IP268

Interpellation 2001/02:268 av

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-02-19
Anmäld: 2002-03-05
Besvarad: 2002-03-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

IP268

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:268

Webb-tv: IP268

Protokoll från debatten

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 120 Justitieminister Thomas (S)

Fru talman! Gunnel Wallin har frågat mig vilka långsiktiga åtgärder jag avser att vidta för att förbättra situationen på fängelserna. Gunnel Wallin syftar då på beläggningssituationen. Hon har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra per- sonalförsörjningen inom kriminalvården. Som jag har framhållit i flera sammanhang den senaste tiden känner också jag oro över beläggnings- situationen inom kriminalvården. Regeringen fram- höll redan i budgetpropositionen för år 2001 vikten av att kriminalvården kan möta kommande volymök- ningar. Kriminalvården fick då också ett stort resur- stillskott. Men volymökningarna har blivit större än man kunnat förutse. Det är min uppfattning att rege- ring och riksdag har ett ansvar för att ge kriminalvår- den förutsättningar att hantera problemen. Den svåra situationen som uppkommit på landets häkten och anstalter hänger till stor del samman med ett stort antal verkställighetsfall, dvs. fall där personer med en lagakraftvunnen dom sitter kvar i häkte i avvaktan på placering i anstalt. Detta i sin tur beror på att det råder brist på framför allt slutna an- staltsplatser. Den enskilt mest verkningsfulla åtgärden för att förbättra situationen på kort sikt är att öppna nya platser inom häkte och anstalt. Kriminalvården ökade under förra året antalet anstaltsplatser med drygt 130 och antalet häktesplatser med 28. Ökningen hade varit större om inte kriminalvården samtidigt drabbats av mögelangrepp som medförde att man tvingades stänga ett antal platser. Fram t.o.m. år 2003 planeras en ökning av antalet anstaltsplatser med ca 280. And- ra åtgärder som kriminalvården har vidtagit för att komma till rätta med problemen är att ändra sin pla- cerarorganisation och slopa den gamla klassindel- ningen av anstalter. För att ytterligare förbättra möjligheterna att han- tera volymökningarna på anstalter och häkten har regeringen gett Kriminalvårdsstyrelsen ett särskilt uppdrag i regleringsbrevet för år 2002. Bl.a. ska Kri- minalvårdsstyrelsen analysera orsakerna till den upp- komna situationen med ett stort antal verkställighets- fall och redovisa resultaten av de åtgärder som man hittills har vidtagit. Vidare ska styrelsen göra en be- dömning av om ytterligare åtgärder behöver vidtas, och i så fall vilka. Uppdraget ska redovisas den 1 juni 2002. En av kriminalvårdens viktigaste uppgifter är att förebygga återfall i brott. Detta sker genom att tiden i anstalt inriktas på åtgärder som ökar de dömdas förut- sättningar att leva ett liv utan kriminalitet och droger. Jag tycker att kriminalvården har fångat det bra i devisen "Bättre ut". Det är emellertid viktigt att po- ängtera att kriminalvårdens insatser inte kan ses isole- rade utan måste utgöra en del i en större helhet. Det innebär att de åtgärder som vidtas under verkställig- heten måste kunna fullföljas och följas upp av sam- hället även efter verkställigheten. En viktig del i det återfallsförebyggande arbetet är den programverksamhet som bedrivs inom kriminal- vården. Den är ett sätt att försöka få de dömda att vilja ändra sin livssituation. Det är viktigt att de brotts- och missbruksrelaterade program som erbjuds håller en hög kvalitet, att de utförs med stor kompe- tens och att de svarar mot de dömdas behov. Krimi- nalvården håller nu på att införa nationella program. De är vetenskapligt prövade och utvärderas löpande. Det här är ett viktigt arbete som vi från Justitiedepar- tementets sida följer noga. Man måste komma ihåg att många av de dömda inte har fullföljt sin skolgång och att ännu fler saknar fast förankring på arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att kriminalvården också kan erbjuda grund- läggande teoretisk och praktisk utbildning samt me- ningsfull arbetsträning. En annan viktig del i det återfallsförebyggande arbetet är narkotikabekämpningen. Här har regering- en inledningsvis satsat 100 miljoner kronor på åtgär- der inom kriminalvården. Målsättningen är bl.a. att man ska kunna identifiera alla narkotikamissbrukare och erbjuda dem adekvat vård. De särskilt motiverade ska kunna erbjudas vistelse i en narkotikafri miljö under verkställigheten av fängelsestraffet. Ett effektivt återfallsförebyggande arbete förut- sätter en kompetent och engagerad personal. Detta är något som kriminalvården har. Men för att rekrytera och behålla bra personal är det givetvis viktigt att man erbjuds möjligheter till nödvändig kompetensut- veckling. Fr.o.m. i år genomgår alla nyanställda inom kriminalvården en grundutbildning på tre terminer där studier varvas med arbete. För redan anställda kom- mer vidareutbildningen att ske vart femte år. Genom denna kompetenshöjning kommer kriminalvårdens personal att vara ännu bättre rustad för sina arbets- uppgifter. Kriminalvårdslagstiftningen är ett viktigt verktyg som personalen har att arbeta med. Inom Justitiede- partementet arbetar vi just nu med direktiv till en utredning som ska se över det regelverk som finns i dag. Syftet är att skapa en ny modern kriminal- vårdslag som kan svara mot morgondagens krav på en humant och effektivt bedriven kriminalvård.

