polisens resurser

Interpellation 2002/03:157 av Ek, Lena (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-02-03
Anmäld: 2003-02-04
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum: 2003-02-17
Svar fördröjt anmält: 2003-02-20
Besvarad: 2003-03-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 februari
Interpellation 2002/03:157
av Lena Ek (c) till justitieminister Thomas Bodström om polisens resurser

I många delar av Sverige diskuteras polisens arbete och den brist på trygghet för medborgarna som frånvaron av polis medför. Det handlar om förortsområden där våldet ökat, där företagare inte kan försäkra sina småföretag och där gamla människor inte törs gå ut efter mörkrets inbrott @ och där människor saknar närvarande och synlig polis. Många glesbygder har inte heller någon polisnärvaro därför att polisbrist och brist på ekonomiska medel gör att besparingar medfört indragning av polistjänster och av polisstationer.

Det är svårt för vanliga människor att känna att rättstryggheten fungerar när utryckningstiden för en polispatrull närmar sig en timma. Alltför mycket hinner hända på den tiden. Nu har det gått så långt att inte bara glesbygden känner av problemen. Även ett län som Östergötland har problem med besparingar, nedläggningar, polisbrist och långa utryckningstider. Detta har redan hunnit utnyttjas av brottslingar till exempel genom bankrån på mindre orter där det inte finns synlig och närvarande polis.

Hittills har det dock inte varit aktuellt att förklara vissa områden av Sverige som polisbefriade. Den gränsen är emellertid snart överskriden. En ny utredning, på remiss från Rikspolisstyrelsen, föreslår att den organisation av sjöpolis som hittills funnits på de ställen runt landets kuster där det finns skärgård nu ska avskaffas. I stället föreslås att polis vid behov ska rycka ut från fastlandet, bege sig till aktuell angöringspunkt och förslagsvis anlita "sjötaxi". En sådan åsikt visar på total okunnighet om förhållandena åtminstone i skärgården i Sörmland, Östergötland och Kalmar län. Där finns ingen sjötaxi. Privatpersoner utför beställningskörningar, men fyller naturligtvis sina körscheman så gott det går med postutbärning, kompletteringstrafik, skolskjutsning och förbeställda transporter. Flertalet företagare har dessutom detta som biinkomst, varför de också är upptagna med att sköta andra sysslor. Det finns ingen som helst beredskap för omedelbar utryckning. Dessutom kan privatpersoner då tvingas delta i kanske farlig verksamhet med brottslingar inblandade, vilket måste ses som en ytterst tveksam lösning.

Utredningen hänvisar också till Sjöfartsverket, Sjöräddningen och Kustbevakningen. Sjöfartsverket har ansvar för den civila handelssjöfarten och inga fria resurser. Sjöräddningen är en privat, ideell förening och kan därmed knappast anförtros polisuppgifter. Kustbevakningen har två båtar mellan Blekinge och Södermland med ett ansvar också för västra sidan av Gotland. Dessa båtar tjänstgör omväxlande eftersom också kustbevakare måste sova. Tullen har ett stort besparingskrav och svårigheter att hinna med sina kärnuppgifter redan. Någon annan resurs finns alltså inte tillgänglig i skärgårdsområdena, även om man vill gå ifrån den grundlagsinfluerade diskussionen om vem som kan utöva våld å statens vägnar. Utryckningstiden i skärgårdsområden skulle komma att förlängas avsevärt vid en nedläggning av sjöpolisen.

I enbart Södermanland och Östergötland finns totalt drygt 21 500 öar. 704 är bebyggda och 115 av dessa är bebodda. Sommartid ökar befolkningen med fyra till fem gånger den bofasta befolkningen. Ett exempel är Valdemarsviks kommun med 8 500 invånare, som sommartid beräknas härbärgera mellan ungefär 40 000 och 50 000 personer, varav flertalet finns i skärgården. Självklart medför detta behov av både ordningsövervakning och brottsbekämpning liksom av förebyggande arbete.

