Polisens agerande mot kvinnor som utnyttjas i prostitution
Interpellation 2025/26:232 av Samuel Gonzalez Westling (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-16
- Överlämnad
- 2025-12-17
- Anmäld
- 2025-12-18
- Svarsdatum
- 2026-01-16
- Besvarad
- 2026-01-16
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Av en artikel i Aftonbladet (den 15 december 2025) framgår det att gränspolisen griper kvinnor som utnyttjas i prostitution och för dem till förvar med motivet att de utgör ”ett hot mot allmän ordning och säkerhet”. Detta sker trots att justitieministern under våren 2025 uttalat att det skulle ske en förändring.
På en skriftlig fråga (2024/25:1094) från Vänsterpartiets riksdagsledamot Gudrun Nordborg svarade justitieministern bland annat följande:
”Utöver de insatser och åtgärder som redan sker så pågår också inom Regeringskansliet arbete med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Det handlar om att förebygga att personer utnyttjas i prostitution och människohandel och om att bekämpa de kriminella aktörerna bakom, men också om att ytterligare stärka skyddet för utsatta personer.”
Dessvärre har polisen, i strid mot gällande regler om uppehållstillstånd för betänketid för brottsoffer som utnyttjats i prostitution, fortsatt att skicka kvinnor till förvaret. Konsekvensen blir att brottsoffren inte får någon möjlighet till upprättelse samtidigt som gärningsmännen går fria.
Det är positivt att regeringen i juni 2025 gav Jämställdhetsmyndigheten, Socialstyrelsen, länsstyrelserna och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) i uppdrag att förbereda hur kommuner och regioner ska kunna erbjuda exitprogram för både vuxna och barn som är utsatta för människohandel för sexuella ändamål, prostitution och andra former av sexuell exploatering.
Jämställdhetsmyndighetens senaste rapport (Årsrapport från den nationella samordningen mot prostitution och människohandel (NSPM) vid Jämställdhetsmyndigheten, 2025:11) visar tyvärr att kunskapen om uppehållstillstånd för betänketid gällande offer för människohandel är fortsatt låg och att det finns svårigheter med tillämpningen. Antalet ansökningar är lågt i förhållande till antalet identifierade brottsoffer. Det förekommer även felaktiga ansökningar eller att olika aktörer sökt för samma individ, vilket tyder på bristande samverkan. Samtidigt har polisens tidigare återrapporteringskrav gällande arbetet mot köp av sexuella handlingar strukits från myndighetens regleringsbrev. I Tidöavtalet nämns dessutom bland annat prostitution som en möjlig grund för utvisning på grund av bristande vandel. Regeringen har även gett Migrationsverket i uppdrag att skärpa kontrollerna av vandel utifrån nu rådande lagstiftning i regleringsbrev till myndigheten.
Jag och Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att människor som utnyttjats genom köp av sexuella handlingar behöver få en tydlig målsägandestatus. Syftet är att offret för brottet ska få rätt till skadestånd och kunna söka brottsskadeersättning, erhålla målsägandebiträde under förundersökning och rättegång samt få tillgång till andra stödinsatser för brottsoffer. Det är insatser som kan bli avgörande för att kvinnan ska kunna få hjälp från andra sociala instanser för att lämna sin utsatta position.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Avser ministern att vidta några åtgärder för att säkerställa att polisen följer befintlig lagstiftning för att skydda människor som utnyttjats eller löper risk att utnyttjas i sexhandeln, och i så fall vilka?
- Avser ministern att återinföra polisens tidigare återrapporteringskrav gällande arbetet mot köp av sexuella handlingar i myndighetens regleringsbrev?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:232
Webb-tv: Polisens agerande mot kvinnor som utnyttjas i prostitution
Dokument från debatten
- Fredag den 16 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:59
- Protokoll 2025/26:59 Fredagen den 16 januariProtokoll 2025/26:59 Svar på interpellation 2025/26:232 om polisens agerande mot kvinnor som utnyttjas i prostitution
Protokoll från debatten
Anf. 1 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Samuel Gonzalez Westling har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att polisen följer befintlig lagstiftning för att skydda människor som utnyttjats eller löper risk att utnyttjas i sexhandel och i så fall vilka, samt om jag avser att återinföra polisens tidigare återrapporteringskrav gällande köp av sexuell handling i myndighetens regleringsbrev.