Gunnel Wallin (C)

Anf. 121 Gunnel Wallin (C)

Fru talman! I denna sena timme vill jag tacka jus- titieministern för svaret. Det var långt och utförligt. Men jag tycker att det handlar om en önskesituation och önskemål, för tittar man på hur det ser ut i verk- ligheten är det helt annorlunda. Justitieministern säger att han känner oro, och det är befogat med tanke på situationen på våra häkten och anstalter. Detta med mögelangreppen är ju något som har inträffat under senare tid och som har förvär- rat det hela ytterligare. Ministern nämner det stora resurstillskottet. Kri- minalvårdens resurstillskott år 2001 var absolut nöd- vändigt för att betala de skulder som man hade år 2000. Det var två magra år, både år 2000 och år 2001, för kriminalvården. Det har gett denna rekyleffekt, en rekyleffekt som i dag resulterar i de många proble- men. Detta med platsbrist på både häkte och anstalt och att interner får avtjäna sina straff i häktet är inget nytt. Det har vi haft uppe till diskussion här vid ett flertal tillfällen. Till kriminalvården har det nu getts order om en beläggning upp till 110 %. Vi vet att den optimala situationen är en beläggning med ca 90 %. Såväl sjukrum som utbildningsutrymmen och besöksrum får tas i anspråk för att bereda plats. Det förekommer även dubbelplacering i cellerna. Det har skett en reducering av personal. De senast anställda med den kanske största kompetensen har fått sluta. Man har haft svårigheter med rehabiliteringen. Det är en hög återfallsprocent, många omplaceringar och transporter som kostar. Man har haft svårigheter att gruppera när det har varit så många intagna. Miss- bruket har ökat. Man har också tagit i anspråk de öppna anstalterna. Hur beaktas säkerhetsperspektivet här? Det tycker jag är viktigt att ha med sig. Ministern tog upp orsakerna till det ökade behovet av platser och sade att ett uppdrag har getts till Kri- minalvårdsstyrelsen. Vi vet att många döms till andra påföljder än fängelse, så de upptar ju inga platser. Men det kan vara så att domstolarna dömer strängare enligt straff- skalan, och det kan vara en orsak till att man behöver vara längre på anstalt. Om det beror på att vi har fått fler poliser, flera anhållna, bättre utredningar som leder till dom är frågor som man kan ställa. Men vad händer i och med den stora ökningen av antalet poliser som blir framöver? Och hur ser plats- behovet ut i framtiden? Detta måste vi ha i beaktande så att vi inte hamnar i samma situation framöver. Sedan vill jag ta upp arbetsmiljön för de anställda. Den är ohållbar. En god arbetsmiljö måste till för att underlätta rekryteringen. Vi kan inte säga att arbets- miljön är god i dag.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 122 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Efter att ha läst ministerns svar säger jag, precis som Gunnel Wallin sade här innan, att det är fullt av önskemål om hur verkligheten borde vara. Men nu är inte verkligheten sådan. Dessa önskemål är bara önskemål än så länge. Jag skulle också gärna se att verkligheten vore så som ministern beskriver den i sitt svar. Jag ska fortsätta med att citera en mening ur mi- nisterns svar. Det står så här, fru talman: "Det är min uppfattning att regering och riksdag har ett ansvar för att ge kriminalvården förutsättning- ar att hantera problemen." Det kan tyckas lite pinsamt att stå och märka ord här, men jag undrar: Vem skulle annars ha ansvaret? Ansvaret vill jag nog säga i mångt och mycket är regeringens och denna kamma- res majoritet. Jag, mitt parti och mina kollegor från den borger- liga sidan har gång på gång drivit de här frågorna och i debatter, frågor och interpellationer talat om hurdan verkligheten är. När det gäller Kriminalvårdsstyrelsen har man gång på gång i sina budgetäskanden talat om hurdan verkligheten är, också i beskrivningarna som man lämnar av hur året har varit. Ingen kan alltså komma och säga: Vi visste inget. Nu går SEKO ut och säger att nu handlar det om överbeläggningar på 10 %, att man ska ha 110 % beläggning. Det är självklart ingenting som är bra. Men om man måste göra detta räcker det ju inte att bara ragga upp väntrum, arrester och sjukrum att placera internerna i. Om det ska vara verklighet att vi har en bra och god kriminalvård, måste det faktiskt finnas personal, och allra helst utbildad personal. Eller är det minis- terns tanke att den här personalen ska ta hand också om dessa 10 % och förutsättas göra ett bra jobb? Tyvärr är det så att förhållandena inom kriminal- vården inte alls är bra. Som man bäddar får man lig- ga. De satsningar som ministern nämner var bara till för att sanera efter att man hade kört verksamheten på kredit. Det kommer att bli ännu mer fråga om förva- ring. Och svårigheterna slutar inte med detta. Vi har haft en del upplopp, och en del av dessa har kommit till för att man inte har haft möjlighet att flytta på interner som man absolut skulle ha flyttat på. Det har inte ens med skohorn funnits ett hål att stoppa ned dem i. Man transporterar fångar och häktade kors och tvärs. Det är flera år sedan, jag tror att det var för ministerns företrädare, så det ska inte ministern klä skott för, som jag i interpellationer och frågor talade om att man från Trelleborg t.o.m. körde folk till Upp- sala. Då kanske i och för sig kostnaderna hamnar hos polisen, eller det kanske blir advokatkostnader i stäl- let när de ska fara kors och tvärs med transporterna. Detta är inte rimligt och riktigt. Det finns ett behov av 450 platser i kriminalvår- den. Jag tycker att ministern här i dag skulle ge ett klart besked till Kriminalvårdsstyrelsen och oss här i kammaren: Sätt i gång för fulla muggar att projektera den nya anstalten! Den kan inte täcka hela behovet, men vi kan inte vänta tills i morgon. Det skulle egentligen ha varit gjort i går.

Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 123 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Vad kan väl vara trevligare så här en sen tisdagskväll efter en hel dags underbart arbete än att få debattera dessa viktiga frågor med justitiemi- nistern? Jag har valt att lägga mig i den här debatten eftersom jag tycker att det är så viktigt med just kri- minalvården. När man tittar på de inlägg som har varit tidigare kan man ju se att mina kolleger har uppmärksammat precis de frågeställningar som också jag tycker är otydliga i ministerns svar. Det är ju så att kriminalvården står vid ett vägskäl. Det har jag påpekat i flera debatter som jag har haft med justitieministern tidigare. Ska vi ha fängelser där vi bara låser in våra kriminella, ger dem mat genom en lucka och har beväpnad personal som går där och bevakar, eller ligger det något i orden som ministern faktiskt använder i svaret till Gunnel Wallin om att kriminalvårdens viktigaste uppgift är att förebygga brott? Ligger det något i det måste man visa detta på anslagssidan på ett helt annat sätt. Thomas Bodström säger i svaret att han känner oro över beläggningssituationen inom kriminalvår- den. Så pekar han än en gång på det stora resurstill- skottet 2001. Men, säger han, volymökningarna blev större än vad man kunde förutse. Det är en skönmål- ning i historieskrivningen, och det vet justitieminis- tern. Man avsatte 270 miljoner till kriminalvården för 2001, och det skulle räcka till 30 nya häktesplatser, 100 nya anstaltsplatser, utökad och bättre program- verksamhet, förbättrad personalutbildning och mindre och säkrare avdelningar. Det sade justitieministern själv. Men det räckte inte, för två tredjedelar togs i anspråk av underskottet från föregående år. Pengarna räckte alltså inte. Det gick så långt att kriminalvården t.o.m. fick be om att få utökad kredit för att klara framtiden. Det är orsaken till dagens situation. Det är alltså ingen över- raskning utan ett medvetet val av Socialdemokraterna och regeringen att inte avsätta mer resurser till krimi- nalvården utan låta dem arbeta på kredit. Vidare säger Bodström i svaret att hans uppfatt- ning är "att regering och riksdag har ett ansvar för att ge kriminalvården förutsättningar att hantera proble- men". Men kära nån! Har ministern ingen aning om hur arbetet går till här i riksdagen? Oppositionen vill ju ingenting hellre än att avsätta pengar till kriminal- vården. Och vi, Kristdemokraterna, har faktiskt an- slagit 337 miljoner utöver Socialdemokraterna. Det är alltså regeringen som har ansvaret och som har gjort bedömningen att kriminalvården inte behöver mer pengar. Inga skrivningar i världen kan förklara bort detta faktum. I debatt efter debatt har vi diskuterat det här, Thomas Bodström. Så säg inte att det handlar om alla de här fina åtgärderna som justitieministern så vack- ert har tecknat upp på tre A 4-sidor när vi vet hur det ser ut ute i verkligheten. Kriminalvården står inför ett vägskäl. Det gäller att välja, och oppositionen är villig att tillföra ytterligare resurser. Men är regering- en villig? Har regeringen bestämt sig för att kriminal- vården nu ska få mer pengar? Eller är det fortfarande bara tomt prat och luft i de här orden?

