Personliga assistenters möjlighet till arbetstillstånd
Interpellation 2025/26:153 av Nils Seye Larsen (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-12
- Överlämnad
- 2025-11-14
- Anmäld
- 2025-11-17
- Sista svarsdatum
- 2025-11-28
- Svarsdatum
- 2025-12-12
- Besvarad
- 2025-12-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Migrationsminister Johan Forssell (M)
I februari i år gav regeringen Migrationsverket och Arbetsförmedlingen i uppdrag att upprätta en lista över yrken som kan undantas ett framtida lönekrav. Skälen för att undantas från lönekravet är att det är ett yrke
- där det saknas arbetskraft – där behovet av arbetskraft inte kan tillgodoses inom Sverige
- som kan utgöra en viktig samhällsfunktion
- där den kollektivavtalsenliga lönenivån understiger det föreslagna lönekravet.
Migrationsverket gjorde i sin utredning även en bedömning av vilka yrken där det finns risk för arbetskraftsexploatering och annat missbruk. De identifierade två sådana yrken:
- kock och kallskänka
- städare.
Inget av dessa yrken rör personlig assistans. Enligt Migrationsverkets bedömning är personlig assistent därmed inte ett yrke där det föreligger förhöjd risk för arbetskraftsexploatering eller missbruk.
I stället anser Migrationsverket att personliga assistenter bör undantas från det föreslagna försörjningskravet, eftersom det inte föreligger någon förhöjd risk för arbetskraftsexploatering eller missbruk och eftersom yrket uppfyller de tre ovanstående kriterierna: Behovet av arbetskraft kan inte tillgodoses inom Sverige, yrket utgör en viktig samhällsfunktion och den kollektivavtalsenliga lönenivån understiger det föreslagna lönekravet.
Trots det föreslår regeringen i sin lagrådsremiss att gå vidare med sitt förslag att utesluta personliga assistenter från möjligheten att söka och beviljas arbetstillstånd. Regeringen väljer därmed att helt ignorera sina egna myndigheter – de myndigheter som på uppdrag av regeringen gjort ett grundligt arbete i att bedöma vilka yrken som behöver undantas från det höjda försörjningskravet och vilka yrken där det finns en risk för arbetskraftsexploatering och missbruk.
Mot denna bakgrund vill jag fråga migrationsminister Johan Forssell:
- Vad har ministern för underlag som skiljer sig från Migrationsverkets och Arbetsförmedlingens bedömning?
- På vilka grunder motiverar ministern sitt förslag att exkludera personliga assistenter från möjligheten till arbetstillstånd?
- Avser ministern att ta några initiativ inom sitt ansvarsområde för att lösa situationen med arbetskraftsbristen inom personlig assistans här i Sverige?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:153
Webb-tv: Personliga assistenters möjlighet till arbetstillstånd
Dokument från debatten
- Fredag den 12 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:51
- Protokoll 2025/26:51 Fredagen den 12 decemberProtokoll 2025/26:51 Svar på interpellation 2025/26:153 om personliga assistenters möjlighet till arbetstillstånd
Protokoll från debatten
Anf. 37 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Nils Seye Larsen har ställt tre frågor till mig om personliga assistenters möjlighet till arbetstillstånd. Han har frågat vad jag har för underlag som skiljer sig från Migrationsverkets och Arbetsförmedlingens bedömning av yrken där det finns risk för arbetskraftsexploatering och annat missbruk. Nils Seye Larsen har även frågat på vilka grunder jag motiverar förslaget att exkludera personliga assistenter från möjligheten till arbetstillstånd. Vidare har Nils Seye Larsen frågat om jag avser att ta några initiativ inom mitt ansvarsområde för att lösa situationen med arbetskraftsbristen inom personlig assistans här i Sverige.
Regeringen gav i februari 2025 i uppdrag till Migrationsverket att med stöd av Arbetsförmedlingen upprätta en lista över yrken som kan undantas från ett lönekrav för att beviljas arbetstillstånd. Uppdraget var en del av beredningen av betänkandet Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m. (SOU 2024:15) och utgör en viktig del av regeringens väg mot ett system för arbetskraftsinvandring som bidrar till Sveriges konkurrenskraft.
