partnerskapsförrättning på ambassad

Interpellation 2002/03:188 av Vestlund, Börje (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-02-14
Inlämnad: 2003-02-14
Besvarad: 2003-03-07
Sista svarsdatum: 2003-03-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 februari
Interpellation 2002/03:188
av Börje Vestlund (s) till utrikesminister Anna Lindh om partnerskapsförrättning på ambassad

När lagen om registrerat partnerskap infördes 1995 fanns också en bestämmelse som innebar att regeringen kunde bemyndiga svenska ambassader att förrätta partnerskap på ambassaden. Regeringen har dock hittills inte utnyttjat den möjligheten.

Motiven för regeringens ställningstagande har skiftat något under årens lopp men i korthet har regeringen ansett, dels att det saknas behov av möjligheten att registrera partnerskap utomlands, dels att andra länder inte tillåter svenska ambassader att förrätta partnerskap.

När det gäller den första invändningen kan konstateras att den är betydelselös om man ser till de tjugotal ambassader som i dag har behörighet att förrätta vigsel. Bland dessa finns nämligen ambassaderna i exempelvis Addis Abeba, Harare och Managua där svenskkolonin beräknas uppgå till ca 100 personer vardera.

Den andra invändningen har möjligen en större diplomatisk tyngd men visar tydligt på regeringens bristande engagemang i denna fråga. Till grund för ställningstagandet ligger en förfrågan till några svenska ambassader utomlands om hur värdlandet ställer sig till att ambassaden får förrätta partnerskap. Undersökningen var begränsad till sin utformning och gjordes för flera år sedan. Under denna tid har öppenheten kring homosexuellas, bisexuellas och transpersoners mänskliga rättigheter successivt ökat.

Jag menar att den svenska regeringen inte bara passivt ska notera olika värdländers inställning utan också aktivt arbeta för att dessa ska tillåta partnerskapsregistrering på den svenska ambassaden. Av listan på länder där vigsel på svenska ambassaden är tillåten finns många mottagare av svenskt bistånd. Sverige borde åtminstone kunna ta upp en diskussion såväl med dessa länder som andra länder om att tillåta partnerskapsceremonier på de svenska ambassaderna.

Med hänvisning till ovanstående bakgrund vill jag till utrikesministern ställa följande frågor:

1. Vilka aktiva åtgärder är ministern att beredd att vidta @ exempelvis i bilaterala samtal @ för att möjliggöra att partnerskapsförrättning kan äga rum på svenska ambassader?

2. När kommer ministern att meddela bemyndiganden att förrätta partnerskapsregistrering för de ambassader där värdlandet tillåter detta, exempelvis i Paris och Tokyo?

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:188

Webb-tv: partnerskapsförrättning på ambassad

Protokoll från debatten

Anna Lindh (S)

Anf. 1 Anna Lindh (S)

