Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

polisens situation

Interpellation 2002/03:18 av Gunnarsson, Rolf (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-10-25
Anmäld
2002-10-30
Besvarad
2002-11-05
Sista svarsdatum
2002-11-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 oktober

Interpellation 2002/03:18

 av Rolf Gunnarsson (m) till justitieminister Thomas Bodström om polisens situation

I senaste numret av Polistidningen finns följande rubriker:

  • Nya miljonerna redan borta! Budgetförslaget ger inget tillskott till polisen.
  • Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen menar att de extra 170 miljonerna redan är förbrukade.

Samtidigt finns följande rubrik i tidningen Aktuell Säkerhet:

  • Snacka ni! Men det blir färre poliser!

Och för att avsluta citaten ur medierna @ som alltså inte är någon partsinlaga från något "illasinnat parti" som vill åt regeringen utan rena citat @ heter det:

  • Ludvikapoliserna för få @ klarar inte bevakning dygnet runt.
  • Poliser i Hedemora tvingas vikariera i receptionen då man inte har råd att anställa vikarier.

Det här borde räcka som underlag. Man undrar ju försiktigt om det är regeringen som alltid har rätt i sin matematik och ekonomin kring polisens situation eller om det är den så kallade verkligheten som på ett riktigt sätt beskriver just verkligheten.

För att titta på reaktionen i Polistidningen så är det självklart en partsinlaga, men orden från Polisförbundets ordförande Jan Karlsen måste tas på största allvar:

"Jag är mycket bekymrad över budgetförslaget. Det finns inget egentligt utrymme för vallöften och politiska målsättningar. Med en noga räkning blir det inte plus i budgeten, dom pengarna är redan förbrukade".

Ord från Jan Karlsen.

Enligt samma tidningsartikel återstår endast 5 miljoner (!) till bland annat fler poliser, förbättrade brottsutredningar, utökade flygplatskontroller, en 100-procentig ökning av pensionsavgifterna samt kompensation till Västra Götaland för merkostnader i samband med EU:s toppmöte i Göteborg.

Också ekonomichefen vid Rikspolisstyrelsen har sin åsikt om situationen klar:

"Budgetpropositionen ger plus minus noll. De 5 miljonerna är dessutom felräkningspengar."

Tidningen Aktuell Säkerhet har gjort en matematisk uträkning där det bland annat framgår att 2 787 polismän kommer att sluta under nästa fyraårsperiod. Tidningen har också räknat ut att med nuvarande polisutbildning, avgångar med mera så kommer antalet poliser att minska.

Jag har tidigare i brev @ och nu senast i en motion @ föreslagit ytterligare en polishögskola, lämpligen placerad i Falun-Borlänge.

Då man nu ser hur folk som sitter närmast polisverksamheten kommer med dessa larmrapporter inser nog alla @ dock inte regeringen @ att läget är allt annat än ljust och att antalet poliser kommer att minska om inte åtgärder vidtas och mera pengar tillförs polisverksamheten. Jag har flera gånger fått svaret av statsrådet att antalet poliser ökar, att regeringen satsar och allt annat målande berättat i ljusa, positiva färger.

Men verkligheten ser tydligen annorlunda ut eller kan det vara så att det är regeringen som alltid räknar rätt och alla andra @ poliser, polisfack och andra @ alla alltid har fel?

Med anledning av vad som här sagts undrar jag om statsrådet tänker vidta åtgärder för att förbättra polissituationen.