Uppdraget redovisades i en rapport från Migrationsverket. I rapporten har myndigheten genomfört en begränsad analys av yrken där det råder risk för arbetskraftsexploatering och missbruk. Jag kan konstatera att det tydligt framgår att analysen på grund av den metodik som valts avgränsats till att fokusera på två specifika yrken. Dessa yrken är städare och kock/kallskänka. Valet av dessa yrken motiveras av att de är yrken med flest ansökningar och tillräckliga data för den metod som valts. Det är inte korrekt, som Nils Seye Larsen hävdar, att Migrationsverket därmed gjort en bedömning av yrket personlig assistans och exkluderat det som ett riskyrke. Yrket omfattas inte av Migrationsverkets begränsade analys.
Jag konstaterar också att utredaren i betänkandet Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m. (SOU 2024:15) föreslår att de yrken som inledningsvis bör uteslutas är just personlig assistent och bärplockare.
Det finns också annat underlag som visar förekomsten av missbruk och utnyttjande inom området personlig assistans och arbetstillstånd. I rapporten Olle, framtagen av Försäkringskassan och Migrationsverket i samverkan med andra berörda svenska myndigheter, slås det fast att personlig assistans och arbetstillstånd systematiskt utnyttjas av organiserad brottslighet med följden att svenska skattemedel hamnar hos kriminella och att arbetstagare och brukare riskerar att fara illa. Expertgruppen inom Delegationen mot arbetslivskriminalitet har lyft fram personlig assistans som en bransch särskilt utsatt för arbetslivskriminalitet. Jag bedömer därmed att regeringens inställning i frågan är i linje med våra myndigheters slutsatser. Utgångspunkten att exkludera yrket personliga assistenter från möjligheten att beviljas arbetstillstånd är därför motiverad.
När det gäller den tredje frågan ser regeringen allvarligt på att det råder brist på arbetskraft inom olika delar av arbetsmarknaden. Arbetskraftsinvandring kan emellertid inte vara en lösning på problemet med en eventuell brist på personliga assistenter. En ordning som främjar att organiserad brottslighet genom kriminella upplägg utnyttjar våra välfärdssystem kan inte försvaras. Det är regeringens inställning att behovet av arbetskraft som inte är högkvalificerad i större utsträckning ska fyllas av den arbetskraft som vi redan har i landet. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) satsar regeringen därför mer än 500 miljoner kronor som bland annat ska gå till fler platser på yrkesutbildningar på gymnasial nivå för vuxna, inom yrkeshögskolan samt på arbetsmarknadsutbildningar inom vårdområdet, i syfte att ge fler möjlighet att utbilda sig för att möta arbetslivets behov av kompetens.
Anf. 38 Nils Seye Larsen (MP)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Som brukare finns det få saker som upprör mig mer än när välfärden missbrukas. Välfärdskriminalitet slår inte bara mot skattebetalare och system. Det slår mot oss som är beroende av att stödet fungerar varje dag. Personlig assistans är tyvärr inte förskonad från kriminalitet. Vi måste agera kraftfullt tillsammans för att bekämpa den.
Det är också fullständigt oacceptabelt när människor exploateras och utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Jag har själv hjälpt personer som arbetat inom restaurangbranschen i desperata situationer när de varit fast i arbetsgivares händer, blivit utpressade på lönen och tvingats arbeta dygnet runt under fullständigt vidriga förhållanden. Vi kan aldrig acceptera att sådant sker i Sverige och att det finns arbetsgivare som utan någon som helst skam i kroppen bedriver vad som inte kan betraktas som annat än rent slaveri.
Fru talman! Tyvärr kvarstår flera problem efter ministerns svar. För det första framhåller ministern att Migrationsverkets och Arbetsförmedlingens analys varit begränsad till två yrken och att personlig assistans därför inte har kunnat ingå i bedömningen. Det var en för liten andel som man kunde titta på. Men då uppstår självklart frågan på vilket faktiskt underlag regeringens slutsats vilar. Varför ska just personliga assistenter uteslutas? Att ett yrke inte kan analyseras är inte ett bevis för att det ska omfattas av restriktioner. Regeringens slutsats riskerar att framstå som politiskt motiverad snarare än empiriskt grundad.
