Plan för ökad elproduktion till 2030 och 2035
Interpellation 2024/25:182 av Linus Lakso (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-11-06
- Överlämnad
- 2024-11-07
- Anmäld
- 2024-11-08
- Sista svarsdatum
- 2024-11-21
- Svarsdatum
- 2025-01-14
- Besvarad
- 2025-01-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
För att klara klimatomställningen och dessutom dra nytta av att Sverige är ett innovativt land som historiskt sett tjänat på att ligga i teknikutvecklingens framkant, nu inom fossilfri teknik, behövs mer el - mycket mer hållbart producerad el.
SKGS nya kartläggning (den 17 juni 2024) visar att industrin behöver ytterligare 88 TWh fram till år 2035. "Sverige har ett unikt gott utgångsläge i klimatomställningen med ett i princip helt fossilfritt elsystem och en betydande nettoexport. Tillgången på fossilfri el är grunden för det stora investeringar sin industrin nu genomför. Kartläggningen visar att det behövs ytterligare 88 TWh för att stilla industrins elbeov år 2035. Det är i princip en fördubbling jämfört med idag", skriver SKGS.
Jämfört med SKGS tidigare prognoser senareläggs det ökade behovet, inte på grund av minskad ambitionsnivå hos företagen utan på grund av osäkerheter om elförsörjningen. Det tidigare prognostiserade ökade elbehovet om 70 TWh till 2030 tvingas nu att flyttas fram till 2032. För att klara industrins ökade elbehov krävs en årlig utbyggnadstakt om 5 TWh fram till år 2035 för att bibehålla elöverskott i Sverige. Enligt SKGS är ett elöverskott nödvändigt för att säkra konkurrenskraftiga priser.
Energimyndighetens prognos pekar på att elbehovet kan öka med över 45 TWh till 2030. Även Energimyndighetens och Svenska kraftnäts lägsta scenario innebär en kraftigt ökad efterfrågan på el.
Regeringens fokus på 2045 och industrins behov av el till 2030 och 2035 går inte ihop. En lång rad instanser underströk i sina remissvar på regeringens proposition Energipolitikens långsiktiga inriktning behovet av att komplettera det målet för 2045 med konkreta, siffersatta mål i närtid till 2030, men deras inspel hörsammades inte av regeringen. De energislag som har potential att stå för behovet till 2030 och 2035 behöver kompletteras med reglerbar kraft och flexibilitet, men en konkret plan saknas även här från regeringen.
Tyvärr går utvecklingen i fel riktning: Utbyggnadstakten minskar under Ebba Buschs ledning när den skulle behöva öka, och beskedet att regeringen stoppar havsvindkraft motsvarande hela Sveriges elanvändning - mer än all vattenkraft och kärnkraft tillsammans eller motsvarande cirka 18 kärnkraftsreaktorer - ställer verkligen frågan om hur energiministern tänkt leverera på samhällets behov på sin spets.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch följande:
- Vad är ministerns plan för att möta den efterfrågan på fossilfri el som näringslivet efterfrågar för sin klimatomställning och sina investeringsplaner innan 2030 och 2035?
- Vad är syftet med kontrollstationerna för 2030 och 2035, vad avser ministern att uppnå till dess och vad är det som ska kontrolleras?
- Hur många GW reglerbar kraft och flexibilitet kommer Kraftlyftet att generera, och hur ser tidsplanen ut?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:182
Webb-tv: Plan för ökad elproduktion till 2030 och 2035
Dokument från debatten
- Tisdag den 14 januari 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:55
- Protokoll 2024/25:55 Tisdagen den 14 januariProtokoll 2024/25:55 Svar på interpellation 2024/25:182 om plan för ökad elproduktion till 2030 och 2035
Protokoll från debatten
Anf. 12 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Linus Lakso har frågat mig vad min plan är för att möta näringslivets efterfrågan på fossilfri el, som de efterfrågar för sin klimatomställning och sina investeringsplaner före 2030 och 2035. Han har även frågat mig vad syftet är med kontrollstationerna för 2030 och 2035, vad jag avser att uppnå till dess och vad det är som ska kontrolleras. Det är mycket relevanta frågor, om jag får lov att recensera dem.
