Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

påföljd vid brott mot barn

Interpellation 2002/03:390 av Magnusson, Cecilia (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-05-12
Inlämnad
2003-05-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-05-22
Sista svarsdatum
2003-05-26
Besvarad
2003-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 maj

Interpellation 2002/03:390

 av Cecilia Magnusson (m) till justitieminister Thomas Bodström om påföljd vid brott mot barn

Fredag den 9 maj fastställde Högsta domstolen Hovrättens dom i målet där styvpappan misshandlade ihjäl sin lilla pojke. Saken gällde vilket straff som ska utgå för att grovt misshandla och grovt vålla ett litet barns död. Riksåklagaren hävdade att det straff som Hovrätten fastställt var lågt i förhållande till den straffskala domstolarna har att tillgå vid den här typen av grov brottslighet.

Som medborgare i detta land blir man upprörd över Högsta domstolens utslag och som ledamot av den lagstiftande församlingen måste man fundera över vad som bör göras åt rådande tillstånd. Det finns en lagstiftning som domstolarna har att arbeta inom. I det refererade fallet och i tillgänglig statistik är det uppenbart att domstolarna inte agerar såsom lagstiftaren gett möjlighet till. Det torde inte ha varit lagstiftarens mening att gapet, mellan vad som kan utmätas och vad som de facto döms ut, ska vara så stort. En undersökning gällande domar för misshandel genomförd av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) år 2000 redovisade klart att den övre delen av straffskalan mycket sällan används av domstolorna.

För någon månad sedan lämnade regeringen till riksdagen en proposition angående barns utsatthet, prop. 2002/03:53. Däri anser regeringen att det inte finns anledning att höja straffskalorna för närvarande. I stället lades förslag till ännu en försvårande omständighet till 29 kap brottsbalken, gällande barn som utsätts för våldsbrott. Flera remissinstanser samt Lagrådet har haft synpunkter på förslaget och ansett att det inte kommer att påverka domstolarna till skarpare bedömningar av straffvärdet.

Mina frågor till statsrådet är:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att lagstiftningen avseende grov misshandel av barn skärps?

2. Anser statsrådet att de lagstiftningsförslag som ligger på riksdagens bord är tillräckliga för att större hänsyn till barns särskilda utsatthet ska ge utslag vid straffmätning?

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:390, påföljd vid brott mot barn

