pandemi

Interpellation 2004/05:471 av Sabuni, Nyamko (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2005-03-15
Inlämnad: 2005-03-15
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2005-03-18
Sista svarsdatum: 2005-04-08
Besvarad: 2005-04-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 mars
Interpellation 2004/05:471
av Nyamko Sabuni (fp) till statsrådet Morgan Johansson om pandemi

Jag har tidigare ställt frågor till folkhälsominister Morgan Johansson angående den svenska pandemiplanen och agerandet inför hotet om en influensapandemi. De svar jag hittills fått tyder visserligen på att Morgan Johansson läst Socialstyrelsens förslag till pandemiplan, men dessvärre ger svaren ingen ytterligare vägledning. Därav denna interpellation.

Socialstyrelsens pandemiplan är en bra början men den behöver kompletteras och frågetecken behöver rätas ut. I det arbetet förutsätter jag att regeringen och berörda myndigheter tar intryck av den allmänna debatten och andra aktörers synpunkter och bidrag för att stärka försvaret mot ett pandemiutbrott och därmed skydda befolkningen.

Morgan Johansson pekar liksom Socialstyrelsen på behovet av vaccin för att skydda befolkningen, en bedömning som jag delar. Problemet är att Socialstyrelsen och andra pratar om vaccin på ett sätt som antyder att det kommer att finnas tillgängligt vaccin inom en rimlig tidsperiod, vilket i det här fallet är en sanning med modifikation. Vaccin är en komplicerad process att framställa och även i de mest gynnsamma fallen tar det minst sex månader. I fallet med fågelinfluensan, eller H 5 N 1, har jag förstått att det inte finns något tillgängligt vaccin i dag. På grund av den höga dödligheten som kännetecknar viruset är ett vaccin mycket svårt att framställa. De embryon som det forskas på hinner dö innan antikroppar bildats och därför menar en del forskare att det är högst osäkert om ett vaccin alls kan komma att framställas och allra minst med kort tidsfrist. Det betyder i klartext att även om vi har möjlighet att framställa vaccin vid ett pandemiutbrott så gäller det inte med säkerhet fågelviruset.

Oavsett detta är Sverige ett litet land och det finns ingenting som talar för att vår tillgång till vaccin skulle komma att prioriteras vid en pandemi.

Förslaget till pandemiplan saknar helt diskussion kring förebyggande åtgärder som till exempel hur smittskyddet vid flygplatser ska hanteras eller vem som ansvarar för att större offentliga möten undviks eller att verksamheter som skolor eller större arbetsplatser stängs helt eller delvis. Det tycker jag är en brist och jag menar att det är regeringens ansvar att se till att planen kompletteras med den typen av åtgärder för att minska spridningen av virus till den svenska befolkningen i så stor utsträckning som möjligt.

Ett annat frågetecken att räta ut är de antivirala läkemedel som finns på marknaden redan i dag. De tillgängliga antivirala medicinerna är ett sätt att förhindra spridning och skydda befolkningen och även om de inte kan ersätta ett vaccin så är det i dagsläget den enda medicin vi har. Jag vill dock ha ett förtydligande av regeringen på punkten kring ett svenskt beredskapslager av antivirala mediciner när det gäller mängden medicin som föreslås köpas in. Socialstyrelsen beräknar själva i sin rapport att ca 1,5 miljoner människor kommer att drabbas av viruset och utgör de särskilda riskgrupperna, men mängden antivirala mediciner som föreslås köpas in beräknas endast räcka till en tredjedel, ca 500 000 personer.

