Översyn av sjukförsäkringsreglerna
Interpellation 2010/11:318 av Green, Monica (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-04-11
- Anmäld
- 2011-04-12
- Besvarad
- 2011-04-29
- Sista svarsdatum
- 2011-05-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 april
Interpellation
2010/11:318 Översyn av sjukförsäkringsreglerna
av Monica Green (S)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
Allt fler beskriver skevheterna med de stela tidsgränserna i regeringens utförsäkringsregler.
Genom de skapade orättvisorna tvingas svårt sjuka människor arbeta och personer med kraftigt nedsatt arbetsförmåga tvingas ut i arbetslöshet eller blir försäkringslösa.
Nya grupper i Sverige ställs utanför systemen, hamnar mellan stolarna och måste be om hjälp av frivilligorganisationer. Regeringen felbedömde grovt hälsotillståndet hos de långtidssjuka när man sjösatte regelverket 2008. De långtidssjuka var och är betydligt sjukare än vad regeringen trodde.
Trots att regeringen känt till konsekvenserna under en längre tid har man låtit det fortgå dag för dag. Fler och fler utförsäkras.
Vid ett flertal tillfällen har det funnits chanser att mildra de inhumana reglerna till exempel genom individuella prövningar, rätt till rehabilitering, återförsäkring och övergångsregler, men hittills har inget skett. Löften om besked från översynen dröjer och de stelbenta tidsgränserna fortsätter som förut.
Under denna utdragna process lider många människor oerhört mycket. Sjukdomar förvärras och i de värsta tragiska fallen har det till och med lett till död och misär.
Vad avser statsrådet att göra för att skynda på processen med översynen av reglerna i sjukförsäkringen?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:318
Webb-tv: Översyn av sjukförsäkringsreglerna
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:94 Fredagen den 29 aprilProtokoll 2010/11:94 8 § Svar på interpellation 2010/11:318 om översyn av sjukförsäkringsreglerna
Protokoll från debatten
Anf. 26 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att skynda på processen med reglerna i sjukförsäkringen.
En av de viktigaste frågorna för regeringen när den tillträdde i oktober 2006 var att minska det omfattande utanförskapet från arbetsmarknaden som till stor del bestod av sjukfrånvaro. Regeringen har under föregående mandatperiod genomfört en rad åtgärder som syftar till återgång i arbete. Åtgärderna har stor bredd och omfattar såväl ändringar som rör regelverket för sjukskrivningsprocessen, exempelvis tidsgränser för bedömning av arbetsförmåga, som nya samverkans- och stödåtgärder för att underlätta för sjukskrivna att komma tillbaka i arbete.
Sjukförsäkringsreformen har gett resultat. Sjukskrivningsprocessen har blivit mer aktiv. Färre individer blir sjukskrivna, och sjukperioderna har blivit kortare. Sammantaget har den minskade ohälsan lett till en kraftig minskning av utanförskapet. Regeringen anser därför att den nuvarande inriktningen ska gälla även fortsättningsvis. Det är viktigt att säkerställa att avsikterna med reformen upprätthålls, exempelvis att den som är svårt sjuk och inte kan arbeta ska kunna få ersättning samtidigt som reformen ska öka drivkrafterna och stödet till dem som kan komma tillbaka i arbete.
Monica Greens interpellation lämnades till Regeringskansliet den 11 april. Det var samma dag som jag presenterade huvuddragen i de förändringar i sjukförsäkringen som utarbetats av en arbetsgrupp inom Regeringskansliet. Dessa förslag kommer inom kort att remitteras till myndigheter och organisationer, och därefter kommer en proposition att överlämnas till riksdagen.
Anf. 27 Monica Green (S)
Fru talman! Tack för svaret, herr minister!
Det här är en väldigt viktig fråga. Det vet ministern, som nu har jobbat med den ett antal månader, det vet alla de sjuka och det vet alla de som deltog i uppropet annandag påsk. Jag hoppas att ministern lyssnade och tog del av alla protester ute i landet.