Slutligen har Linus Lakso frågat hur många gigawatt reglerbar kraft och vilken flexibilitet Kraftlyftet kommer att generera och hur tidsplanen ser ut.
Till att börja med tror jag att det är viktigt att konstatera att Sveriges elsystem i dag genererar mer elproduktion än vi konsumerar. Vi har alltså ett rejält överskott av el jämfört med vad vi gör av med. Förra året hade Sverige en nettoexport av el på 28,5 terawattimmar. Det betyder att vi på årsbasis redan har ett rejält överskott av el som kan användas till den växande inhemska industrin under de närmaste åren framöver. I Energimyndighetens kortsiktsprognos ökar också elöverskottet de närmaste åren så att nettoexporten uppgår till 45 terawattimmar 2027.
I Energimyndighetens scenarier ökar framför allt den installerade vindkraften kraftigt fram emot 2030, men även en del solkraft ökar. Det innebär en ökning från dagens 51 gigawatt till 67 gigawatt i totalt installerad effekt, det vill säga en ökning med 16 000 megawatt installerad effekt från framför allt väderberoende kraft.
Problemet är bara att elproduktionen som byggs i form av vind- och solkraft inte levererar effekt - det är det magiska ordet - varje timma året runt, vilket industrin behöver. Sådan elproduktion måste därför i större utsträckning byggas med rätt egenskaper och på rätt platser. Därför är det viktigt att även intermittent elproduktion, som vindkraft, i större utsträckning kan bidra till elsystemets leveranssäkerhet.
Med det i åtanke avser regeringen nu att ge Svenska kraftnät, Energimyndigheten och Energimarknadsinspektionen två gemensamma uppdrag. Uppdragen syftar till att skapa bättre förutsättningar för att intermittent kraftproduktion, som sol- och vindkraft, ska kunna bidra till ett robust elsystem med förbättrad driftsäkerhet och resurstillräcklighet. Uppdragen beslutades i december 2024 och ska redovisas i slutet av 2025, det vill säga i år.
Syftet med kontrollstationerna för 2030 och framåt är att följa upp planeringsmålet och leveranssäkerhetsmålet för att se om något behöver justeras utifrån förändrade förutsättningar, exempelvis regeringens bedömning av behovet av el i olika geografiska områden och i olika tidsperspektiv. Kontrollstationerna bör även omfatta en samhällsekonomisk analys av konsekvenserna av utbyggnaden av elsystemet samt åtgärder för att öka kostnadseffektiviteten.
När det gäller åtgärder för att öka utbyggnadstakten i elsystemet har regeringen också ett antal förslag i budgetpropositionen för 2025. Sverige behöver en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion, och regeringen vill ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag.
Vindkraften kan på kort sikt stå för majoriteten av tillkommande elproduktion. Regeringen arbetar därför med att ta fram ett vindkraftspaket som ska förbättra förutsättningarna för att bygga ut vindkraft. Det första steget var förslaget i budgetpropositionen om att inrätta ett stöd till kommunerna baserat på fastighetsskatten för vindkraftsanläggningar. Därutöver bereds de förslag om kompensation till närboende och närsamhälle som presenterats i betänkandet Värdet av vinden (SOU 2023:18) i syfte att stärka den lokala nyttan och acceptansen för vindkraft.
Kraftlyftet syftar till att öka elsystemets förmågor regionalt och där behoven är som störst. Det kan handla om investeringar i elproduktion, energilager, energieffektivisering, flexibilitetstjänster eller andra systemtjänster som i dagsläget inte kommer till stånd på marknadsmässiga grunder, apropå den tidigare interpellationen och frågan från Riise.
