Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Pensionärerna och jobbavdraget

Interpellation 2006/07:316 av Larsson, Hillevi (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-02-16
Inlämnad
2007-02-16
Besvarad
2007-03-02
Sista svarsdatum
2007-03-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 februari

Interpellation

2006/07:316 Pensionärerna och jobbavdraget

av Hillevi Larsson (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Dagens svenska pensionärer har väldigt varierande villkor. Många är pigga och friska långt upp i åren och har sparade pengar och bra pension. Andra lever på existensminimum och är helt beroende av hjälp från samhället i form av hemtjänst, vård och dylikt.

Det är nu dags att vi ser över äldres ekonomiska villkor, i synnerhet de sämst ställda pensionärernas situation.

Pensionärernas inkomster bör i högre grad anpassas efter de faktiska utgifterna i form av hyra, el, bensin, läkarbesök, mediciner, tandläkarbesök, hemtjänst och så vidare.

När priserna går upp och pensionerna inte ökar i samma takt uppstår ett glapp i betalningsförmågan, vilket drabbar de pensionärer som har lägst pensioner och därmed minst marginaler. Pensionärerna som grupp har dessutom särskilda utgifter som kan bli mycket kostsamma. Läkar- och medicinkostnader är oftast högre för äldre, liksom tandläkarräkningar.

Regeringens jobbavdrag gäller bara dem som arbetar och innebär ingen förbättring för studerande, föräldralediga, sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer och ålderspensioärer. Detta sägs öka arbetsviljan hos dem som i dag inte arbetar. Men vill regeringen verkligen driva även ålderspensionärer tillbaka till arbetsmarknaden?

En del avgiftshöjningar väntar nu med den nya regeringens politik. Det ska bli dyrare att gå till doktorn och att hämta ut sin medicin.

Trafikförsäkringen blir dyrare, när den enskilde får stå för kostnaden. Detta drabbar alla som äger ett motorfordon.

På lite sikt väntas kraftiga hyreshöjningar för många pensionärer i hyres- och bostadsrätt, när räntebidraget slopas.

Pensionärer kommer att drabbas särskilt hårt eftersom de är högkonsumenter av läkarbesök och mediciner, ofta är helt beroende av bil för att kunna leva ett självständigt liv och dessutom till stor del bor i de lägenheter som drabbas av de slopade räntebidragen.

Självklart finns det vinnare även bland pensionärerna. Men det är tydligt att många pensionärer kommer att bli förlorare!

Vad avser statsrådet att göra för att kompensera ålderspensionärerna för att de inte får jobbavdrag samtidigt som de riskerar att drabbas av avgiftshöjningar i övrigt?

Planerar statsrådet särskilda åtgärder för de ålderpensionärer som drabbas hårdast och som har minst marginaler?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:316, Pensionärerna och jobbavdraget

