjar och skadar vårt öppna samhälle. Mobiliseringen utgår från det arbete som bedrivs i dag och med en tydlig lokal förankring. Det handlar om att använda de resurser och den kompetens som redan finns effektivt och bygga nytt enbart där det behövs. Detta var en riktig utgångspunkt då mobiliseringen inleddes och är så också i dag.
Omorganisationer tar stora resurser i anspråk, tid och kraft som tas från det egentliga polisarbetet. Organisationsförändringar måste därför vara genomtänkta och genomföras med ett tydligt syfte. Alliansregeringen lovade inför valet att fokus den här mandatperioden skulle ligga på polisens verksamhet och inte på att förändra organisationen för svensk polis
.
Anf. 54 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tyckte att Beatrice Ask sade att vi inte skulle prata pengar i den förra interpellationsdebatten eftersom den inte handlade om det. Nu har jag ställt en fråga om organisationen och då börjar Beatrice Ask prata pengar. Då är det inte så svårt att göra gällande att man får prata om pengar.
Jag säger det igen: Du har skapat det största underskottet någonsin inom svensk polis. Du övertog ett ekonomiskt läge som var i balans. Det var ett plus och inte 787 miljoner i minus.
Jag kan inte låta bli att svara, när du ger mig ett sådant smashläge, att du har fört detta i botten. Polisen får i dag ägna mycket mer tid åt möten om hur man ska spara, hur man ska dra ned, hur man ska minska antalet civilanställda och så vidare.
Interpellationen handlar trots allt om organisationen. Det är en del för att det underskott som du har skapat ska kunna minska, i alla fall på sikt, oavsett vilka som vinner nästa val.
Vi genomförde förändringar på åklagarväsendet, på domstolar och inom kriminalvården. Det var smärtsamt på vissa sätt, men vi var tvungna att göra det för att använda skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Vi hann inte med polisen - vi kan inte göra allt på en gång. Det hade vi tänkt göra under den här mandatperioden. Nu kanske det blir nästa.
Det finns ett starkt stöd bland de borgerliga partierna. Folkpartiet är kanske de som allra hårdast har drivit frågan om en myndighet. Jag har varit lite tveksam och sagt att det inte bara är fördelar med det. Man ska vara lite försiktig innan man säger tvärsäkert hur det ska vara.
Vi anser att man först måste gå vidare och titta på detta. Om man till exempel har en myndighet i stället för 21 länspolismyndigheter måste man se till att den lokala förankringen ökar ordentligt, annars blir det ju för toppstyrt. Nu är det mycket på mellannivå. Det är problemet. Vi ser också att kommunikationen mellan länen inte fungerar särskilt bra i många fall. Det har fått katastrofala konsekvenser i vissa fall där tips i mordutredningar inte har nått fram.
Det finns väldigt mycket att vinna och det finns väldigt mycket som kan innebära att vi får mer pengar över till annat, men också en bättre och smidigare organisation.
Alla vi som har arbetat med det politiskt och ute på fältet vet att det finns stora skillnader mellan olika län när det gäller kultur och så vidare. Det är viktigt att bryta ned detta. Vi har gått från drygt 120 - jag minns inte om det var 125 - myndigheter till 21. Det är dags att ta ett större steg nu.
Jag har förståelse för att man har olika uppfattningar i det borgerliga lägret. Det vet alla att man har. Kristdemokraterna var ju till och med inne på kommunal polis. Alla idéer är förstås intressanta i sig.
Det är det här - den borgerliga splittringen - som gör att man inte vill gå vidare. Jag kan ha förståelse för det. Man kan inte ha samma uppfattning i allt.
Det som jag anser att man ska göra för att inte förlora tid är att sätta i gång och arbeta med frågan. Jag kräver inget svar i dag, Beatrice Ask. Jag kräver det inte ens under den här mandatperioden. Men tappa inte fyra år även i denna fråga. Det får inte bli fyra förlorade år när du är justitieminister i det viktiga reformarbetet. Sätt i gång med reformarbetet genom att utreda och väga för- och nackdelar mot varandra. Då är väldigt mycket vunnet. Då kan vi se vad som behöver göras nästa mandatperiod, oavsett vilka som då sitter vid makten.