Till sist vill jag beröra ansvarsfrågan. Såväl Morgan Johansson som Socialstyrelsen svävar på orden när det gäller vem som verkligen har ansvar och kommer att ta ansvar för hanteringen av en pandemisituation. Redan nu ger myndigheter och andra formella aktörer allmänheten olika budskap. Smittskyddsinstitutet säger att vi ska lita till dem och deras beredskap och möjlighet till nationell samordning medan regeringens egen rådgivare, Hans Wigzell, vid ett flertal tillfällen tydligt proklamerat att alla som kan bör hamstra antivirala läkemedel och att han själv gjort det. Och ytterligare problem när det gäller ansvar är de uppgifter som åläggs landstingen.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor:

Hur avser statsrådet att verka för att landstingen har möjlighet att genomföra de uppgifter som ålagts dem?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att Sverige ska ha en beredskap att bemöta en pandemi, då ett vaccin inte kan tas fram förrän epidemin är ett faktum?

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att antivirala mediciner ska finnas tillgängliga för alla som beräknas tillhöra riskgrupperna?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att allmänheten ges tillförlitlig information inför och under en pandemi?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2004/05:471

Webb-tv: pandemi

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2004/05:105 Torsdagen den 14 aprilProtokoll 2004/05:105 12 § Svar på interpellation 2004/05:471 om pandemi

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)

Anf. 166 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Nyamko Sabuni har frågat mig om vilka åtgärder som jag avser att vidta för att landstingen vid en pandemi ska ha möjlighet att genomföra de uppgifter som ålagts dem, för att Sverige ska ha en beredskap att bemöta en pandemi då ett vaccin inte kan tas fram förrän epidemin är ett faktum, för att antivirala mediciner ska finnas tillgängliga för alla som tillhör riskgrupperna samt för att allmänheten ska ges tillförlitlig information inför och under en pandemi. Utbrottet av fågelinfluensa i Sydostasien har lett till att behovet av en väl fungerande beredskap för pandemisk spridning av influensa kommit att uppmärksammas världen över. I syfte att stärka den nationella beredskapen om en pandemisk spridning av influensa skulle uppkomma har Socialstyrelsen haft regeringens uppdrag att ta fram en nationell handlingsplan. I den handlingsplan som presenterades den 15 februari 2005 föreslår Socialstyrelsen att en rad åtgärder ska vidtas för att stärka den nationella beredskapen vid en influensapandemi, bland annat bör en nationell pandemigrupp inrättas, ansvaret för information och kommunikation preciseras, förutsättningarna för influensavaccinförsörjningen klargöras samt viss beredskapslagring av antiviraler genomföras. Sedan handlingsplanen presenterades har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att handlingsplanen ska kunna förverkligas. Den 23 mars beslutade regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att köpa in antiviraler för nationell beredskapslagring. Den 7 april fattade regeringen även beslut om att ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett fördjupat underlag om förutsättningarna att vid pandemisk spridning av influensa säkerställa tillgången till influensavaccin. Till detta kommer att regeringen redan tidigare har tagit initiativ till en översyn av behovet att kunna ingripa med smittskyddsåtgärder i samband med globala epidemier som till exempel sars eller influensa. En genomgång av vilka möjligheter som då fanns samt vilka ytterligare möjligheter som behövdes återfinns i den proposition om extraordinära smittskyddsåtgärder som regeringen presenterade i november 2003 (prop. 2003/04:158). Efter att riksdagen fattat beslut i enlighet med regeringens förslag har de nya lagbestämmelserna trätt i kraft den 1 januari 2005. Av Socialstyrelsens handlingsplan framgår att de möjligheter som därigenom redan i dag finns är fullt tillräckliga för att man även vid en influensapandemi ska kunna ingripa med nödvändiga smittskyddsåtgärder. När det gäller landstingens möjligheter att genomföra de åtgärder som ålagts dem kan det konstateras att Socialstyrelsens handlingsplan inte påverkar det ansvar som landstingen har enligt bland annat hälso- och sjukvårdslagen och smittskyddslagen. För att underlätta för landstingen i deras planering ingår vidare som en del i handlingsplanen ett underlag för landstingens och kommunernas planering för att hantera de påfrestningar på samhällsviktig verksamhet som kan uppkomma under en pandemi. Avsikten är att detta underlag ska underlätta för landstingen i deras planering för att bland annat vid en pandemi kunna omfördela vårdresurser, utöka antalet vårdplatser samt klara personalbemanningen. En fråga som särskilt berörs i handlingsplanen är landstingens förutsättningar att vid en pandemi kunna konkurrera om vaccin på den globala vaccinmarknaden. Enligt styrelsens bedömning skulle förutsättningarna att konkurrera på vaccinmarknaden förbättras om en centralisering av upphandlingen av vaccin var möjlig. I det uppdrag om vaccinförsörjningen som Socialstyrelsen har fått av regeringen ingår därför att ta fram ett fördjupat underlag om förutsättningarna att, med bibehållande av landstingens ansvar för vaccinförsörjningen, få till stånd en samordnad upphandling av vaccin för den händelse att en pandemisk spridning av influensa skulle inträffa. I de delar som rör nationell beredskapslagring av antiviraler utgår Socialstyrelsen i handlingsplanen från att omkring 25 % av befolkningen kan komma att insjukna vid en pandemi. Mot denna bakgrund föreslog styrelsen att sammanlagt 545 000 behandlingskurer av antivirala läkemedel ska beredskapslagras. Ett syfte med denna beredskapslagring är att personer som löper ökad risk för komplikationer om de skulle drabbas av influensa ska kunna erbjudas antiviral behandling för att lindra sjukdomsförloppet. Exempel på sådana riskgrupper är bland annat personer som har hjärt- eller lungbesvär, gravida kvinnor och personer över 65 år. Regeringen har redan beslutat att tillskjuta de medel som behövs för att denna beredskapslagring ska kunna genomföras. Slutligen är allmänhetens tillgång till tillförlitlig information av ytterst central betydelse både inför och under en pandemi. Även denna fråga finns emellertid berörd i Socialstyrelsens handlingsplan genom att ansvarsförhållandet mellan de nationella myndigheterna i fråga om information till allmänheten förtydligas. Dessutom föreslås att en särskild pandemigrupp ska inrättas vilket bland annat förbättrar förutsättningarna för en samordning av den information som ges från de nationella myndigheterna. Sammantaget pågår det en rad aktiviteter för att följa upp de förslag till åtgärder som återfinns i Socialstyrelsens handlingsplan. I nuläget följer jag mycket nära det arbete som för närvarande bedrivs, bland annat av Socialstyrelsen, för att stärka samhällets beredskap vid en influensapandemi.

