PFAS och Sveriges agerande i fråga om evighetskemikalier
Interpellation 2024/25:547 av Joakim Järrebring (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-03-20
- Överlämnad
- 2025-03-21
- Anmäld
- 2025-03-25
- Sista svarsdatum
- 2025-04-04
- Svarsdatum
- 2025-04-08
- Besvarad
- 2025-04-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Sverige har allvarliga problem med PFAS-föroreningar i dricksvatten, mark och natur. Trots att regeringen medgett problemen och EU diskuterar gemensamt förbud har Sverige ännu inte infört egna nationella restriktioner eller ett omfattande saneringsprogram likt Frankrikes.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Avser statsrådet att vidta ytterligare åtgärder på nationell nivå för att snabbare få kontroll på PFAS-problemen, och vad är statsrådets förklaring till att Sverige hittills valt att invänta EU snarare än att agera förebyggande nationellt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:547
Webb-tv: PFAS och Sveriges agerande i fråga om evighetskemikalier
Dokument från debatten
- Tisdag den 8 april 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:97
- Protokoll 2024/25:97 Tisdagen den 8 aprilProtokoll 2024/25:97 Svar på interpellation 2024/25:547 om PFAS och Sveriges agerande i fråga om evighetskemikalier
Protokoll från debatten
Anf. 115 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Joakim Järrebring har frågat mig om jag avser att vidta ytterligare åtgärder på nationell nivå för att snabbare få kontroll på PFAS-problemen, och om en förklaring till att Sverige hittills valt att invänta EU snarare än att agera förebyggande nationellt.
PFAS är en av vår tids mest problematiska ämnesgrupper. Regeringen ser fortsatt mycket allvarligt på spridningen av PFAS i miljön och i livsmedelskedjan. Det finns nu över 10 000 PFAS-ämnen identifierade, och det är en stor och komplex grupp av ämnen med en bred användning i samhället.
För regeringen är det viktigt att både förebygga och åtgärda exponering för PFAS, och det pågår många insatser vad gäller att minska spridning av PFAS. På uppdrag av regeringen arbetar många myndigheter aktivt med frågor kring förorening av PFAS i mark och vatten, och de samarbetar med varandra för att hantera PFAS-problematiken. Syftet med arbetet är att bättre hantera PFAS-förorenade områden genom att bland annat förbättra riskbedömning, regelutveckling, miljöövervakning, forskning och teknikutveckling samt den offentliga tillsynen och kontrollen.
Ett stort fokus för det pågående arbetet med att sanera förorenade områden är just att komma åt problemen med PFAS. Regeringen har därför avsatt medel för att driva arbetet framåt. Just nu pågår bland annat ett stort arbete över hela Sverige där länen på uppdrag av regeringen genom inventering och provtagning verifierar var det faktiskt finns PFAS-förorenade områden.
Herr talman! Sverige har under många år arbetat i enlighet med riksdagens tillkännagivanden om att verka för en harmoniserad lagstiftning för PFAS i EU samt om att bedömning av grupper av kemiska ämnen ska bli effektivare inom EU.
Sverige är ett av de länder som även har tagit täten i arbetet med att fasa ut PFAS. Kemikalieinspektionen har tillsammans med myndigheter i fyra länder lagt fram ett underlag med förslag till ett brett förbud för PFAS under Reachförordningen. Förslaget är att förbjuda all resterande användning inom EU som inte är nödvändig för samhället. Förslaget behandlas nu i Europeiska kemikaliemyndighetens vetenskapliga kommittéer. Nästa steg är att kommissionen lägger fram ett slutligt förslag för medlemsländerna att ta ställning till.
När det gäller frågan om varför Sverige hittills har valt att invänta EU är regeringens bedömning att det mest effektiva är att begränsa användningen av PFAS på EU-nivå. Ett nationellt förbud får inte samma genomslagskraft, och det är svårt att kontrollera den handel som sker på EU-marknaden.
Sammanfattningsvis vill regeringen se ett PFAS-förbud i EU för all användning där det inte har visats att PFAS är nödvändigt för samhället och att alternativ helt saknas. Regeringen fortsätter att arbeta aktivt tillsammans med EU-kollegor för att så snabbt som möjligt få ett sådant förbud på plats. Samtidigt arbetar vi för att minska risker och spridning av PFAS som redan finns ute i samhället och i miljön – allt för att skydda både vår miljö och människors hälsa.
Anf. 116 Joakim Järrebring (S)
Herr talman! Jag tackar ministern även för det här svaret. Jag vet att jag och ministern delar engagemanget när det gäller att komma till rätta med PFAS-föroreningar, och jag vill också inleda med att tacka ministern och regeringen för ett gott arbete på EU-nivå med frågorna. Berömmet är förtjänt.
Många är oroliga för PFAS. Många riksdagsledamöter, framför allt vi som sitter i miljö- och jordbruksutskottet, får mejl från oroliga medborgare som undrar varför inte vi i Sverige, likt Frankrike, Danmark och Nederländerna, faktiskt går före och vidtar så mycket åtgärder vi bara kan för att förhindra att PFAS läcker ut.