Stödet uppgår till 700 miljoner kronor mellan 2025 och 2027 med förslag om ett förlängt och förstärkt beställningsbemyndigande till anslaget med möjlighet att ingå nya ekonomiska åtaganden till 2030. Vad det innebär i tillkommande reglerbar kraft och flexibilitet är svårt att säga på förhand - det ska jag vara ärlig med - och beror helt på de investeringar som sker.
Gällande tidsplanen kan det nämnas att Kraftlyftet behöver analyseras utifrån ett statsstödsperspektiv då det för ett investeringsstöd kan krävas en anmälan till EU-kommissionen. Den frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Klimatklivet föreslås dessutom i budgetpropositionen få ett eget tillskott på en halv miljard 2025, en halv miljard 2027, 200 miljoner 2029 och 100 miljoner 2030 jämfört med tidigare beslutade nivåer. Det ökas alltså på. Utöver förstärkningen förlängs Klimatklivet till 2030. Det är lätt att glömma att även denna typ av investeringar bidrar till en grön omställning och accelererad elektrifiering.
Avslutningsvis bedömer regeringen att utformningen av elmarknaden behöver utvecklas för att ge långsiktiga förutsättningar för investeringar i framför allt elproduktion och flexibla resurser. I januari 2024 tillsatte regeringen därför en särskild utredare som ska analysera och föreslå hur den svenska elmarknaden kan utvecklas och regleras. Uppdraget ska redovisas senast den 25 april 2025.
Anf. 13 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Jag måste börja med att haka på lite grann om dessa energiföreläsningar som energiministern har tagit för vana att hålla. Jag behöver tyvärr korrigera en del.
Men till att börja med ställdes en väldigt relevant fråga här tidigare: Tycker energiministern att det är bra eller dåligt att vindkraften byggs ut? Svaret på det tycks vara ungefär lika volatilt som elpriserna var i december.
Sverige lider inte av effektbrist. Jag kan börja med att förklara det för energiministern. Om vi skulle göra det skulle ju frekvensen sjunka direkt. Det gjorde den faktiskt våren 2023, när ett fel i ett ställverk här i Stockholmstrakten gjorde så att två reaktorer i Forsmark och ett kraftvärmeverk, Värtaverket, slog ifrån. Då sjönk frekvensen till 49,3 hertz, vilket är en ganska kraftig avvikelse. Det är effektbrist.
Någon effektbrist har vi alltså inte i Sverige. Tvärtom har vi effektöverskott nästan alla timmar under året och exporterar el. Det är nämligen så att vi efter sju åtta år med rödgrön politik har ett stort elöverskott, vilket är väldigt bra. Det kan jämföras med när Kristdemokraterna styrde senast. Då var vi importberoende och importerade tysk och polsk kolkraft.
Sedan blir jag väldigt förvånad över det höga tonläget gällande effekt och den känga som Ebba Busch försöker ge mot att vi inte skulle ha något svar på effektfrågan. I interpellationssvaret finns det delar som jag verkligen håller med om, och det handlar om Kraftlyftet. Men det är av den enkla anledningen att det är en ren kopia av Miljöpartiets politik; i förra budgeten föreslog vi en satsning med namnet Kraftsteget och precis samma innehåll. Problemet är bara att regeringen inte har någon som helst aning om vad det här kommer att ge. Man har alltså inget mål för reglerbar kraft, det som Ebba Busch själv står här och säger behövs. Ordagrant är svaret: "Vad det innebär i tillkommande reglerbar kraft och flexibilitet är svårt att säga på förhand och beror helt på de investeringar som sker." Ja, det är väl klart att det gör. Men det är ju det som en regering behöver ha en plan för.