Fru talman! Börje Vestlund har i sin interpellation ställt två frågor, av vilka den första handlar om vilka aktiva åtgärder som jag är beredd att vidta för att möjliggöra partnerskapsförrättning på svenska am- bassader. Med den andra frågan vill Börje Vestlund veta när jag kommer att bemyndiga partnerskapsregi- strering för de ambassader där värdlandet tillåter detta, med exempel som Paris och Tokyo. Med anledning av den första frågan vill jag inled- ningsvis framhålla att registrering av partnerskap på våra ambassader redan nu är möjlig enligt svensk lag; det framgår av partnerskapslagen. Vi behöver alltså inte vidta några aktiva lagstiftningsåtgärder. Det som behövs är att regeringen bemyndigar tjänstemän vid de svenska ambassaderna att registrera partnerskap. Jag ser det som ett starkt svenskt intresse att vig- selförrättare vid svenska utlandsmyndigheter också har bemyndigande att förrätta registrering av partner- skap så långt detta är möjligt. Principiellt sett saknas skäl att göra skillnad mellan rätten att förrätta vigsel och rätten att registrera partnerskap. Vår utgångs- punkt är därför att om vigsel på svensk ambassad är accepterat bör det också undersökas om registrering av partnerskap kan accepteras. Förrättning av vigsel och registrering av partner- skap är två olika procedurer men med i princip sam- ma rättsverkningar i Sverige. Enligt 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten- skap och förmynderskap kan regeringen bestämma att med diplomatisk eller konsulär tjänst ska vara för- enad behörighet att i främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag. Enligt lagen om registrerat partner- skap gäller detta också i fråga om registrering av partnerskap. För närvarande omfattas 21 ambassader av beslut om behörighet att förrätta vigsel. Vid be- dömningen om behörighet ska meddelas beaktas bland annat den lokala svenskkolonins storlek. Behö- righeten att förrätta vigsel har efter önskemål från den mottagande staten ofta begränsats på olika sätt. Såda- na begränsningar kan till exempel avse krav på att båda parter ska vara svenska medborgare. Våra utlandsmyndigheter måste alltid följa folk- rättens regler. Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (SÖ 1967:1) begränsar möjligheterna för en ambassads myndighetsutövning - och vigsel eller partnerskapsförrättning är en form av myndighetsut- övning. Ambassadens lokaler får inte heller användas på ett sådant sätt att det kan strida mot folkrätten (Artikel 41.3). Det är en grundläggande regel i det diplomatiska umgänget stater emellan att alla som åtnjuter diplomatisk immunitet respekterar värdlan- dets lagar. En svensk ambassad inhämtar därför i förväg den mottagande statens inställning till att vig- sel förrättas. Det är väl känt att vissa stater starkt motsätter sig förrättningar av det slag vi talar om och har lagar som inte tillåter dem. På andra håll går dock utvecklingen snabbt. Motsvarigheter till de svenska reglerna om partnerskap finns i dag i fler länder än för bara några få år sedan. Den allmänna utvecklingen kommer att öka möjligheterna att registrera partnerskap utom- lands. För mig är det självklart att Sverige ska kunna er- bjuda registrering av partnerskap på de ambassader där värdlandet inte motsätter sig det. Vi följer naturligtvis utvecklingen och ser över på vilka ambassader bemyndigande kan ges för part- nerskapsförrättning. Information hämtas nu in om olika länders inställning, i första hand i de länder där vigsel på svensk ambassad redan är tillåten. Så fort vi har fått klarlägganden av att länder accepterar part- nerskapsförrättning kommer vi att börja bemyndiga tjänstemännen vid dessa ambassader. Jag räknar med att snart kunna återkomma om detta. Vi ska självfallet verka för att den lag vi har på området kan tillämpas så långt det är möjligt i andra länder där det i dag finns vigselförrättare på utlandsmyndigheterna. Ett viktigt arbete är naturligtvis att också fortsätta verka för att alltfler länder - i första hand inom EU - inför en lagstiftning som inte diskriminerar och som där- med möjliggör partnerskapsförrättning.

Börje Vestlund (S)

Anf. 2 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga om partnerskapsförrättning på ambassader. Det är glädjande att utrikesministern slår fast att det sak- nas principiella skäl att göra skillnad mellan rätten att förrätta vigsel och rätten att registrera partnerskap. Det är också glädjande att utrikesministern denna gång förefaller mer positiv till själva sakfrågan än i det frågesvar som lämnades i denna kammare i hös- tas. Trots detta beröm måste jag ändå konstatera att svaret är undanglidande och inte lämnar något klart besked om när det första bemyndigandet att förrätta partnerskap kan lämnas en svensk ambassad. Som jag framhöll i min fråga vet vi att det redan nu finns län- der som accepterar att den svenska ambassaden tillåts registrera partnerskap. Jag förstår därför inte varför frågan ytterligare måste utredas i de fall en viss stats inställning redan är känd och innebär att staten god- känner att svenska ambassader förrättar partnerskaps- registreringar. Lagen om registrerat partnerskap trädde i kraft 1995. Redan från början möjliggjorde lagen att re- geringen kunde bemyndiga en svensk ambassad att förrätta partnerskap. Regeringen har dock inte varit särskilt aktiv på denna punkt. Det är beklagligt att en lösning av denna fråga ytterligare fördröjs. I det sammanhanget vill jag också påpeka att re- dan 1996 uppmärksammades regeringen och Utrikes- departementet på denna fråga, och ändå har ingenting hänt under dessa år. Av utrikesministerns svar framskymtar dock att regeringen hoppas kunna återkomma inom en snar framtid med det första bemyndigandet att förrätta partnerskap på svensk ambassad. Jag vill därför be utrikesministern att närmare precisera när det första bemyndigandet kan förväntas bli beslutat av reger- ingen. Blir det i år eller i en mer osäker framtid?