Det är väldigt många människor som känner att de har blivit kränkta, att de har blivit ifrågasatta och att de uppfattas som lata och inbillningssjuka av den borgerliga regeringen. Att den borgerliga regeringen har satt upp tidsgränser i stället för att titta på om man är sjuk eller inte har gjort att människor känner sig utlämnade till dessa tidsgränser och inte kan bli friska på det sätt som de ska bli. Människor är nämligen olika. Men det har den borgerliga regeringen inte brytt sig om.
Det var 2008 som de borgerliga ledamöterna satt här och applåderade sin lycka över att få igenom de här försämringarna i sjukförsäkringen, lycka över att man nu skulle kunna införa tidsgränser utan att det görs en riktig rehabilitering. Många av dem har ångrat sig, och många av dem har nu förstått att vi hade rätt i vår kritik.
Ulf Kristersson har också tagit till sig viss del av kritiken. Men tyvärr är den senaste ändringen som har skett nu bara att skrapa lite på ytan. Ulf Kristersson säger att av de 50 000 människor som är utförsäkrade blir det möjligtvis 2 000 som kan komma i fråga när det gäller de nya reglerna. Det kommer också att dröja innan de införs - det blir inte förrän vid årsskiftet som de kommer att införas.
Många känner det som en kränkning. Många berättar för mig att det tar på psyket, och deras arbetsförmåga blir ännu mer nedsatt. Deras sjukdomsbild kanske till och med förvärras på grund av att de inte blir trodda av den borgerliga regeringen.
Jag tror inte att ni är hjärtlösa innerst inne. Jag tror att ni skulle vilja hjälpa människor. Men det har ju blivit så fel.
När vi 2002 bestämde oss för att vi måste få ned de höga sjuktalen, som var alldeles för höga, började vi det mödosamma arbetet. Det var tufft och jobbigt. Men vi införde inte stupstock, och vi införde inte försämringar så att människor blev ifrågasatta. Vi ville i stället göra en rehabiliteringskedja, inte en utsorteringskedja, som många nu upplever att den borgerliga regeringen har genomfört.
Det här drabbar hela familjer när de sjuka ställs i orimliga situationer. På det sättet drabbas barnen, och barnfattigdomen ökar därför att föräldrar inte kan få ersättning och blir utförsäkrade. De behöver stöd, vård och medicinsk rehabilitering i stället för tvång, misstänkliggörande och ekonomisk utarmning.
Det behövs en bättring. Och jag vet att ni innerst inne vill förbättra, men ni har inte lyckats hittills. Visa er goda vilja och gör bättre regler än vad ni har lyckats med hittills, ministern!
Anf. 28 Marie Nordén (S)
Fru talman! Det var ganska många som kände något slags förhoppning när regeringen gav beskedet att man skulle göra en översyn. Det har inte blivit riktigt rätt, även om ministern redan innan översynen hade satt i gång var väldigt tydlig med att han inte såg några större problem. Men en liten förhoppning väcktes ändå hos många.
Regeringen har ständigt återkommit till att arbetslinjen är viktig, att det är ett problem att så många lever på bidrag. Man har målat upp en bild av att det utanförskap som fanns för ganska många människor genom att de av olika orsaker inte kunde arbeta skulle minska med den här regeringen. Nu har det tyvärr inte blivit så; det har vi sett svart på vitt.
En sak som jag trodde att regeringen skulle se över när man har en arbetslinje var att de som är i arbete inte ska gå tillbaka till bidrag, om man nu kallar sjukförsäkring eller stödet till utförsäkrade bidrag. Men då undrar jag: Varför såg inte ministern ett behov av att se över just situationen för deltidssjukskrivna som är i arbete?
Jag har ett exempel. En kvinna som har en whiplashskada, som knappt är erkänd, kan inte jobba mer än 50 procent. Hon har en 100-procentig anställning, men hennes arbetsförmåga just nu är 50 procent. Hon hoppas kunna gå upp till 75 procent. Men om två månader är hennes tid som deltidssjukskriven slut. Det innebär att hon kan komma att stanna på 50 procent och vara tvungen att klara sig ekonomiskt på det, vilket är tveksamt. Men om hon följer de riktlinjer som regeringen har satt upp ska hon säga upp sig från sitt arbete, ställa sig till arbetsmarknadens förfogande och under tre månader inte vara försäkrad utan gå tillbaka till Arbetsförmedlingen. Vi kan bara konstatera att hon har gått på rehabilitering och fortsätter att arbetsträna. Hon gör det hon kan för att komma tillbaka och jobba så mycket som möjligt. Precis som hon vill ingen stå utanför arbetsmarknaden.
