Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

polisens brottsutredande verksamhet

Interpellation 2003/04:162 av Engström, Hillevi (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-11-27
Inlämnad
2003-11-27
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-12-08
Sista svarsdatum
2003-12-11
Besvarad
2004-01-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 november

Interpellation 2003/04:162

 av Hillevi Engström (m) till justitieminister Thomas Bodström om polisens brottsutredande verksamhet

Enligt rykten i medierna överväger ledningen för Rikspolisstyrelsen att lägga ned en av polisens mest erfarna enheter, riksmordkommissionen (RMK). Den bakomliggande orsaken är, enligt vad som erfarits, att resurserna bör omfördelas på olika distrikt i landet. "Mer pang för pengarna" är ett av de mer färgstarka citaten som märkts i diskussionen.

Det finns olika typer av resurser, dels de rent ekonomiska och dels de personella, vilka är knutna till enskilda poliser och beroende av erfarenhet och utbildning. Den viktiga frågan är vilken typ av resurser man nu förväntar sig ska utlokaliseras i landet. Att en splittring av RMK skulle lösa budgetära problem för lokala polisdistrikt är osannolikt. Det är också tveksamt vilket mervärde en utlokalisering av personella resurser skulle få.

Det är tveksamt om det finns avsättning för denna typ av specialistgrupp i alla delar av landet. Risken är att bristande ärendeunderlag skulle luckra upp den befintliga kompetensen och leda till att olika landsändar fick olika kvalitet i den brottsutredande verksamheten. Den ärendetyp som riksmordkommissionen hanterar är fortfarande relativt sällsynt. Förhoppningsvis ändras inte detta, men som våldsutvecklingen i samhället ser ut så kommer kommissionens kompetens även fortsättningsvis att behövas @ och vidareutvecklas.

En enhetlig kommission borgar för en sammanhållen kunskap och kompetens. Den är väl samkörd och har gedigen erfarenhet som riskerar att gå förlorad om den splittras. Tanken om en nationell polis talar emot en splittring av den nationella kompetens som finns uppbyggd i form av olika specialistenheter. Det vore tragiskt om budgetära krav fick sätta agendan för hur en fungerande polis ska utformas.

Befintlig kompetens måste tas tillvara på bästa sätt, och den brottsutredande verksamheten prioriteras inom polisväsendet. Detta gäller såväl den generella verksamheten i länen, som den mer specialiserade verksamheten i (relativt) sällsynta och ofta svårlösta fall.

Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta för att säkerställa att så sker?

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:162, polisens brottsutredande verksamhet