Miljöpartiet har i stället föreslagit dels en betydande större satsning i pengar för att verkligen få till mer reglerbar kraft, som vi ändå tycks vara överens om behövs, dels ett planeringsmål om 10 gigawatt till 2030 och 2035. Det här är helt i linje med vad väldigt tunga bedömare menar behövs. Min fråga till Ebba Busch är: Varför ställer ni er inte bakom ett sådant planeringsmål i gigawatt - eller föreslår ett eget mål - så att vi får en föraning om vad vi behöver och ett mål för aktörer att jobba mot?
Det finns en hel del att säga om utbyggnadstakten. Där går utvecklingen åt helt fel håll. Jag kommer att återkomma till det i mitt nästa inlägg. Vi ser en väldigt alarmerande trend: att mindre och mindre effekt tillförs och att utbyggnadstakten minskar. Elektrifieringen är också ett stort misslyckande av den här regeringen. Vi behöver en efterfrågan som gör att vi ersätter fossila bränslen med fossilfri el. Men det får jag återkomma till i nästa inlägg.
Anf. 14 Nils Seye Larsen (MP)
Fru talman! Det känns väldigt kul att få vara här och diskutera energipolitik med energiminister Ebba Busch för första gången.
Energifrågorna är otroligt viktiga för Sveriges framtid. Det behövs en långsiktig politik som bygger på breda överenskommelser, vilket vi har jobbat med tidigare. Dessa överenskommelser behöver vara blocköverskridande och fast förankrade i den vetenskap och forskning som finns för att man ska hitta de bästa lösningarna. Det behövs också en tydlig plan för energiförsörjningen, som spelar en jätteviktig roll i klimatomställningen.
För att säga någonting positivt om det som jag hör och det som står i flera rapporter som jag har läst, bland annat strategin för nyindustrialiseringen i Norrbotten och Västerbotten, känner jag att det finns en förståelse hos näringsministern för hur vi behöver bygga ut energisektorn och för att vindkraften spelar en väldigt viktig roll. Vi behöver el i närtid, och vi behöver bygga ut den fort för klimatomställningen, för omställningen av våra transporter och för omställningen av vår industri. Här spelar den havsbaserade vindkraften en viktig roll, dels för att den är mer stabil och tillförlitlig, dels och framför allt för att den kan byggas ut i södra Sverige, där vi har ett stort behov.
Det jag kan tycka är lite synd är att det under flera år från Ebba Busch och andra kommit väldigt hård retorik som absolut inte varit energislagsneutral. Vi har till exempel fått bemöta väldigt mycket retorik kring stålskogar och annat, vilket jag kan tycka är synd. Jag hoppas att vi i stället kan komma in på en linje där man försöker blicka framåt för Sveriges bästa.
År 2022, när vi fick Tidöregeringen på plats, sa Ebba Busch bland annat på en presskonferens att Sverige ska klara klimatomställningen och uppfylla sin del av Parisavtalet, att målet framåt är elektrifiering och att vägen dit stavas kärnkraft. Vi kan nu konstatera att det har gått flera år och att det inte ser ut att bli ny kärnkraft i närtid. Det kanske blir först 2035, och det kommer att kosta väldigt mycket för skattebetalarna och hushållen.
Samtidigt har man begränsat den viktiga elektrifieringen och förstört förutsättningarna. Nu är det nästan så att 1 kilowattimme fossilfri el som är tillverkad här i Sverige beskattas högre än 1 kilowattimme fossil diesel och bensin som vi importerar från andra länder. Det tycker jag är synd. Vi skulle behöva en långsiktig politik när det gäller både energipolitiken och klimatomställningen.
Anf. 15 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag tackar för följdfrågorna från Nils Seye Larsen. Det är trevligt att träffas så här i kammaren för första gången.
Jag tackar också för en tuff men rolig debatt från Linus Lakso. Man vill ju inte uppfattas som volatil. Låt mig därför vara väldigt tydlig: Vindkraften är så välkommen så!
