partnerskapslagens anknytningskrav

Interpellation 2002/03:261 av Andreasson, Martin (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-03-31
Anmäld: 2003-04-01
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-04-04
Sista svarsdatum: 2003-04-14
Besvarad: 2003-05-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 31 mars
Interpellation 2002/03:261
av Martin Andreasson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om partnerskapslagens anknytningskrav

Det är sällan som diskriminerande regler ersätts med nya diskriminerande regler. Det skedde dock år 2000, då Socialdemokraterna genomdrev en reform av reglerna för utlänningars ingående av partnerskap. Enligt de nya reglerna kan partnerskap ingås enbart om en av partnerna har hemvist här i landet sedan minst två år, eller om en av partnerna har hemvist här i landet och dessutom är medborgare i Sverige, Danmark, Island, Norge eller Nederländerna. Någon motsvarande regel finns inte för ingående av äktenskap. I praktiken innebär reglerna alltså att det är betydligt svårare att få en rättslig reglering av en kärleksrelation över nationsgränserna om partnerna råkar vara av samma kön.

Ett aktuellt exempel på att partnerskapslagens anknytningskrav leder till orimliga konsekvenser för enskilda människor är den svenske EU-tjänstemannen Jan Bäverström, som är svensk medborgare och bor i Belgien. Jan Bäverström lever i en kärleksrelation med en man som är belgisk medborgare.

Jan Bäverström och hans sambo kan inte ingå partnerskap enligt svensk lag, trots att en av männen är svensk medborgare. Den svenska partnerskapslagen ställer ju kravet att någon av partnerna ska ha hemvist i Sverige.

Paret kan inte heller ingå äktenskap enligt belgisk lag, trots att de bor i Belgien. Den nya belgiska könsneutrala äktenskapslagstiftningen innehåller nämligen också ett anknytningskrav, i det fallet formulerat som att personer av samma kön kan ingå äktenskap endast om båda är medborgare i ett land där äktenskap mellan personer av samma kön är tillåtet (i nuläget Belgien och Nederländerna).

Trots att Jan Bäverström och hans sambo är medborgare i två av världens mest liberala länder vad gäller lagstiftningen för homosexuella kan de alltså inte legalisera sin relation i någotdera landet. Detta visar än en gång på anknytningskravets diskriminerande effekter som drabbar enskilda människor på ett djupt orättvist sätt.

Det har hävdats att anknytningskravet behövs, eftersom det annars skulle uppstå problem med att partner betraktas som gifta i Sverige och ogifta enligt andra länders lagar. Detta problem kvarstår dock även med ett anknytningskrav. Argumentet handlar alltså egentligen inte om anknytningskravet utan visar snarare att det behövs någon form av internationellt privaträttslig konvention om partnerskap. Folkpartiet liberalerna vill ha en sådan konvention.

Folkpartiet liberalerna vill att det särskilda anknytningskravet avskaffas. Det ska inte ställas hårdare krav på hemvist eller medborgarskap i Sverige för personer som vill ingå partnerskap jämfört med personer som vill gifta sig.

När denna fråga aktualiserades i kammaren i höstas meddelade justitieministern att det diskriminerande anknytningskravet skulle kunna mjukas upp @ dock inte avskaffas @ och att han räknade med att en departementspromemoria kunde remitteras under år 2003. I Justitiedepartementets nyligen överlämnade verksamhetsplan för 2003 finns dock denna fråga inte med över huvud taget. Det är oacceptabelt om en översyn av dessa regler skjuts på en obestämd framtid.

Jag vill därför fråga justitieministern:

Är justitieministern beredd att ta initiativ till att partnerskapslagens särskilda anknytningskrav rörande hemvist och medborgarskap avskaffas helt?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:261

Webb-tv: partnerskapslagens anknytningskrav

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)