Interpellationsdebatt 2003/04:162

Webb-tv: polisens brottsutredande verksamhet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 10 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Hillevi Engström har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att säkerställa att polisens brottsutredningskompetens, såväl den generella ute i länen som den specialiserade verksamheten som bedrivs inom Riksmordkommissionen, tas tillvara på bästa sätt. Bakgrunden till frågan är att det den senaste tiden framkommit uppgifter i medierna om att Riksmordkommissionen ska läggas ned. Som Hillevi Engström väl är medveten om ligger ansvaret för polisens inre organisation hos Rikspolisstyrelsen och i viss mån de lokala polismyndigheterna. Det innebär att jag som justitieminister inte bör uttrycka några synpunkter på huruvida det bör finnas en riksmordkommission eller ej, om den frågan skulle aktualiseras framöver. Det är Rikspolisstyrelsen som har nödvändig kompetens att avgöra var polisens resurser, såväl ekonomiska som personella, gör bäst nytta. Jag vet dock att frågor om polisens brottsutredande resurser diskuteras inom ramen för det förändringsarbete som går under benämningen en nationell polis. Syftet med en nationell polis är bland annat att se över polisens samlade resurser nationellt och hur dessa kan utnyttjas bättre i framtiden. I det arbetet är det naturligt att alla delar av polisens verksamhet berörs på ett eller annat sätt, även Riksmordkommissionen. Däremot finns det inte såvitt jag vet något förslag att lägga ner Riksmordkommissionen.
Hillevi Engström (M)
Anf. 11 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag är väl medveten om att ansvaret för polisens organisation finns hos Rikspolisstyrelsen och de lokala myndigheterna. Men justitieministern är trots allt ytterst ansvarig för att rättsväsendet fungerar i vårt land. Inom Moderaterna finns ett väldigt stort intresse. Vi blir ofta kontaktade av målsägande, brottsoffer och allmänhet som ställer krav och har förhoppningar om att det ska bli bättre inom polisverksamheten. Jag vill citera Susanne Eberstein, som i budgetdebatten den 15 december sade följande: "- - - varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från medborgarna". Det håller jag med om till fullo. Hon sade vidare: "Det är dags att diskutera hur polispengarna ska användas och hur polisverksamheten ska utvecklas i stället för att fortsätta att prata ned allt som har med polisen att göra." Det håller jag med om. Det är nästan 15 miljarder som går till polisen. Men det fordras också att polisen gör rätt saker och att den gör det på rätt sätt. Det finns ganska kraftfulla signaler om att det inte är så i dag. Min undran och oro i denna process gäller om utvecklingen inom polisen i stället riskerar att förstöra och rasera det som trots allt fungerar bra. Där kommer frågan om Riksmordkommissionen in. I dag tisdag finns ett tiotal poliser från Riksmordkommissionen nere i Karlskrona. De hjälper till med att utreda mordet på den pedofildömde 57-åring som hittades mördad i sin lägenhet. Det var omöjligt för polisen i Blekinge att klara av det spaningsmordet själva. De försökte till och med få förstärkning från Skåne och fick en person, vilket inte hjälpte särskilt långt. Det var helt enkelt nödvändigt att få en samlad spetskompetens som reste dit. Den kan sätta upp en organisation med några timmars varsel och försöka ta itu med det allvarliga brottet. Riksmordkommissionen har även biträtt i Anna Lindh-utredningen. Den har också löst fallet med våldtäkterna i Finspång med mera under det år som har gått. Det är viktigt att den spetskompetensen finns på ett ställe i landet eller kanske på två. Risken med den diskussion som nu pågår är att man urholkar den kompetens som finns. Förslagen att sprida ut verksamheten på sex ställen eller fler kommer om man inte tillför ännu mer resurser att innebära att det blir urholkat och inte samma effektivitet. Kommissionen har funnits sedan 50-talet och har haft ett väldigt gott resultat. Det är därför förvånansvärt att se de uttalanden i medierna som gjorts av Rikspolisstyrelsens ledning i form av polisprofessor Persson där han säger att poliserna dricker grogg och bor på hotellrum. Hitintills har inte någon ursäkt kommit vare sig personalen eller allmänheten till del fastän det i stället är en mycket effektiv organisation. Jag tycker att det är märkligt. Det är något som också justitieministern har ett ansvar för. Vad gör polisen? Gör den rätt saker? Är framför allt den ledning som finns kompetent och klarar av arbetet? Det är den frågan jag landar på just nu.
