Övervakning och kartläggning i arbetslivet
Interpellation 2025/26:242 av Ciczie Weidby (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-17
- Överlämnad
- 2025-12-18
- Anmäld
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-15
- Besvarad
- 2026-01-15
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Den 27 november 2025 publicerade Arbetet artikeln “Så dog Clas Ohlson-andan: ‘Har blivit som Amazon’”. På Clas Ohlsons centrallager vittnar anställda om övervakning, insamling av känsliga personuppgifter och en arbetsmiljö som präglas av rädsla. På datorer på lagret, tillgängliga för de anställda, fanns hemliga mappsystem där en omfattande kartläggning hittats. Noteringar om hur ofta och hur länge vissa medarbetare varit på toabesök, vilka medarbetare som under arbetsdagen samtalat med varandra och andra mycket personliga uppgifter har funnits för alla att se. (Arbetet, 26 november 2025) Fackligt aktiva uppges också ha körts ut ur lokalerna. Den lokala Handelsklubbens förre ordförande ska ha, av företagets vd, förts ut ur lokalerna och sedan inte återkommit. De anställda har fått ett meddelande om att han har lämnat företaget. Avtal med tystnadsplikt har skrivits på, och ingen vet riktigt vad som hänt. Ett liknande förfarande har skett med ett av skyddsombuden på arbetsplatsen. (Arbetet, 27 november 2025) Allt det här samtidigt som nya avtal har pressats igenom med hot om uppsägning.
Det här är ett uttryck för en allt hårdare arbetsmarknad där stora arbetsgivare använder digital teknik och arbetsrättens kryphål för att driva ned villkor, kontrollera varje minut av arbetstiden och tysta dem som protesterar. I Handels arbetsmiljöundersökning 2025 instämmer över hälften av de anställda inom lager/e-handel i ganska hög eller hög utsträckning i påståendet att ny teknik bidrar till ökad övervakning av de anställda.
Vänsterpartiet menar att denna utveckling inte är värdig ett modernt, demokratiskt arbetsliv. Arbetstagare ska inte behöva bli övervakade, kartlagda eller pressade att acceptera försämringar. Integritet och trygghet på jobbet är grundläggande rättigheter – inte något som arbetsgivare godtyckligt kan plocka bort när det passar.
I dag finns luckor i regelverket. GDPR och arbetsrätten stoppar inte arbetsgivare som väljer att tänja på gränserna. Det är också allvarligt att facklig organisering kan straffas i praktiken, trots att den är grundlagsskyddad. I det här fallet är det ett stort företag som använder digitala system, övervakning och maktobalans för att disciplinera sina anställda.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Johan Britz:
- Hur avser ministern och regeringen att stärka skyddet för fackligt aktiva som drabbas av repressalier när de kritiserar arbetsgivarens metoder?
- Anser ministern att dagens lagar ger ett tillräckligt integritetsskydd för arbetstagare – och om inte, hur ska regeringen agera?
- Avser ministern att ta initiativ till en översyn av lagstiftningen för att tydligare begränsa arbetsgivares möjligheter att övervaka, kartlägga och samla in känslig personaldata?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:242
Webb-tv: Övervakning och kartläggning i arbetslivet
Dokument från debatten
- Torsdag den 15 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:58
- Protokoll 2025/26:58 Torsdagen den 15 januariProtokoll 2025/26:58 Svar på interpellation 2025/26:242 om övervakning och kartläggning i arbetslivet
Protokoll från debatten
Anf. 170 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Ciczie Weidby har frågat mig hur jag och regeringen avser att stärka skyddet för fackligt aktiva som drabbas av repressalier när de kritiserar arbetsgivarens metoder, om jag anser att dagens lagar ger ett tillräckligt integritetsskydd för arbetstagare, hur regeringen ska agera om jag inte anser det samt om jag avser att ta initiativ till en översyn av lagstiftningen för att tydligare begränsa arbetsgivares möjligheter att övervaka, kartlägga och samla in känslig personaldata.
Inledningsvis vill jag tacka Ciczie Weidby för frågan. Teknikens utveckling har förändrat arbetslivet och gett utrymme för ökad övervakning. Nya frågor och intresseavvägningar uppkommer därmed inom olika rättsområden.
Det finns ett antal regelverk som reglerar och begränsar arbetsgivarens möjligheter till övervakning och kartläggning. Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är ett av flera internationella instrument som ger skydd för privatlivet och som ska beaktas i dessa sammanhang. När personuppgifter behandlas, inklusive vid kamerabevakning, måste EU:s dataskyddsförordning följas.