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:18, polisens situation

Interpellationsdebatt 2002/03:18

Webb-tv: polisens situation

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 11 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Rolf Gunnarsson har frågat mig om jag avser vidta några åtgärder för att förbättra polis- situationen. Vid ingången av 2002 hade polisorganisationen en ekonomi i balans. Att tidigare underskott kunnat arbetas bort beror bland annat på det tillskott om 600 miljoner kronor som polisen fick på tilläggsbudget under 2001. Trots dessa satsningar är polisens ekonomiska si- tuation fortsatt bekymmersam på flera håll i landet. Av den anledningen tillförs polisen utökade anslag. I budgetpropositionen för 2003 föreslår regeringen att polisen för 2003 tillförs 100 miljoner kronor utöver det tillskott på 70 miljoner kronor som tidigare avise- rats. De prognoser som Rikspolisstyrelsen har lämnat pekar dock på ett resursbehov som är större än så. Det ansträngda utgiftsläget 2003 har emellertid tvingat regeringen att föreslå ett generellt besparingskrav på 0,7 % för samtliga statliga myndigheter inklusive polisen. Trots det ansträngda utgiftsläget föreslår vi att polisen tillförs utökade resurser. Regeringen föreslog redan i budgetpropositionen för 2002 att polisen dessutom skulle tillföras ytterli- gare 600 miljoner kronor från och med 2004. Rolf Gunnarsson hänvisar till larmrapporter om att antalet poliser minskar. Jag vill betona att det inte är så utan att antalet poliser ökar. Bara under det första halvåret i år fick vi nästan 300 fler poliser trots stora pensionsavgångar. Ökningen behöver fortsätta, och därför föreslår regeringen att 4 000 nya poliser ska utbildas under de kommande fyra åren. Eftersom regeringen inte pre- senterade några förslag till anslag för 2005 i budget- propositionen har vi inte tagit ställning till polisens anslag för 2005 och framåt. Frågan om de nya poliserna och övriga frågor som berör polisens totala resursbehov för 2005 och däref- ter bereds för närvarande inom Regeringskansliet och kommer att behandlas i den ekonomiska vårproposi- tionen 2003.
Rolf Gunnarsson (M)
Anf. 12 Rolf Gunnarsson (M)
Herr talman! Jag tackar statsrådet Bodström för svaret, men jag måste säga att det är aningen tunt och att det bekymrar mig. Det har lite grann av strutsin- riktning. Jag försöker vara positiv, men jag hittar inget positivt i svaret. Som strutsen gräver man ned sig i sanden, och möjligheterna att se klart och tydligt brukar då vara väldigt begränsade. Jag kan försöka anstränga mig, men jag ser ingen ljusning i svaret. Jag har under de drygt åtta år som jag har varit i riksdagen tagit upp det här 15-20 gånger i interpel- lationer och motioner. Det har inte hänt särskilt mycket. Vi skulle ha kunnat föra samma debatt 1994 eller 1995 med den enda skillnaden att vi då hade en annan justitieminister. Det känns som om vi har samma problem i dag som då. Jag har en otäck känsla av att det inte hänt någonting. En sak har visserligen hänt, nämligen att det i debatten åren 1991-1994 berodde på den bor- gerliga regeringen att det var problem med polisen. Det kan möjligen skilja i det avseendet. Det känns som om regeringen gör nästan allt - det menar jag verkligen - för att inte komma till kärnpunkten i den här frågan, nämligen att det måste till mera resurser. Det räcker inte med det som stats- rådet var inne på här. Jag undrar efter att ha hört statsrådets svar om alla andra har fel i sina bedömningar av polisens situation medan regeringen och socialdemokraterna har rätt. Har tidningen Aktuell Säkerhet fel när den i en rubrik skriver: "Snacka ni, men det blir färre poliser!" Detta sägs efter det att man har gjort en ganska grundlig analys på rätt många sidor. Jag hoppas att statsrådet har läst Aktuell säkerhet, som är en noggrann utred- ning. Har polisfacket i Stockholm fel? Jag vill hänvisa till dagens nummer av Metro, där det framhålls att