Interpellationsdebatt 2006/07:316

Webb-tv: Pensionärerna och jobbavdraget

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)
Anf. 31 Anders Borg (M)
Fru talman! Hillevi Larsson har frågat äldre- och folkhälsominister Maria Larsson vad hon avser att göra för att kompensera ålderspensionärerna för att de inte får jobbskatteavdrag samtidigt som de riskerar att drabbas av avgiftshöjningar i övrigt. Hillevi Larsson frågar också om regeringen avser att vidta några särskilda åtgärder för de ålderpensionärer som drabbas hårdast och som har minst marginaler. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är lämpligast att jag svarar på frågan. Pensionärerna får det inte sämre för att de som arbetar får behålla mer av sin lön. Regeringens politik är inriktad mot att fler ska kunna försörja sig på eget arbete. Detta är nyckeln till en förbättrad ekonomisk situation för låginkomsttagare, sjukskrivna och arbetslösa. Fler i arbete är också en förutsättning för att säkra välfärden för en befolkning med allt fler äldre. Med fler människor i arbete skapas förutsättningar för att det ska finnas tillräckligt med hjälpande händer inom vård och omsorg samtidigt som finansieringen av välfärden säkras långsiktigt. Det är viktigt att ta till vara den äldre arbetskraftens erfarenheter, kunskaper och arbetsinsatser. Regeringen vill underlätta och uppmuntra de äldre som kan och vill att fortsätta att arbeta så länge de har lust och ork. Jobbskatteavdraget är nästan dubbelt så stort för de äldre. De som arbetar tjänar förutom sin lön också in ytterligare pensionsrätter. På detta sätt bidrar jobbskatteavdraget till att förbättra den framtida pensionen. För att förbättra situationen för de pensionärer som inte vill eller kan arbeta genomför regeringen flera åtgärder. Jag vill bland annat nämna den äldresatsning som regeringen gör: 1,9 miljarder kronor satsas för att stimulera byggandet av äldreboenden och på det medicinska och sociala omhändertagandet inom äldreomsorgen. Vidare har bostadstillägget till de sämst ställda pensionärerna höjts. Många pensionärer kommer också att gynnas av att det kommer att bli billigare att köpa hushållstjänster och på lite sikt även andra typer av tjänster.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 32 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det är klart att pensionärerna inte automatiskt får det sämre på grund av att andra grupper som arbetar får det bättre. Det finns heller inget automatiskt samband så att pensionärer får det bättre bara för att arbetande människor får mer pengar. Man kan fråga sig om de som får lite mer pengar att röra sig med, förutom de avgiftshöjningar som även drabbar arbetande människor i det nya systemet, kommer att betala i välgörenhet till fattiga pensionärer. Det återstår att se. Det finns inte något automatiskt samband så att om man ökar klyftorna kommer de som får det bättre att dela med sig till dem som får det sämre. Jag ställde den här frågan utifrån att man har talat om att det måste löna sig att arbeta. Därmed sagt att alla som inte arbetar ska drabbas, medan de som arbetar får det så kallade jobbavdraget. Det rör sig om arbetslösa, sjuka, föräldralediga, förtidspensionärer och även ålderspensionärer. Min fråga gäller just ålderspensionärerna. Är det verkligen rimligt att vi ska driva ålderspensionärerna tillbaka till arbetsmarknaden för att de inte klarar de avgiftshöjningar som nu kommer? Man kan se redan ett par konkreta exempel. Det ska bli dyrare att gå till läkare och dyrare att hämta ut sin medicin. Den tandvårdsreform som har utlovats har skjutits på framtiden. Det är också en väldigt stor kostnad, speciellt för pensionärer som ofta har stora behov. Det blir väldigt dyrt. När man slopar räntebidragen kommer det att drabba hyrorna på en del av beståndet. Nu är det naturligtvis inte alla boende som drabbas. Men man kan säga att både när det gäller hyresrätter och när det gäller bostadsrätter kommer det att drabba rätt många, bland annat pensionärer. Trafikförsäkringen kommer att förändras så att det blir den enskilde som får bekosta en större del. Inte minst bilen är väldigt viktig för många pensionärer för rörligheten, för att kunna leva ett självständigt liv. Det här blir ytterligare en kostnad. Det enda "brott" som de här människorna har begått är att de har blivit gamla. De flesta av dem