Det här är inte ett antingen eller. Jag är helt enig med ministern om att vi behöver jobba med att sanera de PFAS-ämnen som redan har kommit ut. Det är ett jätteviktigt arbete. Men vi behöver också stänga av kranen och minska utsläppen av PFAS i naturen – eller i det som människor konsumerar, inte bara dricksvatten.
Jag tycker ändå att frågan förtjänar ett resonemang. Jag håller med om att ett förbud på EU-nivå är det mest effektiva, och det är jättebra att regeringen driver på hårt för att få ett sådant förbud på plats så fort som möjligt. Men varför kan vi inte vara mer proaktiva, precis som Frankrike, Danmark och Nederländerna har varit? Det är inte bara jag som undrar utan också många oroliga medborgare.
Anf. 117 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Det är en mycket bra fråga som ledamoten ställer, nämligen hur vi motiverar att vi inte genomför ett nationellt förbud och en nationell reglering. Det finns flera skäl till detta. Det allra främsta skälet är det faktum att vi har ett läge där exempelvis tullen utsätts för stora påfrestningar av att kontrollera huruvida olika varor efterlever en nationell lagstiftning. Det skulle vara ett mycket omfattande och kostnadsdrivande arbete.
Vi vet att det finns flera länder som har genomfört nationell lagstiftning, men än har jag inte kunnat utröna effekterna av att man har infört den nationella lagstiftningen eftersom det uppföljande arbetet med att kontrollera efterlevnaden av lagen är extremt svårt.
Även mina kollegor i Frankrike och Danmark är besjälade av vårt samarbete för att få till ett gemensamt EU-förbud. Vi delar alla insikten att det i grund och botten är EU som en stark handelspart, som en samlad stark röst i världsekonomin, som kan sätta gränsen för hur man efterlever uppfyllandet av kemikalieregleringar.
Det är fråga om komplexa grupper av ämnen, och de är svåra att identifiera. De är evighetskemikalier av en anledning, och det finns mer än 10 000 av dessa ämnen. Det är svårt att få kontroll över en sådan situation. Jag delar den oro som finns inte minst i kammaren bland svenska riksdagsledamöter och bland våra medborgare för om det som nu görs är tillräckligt, och jag menar att det inte är det.
Några år in i arbetet i regeringen känner jag en enorm frustration över hur tidslinjen ser ut och bristen på brådska i arbetet med att reglera dessa ämnen. Inser man hur långtgående konsekvenser spridningen av dessa ämnen får? Det är en fråga där det inte finns ett fullt kunskapsunderlag. Om man inser detta borde man agera i enlighet med brådskan.
För ledamoten, för kammaren och för dem som tittar på debatten som är bekymrade över frågan kan jag säga att jag verkligen har varit tydlig gentemot kommissionären vid de tillfällen vi har setts. Det gäller även gentemot tidigare kommissionär. Jag passade på att rikta skarp kritik under Sveriges ordförandeskap. Det är inte alltid så man ska använda sig av rollen som ordförande, men ärligt talat finns det en viss nivå av brist på insyn i effekterna av frågan som gör mig frustrerad och genuint oroad.
Alla medel är ändå tillåtna i det här läget. Jag kan vara tydlig gentemot ledamoten, vilket jag också har varit i diskussioner med ledamotens kollega Jytte Guteland, om att om vi från Sveriges sida får signaler om att det förslag som EU ska lägga fram inte kommer att vara tillräckligt, utan att det i alldeles för hög utsträckning kommer att påverkas av specifikt den tyska kemikalieindustrins lobbyarbete, måste vi agera nationellt. Vi måste göra en bedömning av hur vi ska komma åt problemen på nationell nivå. Då kommer vi i högre utsträckning att föra en dialog med länder som har arbetat med frågan om att faktiskt efterleva de nationella förbuden. Som det är nu är verktygen extremt begränsade.
Hoppet lever, och vi trycker på hårt. Jag tog upp PFAS-frågan som en övrig fråga under ett miljörådsmöte nyligen, och jag fick stark uppbackning av många medlemsländer – inte endast av dem som ingår i vår ambitiösa grupp. Det är ändå en positiv signal som jag väljer att ta med mig i arbetet framöver.
Anf. 118 Joakim Järrebring (S)
Herr talman! Jag uppskattar verkligen ministerns genuina engagemang i frågan.
När människor hör av sig till mig och är oroliga över evighetskemikalier jämför de ofta med läkemedel. Där har vi en helt annan inställning i samhället. Den som vill släppa ett läkemedel på marknaden måste först bevisa att nyttan med medicinen är större än biverkningarna. Så är det inte när det kommer till kemikalier. Man får i princip sätta vilken kemikalie som helst på marknaden tills det har bevisats att den är farlig och kan förbjudas. Vi vet att det är på det viset.
Jag instämmer med ministern i att det är svårt att riktigt veta effekterna av de nationella förbuden. Men vore det ändå inte, med tanke på försiktighetsprincipen och som en ren försiktighetsåtgärd, bättre att gå fram med ett nationellt förbud, även om vi inte kan veta effekterna? Det innebär åtminstone ingen skada för människor. Jag återkommer till den frågan. Är det ändå inte bättre att gå före?