Jag vill fråga: Varför ser ni det inte som ett problem att man går från arbete till bidrag? Tycker inte ministern att det är ett problem att man så hårt ska följa tidsgränserna? Varför föreslår ni inte någon förändring?
Anf. 29 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Först tycker jag att vi ska vara lite noga med några ord när vi diskuterar sådant som vi är oense om. Jag vet ingen, varken socialdemokrat eller borgerlig debattör, som har kallat människor lata, inbillningssjuka eller någonting åt det hållet.
Jag tycker att man ska vara aktsam med detta. Vi pratar inte om människor som är värda förakt. Vi pratar inte om människor som är värda misstro. Vi pratar om människor som är värda gemensamma ansträngningar för att hjälpas tillbaka till arbetsmarknaden.
Ibland går det. Ibland går det inte. Det beror på vår förmåga att göra rätt saker, personens sjukdomstillstånd och naturligtvis personens egen vilja.
Jag har inte hört någon som antyder att det handlar om människor som bara inte har lust eller som i största allmänhet ligger hemma fast de skulle kunna göra tusen andra saker. Jag tycker att man ska vara aktsam med sådant.
Tidsgränserna prövar inte - det vet ni nog egentligen - om man är sjuk eller inte. Tidsgränserna är inte till för att pröva om läkarens diagnos är korrekt eller inte. Det har aldrig varit så.
Tidsgränserna i det här systemet, liksom i de allra flesta sjukförsäkringssystem runt om i världen, är till för att man sakta men säkert ska vidga sökbegreppet för vad man måste prövas mot i arbetsmarknaden. Ytterst handlar det om: Finns det något du kan göra över huvud taget, eller finns det - som i ungefär 10 000-12 000 fall om året i Sverige - inte någonting på någon arbetsplats i något yrke som du kan göra?
Ingen säger att det är lätta frågor att avgöra, utan det är svåra frågor. Det är antagligen det svåraste man gör i socialförsäkringen över huvud taget. Vill man slippa de frågorna helt och hållet ska man förtidspensionera 73 000 personer per år.
Redan när Göran Persson ville halvera hade man ställts inför precis den frågeställningen: Hur ska man ta en gråskala av problem, medicinska underlag, personliga problem och svårigheter och koka ned dem till ett digitalt beslut: förtidspension eller tvärtom en förväntan om att du kan försörja dig själv?
Den som förringar det beslutets innehåll tycker jag grovt missbedömer hur svåra dessa frågor är.
Tidsgränserna har dessutom en annan viktig poäng. Den som läser Anna Hedborgs grundläggande utredning - som var själva resultatet av Socialdemokraternas insikt om att det system som vi hade var ohållbart - ser att hon argumenterar fylligt och väl för varför tidsgränser är viktiga, varför man måste ha bråttom i systemet, varför någon person utöver den sjukskrivne ska uppleva ett ansvar för att hela tiden se: Tiden går, och vi är medvetna om att när tiden går och du är sjukskriven längre än absolut nödvändigt ökar risken att du aldrig kommer tillbaka.
Det var hela den intellektuella grunden, och den är väl dokumenterad: Det är farligt att vara sjukskriven länge. Det är ibland absolut nödvändigt, men det är i grund och botten farligt att vara sjukskriven länge, eftersom risken för att inte komma tillbaka ökar.
Slutligen om deltidssjukskrivning: Jag medger att det inte alltid är enkelt för den enskilde, som tycker sig precis klara av ett deltidsarbete. Men i grund och botten är frågan relativt tydlig i lagstiftningen: Du kan vara deltidssjukskriven under samma tid som du kan vara sjukskriven. Ytterst måste du pröva din arbetsförmåga på en bredare arbetsmarknad.
