Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

polisens medverkan vid transporter av psykiskt sjuka

Interpellation 2003/04:35 av Tiefensee, Roger (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-10-16
Inlämnad
2003-10-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-10-28
Sista svarsdatum
2003-10-30
Besvarad
2003-11-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 oktober

Interpellation 2003/04:35

 av Roger Tiefensee (c) till justitieminister Thomas Bodström om polisens medverkan vid transporter av psykiskt sjuka

Är det rimligt att poliser ska skjutsa psykiskt sjuka till sjukhus för vård?

Ja, enligt lagen om vård av psykiskt sjuka så kan vårdande läkare begära handräckning från polis för att sköta transporter exempelvis till en psykiatrisk klinik. Enligt lagen så betraktas det alltså som rimligt att poliser ska skjutsa psykiskt sjuka till sjukhus för vård.

För mig är det självklart att ställa sig frågan om polisens knappa resurser ska användas så. Dessutom kan man ställa sig frågan om det ur vårdtagarens synpunkt är en bra transport. Mitt intryck är att detta är en stelbent handläggning, som tär på polisens resurser.

Vid kontakter med poliser i Sörmland har jag fått en bedömning av att polisen i Sörmland gör minst en transport av det aktuella slaget varje vecka. Om polisen ska skjutsa en patient från Karsuddens sjukhus i Katrineholm till exempelvis Södersjukhuset i Stockholm tar det flera timmar innan man är tillbaka. Vad hinner hända under tiden i Sörmland?

Ur vårdtagarens synpunkt kan det bli ännu mer komplicerat. Om en person, exempelvis en asylsökande från Ryssland som tidigare varit förföljd i sitt hemland, hämtas med "målade bilar och uniformerade personer", vilka signaler ger detta? Är det utvisning på gång? Litar denna person på poliser?

Jag tycker att det är angeläget att fråga sig om denna hantering av polisens resurser och psykiskt sjuka är rimlig.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieminister Thomas Bodström:

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att inte använda polisens resurser till att skjutsa psykiskt sjuka patienter till sjukhus?

Debatt

(5 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:35, polisens medverkan vid transporter av psykiskt sjuka