Arbetsgivaren ansvarar för att hantera intresseavvägningarna och svarar för att tillämpningen lever upp till lagar och regler, liksom att god sed på arbetsmarknaden iakttas. När det gäller frågan om skydd för fackligt aktiva vill jag framhålla att det finns ett lagstadgat skydd för föreningsrätten och fackliga förtroendemäns ställning på arbetsplatsen.
Anf. 171 Ciczie Weidby (V)
Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att statsrådets svar är symtomatiskt för regeringens syn på arbetslivet i dag. När arbetstagare vittnar om övervakning av minsta toalettbesök, kartläggning av sociala kontakter och en arbetsmiljö präglad av rädsla svarar Johan Britz med att räkna upp regelverk och hänvisa till att arbetsgivaren själv ansvarar för intresseavvägningarna. Det är inte ledarskap; det är ansvarsförskjutning.
I min interpellation beskriver jag ett konkret fall, nämligen Clas Ohlsons centrallager, där de anställda upplever att den digitala tekniken används för att kontrollera, disciplinera och tysta. Det handlar inte om någon gråzon eller om olycksfall i arbetet, utan det handlar om systematik. Och när sådana vittnesmål blir allt vanligare – framför allt på lager men även inom ehandel och på andra delar av arbetsmarknaden – borde det vara en väckarklocka för regeringen.
Johan Britz konstaterar att GDPR finns, att Europakonventionen finns och att skydd för föreningsrätten finns, men det vet vi ju. Frågan är varför det inte räcker. Om regelverken vore tillräckliga skulle vi nämligen inte se hur arbetsköpare kartlägger de anställdas beteenden in i minsta lilla detalj. Vi skulle inte se hur fackligt aktiva pressas – formligen leds – ut från arbetsplatser. Vi skulle inte se hur tystnadskulturer breder ut sig samtidigt som nya avtal pressas igenom med hot om uppsägning.
Det är alltså inte lag som saknas, Johan Britz, utan problemet är att lagen inte biter i ett arbetsliv där maktobalansen är enorm och där dessa digitala verktyg ger arbetsköparna helt nya, fantastiska möjligheter till kontroll. När Johan Britz säger att det är arbetsgivarens ansvar att göra rätt bortser han från verkligheten på väldigt många arbetsplatser. För den som riskerar sin försörjning genom att säga ifrån är det liksom inte ett fritt val att lita på chefens goda vilja.
Jag får helt enkelt utgå från att Johan Britz är ganska nöjd med denna ordning. Det är åtminstone så jag tolkar hans svar. Och det skulle man ju kunna nöja sig med om vi levde i en värld där det inte existerar chefer och arbetsgivare som bryter mot lagar och regler, men så är det ju inte. Den verkligheten existerar möjligen i något slags abstrakt parallell verklighet präglad av nyliberala fantasier.
Jag önskar mig att Johan Britz verkligen utnyttjar de fyra minuter han har i nästa inlägg och åtminstone försöker besvara eller bemöta några av de farhågor eller frågor som jag faktiskt ställde i min interpellation. Ser ministern inte över huvud taget att man måste se över om skyddet för fackligt aktiva verkligen fungerar? Tycker Johan Britz att dagens lagar ger ett tillräckligt integritetsskydd för arbetstagare? Om han inte tycker det får han gärna berätta hur det ska åtgärdas.
Var så god, Johan Britz – du har fyra minuter på dig att svara på alla mina frågor och lugna alla arbetstagare och fackligt aktiva ute i landet som ständigt är rädda att bli av med sina jobb.
Anf. 172 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Jag vill instämma i stora delar av den bild som Ciczie Weidby målar upp här. Jag har också haft en hel del samtal med fackligt aktiva, anställda och fackligt engagerade på arbetsplatser. Precis som ledamoten Weidby tog upp gäller det inte minst människor som arbetar inom lagerbranschen.
Man får höra historier som gör att man får lite ont i magen, vill jag faktiskt påstå. Man får höra att människor övervakas från arbetsdagens början till dess slut och att deras arbetsliv styrs i detalj. De får höra: ”Du ska inte ta det där paketet när du plockar paket, utan du ska ta det där paketet. Vi har nämligen räknat ut via någon algoritm att det kommer att gå mycket fortare om du gör det.”