Interpellationsdebatt 2002/03:390

Webb-tv: påföljd vid brott mot barn

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 63 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tycker att det borde vara under en justitieministerns värdighet att skriva riksdagsleda- möter och de partier de företräder på näsan som justi- tieministern just har gjort, att antyda att Moderata samlingspartiet endast fokuserar på strängare straff och ytterligare tvångsåtgärder slår tillbaka på justi- tieministern själv och den okunnighet som han blott- lägger. Dessutom rimmar det mycket dåligt med de vackra orden i slutet av anförandet om att hela sam- hället måste engageras för att nå framgång i denna viktiga kamp. För att statsrådet inte längre ska leva i okunnighet om Moderaternas stora engagemang i förebyggande narkotikafrågor ska jag inleda med några förslag som justitieministerns parti Socialdemokraterna här i kammaren har avvisat. Förebyggande åtgärder är a och o för att stoppa den narkotikaexplosion som vi kanske bara är i början av. Det är därför vi moderater kräver betydligt större satsningar på polisen. Det är inte bara för att kunna utbilda nya poliser utan för att myndigheterna ska kunna anställa nya poliser och kunna prioritera arbe- tet med kampen mot narkotika och kunna upprätta särskilda ungdomsrotlar för att störa marknaderna i ungdomsmiljöer på knarkområdet. Det är därför vi kräver att det i skollagen ska föras in krav på skolorna att agera när ungarna halkar snett. Knarket går längre och längre ned i åldrarna. Det behövs fler verktyg för att hindra 13-åringar att expe- rimentera med knark. Därför anser vi moderater att vi måste införa drogtester på barn från 12 år. Det är också därför vi kräver att det ska finnas motsvarande Maria ungdomsmottagningar åtminstone i varje storstad i landet. Modellen är effektiv i att upptäcka, förebygga och rehabilitera barn från miss- bruk. Om inte de åtgärder som jag har radat upp är ex- empel på mitt och mitt partis stora engagemang vet jag inte vad justitieministern kräver, men utveckla gärna det. Om vi kunde enas om det jag nämnt skulle myck- et vara vunnet, men det krävs många fler insatser för att komma till rätta med narkotikan i vårt land. Justitieministern nämnde att vi har strängare straff än många andra EU-länder. Ja, det finns ju legalise- ringsländer inom EU, men jag tycker inte att det är något föredöme. Jag trodde att vi var överens om den restriktiva narkotikapolitiken. Men justitieministern får gärna utveckla den delen. Den lagstiftning som finns inom det här området innebär vissa problem i effektivitetshänseende, därför skulle jag vilja höra med justitieministern om han tänker utvärdera den lagstiftning som finns på det straffrättsliga området inom narkotikadelen. Är nå- gonting på gång, för det finns ju stora problem? När den här lagen infördes beskrev justitieminis- tern hur generisk definition borde kunna bli effektiva- re. Det kanske är dags igen att titta på de möjligheter en sådan definition skulle innebära. De rättssäker- hetsproblem som statsrådet har nämnt i dagens lag- stiftning finns ju redan eftersom vi inte har någon lägsta koncentration i nuvarande lagstiftning. Därför skulle jag vilja höra: Vilka fler rättsaspekter är det som justitieministern menar hindrar införandet av en generisk definition?
Cecilia Magnusson (M)
Anf. 64 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Narkotikan är ett av vår tids värsta gissel eftersom droger bryter ned människor både fysiskt och psykiskt och ofta leder till personlig misär och dessutom till en alltför tidig död. Missbrukaren tvingas till brott för att kunna finansiera sitt missbruk. I en narkomans omgivning finns därför många brottsoffer: de närmaste som drabbas av fiffel och lögner och andra som drabbas av stöld eller utsätts för våld. Allt för att skaffa pengar till missbruket. Jag lyfter i dag fram fentanyl som ett exempel på en av de nya drogerna, men fentanyl är inte den enda nya drogen. Av denna dödsdrog finns i dag mer än 1 400 varianter, men de flesta av dem är inte narkoti- kaklassade. Polisen fruktar nu att bland annat fentanyl är på väg att på allvar etablera sig i vårt land. Inom sjukvården används dock medlet vid narkos och som smärtstillande medel, främst för cancerpati- enter. Fru talman! Fentanyl har tillverkats illegalt i Ryssland och kallas även Leningrad White eller Kro- kodil, men det säljs som knark och är ofta tusen gånger starkare än heroin. Drogen är lätt att smuggla och gömma eftersom en sockerbit kan rymma mer än tusen doser, och den är extremt farlig. Endast några droppar på huden räcker för att döda. Eftersom fenta- nyl är dödlig redan i så små doser är risken för feldo- sering stor, särskilt bland nya missbrukare. Det var förresten just ett gasliknande ämne baserat på fentanyl som användes på en av Moskvas teatrar då hundra besökare dog. Fru talman! I mitten på 1990-talet dog sex svens- ka narkomaner kort tid efter att ett parti fentanyl kommit in i landet och börjat säljas bland missbruka- re. Förmodligen har betydligt fler missbrukare dött av denna starka drog, men för att den ska upptäckas vid dödsfall måste obducenterna specifikt veta att de just ska söka efter fentanyl för att kunna koppla drogen till dödsfallet. Narkotikalagstiftningen bör skrivas om eftersom drogernas kemiska sammansättningar förändras hela tiden, och tyvärr tillkommer dessutom nya droger. Vi måste få en effektivare lagstiftning i kampen mot narkotika så att det finns en bättre beredskap i lag- stiftningen i fortsättningen. Är justitieministern beredd att sätta i gång detta förändringsarbete, en del i arbetet för att rädda liv?
