polisens ekonomi
Interpellation 2004/05:546 av Strandberg, Torkild (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-04-21
- Inlämnad
- 2005-04-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-05-12
- Sista svarsdatum
- 2005-05-12
- Besvarad
- 2005-05-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 april
Interpellation 2004/05:546
av Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om Polisens ekonomiPolisens budget baseras på de anslag som riksdagen beslutar om. Den 16 december 2004 utökade riksdagens majoritet Polisens budget med 100 miljoner kronor. Redan den 22 december ändrades de ekonomiska förutsättningarna för Polisen. I regeringens regleringsbrev för Polisen har befintliga anslagsbesparingar om 300 miljoner av totalt 358 miljoner kronor, det vill säga Polisens samlade överskott för 2004, dragits in från Polisen. Av det som skulle bli en liten anslagsökning för svensk polis blev det i stället en indragning, större än den så kallade satsningen. Utöver detta drog regeringen i samma regleringsbrev in 0,6 % av Polisens anslag till regeringens disposition. Detta innebär en indragning från Polisen på ytterligare 90 miljoner kronor. Dessutom meddelas att möjligheterna till så kallade anslagskrediter dras in, vilket kommer att påverka Polisens möjligheter till långsiktiga investeringar. Hoppet stod i stället till att polisen skulle kompenseras i vårpropositionen. Den innehöll inga nya medel till Polisen.
Förutsättningarna för poliser nära medborgarna minskar, och därmed tankarna på ett mer offensivt förebyggande polisarbete.
Frånvaron av nya medel tvingar nu Polisen i Sverige till stora indragningar. Detta är allvarligt. Redan i dag visar undersökningar att medborgarna har förhållandevis lågt förtroende för polisen. Regeringens oansvariga hantering av Polisens budget riskerar att sänka polisen ytterligare.
De olika polismyndigheterna kommer nu att tvingas säga upp civilanställd personal för att klara budgeten. Detta är olyckligt ur flera perspektiv. Det allvarligaste är att de nyutexaminerade poliser som successivt kommer ut i myndigheterna tvingas utföra uppgifter som annars civilanställd personal skulle kunna utföra.
En annan, och än värre effekt av de indragna och uteblivna medlen till Polisen, är att man nu planerar att i stor omfattning använda sig av avtalspensioneringar för att frigöra resurser för nyutexaminerade poliser. Under kommande år överväger man att avtalspensionera hela 1 200 poliser. Syftet med att utbilda poliser i den takt vi gör nu är att öka det totala antalet poliser i Sverige. Detta behövs, inte minst, för att öka möjligheterna att förebygga och klara upp brott och öka möjligheterna till en lokalt förankrad, synlig polis i hela Sverige. Med det här sättet riskerar man att man bara ändrar åldersstrukturen. Avtalpensioneringar borde användas när verksamheten kräver det och inte som ett medel att frigöra resurser och spara. I en organisation med 17 000 anställda borde det finnas möjligheter till arbetsuppgifter som är anpassade även för poliser som är 60+. De borde också i många fall säkert kunna fungera som erfarna mentorer och handledare till nyutbildade poliser.
1. Vad avser justitieministern att göra för att nyrekryteringarna till Polisen ska kunna fullföljas utan att detta drabbar annan polisverksamhet eller civilanställd personal?
2. Vad avser justitieministern att göra med anledning av att Rikspolisstyrelsen i rådande ekonomiska situation ser sig tvungen att överväga avtalspensionering av 1 200 poliser för att ha råd att anställa nyutbildade poliser?
3. Vad har justitieministern för målsättning när det gäller antalet verksamma poliser i Sverige?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:546
Webb-tv: polisens ekonomi
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:120 Fredagen den 13 majProtokoll 2004/05:120 7 § Svar på interpellation 2004/05:546 om polisens ekonomi
Protokoll från debatten
Anf. 33 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Torkild Strandberg har frågat vad jag avser att göra för att nyrekryteringarna till polisen ska kunna fullföljas utan att det drabbar annan polispersonal eller civilanställd personal, vad jag avser att göra med anledning av att Rikspolisstyrelsen ser sig tvungen att överväga avtalspensionering av 1 200 poliser för att ha råd att anställa nyutbildade poliser samt vad jag har för målsättning när det gäller antalet verksamma poliser i Sverige.
Som så många gånger tidigare upprepar jag återigen att regeringen har satsat och satsar stora pengar på polisen, vilket inte kan ha undgått Torkild Strandberg. Under åren 2001 till 2004 har polisens anslag ökat med ca 2,2 miljarder kronor. I budgetpropositionen för 2005 har regeringen utöver de tidigare satsningarna aviserat en anslagshöjning med nästan 1,2 miljarder kronor till och med 2007. Regeringen har genom de kraftiga resurstillskotten sett till att polisens förutsättningar att bedriva verksamheten är goda.