Martin Andreasson (Fp)

Anf. 3 Martin Andreasson (Fp)

Fru talman! Även jag ber att få tacka Anna Lindh för svaret. Jag konstaterar att svaret ger en beskriv- ning som tyder på att regeringen är på väg att svänga i denna fråga som man faktiskt har haft på sitt bord under mycket lång tid. Börje Vestlund har redovisat bakgrunden i sin interpellation. Den här frågan har gång på gång påtalats både av riksdagen och av olika intresseorganisationer ända sedan partnerskapslagen infördes. Det intressanta är att ända fram till denna inter- pellationsdebatt har det framförts principiella argu- ment emot partnerskapsregistrering på ambassader från socialdemokratiskt håll. I princip varje år sedan partnerskapslagen infördes, med något enstaka un- dantag då frågan hoppats över, har lagutskottet be- handlat frågan om partnerskapsregistrering på ambas- saderna. Men varje gång har socialdemokraterna i riksda- gen anfört principiella skäl mot partnerskapsregistre- ring. Man har ansett att det inte varit principiellt önskvärt - av olika skäl. Det vanligaste argumentet är att vigslar på ambassader är avsedda för utlands- svenskar som är bosatta i det landet och att det, efter- som det inte har funnits några partnerskapslagar i de länder där det sker vigslar på ambassaderna, inte har funnits några familjerättsliga skäl att tillåta partners- kapskregistering på ambassaderna. Detta har varit ett principiellt argument som gång på gång har uppre- pats. När Börje Vestlund ställde en liknande skriftlig fråga i samma ämne i höstas anförde utrikesministern i sitt svar att man i de flesta fall var tvungen att avstå från registrering av partnerskap på ambassader, av diplomatiska skäl som vi väl känner till. Men san- ningen är att det inte finns något exempel på en am- bassad där man har utfärdat ett bemyndigande. Av både Börje Vestlunds interpellation och Anna Lindhs svar framgår ingenting annat än att det inte finns någon ambassad där vi i dag har ett bemyndigande. Jag vill alltså välkomna den här omsvängningen från socialdemokratiskt håll, även om jag tycker att den är väl senkommen och att man har hanterat denna fråga på ett mycket nonchalant sätt. Jag tror inte att man på allvar satt sig in i frågan förrän inför denna debatt. Sedan 1998, fru talman, gör Utrikesdepartementet årligen förfrågningar till olika ambassader om vilka värdländer som är beredda att acceptera partnerskaps- förrättningar. Detta gör man alltså årligen sedan 1998. Utrikesdepartementet har självt en lista över vilka länder som redan har gett klartecken och som säkert har gjort det en lång tid. Det gäller då värdlän- derna för ambassaderna i Paris, Tel Aviv och Lissa- bon. Men ingenting har hänt. Min kompletterande frå- ga till statsrådet är därför: Varför har regeringen un- derlåtit att utfärda bemyndiganden för de ambassader där man redan gett klartecken?

Anna Lindh (S)

Anf. 4 Anna Lindh (S)

Fru talman! Först och främst är det, tycker jag, väldigt viktigt att säga att det absolut inte finns något principiellt motstånd, och det har inte funnits något principiellt motstånd. Vad det handlat om är att man måste vänta tills andra länder har motsvarande lag- stiftning så att det här är tillåtet i andra länder. Till skillnad från vad både Börje Vestlund och Martin Andreasson säger har vi i dag inte ett sådant tillstånd från något land. Vad vi gör är att vi för närvarande frågar åtta län- der. Åtta länder tillfrågas alltså nu om de kan accepte- ra partnerskapsregistrering på de svenska ambassa- derna. Där vi får klartecken vad gäller de här länderna avser vi att gå vidare med bemyndigande. Jag räknar med att vi i åtminstone ett par av de här länderna får förhållandevis snabba svar och att vi därför senast till hösten - för att inte lova för mycket - ska vara klara med att kunna garantera partnerskapsförrättningar på de ambassaderna. Men för att kunna göra det måste vi alltså ha tillstånd från länderna. Jag vet inte varifrån uppgiften kommer om att vi redan har tillstånd i flera länder. Jag tror att det är en sammanblandning med att man i de länderna accepte- rar partnerskap. Men det betyder inte att de för den skull har accepterat att vi ska ha partnerskapsförrätt- ning på de svenska ambassaderna. Bara för ett par år sedan gjorde man senast en så- dan här kontroll i andra länder. Då var det nämligen fortfarande ett väldigt starkt motstånd i andra länder. Det var därför som man inte heller vid det tillfället gick vidare för att bemyndiga partnerskapsförrättning. Men mycket har hänt under de här två åren, och nu räknar vi alltså med att få ett positivt svar från om inte alla så i alla fall från flera av de åtta länder som får en förfrågan och därefter, förhoppningsvis, ett bemyndigande i alla åtta länderna.