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 167 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Tack för svaret, Morgan Johansson. Det är inte första gången vi diskuterar den här frågan. Du och jag är överens om att vi inte ska skapa panik hos människor. Epidemin är inte här i dag, och antagligen inte heller i morgon. Men trots det tror jag att det är viktigt att den här frågan diskuteras inte bara i dag utan också fortsättningsvis. Den epidemi som vi kommer att ställas inför kommer att vara någonting som vi aldrig träffat på tidigare på grund av att vi rör oss mer och snabbare än vi någonsin har gjort. Risken för att många, många miljoner människor smittas är överhängande. Detta kan jämföras med till exempel spanska sjukan. Statsrådet beskriver väldigt ingående aktiviteterna runtom i landet och i Regeringskansliet. Jag måste säga att jag själv har försökt att ta pulsen på det som pågår runtom i landet. Jag tycker nog att mer kunde hända. Jag har till exempel upplevt att de myndigheter som har ansvar för de här frågorna inte alltid har vetat exakt var gränserna mellan ansvarsområdena går, vilken uppgift Socialstyrelsen har och vad Smittskyddsinstitutet ska göra. Vem ska finansiera de antivirala medlen? Är det Regeringskansliet eller någon annan myndighet? Landstingen känner sig också osäkra inför sina uppgifter. Det finns en attityd av att epidemin inte är här ännu, och att det finns mycket annat som ska prioriteras. Det är delvis sant. De känner att de ännu inte har fått instruktioner om hur de ska handskas med detta. Många av dem väntar på den smittskyddskonferens som tydligen ska hållas här, eller kanske redan har hållits nu i veckan. De hoppas att direktiven ska vara lite tydligare. Jag tycker dock att det viktigaste är att gå in lite på de prognoser och beräkningar som statsrådet beskriver i sitt svar. Man beräknar att 25 % av befolkningen kan komma att insjukna. Det är alltså 2,3 miljoner människor. Man planerar att ha mediciner för 545 000 personer. Jag tolkar det så att 545 000 behandlingskurer betyder 545 000 personer. I papperen i pandemiplanen har man också listat vilka grupper som man anser vara riskgrupper och grupper som man anser har nyckelfunktioner i samhället, sådana som man måste skydda för att inte samhället ska stanna upp. Det är bland annat människor med andra sjukdomar, till exempel hjärt- och lungbesvär, gamla, unga, gravida och så vidare. När jag lägger ihop de här siffrorna kommer jag fram till att det blir ungefär 1,4 miljoner människor. Min första fråga blir då: Hur tänker regeringen eller statsrådet prioritera? Det finns bara medicin till en tredjedel av dem som man anser ska skyddas och prioriteras. Hur ska man prioritera? Vilka är det som ska vara kvar? De antivirala medlen är inte bara till för att bota eller bromsa. De är också till för förebygga, och därför borde fler få dem så att de över huvud taget inte ska behöva bli smittade. Man kan jämföra med andra jämförbara länder i Europa. I till exempel Norge köper de in antivirala medel till 26 % av sin befolkning. Finland köper till 25 %, England köper till 24 % och Frankrike till 21 %. Varför gör vi en sådan bedömning att vi bara köper till 6 % av befolkningen när vi räknar med att 2,3 miljoner människor kan bli smittade?