Det är viktigt att arbetskraften i Sverige tas till vara och detta gäller naturligtvis även inom polisen. Där måste dock även åldersstrukturen beaktas. På vissa orter är medelåldern bland poliser mycket hög och det är nödvändigt att en generationsväxling kommer till stånd. Polisen har därför för avsikt att även fortsättningsvis erbjuda förtida pensionsavgångar men naturligtvis endast där det främjar verksamheten.
Torkild Strandberg pratar om antalet poliser. Antalet poliser är enkelt att mäta. Det ökar för femte året i rad och är nu uppe i drygt 17 300. Men det är bara en liten del av allt som påverkar polisens arbete. Polisen måste också utvecklas och effektiviseras inom de resursramar som står till buds. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna arbetar fortlöpande med det. Inom polisen bedrivs till exempel ett förändringsarbete under samlingsnamnet En nationell polis. Syftet är att genom ökad samverkan utveckla och höja kvaliteten i verksamheten samt att frigöra resurser för kärnverksamheten.
Anf. 34 Torkild Strandberg (Fp)
Fru talman! Av justitieministerns lätt ironiska tonfall anar jag en viss trötthet kring frågorna om situationen inom poliskåren i Sverige. Med tanke på den typ av rapporter som kom i går tror jag att justitieministern kommer att tröttas ytterligare i kammaren under den tid som återstår av den här mandatperioden.
Varenda gång vi talar om det här återkommer ministern till de ytterligare resurser som man har lyckats få till polisen. Jag tycker att de resurserna är jättebra. Tillskotten är utmärkta. Ministern och regeringen har haft vårt stöd när det gäller de här tillskotten.
På något sätt är det ändå alltid resultatet som räknas när dagen är slut. För att ta ett något drastiskt exempel är det väldigt få som, när man nämner den 14 april 1912, tänker på de tiotusentals liter vatten som faktiskt pumpades ur Titanic. De flesta människor tänker på någonting annat, nämligen resultatet att båten sjönk.
På samma sätt är det väl med de resurstillskott till polisen som justitieministern talar om. De är bra på samma sätt som det var bra att man pumpade vatten ur båten, men de räcker inte till.
Jag tycker att det vore klädsamt om justitieministern någon gång gav uttryck för någon liten oro över tillståndet inom svensk polis. Uppklaringsprocenten är förskräckande låg. Den är runt 15 %. Det innebär att 85 % av de brott som anmäls till polisen inte klaras upp. I vilken verksamhet, justitieministern, skulle man acceptera ett 85-procentigt misslyckande? Det skulle möjligtvis vara i svensk kriminalvård.
Svarstiderna när man kontaktar polisen är oerhört långa. Mätningar som man gör visar oroande tendenser på att förtroendet för polisen minskar. I går kom en undersökning som visar att i stort sett hela landet är alldeles fullt av tappade polissugar. Polisstationer läggs ned i en förskräckande takt över landet. Nu ligger vi på strax över 100, tror jag.
Under justitieministerns tid på departementet har man lagt ned ett mycket stort antal närpolisområden, vilket innebär att polisen flyttar längre ifrån sina uppdragsgivare medborgarna. Man får längre till sin polis, och den lokala förankringen minskar.
Så kommer jag till det senaste. I justitieministerns Sverige ska vi förtidspensionera poliser för att få råd och ekonomi att anställa nya poliser. Man ska pensionera 1 200 poliser för att få råd att anställa dem som utbildas.
Jag tycker att det här är en oroväckande utveckling. Jag tycker att justitieministerns bild i hans svar på min interpellation är något hurtigt glättad. Justitieministern väljer att inte se problemen utan fokuserar på att han har lyckats utverka någon miljard i höjda anslag. Någon gång måste vi väl dock också diskutera resultatet, hur det står till i svensk polis. Det verkar inte justitieministern vilja göra.
En av frågorna i interpellationen handlade om vilken målsättningen är och hur många poliser som ska finnas verksamma i Sverige. Justitieministern väljer att inte svara.
Det blir nog till att komma hit lite trött, glåmig och ironisk en gång till, för frågorna kommer att upprepas.
Anf. 35 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Som ett mantra upprepas det hur mycket regeringen satsar på polisen. Men tyvärr räcker det inte, och det blir inte bättre av att samma siffror och samma krontal ständigt upprepas. Vi vet att antalet poliser ökar, men inte alls i den omfattning som behövs. Vi moderater vill att det fortsättningsvis utbildas fler poliser i både Stockholm, Umeå och Växjö så att det kommer att bli 20 000 poliser år 2010.
Polisens ekonomi och långsiktiga planering är viktiga om brottsbekämpningen ska bli bättre i Sverige. I dag vittnar väldigt många poliser, också många chefer på hög nivå, om att det enda man pratar om inom polisen är ekonomin. Det är budget, budget, budget. Att hålla sin budget är det som avgjort är viktigast. I stället skulle vi moderater vilja att man på ledningsmötena pratade om brott, brott, brott. Att förebygga brott, att bekämpa brott, att utreda brott och att klara upp brott är någonting som polischeferna ägnar alldeles för lite tid åt.