Under säsongen 2002 (som omfattar sex poliser ungefär från maj till och med augusti samt två poliser under september) redovisas 357 aktiviteter från sjöpolisens sida i Södermanlands och Östergötlands skärgårdar. Alldeles frånsett den lugnande och brottsförebyggande verkan som blotta medvetandet om polisnärvaro innebär, utgör redovisningen av polisens aktiviteter tänkvärd läsning. Hur mycket hade blivit utfört om ingen polis funnits närvarande? Antalet aktiviteter per polis ligger i nivå med den i Stockholm och Västra Götaland.

Kostnaden för de två polisbåtar som skött tjänsten i dessa två skärgårdar har under åren i medeltal varit 180 000 kr utöver personalkostnader, som i och för sig kunnat hållas låga genom speciella jouravtal. Frågan är om priset 180 000 kr är för högt i relation till närvarotimmar, förebyggande effekt och antal ingripanden. Tjänstgörande poliser har hittills också kvalificerad sjöräddningsutbildning. Anses detta inte behövas i framtiden?

Inom området ligger flera kärnkraftsanläggningar med särskild riskbild. I Södermanland finns Studsvik som förvarar visst radioaktivt material. Fartyget M/S Sigyn angör för lossning och lastning med jämna mellanrum. Farleden är trång och besvärlig med kända segelleder i närheten. Vid en olycka eller ett överfall planeras för en två kilometers gräns för så kallat områdeslarm och en fem kilometers planeringszon. Halva ytorna är vatten. Liknande omständigheter gäller vid kärnkraftverket i Oskarshamn, med skillnaden att säkerhetszonen här är 15 kilometer. Där finns tre kärnkraftsreaktorer belägna på halvön Simpevarp strax norr om staden. Där är också CLAB beläget, den anläggning där allt kärnkraftsavfall tills vidare mellanlagras i avvaktan på en slutlig lösning av avfallsproblematiken. Båtar för att ombesörja avspärrning, utrymning och bevakning skulle vid en nedläggning omdirigeras från Stockholm med en utryckningstid på tio timmar.

Mot bakgrund av ovanstående anser jag det nödvändigt att ställa följande frågor till justitieministern:

1. Vilka åtgärder kommer justitieministern att vidta för att förhindra att privatpersoner utan krisutbildning anlitas per timtaxa för utryckningsverksamhet, där statlig våldsanvändning kan komma att behövas på grund av befarad eller inträffad brottslighet?

2. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för åstadkomma en synlig och närvarande polis för alla?

3. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta så att vissa områden i Sverige organisationsmässigt inte ska kunna förklaras för polisbefriade områden?

4. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta så att alla brott, oavsett var i Sverige, rapporteras, undersöks och beivras?

5. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta så att krisplaneringen runt kärnkraftsanläggningar belägna vid kusten förändras vid en eventuell indragning av sjöpolisen?

Debatt

(11 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:157

Webb-tv: polisens resurser

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)

Anf. 27 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Jag tänker inte bli långrandig. Rege- ringen har väl en vilja, som jag har uppfattat det. Det kan man i alla fall läsa i budgetpropositionen. I bud- getpropositionen står att regeringens vilja är att ut- veckla polisen. När jag läser utveckla läser jag inte avveckla. Men det är precis vad som är fallet när det gäller sjöpolisen. Justitieministern säger att Rikspolisstyrelsen är självständig att fatta beslut. Men det är klart att det måste vara med regeringens goda minne, att det be- slut som Rikspolisstyrelsen kommer att fatta stämmer överens med regeringens vilja. Det kan hända att vi läser orden olika, men jag uppfattar inte att det här är att utveckla. Jag ställde flera frågor, men en fråga gällde kost- nader. Finns det inte en risk att kostnader vältras över från polisverksamheten till andra statliga myndighe- ter? I så fall blir det bara ett bollande med pengar. I slutändan är det allmänheten som blir lidande efter- som allmänheten inte kommer att erbjudas trygghet och säkerhet, framför allt inte om man visats eller bor i skärgården.