Att det är på det sättet tycker jag att vi visar även i handling. Det finns nu mer pengar på Regeringskansliet till att kunna behandla fler ärenden snabbare. Vi har verkligen prioriterat att forcera fram många beslut samtidigt, även om det tyvärr blivit många nej mot bakgrund av försvarssituationen och att Sverige har en annan geografi än till exempel stora delar av Danmark där man byggt havsbaserad vindkraft. Vi har också visat det genom mer pengar och uppdrag till länsstyrelserna, som även de har varit en flaskhals i hanteringen av många ärenden rörande vindkraft, och genom möjligheten att återföra pengar via fastighetsskatten för vindkraften om den byggs på land; det ökar incitamentet att säga ja.
Jag vill såklart också nämna Elmarknadsutredningen, som jag tycker har fått alldeles för lite uppmärksamhet. Jag vet att Linus Lakso är välbekant med den, men för att tala till de breda massorna där ute: Skriv mer om Elmarknadsutredningen, för den tar helhetsgreppet! Kärnkraftsutredningen med Mats Dillén gäller just kärnkraft. På 30 år har vi inte tittat på hur vi ska bana väg för kärnkraft i Sverige, så det är inte så konstigt att man gör en särskild utredning av det; vindkraften har vi gjort väldigt mycket för. Men Elmarknadsutredningen är egentligen den stora kronjuvel som vi håller på med. Den är teknikneutral och ska titta på helheten i systemet.
Jag vill ge svar på två specifika frågor som jag uppfattade utöver det här med hur vi ser på vindkraften. Jag har försökt ge ärliga och raka svar förankrade i verkligheten och vara öppen. Nej, jag kan inte säga vilket mål det ska vara för hur mycket mer reglerbar kraft som ska komma loss; jag hoppas att vi kan återkomma till det. Det är också anledningen till att vi sa nej till att sätta specifika mål till 2030 och 2035.
Mellan höger tumme och vänster pekfinger kan vi kanske säga ungefär hur mycket som kan komma loss, men det är svårt att säga något mer exakt än så. Då vill jag inte sätta ett mål som låter bra och som många sedan pratar om fast vi inte vet hur realistiskt det är. Detta måste vi återkomma till.
Nu ändrar vi spelplanen för att bana väg för mer reglerbar kraft och mer baskraft. Sedan får vi återkomma till huruvida det går att sätta upp ett mål och finkalibrera det hela efter det.
Låt mig avsluta med att säga att Entso-e, som är en av de tyngsta aktörerna när det gäller detta, i sin Winter Outlook för 2024 är tydliga med att elområde 3 och 4 har värst effektbrist i hela EU. Det kan vi inte ta lätt på, och det är just därför som många av de 60 åtgärder på kort och medellång sikt som vi har beslutat om handlar just om att få ut mer effekt av den el som produceras, så att mer el finns tillgänglig där den behövs och när den behövs, inte när vädret så tillåter.
Anf. 16 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Tack, Ebba Busch, för svaret! Det var ju skönt att vi fick ett klargörande om att regeringen i alla fall i teorin inte avser att fortsätta motarbeta vindkraften. Men i verkligheten ser det inte lika ljust ut.
Vi har alltså gått från att, när vi lämnade över regeringsmakten till den här regeringen, ha haft en rekordstor utbyggnad av ny kraftproduktion, framför allt i form av vind, på cirka två gigawatt. Fram till i år, under Ebba Buschs två första år, har den halverats till en gigawatt, och prognosen är att den kommer att halveras igen 2026-2027. Facit av Ebba Buschs mandatperiod är alltså en minskning av utbyggnadstakten med 75 procent.
Detta beror på många faktorer. I hög grad handlar det om det faktum att Tidöpartierna motarbetar den förnybara energin på många olika sätt, inte minst ute i kommunerna, där man säger nej med hjälp av det kommunala vetot. Till exempel stoppade Kristdemokraterna 75 procent av all ny vindkraft genom veto. Bara Sverigedemokraterna har stoppat mer. Det är kraftproduktion som skulle vara väldigt välkommen även i SE4, plus reglerbar kraft, som vi talade om tidigare.