Låt mig först understryka att människohandel och människoexploatering, inte minst exploatering för sexuella ändamål, är väldigt allvarliga brott som kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna. Och just köp av sexuella handlingar innebär inte sällan en cynisk och hänsynslös exploatering av personer som redan befinner sig i en utsatt situation. Regeringen beslutade därför redan i juni förra året att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att förstärka arbetet mot människohandel och människoexploatering.
Syftet med uppdraget är bland annat att myndigheterna ska förbättra sina arbetsmetoder för att öka utredningsförmåga och lagföring men också säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. I uppdraget ingår även att Polismyndigheten ska stärka den uppsökande och förbyggande verksamheten, både fysiskt och digitalt. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 oktober i år.
I Polismyndighetens regleringsbrev för 2026 finns dessutom ett återrapporteringskrav om hur myndighetens förmåga att förebygga, förhindra, utreda och lagföra brott har utvecklats vad gäller bland annat mäns våld mot kvinnor och köp av sexuell handling.
I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) stärker regeringen också finansieringen till den kommande handlingsplanen mot prostitution och människohandel, som just nu bereds inom Regeringskansliet. För åren 2026–2028 handlar det om 14 miljoner kronor som avsätts särskilt för den handlingsplanen. Den ska ha ett särskilt fokus på barn och unga och syfta till att förebygga och bekämpa utnyttjande i prostitution och människohandel men också stärka stödet och skyddet för utsatta personer.
Så sent som i december tog regeringen emot en utredning som är av stort intresse för de frågor vi diskuterar här i dag. Utredningen heter Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). I den finns förslag om hur ändringar i EU:s människohandelsdirektiv kan genomföras här i Sverige och hur arbetet mot människohandel kan förbättras. Utredningen föreslår till exempel att det ska bli brottsligt att beställa eller nyttja tjänster som tillhandahålls av offer för människohandel eller människoexploatering. Betänkandet är ute på remiss fram till den 17 mars 2026. Sedan ska vi på lämpligt sätt ta det arbetet vidare.
Det är en högt prioriterad fråga för regeringen att motverka människohandel oavsett ändamål. Det rör sig om en mycket allvarlig typ av brottslighet som ofta utförs av väl organiserade kriminella nätverk. Regeringen arbetar både brett och med kraft mot den grova och organiserade brottsligheten. Det är ett långsiktigt arbete, och vi har inga avsikter att slå av på takten.
Då interpellanten anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Gudrun Nordborg (V) i stället fick delta i interpellationsdebatten.
Anf. 2 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret! Jag uppskattar att det präglas av engagemang och att det innehåller flera positiva initiativ som riktar sig till en rad olika myndigheter.
Bakgrunden till interpellationen är att kvinnor som har varit involverade i prostitution inte har fått sina rättigheter tillgodosedda vid gränspolisen utan har tagits i förvar i stället för att få betänketid att överväga hur de skulle vilja engagera sig i en rättsutredning, vilket är en rätt de har.
Vårt syfte är att man ska nå ända fram till de kvinnor och flickor som är exploaterade i prostitution. De ska självklart erbjudas stöd och få alternativ inför framtiden. De drabbade har ofta också en nyckelfunktion så att polis och åklagare kan få information som kan leda till lagföring. Det skapar i sin tur nya rättigheter för brottsoffren – rätt till målsägandebiträde, skadestånd med mera inklusive möjlighet till en bättre framtid.
För att detta ska vara möjligt krävs att man skapar tillit. Den kan bara skapas via respektfullt bemötande och information så att de vågar berätta om sina erfarenheter. Det måste ges information om rätten till betänketid, som innebär att man har möjlighet till 30 dagars uppehållstillstånd för att överväga vad som har skett och om man vill gå in i en rättsutredning eller inte. En sådan ansökan ger rätt till både vård och insatser från socialtjänsten. Det är en viktig del i skyddsprocessen, som förhoppningsvis kan fortsätta med att man går in i en rättsutredning och får fortsatt uppehållstillstånd.
Att denna rätt till betänketid inte respekteras är enligt vår mening uttryck för ett allvarligt kvinnoförakt med grymma konsekvenser. Här öppnar man nya möjligheter för hallickar och sexköpare. Vi vill inte att de ska kunna återta makten över flickorna eller kvinnorna. Vi måste förhindra det, och vi måste nå ända fram.