När ministern hänvisar till rapporten Olle och Delegationen mot arbetslivskriminalitet är det viktigt att hålla fast vid vad de faktiskt visar. Ingen bestrider att det finns problem i assistansbranschen. Men problemen gäller framför allt oseriösa assistansbolag, inte enskilda brukare eller personliga assistenter som söker arbetstillstånd.
Mycket har hänt sedan rapporten Olle presenterades. När det gäller just arbetstillstånd inom personlig assistans har det skett stora förbättringar. Migrationsverkets granskning, krav och kontroll av både utförare och brukare ligger i dag på en helt annan nivå än tidigare. Det är något jag själv fått bevittna och tycker är bra.
Jag vill också vara tydlig med att stora delar av assistansbranschen fungerar väl, med seriösa arbetsgivare och noggranna kontroller. Den bilden nyanseras inte i regeringens förslag, trots att den är avgörande för att förstå helheten.
Ministern svarade inte på min centrala fråga om hur bristen på personliga assistenter ska lösas. Att säga att arbetskraftsinvandring inte är lösningen är inte detsamma som att presentera en lösning. Utbildningsinsatser är inte något nytt; de har funnits i många år i hela landet. Möjligheten att utbilda sig inom vård och omsorg finns redan, men det har inte löst bristen.
Bristen är akut nu, i synnerhet i vissa yrken och regioner. Den drabbar både brukare och arbetsgivare varje dag. Redan i dag larmar kommuner och assistansanordnare om hur svårt det är att tillsätta arbetspassen. Att samtidigt stänga dörren för personer som vill arbeta som assistenter utan att presentera ett alternativ riskerar bara att förvärra den redan allvarliga situationen. Därför måste vi ställa oss frågan varför regeringen stänger dörren för de få personer det rör sig om och som fyller ett yrke där bristen är akut. Hur löser vi bristen på arbetskraft inom vård- och omsorgsyrken, till exempel personlig assistans?
Anf. 39 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Tack, Nils Seye Larsen, för en viktig interpellation! Jag tror också att det är interpellantens första här i kammaren.
(NILS SEYE LARSEN (MP): Exakt.)
Personlig assistans är inte mitt ansvarsområde i regeringen, men det är naturligtvis ett väldigt viktigt område. Det är viktigt inte bara för brukarna utan för ett gott samhälle där vi bryr oss om varandra och där vi säkerställer att alla människor i Sverige, oavsett var man kommer ifrån eller vilka förutsättningar man har, har goda chanser att leva det liv man vill och lyckas i livet. Där är ledamoten och jag helt ense. Det är en viktig prioritering för regeringen.
Våra åsikter kanske skiljer sig lite åt i övrigt. Från regeringens sida ser vi att vi befinner oss mitt uppe i ett paradigmskifte i migrationspolitiken. Vi lägger om politiken på flera centrala områden. En av anledningarna till det, om man tittar på just arbetskraftsinvandring, är att de reformer som har skett tidigare – tyvärr – inte alltid har lett till de resultat som man kanske hoppades.
Jag är en tillskyndare av arbetskraftsinvandring och tycker att det är viktigt och centralt i ett bra samhälle. Men det har förekommit ett fusk och ett utnyttjande av människor som man inte ska ta lätt på. Det finns faktiskt stora problem inom flera delar.
En del i vårt arbete är att försöka lägga fokus på den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen inom bristyrken. Det är ju ett faktum att vi i dag i Sverige har en halv miljon människor som går utan jobb. Vi har alltså hög arbetslöshet – alldeles för hög. Bland de långtidsarbetslösa vet vi också att närmare hälften är utrikesfödda.
Det finns en stor pool av personer som borde ta de jobb som finns. Där gör vi väldigt mycket från regeringens sida. Vi satsar på bättre matchning på arbetsmarknaden. Jag nämnde att vi satsar 500 miljoner kronor i årets budget på fler platser på yrkesutbildningar. Vi sänker skatten på arbete. Vi ökar kontrollerna. Vi gör det mer lönsamt att arbeta och söka de jobb som faktiskt finns. Där tror jag att mycket av svaret framöver kopplat till kompetensförsörjningen på det här området finns.
Att vara personlig assistent är i sig ett viktigt arbete, men det kan också vara ett bra jobb för den som kanske vill jobba heltid eller deltid och ha ett arbete vid sidan av studier eller vad det nu kan vara. Många borde kunna ta de här viktiga jobben.