Börje Vestlund (S)

Anf. 5 Börje Vestlund (S)

Fru talman! I denna fråga, där det nästan har varit en motsättning mellan oss som velat ha det här och regeringen, kan man säga att det som händer just denna dag är mycket glädjande, så jag ber att få tacka för det. Det är beklagligt att man under de här åren, när det har varit samma regering och samma konstella- tion, ändå inte har agerat tydligare i denna fråga. I de flesta fall är det ju så att begränsningarna när det gäller att kunna förrätta vigsel enbart gäller svenska medborgare. Jag kan inte förstå varför flera olika länder skulle ha haft så mycket emot registrering av partnerskap för svenska medborgare. Det är ju det som ligger till grund här. Låt mig ta ett annat exempel på att Sverige inte bryr sig om vad de andra länderna säger. En del län- der motsätter sig till exempel att val förrättas på de svenska ambassaderna. I de sammanhangen hänvisar Sverige naturligtvis till att det är en demokratisk rättighet som alla svenska medborgare har; det ska inte vara krångligt att kunna rösta. Ändå motsätter sig en del länder detta. Man har valt att strunta i detta eftersom det enbart gällt svenska medborgare eller dem som haft rösträtt i Sverige. Då måste man, utrikesministern, fråga: Varför kan man inte gå lite hårdare fram i just denna fråga - i de allra flesta fall skulle det ju gälla enbart svenska medborgare? På merparten av de ambassader som tillåter vigsel gäller det ju bara svenska medborgare.

Martin Andreasson (Fp)

Anf. 6 Martin Andreasson (Fp)

Fru talman! Anna Lindhs svar får inte bara Börje Vestlund utan också mig att bli något orolig. Beske- det är kanske inte fullt så positivt som en läsare som tror sina medmänniskor om gott i alla lägen kan upp- fatta. Jag ska först besvara de frågor som Anna Lindh ställde. Uppgifterna om att UD redan har inhämtat ett ja från ambassadernas värdländer vad gäller Paris, Tel Aviv och Lissabon kommer från UD:s enhet för kon- sulära och civilrättsliga ärenden. Jag kan med glädje till Anna Lindh överlämna det material som jag har fått från enheten. Jag förstår inte resonemanget om att man måste vänta in motsvarande lagstiftning i andra länder. Det finns ingen självklar koppling mellan den familje- rättsliga lagstiftningen i värdlandet för en ambassad och vad som händer på ambassaden i fråga. Detta framgår av exemplet med Lissabon och Tel Aviv. Varken Portugal eller Israel har en partnerskapslag- stiftning. Ändå har de sagt ja. För att ministern inte ska tro att det beträffande denna beskrivning skulle råka handla om en missuppfattning kan jag säga att ett land som Frankrike, som har en partnerskapslag, ger tillåtelse på till exempel sin ambassad i Rom. I det genomkatolska Italien får vi nog, tyvärr, vänta ytterligare några år på en partnerskapslag. Men det har inte hindrat vare sig Italien från att säga okej till partnerskapsförrättningar eller Frankrike från att genomföra sådana på sin ambassad där.