Spridda projekt och att man går in punktvis hjälper inte för att hantera detta. Problematiken är inte ny, utan vi har haft den och försökt tackla den i decennier. Det måste till mycket handlingskraft här, inklusive resurssättning för de insatser som behövs i väldigt många myndigheter.
Jag hoppas på en fortsättning från justitieministern och är nyfiken på hur den skulle kunna se ut.
Anf. 3 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg och interpellanten för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag.
Vi är helt överens om problemet och problemets allvar och vikten av att alla aktörer i samhället som på olika sätt kommer i kontakt med problemet hanterar det. De måste agera på ett sådant sätt att de som är utsatta och är offer för människohandel behandlas med den respekt de förtjänar. Men aktörerna måste också agera på sådant sätt att man kan komma åt den bakomliggande problematiken och dem som i bakgrunden styr, beställer och organiserar människohandeln och prostitutionen.
Som jag sa i mitt inledande svar gör vi det på olika sätt. Det sker med tydlig styrning i form av särskilda myndighetsuppdrag, som inte minst tar sikte på det faktum att Sverige i princip har haft obefintlig lagföring på området, vilket i ett internationellt perspektiv framstår som något utmärkande. I regleringsbrevet till Polismyndigheten har vi även tydliga återrapporteringskrav om detta. Jag nämnde också att vi har tagit emot en utredning som tar sikte på just människohandelsproblematiken, som rymmer väldigt många bra lagstiftningsförslag och också ytterligare åtgärder som kan vidtas för att möta denna problematik.
När det gäller den konkreta frågan om hanteringen av eller mötet med kvinnor i den här situationen i relation till gränspolisen har den lyfts på olika sätt under en längre tid. Jag har också själv träffat företrädare för civilsamhällesorganisationer som är engagerade i frågorna och som har stöttat kvinnor i det läget. Där vill jag egentligen säga två saker.
Det ena är att när det gäller beslut om att ta personer i förvar, som fattas av Migrationsverket och polisen, kan det även i sådana här fall vara aktuellt med förhör, om det behövs för att utreda om en person har rätt att vistas i Sverige eller om man bedömer att det finns en risk för att personen inte kommer att samarbeta med polisen. Jag vill ändå bara säga att det finns en legitimitet i att överväga den typen av åtgärder i sådana här fall.
Men med detta sagt är det också oerhört viktigt att polisen är mycket medveten om den problematik som man arbetar med och vilken särskild hänsyn man måste ta i fall där det handlar om kvinnor som är utsatta för människohandel och befinner sig i prostitution och i ett sådant här utsatt läge. Polisen har också under senare år ägnat mycket kraft åt att utbilda sina medarbetare kring de här frågorna. Eftersom vi har följt upp dessa frågor med polisen i ljuset av de här rätt uppmärksammade fallen och uppvaktningar från civilsamhället vet jag också att det dessutom i detta nu, internt inom polisen, förs en diskussion om hur man ska kunna tillgodose alla de här viktiga ändamålen i det svåra arbetet över gränsen.
Jag är glad för att frågorna lyfts även här i kammaren. Jag vill försäkra interpellanten och Gudrun Nordborg om att jag uppfattar att alla aktörer i grund och botten har samma inställning. Det här är kvinnor som befinner sig i ett utsatt läge och naturligtvis ska behandlas utifrån det.
Anf. 4 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Jag önskar att de ambitioner som visas nu verkligen blir omsatta i praktiken. Det har tidigare skett satsningar gång på gång, och jag är rädd för att det också fortsättningsvis kan bli punktinsatser som inte ger effekt på bred basis, vilket skulle behövas.
Det är uppenbart att en stor del av den utsatthet som kvinnor och barn har drabbats av har hamnat i skuggan av gängkriminaliteten. Jag hoppas att man försöker komma i kapp så att kvinnor och barn får sina rättigheter tillgodosedda. Man brukar markera brottsofferperspektiven, och de är extremt viktiga här. Det måste bli bättre insatser på detta område.