Morgan Johansson (S)

Anf. 168 Morgan Johansson (S)

Fru talman! För det första är det nog viktigt att ta fatt i det som Nyamko Sabuni började med, nämligen att inte bidra till någon panik. Det kan mycket väl vara så att vi kan få ett utbrott av en influensa med mycket hög dödlighet och mycket snabb smittspridning i Sydostasien, där de alltid börjar. Då gäller det för oss att ha en så stark beredskap att vi klarar av att möta den situationen. Då vill jag börja med att säga att det inte finns någon regering som har gjort lika mycket på smittskyddsområdet som vi har gjort. Vi tog fram en ny smittskyddslag - den första på 15 år - som jag lade fram till riksdagen för 1 ½ år sedan. Vi har också en ny lagstiftning om extraordinära smittskyddsåtgärder så att vi bland annat kan spärra av bostadsområden om det skulle behövas i en sådan situation. Vi kan också stoppa flygplan som är på väg till Sverige där det kanske finns smitta ombord. Det har vi inte kunnat göra tidigare, men det kan vi från och med nu, eftersom riksdagen röstade igenom det. Den lagstiftningen har trätt i kraft nu den 1 januari. Vi har också en pandemiplanering, som vi alltså egentligen inte har haft alls tidigare. Jag tycker att vi nog har stått nakna under väldigt lång tid inför en situation som kan vara väldigt allvarlig. Nu har vi en sådan pandemiplanering. I den finns flera olika delar. Den handlar bland annat om att just klargöra ansvarsfördelningen. När det gäller finansieringen av de antivirala läkemedlen är det ju redan utklarat, för där har vi ju skjutit till pengar direkt ur statsbudgeten för att köpa upp dem. Den ordern har också gått iväg, och det är på väg att levereras. Det finns nu också ett samarbete med landstingssektorn. Det gäller att se till att det finns en struktur där så att man i alla fall har en tanke om hur man ska möta en situation där man kanske måste ta hand om 5 000-6 000 nya sjukhusplaceringar på ganska kort tid. Det kräver att man har en plan för vilka andra avdelningar som helt enkelt ska tömmas: Hur ska vi organisera detta om vi ställs inför den här situationen? Det har inte heller funnits ett sådant tänkande tidigare, men det finns nu. Den pandemigrupp som har tillsatts speciellt möts för första gången den 26 maj, tror jag det är. Den ska då sammanträda på generaldirektörsnivå för att gå igenom ytterligare vad som måste göras för pandemiplaneringen. Det finns en pusselbit kvar - en viktig pusselbit - och det är vaccinförsörjningen. Vi måste ha ett system som gör att vi kan köpa in och försäkra oss om att vi har vaccin till hela befolkningen om vi skulle råka ut för en sådan här situation. Samtidigt är jag väl medveten om att det kan ta tid innan man har ett vaccin framme, och det är då som man ska använda de antivirala läkemedlen. När Nyamko Sabuni säger att vi köper in mindre än andra länder så är det faktiskt inte riktigt med sanningen överensstämmande. Det finns mycket rykten som florerar. Kanske sprids en del av dem gärna av branschen själv. Man vill gärna spela ut länder mot varandra. Ta ett land som Finland, som nämndes. Den uppgift jag har är att Finland köper in ungefär lika mycket som vi köper in till sin befolkning. Vi har också länder där den här diskussionen nästan inte har förts alls, Danmark till exempel, som inte har några planerade inköp, och inte Island heller. Jag blev lite glad när jag läste Financial Times i början av mars, när man pekade ut just Sverige som ett av de länder som var i framkant när det gäller att planera för en eventuell pandemi framöver. När det gäller omfattningen av antivirala läkemedel litar jag till myndighetens bedömning av hur mycket vi ska köpa in, och det har vi som sagt redan anslagit medel för.

