poliser i civil krishantering

Interpellation 2000/01:446 av Lilliehöök, Anna (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-04-27
Anmäld: 2001-05-08
Besvarad: 2001-05-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 april
Interpellation 2000/01:446
av Anna Lilliehöök (m) till justitieminister Thomas Bodström om poliser i civil krishantering

Sverige har i EU-samarbetet varit pådrivande vad gäller civil krishantering. Under Sveriges ordförandeskap i EU, har Sverige särskilt arbetat för detta.

De civila insatserna vid konflikt och kris innebär ofta insatser inom rättsväsendet, civilpoliser, domare och åklagare. Det är ofta svårt att organisera dessa insatser då de människor det handlar om redan är sysselsatta i olika viktiga funktioner.

Det har visat sig svårt för EU:s länder att leva upp till sina ambitioner när det gäller civila insatser. Ett problem är sambandet mellan militär, utrikesförvaltning och myndigheter inom rättsväsendet.

Det är också polisbrist i många EU-länder. I Sverige anser polisen att det behövs 19 000 poliser, men det finns 16 000@17 000. Bristen är flera tusen poliser. Det är givetvis svårt att ta ut poliser till internationella insatser.

För att leva upp till åtaganden om civil krishantering behöver det finnas en marginal i organisationen, så att poliser kan tas ut till internationell tjänst. Särskilt viktigt är detta i Sverige, som ses som ett föregångsland inom civil krishantering.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieministern:

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att polisorganisationer ute i landet ska ha tillräckligt många poliser, så att rekrytering till internationella insatser kan säkras?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:446

Webb-tv: poliser i civil krishantering

Protokoll från debatten

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 30 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Jag vet att Kerstin-Maria Stalin inte har någon replik kvar. Jag ska därför avstå från att formulera mig så som jag känner och i stället vara lite artigare. Kerstin-Maria Stalin har fel när hon säger att analysarbetet har gjorts efteråt. Riksdagen beställde att vi skulle ta fram ett förslag om en automatisk balansering. Man beställde inte att det skulle vara en sådan, utan att vi skulle ta fram ett förslag om det. Innan det förslaget lades fram har vi ägnat åtskilliga timmar, med de förnämsta experter vi kan få tag på, åt att ta fram ett bra och stabilt förslag. Det är det som riksdagen nu kan ta ställning till, med alla de förut- sättningar man kan skaffa sig.

ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Anf. 31 ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Fru talman! Bakgrunden till detta ärende ligger så långt bak i tiden som 1984, då riksdagen tillsatte en parlamentarisk kommitté med uppdrag att göra en samlad genomgång av reglerna inom ATP-systemet. I ett delbetänkande 1989 behandlades bl.a. frågan om tidpunkten för avgångsskyldighet med pension. Där föreslogs att åldersgränsen i 33 § lagen om anställ- ningsskydd skulle höjas från 65 år till 67 år. Det föreslogs också att det även fortsättningsvis skulle vara möjligt att i avtal reglera tidpunkten för avgångsskyldighet. Dock poängterades att avtalen så långt som möjligt ändrades i enlighet med den före- slagna lagändringen. Vidare påpekade Pensionsbe- redningen att om inte avtal ändras bör ytterligare åtgärder prövas, däribland tvingande lagstiftning. Vi kan då konstatera att avtal om förlängd av- gångsskyldighet i någon omfattande utsträckning inte tecknats. Vi socialdemokrater fullföljer därför vår överenskommelse i Pensionsberedningen. Fru talman! 1998 beslutade riksdagen om refor- merade regler för ett nytt ålderspensionssystem som bygger på en överenskommelse mellan fem av riks- dagens partier - socialdemokrater, moderater, krist- demokrater, centerpartister och folkpartister. Genom reformen har det skapats ett ålderspensionssystem som är mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen, där grunden för den enskildes pensionsskydd även i framtiden är ett obli- gatoriskt offentligt system som omfattar såväl ett standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft inga eller låga för- värvsinkomster. Det är viktigt att säga som inledning till detta ärende, vilket behandlar rätten att arbeta till 67 års ålder. Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttran- de att det rent allmänt är både angeläget och önskvärt att det ska vara möjligt, för den som så vill, att arbeta till i vart fall 67 års ålder, eftersom den inkomstgrun- dade ålderspensionen i det nya systemet, till skillnad från ATP-systemet, grundas på livsinkomstprincipen. I och med övergången till det nya ålderspensions- systemet är det sannolikt att vissa personer kommer att vilja fortsätta att förvärvsarbeta även efter 65 år för att förbättra sin pension. Det är dock viktigt att framhålla att även i fort- sättningen har alla som så önskar rätt till garantipen- sion från 65 års ålder på samma sätt som i dag, lik- som förtidspension eller motsvarande för den som av medicinska orsaker blir arbetsoförmögen före 65 års ålder. Ingen som inte vill är tvungen att jobba efter 65 års ålder utan har rätt till pension. Fru talman! Den nya lagregeln om ålder för av- gångsskyldighet i lagen om anställningsskydd är tvingande. De kollektivavtal som står i strid mot den nya bestämmelsen blir efter en tid ogiltiga. Därför har det i vissa remisser påtalats att det bryter mot svensk tradition och ILO-konventioner. Liksom regeringen anser utskottet att frågan är bäst lämpad att lösa genom kollektivavtal. Det är därför att beklaga att parterna inte har gjort några försök att reglera frågan trots att den har varit aktuell och diskuterats i mer än tio år. Det är riktigt, som Vänsterpartiet framhåller, att man i Sverige under lång tid låtit arbetsmarknadens parter avtala om villkoren på arbetsmarknaden och att tvingande lagstiftning har undvikits. Men denna prin- cip är inte utan undantag. Det finns regler som parter- na inte har rätt att förfoga över. Det gäller grundläg- gande principer som arbetstagarbegreppet, kravet på saklig grund för uppsägning och skyddet mot vissa former av diskriminering. Men vi delar vänsterns uppfattning att ingrepp i gällande kollektivavtal bör undvikas så långt som möjligt. Utskottet kan dock liksom regeringen konstatera att kollektivavtalen kan vara formulerade på många olika sätt och med olika förlängningsklausuler som kan göra det svårt att utläsa när avtalen löper ut. Om man ansluter sig till pensionssystemets prin- ciper och till att det ska vara möjligt för den enskilde att kunna arbeta i hög ålder blir det därför ofrånkom- ligt att i det läge som nu råder sätta avtal åt sidan som begränsar denna möjlighet och rättighet för den en- skilde arbetstagaren att arbeta till 67 års ålder. Men det är också viktigt att understryka möjlig- heten att i avtal bestämma ålder för när en arbetstaga- re har rätt att avgå med pension. Inget hindrar att avtala om lägre pensionsålder än 67 år. Fru talman! Propositionen är, som jag tidigare sagt, en del av en överenskommelse mellan fem par- tier. Vår uppfattning är därför att det inte skulle be- höva finnas några motioner från de partier som med- verkat i överenskommelsen. Det är ändå så att motioner skrivits. Motion A15, en moderat motion, tar upp frågan om att helt avskaf- fa åldersgränserna för läkare, sjukgymnaster och tandläkare. Vi anser i likhet med vad socialutskottet sagt i sitt remissvar att det är väsentligt att möjlighe- ten att arbeta efter 65 års ålder är reell och att inte andra regler motverkar detta, men vi vill inte föreslå någon ytterligare höjning av åldersgränserna för vissa grupper. Vi yrkar därför bifall till vår reservation nr 7 och avslag på motion A15. Fru talman! Vi socialdemokrater motsätter oss tillsammans med Vänsterpartiet det turordningsun- dantag som riksdagen beslutade om hösten 2000 och som trädde i kraft vid årsskiftet. Det innebär att två personer får undantas från turordningen i företag med mindre än tio anställda. Lagen om anställningsskydd är en skyddslagstift- ning till gagn för den svagaste parten i ett anställ- ningsförhållande. Vi ser det därför som viktigt att objektivitet och rättssäkerhet iakttas när beslut ska fattas som får så ingående konsekvenser som en upp- sägning. Den nya lagregeln som infördes vid årsskiftet ger utrymme för godtycke och rubbar maktbalansen mellan parterna till arbetsgivarnas fördel. Den bör därför upphävas och ersättas med den regel som gäll- de före årsskiftet. Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till ut- skottets förslag i betänkandet och reservation nr 4 om turordning för småföretag och reservation nr 7 om avskaffande av åldersgräns för läkarvårdsersättning.