kan faktiskt inte arbeta. Många är utslitna, åldern tar ut sin rätt. Det är väl inte rimligt att folk ska arbeta tills de i stort sett stupar. Där kan jag se en orättvisa. Jag ställde inte den här frågan främst utifrån att det är orättvist att pensionärerna inte får del av det, även om jag kan tycka det, utan det främsta skälet är att pensionärerna faktiskt drabbas av avgiftshöjningar utan att få någon kompensation. Det enda "brott" de har begått är att de är så gamla att de har gått i pension. Därav min fråga. I svaret finns det bland annat exempel på det som kommer att bli billigare, till exempel hushållsnära tjänster. Men det kommer bara de rika pensionärerna till del. De som redan i dag lever på marginalen kommer naturligtvis inte att ha råd att efterfråga de här tjänsterna, även om det blir lite billigare för den enskilde. Det man i stället borde satsa pengarna på är en bättre hemtjänst och hemvård som kommer alla till del, oavsett inkomst, och där det är behoven som styr, om man till exempel inte längre klarar alla uppgifter i hushållet på grund av åldern och sjukdomar. Det är egentligen där man borde satsa pengarna. Avslutningsvis kan jag säga att det dessutom finns en skatt i dag som drabbar personer över 70 år. Om en arbetsgivare anställer någon över 70 är det 25 procent dyrare än om personen är 69 år eller yngre. Det är också lite märkligt i sammanhanget, om man dessutom talar om att man vill driva folk tillbaka till arbetsmarknaden.
Anders Borg (M)
Anf. 33 Anders Borg (M)
Fru talman! Hillevi Larssons inlägg ger en väldigt bra illustration på den djupa klyfta som finns mellan alliansen å ena sidan och Socialdemokraterna på den andra i synen på arbete. Vi lever i praktiskt taget skilda föreställningsvärldar. Hillevi Larsson talar om att vi driver människor till arbete, att man ska arbeta tills man stupar. Arbete blir något som är negativt, något som man härdar ut tills man slipper, tills man inträder i något nirvana där man blir rentier på sina egna pengar eller på något annat sätt som gör att man inte behöver arbeta. Naturligtvis finns det många människor som inte kan arbete, som har funktionshinder eller som på grund av arbetsmarknadens funktionssätt och socialdemokratiskt vanstyre har ställts utanför arbetsmarknaden under lång tid. Det ska vi ha respekt för. Men att beskriva arbete som någonting som man bör försöka se som något negativt, att människor drivs till att arbeta, är för mig ett helt främmande sätt att se på världen. Människor mår bra av att arbeta. Människor mår bra av att anstränga sig. Människor mår bra av att ta i. Människor mår bra av att prestera. Människor mår bra av att samarbeta med varandra. Det är i arbetet vi finner mål och mening med tillvaron. Sedan finns det naturligtvis ett automatiskt samband mellan arbete och pensionärer. Det är väl alldeles självklart att det enda sätt vi kan klara välfärden på med en åldrande befolkning är att fler arbetar. Stiger produktiviteten, stiger lönerna i både privat och offentlig sektor, så det har ingen effekt. Vi får in mer skatteintäkter, men vi får också stigande kostnader. Det enda som kan påverka hur mycket skatteresurser vi har i samhället är hur många som arbetar och hur mycket de arbetar. Det är den grundläggande utgångspunkten för den politiska verksamheten under de kommande åren. Man skulle kunna tro att Socialdemokraterna hade ett annat recept för att fler ska komma i arbete och fler ska arbeta mer, men det har man inte. Man är uppenbarligen övertygad om att detta med arbete är någonting dåligt. Det tror jag är en syn som Socialdemokraterna gör väldigt klokt i att ompröva. Sedan kan man naturligtvis angripa våra förslag om jobbavdrag, där man gör en skattesänkning på förvärvsinkomster. Det man då ska komma ihåg är att Tony Blair, Bill Clinton och andra i vänster-mitten-regeringar har lyckats göra det som Socialdemokraterna misslyckades med, nämligen att pressa ned arbetslösheten. Det är grundläggande att sysselsättningen i en ekonomi bestäms av hur många som vill arbeta och hur väl arbetsmarknaden fungerar. Det är arbetsutbudet och arbetsmarknadens funktionssätt som avgör sysselsättningsgraden. Så är det i alla tänkbara modeller för hur en arbetsmarknad fungerar. Detta inser inte Socialdemokraterna. De kan inte slita sig från synen att arbete är någonting dåligt, att arbete är någonting som