Anf. 55 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Det blir kanske lite upprepning nu. Men jag vill erinra om det möte som vi hade för ett knappt år sedan ute på Såstaholm. Jag ställde då frågan till justitieministern om just organisationen. Då fick jag och övriga Polissverige ett ganska klart besked om att det är klart att man ska utreda enmyndighetsmodellen. Det tror jag kommer att vara en del av att effektivisera polisens arbete. Men tyvärr har det inte hänt någonting, som Thomas Bodström sade.
Justitieministern talade om genomlysningar, både via Ekonomistyrningsverket och via den särskilda konsulten. Det må väl vara på sin plats att man kan göra så. Men jag tror att denna förändring tarvar mycket mer eftertanke och mycket mer genomlysning. Därför borde man ha tillsatt en utredning som hade kunnat jobba under dessa år för att kanske i början av nästa mandatperiod sätta ett sådant här projekt i sjön. Man ska inte oroa polisen med att ägna sig åt en sådan omställning. Det kräver mycket mer omtanke och mycket mer struktur i hur man formar ett sådant beslut.
Samarbete på olika områden har lett till förbättringar i Västerbotten, som justitieministern sade. Vi samarbetar med Norrbotten, Jämtland och Västernorrland med gränsöverskridande verksamhet. Men det finns hinder i regelverket som gör att det är lite grus i maskineriet i alla fall. Det tarvar väldigt mycket diskussioner, överenskommelser och avtalsskrivande om hur man ska ha vissa saker. Det är inte alldeles smärtfritt.
När det gäller justitieministerns uppgift om antalet poliser 2010 vill jag att hon kommenterar den utredning som vi själva beställde från utredningstjänsten. Där sägs att man inte kommer upp i fler än 19 500. Det är 500 färre poliser, och det måste i så fall märkas någonstans.
En annan viktig fråga som inte berörs här men som justitieministern ändå kanske kunde säga någonting om gäller den utredning som Anders Danielsson lämnade förra våren eller sommaren om utbildningsfrågan. Hur kommer den framtida polisutbildningen att se ut? Hur långt har utredningen processats i Regeringskansliet? Det är många som väntar på att det ska hända någonting där. Det kan också ha viss inverkan på hur organiseringen av polisen ska se ut, bland annat i fråga om den svenska polisens rekryteringsarbete.
Jag tror att rikspolischefen har en ganska knepig sits i dag. Han skulle nog vilja ta större helhetsgrepp och kunna förfoga mer över resurserna och, som jag sade tidigare när vi hade frågan uppe i utskottet, kanske övertala trilskande länspolismästare. Det är klart att detta tar tid. Alla dessa myndigheter är självständiga, och det går därför inte att bara köra över dem.
Direktivgivningen från Rikspolisstyrelsens sida är begränsad. Det finns ett visst utrymme, men den är begränsad. Därför tycker jag också att det är lite underligt att regeringen inte har ägnat mer tid åt att fundera på hur man skulle kunna utreda frågan om enmyndighetsmodellen på ett riktigt sätt. Det skulle man ha kunnat göra så att den hade varit färdig inför den förestående mandatperioden.