Man ägnar det också för lite tid när det gäller rekrytering, att rekrytera de poliser och chefer som är duktiga på att bekämpa brott. Det måste vara det avgjort viktigaste.
När jag ser på ekonomin inom polisen slår det mig att det budgetsystem med treårsbudgetar som infördes på 1990-talet, där tanken var att man skulle kunna spara ett år och investera nästa år och se polisverksamheten över en längre cykel, helt har slagits undan med regeringens politik. Nu är man tillbaka vid det halvårsvisa tänkandet - det kommer pengar till hösten eller i vårpropositionen - i stället för att kunna få behålla ett anslagsöverskott och satsa det på utbildning, på nya fordon eller vad det kan vara vid årsskiftet efter. Nu är man tillbaka vid att hipp som happ göra slut på budgetmedel innan budgetåret tar slut. Vi kommer att se ogenomtänkta investeringar i saker som man egentligen kanske inte behöver eftersom man är rädd att tvingas lämna ifrån sig anslag året efter.
Jag undrar, justitieministern: Vad kommer det att få för konsekvenser att polisen inte kan planera sin verksamhet? Man försöker att spara och vara ekonomisk, och sedan dras medlen in. Vad får det för konsekvenser på lite längre sikt, när det gäller långsiktiga investeringar och utbildning? Och hur ska vi komma till rätta med problemet att man bara pratar om att spara och hålla sin budget och inte om att bekämpa brott? Det är mina frågor.
Anf. 36 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! I den förra interpellationsdebatten var justitieministern väldigt oroad över kommande rymningar. Man kan säga att vi just nu ser en omfattande rymning, dock ingen fritagning, här i kammaren. Det är en regering och en justitieminister som rymmer från sitt ansvar.
Det finns en person som är ansvarig - personligen, kan man faktiskt tycka - för hur svenskt rättsväsende och svensk polis utvecklas. Detta sker genom att regeringen och justitieministern talar om hur det ska se ut i budgetpropositionen, talar om vad som ska stå i regleringsbreven och ser till att de informella mötena med myndighetscheferna bedrivs på ett sådant sätt att man får myndigheterna dit man vill.
Jag vill att denna rymningstaktik från regeringen ska upphöra. Vi behöver få fast justitieministern vid ansvaret för svensk polis. Han ska inte få rymma.
Då är frågan: Vad vill den svenska socialdemokratiska regeringen och dess stödpartier med svensk polis? Det är det väldigt få som vet. Man påhejar utvecklingsarbetet med nationell polis - som innehåller många förtjänster, vill jag understryka - men effekterna är ju förfärande.
Polisstationer stängs som radband runtom i Sverige. Närpolisområden slås ihop så att det blir som en film: Älskling, jag förstorade närpolisområdet. Vi har färre lokala polischefer. Vadå lokala polischefer, är det något viktigt? Ja, varenda kommun i Sverige har ju en turistchef, men de har inte längre någon polischef. Vad ger det för signal när polisen är så viktig för samarbetet med näringsliv, sociala myndigheter och ideella föreningar på en ort för att tillsammans förebygga brott? Det enda man hör just nu är kritiken om att vi måste klara upp fler brott, men bortom detta finns ju ett ännu viktigare mål: att förebygga fler brott, att se till att många människor inte begår brott. Att klara upp brott innebär att vi fyller fängelserna ännu mer, och det är inte målet. Målet är att skapa ett tryggare Sverige med färre människor som begår brott, med färre brottsoffer som följd. Att klara upp brotten är en bra tröst, men det är absolut inte målet.
Organisationen är hela tiden i kraftig svängning. Först skulle det vara närpolisområden; nu ska det inte vara så stora närpolisområden. Vi ska alltså ha kvar närpolisen, men vi ska satsa på underrättelseledd verksamhet. Man vet inte vilket som är regeringens fokus. Det vore kul att någon gång höra en programförklaring från justitieministern. Det skulle underlätta ledarskapet.
Då kommer vi in på ett annat problem med svensk polis: ledarskapet. Vad har regeringen för synpunkter på detta? Hittills har fokus mest legat på att utveckla Excelchefer som kan stå med ark och presentera de nya neddragningarna och exakt hur man ska klara budgeten. Det har varit den rådande regimen i nio års tid. Nu vet vi också att detta underbyggs i en avhandling som presenterades denna vecka vars innehåll pekar på ganska kraftiga brister i ledarskapet inom svensk polis. Lägg därtill Göteborgskommittén, som pekar på samma sak, och Spaks utredning om en rikspolisstyrelse som, uppenbart med regeringens goda minne, har låtit tusen blommor blomma under väldigt lång tid!
Vem är ansvarig för detta? Ja, jag vet inte. Det kanske är riksdagen som är ansvarig, men tyvärr står det i grundlagen att vi är förbjudna att utöva ledarskap över myndigheterna. Det är regeringen som har den skyldigheten enligt grundlagen. Det måste vi vara överens om.