man drivs till, som man härdar ut och utför tills man slipper. Jag kan inte dela den synen. Arbete är något i grunden bra. Vi gör därför mycket för att även äldre ska kunna arbeta: jobbavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter, lättnader i olika delsektorer. Det kommer att bli en dramatisk effekt på skattekilen för äldre som vill arbeta, och det är många äldre som vill och kan arbeta några år ytterligare. Det vore väldigt, väldigt bra för Sverige om fler hade möjlighet att stanna kvar i arbetslivet. Men detta är inte det enda vi gör för de äldre. Vi gör stora satsningar på äldreomsorgen och kommer att göra ännu större satsningar på äldreomsorgen. En av de viktigaste utgångspunkterna inför nästa valrörelse kommer att vara att vi kommer att ha satsat ordentliga resurser på äldreomsorg och sjukvård. Vi har lovat förbättrade bostadstillägg för de sämst ställda pensionärerna. Allt detta ska genomföras, och det ska genomföras därför att vi vill minska klyftorna. Man ökar klyftorna när man driver bort människor från arbetsmarknaden. Klyftorna har ökat under socialdemokratisk regering, därför att man har drivit ut människor från arbetsmarknaden och varit oförmögen att se till att det uppnås full sysselsättning.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 34 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag vill återföra frågan lite till ämnet för dagen. Det handlar alltså om ålderspensionärernas ekonomiska situation. Jag ställde den enkla frågan: Hur kompenserar vi alla ålderspensionärer som nu drabbas av avgiftshöjningar, avgifter som de inte hade tidigare, utan att få någon som helst kompensation för det? Budskapet är uppenbarligen till andra grupper som inte arbetar: Ni kan gott ta avgiftshöjningarna för ni arbetar inte, oavsett skälet till att ni inte arbetar. Är det verkligen regeringens huvudbudskap att var ålderspensionärerna hör hemma är på arbetsmarknaden? Många ålderspensionärer har arbetat hela sitt liv och betalat skatt. De förväntar sig nu att faktiskt få hjälp på ålderns höst med alla de utgifter som de har. De pensionärer som verkligen vill arbeta ska vi naturligtvis inte lägga några hinder i vägen för - människor är olika. Men det ska inte vara så att folk av ekonomiska skäl känner sig tvingade att arbeta. Så är det i andra delar av världen, där människor arbetar tills de nästan stupar för att kunna försörja sig. Vi har inte valt det systemet i Sverige, tack och lov måste jag säga. När man tittar lite närmare på de grupper som står utanför arbetsmarknaden ser man att det i många fall finns mycket goda skäl till det. Det finns människor som har brutits ned av ett hårt och tufft arbete. Den typiska långtidssjukskrivna personen eller förtidspensionären är en medelålders kvinna i vården som har arbetat i hela sitt liv till låg lön, med en väldigt tung arbetsbörda och i många fall i en dålig arbetsmiljö. Budskapet till henne nu är att hon inte vill arbeta och att om man bara gör det sämre för henne och andra i hennes situation, kommer hon att drivas tillbaka till arbetsmarknaden, jobben blir fler och pensionärerna får det bättre. Det är väldigt enkla samband här, samband som har väldigt lite med verkligheten att göra. Om man verkligen vill bryta utanförskapet, det vill säga att få människor i arbete, vilket jag tycker är en bra ambition, handlar det snarare om att förebygga problemen, att förebygga att människor blir utslitna, till exempel genom tung arbetsbörda och dålig arbetsmiljö. Den borgerliga alliansen gör nu tvärtom. I stället för att utöka arbetsmiljöarbetet för att just förebygga arbetsskador, sjukdomar och förtidspensioneringar gör man nedskärningar för Arbetsmiljöverket med en tredjedel, det verk som har till uppgift att skapa en bättre arbetsmiljö. Också på Försäkringskassan görs det nedskärningar. Man ger nu Försäkringskassan huvudansvaret för sjukskrivna och förtidspensionärer, alltså ansvaret för att hjälpa folk tillbaka till arbetslivet. Detta rimmar väldigt illa med ambitionerna. Det känns som att moroten nästan helt har försvunnit och ersatts av en rejäl piska som man nu jagar sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade med. Man lägger skulden på dem som har hamnat utanför, som ofta har blivit hårt åtgångna och faktiskt inte fått sin rätt, och ger dem dessutom sämre ersättning. Jag håller helt med om att utmaningen är att bryta utanförskapet, men det kan ju inte i första hand vara ålderspensionärerna som ska stå för den uppgiften. De förtjänar faktiskt att få vila de sista åren av sitt liv. Och de ska inte behöva vända på varenda krona utan ska ha råd med en liten guldkant på tillvaron. Då menar jag inte hushållsnära tjänster, för det är inte många pensionärer som har råd att efterfråga sådana tjänster. Jag vill också upprepa min fråga: Om man nu ska göra det frivilligt för pensionärer att arbeta, varför då inte ta bort straffskatten för dem som anställer pensionärer över 70 år?