Anf. 1 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Martin Andreasson har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att partnerskapsla- gens särskilda anknytningskrav rörande hemvist och medborgarskap avskaffas helt. Som jag meddelat under den gångna hösten kom- mer det att inledas överväganden inom departementet i frågan om det ska krävas en särskild anknytning till Sverige för att få registrera partnerskap här. Vilka slutsatser de här övervägandena kommer att resultera i är nu för tidigt att uttala sig om. Jag vill inte föregri- pa det arbetet. Att helt avskaffa kravet på anknytning genom hemvist och medborgarskap är ett alternativ som har föreslagits. Ett annat, inte lika långtgående alternativ, är att mjuka upp kravet. Med ett anknytningskrav av det slag vi har i dag måste man återkommande pröva vilka utländska medborgare som ska jämställas med svenska. Även den frågan ska övervägas i sammanhanget. På det internationella planet sker det mest verk- samma samarbetet i dag mellan de nordiska länderna. Frågan om anknytningskravet bereds i samråd med övriga nordiska länder och tas regelbundet upp vid nordiska möten på tjänstemannanivå. Jag har sagt att jag räknar med att en departe- mentspromemoria ska kunna remitteras under år 2003. Det är fortfarande min förhoppning att så kan ske, även om jag inte kan ge något helt säkert besked om tidpunkten.

Martin Andreasson (Fp)

Anf. 2 Martin Andreasson (Fp)

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Jag vill också säga att det är bra att förhopp- ningen finns kvar om att det ska komma en departe- mentspromemoria under det här året. Att det inte finns med någonting i Justitiedepartementets verk- samhetsplan för innevarande år får förhoppningsvis ses som ett rent förbiseende. Partnerskapslagens anknytningsvillkor kan vid ett första påseende verka som en ren teknikalitet, men under denna yta är detta särskilda anknytningsvillkor i själva verket ett redskap för särbehandling som slår på ett mycket påtagligt sätt mot de människor som berörs. Det särskilda anknytningsvillkoret gör att det ställs högre krav på anknytning till Sverige om man ska ingå partnerskap jämfört med om man ska ingå äktenskap. Det särskilda anknytningsvillkorets syfte är att vissa människor som lever ihop och vill be- kräfta sin kärlek genom att ingå partnerskap ska hind- ras från att göra detta. Herr talman! Jag har själv träffat flera par som på grund av partnerskapslagens särskilda anknytnings- villkor har hindrats från att bekräfta sin relation i samhällets ögon. Det har handlat om en finsk med- borgare som vill gifta sig med en kubansk medborga- re. Båda bor här i Sverige, men på grund av det sär- skilda anknytningsvillkoret om att hemvistet ska ha varat en viss tid får de inte ingå partnerskap trots att deras framtid är i Sverige. Det handlar om utlandssvenskar som är svenska medborgare och vill ingå partnerskap men som hind- ras på grund av att det i partnerskapslagen finns ett oeftergivligt krav på att minst en av personerna måste ha hemvist i Sverige. Herr talman! Vi har alltså en partnerskapslag som förbjuder vissa svenska medborgare att ingå partner- skap. Man kan naturligtvis diskutera hur ett särskilt an- knytningskrav ska se ut, och jag ser med förväntan fram emot resultatet av den beredning som nu pågår inom Justitiedepartementet. Men den springande punkten är ifall ett särskilt anknytningskrav alls är principiellt försvarbart. För mig som liberal är det självklart