Lena Ek (C)

Anf. 28 Lena Ek (C)

Herr talman! Ja, polisens arbete är beroende av re- surser, resurser är beroende av vår ekonomi och eko- nomin är beroende av vilka skatter vi har. Den slut- satsen tror jag att vi alla kan dra. Jodå, det är riktigt att vi styr genom reglerings- brev, budgetpropositioner och mycket annat. Och det gör vi också. Men vi går inte in och fattar beslut på den nivå som direkt har att göra med hur man ska driva verksamheten. Vi har inte för avsikt att ändra systemet med våra självständiga myndigheter. Den frågan kan naturligtvis alltid vara aktuell, jag tycker ändå att det är bäst. Jag har förtroende för polisen och Rikspolisstyrel- sen. Jag kan i stället rekommendera ett besök så kan- ske Lena Ek får samma förtroende för Rikspolissty- relsen som jag har. Det går då också att se det arbete som pågår på olika områden inom Rikspolisstyrelsen och som innebär att man hela tiden försöker sträva efter att förbättra polisens verksamhet. När det gäller antalet poliser är det bara att kon- statera att de för tredje året blir fler. Vi har haft ett antal delmål. Det första var att det skulle vara runt 17 000 poliser 2004. Det ser ut att hålla trots stora pensionsavgångar. Då blir det faktiskt en vändning med nästan en polis om dagen. Snart går vi över till nästa mål, nämligen de 4 000 poliser som ska utbildas under den här mandatperio- den. Det är det som regeringen har sagt att man ska göra. Det är riktigt att vi har stora pensionsavgångar. Trots det blir det alltså en ökning av antalet poliser. Vår strävan är naturligtvis att ha en budget i ba- lans. Det är svårt att ha en exakt budget med tanke på att det rör sig om 13 ½ miljarder och att varje tiondels procent blir väldigt mycket i kronor. Men det är på det här sättet vi kommer att fortsätta att arbeta. Sats- ningen på polisen kommer hela tiden att fortsätta. Det är viktigt, och det är någonting som vi prioriterar väldigt hårt. Det är alltså glädjande att kunna se, inte bara att det blir fler poliser, för det räcker naturligtvis inte, utan också de uppgifter som kom i förra veckan, nämligen att man får bättre och bättre resultat inom polisen. Det är ett resultat av Socialdemokraternas och samarbetspartiernas satsningar på polisen. På den vägen ska vi fortsätta.

Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 29 Ragnwi Marcelind (Kd)

Herr talman! Ett något bättre resultat av den svenska polisen tror inte jag beror på Socialdemo- kraterna och samarbetspartierna utan på att de polis- män som är i tjänst sliter långt utöver vad plikten säger. Fler poliser - det blir inte så många poliser att man klarar av pensionsavgångarna framöver. Det bekymrar de fackliga organisationerna. Det är ett stående tema i varje nummer av Polistidningen, till exempel. Jag vill ha besked av justitieministern: Hur långa utryckningstider är acceptabla i det här landet? Var någonstans går smärtgränsen? Det kan man nämligen reglera i till exempel ett regleringsbrev. Jag vill ha besked av justitieministern: Är det brottsförebyggande arbetet nedlagt numera, samar- betet mellan poliser, kommuner och föreningar? Det är nämligen så att inte en enda kommun på ostkusten har fått yttra sig i remiss över det här förslaget, trots att sjöpolisen är en viktig del av det brottsförebyg- gande arbetet där. Jag vill alltså ha besked: Är det brottsförebyggande arbetet nedlagt eller luras ni i det sammanhanget? Jag vill också ha besked om vem som ska skjutsa polisen vid utryckning i skärgården? Vem ska skjutsa polisen när de behöver göra en utryckning i skärgår- den? Det här är tre viktiga frågor. Justitieministern började sitt andra inlägg med att vända sig till mig i en aning nedlåtande ton, att jag också kunde besöka Rikspolisstyrelsen. Det kan jag visst göra. Men jag tycker att det är viktigt att de människor som bor, finns och verkar i de här områ- dena får ett besked, liksom de företag som trots att det är svårt ändå klarar sig och klarar av att leva kvar. Hur långa utryckningstider? Vad sker med det brotts- förebyggande arbetet? Vem ska skjutsa runt polisen i det här sammanhanget? Och vem tar ansvar för de här företagen när de inte längre får försäkra sina företag därför att det inte finns någon närvarande polis, ett fenomen som vi ser redan nu? Då kan vi försöka att lappa och plåstra med regionalpolitik. Det är bättre att sköta saker ordentligt från början.