Anf. 56 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Det kan vara viktigt att komma ihåg varför det är viktigt att göra dessa organisatoriska förändringar. Där vill jag hänvisa till den rapport som Ekonomistyrningsverket har kommit med tidigare i år och som handlar om styrning och uppföljning. Det har till exempel varit svårt att uppnå kostnadsmedvetande och budgetdisciplin för polisväsendet som helhet. Fördelningen av ansvar och befogenheter inom polisväsendet är otydlig. Det tycks också vara skillnad mellan den formella fördelningen av ansvar och hur den uppfattas i praktiken. Detta är allvarliga brister och problem som vi ser att Ekonomistyrningsverket pekar på. Då känns det inte så betryggande när justitieministern i interpellationssvaret säger att man har valt att fokusera på verksamheten och inte på organisationen eftersom en väl fungerande organisation är en förutsättning för att verksamheten gentemot medborgarna ska fungera bra. Fungerar inte organisationen kan man anställa i stort sett hur många poliser som helst - det kan vara 20 000, men det kan lika gärna vara 25 000. Om inte styrningen, uppföljningen och arbetet fungerar spelar antalet poliser mindre roll.
Jag skulle vilja veta hur justitieministern ser på det.
Anf. 57 Inge Garstedt (M)
Fru talman! Jag tycker att justitieministern på ett utomordentligt sätt redovisade varför det är så viktigt att fokusera på verksamheten och på resultaten. Om det efter tolv år av socialdemokratiskt styre har varit dålig budgetdisciplin och otydliga beslutsregler och man inte vet var besluten ligger formellt och praktiskt, då är det väl verksamheten och resultatet för medborgarna som är viktigt? Det tycker jag att justitieministern illustrerade på ett utomordentligt sätt.
Alla vi som har jobbat ute i näringslivet på olika sätt vet vilken kraft och tid som omorganisationer tar. Det blir ingen verksamhet. Man diskuterar vilket rum som man ska ha, vilken avdelning som man ska tillhöra och hur det ser ut. Det gynnar inte de svenska medborgarna. Det som gynnar de svenska medborgarna är fler poliser och kraven på resultat. Det har man bland annat kunnat se genom att till exempel misshandelsfallen inomhus har blivit fler i statistiken, men det beror på att mörkertalen successivt försvinner när fler anmäler. Det är precis detta som man vill eftersträva, och det är detta som justitieministern har poängterat genom att säga att verksamheten måste gå före organisationen.
Anf. 58 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag ska först rätta till historieskrivningen lite grann. Folkpartiet har nog drivit enmyndighetsfrågan mest enligt Thomas Bodström. Folkpartiet tog ställning i den frågan ganska nyligen. Däremot har Moderata samlingspartiet också på en partistämma för många år sedan slagit fast den uppfattningen.
Däremot har vi haft en väldigt bestämd uppfattning om att efter år av socialdemokratiskt styre måste någon ägna sig åt verksamheten. Under tio års tid har antalet poliser i yttre tjänst halverats, och centraliseringen och byråkratiseringen inom polisen har lett till att människor har känt att de inte kommer fram vare sig på telefon eller på annat sätt.
Det är långt ifrån bra i dag. Men vi sade att vi ska ägna oss åt verksamheten, arbetet i yttre tjänst och det som medborgarna möter. Då säger Socialdemokraterna: Varför gör ni inte omorganisationer? Ni hann ju med så mycket.
Då undrar jag varför vi fick ta itu med så många frågor om tingsrätter och varför länsrätterna ser ut som de gör i organisationen. Det var uppenbarligen inte färdigarbetat.
Jag undrar också varför jag ska stå här i talarstolen och diskutera till och med med socialdemokrater om det gravt eftersatta underhållet av kriminalvårdsenheter. Vi har haft en diskussion om Viskan här tidigare. Det är en kriminalvårdsenhet uppe i norra Sverige som har mycket kriminalvård för sexualbrottslingar. Där är underhållet eftersatt på en sådan nivå att det är väldigt dyrbart att rätta till. Jag kan tyvärr säga att det inte är den enda anstalten. Ni har inte ägnat er åt verksamheten. Ni ska bara organisera om, och det löser inte problemen.
Jag tycker att det är viktigt med den effektivitetsgenomlysning som vi nu har gjort och de rapporter som vi får. Där får vi svar på vad det är som fungerar i ansvarsfördelningen och vad som inte fungerar. Det ger oss ett underlag att arbeta vidare med.