polisfacket säger nej till nya poliser i Stockholm. Det är en ganska allvarlig läsning. Har polisfacket fel när det säger att man inte kan ta emot en enda ny polis i Stockholm eftersom det inte finns några pengar? Har Polisförbundets ordförande fel då han säger att den uppräkning av pengar som finns i budgeten redan är intecknad? Har ekonomichefen på Rikspolisstyrelsen fel då hon säger att budgetpropositionen ger plus minus noll för polisen? Jag konstaterar samtidigt att tidningarna i mitt hemlän Dalarna, exempelvis i Hedemora, säger att poliser nu tvingas vara kontorister eftersom man inte har möjlighet att anställa sådana utan kontorsjobbet får utföras av poliser. För att ge ett annat hemmaexempel slår man i Ludvika larm om att det inte finns några poliser alls och om att man inte klarar dygnetruntbevakningen. Jag måste fråga statsrådet om han på allvar menar att den verklighet som alla dessa personer ger uttryck för är felaktig. Har de fel, medan statsrådet och bud- getansvariga har rätt? I ett fax som gick ut i går från polisfacket i Stock- holm står det: "Polismyndigheten måste få mer medel för att fler poliser skall kunna anställas, eftersom vi i dag inte har råd med dem vi redan har, ännu mindre om vi blir fler!" Man skriver också, vilket är ganska allvarligt, att man inte har tid att rehabilitera långtidssjukskrivna poliser. Det är mycket allvarligt om det verkligen är så. Jag hoppas att statsrådet i dag vill ta upp detta i dag och ge ett besked både till polisfacket och till tjänstgörande poliser. Är situationen så dramatisk att man inte har råd att rehabilitera långtidssjukskrivna poliser? Medelåldern är ganska hög. 46 år låter inte så högt, men det är alltså en medelålder. Många 46- åringar med lång yttre tjänst bakom sig begär i dag inre tjänst. Jag undrar om statsrådet aldrig har funderat över om alla dessa människor från facket och från verklig- heten har fel och regeringen och Socialdemokraterna rätt. Om statsrådet kan övertyga mig om detta kom- mer jag att vara nöjd när jag går härifrån i dag.
Thomas Bodström (S)
Anf. 13 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Om Rolf Gunnarsson tyckte att mitt svar var dystert och negativt bör han kanske läsa om sin egen interpellation. Den var nämligen det dy- straste som jag har läst på länge. Nej! Andra människor har inte fel. De har rätt i att den ekonomiska situationen är minst sagt bekymmer- sam. Jag vill därför återigen läsa upp följande me- ning: "Trots dessa satsningar är polisens ekonomiska situation fortsatt bekymmersam på flera håll i landet." Detta är vi fullt medvetna om, och det är också därför som det här arbetet för närvarande pågår i Regeringskansliet. Det är också så att 4 000 nya poli- ser ska utbildas under de kommande åren. Självklart kommer det att innebära att ytterligare resurser behö- ver tillföras. Detta presenterades i augusti, och det är naturligt att det återkommer i vårens budget, som man just nu bereder. Svaret på frågan är alltså: Nej. De som är bekymrade över polisens ekonomi har inte fel. Jag har samma uppfattning. Det kommer sannolikt fram- över att behövas ny pengar. Det är inte någon ny insikt utan precis vad vi själva har angivit i budget- propositionen. Jag har efter alla interpellationer som ställts be- stämt mig för att inte fortsätta att tala om den plåg- samma insikten från den borgerliga regeringstiden 1991-1994. Vi måste någon gång gå vidare, och jag tycker att det är dags att göra det. Om Rolf Gunnars- son har någon annan, motsatt uppfattning kan jag återigen påminna om det, men vi avstår så länge. Vi är som sagt överens: Det kommer att behövas ytterligare resurser därför att det kommer att utbildas flera personer. Jag vill också i sammanhanget säga att detta sades under hela förra året, och vi har också därefter tillfört ytterligare resurser.
Rolf Gunnarsson (M)
Anf. 14 Rolf Gunnarsson (M)