Då finns det två alternativ. Antingen kommer man fram till att det finns andra arbeten på vilka du skulle kunna jobba heltid. Då ska du naturligtvis inte kunna vara deltidssjukskriven hur länge som helst. Eller också kommer man fram till att du inte i något arbete har mer än halv arbetsförmåga. Då kan och bör du få halv förtidspensionering.
Så är regelsystemet utformat.
Anf. 30 Monica Green (S)
Fru talman! Vem har sagt att detta är lätt? Inte vi socialdemokrater! När vi tog oss an det mödosamma arbetet och tillsatte Anna Hedborg som utredare visste vi att det var en svår uppgift. Men det är att göra det lätt för sig att införa tidsregler och säga: Nu kommer det att lösa sig.
Det handlar om att införa en rehabiliteringskedja, som vi gjorde, där människor efter ett tag får möjligheter: Vilken typ av rehabilitering behöver du? På vilket sätt kan vi hjälpa dig? Det handlar om att möta varje människa utifrån den människans behov, utan att individen ska känna skräck för att snart hamna utanför systemet helt och hållet. Det måste finnas ett humanare sätt att ta sig an detta, trots att det inte är lätt.
Det är klart att ministern inte säger att de här människorna är lata. Han är naturligtvis smartare än så. Men de sjuka människor som just nu känner sig utsatta och kränkta upplever att de blir ifrågasatta, inte blir trodda och inte blir bemötta på rätt sätt. De upplever att någon eller några behandlar dem som om de vore inbillningssjuka.
Det är människor som säger det till mig. Trots att de är svårt sjuka, trots att någon har cancer och någon annan har andra sjukdomar som inte går att ifrågasatta, känner de ändå en skuld i sig själva, eftersom den borgerliga regeringen har infört dessa kalla, hårda tidsregler i stället för en mjukare rehabiliteringskedja, där det faktiskt finns bevis, eftersom vi påbörjade det mödosamma arbetet och fick ned ett stort antal av sjukskrivningstalen. Det behövdes en ändring - det var helt klart.
Nu skrapar man bara på ytan och säger: Nu har vi infört det här. Ulf Kristersson säger att reglerna egentligen är bra och att man bara behöver putsa lite på ytan, så kan man fortsätta som tidigare.
Det gäller att inse att de sjuka människorna känner sig ifrågasatta och kränkta och att det finns människor som tvingas leva utan ersättning över huvud taget. De till och med försvinner ur systemet när de blir friskskrivna - inte därför att de är friska utan därför att de har hamnat utanför en viss tidsgräns och då anmodas att gå till Arbetsförmedlingen. Där finns det ett mörkertal. Människor försvinner till och med i systemet. De lever utan ersättning över huvud taget.
Det är 70 000 fler i utanförskap. 70 000 fler har under er regeringstid hamnat utanför, eftersom de inte passar in i era mallar och era strikta tidsgränser. Varje person som är sjuk behöver bemötas utifrån sina egna behov, herr minister, utifrån vad de kan och inte kan. Varje person måste få sin tid att friska till - inte för att de hamnar utanför en viss tidsgräns! Ändra på det, ministern!
Anf. 31 Marie Nordén (S)
Fru talman! Precis som Monica Green sade: Det är ingen som har sagt att det är enkelt. Ministern säger att det är svårt för den sjukskrivne att förstå systemet. Det är inte så konstigt.
Men jag tycker att ministern måste fundera över konsekvenserna när man låter handläggaren vara den som slutgiltigt tar beslutet om personen ska vara sjukskriven eller inte. Om det är något som de sjukskrivna i dag känner en otrolig frustration över så är det att den behandlande läkarens utlåtande i princip inte räknas.
Jag har alltid varit kritisk mot försäkringsläkare, även under den tid som vi hade ansvaret. Jag har alltid känt att det har varit ett glapp där som har ställt till stora problem. Läkare som inte ens behöver ha träffat personen i fråga kan komma med ett beslut som står över den behandlande läkarens.
