Poliskostnader i samband med publika evenemang
Interpellation 2005/06:416 av Johansson, Bengt-Anders (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-05-18
- Inlämnad
- 2006-05-18
- Besvarad
- 2006-06-07
- Sista svarsdatum
- 2006-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 maj
Interpellation 2005/06:416 av Bengt-Anders Johansson (m) till justitieminister Thomas Bodström (s)
Poliskostnader i samband med publika evenemang
Ökade kostnader för polisens bevakning i samband med stora evenemang har blivit alltmer märkbara. Inte minst syns detta i redovisningar av hur polisen använder sina resurser.
När det gäller tillämpningen av reglerna för när kostnaderna för polisbevakning ska belasta den enskilda arrangören och när det offentliga ska betala tycks det ofta göras olika bedömningar. Det ena arrangemanget som tycks snarlikt ett annat behandlas olika beroende på var i landet man befinner sig. Dessutom är associationsformen för respektive arrangör betydelsefull. Detta oberoende av att omsättning och vinster vid arrangemangen är lika.
Detta anser jag vara oacceptabelt och det väcker också frågor sett från allmänhetens uppfattning om rätt och fel. Inte heller ur rättvisesynpunkt är detta acceptabelt.
Ett konkret och aktuellt exempel är motorcykelträffen Swedish Bike Meet. Denna träff för motorcykelentusiaster som under flera år arrangerats på High Chaparral i Gnosjö betalade 85 000 kr för polisbevakningen fram till 2004. På bara ett par år har avgiften höjts till 900 000 kr och nu begär polisen 1 700 000 kr. Denna hantering är orimlig och har bland annat lett till att Swedish Bike Meet nu troligen tvingas att flytta till Danmark.
Jag tar upp exemplet med Swedish Bike Meet inte för att jag förväntar mig att justitieministern i detalj ska klargöra förhållandet där. Däremot kommer många frågor när man försöker förstå logiken i exempel som det med Swedish Bike Meet. Är det till exempel rimligt att anordnarens associationsform är avgörande, oavsett vilken grad av kommersialism som präglar ett evenemang? Är det rimligt att bevakningsinsatsen inte kan ifrågasättas när arrangören ska betala?
Jag utgår från att justitieministern är angelägen om att skapa en rättvisare tillämpning samt att arrangemang som Swedish Bike Meet och en mängd andra även framdeles ska kunna genomföras i Sverige.
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att genomföra en förändring av regelverket kring kostnadsansvaret för bevakning av olika publika arrangemang?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka möjligheterna för olika arrangörer av publika evenemang att genomföra dessa i Sverige, så att inte evenemang på grund av kostnader för bevakning tvingas att flytta utanför Sverige?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:416
Webb-tv: Poliskostnader i samband med publika evenemang
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:136 Onsdagen den 7 juniProtokoll 2005/06:136 16 § Svar på interpellation 2005/06:416 om poliskostnader i samband med publika evenemang
Protokoll från debatten
Anf. 83 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Bengt-Anders Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att genomföra en förändring av regelverket kring kostnadsansvaret för polisens bevakning av olika publika evenemang. Han har vidare frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att öka möjligheterna för olika arrangörer av sådana evenemang att genomföra dessa i Sverige, så att inte dessa på grund av kostnader för bevakning tvingas att flytta utanför Sverige.
Det är viktigt att Sverige är en mötesplats för olika typer av evenemang som lockar publik och väcker intresse hos allmänheten.
Jag anser att lagstiftningen kring vem som ska stå för bevakningskostnaden i samband med evenemang fungerar bra. En viktig del i lagstiftningen är att den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning ska ersätta polismyndighetens kostnader för ordningshållningen vid tillställningen. Jag tycker att det är en rimlig ordning att kommersiella arrangörer, till skillnad från ideella föreningar, står för sina egna kostnader.