Jag blir glad över att ministern är tydlig med att det vid minsta signal på att regelverket på EU-nivå är på väg åt fel håll finns en beredskap för att gå fram med tuffare regler nationellt. Det är positivt.
Men ändock, vore det inte med försiktighetsprincipen i beaktande rimligt att gå fram med nationella regler så fort man bara kan?
Anf. 119 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Låt mig först och främst resonera om det sistnämnda, om det inte är bättre att med försiktighetsprincipen som skäl gå fram nationellt. För att hårdra det och vara väldigt tydlig menar jag att en sådan beslutsordning skulle kunna leda till en annan form av skada: det skulle av strategiska skäl kunna sänka trycket i fråga om ett förbud på EU-nivå. Om nationella initiativ blir alldeles för långt framskridna kan det påverka resultatet i den förhandling som sker på EU-nivå.
Jag menar inte att det är skäl för att helt avstå från att ha den möjligheten inom räckhåll. Vi utesluter inte att agera nationellt utan ser det verkligen som något som kan behöva nyttjas. Men i det läge vi är i nu skulle det bokstavligen ta tid, kompetens och resurser från de personer som arbetar med att få fram den här förhandlingen om de i stället ska arbeta fram ett nationellt förbud. Det blir en strategisk avvägning av dessa resurser.
Det finns också ett tydligt resultat av att de resurserna finns just där de är. De medarbetare på Kemikalieinspektionen som jag har haft tillfälle att samtala med arbetar med just revideringen av Reach och med att titta på arbetet med att utveckla europeisk kemikaliepolitik.
Och det görs framsteg med jämna mellanrum. Exempelvis var det efter ett initiativ från Sverige och Tyskland som en begränsning i februari 2023 kom på plats för gruppen PFCA, som är cirka 200 ämnen som bland annat används i textil och brandsläckningsskum, som vi vet är problematiska.
I april 2024 röstade medlemsländerna också igenom ett förbud mot gruppen PFHXA, som används bland annat i material som är i kontakt med livsmedel och i kläder. Det var Sverige som lade fram förslaget i rådsförhandlingarna.
Vidare vet vi att kommissionen i december 2024 presenterade ett EU-förbud mot användning av resterande PFAS-grupper i just brandsläckningsskum. Det hanteras nu på kommitténivå.
Det arbete som sker från Sveriges sida leder till framsteg och kliv framåt. Men just eftersom processerna ser ut som de gör när man ska förbjuda kemikalier blir det komplext när det är över 10 000 ämnen som man behöver begränsa.
Vi utesluter alltså inte att de resurserna flyttas, men vi menar att det finns skäl för att inte göra det just nu.
Regeringen arbetar aktivt också på internationell nivå med att genomföra initiativ som tar oss i rätt riktning. Vi är exempelvis pådrivande också i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. I dagsläget regleras tre olika PFAS-grupper genom det arbete som har pågått under lång tid. Och Sverige har en stark trovärdighet som vi verkligen arbetar hårt för att försvara. Vid kommande partsmöte för Stockholmskonventionen i april 2025 väntas ett beslut tas för att lägga till PFAS-ämnet långkedjiga perfluorerade karboxylsyror. Det är också ett steg i rätt riktning.
Även om det är något dystert när det gäller takten kommissionen håller sker många framsteg som vi arbetar för att påskynda.
Anf. 120 Joakim Järrebring (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det är en utmaning med tungvrickande namn på kemikalier.
Jag tror att ministern vet och känner att hon har en stark uppbackning från kammaren när hon är nere i Bryssel och förhandlar om de här frågorna.
Jag tror att detta har varit en bra och klargörande debatt för dem som lyssnar. Men jag återkommer ändå till att jag tror att det hade varit bra, om inte annat för människors känsla av lite mer trygghet, om vi hade gått fram med ett nationellt förbud. Men vi hoppas på en snabb process i EU nu. Och jag hoppas att ministern kommer till miljö- och jordbruksutskottet och informerar utskottet så fort hon får nya signaler.
Jag vill tacka för att ministern har deltagit i inte mindre än fyra interpellationsdebatter om fem interpellationer med mig här i kväll. Allihop har varit bra och klargörande debatter. Tack så mycket för det!
Anf. 121 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Jag vill tacka ledamoten Järrebring, som är väl medveten om att jag ser fram emot interpellationsdebatter när de genomförs med ledamöter som verkligen vill förstå frågorna, arbeta konstruktivt och hitta lösningar som förbättrar Sveriges arbete med klimat och miljö. Det uppskattas helt genuint att frågorna ställs och att vi kan ha fruktsamma debatter om hur vi faktiskt löser problemen.
Det är sammanfattningsvis viktigt att påpeka att det finns ett starkt stöd i Sverige för det arbete som sker med att reglera PFAS för all användning i EU. Vi arbetar aktivt för att lyckas med detta. Det gör det såklart enklare att biokemi var mitt favoritämne i skolan.
Vi arbetar på med denna fråga och ser fram emot att få mer resultat framöver.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.