Herr talman! Då kan vi börja med att vara eniga om att det är år 2002 nu och att vi kan lägga de om- talade åren bakom oss. Det är ju ett framsteg. Det är inte alltid man kan vara överens om sådana saker, men det gläder mig att vi kan vara det. Min interpellation var dyster, för det var ju nästan bara citat i den. Det var ingenting som moderaten Rolf Gunnarsson tyckte eller hade hört på stan, och det var inte något som någon gnällig polis eller något gnälligt polisfack hade ringt om. Det var citat från tidningen Aktuell Säkerhet som jag refererade till om händelser ur verkligheten från mitt hemlän Dalarna och andra saker som inträffat på polissidan. Jag visste ju inte då att jag, när jag skulle gå hit i morse, skulle mötas av Metro och dess löpsedlar och även diskus- sionen i Dagens Nyheter. En sak glömde statsrådet, och det förstår jag. Det är svårt att hänga med när det är mycket saker att diskutera. Frågan om rehabiliteringen skulle jag vilja ha upp på bordet. Det är en ganska allvarlig sak som polisfackets ordförande säger här, nämligen att situa- tionen är att långtidssjukskrivna poliser i dag vägras rehabilitering. Om det är så är det ju väldigt dystert, och då blir det en dyster debatt det här, tyvärr. Men kanske statsrådet skulle kunna komma med någon propå till långtidssjukskrivna poliser att det inte är så dystert som det ser ut i Metro och andra tidningar. Vi vet ju hur läget ser ut i Sverige i stort. Antalet anmälda brott har ökat. 1 214 968 under år 2000 är den senaste siffra jag har sett, för att bolla med siff- ror. Vi vet att tre av fyra brott aldrig klaras upp. Vi vet att endast futtiga 9 % av bilstölderna klaras upp. Vi vet att endast 8 % av bostadsinbrotten klaras upp. Vi vet att futtiga 2 % av cykelstölderna klaras upp. Vi vet att det vid ingången av 2002 fanns 1 500 färre poliser än vad som fanns 1995. Vi vet att antalet närpoliser har halverats, och någonstans stod det att Näporeformen har havererat. Jag vill inte vara så dyster. Jag försöker se positivt på den biten. Närpolis- reformen, som jag ställde upp på till 100 %, var en mycket bra reform, men tyvärr kom reformen samti- digt som vi fick problem med antalet poliser. Vi vet också att antalet grova våldsbrott begångna av 15-17- åringar har fördubblats. Man kan inte vara så munter när man tar del av de här siffrorna. Som jag sade: Om jag så försöker vara positiv så hittar jag ändå inget positivt i det här. Men jag måste säga att det i alla fall har hänt sa- ker under åren 1994 och framåt såtillvida att det ton- läge som Thomas Bodström har i dag är betydligt gemytligare än det som rådde då i debatten. Statsrådet får väl ta det som ett bra betyg att man inser att nå- gonting måste göras. Jag är inte så säker på att jag fick det svaret när jag hade debatterna mot statsrådets företrädare, men det kan vi också lägga till historien, för det är någonting som har varit. Som sagt: Vi vet att det är en hög medelålder på de poliser som finns i yttre tjänst i dag, och vi vet att utbildningskapaciteten behöver öka. Jag har skrivit ett brev, kanske lite egoistiskt och hemmalänsmässigt, att det inte skulle vara fel med en polishögskola i Dalarna, och jag har föreslagit Falun-Borlänge, efter- som det finns en högskola där. Jag tror alltså att det måste till en högskola ganska snabbt, och även de tendenserna finns i den budgetproposition som re- geringen har lämnat. Det är som sagt dystert det här, och jag är ledsen att jag låter som en dysterkvist, som jag tror att en före detta kollega till statsrådet sade vid ett besök i Dalarna. Då sade han att alla i Dalarna var dyster- kvistar. Jag riskerar att hamna i dysterkvistklassen i dag, men läget är sådant, statsrådet, att jag har svårt att inte hamna i den klassen när man diskuterar poli- sens situation.
Thomas Bodström (S)