Anders Borg (M)
Anf. 35 Anders Borg (M)
Fru talman! Hillevi Larsson säger här att vi ska återföra debatten till ämnet, men det hon vill göra är naturligtvis att föra bort debatten från frågan om hur vi ska få människor i arbete. Det har varit ett grundläggande tema för Socialdemokraterna de senaste tio åren att tala om allt annat än hur människor ska komma i arbete. Den grundläggande synen är att arbete är något man ägnar sig åt tills man stupar och att det är något som är dåligt. Kan man aldrig få höra en socialdemokrat som säger något positivt om arbete? Den ena gången är det en grupp som inte ska arbeta, den andra gången är det en annan grupp som inte ska arbeta. Nu är det de äldre som inte ska arbeta. Finns det några som mår bra av att arbeta? Det är en mycket märklig samhällssyn som Socialdemokraterna har att det inte ska vara ekonomiskt tvingande att arbeta. Men vänd på det! Det ska naturligtvis vara självklart att människor ska ha en möjlighet att försörja sig själva. Vi har i Sverige i dag två till tre gånger så många människor som står utanför arbetsmarknaden som 1970. 1970 var inte Sverige ett nyliberalt mönsterland utan ett land som fungerade bra. Man talade om en svensk modell. Därefter har samhällsutvecklingen lett till att allt fler människor ställts utanför. Och det beror inte på, som Hillevi Larsson antydde, att människor mår sämre. Människor mår mycket bättre i dag än vad de gjorde på 50-och 60-talen. Arbetsmiljön är bättre i dag än vad den var på 50- och 60-talen. Till exempel är de som är gamla i dag väsentligt mer vitala än vad de var som hade slitits ut i den tidiga efterkrigstidens arbetsliv. Fler människor skulle kunna få plats på arbetsmarknaden. I andra länder är det fler som arbetar. Socialdemokraternas blindhet blir närmast parodiskt tydlig i Hillevi Larssons inlägg om kvinnorna. Det är just kvinnorna som man har lagt på de tunga skattebelastningarna. Det är de som jobbar i en hierarkisk miljö, de som har tunga och tråkiga arbeten som behöver en ekonomisk belöning. Det är för dem vi ska ha lägst skatter, men för dem har man i Socialdemokraternas Sverige ofta lagt på så många skatter och så många inkomstprövade bidrag att det blivit marginaleffekter som ligger på 50-70 procent. Det går att hitta exempel på en ensamstående mamma med två barn som förlorar över 100 procent av en extra inkomst om hon börjar arbeta. Hur kan man då stå och säga: Vi har skapat ett samhälle där kvinnor i vården ska ha möjligheter att arbeta? Det är ju precis det ni har misslyckats med. Ni har skapat ett samhälle där det inte lönar sig för människor att arbeta. Sedan är det naturligtvis så att äldre ska ha guldkant. Lyckas vi med vår politik - om vi får upp sysselsättningen, återställer full sysselsättning - så stiger skatteintäkterna. Då har vi råd med pensioner. Då stiger pensionerna extra mycket eftersom tillväxten stiger. Men vi har också råd med resurser till äldreomsorg. Vi har råd att hjälpa fattigpensionärerna. Vi har råd att ge anständiga löner till dem som jobbar i de här verksamheterna. Men med socialdemokraternas grundläggande synsätt, att man inte ska arbeta, att arbete är något dåligt, blir det ingen guldkant. Då blir det nedskärningar i äldreomsorgen. Då blir det utarmning av antalet särskilda boenden. Då blir det inte någon snabb utveckling av pensionerna, för vi har inte råd med det. Arbete bygger framtiden. Arbete är det som är kärnan i ett politiskt alternativ som hanterar globalisering, åldrande befolkning och utanförskap. Det är där Socialdemokraterna står tomhänta. Det enda man får höra från Socialdemokraterna är tirader om Ams och Arbetslivsinstitutet. Det är ett fattigdomsbevis att ett parti inte kan ha en politik som ens är i närheten av att leda till full sysselsättning.