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 12 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag vill börja med att önska god fortsättning på det nya året, och det även till justitieministern. Året kanske inte har börjat så där väldigt lyckat med tanke på den roll justitieministern har när det gäller fritagningen av fångarna från Kumla. I varje fall kände jag att man fick lite hicka av det som uppenbarligen kunde ske. Den interpellation som Hillevi Engström har lämnat in är intressant. Det blir väldigt intressant när man läser justitieministerns svar. Jag har haft ett antal debatter med justitieministern genom åren. Jag har börjat lära känna den retorik och de utsvängningar som justitieministern har i sina svar. Det som är häpnadsväckande tydligt i svaret är att justitieministern inte tar något som helst ansvar. När vi talar om polisens utredningskompetens både generellt och ute i länen säger justitieministern för det första att ansvaret för polisens inre organisation ligger hos Rikspolisstyrelsen. För det andra säger han: "Det är Rikspolisstyrelsen som har nödvändig kompetens att avgöra var polisens resurser, såväl ekonomiska som personella, gör bäst nytta." Sedan drämmer han till med: "Jag vet dock att frågor om polisens brottsutredande resurser diskuteras." Det är fantastiskt att justitieministern åtminstone har kännedom om att frågorna är högaktuella. Det finns en hel del kritik mot hur det ser ut i dag. Det är ytterst justitieministerns ansvar. Endast i 15 % av de brott som sker i dag kan gärningsmannen bindas till brottet. Det är bara 15 %. Man kan då ifrågasätta brottsutredningskompetensen eller vad det handlar om. Justitieministern kanske kan svara på det. År 2002 avskrevs 75 % av alla brott som anmäldes till polisen. De flesta ärenden direktavskrivs. Andelen avskrivningar till följd av att förundersökningen lagts ned har dessutom ökat. Jag förstår att justitieministern inte kommer att ha något svar på det. Det svar som Justitiedepartementet har gett till Riksdagens revisorer är följande: Vid Justitiedepartementet har man inte någon uppfattning om vad som är lämplig nivå för avskrivningar. Det är häpnadsväckande. Här står vi inför en organisation i Sverige där man inte kan klara upp brottsligheten. Endast i 15 % av fallen binds gärningsmannen till brottet. Justitieministern säger i den ena debatten efter den andra att vi har tillräckligt med poliser, tillräckligt med resurser och överskott i budgeten. När frågan om vem som bär ansvaret för kompetensen och utredningsmöjligheterna kommer på tal genom en interpellation säger justitieministern att det ansvaret ligger hos Rikspolisstyrelsen och att Justitiedepartementet inte ens har några kommentarer om var nivån ska ligga. Det är oroväckande inte minst med tanke på att vi i dag ser en ökad våldsutveckling. Vi kunde föregående år konstatera att det grova våldet ökade med kanske bara några procent. Men vi ser ändå dag efter dag i våra tidningar att alltfler mord sker i vårt land. Jag menar att justitieministern måste klargöra för oss som beslutsfattare i riksdagen på vilket sätt vi ska kunna få en fungerande brottsutredning. Om det nu är Rikspolisstyrelsens ansvar är frågan: Vad det är för fel på Rikspolisstyrelsen eftersom den inte kan åtgärda det? Eller är det kanske Justitiedepartementet som behöver sätta ned foten och säga att här är nivån och målet vad gäller avskrivningar?
Thomas Bodström (S)