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 124 Justitieminister Thomas (S)

Fru talman! Det blir ett kort svar från mig, och anledningen till det är att det just nu pågår en budget- diskussion. Jag ska inte föregå den. Det här kommer att presenteras i april. Jag kan bara säga att ni har rätt i mycket av det ni säger. Det behövs ytterligare medel, precis som vi också har sagt tidigare. Det är också en alldeles riktig analys att transporter medför extra kostnader för advokater osv. Långsiktigt är det dessutom en fördy- ring om man har för hög beläggning. Det här projek- tet med nya anstalter pågår. Inget beslut har fattats men projektet pågår. Det är säkert också riktigt som Gunnel Wallin säger, att fler poliser rimligtvis också borde ge upphov till flera platser. Men det pågår som sagt budgetförhandlingar nu. Jag vill inte föregå dem. Jag kan bara hålla med om att det behövs ytterligare medel till kriminalvården, bl.a. för att det behövs flera platser och också för att man ska kunna fortsätta narkotikasatsningar och mycket annat. Men jag ber att få återkomma. Det är några veckor kvar. Sedan kommer regeringen att kunna presentera exakt hur mycket ytterligare som kommer att satsas på kriminalvården.

Gunnel Wallin (C)

Anf. 125 Gunnel Wallin (C)