Dessutom: Våra myndigheter må vara olika och må inte alltid dra åt samma håll. Kanske har du, Thomas Bodström, inte märkt det - jag vet inte vilka bekanta du har; de verkar bara tycka som du. Men väldigt ofta märker man att myndigheterna hittat egna samarbeten. Vi har ett välutvecklat sydsamarbete när det gäller polisen där man mer och mer gör gemensamma insatser och där man arbetar med gemensamma administrativa åtgärder och annat och drar åt det hållet. Vi kan se en utveckling av detta i norra Sverige. Vi ser det också i västra Sverige.
Jag tycker att det är en poäng i att låta verksamheten och verkligheten lite grann peka på hur det ser ut när det gäller behoven. Det går inte att dela in Sverige i fyrkanter. Du, Thomas Bodström, älskar möjligen organisationsscheman och tycker att det är fantastiskt att rita lösningar. För ett år sedan eller så skulle allting vara ett svenskt FBI. Var har ni droppat det förslaget? Nu ska ju allt slås ihop, om jag förstått det hela rätt.
Vad vi i stället gjort är att vi har funderat över hur man förstärker svensk polis med specialkompetens för att mobilisera mot den grova organiserade brottsligheten. Nu är de enheterna på väg fram, lokalt baserade så att man i den lokala polisverksamheten arbetar effektivt tillsammans med specialkompetensen, som också är flexibel nog att kunna användas på olika sätt.
Du vill ha en enhet på Kungsholmen i Stockholm. Organisationsfrågor är jätteviktiga. Jag genomför gärna sådant, men då ska det vara ett bra underlag. Men det kan aldrig gå före att prioritera verksamheten och försöka få resultat efter år av så att säga eftersatt intresse för de här frågorna.
(Applåder)
Anf. 59 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det höll under en och en halv interpellationsdebatt i dag. Sedan var det Socialdemokraternas fel. Det är fantastiskt, Beatrice Ask, att du nu har suttit två tredjedelar av den tid som du kanske kommer att vara justitieminister och att det fortfarande är Socialdemokraternas fel. Fortfarande ikläder du dig oppositionsrollen; det är ju Socialdemokraternas fel.
Vi vill höra vad
du
ska göra. Vi vill höra
dina
förslag - inte bara att du ibland är bekymrad och att läget är allvarligt. Vi vill höra om saker och ting - inte om Socialdemokraternas tidigare regeringsarbete. Jag diskuterar jättegärna det, och jag pratar gärna om de propositioner jag lade fram och så. Men det är väl ändå lite intressantare att diskutera det som sker nu och det som ska ske framöver. Vi kan gärna diskutera det i något sammanhang.
Du pratar om bekanta och vänner. Ja, jag har många vänner. Så är det naturligtvis om man har jobbat på ett departement i sex år. Jag har, som sagt, många vänner och bekanta. Jag vet varför ni inte tar några initiativ på området, och jag kan tala om att jag vet varför. Det finns nämligen två skäl.
För det första tycker ni olika. Det har jag full respekt för. Det vore en omöjlighet att tycka lika.
För det andra får frågan om 20 000 poliser inte skymmas. Det är så diskussionen har gått. Kanske behöver ni nu skymma det eftersom det är så många som är irriterade på just det. Men bortsett från det kan jag bara säga: Vi kräver inte några stora förändringar nu. Lyssna på vad jag säger, Beatrice Ask! Jag kräver inte att du sätter i gång med någonting. Jag kräver bara att du gör någonting över huvud taget för att utreda det här. Du behöver inte ta ställning; jag kommer inte att kräva det under resten av mandatperioden. Men jag kräver att du gör
någonting
.
När det gäller min opposition mot dig, Beatrice Ask, kan jag säga att det faktiskt är ganska få områden där jag är mycket kritisk till vad du gör. Du genomför vad som är våra lagar i lagom takt - lite långsamt ibland, men du genomför dem. Över huvud taget har vi inte mycket att kritisera när det gäller vad du har gjort. Jag trodde att det skulle vara mycket mycket mer att kritisera när det blev en moderat justitieminister. Jag har alltså inte mycket att kritisera, men jag kritiserar starkt din passivitet - att det är så lite som sker, att det är så lite som görs.