Liselott Hagberg (Fp)

Anf. 30 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Nej, det brottsförebyggande arbetet är inte nedlagt. Tvärtom! Det har på några år ökat från ett trettiotal brottsförebyggande råd till över 250 brottsförebyggande råd. Det är en ganska lavinartad utveckling. Vi ska fortsätta det arbetet. För att lyckas med det måste vi också fortsätta satsningen på polisen. Polisen har en central roll i de brottsförebyggande råden. Det går naturligtvis inte att ha några exakta grän- ser för utryckningstider. Det vore märkligt. Självklart ska polisen komma så fort som möjligt. Men det finns också någonting som polisen har utvecklat, nämligen olika utryckningsgrader. Man kommer alltefter vad situationen kräver. Naturligtvis när kravet är som högst ska man komma allra snabbast. Om det sedan är fråga om en stulen cykel behöver man inte komma lika snabbt. Det är naturligt att polisen fortsätter arbetet. Att sätta några exakta maxgränser tror jag vore märkligt. Det handlar inte om att komma under en viss tid, utan det handlar om att komma så fort som möjligt. Det är det bästa sättet vi kan utveckla vår trygghet och vårt skydd för medborgarna. Utöver de satsningarna sker också ett arbete med att utveckla och förbättra inom polisen i fråga om fördelning av stationer och samar- betet mellan länen i den takt som är möjlig.

Thomas Bodström (S)

Anf. 31 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Ragnwi Marcelind har ställt tre frå- gor till mig om den nationella insatsstyrkan. Hon undrar först och främst, utifrån min inriktning att det är viktigt att vi får en insatsstyrka som på alla sätt är utrustad att utföra sina uppgifter, vilka mått och steg jag har vidtagit för att försäkra mig om att den svens- ka antiterroriststyrkan i sitt nya hemvist verkligen har givits dessa förutsättningar. Ragnwi Marcelind har också frågat vilka åtgärder jag har vidtagit för att ange vikten av att den natio- nella insatsstyrkan är en nationell angelägenhet och att tillräckliga medel tilldelas styrkan för att den ska kunna leva upp till syftet med den beslutade flytten. Slutligen har hon frågat om jag avser att se till att tillräckliga medel avsätts till styrkan så att den kan rekrytera mer personal. Det är viktigt att vi har en väl fungerande insats- styrka. Det behovet understryks särskilt tydligt ge- nom terrorattackerna i USA den 11 september 2001 och genom den spänning som i dag råder i omvärlden med anledning av utvecklingen i Irak. Den nationella insatsstyrkan har vid olika tillfäl- len varit föremål för statsmaktens uppmärksamhet. Den 4 december 2001 beslutade riksdagen att bifalla justitieutskottets förslag beträffande regeringens bud- getproposition för år 2002. Beslutet innebar att den nationella insatsstyrkan ska vara att betrakta som en förstärkningsresurs liknande Rikskriminalpolisen och helikopterverksamheten. Insatsstyrkan ska organisa- toriskt tillhöra Rikspolisstyrelsen. Regeringen genomförde riksdagens beslut genom ändringar i instruktionen för Rikspolisstyrelsen, vilka trädde i kraft den 1 oktober 2002. Ragnwi Marcelinds frågor handlar huvudsakligen om att insatsstyrkan ska ha tillräckliga medel för att kunna bedriva sin verksamhet. Det är Rikspolisstyrel- sen som fördelar polisens resurser. Det ska ske på ett sådant sätt att medlen bidrar till att uppfylla de mål för polisväsendet som regeringen och riksdagen har fastställt. Rikspolisstyrelsen har i det budgetunderlag som nyligen har skickats till regeringen begärt medel för att förstärka insatsstyrkan så att den ges förbättrad förmåga att klara av sitt uppdrag, bland annat i ljuset av de ökade terroristaktiviteterna i olika delar av världen. Regeringen kommer i den normala budget- processen att ta ställning till denna begäran.