Sedan kan vi lägga till ekonomin. Det ges pengar i riksdagen före jul, och när vi sedan gått hem och försöker tända det sista adventsljuset sitter regeringen på sammanträden och drar in ännu mer pengar för polisen. Det leder till en väldigt ryckighet som gör människor väldigt, jag ska inte säga apatiska men näst intill, hos polismyndigheterna.
Inte heller har vi några verktyg mot den organiserade brottsligheten. Det har också varit uppmärksammat - jämt, tycker jag, men extra de här dagarna - i medierna. Rapporter har också kommit från Rikskrim. Hur ser det ut? När kommer verktygen för att bekämpa de här brotten? Man kan ju inte köra med diligens efter snabba racerbilar.
Kärnuppgifterna kommer min kollega Torkild Strandberg att återkomma till. Thomas Bodström pratar om kärnuppgifterna, men de utredningarna samlar ju damm på departementet.
Anf. 37 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Då det är flera andra debattörer med får jag be om ursäkt om jag inte kan svara på alla frågor. Jag tycker dock att det är väldigt roligt att Hillevi Engström är med. Man önskar att partiledaren Fredrik Reinfeldt hade samma mod att ställa upp i debatter som Hillevi Engström visar här i dag. Det tycker jag är väldigt roligt. Det är någonting som ändå behövs.
När nu Hillevi Engström är här tycker jag också att det är värt att nämna att det är riktigt att Moderaterna har föreslagit stora satsningar på polisen. Dessa bygger dock i stort på att man ska sänka ersättningarna till 65 %, vilket de andra kamraterna i den borgerliga alliansen definitivt motsätter sig. Man kan alltså inte gärna säga att detta är pengar som kommer om det blir en moderatledd regering. Det vet vi absolut ingenting om.
Trots att vi haft många debatter tycker jag faktiskt att vi nu börjar närma oss det som kanske är det allra viktigaste. Vi är nämligen överens om detta med satsningarna som har gjorts och antalet poliser. Jag håller helt med om att det finns andra saker som behöver diskuteras och även förbättras. Det är också detta vi tagit fasta på de senaste åren, nämligen att höja effektiviteten. Att det är det som behövs fick vi också kvitto på i går i den här utredningen.
Vi har givit länspolismästarna i uppdrag att driva arbetet enligt en mer utpräglad resultatmodell, och det arbetet pågår också inom RPS. Vi kan nämligen konstatera att det finns väldigt stora skillnader inom polisen. Jag tycker att det är oerhört viktigt att lyfta fram alla duktiga poliser och premiera dem, då de kanske inte får den uppskattning som behövs. På samma sätt måste det tas på stort allvar när poliser inte presterar efter sin förmåga. Det kan vara bristande ledarskap eller andra orsaker som gjort att man hamnat i den situationen. Det finns alltså väldigt mycket som kan göras, och detta arbete pågår för fullt.
När det gäller uppklaringsprocenten har jag också vid flera tillfällen sagt att detta är oerhört viktigt för att vi ska kunna bemöta medborgarnas krav på en bra polis.
När det gäller grova brott är ju svensk polis fantastiskt duktig. Man klarar i stort sett upp alla de grövsta brotten. När det gäller brott som ändå sänker den här statistiken till 15 %, som cykelstölder, ska vi vara medvetna om att det kommer att vara lågt även i framtiden. Det rör sig om 2-3 %. Med tanke på att det är 200 000 cykelstölder, vart sjätte brott, är det klart att det drar ned statistiken. Men vi är också helt överens om att det definitivt inte är acceptabelt att det är så låg uppklaringsprocent när det gäller till exempel villainbrott, biltillgrepp och så vidare. Det är en av de absolut viktigaste uppgifterna för polisen. Det gäller naturligtvis också våldsbrott och sexualbrott.
Det handlar om att ge polisen verktyg - vilket vi också gör på olika sätt, bland annat genom utvidgat DNA-register - men också om att polisen själv måste arbeta för att bli mer effektiv. Jag tror att vi går mot det nu. Vi ser den tendensen just för att vi också kommer in på det som är den verkliga debatten, nämligen vad polisen ska göra. Det handlar bland annat om att polisen ska arbeta på de tider då den som bäst behövs. Vi ser att det har skett en fördubbling när det gäller sådan arbetstid så att man jobbar fredags- och lördagskvällar. Jag är förvånad över att man tycker att det är så viktigt att varje station, också de som kanske har öppettid tisdagar kl. 12-15, nödvändigtvis inte kan läggas samman med en annan station. Polisen ska ju vara ute bland medborgarna när de som bäst behövs. Det är bland annat därför som det här arbetet bedrivs, så att resurser kan användas till annat.