Men i dag har man dragit det ännu längre. Det gäller de som i dag på något sätt ska förhålla sig till lagstiftningen, som ministern säger är tydlig. Men det är ju att lagstiftningen är tydlig som är problemet! Lagstiftningen fungerar inte och är inte anpassad till den verklighet som människor lever i. På grund av de nya regelverk som regeringen inte är beredd att förändra går människor från arbete till bidrag och - precis som Monica Green beskrev så bra - försvinner ut ur systemet. Det tycker jag att ministern borde se som ett problem.
Jag måste fråga ministern: Varför räknas inte läkarnas utlåtande i dag? Varför låter man det vara något ganska underordnat? Många läkare vittnar i dag om att de inte har något inflytande över sina patienters situation och möjlighet till sjukskrivning.
Anf. 32 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Ibland känns det lite underligt att nästan behöva påpeka för Socialdemokraterna grunderna i den svenska välfärdsmodellen på sjukförsäkringens område.
Det är så och har alltid varit så att läkarens uppgift är att skriva de medicinska underlagen, ställa diagnosen och beskriva i bästa fall väldigt fylligt, klokt och korrekt vilka begränsningar detta får för patientens förmåga att arbeta.
Det är och har alltid varit försäkringens uppgift att fatta beslut om man på detta underlag kan dra slutsatsen att patienten på grund av sjukdom är oförmögen att arbeta.
Detta är fundamenta. Detta har varit självklart sedan den här försäkringen infördes 1955, och i praktiken långt före det, i de gamla sjukkassorna. Läkarens uppgift är att ha en patientrelation. Försäkringens uppgift är att undersöka om du
1. är försäkrad, har en inkomst som du kan få sjukpenning för över huvud taget och
2. om din sjukdom är av den arten att du på grund av sjukdomen inte kan arbeta.
Jag tycker nästan att det är häpnadsväckande att dessa helt fundamentala delar av den svenska välfärdsmodellen ska behöva påpekas för människor som borde veta hur det fungerar.
Sedan putsar vi inte på ytan, utan vi och jag har sagt ganska tydligt, rätt många gånger, att vi vill göra förbättringar i en i sig bra reform. Det är en reform som vi tror har varit riktig och nödvändig, en reform där vi ser stora framgångar, men vi ser också brister. Jag har aldrig hymlat om att det finns brister. Jag har heller aldrig ställt i utsikt några dramatiska förändringar som skulle äventyra de stora fördelarna.
Jag skulle vara lite mer imponerad om våra reformer och våra förbättringar ställdes mot skarpa förslag där ni på allvar berättar om ni vill riva upp tidsgränserna, budgeterar för detta, räknar och analyserar i stället för lite svepande kritik. Ni ville i princip precis det som har uppnåtts, men nu är ni emot tidsgränserna, uppenbarligen. Det håller inte.
Det vi nu har gjort är att vi på fyra mycket konkreta områden har föreslagit förbättringar där vi sett att det fanns brister, där konsekvenserna inte har blivit precis som vi ville. Nota bene, 97 procent av alla människor får precis den sjukpenning som de begär. I den förkrossande majoriteten av fallen är läkare, patient och försäkringskassa överens. Man lämnar sjukpenningen och sjukförsäkringen för att man går tillbaka till jobbet igen, ofta samma jobb, ibland ett annat jobb.
Vi pratar om 3 procent av fallen inom en ram för miljoner av beslut. Det är viktigt nog, men vi ska ha klart för oss vad som är de stora dragen i de här frågorna.
Vi har nu påpekat att lagarna ibland är och måste vara fyrkantiga om de ska vara rättssäkra. Men det måste finnas ett något större utrymme för individuella professionella bedömningar om det skulle vara oskäligt att begära att en person lämnar sjukförsäkringen och går till Arbetsförmedlingen. Vi har sett sådana fall. Vi ökar den möjligheten. Det är det första.
För det andra kommer färre att falla mellan stolarna. Vi tidigarelägger Arbetsförmedlingens insatser och slipper oroa människor med byte av ersättningssystem när de efter två och ett halvt år - jag säger: två och ett halvt år - lämnar sjukförsäkringen.