att likhet inför lagen är den självklara ut- gångspunkten. Då ligger det på den som vill göra undantag från den principen att redovisa mycket tunga skäl för att ett undantag ska vara nödvändigt att göra. De argument som redovisades när partnerskapsla- gen infördes har, så här tio år senare, visat sig sakna bärighet. Det handlar till exempel om att man genom partnerskapslagens anknytningsvillkor vill förhindra den situationen att ett par betraktas som gifta i Sveri- ge och ogifta enligt andra länders lagstiftningar. Herr talman! Den situationen kommer vi nog all- tid att få, så länge inte alla länder på jorden har part- nerskapslagar eller motsvarande för samkönade rela- tioner. Det är i sig inget argument för partnerskapsla- gens anknytningsvillkor utan snarare för att vi bör verka för internationella privaträttsliga överenskom- melser på området, till exempel i form av en part- nerskapskonvention, som Folkpartiet har verkat för. Herr talman! I Justitiedepartementets verksam- hetsplan för 2003 står det: De familjerättsliga lagarna ska inte innebära en särbehandling av homosexuella. Utan att föregripa resultatet av den beredning som nu pågår vill jag fråga justitieministern: Går denna deklaration att förena med någon annan ståndpunkt än den att det som gäller för att ingå äktenskap i Sve- rige också ska gälla för att ingå partnerskap? Den frågan, herr talman, efterlyser jag ett svar på från justitieministern i denna debatt.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 3 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Jag vill ta vid där Martin Andreas- son avslutade. Det jag tycker är intressant i justitieministerns svar är egentligen det som justitieministern har valt att inte svara på, nämligen justitieministerns uppfatt- ning i den här frågan. Som Thomas Bodström säkert känner till besluta- de även den socialdemokratiska kongressen i Väs- terås att all lagstiftning som diskriminerade homo- sexuella skulle tas bort. Det var det beslut som er kongress fattade. När vi gemensamt lade fram det förslag som fak- tiskt mjukade upp partnerskapslagen, som trädde i kraft i juni, tror jag att det var, 2000, gjorde vi just det som står i stycke tre i justitieministerns svar: Vi mju- kade upp kravet. Enligt min mening finns det nu inte något ytterli- gare sätt att mjuka upp kravet, utan det enda som kvarstår är att ta bort de särskiljande anknytningskrav som finns i partnerskapslagen i dag. Det är just när det gäller detta som jag vill höra vad justitieministern tycker i den här frågan. Det borde föreligga särskilda skäl om man ytterligare än en gång ska lyfta fram att man ska mjuka upp kravet. Jag förstår inte vad det skulle innebära i så fall. I den här propositionen, som regeringen lade fram med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, fick vi ju till en skrivning som just gick ut på att frågan inte var avgjord en gång för alla. Regeringen lovade att återkomma i frågan. Jag är glad över att justitieministern på ett positivt sätt lyfter fram att frågan nu håller på att beredas. Det är ändå intressant vad justitieministern faktiskt tycker. Det är viktigt att kunna ha en framförhållning och en lång- siktighet i de frågor som kvarstår vad gäller den lag- stiftning som i dag särskiljer homosexuella från hete- rosexuella. Vi måste ha en ståndpunkt. Jag anser inte att justitieministern har lämnat en sådan i svaret på Martin Andreassons interpellation. Jag hoppas att han kommer att göra det i debatten.