Låt mig sedan avsluta med att säga att rikspolischefen Stefan Strömberg inte har för avsikt att pensionera poliser av ekonomiska skäl. Jag talade med honom om den saken senast för två veckor sedan. Han var mycket noga med att säga att det är av verksamhetsskäl som det kommer att behöva pensioneras poliser på samma sätt som det har gjorts tidigare.
Anf. 38 Torkild Strandberg (Fp)
Fru talman! Sist i justitieministerns svar talar man om att satsa på kärnverksamheterna, det vill säga att poliser ska göra det bara poliser kan och ska göra. Det här har ju utretts och diskuterats i Polisverksamhetsutredningen. Den tillsattes år 2000. I år är det 2005. Man lämnade en rad förslag på saker som man skulle kunna ta bort från polisen så att de får möjlighet just att göra det som poliser är bäst på, nämligen att bekämpa brottslighet. Saker som man skulle ta bort handlade till exempel om skyldigheten att inhägna övergivna gruvhål. Det gällde hanteringen av hittegods. Det handlade om en sådan sak som att bevilja tillstånd för att bedriva pensionatsrörelse. Det tog fem år - sedan började man diskutera om polisen skulle lämna tillstånd för att driva pensionatsrörelse. Ingenting har hänt. Det har inte lämnats ett enda förslag från Thomas Bodströms justitiedepartement i de här frågorna, som man började diskutera år 2000.
Det här återkommer ju gång efter gång. Det är klart att ett lagstiftningsarbete ska vara grundligt och att man måste överväga saker, men vi har ett annat exempel som vi diskuterade i kammaren i onsdags. Vi har nu beslutat om ett tillträdesförbud för människor som går på fotboll inte för att se på matchen utan för att ge sina vänner på läktaren ett kok stryk. Tio år tog det. Det tog tio år för att människor som slåss på fotbollsmatcher ska kunna portas! Det är inget vidare snabbt lagstiftningsarbete som justitieministern ägnar sig åt. Därför undrar jag: Om det nu är prioriterat att polisen ska syssla med kärnverksamhet och inte med att bevilja tillstånd för pensionatsrörelse eller att täcka gruvhål, när kommer då förslagen? När kommer lagstiftningen om det här nu är prioriterat?
Den bild som man får när man talar med poliser och polischefer ute i landet är just att man ska förtidspensionera poliser, lite äldre poliser, för att få råd att anställa nya. Möjligheterna att få resurser till de nyutbildade poliserna på annat sätt är i stort sett uttömda. Man har, som vi har diskuterat tidigare, stängt stationerna. Man har sagt upp civilanställda. Trots att man redan har gjort detta säger 14 av landets polismyndigheter att man planerar att säga upp civilanställd personal för att få råd att anställa de nyutbildade poliserna. Kalkylen är att man ska förtidspensionera 1 200 poliser, och svaret ute på myndigheterna är: Vi hade inte gjort det här om vi inte varit tvungna för att få resurser för att anställa de nya. Vad är det då om inte just en ekonomisk fråga, Thomas Bodström?
Till sist vill jag gärna ha ett svar på frågan om hur det kommer sig att vi snart är uppe i mansåldrar för att få fram en lagstiftning som handlar om att befria polisen från uppgiften att täcka gruvhål. Och hur kan det komma sig - det kanske inte riktigt platsar i den här debatten - att det tar tio år att få fram en lagstiftning som handlar om att folk som slåss på fotbollsmatcher inte ska få gå dit?
Anf. 39 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Först tänkte jag påminna om frågan om budgeten, vad det får för konsekvenser att man får den här ryckigheten, att man drar in anslagssparande och att man drar in det som man har som överskott så att man inte kan investera nästa år.
Sedan är det frågan om de här 1 200 poliserna som ska förtidspensioneras. Effekten blir ju för de här 1 200 personerna att deras lönekostnader inte längre kommer att belasta polisens budget. Såvitt jag förstår kommer de att belasta Trygghetsstiftelsen. Jag tycker att det är en väldigt märklig politik, en väldigt märklig personalpolitik i staten, när man säger att de här personerna är för trötta. De är slut. Därför ska man ha en sådan här pensionsavgång av så kallade verksamhetsskäl. I min värld kan alla människor prestera någonting - och säkert ganska mycket - även om de närmar sig 60-65. Inte minst i den här kammaren finns det ju ledamöter och personal som är i den åldern.
Jag menar att det är en väldigt märklig människosyn som regeringen ger uttryck för genom Rikspolisstyrelsen. Man ska avsluta de här människornas karriärer. De är trötta och slut, och därför ska de inte jobba längre. Jag tror att det kan ge väldigt mycket med ett mycket bättre ledarskap om man tar till vara den här resursen på ett riktigt sätt. Jag menar inte att de här herrarna, för det är ju mest herrar i den åldern, ska vara ute och åka radiobil dygnet runt på en skifteslista. Men man kan fråga dem: Vad skulle du vilja ägna dina sista år inom polisen åt? Vad kan du bidra med? Vad är dina förtjänster och dina kvaliteter? Då är jag övertygad om att man kan få ut väldigt mycket gott.