Anf. 13 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Debatten om dagens andra interpellation innehöll också en begäran om att jag ska kommentera vad andra personer har sagt. Jag tycker att det är lättare att de kommenterar vad de själva har sagt. Det var också en form av upprepning på så sätt att Ragnwi Marcelind säger att jag ska tala om vad myndigheter ska göra i olika situationer. Det är alldeles riktigt att vi har fått den diskussionen till stånd många gånger här i plenisalen - man kan knappt räkna dem - och det är inte jag som har tagit initiativ till den. Jag får också höra att jag har sagt att antalet poliser är tillräckligt. Det har jag aldrig sagt. Vad skulle vi annars göra av den stora satsning som vi nu gör och som jag brukar fråga Ragnwi Marcelind om med insikten om att den ökar för varje år? Det är inte heller riktigt att antalet mord bara ökar. Det har varit detsamma under 30 år. Det ska dock inte på något sätt tas som något annat än att varje enskild händelse naturligtvis är väldigt tragisk. Det är ändå viktigt att fakta förs fram, inte minst här i riksdagen. Fru talman! När det gäller brottsutredande verksamhet ligger en del av ansvaret hos polisen. Det handlar om hur man organiserar vissa saker och hur man fördelar det hela ekonomiskt ute i länen enligt det system som vi har i dag. Det gäller också vissa rent organisatoriska saker hos polisen. Det här har vi också talat om flera gånger. Det faktum att de organisatoriska och fördelningsekonomiska frågorna finns hos polisen innebär ju inte att vi inte har ett ansvar. Det har jag aldrig sagt. Inte heller har jag sagt att vi ska försöka att inte ta det. Tvärtom undrar jag om det någonsin har pågått så mycket arbete som det gör nu för att till exempel renodla polisens arbete så att den inte ska behöva utföra fler av de arbetsuppgifter som den har i dag. Man ska göra klart vad polisen får göra så att det inte blir fråga om oklarheter mellan bevisprovokation och brottsprovokation. Det gäller också naturligtvis vad man ska göra och hur man ska göra det. Så ger vi också den bästa möjligheten för polisen när det till exempel gäller det som den tidigare interpellationen handlade om - DNA-register. Det är alldeles klart att det finns ett stort ansvar, och vi tar det också. Jag menar inte på något sätt att allting är klart och färdigt. Tvärtom finns det mycket som återstår att göra. Men det kan väl ändå inte vara så förtvivlat svårt att förstå att vissa saker tillhör myndigheten och vissa saker hör till lagstiftaren? Jag tycker att vi har pratat om det här så oerhört många gånger. Jag talar gärna om de saker som vi har ansvar för, och jag talar gärna om allt det här så att det står utom allt rimligt tvivel att det pågår väldigt mycket för att förbättra den svenska polisen. Den är i och för sig på många sätt bra, men den kan naturligtvis bli ännu bättre. Jag tycker också att det vore ytterst olämpligt om man angav något slags procentsats för när man är nöjd. Man har förstås ambitionen att varje brott som begås ska klaras upp. Att det sedan begås 200 000 cykelstölder i Sverige - vart sjätte brott är en cykelstöld - och att de har en låg uppklaringsprocent och naturligtvis påverkar statistiken är något som man kanske ändå ska nämna. Men jag tycker också, precis som jag har sagt många gånger, att den allra viktigaste saken är att höja uppklaringsprocenten. Där har vi också nu påbörjat ett arbete för att bättre kunna se hur det fungerar på olika ställen runtom i Sverige. Det kommer vi att kunna presentera senare i år. Men det handlar även här om att polisen själv måste se till att man kan förbättra det, och det gör man ju också på många ställen runtom i landet. Till exempel i Örebro län har man tagit flera olika initiativ och också lyckats höja uppklaringsprocenten. Vi är nog överens om detta, även om jag vill inte lägga det hela på någon särskild nivå. Vad skulle då hända om man nådde upp till den nivån? Skulle man vara nöjd då, när det fortfarande finns massor av ouppklarade brott? Sammanfattningsvis kan jag säga att visst har vi ett ansvar. Vi tar också det ansvaret, men vissa saker ska nog ligga kvar i myndigheten. Annars är det inte någon större mening med att vi har myndigheter kvar över huvud taget.
Hillevi Engström (M)