Martin Andreasson (Fp)

Anf. 5 Martin Andreasson (Fp)

Herr talman! Jag hade nog ändå väntat mig att ju- stitieministern skulle kunna lätta något mer på förlå- ten än vad han gör i det här ganska intetsägande sva- ret. Deklarationen i Justitiedepartementets verksam- hetsplan är ett mycket tydligt ställningstagande för att de familjerättsliga lagarna inte ska innebära särbe- handling av homosexuella. Det måste naturligtvis få omsättning i konkret politisk verklighet. Annars blir det bara vackra ord. Partnerskapslagen har trots allt nu funnits i nästan tio år. I år är det 10-årsjubileum, höll jag på att säga, från det datum Partnerskapsu- tredningen presenterade sitt betänkande som sedan via ett initiativ i lagutskottet lades till grund för lag- stiftningen. Det särskilda anknytningsvillkoret kom till i en annan politisk verklighet än den som vi har i dag. Framför allt var partnerskapslagen då en mycket ny lagstiftning som sedan ett fåtal år bara fanns i två andra länder. Det var en okänd lagstiftning för övriga världen. I efterhand kan jag hysa en viss förståelse för att man i det dåvarande utredningsarbetet bekymrade sig, som det visat sig i dag, ganska ogrundat för en del saker. Exempelvis kom partnerskapslagens anknytnings- villkor till för att hindra partnerskapsturism. Man använde i betänkandet uttryck som registreringstu- rism. Man var orolig för att en ström av homosexuella skulle söka sig till Sverige för att ingå partnerskap för nöjes skull. Man var också orolig för de internatio- nella konsekvenserna om Sverige i omvärldens ögon betraktades som ett partnerskapsparadis dit utländska homosexuella skulle söka sig. Herr talman! Jag tror att vi nog ganska tryggt kan konstatera att de visionerna var ganska ogrundade. Det är inte direkt så att våra tingsrätter blir nedringda av utländska homosexuella som vill ingå partnerskap här i Sverige i den felaktiga tron att det skulle få kon- sekvenser i deras hemländer ifall de kommer ifrån länder som inte själva har partnerskapslagar. Redan när den proposition som modifierade an- knytningskravet 2000 bereddes genom en departe- mentspromemoria som remissbehandlades framkom det från ett flertal remissinstanser kritik mot att man över huvud taget behöll det särskilda anknytnings- villkoret. Folkhälsoinstitutet som har ett särskilt an- svar att följa homosexuellas situation i samhället tyckte att det kravet helt skulle tas bort. Den vid den tiden nyinrättade Homoombudsmannen var av samma åsikt. Diskrimineringsombudsmannen var kritisk mot att man genom anknytningsvillkoret sorterade männi- skor som hade hemvist i Sverige olika beroende på om de hade svenskt eller utländskt medborgarskap. Herr talman! Redan utifrån beredningen av den remissrundan har man ett underlag som ger en fast grund att stå på för att kunna avskaffa det särskilda anknytningsvillkoret. Jag har fortfarande inte fått svar på frågan om justitieministern anser att deklarationen om att de familjerättsliga lagarna inte ska särbehandla de homosexuella går att förena med någon annan ståndpunkt än den att äktenskap och partnerskap ska kunna ingås i Sverige på samma villkor.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 6 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Jag förstår om justitieministern inte vill föregripa det beredningsarbete som jag för övrigt inte riktigt kände till var så konkret. Jag skulle vilja fråga justitieministern vilka frågor som nu bereds i det arbete som ska presenteras i en promemoria. Det är väldigt intressant. Jag hoppas att det inte enbart är anknytningskravet som håller på att beredas i den departementspromemoria som ska presenteras. I frå- gan om partnerskapslagen och dess utseende är även andra frågor väldigt aktuella som det hänvisades till i propositionen. Det handlar om hela partnerskapsla- gens utseende och att den i möjligaste mån, till exem- pel i ordalydelser, ska efterlikna äktenskapslagen. Då handlar det inte om diskussionen att ha en könsneu- tral äktenskapsbalk utan att behålla partnerskapsla- gen. Eftersom justitieministern inte vill föregripa be- redningsarbetet vill jag fråga: Vilka olika frågor hål- ler på att beredas för att lyftas upp i promemorian?

Thomas Bodström (S)

Anf. 7 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Den dag jag på något sätt skulle frångå det som vi har utfäst oss att göra tar jag gärna emot kritik för det, inte gärna dessförinnan. Nu har jag inte heller fått någon kritik utan mer en fråga, men det finns väl ingenting som tyder på att jag skulle göra det. När det gäller de andra frågorna är det inte klart vilka som ska finnas med. Jag ber att få återkomma till det. Vi har möjligheter att diskutera det i våra samarbetsformer.

Martin Andreasson (Fp)

Anf. 8 Martin Andreasson (Fp)

Herr talman! Justitieministern avstår från att göra några vidare kommentarer till frågan. Man får väl i så fall konstatera att beredningsarbetet pågår utan några kopplingar på förhand till det ställningstagande som görs i Justitiedepartementets verksamhetsplan. Det må så vara fallet. Jag skulle i alla fall så här avslut- ningsvis vilja säga att vi från Folkpartiets sida väldigt noga har gått igenom de argument som vid olika tillfällen har framförts för att behålla ett särskilt an- knytningsvillkor. Vi har nått den slutsatsen att de argumenten inte är hållbara i dag. De beskriver delvis faktiska problem, till exempel det att personer som har ingått partnerskap i Sverige inte automatiskt kan räkna med att det ska få giltighet i andra länder. Men, herr talman, den problematiken löses bäst på andra sätt än genom ett anknytningskrav, till exempel ge- nom internationellt privaträttsliga överenskommelser. Avslutningsvis vill jag ställa justitieministern en annan fråga, nämligen om han kan ge någon vink om när en proposition i detta ärende är att vänta. Herr talman! Med den frågan får jag också passa på att tacka justitieministern för debatten.

Intressenter

Frågeställare

Martin Andreasson

Besvarad av

Thomas BodströmSocialdemokraterna