Det är märkligt, tycker jag, av en så kallad arbetarregering att säga att människor är trötta och slut, men de är inte sjukskrivna eller så, så låt dem gå hem och känna sig överflödiga och inte behövda. Många är de poliser som har gått i förtid och som sedan säger: Det här var inte vad jag önskade. Men det förväntades av mig att jag borde sluta, för jag kanske inte riktigt hänger med i all teknikutveckling. Jag skulle vilja veta justitieministerns syn på det.
Anf. 40 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Justitieministern var lite oroad över hur den borgerliga alliansen ska kunna genomföra sin polispolitik. Det kom några konstiga saker om det här med ersättningsnivåer. Thomas Bodström har ju ett problem som faktiskt är ännu större. Han sitter med sina vice och vice-vice justitieministrar på departementet och ska försöka få ihop en politik. Det händer uppenbarligen väldigt lite, det har ju den här debatten visat, när det gäller kärnuppgifterna, verktygen och så vidare. Detta måste bromsas av någon, och jag utgår från, fru talman, att det inte är justitieministern som tycker att vi ska strunta i att utveckla verksamheten här. Det måste ju bromsas av hans vice och vice-vice justitieministrar.
Om det vore så att regeringen i stället hade satsat på psykiatrin hade det varit bra, men det är ju tvärtom. Om man hade satsat på missbrukarvården hade det varit bra, men det är ju tvärtom. Om man inte hade infört detta totala moratorium på att genomföra några verkningsfulla insatser mot unga människor på glid in i allt grövre kriminalitet hade det varit bra. Det har vi inte sett. Thomas Bodström tillsatte under valrörelsen förra året en utredning som nu har kommit med sitt resultat som handlar om att man ska byta namn på åtgärder. Vi ska ha mer åtalseftergifter, och man ska se till att polisen inte kan gripa in mot de ungdomar som springer runt på stan och slåss, vandaliserar och knarkar i den omfattning som de kan göra i dag. Det är ju helt absurt! Och detta måste ju komma från den sammanblandade intelligentia som blir när man slår ihop Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det blir ju inte någon bra lösning.
Jag vill bara att Thomas Bodström försöker svara på
en
fråga. Jag förstår att han inte kan svara på det här, för det går ju inte att svara på. Men tycker regeringen, tycker den svenska socialdemokratiska regeringen och justitieministern att svenska kommuner ska kunna ha en polischef, en polischef med befogenhet att just vara chef i den lilla eller den stora kommunen? Är det en rimlig åsikt? Delar i så fall regeringen uppfattningen att det ska finnas en lokal polischef, precis som det finns en turistchef i alla kommuner?
Anf. 41 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Om Johan Pehrson tycker att det är konstiga diskussioner om de kraftiga skillnaderna när det gäller ersättningsnivåer, kommer det nog snart att bli en plågsam realitet att upptäcka det.
Visst har vi ibland slitsamma diskussioner med våra samarbetspartier. Men det finns en väldigt stor skillnad mellan oss och den borgerliga alliansen, och det är att vi kommer överens. Men det gör inte ni ens i opposition. Då är utsikterna väldigt dåliga att klara det om man tror att man ska regera landet. Det börjar alltmer likna ett sandslott.
Jag hinner naturligtvis inte svara på alla dessa frågor. Men jag ska svara kortfattat.
Nej, poliser ska inte pensioneras och så vidare av verksamhetsskäl. Det är inte riktigt samma sak att springa runt på nätterna och kanske jaga inbrottstjuvar som att ha ett skrivbordsarbete i riksdagen. Det tycker jag att man ska ha respekt för. Det är inte sagt på något sätt att det är 1 200 som ska pensioneras. Stefan Strömberg svarade på en fråga om vad som kunde vara det maximala, och det var 300 som det fanns pengar avsatta för. Det var svaret. Låt oss därför höra Stefan Strömberg själv svara på den frågan.
Jag vill kortfattat säga att antalet civilanställda har ökat med 550 under de senaste åren.
När det gäller tillträdeslagen och polisverksamhetslagen får jag återkomma till polisverksamhetslagen. Men jag kan säga så mycket som att vissa delar kommer att kunna genomföras. Men framför allt har vi i analysen kunnat se att vissa av dessa saker faktiskt kanske inte ska läggas över även om vi tyckte att det lät bra från början. Exempelvis en hittegodsavdelning är viktig för polisen, och det har också polisen själv sagt. Det finns också andra delar som är viktiga för polisen att behålla. Men jag kan hålla med om att man till en början kan tycka att det inte är något som tillhör polisens kärnområden. Det finns också andra delar av det som helt enkelt inte är ekonomiskt försvarbara. Det är ju alltid så att det är en annan del av samhället som ska ta hand om det.