Lena Ek (C)

Anf. 32 Lena Ek (C)

Herr talman! Jag vill tacka Thomas Bodström för svaret på interpellationen. Ibland när jag läser de svar jag får från Thomas Bodström får jag en känsla av att Thomas Bodström är väldigt trött på mig och mina frågor och interpella- tioner. Men jag brukar trösta mig själv med att det förmodligen beror på att Thomas Bodström själv aldrig har arbetat i opposition och inte vet oppositio- nens uppgift och roll. Vi är till för att vara en stark opposition och fungera som blåslampa på regeringen. Den uppgiften har jag tagit på allvar, Thomas Bodström! Men nu vill jag inte vara blåslampa bara i den här interpellationen, utan vi kristdemokrater tycker att det är angeläget att vi har en fungerade nationell insats- styrka. Vi bryr oss verkligen om under vilka arbets- förhållanden som den nationella insatsstyrkan får arbeta. Vi har stridit för nationella insatsstyrkan i olika sammanhang, först och främst för styrkans existens, sedan för styrkans flytt till Rikspolisstyrel- sen. Vi kommer att fortsätta att strida för att natio- nella insatsstyrkan ska ha en så bra arbetsmiljö som möjligt därför att Sverige behöver nationella insats- styrkan. Herr talman! Det är väl ändå lite märkligt att jus- titieministern i ena stunden uttrycker vikten av en fungerande insatsstyrka och i nästa debatt ger tydliga signaler om att han inte har eller ens avser att försäkra sig om att så blir fallet. Ansvaret skjuts över till Riks- polisstyrelsens fördelningsprinciper. Låt mig få citera Bodström från den debatt vi höll den 5 februari 2001. Det är två år sedan: Det är otro- ligt viktigt att vi får en insatsstyrka som på alla sätt är perfekt utrustad och skickad att utföra sina svåra uppgifter. Bodström fortsatte i samma debatt med anledning av att jag påpekade att det tog för lång tid med flytten av styrkan: Vi måste göra det bästa av situationen. Det behöver inte ta särskilt lång tid. Det är jag fullt medveten om. Men vi måste ändå göra så att det blir så bra som möjligt för nationella insatsstyrkan så att den kan utföra sitt jobb på bästa sättet. Justitieministern har alltså en klar uppfattning om att styrkans arbetstillvaro skulle bli så bra som möj- ligt. Har justitieministern tagit reda på om det blev så? Vi kristdemokrater, och inte minst insatsstyrkan, är mycket nöjda med den flytt som gjordes från Stockholmspolisen till Rikspolisstyrelsen. Arbetet har fått en helt annat utgångspunkt. Men vad vi vet i dag saknas det pengar för att styrkan ska kunna bedriva sin verksamhet fullödigt. Justitieministern medgav i sitt svar att Rikspolisstyrelsen har begärt mer medel till nationella insatsstyrkan inför vårpropositionen. Då lägger han över ansvaret igen på Rikspolisstyrelsen. Det förvånar mig litet. I ena stunden säger justitiemi- nistern i kammaren att han är mycket nöjd över att polisbudgeten går med plus, sedan skjuter han i da- gens svar över ansvaret till hur Rikspolisstyrelsen fördelar resurserna. Det rimliga vore väl, justitieministern, att justi- tieministern i linje med sitt uttalande i debatten för två år sedan, och utifrån sin vision om hur nationella insatsstyrkan ska arbeta, försäkrar sig om och begär att styrkan får de medel ministern har intentioner om att den ska arbeta för. Det är en trovärdighetsfråga. Vill ministern ha en fungerande insatsstyrka vet inte jag vem mer som skulle ansvara och säkerställa att så blir fallet än justitieministern. Mina frågor kvarstår.

Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 33 Ragnwi Marcelind (Kd)

Herr talman! Jag tycker att vi har bra debatter. De är sakliga. Jag har inte hört personangrepp från någon av oss, och jag tycker att vi ska fortsätta i den stilen. Det är väl också bra att det finns lite känslor ibland! Jag har inga synpunkter på det, och jag tycker tvärt- om att det är spännande och bra diskussioner. Själv- klart tycker jag också att det är viktigt att de frågor som rör mitt ansvarsområde är föremål för mycket diskussioner i Sveriges riksdag. Nu går jag över till sakfrågan. Regeringen och jag får kontinuerlig information när det sker saker som uppmärksammas. Det gäller faktiskt många gånger när nationella insatsstyrkan är inkopplad i extremt svåra situationer. Jag har kunnat få information om hur framgångsrikt man har arbetat. Det sägs att styr- kan är internationellt sett i absolut toppklass. Man arbetar mycket metodiskt och kan spara människoliv på ett sätt som inte kan göras i andra länder. Det är riktigt att vi talade om flytten häromåret. Den tog elva månader. Vi kan naturligtvis diskutera om den skulle ha tagit tio, nio eller sju månader. Nu har flytten skett. Jag kommer att besöka nationella insatsstyrkan nästa vecka. Det ska bli intressant att föra diskussioner med styrkan om styrkans fortsatta arbete. Det är också riktigt att RPS inför vårpropositionen har begärt medel för sin verksamhet. Där ligger bland annat naturligtvis att kunna skydda sig mot terrorist- attentat. Det är lika självklart regeringen och samar- betspartiernas ansvar att det ges tillräckliga medel. Om jag har uttryckt mig oklart tidigare, vill jag säga att det inte finns någon önskan om att gå plus. Vi strävar hela tiden efter en budget i balans, och vi försöker hela tiden se till att styrkan får de medel man behöver för att fortsätta att utveckla verksamheten och ha en budget i balans. Vi har i flera år understru- kit att vi noga följer upp om det behövs ytterligare medel.

Liselott Hagberg (Fp)