Anf. 14 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Alltför ofta möts jag av synpunkter på dem som är anställda inom polisverksamheten. Det gäller brister - bristande ledarskap och brister i organisationen. Det allvarliga, och det som jag tycker är en fråga för ministern, är att man inte vill ta till vara den kompetens och det engagemang som finns. Skattepengarna används alltså inte optimalt och används på fel sätt. Det som upplevs så allvarligt är ledningen och på vilket sätt man leder inom polisen. Det handlar inte om att det sker översyner och förändringar - det tycker man är helt okej. Det gäller i stället att dessa sker i ett uppifrån-och-ned-perspektiv där personalen inte finns med. Trots att det finns avtal om samverkan upplever man att man är helt utanför den processen. Det tycker jag är allvarligt. Det handlar inte så mycket om att personalens arbetsmiljö ska bli bättre, utan det handlar om att den process som sker innebär att väldigt mycket tid läggs på helt onödiga diskussioner, spekulationer, oro och kaffebordssamtal i stället för att man ägnar sig åt den riktiga polisverksamheten. När personalen utlämnas i en förändringsprocess är min erfarenhet att det blir kontraproduktivt. Det är det som håller på att ske inom svensk polis i dag. Man ägnar inte kraft åt brotten i den omfattning som man borde, utan man ägnar kraft åt sin egen situation inom verksamheten i alldeles för hög grad. Så är fallet också inom Riksmordkommissionen. Jag förstår att ministern inte kan ha synpunkter på det här, men när det sägs saker i medierna som att "de där tomtenissarna har ju för fan knappt styrfart!" är det klart att personalen tappar motivation och engagemang. Den får inte heller någon bekräftelse på att den gör ett bra jobb. Det tycker jag att är allvarligt. Därför tycker jag att det ändå är en fråga för Justitiedepartementet att titta på hur man leder verksamheten. Det finns ytterligare en ny fråga som gäller Riksmordkommissionen, nämligen den allvarliga mc-brottsligheten, inte minst i Skåne. Där är det på vissa håll omöjligt för den lokala polisen att agera kraftfullt eftersom poliserna blir utsatta för repressalier, hot och trakasserier. Då tror jag att det finns en poäng med att det kommer ned en kommission som jobbar där under en viss tid och som sedan kan åka därifrån och slippa möta de kriminella personerna i kön till affären eller vad det nu kan vara fråga om. Där finns en stor del att fylla. Jag efterfrågar alltså att justitieministern med den makt som finns tillser att det blir en bättre tingens ordning när det gäller förändringsarbete och delaktighet. Vi har inte råd med att personalen inte ägnar sig åt sin kärnuppgift, som är att utreda brott och gripa kriminella personer. Riksmordkommissionen svävar fortfarande i ovisshet om vad som ska hända och ske. Det kanske kan hålla på i några år till - vad vet jag? Men under den tiden kommer det att påverka effektiviteten och kvaliteten, och det är främst det som min oro gäller. Jag skulle vilja veta hur justitieministern avser att tackla den situationen. Eller tycker du inte att det ligger någonting i den beskrivning som jag gör?
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 15 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag skulle inte behöva stå här och citera vad andra säger, herr Thomas Bodström! Jag har hela mitt huvud fullt av citat från justitieministern. Ibland brukar jag roa mig med att plocka fram protokollen för att se vad justitieministern har sagt. Det har jag gjort i dag på eftermiddagen. Han har sagt både det ena och det andra i våra debatter. För bara någon månad sedan, innan juluppehållet, debatterade vi just det här med antalet poliser och ekonomin. Då var det just Thomas Bodström som stod och sade här att vi går med plus. Vi har en budget som går med plus - i fjol med 37 miljoner och nu med 50 miljoner! - sade han. Men vad hjälper det, justitieministern, när vi fortfarande inte kan binda mer än 15 % av gärningsmännen till brottet? Någonstans måste man fråga sig var organisationen har gått snett. Justitieministern säger att han absolut inte har något ansvar för hur Rikspolisstyrelsen och myndigheterna sköter sin verksamhet. Är det inte så att justitieministern är chefen och den ytterst ansvarige över de myndigheterna? Annars fattar jag ingenting av hur regeringen arbetar. Det är intressant att läsa rapporten från Riksdagens revisorer. Där finns konkreta förslag till regeringen. Bland annat har man ett förslag om att regeringen ger Rikspolisstyrelsen i uppdrag att redovisa alla direktavskrivna ärenden så att polisens redovisning av sådana ärenden blir fullständig. Har det direktivet gått från regeringen till Rikspolisstyrelsen? Har regeringen gett Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren i uppdrag att gemensamt utarbeta riktlinjer för hur polisen ska använda beslutsmotiveringarna? Det finns en rad saker som man kan ta tag i. Regeringen säger ju själv att dess mål är att bekämpa brottsligheten och öka antalet utredda brott. Det målet måste väl ändå justitieministern arbeta efter, och inte slå sig till ro med att vi endast har 15 % uppklarade brott?