När det gäller personliga assistenter har vi fått belagt i flera olika rapporter att det finns problem. Det gäller naturligtvis inte alla. Det är viktigt att fastslå. Jag vågar säga att de allra flesta är skötsamma, hederliga människor. Men vi har alltför många gånger fått beskrivet för oss att det finns kopplingar till organiserad brottslighet, till och med våldsbejakande extremism.
Rapporten Olle slår fast att arbetstillstånden inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier, illegal migration, arbetskraftsexploatering, brukarimport och annan ekonomisk vinning. En slutsats i rapporten var ifrågasättandet av beviljandet av arbetstillstånd inom personlig assistans. Det var bara ett exempel. Det finns fler som har tittat på det.
Vi har granskat detta och tycker nog att det finns tydligt stöd för att förändringarna vi gör är viktiga och rimliga för att få bukt med fusket. Samtidigt satsar vi på andra åtgärder för kompetensförsörjning på bland annat det här området.
Anf. 40 Nils Seye Larsen (MP)
Fru talman! Jag ska återkomma till ämnet fusk sedan. Jag börjar med någonting som jag ofta möts av och som jag tycker aktualiseras här, nämligen frågan hur vi kan ha hög arbetslöshet i Sverige och samtidigt brist på personliga assistenter. Fler borde kunna ta det jobbet.
Går det bra att jag använder migrationsministern som pedagogiskt exempel? Om migrationsministern skulle bli arbetslös efter valet, skulle ministern då kunna tänka sig att flytta till Umeå för att arbeta för mig som personlig assistent? Jag kan inte erbjuda samma lön som ministern har nu – väldigt långt därifrån. Det är trots allt ett låglöneyrke.
Det hade nog varit svårt för ministern, eller för vilken familjefar eller familjemor som helst att förklara för sin familj varför de måste riva upp sitt liv i Stockholm, Malmö, Göteborg eller någon annanstans för att flytta till norra Sverige för att en av föräldrarna har fått ett låglönejobb som långtifrån kan försörja familjen.
Det här är en del av förklaringen till hur vi kan ha en generell arbetslöshet i Sverige och samtidigt en brist på arbetskraft inom vissa yrken och i vissa regioner.
Även om ministern skulle söka arbete som personlig assistent hos mig är jag inte säker på att jag skulle anställa ministern, och det har ingenting med våra ideologiska skiljaktigheter att göra. Jag vet bara inte om ministern är rent lämpad. Jag vill inte att vem som helst som står till arbetsmarknadens förfogande ska jobba som personlig assistent hos mig. Jag vill ha någon som är rätt lämpad, som har de personliga egenskaperna att kunna göra ett bra arbete som assistent. Assistenten är helt avgörande för mig i mitt liv, i min vardag, för min hälsa och för min förmåga att kunna arbeta och verka.
Även om utbildningskraven inte är höga för att arbeta hos just mig är de personliga egenskaperna helt avgörande. Långtifrån alla har det som krävs. Jag är full av beundran för alla dem som har förmågan att jobba som personlig assistent hos mig dag ut och dag in, vecka efter vecka, månad efter månad. Med kort förvarning är de redo att avbryta sina planer och hoppa in när brukaren plötsligt står utan assistent, oavsett när på dygnet det sker.
Det finns brukare hos vilka arbetet kan vara väldigt utmanande och krävande. Därför skäms jag för de väldigt dåliga anställnings- och lönevillkoren vi kan erbjuda till assistenter, men det är en annan debatt. Men min poäng är att det just är kombinationen av dåliga arbetsvillkor, strukturella problem på arbetsmarknaden och lämplighet att kunna jobba inom vård och omsorg som gör att vi har en brist på arbetskraft inom vård och omsorg och personlig assistans. Det gäller i synnerhet i de nordliga regionerna, som i Västerbotten där jag bor.
Varför pekas personlig assistans ut särskilt i betänkandet Nya regler för arbetskraftsinvandring, som ministern nämnde? Svaret är enkelt. Det står tydligt i utredningen att det är för att regeringen i sitt tilläggsdirektiv till utredningen särskilt gav den i uppdrag att peka ut just personliga assistans. Utredningen har gjort det regeringen bad om.