Anf. 34 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Tack för det svaret. Jag tror att det är på tiden att Thomas Bodström besöker Nationella insatsstyrkan. Det är det enda sättet att få en väldigt tydlig information om hur arbetet är och vad det är som saknas utrustningsvägen, utbildningsvägen och i antal anställda. När den här förflyttningen förhalades under ett antal år var det också många som lämnade den natio- nella insatsstyrkan. Vi ska komma ihåg att orsaken till att vi var så många i den här kammaren som stred för att Nationella insatsstyrkan skulle flyttas från Stockholms länspolis till Rikspolisstyrelsen var att deras kompetens inte togs till vara på det sätt som vi i dag ser att den kan göra. Precis som Thomas Bodström säger har vi gång på gång kunnat ta del av och följt Nationella insats- styrkan när de har gjort för Sverige ovärderliga insat- ser. Ingen av oss, vare sig justitieministern eller jag, har någon som helst aning om vad som väntar oss i morgon. Det är här jag tror att det finns en otålighet hos Nationella insatsstyrkan att verkligen få sätta sig in i ytterligare frågor och förbereda sig på sådant som kan drabba Sverige redan i morgon. De har en jätte- hög kompetens, men de skulle behöva ha mycket mer av insyn och kunskap om till exempel hur våra olika byggnader ser ut, för att sedan kunna verka på ett fullödigt sätt när en krissituation uppkommer. Jag tycker att interpellationens första fråga, som handlar om ifall justitieministern har vidtagit de åt- gärder som behövs för att försäkra sig om att den här styrkan har tillräckligt med resurser, har vi egentligen missat. Den har Thomas Bodström inte heller svarat på. Han skriver i svaret till mig att han tycker att det är viktigt att vi har denna nationella insatsstyrka. Att tycka att det är viktigt är en sak, men att försäkra sig om att de har tillräckligt med resurser, utrustning, utbildning och möjligheter att utöva den träning som de behöver för att kunna ligga på toppnivå har justi- tieministern inte riktigt gjort. Jag tycker att det är tråkigt, därför att det här är en styrka som jag känner mig oerhört stolt över. Jag är stolt över att Sverige äntligen har förstått innebörden och vikten av att ha en nationell insatsstyrka. Vi vet att det finns en mängd andra länder som lägger mycket mer pengar. Vi kan bara gå till vårt grannland Norge för att se hur mycket pengar de satsar på sin nationella insatsstyrka. Om vi då i Sverige står här och tror att vi skulle skyddas på ett bättre sätt än Norge gör vid eventuella terroristangrepp tror jag att vi slår oss för bröstet. Jag tror att det är dags. Jag hoppas att detta besök också ska leda till att justitieministern verkligen tar tag i Bosse Ringholm och kämpar för mer pengar till hela rättsväsendet, där också Nationella insatsstyrkan är en så viktig del. Jag kommer tillbaka till det att man inte gång på gång bara kan säga att det är Rikspolisstyrelsen som fördelar pengar. Det är ungefär som om jag hemma skulle säga till mina barn att mamma inte har mer pengar till godis att ge dem därför att pappa inte har gett mig mer pengar, att jag inte har fått mer i lön, i arv eller vad det nu är. Det handlar ju om hur mycket pengar jag har att fördela. Då gäller det att Thomas Bodström strider för att Rikspolisstyrelsen har mycket pengar att fördela så att Nationella insatsstyrkan kan få mer pengar till sitt förfogande.

Thomas Bodström (S)

Anf. 35 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Att jag säger att det är Rikspolissty- relsen som har begärt pengar beror på att det är just de som har begärt pengar, och inte den nationella insatsstyrkan. Men i underlaget finns med bland annat behovet av den nationella insatsstyrkan och att vi ska vara skyddade mot terroristattacker. Jag får alltså information. Vi lär oss alla hela tiden kontinuerligt. Jag vill inte på något sätt säga att jag är fullärd - jag kommer säkert att lära mig mycket nästa vecka. Jag kommer därefter inte heller att vara full- lärd, utan det är någonting som hela tiden sker, också det i takt med utvecklingen. När det gäller skyddet mot terroristattacker var det så att regeringen efter den 11 september tillsatte en utredning, som leds av justitierådet Johan Munck. Vi kommer förhoppningsvis att få svar på många frågor inom några veckor och se hur vi även fortsättningsvis bäst kan skydda oss mot eventuella terroristattacker i vårt land.