Du berömmer dig nu av vad som görs åt den grova organiserade brottsligheten. Men du var ju sist i hela den diskussionen. In i det längsta skulle ingenting göras. Lokala poliser skulle göra allting. Sedan blev det frampiskat att göra någonting. Det blev ganska likt det som vi, Folkpartiet, förre rikspolischefen och de allra flesta - inte alla - tyckte var en bra idé. Men fortfarande behövs det ett ordentligt krafttag, inte ett duttande, mot den organiserade brottsligheten som nu breder ut sig så mycket. Där har du också organisationsförändringar - en satsning på verksamheten eller verkligheten som på många sätt är din största fiende - att ta tag i.
Den här diskussionen handlar alltså om organisationsfrågan. Jag ska inte upprepa alla de 200 propositioner som vi lade fram under våra sista sex år. Det vore väldigt tjatigt. Men de här sakerna måste liksom göras hand i hand. Lagstiftningsfrågor, verksamhetsstyrning och förändringar för framtiden hänger ihop.
Nu blir det just det vakuum som är så olyckligt. Vi hade ju fått i gång ett reformarbete och hade en hygglig takt där. Vi hade också ett ganska bra samarbete över gränserna. Men sedan händer ingenting annat än de små initiativ som tagits mot den grova organiserade brottsligheten och som är långt ifrån vad Folkpartiet, vi socialdemokrater och många många andra, inte minst de människor som råkar ut för den grova organiserade brottsligheten, kräver.
Återigen undrar jag om du inte kan ge ett svar. Det är inte så att det skymmer verkligheten att ge någon i uppdrag att arbeta med frågan om en eventuell övergång till
en
myndighet, med för- och nackdelar. Det är inte så att det skymmer polisens arbete. Och det är inte så att alla blir så oroliga av att du tillsätter en sådan utredning så att vi kan se för- och nackdelar och så att vi inte tappar ännu mer tid. Det är vad frågan gäller.
Anf. 60 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Helt kort: I förra interpellationsdebatten fick jag höra att den internationella finanskrisen inte är regeringens ansvar. Nu är de organisatoriska problemen inom polisen Socialdemokraternas ansvar. Det börjar, lite grann på samma tema som min partikamrat Thomas Bodström hade, bli lite tjatigt att under ert tredje regeringsår få höra om de saker som ni tycker att vi gjorde fel - detta i stället för att få höra om de saker som ni vill göra rätt.
Anf. 61 Inge Garstedt (M)
Fru talman! Det är ganska spännande att historieperspektivet numera är rätt så kort här i riksdagen. Jag har för mig att man under väldigt många år i denna kammare fick föra diskussioner om ekonomisituationen i början av 1990-talet. Det var liksom ingen treårsperiod, utan det var väl fråga om en tioårsperiod när man förde upp det på agendan. Det är spännande att historieperspektiven ändras. Nu är tre år tydligen en väldigt lång tid.
Jag tycker att justitieministern på ett alldeles utomordentligt sätt har talat om att det väsentliga för den här regeringen är att öka tryggheten i Sverige. I det ligger också att man fokuserar på polisens verksamhet. När man kan säga att en stor utredning om en nationell myndighet eller inte är gratis, inte kostar resurser eller energi, har man aldrig varit med om att göra stora organisationsutredningar.
Låt oss nu fokusera på det som är väsentligt: tryggheten för människor. Detta är mycket viktigare än organisationsfrågan.
Sedan kan man undra varför Socialdemokraterna inte gjorde så mycket under sin tolvårsperiod. Varför får vi städa? Varför är fängelset i Malmö kasst? Varför gjordes ingenting på civilrättens område?