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 36 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! När det gäller den ekonomiska belöning som till exempel fattiga ensamstående kvinnor enligt ministern förtjänar rör det sig ju om en rätt liten belöning för den som tjänar lite. Det är fortfarande de som tjänar mest som får den största skattesänkningen. Den här belöningen äts ju också upp av avgiftshöjningar. Det handlar om medicinkostnader, höjning i trafikförsäkringen, höjda hyror och så vidare. Det blir inte så mycket kvar av den här belöningen. Man kan ju säga att hon i alla fall får lite kompensation av det här så kallade jobbavdraget - även om det blir plus minus noll eller till och med minus i slutändan. Men ålderspensionärerna får inte den här kompensationen. Vi har högkonjunktur nu. Vi har rekordtillväxt. Dessutom säljer regeringen ut statliga bolag och får in miljardbelopp. Det finns alltså verkligen pengar att ta av. Detta använder man för det här jobbavdraget och en massa andra saker men man använder det inte för att kompensera ålderspensionärerna. Nu har vi en rekordtillväxt. Vi har nästan aldrig sett en sådan här utveckling förut. Om vi inte nu har råd att kompensera ålderspensionärerna ekonomiskt, när ska vi då få råd att göra det? Jag tycker att det är väldigt skrämmande att höra att det är någon gång långt in i framtiden. Nu har vi till och med arbetskraftsbrist. Det finns faktiskt en del branscher som skriker efter folk, där man inte får fram folk. Därmed kan man säga att sysselsättningen också är på mycket god väg att - inte lösa sig, men det går verkligen åt rätt håll. Det var ju detta som var förutsättningen för att ålderspensionärerna skulle kompenseras. Svaret är alltså att någon gång långt in i framtiden kanske pensionärerna kan få en lite bättre situation, men framför allt de rika pensionärerna i form av hushållsnära tjänster. De andra pensionärerna får väl se i stjärnorna efter den här kompensationen. I stället borde man satsa pengarna på en liten guldkant i tillvaron men även på hemtjänsten, som faktiskt inte har med ekonomi att göra. Jag hoppas verkligen att man tar pensionärernas situation på allvar i fortsättningen.
Anders Borg (M)
Anf. 37 Anders Borg (M)
Fru talman! Hillevi Larsson använder här ordet "kompensera". Jag möter många pensionärer som tar upp just det begreppet. Det handlar då om att kompensera för de försämringar av pensionen som skedde under de socialdemokratiska åren. Man talar ofta om att vi borde lämna tillbaka de 15 miljarder som Göran Persson och Socialdemokraterna lånade av pensionärerna. Det har vi inte möjligheter att göra. Vi har inga sådana ekonomiska resurser. Men om Hillevi Larsson nu menar allvar med detta ska det bli mycket intressant att se er vårmotion, där det uppenbarligen ska klaras av att man äntligen kompenserar för det man tog tillbaka från pensionerna en gång i tiden. Det blir ju så motsägelsefullt. Om Hillevi Larsson kämpade för större skattesänkningar för låginkomsttagare, om hon och Socialdemokraterna hade ett förslag som verkligen ännu tydligare kunde leda till sänkta skatter för dem som behöver det allra mest, då skulle vi kunna enas om det. Då skulle vi kunna ha en bred, blocköverskridande uppgörelse om sänkta skatter för låginkomsttagare. Men det är ju inte det som Socialdemokraterna kämpar för. De kämpar ju för att höja skatterna för låginkomsttagare. Vi ska naturligtvis se till att det blir bättre för pensionärerna i Sverige. Det handlar om pensionerna. Det handlar om sjukvården. Det handlar om äldreomsorgen. Det handlar om äldreboende. Det handlar om ekonomiska stöd för utsatta pensionärer. Allt detta kommer att göras under mandatperioden. Steg för steg kommer vi att se till att pensionärerna får del av den goda tillväxt vi nu ser. Jag kan inte låta bli att avsluta med en reflexion rörande diskussionen om arbetskraftsbrist. Det här måste ju vara det yttersta beviset för hur vanskött Socialdemokraterna lämnar Sverige efter sig. Vi får en tillväxt av jobb som tar fart i god ordning någon gång under hösten 2006. På våren 2007 står vi i en situation där vi talar om arbetskraftsbrist. Då fungerar den svenska arbetsmarknaden så illa att vi måste fortsätta det reformarbete som gör att vi i Sverige kan växa tillbaka till full sysselsättning.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.