Jag har inte hunnit ta del av hela den nya utredningen, men när det handlar om insatser för de brottsoffer som är utsatta för prostitution i olika former, som alla enligt vår mening ska ha rätt till målsägandestatus, finns det också utöver polisen, som ibland gör ett väldigt bra arbete, andra professioner som skulle kunna stärkas. Jag tänker särskilt på de regionkoordinatorer som finns. Det har kommit förslag om att man skulle kunna göra så som ett län har gjort, nämligen ha speciella koordinatorer när det handlar om prostitution och människohandel, som är fokuserade på barn och unga. Det finns alltså också utrymme för att göra spetsinsatser på den sociala sidan, vilket ibland är nödvändigt för att rättsväsendet ska kunna fungera.
Jag förstår att ministern är glad över att man ”redan” i somras, i juni 2025, tagit initiativ. Men jag blir lite störd och tycker att det skaver när man säger att man ”redan” har gjort det, när det är väldigt gamla problem man ska tackla. Men tack och lov att det har kommit igång nu!
Jag kan också, som jag antydde i mitt förra anförande, fundera över resurssättningen och den handlingsplan som nämns i svaret. Detta har nämnts tidigare när Vänsterpartiet har väckt den här frågan. Jag undrar när handlingsplanen kan väntas vara klar. Någonstans i närtid är det kanske eftersom det nämns i budgetpropositionen; man tänker sig att förstärka med 14 miljoner. Men det är en liten summa, särskilt om det ska täcka flera år. Det skulle vara åren mellan 2026 och 2028, och då blir det för mig en väldigt liten summa för att tackla ett stort problem, där många aktörer behöver förstärkningar. Jag undrar om ministern vill kommentera detta.
Anf. 5 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag börjar med att ta fasta på Gudrun Nordborgs utrop om tack och lov. Tack och lov, Gudrun, har vi nu fått en regering som hugger tag i frågorna med allvar och med den höga ambitionsnivå som problemen verkligen förtjänar.
Vad gäller handlingsplanen är det klart att den kommer att komma på plats under året. Jag har inget datum i dag, men det ligger i sakens natur eftersom vi har tagit höjd för den budgetmässigt från och med i år och några år framåt.
Vad gäller beloppen ska man naturligtvis ha med sig att de ska läggas ovanpå alla de resurser som avsätts för den här problematiken inom ramen för myndigheternas ordinarie uppdrag och finansiering. Till olika myndigheter bara på min sida av systemet – Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten – ska läggas alla sociala myndigheter och aktörer, både nationellt och lokalt. Det är klart att det kommer att ske en enorm resursmobilisering kring den här problematiken, på väldigt goda grunder.
Gudrun Nordborg sa att dessa frågor har hamnat i skymundan för gängkriminaliteten. Jag vill allmänt säga att jag gärna skriver under på att det, inte minst i den allmänna debatten, finns en stor risk för att så stora systemhotande problem som vi har haft och har med skjutningar, sprängningar, kriminell ekonomi och rekrytering av barn blir en väldigt dominant fråga. Och det kräver för all del också mycket resurser, till exempel hos polisen, att motverka den typen av brottslighet. Men jag vill ändå understryka ett par saker.
Det ena är att den stora polistillväxt som sker nu – det växer nu lokalt, nära medborgarna och nära problembilden – sker både för att vi ska kunna angripa gängkriminaliteten med full kraft och för att säkerställa att det finns växande resurser för att möta andra väldigt angelägna problem i samhället. Om vi vidgar perspektivet är våld, annat förtryck och annan kränkande behandling som drabbar kvinnor i olika situationer i samhället en väldigt central del av detta. Nu kommer det också på bred front.
Återigen: I mitt fögderi riktar vi nu väldigt omfattande straffskärpningar mot olika aspekter av våld som drabbar kvinnor. Det handlar om alltifrån att det nu ska bli möjligt att döma till exempel serievåldtäktsmän till livstids fängelse till den nya säkerhetsförvaringen, som kommer på plats i april och innebär att riktigt farliga personer kan låsas in på obestämd tid, och så vidare. Dessutom har vi det vi talar om här i dag. Jag tog som sagt före jul emot en utredning som också tar sikte på de straffrättsliga frågorna när det gäller just den här problematiken.