Miljöpartiet har i över tio år drivit på för att kommuner och närboende ska få ersättning när det byggs vindkraft. Här är vi glada över att andra partier har ändrat sig. Det återstår att se vilken effekt det får. Men faktum är att många kommunpolitiker redan i valet har lovat att säga nej till ny vindkraft, och det beror inte minst på den extremt hårda retorik som Ebba Busch har drivit mot vindkraften. Det är svårt att se att de skulle kunna ändra sig under den här mandatperioden.
Vi har sett försämringar för solenergin också. Man har tagit bort den så kallade 60-öringen för överskottsel. Man har också sänkt det gröna avdraget mitt under en lågkonjunktur. Ostrategiskt!
Regeringen har tagit bort alla tidigare stöd för energieffektivisering. Regeringen bedömer i sin egen energiplan att man inte ens kommer att nå EU:s lågt satta mål till 2030, där en lyckad politik för energieffektivitet skulle kunna frigöra hela 25 terawattimmar till 2030.
När det gäller havsvind är det välkänt att regeringen har lagt en död hand över hela Östersjön i stället för att hitta en lösning som kombinerar både energiintresset och försvarsintresset. Det är ju regeringens ansvar att göra det, inte Försvarsmaktens, och då behöver regeringen ta det ansvaret.
Sedan har man de facto satt stopp för resterande havsvind, i alla fall under de närmaste tio åren, genom att föreslå en ofärdig utredning om att byta till ett anvisningssystem, helt utan fungerande övergångslösningar. Det lägger en död hand över resterande havsvind.
Man kan tycka vad man vill om förslaget till finansiering av ny kärnkraft, men även kärnkraftsförespråkare är överens om att det lägger en död hand över investeringar i annan produktion. Om de kraftiga subventionerna införs riskerar den dessutom att konkurrera ut även befintlig kärnkraft. Det är ju en katastrof i sig.
Regeringens politik leder absolut inte till ökade investeringar i kraftproduktion, utan tvärtom minskar de kraftigt. Frågan är vad Ebba Busch har tänkt ändra på för att få fart på investeringarna.
Anf. 17 Nils Seye Larsen (MP)
Fru talman! Jag vill knyta an till det som Linus tog upp. Något som oroar mig mycket är utbyggnadstakten när det gäller havsbaserad vindkraft, framför allt utmed de södra kuststräckorna i Sverige. Vi skulle behöva den vindkraften för industri- och klimatomställningen för att trygga vår energiförsörjning framöver, så att den bygger på svenskproducerad, grön fossilfri el. Vi behöver el i närtid. Nu hotar vi den klimatomställning som vi behöver göra.
Vi skulle kunna ta stora steg och vara ett föredöme för vår omvärld. Därför behöver vi satsa på att skapa förutsättningar för utbyggnaden av havsbaserad vindkraft i närtid. Det är vad industrin efterfrågar i södra Sverige.
Den olyckliga och populistiska retorik som har förts har lett till att kommunpolitiker lägger veto mot vindkraftsprojekt som vi behöver få till stånd nu i närtid. Jag hoppas därför på en mer konstruktiv retorik framöver när det gäller energiförsörjningen.
Med den enorma utbyggnad som behöver ske inte bara i Sverige utan i resten av Europa behöver också vi se till alla de alternativ som finns för att kunna reglera produktionen och försörjningen och inte bygger på baskraft från kärnkraft.
Anf. 18 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Under de senaste två åren, 2023 och 2024, har den installerade produktionskapaciteten vuxit med 5-7 procent per år. En tillväxt på 7 procent per år innebär en fördubbling av produktionskapaciteten på tio år. Vi hart alltså ingen låg takt i tillförseln av installerad produktionskapacitet. Den ligger stadigt väldigt högt.