Anf. 62 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är jättesvårt att diskutera framtidsförslag när det inte finns några sådana att diskutera från Thomas Bodströms sida. I ett helt interpellationssvar har jag försökt peka på alla de åtgärder vi vidtar för att effektivitetsgranska verksamheter. Det var inte någon som ens ville lyfta fram de frågorna, men det är naturligtvis ointressant.
Ja, jag är rätt stolt över det här med mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten. Jag skulle skämmas om jag lät den växa sig så stark som ni lät den växa under förra perioden. Om jag såg till att man lade ned polisstationer och lät Hells Angels och andra öppna verksamhet i centrala kommundelar, vilket det finns bra exempel på, skulle jag tycka att det var pinsamt. Ert lysande förslag var att ha ett svenskt FBI på Kungsholmen.
Det skulle finansieras genom att man drog in de två specialresurser som fanns i de tre storstadsmyndigheterna där vi trots allt hade några som kunde de här frågorna. Ovanligt dumt! Man kan inte lösa problem i Göteborg genom att sätta folk på Kungsholmen.
Min uppfattning och regeringens uppfattning var att vi i stället måste se till att förstärka insatserna genom att särskilt utbilda poliser och placera dem på fler enheter. Vi lät polisen själv fundera över hur det skulle se ut, och då insåg man att man inte ville ha det bara i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det har tyvärr fått växa till sig grov organiserad brottslighet i Bergslagen och ändå upp i Norrbotten. Vi var tvingade att göra någonting.
Man ville också ha förstärkt underrättelseverksamhet och underrättelsecentrum. Det byggs nu upp sådana. Man såg nödvändigheten av att trygga demokratin i kommuner och landsting, hos tidningar och andra. Ett förslag som dök upp var att i särskild ordning använda Säpos kompetens på det området för hot- och riskbedömningar och för att bygga upp en bättre verksamhet när det gäller säkerheten där.
Jag skulle kunna ge fler exempel, som samverkansinitiativ, konkreta saker för att få kommuner och olika myndigheter att samverka för att bättre kunna motverka den här typen av kriminalitet. Vi har precis satt i gång ett arbete för att titta på entry, det vill säga den målmedvetna rekryteringen av unga människor som en del av de här grupperingarna ägnar sig åt. Carin Götblad utreder vad vi kan göra bättre. Hon ska också titta på frågan om exit. Vad gjorde ni åt det? Folk som har dragits in i den grova organiserade brottsligheten har det svårt. Det är svårt att komma igen efter att ha suttit inne. I vissa fall är återfallsfrekvensen 80 procent. Det är ingenting som ni kan vara stolta över. Vi behöver göra mer i kriminalvården.
Den som har varit medlem i en av grupperingarna har ibland särskilt stora svårigheter, och då vet man inte vad man ska göra. Jag vet en kille som satt och grät hos en myndighet för ett tag sedan därför att han hade bestämt sig för att göra någonting annat av sitt liv och vittnade i en ganska besvärlig rättegång. Polisen visste inte vad man skulle göra och säga till honom. Var skulle man skydda honom? Det fanns inga svar, ingen visste någonting. Polisen fick själv snickra ihop någon typ av skyddslösning. Här har vi genom ett intensivt arbete sett till att komma med förslag och satt på plats flera åtgärder för att skydda hotade personer. Det måste göras mer för att motivera människor som har varit med i de här organisationerna. Det håller vi nu på att arbeta med.
Man kan säga: Ni borde utreda en omorganisation av polisen. Herregud! Jag tycker att det är mycket viktigare att se till att de poliser vi har kommer ut på gator och torg, jagar bovar och ser till att vi får någon ordning. Vi kommer att prioritera verksamheterna under den här perioden, och så kan ni fundera över hur ni vill organisera overheadbilderna.