Det finns dock många andra yrken som har pekats ut men som man inte agerat på. Det är dessutom inte en stor andel vi talar om. Det handlar om 232 beviljade arbetstillstånd inom personlig assistans, och det finns 68 000 personliga assistenter i Sverige. Men var och en av dem kan vara helt avgörande för brukaren, som annars står utan en värdefull assistent.
Det är därför jag vädjar. Varför måste vi stänga denna dörr? Kan vi inte jobba på ett annat sätt för att ta itu med fusket bland assistansanordnarna?
Anf. 41 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Åhörare! Jag står fast vid att det finns ett starkt underlag som pekar på att det finns väldigt allvarliga problem inom detta område. Jag tycker att det är mitt ansvar som minister att agera på dessa problem.
Vi har ett underlag från Migrationsverket, Försäkringskassan och Delmi, och vi har även Ollerapporten, som jag tog upp tidigare. Det här utgör väldigt allvarlig kritik och inga småfel i marginalen. Underlaget pekar på att det finns ett missbruk av arbetstillstånd och ett utnyttjande av människor inom personlig assistans. Det pekar på kopplingar till organiserad brottslighet och våldsbejakande extremism. Att människor utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier är väldigt allvarligt. Det tror jag att vi kan vara ense om.
Det hör inte hemma på svensk arbetsmarknad. Ytterst handlar det om både förtroendet för migrationssystemet och skattebetalarnas pengar. Skattebetalarna – poliser, lärare och sjuksköterskor – ska veta att deras skattepengar, som de har arbetat ihop, går till rätt saker. Pengarna ska gå till personlig assistans och till brukarna, inte hamna i händerna på kriminella. Därför gör vi denna förändring. Det här är också en slutsats som flera myndigheter har pekat på: Vi bör gå i denna riktning.
Sedan är det naturligtvis helt avgörande och väldigt viktigt att det finns duktiga, engagerade och motiverade medarbetare som kan ta dessa viktiga jobb; det är Nils Seye Larsen och jag helt ense om. Jag tror att sådana finns. Jag har inga planer på att förlora valet nästa år. Men jag är alldeles övertygad om att det inom gruppen 500 000 arbetslösa personer i Sverige i dag finns väldigt många som skulle vara alldeles utmärkta personliga assistenter. Varför skulle de inte vara det? Vi måste ha höga förväntningar på människor och tro på att de kan ta dessa jobb.
Nils Seye Larsen är orolig för att de inte vill flytta till Umeå. Varför skulle de inte vilja flytta till Umeå? Det är väl inget fel på Umeå? Eller att bo i Norrland? Här kanske vi tycker lite olika.
Alla människor vill ha sitt drömjobb direkt, men det är ganska få som får sitt drömjobb. Jag är stark anhängare av arbetslinjen och tycker att det alltid ska löna sig att arbeta. Vi ska alltid ställa krav på människor att ta de jobb som finns. Man kanske inte får sitt drömjobb direkt, men man måste börja någonstans. Jag tycker att man också kan kräva av människor att de ska flytta och inte leva på bidrag. Man ska ta de jobb som finns på arbetsmarknaden, och sedan får man jobba sig uppåt.
Men vad händer i ett samhälle där det inte lönar sig att arbeta, när det är bättre att leva på bidrag och bo kvar där man bor än att ta ett jobb? Vad händer då med Sverige? Vad händer med de resurser vi egentligen borde kunna lägga på vård, skola, omsorg, rättsväsen eller viktiga välfärdsverksamheter som personlig assistans om de i stället ska gå till bidrag till människor som inte vill jobba?
För mig som moderat är detta en jätteviktig värdering. Grunden i ett gott samhälle är att se till att det alltid lönar sig att arbeta och att vi ställer krav på människor att ta de jobb som finns.
I årets budgetproposition lägger vi en halv miljard kronor på olika yrkesutbildningar på gymnasial nivå för vuxna, yrkeshögskolan och arbetsmarknadsutbildningar inom vårdområdet. Det gör vi för att ge fler människor möjlighet att utbilda sig till att ta de jobb som faktiskt finns.