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 169 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Även om jag tycker att arbetet med planeringen kunde göras effektivare är jag övertygad om att förberedelserna kommer att slå väl ut när vi väl ställs inför faktum. Det jag funderar över är: Hur får man mig, som en vanlig medborgare i landet, att lugna mig när jag oroar mig för min hälsa och för mina nära och kära när jag ser beräkningar som inte går ihop med de beräkningar som kommer för hur många som kan komma att bli smittade? De här uppgifterna om hur mycket varje land köper har kommit från Reuters, bland annat i tidningar, och uppgiften om vad Sverige köper kommer också från samma källor. Jag förstår inte varför man skulle ljuga om andra länders siffror men vara ganska exakt när det gäller de svenska siffrorna för hur många kurer vi kommer att köpa in. Jag oroar mig för att om det finns för lite mediciner innan vi får ett vaccin som tar tre-sex månader att tillverka så finns det en risk att så pass många människor insjuknar att vi får ett för stort produktionsbortfall, vilket också i sin tur leder till ännu större problem när man väl har hindrat epidemin. Det finns beräkningar att göra. Ska vi satsa pengar på att se till att det finns mediciner för att förhindra en för utbredd spridning, eller ska vi chansa och köpa mindre mängd och riskera att faktiskt ha ett sjukt folk som inte kan utföra de uppgifter som behöver utföras? Vad händer med dem som ska leverera vatten, el och värme? Vad händer med dem som ska ta hand om soporna? Vad händer om sjukvårdspersonalen insjuknar? Och förresten: Vem är det som ska ta hand om de smittade, som då, har jag hört eller läst, planeras bli omhändertagna i hemmen? Är det sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal som inte är van att ta hand om människor med så här pass hög smittrisk? Jag tror att det kommer att bli stora problem. Planeras det någonting över huvud taget om beredskapen bland sjukvårdspersonalen om hur de ska handskas med dessa människor? Det finns också en annan siffra. Norge till exempel beräknar att 30 000 människor kommer att dö. Vi beräknar att 10 000 kommer att dö, och då har vi ändå dubbelt så stor befolkning. Varför gör man så olika bedömningar? Jag vet ju att det pågår diskussioner i EU-kretsen också. Nu är ju inte Norge med i EU. Men ni måste ändå ha utbytt lite tankar ministrar emellan om hur det ser ut, hur man tänker och varför man lägger fram de siffror man lägger fram.