Det är alltid polismyndighetens uppgift att svara för allmän ordning och säkerhet om de resurser som arrangören tillhandahåller inte skulle visa sig vara tillräckliga. I den mån polisen kan begära ersättning från arrangörer berör det endast den personal som finns inne på eller i omedelbar anslutning till det område där tillställningen hålls. Ordningshållning utanför detta område är givetvis inte arrangörens ansvar utan är förbehållet polisen, även i de fall en ordningsstörning kan förväntas uppkomma som en direkt följd av en anordnad tillställning av något slag.
På Rikspolisstyrelsen pågår för närvarande en översyn av den praxis som utvecklats hos polismyndigheterna kring kostnadsansvaret för polisbevakning vid evenemang. Jag är beredd att vidta åtgärder för att förtydliga gällande regelverk om jag finner det nödvändigt.
Anf. 84 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! För att justitieministern ska vara medveten om det tänkte jag lägga upp det så att jag först beskriver effekterna av det som just nu pågår och i mitt andra inlägg för ett litet resonemang.
Jag kommer från Gnosjöregionen och är van vid att idéer inte bara förblir idéer utan också förverkligas. High Chaparral i sig själv är ett typiskt sådant exempel. Att bygga ett stort fort mitt ute i en mosse utanför Hillerstorp trodde ingen människa skulle gå, men nu finns det på plats. Samma sak gäller formel 1-banan i Anderstorp, där man trodde att människor var spritt språngande galna, men nu har vi den enda formel 1-godkända banan i Skandinavien just i Anderstorp.
Swedish Bikemeet är ett mötestillfälle för ca 10 000 motorcyklister i åldern 35-70 år från hela Sverige och norra delen av EU. Det man har gemensamt är att man tycker att det är skoj att åka motorcykel och umgås. Nu på fredag, om två dagar, är det en sorgens dag på High Chaparral. Då är det 10 000 sörjande som inte kan uppleva årets Swedish Bikemeet, som de har varit vana vid. Man försöker kompensera detta genom att erbjuda gratis camping, och vi får se vad det blir av detta. I den lokala tidningen har man bland annat gjort en runsten över detta. Det är lite grann så människor i trakten känner det.
Orsaken är alltså att polisbevakningskostnaderna sänkte hela arrangemanget. Fram till 2004 var kostnaden 85 000 kr per år. Från och med 2005 steg den till 900 000 kr, och det berodde bland annat på att timtaxan för polisen höjdes från 225 kr i timmen till 730 kr - en höjning på 324 %. Det var regeringen som höjde den timkostnaden, inte polisen själv.
År 2006, det år vi nu är inne på, skulle det kosta 1,7 miljoner kronor. Det var polismyndighetens förslag. Länsrätten sänkte det till 600 000, och kammarrätten avgjorde i sin dom beloppet till 1,2 miljoner. Då ska man komma ihåg att utöver detta ska arrangören betala ungefär 500 000 för egna vakter inne på området. Länsrätten uttalade att polismyndigheten har otydliga regler på det här området.
Hela arrangemanget riskerar nu att åka i väg till Danmark.
Godtyckligheten, herr justitieminister, är påtaglig. Det är beroende på var i landet man befinner sig och vilken polismyndighet som är ansvarig. Det handlar om ifall det är på detaljplanelagt område eller inte. Det handlar om ifall det är en offentlig tillställning eller en allmän sammankomst. Det är frågan om det är kommersiellt eller ideellt.
Med denna oreda säger alltså justitieministern att han är nöjd och att lagen fungerar bra.
Jag ska ställa tre ganska konkreta frågor. Anser justitieministern att bevakningskostnaderna bör vara förutsägbara åtminstone två år före ett större evenemang? Anser justitieministern att det är rimligt att de som ska vara med och betala också har en möjlighet att påverka bemanningen? Varför pågår det en utredning inom Rikspolisstyrelsen om det nu fungerar så bra som justitieministern påstår?