Anna Lindh (S)

Anf. 7 Anna Lindh (S)

Fru talman! Först och främst skulle jag vilja passa på att tacka Börje Vestlund för att han ställde inter- pellationen. Jag tror att det är bra att vi fick chansen att få ut information om att vi nu försöker bemyndiga åtta olika ambassader. Sedan får vi se ifall alla dessa lämnar sitt godkännande i de länderna. Men jag tror att det är en viktig information för väldigt många, och kanske underlättas den av att vi har den här interpel- lationsdebatten. Fru talman! Martin Andreasson skulle jag vilja uppmana att lyssna lite bättre. Om han blev mer oro- lig när jag gav mitt svar och talade om att vi faktiskt har en förfrågan till åtta länder om att acceptera part- nerskapsförrättning borde det ha varit ett positivt besked. Det visar ju att ett bemyndigande faktiskt är på väg i åtta länder. Sedan är det klart att det inte behöver hänga sam- man att man accepterar partnerskap i det egna landet och att man accepterar partnerskapsförrättningar på de svenska ambassaderna. Det har inte gjorts några formella förfrågningar förut, oavsett vad Martin And- reasson har för uppgifter. Det här är första gången vi nu gör formella förfrågningar. De enkäter som har gjorts tidigare har ändå visat att det finns en betydligt större möjlighet att få positivt gehör ifall länderna själva accepterar partnerskap, och det säger sig ju faktiskt självt. Varför kan vi då inte liksom strunta i vad landet säger och ändå acceptera partnerskapsförrättning? Ja, det tycker jag inte står i enlighet med diplomatisk god ton. Det finns faktiskt länder där vi inte ens kan ha val på de svenska ambassaderna, just för att värdlan- det inte tillåter detta och vägrar accepterar detta. Eftersom vi då har regler som gör att vi har diploma- tisk immunitet för våra tjänstemän försöker vi ju alltid att ändå i god ordning komma överens om vilka regler som gäller på våra ambassader. Det är väl ett tillräckligt stort steg framåt ifall vi nu förhoppnings på ett antal svenska ambassader faktiskt kan genom- föra ett bemyndigande att få partnerskapsförrättning.

Börje Vestlund (S)

Anf. 8 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Det är ju egentligen inte jag som ska debattera mot Martin Andreasson, men nog måste jag säga att Martin Andreasson är osedvanligt gnällig när man flyttar fram frågan ett par steg, för första gången vill jag påstå, från att ha fått ganska undanglidande och nästan direkt okunniga svar gång på gång från Utrikesdepartementet. Det här är första gången som något riktigt positivt händer i den här frågan. Då tycker jag att kritiken kanske kunde vara lite mer hovsam från Martin Andreasson i det avseendet. Jag skulle vilja sammanfatta det här med att säga att det naturligtvis finns delar av det här som jag kan vara kritisk emot. Jag kan vara kritisk emot att man inte frågar alla länder. Jag tycker att man kan vara kritisk emot att man inte har tagit itu med den här frågan tidigare. Men det är väl bättre sent än aldrig, och det är väl bättre att ta några steg framåt i den här frågan. Trots allt är det så att vi inte kan förändra hela världen och dess inställning. Jag tycker att det finns anledning att fortsätta med detta, vilket också antyds i svaret från utrikesminis- tern, och att man också ska arbeta med denna fråga på EU-nivå för att få en annan syn på framför allt diskrimineringsfrågorna i hela EU. Det tycker jag är viktigare liksom att det också kan få en långsiktig lösning som inte har att göra med ett lands inställning vid just detta tillfälle. Det tycker jag är positivt, och jag tycker att vi ska arbeta vidare med de frågorna.

Anna Lindh (S)

Anf. 9 Anna Lindh (S)

Fru talman! Avslutningsvis skulle jag också vilja understryka det sista Börje Vestlund tog upp: behovet av att vi fortsätter att arbeta med diskrimineringsfrå- gorna och mot diskriminering i allmänhet. Det är ju bara om vi fortsätter att med kraft verka mot all form av diskriminering som vi kan se till att vi verkligen kan genomföra både partnerskap och partnerskapsför- rättningar i olika länder. I första hand gäller det Euro- pa, men naturligtvis kommer vi också att verka för detta globalt i vårt arbete mot diskriminering för mänskliga rättigheter.

Intressenter

Frågeställare

Börje VestlundSocialdemokraterna

Besvarad av

Anna LindhSocialdemokraterna