Thomas Bodström (S)
Anf. 65 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag måste medge att jag ser moderat kriminalpolitik i första hand som en önskan om strängare straff som lösning. Jag tror inte att jag är ensam om den bedömningen. Därmed inte sagt att det är det enda som Moderaterna står för. Men nog anser jag att det är det som man i debatten hör presenteras som lösning på olika kriminalpolitiska problem. Desto bättre är det då att höra flera andra initiativ och i så fall korrigera den felaktiga bilden. Vi har som sagt stränga straff. Jag vill hålla med Cecilia Magnusson om att vi ska behålla den restrik- tiva politiken. Där är vi faktiskt överens alla sju parti- erna, vilket vi också ska känna glädje över. Mindre glädje kan vi känna över den mycket ne- gativa utveckling som sker runt om i Europa, på vissa håll i alla fall. Efter att ha talat med andra länders justitieministrar är jag övertygad om att det knappast är ideologiska skäl som många gånger ligger bakom. Det är tvärtom ytterst pragmatiska skäl. Man löser ju problemet med brottsstatistiken genom att plötsligt förändra synen på detta. Så långt kan det gå om man inte fortsätter att driva en restriktiv narkotikapolitik. Men det räcker naturligtvis inte att bara ha en så- dan politik. Det behövs flera saker. Det behövs fler poliser. Jag kan glädja Cecilia Magnusson med att den senaste statistiken över de poliser som examine- ras ut visar att vi har fått nästan 500 fler poliser sedan årsskiftet 2000/01. Det är glädjande. Men det räcker inte heller. Vi måste bli bättre. De stora bristerna i kampen mot narkotika finns faktiskt inom vårdsektorn. Det handlar om att ge de missbrukare som nu finns en möjlighet till bra vård och en chans att komma ifrån sitt beroende. Det här arbetar regeringen mycket med. Det är naturligtvis också mycket en kommunal fråga. Vi försöker ge de incitament som behövs, och det är viktigt, därför att ska vi ha någon chans att kunna påverka personer med narkotikamissbruk att återanpassa sig i samhället är förstås grunden att vi kan ge en bra vård. Sedan tycker jag också att det är bra med tidigare och snabba ingripanden. Däremot är det många som har den medicinska och psykiatriska kunskapen som avråder från att införa obligatoriska drogtester på till exempel tolvåringar. Skälet till det är naturligtvis att många av de här personerna i tonåren redan har vänt sig lite bort från samhället. Om de i puberteten ska tvingas klä av sig inför okända människor är det för- stås en risk att man stöter bort dem ytterligare. Det finns redan i dag stora möjligheter att undersöka om unga personer förfaller till narkotikamissbruk. Det finns också en möjlighet att när de har omhänderta- gits göra de drogtester som efterlyses. Men här tycker jag inte att man så lätt kan vifta bort den medicinska och psykiatriska expertis som finns, även om jag tror att ansatsen är den allra bästa. Det gäller att den juridiska utvecklingen går i takt med den utveckling som sker i fråga om generisk definition. Det har nämnts här ett stort antal preparat, och det är det som är problemet; att de förändras hela tiden. Det är därför det måste finnas en lagstiftning som gör att man inte måste gå till riksdagen och klubba igenom vad som ska vara narkotika för att något ska bli straffbart. Då ligger vi hela tiden långt efter. Men jag utesluter inte att den generiska utveck- lingen ger vid handen att vi ska vidta de förändringar som behövs. Vi följer frågan noga, och det kan mycket väl behövas ett nytt ställningstagande i den fråga som regeringen lade fram i slutet av 90-talet och som riksdagen ställde sig bakom.
Thomas Bodström (S)
Anf. 65 Thomas Bodström (S)
av andre vice talmannen därefter till och med 23 §
Cecilia Magnusson (M)
Anf. 66 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Det är intressant att höra justitiemi- nistern. Det är skönt att återigen höra hur överens vi är. Men det är inte så. Den restriktiva narkotikapoliti- ken kräver faktiskt att man strongt håller på detta. Är det att efterfölja en strikt narkotikapolitik att vissa företrädare för Socialdemokraterna och regeringens egen narkotikasamordnare säger att det är bra med sprututbytesprojekt, det vill säga att samhället upp- muntrar till ständiga lagbrott? Nej, så ser inte jag det. Det är skönt att justitieministern tycker att de straff- satser vi har i dag på området är bra och att de inte ska förändras. 500 nya poliser måste kunna anställas. Man måste kunna ha råd till deras löner. Det är viktigt att polis- myndigheterna får större resurser för att kunna prio- ritera det här området. Det finns på ett fåtal platser särskilda ungdomsgrupper inom polisen som kon- centrerat arbetar gentemot att störa marknaden, att upptäcka ungdomar som har börjat glida i väg. Drogtestet är ett stick i fingret. Man behöver inte klä av sig på vare sig överkroppen eller underkrop- pen. Integriteten är inte så allvarligt skadad. Här gäl- ler det att stoppa människor som inte vet sitt eget bästa och visa att samhället reagerar. Det är det minsta som kan göras för våra barn och deras föräld- rar - här gäller det barn med föräldrar som har abdi- kerat. I dag kan drogtesterna göras om föräldrarna är med på det. Så är det. Det är två frågor som jag inte fick svar på och som jag