När det gäller tillträdeslagen är det respekten för demokratin som har gjort att de två tidigare förslagen inte har kunnat genomföras. Det var en oerhört stark remisskritik mot det första förslaget. Jag hörde inte från något håll några andra förslag än det som kom fram, och det vore odemokratiskt att genomföra det. Den andra gången var det Lagrådet som hade kritik, vilket jag tycker att man också ska en stor respekt för. Den tredje gången gick förslaget igenom, och det ska vi vara väldigt glada för.
Men med ett minimum av respekt för demokratin går det inte att köra över den kritik som remissinstanserna och Lagrådet hade.
Vi försöker nu driva polisens arbete framåt på olika sätt och ge polisen redskap. Vi arbetar för en modernare och öppnare polis med poliser som arbetar under de tider då det behövs bäst. Man ska klara upp flera brott och ha en resultatmodell så att man ska kunna undersöka effektiviteten på ett betydligt bättre sätt. Vi är inte ute efter att detaljreglera huruvida det finns en polischef i varje kommun. Hur man ska organisera sig i varje län är ur demokratisk synvinkel en uppgift som ska tillfalla länen.
Jag tycker att Johan Pehrson är alldeles för älskvärd och ger mig alldeles för stora komplimanger om han menar att jag ensam skulle vara den som kan ta ansvar för den största satsningen någonsin på polisen. Jag måste ödmjukt säga att det faktiskt inte är bara min förtjänst, det är många andra också som har hjälpt till med denna stora satsning. Men tack ska du ha i alla fall.
Anf. 42 Torkild Strandberg (Fp)
Herr talman! Justitieministern känner tydligen en djup oro för situationen inom den så kallade alliansen. Som kontrast till detta kan man ställa hans egen lilla kartell där kärleken sprudlar på ett sådant sätt att ingen i landet ens förväntar sig att man ska försöka bilda en gemensam regering. Det är väl skillnaden. Vi har ambitionen, och den finns inte på er sida.
Jag har inte fått svar på min tredje fråga: Vad har justitieministern för målsättning när det gäller antalet verksamma poliser i Sverige?
Jag inser att detta kan låta tjatigt eftersom vi har diskuterat detta så många gånger. Man kan lätt avfärda det med att det inte bara är antalet som är viktigt.
Jag skulle vilja ta ett litet exempel från den stad som jag kommer från, Landskrona. Där finns en polis som heter Eva Andersson och som arbetar med ungdomsbrottslighet. Hon konstaterar att polisen känner till ett oerhört stort antal ställen i kommunen där det säljs illegal sprit och cigaretter, och man misstänker även narkotika, till ungdomar och minderåriga. På ett föräldramöte där Eva Andersson talade om dessa frågor frågade några föräldrar varför polisen inte gör något mer åt det. Då svarade hon lite uppgivet att eftersom man är för få poliser i stan är det inte så ofta som man har möjlighet att göra tillslag.
Man vet att det säljs narkotika, och man vet att det säljs alkohol svart till ungdomar, vilket är ett stort problem. Men polisen svarar att det är få poliser i stan och att det inte är så ofta som man har möjlighet att göra något. Det är resultatet av att det saknas poliser, Thomas Bodström. Och det är väl på något sätt därför som vi gång efter gång tjatar om detta i kammaren.
Anf. 43 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det var justitieministern som fick mig att begära ordet eftersom justitieministern påstår att Rikspolisstyrelsen inte planerar att förtidspensionera 1 200 poliser som är äldre men fullt friska. Det stämmer inte. Jag sitter själv i Rikspolisstyrelsens styrelse. Jag har varit med om att behandla frågan. Jag har varit med om att fatta beslut, och jag har reserverat mig på den här punkten. Det står tydligt och klart i detta dokument, och det finns till och med en tabell, hur många man räknar med att man måste förtidspensionera för att ha råd att anställa de nyutbildade poliserna.
Det är möjligt att Stefan Strömberg har fått nya direktiv, men de har inte kommit till styrelsens kännedom än så länge. Jag tycker att detta är en väldigt allvarlig konsekvens.
Jag får alltid höra från justitieministern att antalet poliser har ökat, och det är alldeles korrekt. Det är väldigt roligt att se att antalet poliser har ökat under många år. Men om man går in i samma budgetunderlag från RPS kan man se att det ska vika under nästa mandatperiod, detta bland annat på grund av denna avveckling av friska poliser. Dessutom finns det redovisat tydligt och klart att Rikspolisstyrelsen anser att en konsekvens av regeringens ekonomiska politik är att man behöver halvera antalet poliser som utbildas.
Min fråga till justitieministern är enkel: Anser justitieministern att Rikspolisstyrelsen nu ska börja planera för en minskning när det gäller utbildning av poliser, vilket innebär att vi måste diskutera strukturen på det hela också?