Till detta kommer en hel del andra saker vi gör som jag tror har stor betydelse för det här. En sådan reform jag kan peka på är den stora rivning av sekretesshinder som skedde under förra året. Vi talar väldigt mycket om detta i relation till rekryteringen av barn in i kriminella nätverk – skola, polis och socialtjänst kan arbeta närmare varandra.
Men detta är en generell förändring som också kommer att göra det möjligt för myndigheter att dela information på ett annat sätt för att möta annan problematik. Vi har talat om det, vill jag minnas, i relation till den förfärliga årliga siffran på 13–15 kvinnomord i nära relationer. Information om att detta kan hända finns i systemet. Det är bara det att de aktörer som kan påverka och förebygga att det händer inte har informationen tillsammans.
Jag tror att vi kan se motsvarande utmaningar på det område vi nu talar om, människohandelsområdet. Här skulle man kunna utbyta information på ett effektivare sätt med stöd av den nya regleringen. Då kommer också olika delar av samhället att kunna angripa, förebygga och förhindra den här problematiken i större utsträckning än tidigare.
Sammantaget: Ja, det har varit debattskugga i någon mån, men inte leveransskugga, för där händer det nu väldigt mycket.
Anf. 6 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Tack igen, justitieministern, för synpunkter som jag i stora delar kan hålla med om! Men jag har också invändningar.
Jag säger tack och lov för att man nu satsar, även om det kom sent. Men jag vill också säga att jag har arbetat med dessa frågor länge. Jag har varit med om stora satsningar där man har gått in brett och på lokal och regional nivå och på riksnivå försökt utbilda alla professioner som skulle kunna komma i beröring med dem som är utsatta för prostitution och människohandel. Men ändå får man börja om på nytt hela tiden, för detta ingår inte strukturellt i systemet. Det kan skjutas undan och nedprioriteras om andra frågor uppfattas som allvarligare.
Jag vill också markera att det också i en del färska forskningsrapporter och kartläggningar att gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten också omfattar människohandel och prostitution. De är alltså inte helt artskilda. Där har man ett cyniskt utnyttjande av kvinnor och barn som ibland är mer lukrativt än narkotika eftersom kvinnor och barn kan missbrukas gång på gång medan narkotikan försvinner när den säljs – har man sålt den är den borta.
Jag håller med om att det är oerhört viktigt att kunna förebygga dessa brott på olika sätt. Där har jag också kunnat se initiativ från olika myndigheter där man försöker satsa på detta. Jag hoppas på en fortsatt intensiv debatt och många fler reformer för att stödja detta.
Anf. 7 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Låt mig först säga att jag vet att Gudrun Nordborg har en omfattande erfarenhet av både denna problematik och andra närliggande frågor. Jag har stor respekt för det. Det ledamoten har att säga är initierat och väl underbyggt.
Jag är också medveten om riskerna med att ta itu med problem lite mer stokastiskt i stället för att arbeta långsiktigt och strukturellt. Vi försöker också ta med oss den insikten i vårt sätt att leda problematiken genom att ha krav på återkommande återrapportering i regleringsbrev och att ha regeringsuppdrag som riktar sig till flera olika aktörer och sträcker sig över längre tid. Där är behovet av att investera strukturellt och långsiktigt i frågorna så att säga själva utgångspunkten.
Jag kvitterar gärna detta och underskattar inte heller svårigheten att åstadkomma det. Jag inser också att det har tagits många initiativ under årens lopp. Men detta är alltså den ansats vi har när vi nu angriper den här problematiken. Det genomsyrar också den utredning som jag nämnde och som jag fick före jul, som ju tar sikte just på människohandelsfrågorna.
Låt mig också kvittera en väldigt viktig insikt om att detta ofta är en del av den organiserade brottsligheten. Det kan uppträda på flera olika och i alla avseenden väldigt cyniska och utnyttjande sätt – alltifrån att kvinnor, flickor och flickvänner kan användas som betalningsmedel i olika transaktioner mellan gäng eller inom gäng till den mer storskaliga människohandel som innefattar prostitution och annat.
Jag är glad över att vi nu har utbytt erfarenheter och listat en lång rad åtgärder som nu är på gång i relation till denna problematik: regeringsuppdrag, styrning i förhållande till myndigheterna, straffskärpningar som är på ingång, ny handlingsplan med finansiering och så vidare.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.