Interpellationsdebatt 2003/04:35

Webb-tv: polisens medverkan vid transporter av psykiskt sjuka

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 95 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Roger Tiefensee har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att polisens resurser inte ska användas till att skjutsa psykiskt sjuka patienter till sjukhus. Jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar hur polisens resurser används, utöver kärnuppgifterna att förebygga och bekämpa brott. Polisen utför i dag en mängd andra uppgifter som det kan diskuteras om den verkligen ska ägna sig åt. Det var mot den bakgrunden som regeringen den 21 december år 2000 tillsatte den så kallade Polisverksamhetsutredningen, som fick i uppdrag att utreda hur polisens verksamhet i högre utsträckning kan renodlas och man därmed kan frigöra resurser till kärnverksamheten. Polisverksamhetsutredningen (SOU 2001:87, SOU 2002:70, SOU 2002:117) är nu avslutad, och den behandlar bland annat frågan om polisens skyldighet att i olika sammanhang bistå myndigheter med handräckning. Utredningen konstaterar att det inte är ovanligt att polisen får bistå bland annat socialtjänst och sjukvård med handräckning i situationer där man kan ifrågasätta behovet av särskild polisär kompetens. Utredningen föreslår mot den bakgrunden en skärpning av bestämmelserna om när andra myndigheter får begära handräckning. Ett förslag är att det införs en bestämmelse om att den begärande myndigheten måste ha gjort egna försök att genomföra till exempel en transport innan hjälp begärs av polisen. Dessutom föreslår utredningen att personal från den begärande myndigheten eller vårdinrättningen ska följa med då polisen genomför handräckningen. Jag kan i detta sammanhang nämna att liknande förslag har presenterats i departementspromemorian Läkare i allmän tjänst (Ds 2003:30) som nu bereds inom Socialdepartementet. Jag håller alltså med Roger Tiefensee om att det finns exempel på handräckningsärenden där uppgiften borde ha kunnat lösas utan polisens hjälp. Självklart ska polis finnas med när behovet verkligen finns, till exempel om en person är våldsam, men när det handlar om transporter av personer som kanske till och med frivilligt kontaktat sjukvård eller socialtjänst för att få vård bör andra aktörer ansvara för transporten. Det är naturligtvis svårt att beräkna hur stora polisresurser som kan frigöras om utredningens förslag genomförs. Enligt Polisverksamhetsutredningen utförs alltid handräckningar av minst två poliser och tar ofta lång tid i anspråk. Utredningen menar därför att det kan antas att det inte är en obetydlig polisresurs som i stället kan ägna sig åt kärnverksamheten om antalet handräckningsärenden minskar. Polisverksamhetsutredningens förslag är alltså intressanta, eftersom de tyder på att det finns en del resurser inom polisen som kan frigöras. Jag vill dock inte uttala mig närmare om vilka förändringar som kan bli aktuella framöver, eftersom utredningens förslag nu är under beredning.
Roger Tiefensee (C)
Anf. 96 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Jag vill också tacka för att Thomas Bodström håller med mig om att det finns exempel på handräckningsärenden där uppgiften borde ha kunnat lösas utan polisens hjälp. Det är alltid trevligt att få medhåll, men det var egentligen inte justitieministerns åsikt jag frågade efter. Jag tror, fru talman, att en sådan fråga inte skulle godkännas av kammarkansliet. Jag frågade efter vilka åtgärder som skulle vidtas. Jag tycker inte att det är rimligt att polisen ska bedriva något slags taxiverksamhet, om uttrycket tillåts. Det är inte rimligt att polisens resurser används till att skjutsa psykiskt sjuka patienter till sjukhus om inte polisens kompetens behövs i det fallet. Det är inte rimligt att polisens resurser används till att skjutsa anhållna och häktade till och från häktningsförhandlingar om inte polisens kompetens behövs i det fallet. Som justitieministern nämner i sitt svar konstaterar Polisverksamhetsutredningen att det inte är ovanligt att polisen får bistå socialtjänst och sjukvård med handräckning där man kan ifrågasätta om det finns behov av polisiär kompetens. Polisverksamhetsutredningen menar att det är inte obetydliga resurser som används till det här och som i stället skulle kunna användas till kärnverksamheten att förebygga och bekämpa brott. Att döma av svaret tycker inte heller Thomas Bodström att det här är rimligt. Det är trevligt att få medhåll, men jag efterfrågar åtgärder, inte åsikter. Då är min fråga om vi kan förvänta oss förslag om att lyfta bort olika handräckningsuppgifter från polisen för att i stället skapa utrymme för kärnverksamhet, att förebygga och bekämpa brott. När kan i så fall dessa förslag väntas?
Thomas Bodström (S)
Anf. 97 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tror att det ändå måste ha framgått att det inte bara var åsikter utan att det är just på detta sätt som vi arbetar. Polisverksamhetsutredningens förslag bereds nu, och jag hoppas kunna lägga fram förslag i en rad olika frågor. Jag tycker också att det är viktigt att konstatera att polisens arbetsuppgifter är att förebygga och utreda brott. I stort sett all annan verksamhet kommer att läggas på andra. Nu är det inte riktigt så enkelt. Den naturliga frågan är förstås vem som i så fall ska göra detta. Det är det som finns med i det här arbetet. Såväl åsikter som det sätt som vi nu arbetar på sammanfaller dock. Däremot kan inte jag säga säkert hur det kommer att bli eftersom också andra delar av samhället involveras i det slutliga ställningstagandet. Men det finns som sagt förslag som vi arbetar med, och vi hoppas kunna slutföra dem. Så sent som i måndags hade vi en diskussion om hur det här ska kunna genomföras, men vi vet än så länge naturligtvis inte resultatet.
Roger Tiefensee (C)
Anf. 98 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Det gläder mig att justitieministern och jag har samma syn i detta sammanhang. Det är, som jag ser det, inte rimligt att polisen i dag har uppgifter som mycket väl skulle kunna skötas på ett bättre sätt, både effektivare och för de patienter som berörs. Det handlar inte bara om en resursfråga. För att först gå in på resursfrågan kan jag nämna att jag har varit i kontakt med polisen i Sörmland och att den bedömer att den ungefär en gång i veckan utför en transport av en psykiskt sjuk till sjukhus. Det är klart att detta kräver mycket resurser totalt sett. Fru talman! Detta innebär att Centerpartiets mål att det ska finnas polis tillgänglig dygnet runt i alla kommuner och i alla stadsdelar i stora städer blir svårare att uppnå. För att återkomma till att detta inte bara är en resursfråga är det ur vårdtagarens synpunkt problematiskt när poliser kommer och kanske hämtar en asylsökande. Det ger fel signal när polisen kommer i målade bilar och i uniformer. Man kan mycket väl få intrycket att det handlar om en utvisning. Jag skulle vilja få ett förtydligande i frågan när vi kan förvänta oss att Polisverksamhetsutredningens förslag, i delar eller merparten av dem, presenteras.
Thomas Bodström (S)
Anf. 99 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag vill verkligen vara noga med att säga att detta inte är något alldeles konkret, men jag uppskattar att de första delarna i det här, om det nu går att genomföra, kommer att kunna läggas fram i proposition under nästa år. Vilka delar som vi kommer att ta fram först kan jag dock inte säga säkert. Men vi arbetar med detta för fullt på Justitiedepartementet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.