Morgan Johansson (S)

Anf. 170 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Dödstal är egentligen helt omöjliga att ens försöka sig på att skatta. När det gäller fågelinfluensan vet man att av de registrerade fall som hittills har upptäckts så är dödstalen mycket höga, 70-80 %, i Sydostasien. Samtidigt ska man komma ihåg att många av dem som kanske har haft smittan men sedan blivit friska i de här länderna som vi talar om - Vietnam, Kambodja med flera - aldrig har registrerats. Det kan alltså ha funnits en mycket större nämnare så att säga i den ekvationen än vad man egentligen tror, och det innebär att dödstalen kanske i själva verket är mycket mindre. Dessutom talar vi nu inte om ett virus som finns, utan vi talar om ett virus som kan komma att finnas, om det börjar smitta mellan människor också. Nu smittar det ju bara från djur till människor. Det förvånar mig alltså inte alls att man, beroende på hur man har räknat i olika länder och vilka scenarier man har sett, också har kommit fram till lite olika slutresultat. Varför landar Socialstyrelsen på den bedömning som man landar på? Ja, den frågan ska man nästan ställa till Socialstyrelsen. Det är vår expertmyndighet när det gäller de här frågorna. Det finns två argument till att man inte kan köpa in hur mycket som helst. Det är ju ingen ekonomisk fråga egentligen. Det här kan vi ta fram pengar till om det skulle vara så. Men det finns två argument som är ganska viktiga. Det ena är att antivirala läkemedel inte kan lagras i evighet. De måste förnyas efter tre-fem år. Det innebär att med väldigt stora lager måste vi köpa nya hela tiden. Det andra argumentet är att man kan befara att det här kan leda oss till en resistens. Precis som när man använder andra läkemedel kan det innebära att om man använder detta för mycket och sprider det för mycket i befolkningen så omvandlas viruset så att medicinen inte längre biter på det. Det gör att man måste iaktta en viss försiktighet i hur man använder antivirala läkemedel. Sedan ingår det i planeringen, ska jag säga, att man ska försöka använda de antivirala läkemedlen på ett sådant sätt att man till exempel prioriterar sjukvårdspersonal i den här situationen. Men då ska man också komma ihåg att går man på en kur i sex-åtta veckor så skjuter man kanske upp ett insjuknande under den perioden. Men sedan efter det, när man så att säga har gått kuren färdigt, så är smittan kvar. Man försäkrar sig alltså inte om att man inte blir smittad bara för att man går på en kur på sex-åtta veckor, utan det enda vi kan använda de antivirala läkemedlen till under den perioden i en sådan situation är egentligen att se till att alla i sjukvården i alla fall inte blir sjuka samtidigt. Det är en sådan situation som man då hamnar i. Man kan inte sätta allihop, alla som jobbar, på antivirala läkemedel i sex månader på en och samma gång, därför att då kommer resistensrisken. Det är alltså en fråga som egentligen är mycket svårare än man kanske i förstone kan tro. Jag är i alla fall nöjd med att vi under de här åren har gjort mer än någon regering tidigare och att vi då har ordentliga extraordinära smittskyddsåtgärder och en ordentlig lagstiftning på plats och att vi har köpt in antivirala läkemedel. Vi hade 10 000 tidigare. Nu kommer vi att köpa in 545 000. Då säger du att vi borde köpt in lite mer, men våra expertmyndigheter säger att det är där vi bör landa, och det är det vi tagit fram resurser till. I ett nästa steg försäkrar vi oss om att vi, när ett vaccin väl finns framme, också kan köpa in det och se till att få det till Sverige. Det är nästa nöt att knäcka. Det är ett uppdrag till Socialstyrelsen som jag ska gå vidare med.