gärna skulle vilja att justitieministern tar upp. Finns det någon utvärdering planerad på området för att effektivisera lagstiftningen? Om ett preparat ska kunna stoppas av samhället måste det vara förbjudet i lag. Då måste vi ständigt jobba med lagstiftningsfrå- gorna. Jag säger inte att jag kräver generisk defini- tion, men åtminstone ska ett arbete sättas i gång som tittar på möjligheterna och hindren. Det finns närlig- gande länder som tillämpar generisk definition. När det gäller utvärdering vill jag ställa ett par frågor till justitieministern: När lagen om hälsovådli- ga varor infördes uttrycktes det en stor skepsis efter- som det var så många myndigheter som var ansvari- ga; delat ansvar är inget ansvar. Vad har justitiemi- nistern för synpunkter på detta? Har det fungerat bra? Skulle det kunna fungera bättre?
Thomas Bodström (S)
Anf. 67 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Narkotika finns där ungdomar finns. Oron är därför stor att de nya drogerna etableras just bland ungdomar. Oron minskar inte eftersom det på Internet cirkulerar information om hundratals droger som ännu inte har klassats som narkotika. Vi måste tänka strategiskt och bekämpa narkotika och de dro- ger som ännu inte har blivit klassade. Vi får inte ha en handlingsplan som bara blir en skrivbordsprodukt. Vi måste bli bra på gatunivån och fullfölja ärenden upp- åt. Självklart måste föräldrar, skola, ja hela samhället, engageras. Fru talman! Hittills i år har polisen gjort sju be- slag av fentanyl i Stockholm och i Umeå. Nu har polisen gjort ett av få beslag av fentanyl just på en levande person. "Annars brukar vi hitta rester av fentanyl vid sidan av döda kroppar", säger Lars Bjur- ling vid rikskriminalen. Fentanyl och andra droger är på väg att bli ett problem för åklagare och domstolar. Enligt åklagare Håkan Jevrell finns det inofficiella tabeller för vilka straff som ska utdömas vid olika mängder av innehav av en del droger, men när det gäller nya droger famlar domstolarna i mörker. Det är svårt att veta vilka straff de nya drogerna ska ge. Designer drugs, specialtillverkade för att uppnå en viss effekt, är inte ens juridiskt narkotikastämpla- de, trots att de bli allt vanligare. Borde inte detta arbete skyndas på? Hela tiden pågår en kapplöpning mellan mindre nogräknade kemister och lagstiftarna. Låt oss föra en kamp värd namnet. Langarna är dö- dens kurirer! Jag delar Cecilia Magnussons uppfatt- ning i tidigare inlägg, nämligen att dagens lag inte räcker. Om lagen kan förbättras kan väl även justi- tieministern välkomna förslag där de nya drogerna ingår.
Cecilia Magnusson (M)
Anf. 68 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Det gäller att hitta rätt metod. Det gäller att åklagare snabbt kan föra upp mål till tings- rätt, hovrätt och Högsta domstolen för att snabbt följa och motverka den internationella, men även natio- nella, narkotikabrottsligheten. I fråga om rubricering och lagstiftning är det viktigt att inte tro att allt kan lösas lagstiftningsvägen. Då kan det också innebära att helt ofarliga medel - inte droger - också blir straffbelagda. Det är ett stelbent system att tro att allt detta ska kunna ske lagstiftningsvägen. Med den utveckling som finns kan det finnas skäl att göra annorlunda i framtiden. Den här frågan prövades trots allt vid ett par tillfällen i slutet av 90-talet. Låt mig understryka att det inte på något sätt utesluter att vi följer utvecklingen för att se om det behöver göras någonting annorlunda i framtiden. Jag håller med Cecilia Magnusson om att det be- hövs fler poliser och mer resurser. Vi har under två och ett halvt års tid hört att pengarna inte kommer att räcka till de anställda. Så vitt jag vet finns det i dag inte en enda polis som är arbetslös i Sverige. Alla poliser som har gått ut har fått anställning. Det är självklart målet att så ska ske även i framtiden. För det krävs ytterligare resurser. Det är också därför vi noga skrev att det kommer att tillföras ytterligare medel till polisen i den framlagda vårbudgeten.
Thomas Bodström (S)
Anf. 69 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Justitieministern kan snart skaffa sig ytterligare en karriär. Han kan börja sjunga om flick- an på lasarettet. Så är det med ytterligare resurser till rättsväsendet och polisen. Jag återgår till vårt ämne. Det är rätt trevligt att vi har kunnat bedriva en upplysningskampanj om mode- rat narkotikapolitik för justitieministern. Vi kanske kan mötas på annat sätt i nästa debatt. Generisk definition kan leda till att ofarliga droger kan bli straffbelagda. Så är det i dag. Amfetamin- blandningar med så låg halt att de inte har någon verkan räknas som amfetamin ändå. Lagstiftningen i dag anger ingen undre gräns för koncentrationer. De problemen finns redan i dag. Jag hade önskat att jus- titieministern kunde ge en bredare belysning. Jag hoppas att debatten ändå har sått ett frö hos justitie- ministern att vi måste börja titta på hur lagstiftarna åtminstone ska försöka hinna i fatt knarkmarknaden. För vad är framtiden? Jo, framtiden kan vara i morgon för ett barn på 13 år vad gäller att ta sin första haschcigarett eller testa en amfetamintablett eller en Rohypnol och en flaska öl och gå ut och slå någon annan ungdom i huvudet. Det kan vara framtiden, så därför måste vi börja nu. Vi har inte råd att vänta på framtiden. Med det vill jag tacka justitieministern för debat- ten. Tack!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.