Anf. 23 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Tack, Beatrice Ask! Jag som är ute mycket i rättsväsendet möter frustrerade poliser, åklagare och människor inom kriminalvården. Jag kan säga att när de hör orden "största satsningen någonsin" blir de otroligt förbannade, Beatrice Ask.
För det första är det inte sant. Det gjordes en betydligt större satsning under förra mandatperioden. Som vi har sagt tidigare är det förstås väldigt illa när en justitieminister slarvar med sanningen. Jag är förvånad över att du fortsätter att upprepa detta när riksdagens utredningstjänst har konstaterat att det du säger är fel.
För det andra, och framför allt, finns det en frustration över detta. Vi kommer in på det i senare interpellationer. Åklagare sägs upp, och civilanställda sägs upp. Kriminalvården brottas med ett gigantiskt underskott. Då är frågan: Ska man sitta med armarna i kors, eller ska man göra någonting ordentligt? Det ska inte bara vara översyn och en ny lag, som påbörjades under vår tid. Det är klart att det är bra; det är ju löpande verksamhet. Men man måste göra någonting ordentligt.
Vi vet att det handlar om väldigt mycket när man ska hantera en budget. Det är en gigantisk budget. Kostnaderna är stora. Det är som ett stort företag. För att kunna hålla budget var vi tvungna att se till att vi fick förändringar för att man skulle kunna spara pengar och utnyttja dem på bästa sätt. Därför genomförde vi under förra mandatperioden en stor förändring när det gäller Åklagarmyndigheten och gick från sex myndigheter till en enda. Inom Kriminalvården gick vi från 37 enheter till en enda. Inom domstolarna genomförde vi också stora reformer. Vi sade att under den här mandatperioden skulle polisorganisationen ses över.
När det då blev en borgerlig regering trodde vi, eftersom Moderaterna faktiskt hade sagt att också de ville se över möjligheterna till
en
myndighet, att ni i alla fall skulle undersöka saken. Man skulle i alla fall kunna se om det skulle bli några förbättringar och om man skulle vinna något på detta. Det kan finnas nackdelar och fördelar med en organisation. Men ni gör inte någonting alls, Beatrice Ask! Det har blivit ditt signum på rättsområdet. Ni sitter bara med armarna i kors och gör lite utredningar, lite översyner och så vidare. Men ni vågar aldrig fatta de svåra besluten. Det gagnar ingen. Då får vi den frustration som jag talar om ute i polisorganisationen och de besparingar som nu sker överallt.
Man ska inte göra organisationsförändringar för sakens skull; det är jag den första att säga. Men om man kan vinna något, till exempel att kunna minska den onödiga administrationen med 37 myndigheter, som vi har i dag inom polisen, till en måste man i alla fall väga för- och nackdelarna. Sedan kan det förstås vara så att nackdelarna ändå överväger, och då ska man inte göra det. Men det är mycket märkligt att Beatrice Ask, som skröt i en artikel häromdagen om att Moderaterna var de som först ville genomföra en myndighet, samtidigt säger att man inte ska göra något under den här mandatperioden.
Vi som har ganska god inblick i hur strategin fungerar vet att ni vill tala om poliserna som är ute på gatan och om högre straff. Ingenting får skymma det. Men den strategin är förödande för polisorganisationen, Beatrice Ask. Den skapar också en stark irritation. Ni sätter strategin före det som är de enkla budskapens politik i stället för att göra det som verkligen behövs och verkligen ta strid och ta en ordentlig diskussion.
Därför vill jag avsluta det här inlägget med en fråga. Ni säger nu, och har sagt i opposition så länge, att ni vill ha en enda myndighet. Hur kommer det sig då att ni gör så här när ni nu får chansen under fyra år? Att ni inte genomför det är en sak, men ni lyfter inte ens ett finger för att se om det finns fördelar att vinna med det förslaget.