På något sätt gör detta också något med arbetslivet. Vi vill väl ändå ha ett arbetsliv i Sverige där människor känner att arbetet är åtminstone drägligt? Man kan ju prata om det goda arbetet ibland, men vi vill väl i alla fall inte att människor ska känna att arbetet är en plåga? Människor ska inte vakna på morgonen, gå till jobbet och lida under hela sitt arbetsliv.
Det finns säkert alldeles för många som känner så redan i dag, och med tanke på den teknikutveckling vi ser och att den utnyttjas på det här sättet – det vill säga för att övervaka och kontrollera människors arbetsliv i detalj – tror jag att det finns en stor risk att ännu fler människor kommer att känna så här kring sitt arbetsliv. Jag tror att det vore mycket olyckligt.
Därför hade jag gärna velat höra mer från ministern om hur man ser på den här utvecklingen och om man är beredd att vidta några åtgärder. Det behöver inte vara att gå fram med stora, radikala lagstiftningsförslag. Det kanske kommer att behövas; jag kan inte bedöma det här och nu, i denna stund. Men det vore intressant att höra om man för några samtal med parterna på svensk arbetsmarknad kring den här typen av frågor och i så fall hur de ser på detta. Hur ser exempelvis Svensk Handel på att allt fler företag väljer att övervaka lageranställda och kontrollera deras arbetsliv? Vilken dialog för man med exempelvis Handelsanställdas förbund i frågan?
Det finns även många andra exempel. Det här förekommer också i allt större utsträckning i tjänstemannasektorn, där människor har chefer som sitter och kollar på deras Skypesignal: ”Nu har din signal visat dig som inaktiv i tio minuter – var har du varit?” Den typen av frågor är också en sorts kontroll och övervakning som inte var möjlig för bara några år sedan men som nu är möjlig på de allra flesta arbetsplatser.
Det här är alltså ett växande problem, och det finns ju ingenting i den allmänna teknikutvecklingen – eller i den maktobalans mellan arbete och kapital som har förskjutits under de senaste 30 åren – som tyder på att det här kommer att minska. I stället finns det ganska mycket som tyder på att det snarare kommer att öka. Med tanke på den utveckling vi ser i många företag är det väl också troligt att de kommer att vilja fortsätta att övervaka och kontrollera sina anställda alltmer med hjälp av de möjligheter som teknikutvecklingen ger.
Jag är, precis som i den tidigare interpellationsdebatten, intresserad av att höra hur arbetsmarknadsministern resonerar när det gäller de här frågorna. Men om man nu inte har stora lagstiftningspaket på gång – om det finns får ministern såklart gärna redogöra för dem – är jag som sagt också intresserad av att höra om dialogen med arbetsmarknadens parter när det gäller de här frågorna. Jag hoppas nämligen att man har en löpande dialog också om den här typen av frågor.
Anf. 173 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Jag vill tacka interpellanten och Adrian Magnusson för denna diskussion.
Nu kommer jag att komma med ett svar som personer i min roll ibland yttrar i den här kammaren: Jag känner inte till de närmare omständigheterna i det särskilda fall som interpellanten lyfter upp, och jag kan inte uttala mig om dem.
Det kan däremot sägas att det tyvärr alltid kommer att finnas exempel på arbetsgivare som inte följer lagar och regler. Här vill jag lyfta fram de fackliga organisationernas roll. Både de och myndigheterna, när det gäller vissa av regelverken, har en viktig uppgift att följa arbetsgivares efterlevnad av regelverken. Ytterst kan ett övertramp leda till en domstolsprocess med exempelvis skadeståndsansvar som följd. Det är ofta den ordningen vi har i det här landet när någon upplever eller uppfattar att det har brutits mot ett regelverk.
Dialogen med de fackliga parterna och även arbetsgivarparterna på svensk arbetsmarknad har jag löpande. Tidigare i veckan träffade jag ordföranden för Handelsanställdas förbund och pratade om ett antal olika frågor. Den här frågan dök inte upp, men det skulle förstås vara intressant att få höra också deras bild.
Jag vill påpeka att det i Sverige finns ett starkt anställningsskydd och att anställda inte ska behöva vara rädda för att bli av med jobbet på grund av att de säger ifrån vid till exempel det som uppfattas som orimliga kontroller. Även här har facken en viktig roll, exempelvis genom möjligheterna till inflytande som medbestämmandelagen ger liksom de möjligheter de har att ge arbetstagare råd och att företräda dem vid rättstvister.
Anf. 174 Ciczie Weidby (V)
Herr talman! Jag hade jättegärna tagit över de två minuters talartid som Johan Britz inte använde för att berätta lite mer om det här fallet, som Johan Britz inte alls kände till. Jag kan bara dra det i korta drag.