Återigen: Sveriges stora problem är inte brist på el. Sveriges stora problem är att vi inte har tillräckligt med el där den behövs och när den behövs och till jämna, pålitliga priser.
Jag tycker att jag har svarat väl både i skrift och muntligen när det gäller de åtgärder som nu vidtas för att bana väg för mer fossilfri kraft, mer reglerbar kraft och mer baskraft och för hur vi ska kunna få mer effekt av all den el som kommer från vår intermittenta kraftproduktion. Det är mer än 60 åtgärder som vi redan har beslutat om.
Anf. 19 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Tack för svaret, energiminister Ebba Busch!
Ja, man kan göra olika bedömningar, men jag känner mig inte alltför betryggad av svaret, vilket jag precis visade med faktiska siffror. Vad gäller utbyggnadstakten de senaste åren har vi en kraftigt avtagande trend. Vi riskerar faktiskt att gå från det stora elöverskott som vi byggde upp under vår tid i regering till ett effektunderskott om efterfrågan ökar men utbyggnadstakten fortsätter att minska.
Sedan vill jag göra energiministern uppmärksam på att det mellan kanske 2035 och 2045 kan falla bort så mycket som tio terawatt per år på grund av att man passerar åldersstrecket. Därför behöver vi verkligen få upp utbyggnadstakten när det gäller kraftproduktion de närmaste åren, och vi behöver kunna hålla takten ända fram till 2045 om vi ska klara elektrifieringen.
Man måste också komma tillbaka till: Vad är syftet med denna elektrifiering? Varför vill vi ha mer fossilfri el? Jo, det handlar om att fasa ut fossila bränslen, och där har väl denna regering kanske den största hemläxan att göra. Användningen av fossila bränslen ökar nämligen. Man beskattar, som sagt, en kilowattimme fossilfri el mer än en kilowattimme fossildiesel. Indragna stöd till elbilsförsäljning, till exempel, har gjort att det säljs 10 procentenheter färre elbilar. Utsläppen från nya bilar ökar för första gången på väldigt många år, och väldigt många projekt inom den gröna industrin har dragit i handbromsen på grund av regeringens misslyckade politik.
Sedan är det återigen väldigt förvånande att man inte kan ge ett svar på hur mycket effekt som regeringens politik ska ge med tanke på det höga tonläget. Den frågan kvarstår alltså som obesvarad.
Anf. 20 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag tackar för denna interpellation.
Jag har hört allt som ledamoten Lakso har sagt, också här på slutet, trots mitt "multitaskande". Jag kan bara bekräfta. Jag håller med. Jag ser fram emot att kunna återkomma med prognoser på hur mycket detta förbättrar situationen och också att kunna ha en dialog.
Vad är vi då överens om? Jag uppfattar att vi inte är överens om några saker. Det första gäller synen på om det är teknikneutralt att förhålla sig till kapacitetsfaktorn, alltså hur mycket tillgänglig el som finns vid varje givet tillfälle, med eller utan att man liksom parkopplar sin kraftproduktion med annan lagring. Jag tänker på helhetskostnaden för det. Är det teknikneutralt att behandla alla kraftslag lika men utifrån vad kan de leverera till systemet? Det andra gäller: Ska vi delta i den internationella kapplöpningen för ny baskraft i form av kärnkraft - för att det behövs för den gröna omställningen, för att det behövs för konkurrenskraften och för att det behövs i digitaliseringen? AI rullar nu ut massivt. Energi var en jättestor fråga under världens största teknikmässa, CES, förra veckan i USA, till exempel. Det sista gäller: Ska staten stå för anslutningsavgiften för ett enskilt kraftslag, för havsbaserad vindkraft?
I övrigt hör jag att vi är överens om väldigt mycket, och det tycker jag gott att man kan lyfta fram apropå investeringsklimat. Jag ser fram emot att återkomma med mer kring Kraftlyftet, och jag tackar för interpellationen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.