Anf. 85 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det skulle naturligtvis vara helt olämpligt om vi började recensera en enskild dom. Då skulle vi begå grundlagsbrott, och det tror jag inte att vare sig Bengt-Anders Johansson eller jag tycker är önskvärt. Det är domstolen som har dömt, och det ska falla tillbaka på domstolen, som själv ska motivera det. Jag tänker i varje fall inte medverka till den typen av grundlagsbrott.
Vi vet mycket väl att det var speciella omständigheter som gjorde att polisen ansåg att det behövde tas ut extra avgifter. De har redovisat dem. Det kanske vore klädsamt att nämna de omständigheterna, som Bengt-Anders Johansson känner väl till. Det var ingen slump att polisen själv ansåg att det skulle vara högre kostnader. Vi kanske kan vänta oss ett svar i nästa inlägg.
Det är klart att man ska ta hänsyn till samtliga omständigheter, vilket man också har gjort här. Så ska det vara. Det är inte lagarna eller reglerna som det är fel på i första hand. Däremot kan det, som jag sade, vara så att praxis måste bli tydligare. Om det är praxis som måste bli tydligare behövs det inga lagändringar i första hand, men om det skulle visa sig vara så är jag beredd att vidta de åtgärder som behövs. Men först måste Rikspolisstyrelsen se om man kan ordna det genom en tydligare och mer konsekvent praxis.
Anf. 86 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! De speciella omständigheter som justitieministern pratar om, dolda i dimmor här, utgår jag från är att några namnkunniga motorcykelgäng brukar bevista de här tillställningarna. Om det skulle vara orsaken till en förhöjd kostnad för arrangören är det sällsynt olämpligt att det är en privat arrangör som ska betala för att bevaka speciella grupper i samhället. Dessutom utgör den här gruppen en sällsynt liten minoritet - det rör sig om 50-60 personer bland 10 000. Jag tror att den bevakningen hade kunnat ordnas utan arrangörens bekostande.
Jag skulle vilja gå in på ett lite mer allmänt resonemang när det gäller den här typen av arrangemang, eftersom justitieministern vidhåller att han är nöjd med den nuvarande lagstiftningen. Därför hoppas jag att vi kan ta ett resonemang ganska förutsättningslöst.
Låt oss slå fast att alla evenemang, oavsett vad det är, som har en knytning till att utveckla, bevara och befästa vår demokrati självklart inte ska belastas med några kostnader, så att det inte råder någon tvekan på den punkten.
Det måste naturligtvis finnas en folklig förankring, och det måste vara begripligt. Då kan man börja fundera: Var går gränsen mellan ideellt och kommersiellt? Det är få som har lyckats reda ut det på ett riktigt bra sätt. Den nuvarande tillämpningen lämnar en hel del i övrigt att önska.
Om vi då tar det kommersiella: Är det associationsformen eller handhavandet som bör vara riktmärket?
Vi kan säga så här: Så fort man har en inträdesavgift eller en biljettavgift tar man upp det för att täcka en kostnad.
För att man ska vara säker på att täcka en kostnad måste man se till att det finns en plusmarginal. Åtminstone vi som har sysslat med företagande och andra verksamheter där det måste gå ihop har lärt oss det sedan barnsben. Det innebär att det handlar om ett överskott eller en vinst. Det är lite grann beroende på vilket läger man befinner sig i vilket ord man vill använda. Men det handlar om att man får in mer pengar än vad kostnaderna är. Och den vinsten kan vara olika stor.
Jag påstår att så fort man tar inträde är det en kommersiell grund i arrangemanget som sådant. Det innebär att man tar ut en avgift som någon väljer att betala eller avstå från. Det beror på attraktionen och på hur mycket det kostar. Det är en fri marknad. Då påstår jag att det är kommersiellt.
Vi kan jämföra det med ishockey, fotboll, tennis eller en popgala. Det är artister eller spelare och arrangörer som tjänar pengar, och det är mångmiljonbelopp både för enskilda och arrangörer i det här sammanhanget.