Anf. 15 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Då kanske jag kan hjälpa Rolf Gun- narsson att bli lite mindre dyster. Vissa av de uppgif- ter som nämns här är nämligen inte alldeles korrekta. Att det skulle vara 1 500 färre än 1995 är nämligen inte riktigt. Skillnaden består i att man vid den tiden var anställd inom polisen även under den teoretiska utbildningen. Den faktiska skillnaden är alltså betyd- ligt mindre. Men låt oss vara överens om att visst har det minskat, men inte i den takt som Rolf Gunnarsson har uppfattat. Då kanske det blir lite mindre dystert. Det är också lite mindre dystert att den faktiska brottsligheten, trots att vi har stora problem, trots att det är bekymmersamt och trots att det måste bli bättre inte heller har ökat under en tioårsperiod. Men visst finns det anledning att vara bekymrad över andra saker, och visst är det allvarligt med den brottslighet som drabbar våra medborgare. Och för det enskilda brottsoffret spelar det förstås ingen roll hur många brott som begås. Jag har diskuterat just rehabilitering med Jan Karlsen, Polisförbundets ordförande, ganska nyligen, för ett par veckor sedan, och det är någonting som vi tar på allra största allvar. När vi nu talar om antalet poliser blir det nästan en akademisk fråga, om det är många poliser som i verkligheten inte kan tjänstgöra. Det är många äldre poliser som kanske inte orkar med på samma sätt som tidigare. Det får vi acceptera, men det gör att det blir en svår situation runtom i landet, som vi också nämnde inledningsvis. Men jag vill också passa på att säga att man möter oerhört mycket positiva poliser när man är ute i lan- det. Man ser dem inte i medierna alltid, och det kan- ske inte har med polisen att göra utan mer med den mediebevakning som gäller för polisen. Det finns alltså oerhört mycket positiva krafter hos poliser när man besöker dem. Det finns också en uppskattning av att det nu blir fler och fler poliser runtom i landet. Vi ökar alltså, trots svårigheterna med pensionsavgångar och så vidare, med nästan en om dagen. Det upplever jag som mycket positivt. Sammanfattningsvis: Visst finns det saker som vi har anledning att vara oroliga för och som vi nu måste arbeta på olika sätt för att komma åt, men det finns också mycket positiva saker inom polisen som det finns all anledning att glädjas åt och att ta till sig.
Rolf Gunnarsson (M)
Anf. 16 Rolf Gunnarsson (M)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för det sista in- lägget här. Visst finns det positiva poliser. Jag har varit ute och så att säga pryat och åkt med alla de polisdistrikt som finns i mitt hemlän och åkt 15-16 timmar för att möta två olika skift, och poliserna ställer ju verkligen upp på det så att jag har haft möjlighet att se in i deras riktiga arbete. Nu är det svårt att säga vad som är ett normalt dygn när man åker med, men jag har också mött massor av positiva poliser, så det är ingen tve- kan om att de finns. Men det är också väldigt hårt stressade poliser som jobbar åtta timmar och inte är lediga ens en enda minut, utan det är bara fråga om vilka brott man ska åka på. Jag har haft ett inbrottsförsök en natt eller tidig morgon, och när man ringer till polisen och de inte har någon polis att skicka kan jag lova statsrådet att man inte är så särskilt stöddig. Då räcker inte 98 kilo, det lovar jag. Man är inte så stöddig när det är 25 kilometer till polisstationen och det dessutom inte finns någon polis att skicka. Jag vet alltså vad det betyder. Jag är glad att jag inte var ensam hemma den kvällen. Det här löste sig utan våld men med muntligt våld om jag får uttrycka mig så. Det är ju inte förbju- det att klara av sådant. Men man är alltså inte så stöd- dig i glesbygden när det är 25 kilometer till polisen och det dessutom inte finns någon polis att skicka. Det finns mycket vi kan återkomma till i det här. Jag tror inte att det här är den sista debatten som vi har, utan vi får följa upp den här, och jag får åter- komma till statsrådet. Om jag blir lika dyster då ber jag om ursäkt, men jag får väl komma i det tonläge som gäller för just den dagen. Jag tackar statsrådet för debatten.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.