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 32 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Det betänkande som vi nu har att hantera är avhängigt den pensionsuppgörelse som träffades för ett antal år sedan och som Anders Karls- son här har gått igenom. Det är också mot den bak- grunden som de olika partiernas positionering sker, och det är heller inte överraskande. Vi i Vänsterparti- et har i ett särskilt yttrande utvecklat vår syn på det nya pensionssystemet och dess effekter. I ett TT-meddelande förra veckan kunde vi också läsa en ganska målande beskrivning om förslaget. Det beskrevs som en beställning från Genomförande- gruppen. Man säger vidare att förslaget ska ge alla möjlighet att tjäna in lite mer pengar i det nya pen- sionssystemet. Förslaget har kraftigt kritiserats såväl av facket som arbetsgivare. Det är en kritik som Vänsterpartiet delar. Vänsterpartiet yrkar i konsek- vens med detta avslag på hela det föreliggande för- slaget. Det förslag som nu ligger är ett avsteg från den praxis som hittills varit gällande på den svenska ar- betsmarknaden då lagstiftningen varit dispositiv. Nu vill man helt enkelt förbjuda arbetsmarknadens parter att teckna avtal som innebär pensionsavgång före 67 års ålder. Det var en ordning som skapade förutsätt- ning att ta hänsyn till olika yrkens möjligheter och förutsättningar. För exempelvis gruvarbetare är pensionsåldern 60 år. Bara cirka hälften av underjordsarbetarna orkar jobba till 60 år. Inom många yrkesområden är den faktiska avgångsåldern från arbetsmarknaden väsent- ligt lägre än 65 år beroende på arbetets art. Dessa grupper har knappast någon glädje av denna föränd- ring och inte heller någon möjlighet att förbättra sin pension genom det föreliggande förslaget. Det innebär också en konflikt med det faktum att Sverige har ratificerat ILO-konventioner om organi- sationsrätt och förhandlingsrätt. Detta förhållande har också kraftfullt markerats av de fackliga organisatio- nerna i landet. Vänsterpartiet menar att avtalsfunktio- nen sådan den är i dag är en omistlig del av den sam- lade välfärdspolitiken i landet. Om det nya pensionssystemet är så dåligt att människor behöver jobba lite längre för att få en dräglig pensionsnivå ligger det grundläggande felet i pensionssystemet och inte inom det område som vi debatterar och ska besluta om i dag. TCO pekar också i sitt remissvar på risken med förstärkta utstötnings- mekanismer när kollektivavtal rivs upp. Man pekar särskilt på den förändring som trädde i kraft den 1 januari med undantagsreglerna där inte rättslig prövning är möjlig. Det finns dessutom inte längre möjlighet för central prövning vad gäller upp- sägning av äldre arbetskraft. Facket har alltså små möjligheter att agera vid godtyckliga uppsägningar. Detta är synpunkter som helt och fullt delas av Vänsterpartiet. Det är heller inte, precis som Anders Karlsson påpekade, så länge sedan vi debatterade dessa frågor i kammaren. Vi pekar i vår motion och i våra reservationer ut saker som vi upplever kan bli problematiska med denna förändring, varför jag inte nu ska orda så mycket kring det. Jag bara noterar att det kan uppstå situationer som innebär att en avgång från arbetslivet blir mindre värdig än vad den är i dag. Det kan också innebära att jag inte heller får möjlig- het att ta del av arbetsmarknadspolitiken även om jag skulle vilja stanna kvar inom arbetsmarknaden till 67 års ålder. När det gäller frågan om jämlikhet saknas exem- pelvis aspekter från JämO. Han har helt enkelt avstått från att yttra sig. Man kan ställa frågan: Hur ska vi tolka det? Om ambitionen från samhällets sida är att männi- skor i någon utsträckning ska kunna jobba närmare den faktiska pensionsåldern måste det till andra åt- gärder än de som i dag föreslås. Man behöver helt enkelt anpassa arbetsmarknaden efter människors möjlighet. Det handlar då om den mängd tid man arbetar mätt i dygnsmått. Det handlar om att återinföra ett delpensionssystem så att anställda kan vara kvar på arbetsplatserna i den utsträckning de har kraft och ork till. Det handlar om att skapa arbetsorganisationer och arbetsmiljöer så att människor inte förbrukas genom sitt arbete. Fru talman! Vänsterpartiet har till detta betänkan- de lämnat sex reservationer. Självfallet står vi bakom samtliga dessa reservationer. Men för tids vinnande ska jag bara yrka bifall till reservationerna 2 och 6. Jag kan ändå nu nämna att vi självfallet också kom- mer att rösta för reservationerna 4 och 7 i kammaren.

ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Anf. 33 ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Fru talman! Carlinge tar upp frågan om bl.a. gruvarbetarnas rätt att gå i pension tidigare än vid 65 års ålder. Men vi kan väl ändå vara överens om att det fortfarande - som det står i lagen - finns möjligheter och rättigheter att teckna ett kollektivavtal med tidi- gare pensionsavgång än vid 67 år? Den enskilde äger dock rätt att, om han eller hon så vill, jobba kvar till 67 års ålder. Är vi överens om det?

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 34 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Anders Karlsson ger naturligtvis en riktig beskrivning. Rätten föreligger. Men då handlar det om att vi övergår från ett system med kollektiva avtal till individuella avtal. Det har naturligtvis alltid sina risker, och det är svårt att uttala sig i dag om hur de riskerna kommer att utvecklas i framtiden. Men riskerna finns alltså.

ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Anf. 35 ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Fru talman! Det som Carlinge Wisberg nu säger är viktigt. Det bekräftar nämligen att rätten att teckna kollektivavtal med tidigare pensionsavgång än vid 67 år finns även i fortsättningen.

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 36 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Jag har inget annat att tillägga.

Intressenter

Frågeställare

Lilliehöök, Anna (m) Moderaterna

Besvarad av

justitieminister Thomas Bodström Socialdemokraterna