Då är min fundering så här: Skulle inte justitieministern kunna vara med på att diskutera att så fort man tar en inträdesavgift skulle det kunna betraktas som kommersiellt och med det som utgångspunkt avföra den här mycket otydliga gräns som nu tillämpas på vad som är ideellt och vad som är kommersiellt? Skulle det inte kunna vara en utgångspunkt?
Sedan kommer nästa steg. Det är naturligtvis polisens bedömning av bevakningsinsatsen. Men det är få som begriper det nuvarande upplägget.
Anf. 87 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det är alltid risk för en viss upprepning. Men det blir ju så när frågorna kommer igen.
Nej, jag anser att vi har en bra grund för skillnaden när det gäller kommersiella evenemang och ideella evenemang. Det är ju så enkelt att det drivs i vinstsyfte i det ena fallet och inte i det andra.
Däremot, återigen, har det funnits otydligheter i den praxisbedömning som polisen har gjort i olika delar av landet. Det är därför som RPS nu gör den här praxisgenomgången. Om det skulle visa sig att det behövs regeländringar är jag beredd att vidta de åtgärder som behövs. Men det kommer sannolikt med enhetlig praxis inte att vara några oklarheter. Då vore det ganska onödigt att ha påbörjat ändringar när detta senare skulle visa sig.
Anf. 88 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Det blir naturligtvis en upprepning när inte ministern är beredd att föra ett resonemang utan bara konstaterar helt kort att det är bra som det är, och om det nu inte skulle vara så bra som det är kanske han skulle kunna medverka till en praxisförändring. Jag tycker nog att jag om den kartbild över landet på hur det här tillämpas kan använda fyra ord som börjar på o. I vissa fall är det oskäligt, i vissa fall är det okänsligt, i vissa fall är det oförskämt, och det är också onyanserat.
Dessvärre kan jag nästan använda samma ord om justitieministerns sätt att hantera den här frågan. Jag står inte här som representant för mig själv. Jag står här som ombud för ett antal väljare som är mycket indignerade över justitieministerns handhavande av sitt område. Det ingår i justitieministerns område att tillse att det här fungerar på ett bra och riktigt sätt. Där har uppenbarligen justitieministern misslyckats, eftersom vi måste driva det via domstolar för att ta rätt på vad det är som ska fungera bra eller mindre bra. Det är djupt beklagligt.
Dessutom fick jag inte några som helst svar på mina inledande frågor - men det finns ju fortfarande möjlighet - om det ska vara förutsägbart, exempelvis i två år före, för en arrangör som har stora arrangemang så att man kan förutse detta, likaså om det ska vara rimligt att man kan få påverka bemanningen när man är med och betalar. De frågorna tycker jag åtminstone att ministern kunde svara på.
Anf. 89 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det vore inte särskilt lämpligt att ha en absolut fast gräns. Det kan ju ändra förutsättningarna ganska kraftigt, till exempel genom arrangörens medverkan. Då vore det orimligt att man skulle vara fastlåst vid den första uppgjorda kostnaden.
Självklart ska det vara förutsägbart. Återigen, jag tror att det vore bra om interpellanten kunde förklara systemet. Man har ett ansvar som riksdagsman att förklara vad en justitieminister har för ansvar och på vilket sätt man påverkar enskilda domar. Det tycker jag är ett minimum av vad man kan kräva. Det utgår jag från också kommer att ske i det här fallet.
Återigen, man måste skilja på lagstiftning och praxis. Det är inte praxis som jag nu ska ändra åt Rikspolisstyrelsen. Det vore lika olämpligt det. Däremot, om det skulle visa sig att praxisgenomgången kommer fram till att reglerna behöver ändras ligger det då på mitt ansvar. Det är viktigt att vi håller reda på de olika rollerna. Det ligger ett stort ansvar på Sveriges riksdagsmän att kunna åtskilja olika ansvarsområden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.