På Clas Ohlson har det brakat lite. Från att ha varit ett gulligt, rart familjeföretag har det förvandlats till någon form av Amazondystopi. Det går bra att googla det. Det finns flera artiklar med mera, bland annat på arbetet.se och så vidare.
Den här tekniken är inte ny. Det är inte just händelsen på Clas Ohlson som gör att jag tar upp de här frågorna. Det har pågått ett tag, så länge som vi har haft den digitala tekniken.
Jag har själv jobbat på lager. Där har man givetvis en dator framför sig och har en order över vad man ska plocka och så vidare. Man åker runt och blippar in det. Då kan någon faktiskt sitta och titta: Här ser vi att Ciczie plockade upp de här och de här sakerna. Sedan tog det en stund innan hon plockade upp nästa sak. Vad gjorde hon under den tiden? Hon kan ha ramlat och slagit sig. Hon kanske hjälpte någon annan som behövde hjälp med ett lyft. Eller så var hon bara lat och satt och pillade sig i naveln.
Frågan är om man ska använda tekniken på det viset. Det ska man givetvis inte göra. Det måste man komma överens om.
Johan Britz talade om den fackliga organisationen och den viktiga roll den har. Så är det såklart. Men frågan är om fackets roll på en arbetsplats verkligen bara är att säga åt arbetsgivaren vad den inte får göra. Är det inte rimligt att företaget och arbetsgivaren vet från första början vad man får och inte får göra? I fallet som jag beskriver i min interpellation har fackligt aktiva och skyddsombud praktiskt taget letts ut från arbetsplatsen och inte kommit tillbaka.
Det finns ofantligt mycket att säga om det här, om tekniken och om lagar som finns för att skydda. Men återigen: Är det bara den fackliga organisationen och i det här fallet Handels som är skyldiga att ta strid och se till att någon inte beter sig som en skurk? Det är intressant. Hur kommer det sig att Johan Britz trycker på att det är den fackliga organisationen som har ansvar för att detta inte händer?
Det här måste redas ut. Det måste styras upp. Johan Britz måste ha mycket mer kommunikation. Han måste läsa på mer om hur man använder teknik för att kontrollera människor, bland annat arbetare på lager. Arbetsmarknaden hårdnar. Villkoren pressas ned. Och kontrollen ökar mer och mer. Man kan göra det eftersom man ofta kommer undan med det. Man gör det eftersom man lär sig hur man kan runda vissa lagar, smyga in tystnadsklausuler och så vidare och göra sig av med människor.
Framför allt kan man göra det eftersom man vet att det inte blir några konsekvenser. Man kan göra det eftersom man vet att till exempel regeringen eller en arbetsmarknadsminister inte har den blekaste om vad som händer och inte heller kommer att ta tag i problemet.
(Applåder)
Anf. 175 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Ciczie Weidby ställde en ganska bra fråga, som egentligen blir grunden för allt som vi diskuterar i den här interpellationsdebatten. Ska man använda tekniken och den data som samlas in på det här viset? Är det rimligt? Är det så här vi vill ha det? Vill vi ha ett arbetsliv i Sverige där en stor del av arbetstagarna, arbetarna, känner att deras arbetsliv övervakas och kontrolleras i detalj? Jag tror inte att vi vill det.
Vi ser nu en ganska tydlig utveckling i flera sektorer, till exempel inom handeln som Ciczie Weidby har redogjort för men också i tjänstemannasektorn. Det förekommer på statliga myndigheter att man ringer upp anställda när man ser att de varit borta fem minuter längre på lunchen och frågar var de är någonstans.
Vi kan till exempel med ord säga att det inte är en utveckling vi vill se. Så kan vi också göra; det är fortfarande min övertygelse att ord har betydelse. Det kommer att ha verkan om arbetsmarknadsministern, statsministern eller vem som helst säger ”Vi tycker att det här är en dålig utveckling.” De kan också säga ”Vi vill inte ha det så på svensk arbetsmarknad. Vi vill inte ha en utveckling där arbetslivet kontrolleras och övervakas i detalj.” Det kan få effekt. Det är i alla fall min övertygelse. Jag lever kanske i någon naiv föreställning om världens tillstånd, men jag tror att det kan fungera.
Därför tycker jag att frågan som Ciczie Weidby ställde blir central. Ska man använda tekniken på det här viset? Det skulle vara mycket trevligt om arbetsmarknadsministern kunde resonera utifrån sin politiska grunduppfattning om tekniken ska användas på det här viset. Ska arbetslivet se ut så här i dag och i framtiden?