Thomas Bodström (S)
Anf. 16 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag håller helt med Hillevi Engström om att huvuduppgiften för polisen förstås är att utreda brott. Det är också efter de principerna man försöker arbeta. Polisen ska utreda och också förebygga brott. Sedan försöker vi nu se till att flera andra uppgifter ska lyftas över till polisen så att den får större möjligheter att göra det här med de olika slags verktyg som kan behövas. Vi ska på olika sätt försöka förbättra polisens situation. Såvitt jag vet har det ännu inte kommit något förslag när det gäller Riksmordkommissionen. Jag kan naturligtvis förstå att en diskussion kan orsaka irritation på olika sätt, men jag tycker att det skulle kännas lite konstigt om jag skulle falla in i varje debatt och ta extra hänsyn eller gå till försvar. Vi har en fri debatt. De som säger olika saker måste kunna stå för dem utan att en minister kommer farande och ska ge sin version av det hela. Men om det är en diskussion om detta är det förstås bra att det klaras upp så fort som möjligt. RPS har sagt att man ska arbeta med statistiken nu. Det tycker jag är bra. Men det skulle bli lite konstigt om jag, samtidigt som RPS säger att de ska arbeta med statistiken, säger att det är viktigt att de arbetar med statistiken. Man har nu tagit fasta på det som efterfrågas, och jag har också uttryckt att jag tycker att det är bra. Sedan är det självklart att vi arbetar med det som kanske är allra viktigast, nämligen att höja uppklaringsprocenten. Jag delar helt uppfattningen att den är alldeles för låg. Det är inte bra. Det påverkar naturligtvis medborgarnas förtroende för rättsväsendet och polisen. Däremot vill jag inte ange någon exakt siffra eftersom jag tycker att det vore olyckligt. Man ska ha ambitionen att varje brott ska klaras upp.
Hillevi Engström (M)
Anf. 17 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag tycker att principerna för personalpolitiken inom staten är regeringens ansvar. I det bör ligga hur förändringsarbetet ska gå till och hanteras. Där tror jag att Rikspolisstyrelsen har mycket att lära för att få den optimala kombinationen av medverkan och samverkan. Jag tror att det är många, inte minst här i kammaren, som är ganska omedvetna om vad en nationell polis innebär. Det innebär ju att man ska både centralisera och decentralisera på samma gång i någon för mig ganska obegriplig form. Jag tycker att vi ska vara tacksamma över att vi har en ganska liten mängd grova brott och mord i Sverige. Om vi hade haft fler av den varan hade vi kanske behövt en regionalisering av den här spetskompetensen. Jag tycker inte att vi behöver det i dag, och jag hoppas att det inte blir så i framtiden heller. Jag skulle också vilja nämna några exempel på den här kommissionens arbete. När det gäller grov brottslighet har man under hösten gjort en hel del tillslag och utrett och lagfört personer för grova narkotikabrott, vapenstölder, rån och grova stölder, förutom de ordinarie spaningsmord man arbetar med. Slutligen vill jag också ta upp den rapport som kom i samband med morden i Malexander 1999. Där föreslog utredningen att det skulle finnas två riksmordkommissioner för att man skulle kunna arbeta med flera fall. De skulle vara av samma kaliber som den nuvarande. Då känns det märkligt att Rikspolisstyrelsens ledning allvarligt funderar på att lägga ned denna ännu väl fungerande verksamhet. Jag tycker inte att det är ett effektivt resursutnyttjande. Det innebär inte heller att man använder dessa knappt 15 miljarder på bästa sätt. Jag tror att man kan göra mycket mer för de pengar som faktiskt finns, precis som justitieministern säger. Det gäller att göra någonting av de pengar som finns i stället för att klaga över dem som inte finns. Det tycker jag att justitieministern bör följa upp.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.