Lena Ek (C)

Anf. 36 Lena Ek (C)

Herr talman! För att få en fullödig information om vilken verksamhet det än är, är det absolut förnämsta sättet att besöka verksamheten och att ha en kommu- nikation med dem som finns och arbetar i verksam- heten. Så försöker jag arbeta när jag vill ha reda på hur polisverksamheten fungerar. Jag har under fem års tid besökt polismyndighet efter polismyndighet för att ta reda på hur verkligheten ser ut. Därför menade jag när jag sade att jag tycker att det är på tiden att Thomas Bodström kommer till Nationella insatsstyrkan, därför att det är det enda sättet att få se och höra hur verkligheten ser ut. Jag tycker att det är oerhört viktigt att Sverige tar tag i frågan när det gäller vårt försvar. Här kan jag känna en viss oro när försvaret nu börjar prata om sina försvarsstyrkor, hur det ska ske i förhållande till den nationella insatsstyrkan. Thomas Bodström kän- ner säkert till hur de tongångarna går. Jag vill slå ett slag för att vi ska vara väldigt måna om den nationella insatsstyrkan och den kompetens som de har skaffat sig. Vi ska slå vakt om att de ska få finnas kvar. Vi ska se till att de får resurser för att kunna arbeta vidare på det sätt som de har startat upp och som också Thomas Bodström är väldigt nöjd med. Om de inte får de resurser de behöver och inte får det stöd de behöver kommer jag att ligga i som en tätting här. Jag ger mig inte. För mig har det blivit lite grann av en hjärtefråga. Jag har drivit den här under så många år, och jag tänker fortsätta att göra det. Sverige behöver Nationella insatsstyrkan, och jag tror att Thomas Bodström också är medveten om det. Kom ihåg det! Jag ger mig inte, utan det är bäst att se till att de får pengar.

Thomas Bodström (S)

Anf. 37 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Kerstin Lundgren har ställt ett antal frågor i anledning av rapporten Framtidens tings- rättsorganisation i Stockholms län. Sedan några år tillbaka bedrivs ett omfattande ar- bete med att reformera domstolsväsendet. Det över- gripande syftet med reformarbetet är att säkerställa att verksamheten även i framtiden bedrivs på ett rättssä- kert och effektivt sätt. Regeringen har ställt upp ett antal mål för föränd- ringarna i tingsrättsorganisationen. Dessa mål är att bibehålla tillgängligheten, skapa möjligheter för en stärkt beredningsorganisation, skapa förutsättningar för återkommande kompetensutveckling, öka möjlig- heterna att specialisera verksamheten, säkerställa möjligheterna att rekrytera personal och förbättra samordningen med rättsväsendets övriga aktörer. För att förena dessa mål krävs olika lösningar för olika delar av landet. De organisationsförändringar som hittills har ge- nomförts har i första hand rört de mindre tingsrätter- na. I en skrivelse till riksdagen i mars 2001, Reforme- ringen av domstolsväsendet - information och upp- följning av handlingsplanen (skr. 2000/01:112), an- förde regeringen att det finns skäl att överväga om den nuvarande organisationen i storstäderna är ända- målsenlig. Enligt skrivelsen finns det anledning att se över organisation, arbetsformer och ledningsfunktio- ner i Stockholms tingsrätt. Vid behandlingen av skri- velsen uttalade riksdagen tillfredsställelse över att organisationen i storstäderna nu kommer att övervä- gas (bet. 2000/01:JuU29 s. 9). I den av Kerstin Lundgren nämnda rapporten (dnr Ju2002/7970) som lämnades i slutet av förra året redovisar utredaren, generaldirektören Stefan Ström- berg, sitt förslag till ny organisation av tingsrätterna i Stockholms län. Syftet med rapporten är att den ska utgöra underlag för ett principbeslut i organisations- frågan. Rapporten har nyligen remissbehandlats. Vi överväger nu förslaget inom Justitiedeparte- mentet. En utgångspunkt är att skapa en långsiktigt hållbar lösning. För att åstadkomma det bör länet ses som en helhet. I dag är Stockholms län en samman- hållen region vad gäller arbetsmarknad, bostäder och kommunikationer. Fördelarna med detta bör tas till vara. Det är min förhoppning att jag snart ska kunna ge ett besked om hur regeringen ser på den framtida tingsrättsorganisationen i Stockholms län.

Intressenter

Frågeställare

Lena EkCenterpartiet

Besvarad av

Thomas BodströmSocialdemokraterna