Anf. 176 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Herr talman! Jag är väldigt stolt över den svenska arbetsmarknadsmodellen med de starka parter som vi har på både arbetsgivarsida och facklig sida. Men med det kommer också ett ansvar för att säkerställa en del kontrollarbete och för att driva medlemmars och arbetstagares rättigheter på en arbetsplats. Därför är det särskilt viktigt att fackligt aktiva inte ska vara rädda för repressalier för att de utför sitt förtroendemannauppdrag. Medbestämmandelagen innehåller skydd för föreningsrätten, och fackliga förtroendemän har skydd enligt förtroendemannalagen. Det här är bra regelverk som bygger starka parter. Exempel på detta är att arbetsgivare inte får hindra en förtroendeman från att fullgöra sitt uppdrag och att en förtroendeman med anledning av sitt uppdrag inte får ges försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor.
Vi har cirkulerat lite kring kontroll och övervakning i arbetslivet. Det har en inverkan på arbetsmiljön på arbetsplatsen. Utgångspunkten för regeringen och för vår lagstiftning är att alla arbetstagare har rätt till en god arbetsmiljö och att arbetsgivare måste inkludera eventuella risker med olika typer av kontroll, bevaknings- och uppföljningsåtgärder i sitt systematiska arbetsmiljöarbete. För att komma tillbaka till där jag började behöver detta arbete bedrivas i samverkan med skyddsombud. Det är så det ska fungera.
Anf. 177 Ciczie Weidby (V)
Herr talman! George Orwells dystopi 1984, som skrevs för snart 80 år sedan, skildrar ett samhälle där Storebror ser allt och där övervakning inte bara handlar om kontroll utan om makt, rädsla och lydnad. I dag ser vi hur den logiken kryper in i arbetslivet. Det är inte längre en dystopi utan en verklighet. Skillnaden är att Storebror inte är staten, utan det är arbetsköparna.
När varje rörelse mäts, varje minut registreras och varje samtal riskerar att kartläggas är det inte effektivitet som står i centrum, utan det är disciplin. När fackligt aktiva rensas bort, skyddsombud tystas och tystnadsavtal ersätter öppenhet handlar det inte längre om samarbete utan om maktutövning.
Herr talman! I Orwells värld handlade kontrollen om att krossa motstånd och omöjliggöra organisering. I dagens arbetsliv används digitala verktyg för precis samma syfte: att göra arbetstagare ensamma, utbytbara och rädda. Den som vet att Storebror alltid tittar tänker sig för innan den säger någonting.
Herr talman! Ett arbetsliv där människor övervakas som misstänkta, där integritet offras för produktivitet och där föreningsrätten urholkas i praktiken är inte ett samhälle som jag vill leva i. Det är inte den demokratiska värld som jag vill ha. Det är också ett stort steg bort från den svenska modellen, som även Johan Britz står upp för och försvarar.
Politikens uppgift är att sätta gränser för makt och att säga ”hit men inte längre”. Denna makt och möjlighet har Johan Britz.
(Applåder)
Anf. 178 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Herr talman! Vi har i kväll konstaterat och interpellanten har även lyft upp att den nya teknik som successivt växer fram gör det möjligt för arbetsgivare att övervaka och kontrollera arbetstagare i större utsträckning nu än tidigare. Arbetsgivare är dock fortfarande skyldiga att göra intresseavvägningar och följa de regelverk som är tillämpliga på sådana situationer. I grunden handlar det om att arbetsgivares intresse av kontroll och övervakning måste vägas mot arbetstagarens skydd av den personliga integriteten.
Herr talman! Jag vill vara tydlig med att arbetsgivaren enligt dagens regelverk inte får utföra vilka kontroller som helst. Kontrollåtgärder som innebär behandling av personuppgifter måste exempelvis vara proportionerliga, vara ändamålsenliga och stödja sig på en rättslig grund enligt EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Dessutom finns krav på arbetsgivaren att ge information till arbetstagare om den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske på arbetsplatsen.
Kamerabevakning av arbetstagare kan under vissa särskilda förutsättningar vara tillåten, men jag vill understryka att det krävs starka skäl för att den ska vara tillåten enligt GDPR. Därtill finns ytterligare regelverk som sätter begränsningar för övervakning och kartläggning i näringslivet.
Med starka parter på arbetsmarknaden kommer vi att kunna hantera också den teknikutveckling som sker. Tack för diskussionen!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.