(Applåder)
Anf. 63 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Du behöver betydligt större stöd än det här, Beatrice Ask. Du är nämligen den minister som har dragit på sig det största underskottet någonsin. Det fattas pengar, får vi höra, till den organiserade brottsligheten. Då får vi höra dig säga: Jag är ganska stolt. Vad är du ganska stolt över - att du misslyckats så kapitalt, att du varit den minister under vår hundraåriga historia med justitieministrar som har kört ekonomin från ett överskott till 787 miljoner kronor i underskott på två år. Och du är ganska stolt!
Vad tror du att poliser ute i länen känner när de hör ministern säga: Jag är ganska stolt? De ser hur deras verksamhet, som vi talar om, måste präglas av ständiga möten om hur man ska bespara, dra ned, hur civilanställda ska minska i antal. Så hör man en minister säga: Jag är ganska stolt.
Förstår inte du, Beatrice Ask, att du kommer att vara alldeles ensam snart om din egen historieskrivning. Varför säger du inte i stället att ni har bekymmer, men du hoppas att det blir bättre? Då kommer du att bli tagen på allvar i rättsväsendet på ett helt annat sätt än vad som sker nu. Jag försäkrar dig att oron är gigantiskt stor. Jag sade till dig tidigare om rikspolischefen: Gör du ingenting nu kommer han att avgå. Han avgick två dagar efter. Du har sagt att det är jag som piskar upp stämningen. Jag sade i åklagarfrågan: Du måste göra någonting nu, annars får brottsoffren rättegångarna inställda. Det blev precis så. Jag sade: Polisens ekonomi är i kris. Nej, du överdriver, sade du. 787 miljoner i underskott, och inga pengar är säkrade för den organiserade brottsligheten. Svaret är: Jag är ganska stolt. Du hör själv hur det låter, och det kommer att sättas på pränt och skickas ut till polisorganisationen och övriga rättsväsendet, och då tror jag inte att du kommer att vara "ganska stolt" framöver. Tack för den här debatten!
Anf. 64 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag tror säkert att Thomas Bodström och Socialdemokraterna kommer att skicka ut både den ena och den andra pamfletten för att svartmåla svensk polis. Bilden av att svensk polis skulle sitta i interna möten och diskutera sina interna organisationsbekymmer och budget är faktiskt direkt lögnaktig. Polisen är bra mycket mer aktiv än så. Framför allt är det väldigt många poliser som arbetar med verksamheter ute bland medborgarna. Det är fler än när du var justitieminister, och det är jag stolt över. Jag är glad över att vi har en medveten inriktning på att fler poliser ska anställas och att fler ska arbeta ute. Jag är också stolt över att vi kommer att ha fler civilanställda i slutet av det här året om prognoserna slår rätt än vad det var när du lämnade skutan.
Jag tycker också att det är väldigt viktigt med ekonomin och budgetfrågorna. Men jag har till skillnad från dig ett stöd från statsministern i fråga om huvudinriktningen. Vi är helt överens, statsministern och jag och hela regeringen, om ambitionshöjningen vad gäller hur många poliser vi ska ha i den svenska polisorganisationen. Vi har också helt klart för oss att poliserna ska ha både lön och möjlighet att arbeta på ett bra sätt.
Vi gör en genomlysning av effektiviteten i organisationen, som tyvärr inte gjordes under tidigare regeringar. Jag tror att det är nödvändigt. Sedan får vi återkomma och se vad vi behöver rätta till.
Däremot, och det var det interpellationen handlar om, är inte vår huvudprioritering, som tydligen är den socialdemokratiska, att sätta i gång en utredning och en organisationsöversyn. Våra verksamheter förändras och utvecklas successivt, det gör också polisens. Det växer underifrån olika typer av strukturer och samarbeten. Det tycker jag är bra, men vi kommer inte att ägna kraft åt interna möten så länge jag är minister. Vi ska ägna oss åt att faktiskt bekämpa den brottslighet som gör att många människor just nu är rädda för att gå ut, är rädda för vad som händer deras barn. Där finns det mycket kvar att göra. Då behövs de 20 000 poliserna.
(Applåder)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.