Fru talman! Det är ju enkelt att säga så. Men det tar ett tag innan pengarna kommer om det nu är utlo- vat pengar till kriminalvården i vårbudgeten. Just när det gäller det som jag tog upp med arbetsmiljön är det så att den väntar inte. Med tanke på hur rekryterings- situationen ser ut står man kanske där med pengarna men har ingen personal som är beredd att arbeta om man fortsätter att ha en sådan arbetsmiljösituation som just nu. Jag ställde också en fråga om säkerhetsperspekti- vet med tanke på placeringen av dem som man har placerat på öppna anstalter men som egentligen skulle vara på slutna anstalter. Jag tycker att det är viktigt, men det svarade inte ministern på. Det här med att minska återfallen tas upp. Då måste man faktiskt ha en rehabilitering. Ministern har i svaret tagit upp att man ska återgå till det normala samhällslivet. Då måste man t.ex. kunna läsa och skriva. Många som sitter på våra anstalter saknar de grundkompetenserna. Men i och med att man i dag tagit utbildningslokalerna i anspråk kan man inte ens bedriva utbildning. Man har i besparingssyfte tagit bort svenska för invandrare. Det har fått stryka på foten på ett antal ställen. Då kan man inte heller satsa på någon rehabilitering som är värd namnet. Sedan tas kompetenshöjningen hos personalen upp, att det är tre terminer. Men det är det faktiskt inte, för det är bara två terminer som de går. Den uppgiften har jag fått. Men det är i alla fall en start. Det är klart att det också kostar pengar. 70 miljoner kronor har man beräknat vikariekostnaden till, och det gäller att hitta vikarier som kan upprätthålla ar- betet under den tid då man får kompetenshöjningen. De 100 miljoner kronor som satsats på narkotika- arbetet är en bra början, men det fordras mer pengar för att komma till rätta med det stora problemet. Kommer vi inte till rätta med missbrukssituationen på anstalterna är vi illa ute. Det är otroligt viktigt att vi även satsar på detta. Så jag ser verkligen fram emot mer pengar i vårbudgeten. En annan sak som jag har funderat på är hur situ- ationen varierar, fluktuerar, på anstalterna. Under julen och semestern är det t.ex. låg beläggning, för man kan välja att skjuta upp. Jag tycker om att prata om effektivitet och tycker att man ska använda de platser som finns på ett ef- fektivt sätt. Vem är det som ska bestämma om de ska användas även under den tiden? Jag tycker faktiskt inte att det är internerna som ska bestämma det.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 126 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att det är befriande att höra justitieministern tala om att han har insett problemet och är beredd att återkomma till det i budgeten. Det är mer än man kan få hans partikolle- ger i utskottet att erkänna. De lever som om allting vore gott och väl. Jag utgår från att ministern mycket noga studerar Kriminalvårdens budgetunderlag för nästa år. Där står preciserat vad Kriminalvårdsstyrelsen behöver. Man har inte tagit i, utan man är ganska blygsam, luttrad av verkligheten. Jag har stora förhoppningar om att ministern ska komma tillbaka och ge signalerna att man nu ska satsa på Kriminalvårdsstyrelsen och att man ser det som en investering. För det är en investe- ring om man får tillbaka ett antal människor till verk- ligheten. Jag kan inte låta bli några ytterligare frågor. Att man dröjer så länge med att göra något för att bygga ut fängelserna får en konspiratoriskt lagd människa som jag att fråga sig följande: Planerar ni möjligen nya förslag som ska möjliggöra att ännu fler av de fängelsedömda kan friges innan ens två tredjedelar av strafftiden är avslutad? Ruvar ministern på flera på- följder i frihet eftersom han inte kommer till skott när det gäller fler platser?

Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 127 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Justitieministern använder sitt väl- kända grepp att hålla med och säga att analysen är rätt. Det är ju fint, men hur länge ska det hålla? Nu gäller det att förhandla om mer pengar till kriminalvården, och behöver justitieministern hjälp så har han tre kamrater här som han kan kalla på så ska vi hjälpa till att förhandla om detta. Jag har bara en fråga och en kommentar till något som ministern sade i sitt svar och som oroade mig lite grann. Det gällde insatser för missbrukare. I svaret beskrev justitiemi- nistern en rad fina insatser för att motverka missbruk på anstalterna. Så sade han så här: De som är särskilt motiverade ska kunna erbjudas en vistelse i narkotik- afri miljö under verkställigheten. Då blir jag lite orolig. Är inte vår målsättning är att alla anstalter ska vara narkotikafria? Vi vet att det inte är så i dag, men vår målsättning och ambition måste vara att alla anstalter ska vara narkotikafria. Kan vi inte få bort narkotikan har vi ingen chans att rehabilitera människor. Då är hela programmet och motivationsdelarna meningslösa. Här behövs resurser, ministern, för att vi ska kun- na få bort narkotikan från anstalterna och för att vi ska kunna få fler häktesplatser. I augusti 2001 satt 240 personer i häkte efter att de fått sin dom, och år 2001 avtjänade 800 personer sin strafftid i häkte i stället för i fängelse. Det har blivit något väldigt snedvridet med svensk kriminalvård. Jag tror att det nu är hög tid att lyfta fram den här frågan och att tala om hur angeläget det är. Som sagt var, Thomas Bodström, hör av dig till Jeppe, Ragnwi och Gunnel så ska vi hjälpa dig att ta finansministern i hampan!

Intressenter

Frågeställare

Wallin, Gunnel (c) Centerpartiet

Besvarad av

justitieminister Thomas Bodström Socialdemokraterna