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 171 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Nej, jag håller inte med Morgan Johansson om att den här frågan är svårare än man inledningsvis kan tro. För mig som medborgare är den väldigt enkel när jag läser siffrorna. Det ska finnas mediciner till alla. Som du säger tar det tid att få vaccinet, och antivirala medel kanske inte garanterar för all evighet att man inte blir smittad, utan det är fråga om en tidsbegränsad period. Men det är viktigt att man skjuter upp tillfällena när man kan bli smittad. Att ha sex, sju, åtta veckor på sig gör väldigt mycket för vårt samhälle, så att ett antal människor får de här medlen för att inte riskera att bli smittade alltför tidigt. Sedan har vi frågan om lagring. Medicinen går ut efter tre till fem år och måste bytas ut. Absolut. Den kostnaden får vi ta. Det du nu gör är att chansa på att köpa en mindre mängd för att sedan, om epidemin bryter ut, beställa mer. Problemet är bara att när alla andra också beställer kommer läkemedlen inte att finnas där. Läkemedelsbolagen kommer inte att hinna tillverka så mycket som det behövs. Det vi ska ägna vår tid åt är i så fall att ta fram vaccinet i stället för att sätta i gång och beställa mediciner när det redan är för sent. Att medicinerna kan skapa resistens hos de människor som använder dem är en nackdel, och därför ska inga människor ha dessa mediciner tillgängliga innan en eventuell epidemi bryter ut. När Regeringskansliets egen hälsoexpert går ut och säger att han ska hamstra mediciner till sig själv och sina nära och kära kan du väl förstå hur andra då reagerar. De vill också köpa mediciner till sig själva och sina nära och kära. Och det är då medicinerna används på fel sätt. Nej, det är inte sista gången vi diskuterar denna fråga. Jag kommer att vilja ha konkretare svar just beträffande siffrorna, för det är viktigt att både jag och de som lyssnar förstår exakt hur ni räknat.

Morgan Johansson (S)

Anf. 172 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Enkelt uttryckt finns det två bedömningar av hur mycket som ska köpas in. Den ena bedömningen står Sveriges expertmyndighet, Socialstyrelsen, för. De har kommit med det förslag som vi nu går fram med. Den andra bedömningen står framför allt branschen för, alltså de företag som gärna vill sälja. Om jag får välja mellan expertmyndigheten och de företag som vill sälja litar jag nog i det här läget mer på expertmyndigheten. Vi har också resistensrisken, som finns där hela tiden. De med ekonomiska intressen kanske inte lägger så mycket vikt vid den, men för oss är den viktig för att vi inte ska köpa in väldigt mycket av ett läkemedel som sedan visar sig driva fram en mutering av viruset och vi därmed står helt nakna inför ett eventuellt nytt virus. Det är det som är bekymret. Sverige tillhör, som sagt, de länder som ligger i framkant på det här området. I Financial Times räknas vi upp tillsammans med Frankrike, Australien och Kanada. Det är så, och även om man gör olika bedömningar av hur mycket som ska köpas in är det ändå ungefär i linje med de tankar som de flesta andra länder nu umgås med just när det gäller att göra inköp. Det handlar alltså om ungefär den nivå som vi fastnat för. Sedan finns den andra frågan kvar, nämligen den om vaccin. Vad ska vi göra när det finns ett vaccin? Hur ska vi då se till att vi kan producera så mycket att det räcker till hela befolkningen? Det är därför jag väckt frågan om att kanske återskapa den egna, nationella produktionen av vaccin, den som en gång såldes ut. Det var 1997, när SBL Vaccin såldes ut och privatiserades, vilket jag tycker var dumt gjort. Nu kanske vi kan göra en statlig insats som i så fall innebär att vi skaffar oss en sådan produktionsmöjlighet igen. Ett av de uppdrag jag gett till Socialstyrelsen är att följa upp detta.

Intressenter

Frågeställare

Nyamko Sabuni

Besvarad av

Morgan JohanssonSocialdemokraterna