Konsekvensen av de åtgärder som planeras med anledning av regeringens budget är att man ser att det totala antalet poliser minskar om ett antal år. Det är en utveckling som vi moderater inte vill se, och förhoppningsvis inte heller justitieministern. Men då krävs det att justitieministern är beredd att berätta att regeringen avser att tillföra resurser eller möjligen komma med någon annan briljant idé om hur man ska kunna effektivisera på något sätt för att ha råd med den personal som jag tror är alldeles nödvändig för att klara uppgifterna.
Anf. 44 Thomas Bodström (S)
Herr talman! När det gäller avtalspensionärerna - nu har jag sagt det så många gånger - har jag fått det klara beskedet från Stefan Strömberg. Låt honom själv svara på detta, så tror jag att det blir ännu enklare.
Vi kommer att fortsätta att satsa de pengar som behövs för att kunna utbilda de poliser som vi har sagt ska utbildas under denna mandatperiod. Och vi kommer inte att acceptera en situation där poliser ska pensioneras av ekonomiska skäl, däremot av verksamhetsskäl.
Vi kommer naturligtvis att behöva tillföra ytterligare resurser till polisen även framöver eftersom de blir fler och fler. Fram till 2007 kommer det att ske ökningar på sammanlagt ungefär 1 miljard kronor. Vi har också sagt, vilket alla har kunnat konstatera, att när det har behövts ytterligare medel har vi också tillfört det. Det är därför som vi har haft en budget som trots allt har varit i balans och till och med haft ett visst överskott, även om det naturligtvis inte är något som man i första hand strävar efter som det viktigaste. Men vi har haft en budget i balans under fyra år i rad. Vi kommer att fortsätta med denna satsning. Jag kan inte här och nu säga - jag har inte heller mandat att göra det - hur många poliser som det ska finnas 2007, 2008 och 2009. Men jag kan säga att det finns en mycket stor övertygelse om att antalet poliser naturligtvis även i fortsättningen kommer att behöva öka. Vi är helt överens om det. Men i vilken utsträckning det kommer att ske, kan jag inte svara på här och nu. Det ber jag att få återkomma till.
Anf. 45 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag lovar justitieministern att jag ska fråga Stefan Strömberg om detta ärende också och ta upp det gång efter gång eftersom jag hela tiden har varit mot denna ättestupspolitik som bedrivs inom polisen. Jag tror nämligen att det är fel signal att skicka till medarbetare att man vid en viss ålder inte duger.
Det är väldigt lätt att man får den signalen att gå igenom. Vi behöver all den kompetens vi kan få. Vi har inte horder av inkompetenta lata poliser som inte skulle kunna göra mer. Men de lider av ett bristande ledarskap, vilket inte minst Stefan Holgerssons avhandling, som diskuterades i tv i går, visar.
Vi får igen beskedet att regeringen tänker utbilda de poliser som man har sagt ska utbildas. Det vet vi. Vi ska utbilda 4 000 nya poliser. Det är lysande, och jag är jätteglad över det. Nu gällde det frågan hur det blir sedan. Är det justitieministerns mening, om regeringen mot förmodan skulle sitta kvar efter valet, att vi ska minska utbildningen av nya poliser? I så fall måste RPS ganska snart börja planera för att avveckla någon typ av utbildning om vi inte ska få en fullständigt vettlös ekonomi på utbildningsverksamheten. Utbildningsfrågorna när det gäller polisen över huvud taget är under stöpsleven det närmaste året, kan man säga. Det är väldigt viktigt att få besked om vilken volym man åtminstone kan tänka sig.
Jag tycker mot bakgrund av vad jag hör när jag träffar människor runtom i landet - jag ska åka upp till Sveg i dag och vet hur eländigt det är - att det är väldigt svårt att försvara en politik eller ens att hålla med om det, och det är därför jag inte gör det, där det handlar om att vi nu ska minska utbildningen av nya poliser. Är det någonting man ropar efter i glesbygderna är det att få nya pigga utbildade poliser. Man har det väldigt svårt. Där har man verkligen många äldre poliser, inte trötta men sådana som kommer att gå i pension. De är rädda att om vi utbildar för få poliser, finns det ingen som kan komma till Jämtland, Norrbotten eller vad vi nu ska prata om.
Anf. 46 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Som sagt: Jag får återkomma vad gäller 2008 och 2009, men jag kan redan nu säga att det inte finns någon avsikt att inte utbilda fler poliser. Det finns ingen avsikt att lägga ned någon av utbildningsplatserna. Jag skulle tro, utan att ge mandat på det, att det tvärtom kan behövas ytterligare framöver - det vet vi inte.
Låt oss i stället fortsätta med den utveckling som nu sker inom polisen. Också där finns det saker som naturligtvis kan bli bättre, men väldigt många bra saker kommer att göras. Låt oss fortsätta att debattera de här sakerna. Det var väldigt tråkigt att Beatrice Ask nu har dragit sig ur, men jag vet att det inte är Beatrice Ask själv som vill det. Det är beklagligt att partiledningen har förbjudit Beatrice Ask att ha den här debatten, men vi kanske får möjlighet att ha den i framtiden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.