För det tredje försöker vi hjälpa den lilla men utsatta gruppen nollklassade, som aldrig har haft sjukpenninggrundade inkomster och därför inte kan få sjukpenning, som aldrig har kunnat få sjukpenning, får jag väl säga för att vara tydlig i den här församlingen, men som en gång leddes in i tidsbegränsad sjukersättning. Det var ett dåligt system som nu är borttaget. De bör därför behandlas med speciell hänsyn.
För det fjärde ökar vi möjligheterna för Arbetsförmedlingen att skaffa arbete till en utsatt grupp efter en lång tids sjukskrivning och som har en komplex problematik.
Anf. 33 Monica Green (S)
Fru talman! En lag som förutsätter att tillfrisknandet sker efter en tidtabell är inget annat än en omänsklig lag. En lag som förutsätter att tillfrisknandet sker efter en tidtabell är inget annat än omänskligt. Så skrev 100 läkare i en stor tidning nyligen. Vi kan bara instämma. En lag som förutsätter att tillfrisknandet sker efter en tidtabell är inget annat än omänskligt. Det borde uppfattas av alla när läkarna skriver det här. Det borde regeringen ta till sig.
Vi vill inte ha de här stupstockarna, de här utförsäkringarna eller reformen, som Kristersson kallar det. Vi vill ha en rehabiliteringskedja där var och en blir bemött utifrån sina behov och sina framtidsutsikter, där man frågar: Hur mycket kan du jobba? Vad kan vi hjälpa dig med? Vilken typ av rehabilitering behöver du?
Ministern säger nu: Vi skrapar inte bara på ytan. Ändå har han själv sagt att det bara blir några mindre förändringar. Jag tror att det är ministern som har sagt att det är ungefär 2 000 personer av de mer än 50 000 personer som är utförsäkrade som så att säga kommer att få nytta av de små förbättringar som ni gör.
Det här duger inte. Det behövs en mänskligare sjukvårdsförsäkring. Det behövs ett helt annat sätt att se på varje sjuk människa. Det är inte lätt. Det är en svår uppgift. Jag tycker att ministern borde ta sig an den på ett humanare sätt så att alla sjuka människa känner att de blir sedda, hörda och omhändertagna.
Anf. 34 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Min ärliga uppfattning är att det mest inhumana man kan göra i en sjukförsäkring är att lämna människor till evig sjukskrivning.
Var sjunde svensk i arbetsför ålder var lämnad i sjukförsäkring och förtidspension i Sverige. Det var ett orimligt system. Detta var ett slöseri med mänskliga resurser som vi i stort sett alla såg. Det unika var inte att vi till skillnad från er insåg problemet utan att vi vågade göra någonting åt det.
Om vi kan få klarhet i var skiljelinjerna går är det utmärkt. Om ni vill formalisera er ståndpunkt, att man ska riva upp reformen och återgå till det gamla, tycker jag att det är en dålig politik, men det är tydligt att vi har olika åsikter. Det är då en tydlighet i stället för ständigt glidande formuleringar som antyder att ni vill något annat som är lite oklart.
Ni vill riva upp reformen, ta bort tidsgränserna och återgå till det gamla. Jag beklagar det, men jag tar gärna debatten.
100 läkare skrev som du säger. Jag träffar väldigt många läkare som säger raka motsatsen. Det är bra att det nu finns tydlighet, att sjukförsäkringen är en försäkring som gäller under en lång men begränsad tid med sikte på att man ska komma tillbaka. Det är bra att man, om man inte kan komma tillbaka, får förtidspension. Men man får inte i praktiken förtidspension genom att år efter år gömmas i sjukförsäkringen.
Det finns inget tillfrisknande enligt tidtabell. Det finns många människor som kommer att behöva arbeta fast de aldrig blir friska, människor som alltid kommer att ha med sig ett sjukdomstillstånd och ändå kommer att kunna arbeta, på samma sätt som det finns andra människor som aldrig blir friska och aldrig kommer att kunna arbeta, och dem har vi ett gemensamt ansvar för att försörja, på goda grunder.
Det är bra att vi är överens om att det här är svår materia, att det system där det fattas 19 miljoner beslut om året är rätt omfattande och att vi alltid kommer att ha människor som anser sig felbehandlade. Då ska rättvisa också skipas.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.