Anf. 42 Nils Seye Larsen (MP)
Fru talman! Jag står fast vid det faktum att jag inte vill ha vem som helst som desperat tar vad som finns på arbetsmarknaden. Jag vill ha någon som är rätt lämpad och kan göra ett bra jobb.
Jag ser en enorm skillnad. När jag för 15 år sedan lade ut en annons för ett arbete som assistent fick jag hundra ansökningar. I dag har jag nästan gett upp hoppet om att gå till Arbetsförmedlingen. Denna situation finns också i andra delar av Sverige. Det är en svårare situation.
Jag delar inte uppfattningen att det finns en halv miljon som sitter utan arbete för att de inte vill jobba, men det är en annan debatt. Den kan vi gärna ta en annan gång.
Ministern tog upp Ollerapporten och diskussionerna om fusk inom assistansbranschen, och jag måste bemöta det han sa. En del av analysen var att man såg en enorm ökning av antalet arbetstillstånd inom personlig assistans. Sedan den rapporten presenterades har antalet arbetstillstånd för assistans minskat med över 80 procent. Någonstans har något hänt. Det är inte är samma situation nu. Vi pratar om 232 arbetstillstånd bland 68 000 personliga assistenter.
Det finns ett stort behov, för det är inte bara inom assistans det saknas arbetskraft. I SKR:s rapporter om hur många som behövs inom vård och omsorg visas att behovet är gigantiskt. Det kan förklara varför det finns 33 000 undersköterskor och vårdbiträden runt om i Sverige som kommit hit de senaste tio åren. Tack för det! Vi behövde dem.
Jag vill avsluta med en vädjan. Självklart är det också personligt. Jag har själv en personlig assistent som utvisats och som har arbetat för mig i sex år. Hon har varit helt underbar – en trygghet och en klippa i mitt liv. Nu väntar vi på att hon ska få ett arbetstillstånd. Jag har en seriös anordnare. Hon gör ett seriöst jobb. Varför ska vi stänga dörren för henne och för andra som är seriösa i stället för att gå på dem som är kriminella och begår brott?
Kriminaliteten finns inom alla de andra branscher som också pekades ut: byggbranschen, restaurangbranschen, transportbranschen, städbranschen och så vidare. Varför ger man sig på just personlig assistans?
Anf. 43 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Skälet till att vi går fram med en förändring inom personlig assistans är att vi har fått flera rapporter som pekar på ett väldigt allvarligt fusk och missbruk inom systemet. Det är allvarligt, och vi tycker att det är rimligt att agera på det. Flera myndigheter har dessutom pekat på att det finns ett systematiskt fusk med väldigt allvarliga kopplingar till, som jag nämnde, till och med extremism.
Det ska inte beskrivas som att vi inte tycker att det är viktigt att vi får rätt personer att ta de här jobben, för vi tycker att det är viktigt. Jag blir väldigt beklämd när jag hör Nils Seye Larsens beskrivning att det inte är någon som söker jobben. Om det är 500 000 människor som går arbetslösa i Sverige i dag men ändå ingen som söker jobben är det något som säger mig att det är där vi borde lägga fokus.
Är man arbetslös måste man ta de jobb som faktiskt finns. Då måste vi se till att göra det mer lönsamt att arbeta. Vi måste se till att det blir mindre lönsamt att gå på bidrag. Vi måste nog också öka förväntningarna på människor att ta de jobb som finns.
Här tycker vi olika. Miljöpartiet vill ju snarare höja a-kassan och göra det mindre lönsamt att arbeta och mer lönsamt att gå på bidrag. Jag ser inte hur det kommer att lösa problemen. Det är också en politisk skillnad mellan oss.
Jag tror också att man kanske måste jobba med sin attraktivitet som stad och kommun för att få människor att flytta dit. Umeå borde ha väldigt goda förutsättningar, men det kanske krävs att man jobbar mer med näringslivsutveckling och visar varför man ska flytta till just Umeå och inte till andra städer. Där finns det också ett ansvar från kommunpolitikens sida.
Avslutningsvis vill jag också påpeka att de regler för arbetskraftsinvandring vi har i dag även fortsättningsvis möjliggör att rekrytera från hela EU. Där bor det i dag 450 miljoner människor.
Tack, Nils Seye Larsen, för den här viktiga interpellationsdebatten!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.