Överskott av utsläppsrätter
Interpellation 2013/14:206 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2013-12-12
- Inlämnad
- 2013-12-12
- Besvarad
- 2014-01-14
- Sista svarsdatum
- 2014-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 december
Interpellation
2013/14:206 Överskott av utsläppsrätter
av Jens Holm (V)
till miljöminister Lena Ek (C)
Den 21 februari 2013 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att sälja Sveriges överskott på 1,5 miljoner utsläppsrätter inom den så kallade reserven för nya deltagare inom EU:s handelssystem för utsläppsrätter, EU ETS. Energimyndigheten lyckades sälja 1,3 miljoner av dessa och fick enligt myndighetens delrapport för första halvan av 2013 38,4 miljoner kronor för försäljningen (s. 14). Försäljningen innebär att 1,3 miljoner ton koldioxid kan äga rum på annan plats i Europa (hos dem som köpt utsläppsrätterna). Precis som Riksrevisionen konstaterar i sin rapport Klimat för pengarna (RiR 2013:19) hade Sverige kunnat avstå från försäljning och i stället låta utsläppsrätterna frysa inne. Om Sverige gjort så hade utsläppsrätterna inte kunnat användas av annan part och på så sätt hade utsläpp på 1,3 miljoner ton kunnat undvikas.
EU ETS fungerar i dagsläget mycket illa. Handelssystemet ska vara EU:s främsta verktyg för att få ned utsläppen. Det är också i ETS som ett pris för utsläppen sätts. Detta pris är helt avgörande för omställningen till en mer hållbar ekonomi. Med ett högre pris påskyndas investeringarna i förnybar energi och överlag klimatvänliga lösningar. Med ett lägre pris sker det motsatta. Vid inledningen av den föregående perioden för handelssystemet (2008–2012) låg priset på 25 euro per ton. Enligt grönboken om handel med utsläppsrätter från EU-kommissionen (KOM(2000) 87) krävs ett pris på 33 euro per utsläppsrätt (EUA = ett ton koldioxid) för att utsläppshandelssystemet ska fungera effektivt. I dagsläget ligger priset för en EUA på 5 euro, det vill säga mycket långt ifrån vad det borde. Detta kan jämföras med att priset på att släppa ut ett ton koldioxid inom ramen för den svenska koldioxidskatten ligger på drygt 1 000 kronor.
I det här avseendet tycks jag och miljöminister Lena Ek vara helt överens. I Dagens Nyheter den 11 februari 2013 – endast tio dagar innan hon gav Energimyndigheten i uppdrag att sälja det svenska överskottet av utsläppsrätter – argumenterar miljöministern för färre utsläppsrätter och för ett högre pris per utsläppsrätt:
”Men det låga priset medför också problem. För att EU ska kunna hålla en jämn minskning av utsläpp fram till 2050 måste ETS också vara teknik- och innovationsdrivande. Nuvarande låga pris bidrar inte till detta. Överskottet, som motsvarar nästan ett helt års utsläpp inom ETS, är ett hinder mot hela handelssystemets funktion.”
I ljuset av detta framstår regeringens försäljning av 1,3 miljoner utsläppsrätter som förbryllande. Dessutom var regeringens försäljning helt i strid med våra expertmyndigheter på området, Energimyndigheten och Naturvårdsverket. I rapporten Reformeringen av EG:s direktiv (2003/87/EG) om ett system för handel med utsläppsrätter föreslår de att ett eventuellt överskott inte ska säljas: ”Eventuellt överblivet utrymme i reserven för nya deltagare bör annulleras för att undvika plötsliga och oförutsedda förändringar av utbudet på marknaden.” (s. 5)
När regeringen nu har sålt överskott inom EU:s handelssystem aktualiseras frågan om vilken principiell hållning Sverige egentligen har inom handelssystemen med utsläppsrätter (både EU:s och det som finns inom FN). Man kan för att stärka klimatarbetet välja att frysa inne/annullera överskott eller sälja det vidare och ytterligare försvaga ett för klimatet redan svagt handelssystem.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Lena Ek:
Avser ministern att verka för att framtida eventuella överskott av utsläppsrätter inom både FN- och EU-systemet inte ska säljas vidare, utan annulleras?
Har ministern gjort något ställningstagande angående vad de 38,4 miljonerna, som Energimyndigheten fått för försäljningen av utsläppsrätterna, ska användas till?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:206
Webb-tv: Överskott av utsläppsrätter
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:53 Tisdagen den 14 januariProtokoll 2013/14:53 20 § Svar på interpellation 2013/14:206 om överskott av utsläppsrätter
Protokoll från debatten
Anf. 121 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Ärade ledamöter! Ärade åhörare! Jens Holm har frågat mig om försäljning av framtida överskott av utsläppsrätter och om ett ställningstagande kring intäkterna från försäljningen av utsläppsrätter från reserven för nya deltagare.
Till att börja med vill jag säga att EU:s system för handel med utsläppsrätter är centralt för EU:s klimatpolitik och för att klara EU:s klimatmål - både på kortare och längre sikt. Därför är jag djupt oroad av nuvarande situation där systemets prissignal har blivit alldeles för svag för att styra mot de långsiktiga investeringar som nu behövs i hela Europa. EU:s kommande behov av investeringar i energisektorn är mycket stora, och beslut som undviker inlåsning i fossil teknik brådskar. Samtidigt lider alltså handelssystemet av ett stort utbudsöverskott som beräknas till nästan två miljarder utsläppsrätter.
Det är också oroande att flera börjar tala om nationella åtgärder inom den handlande sektorn. Sådana åtgärder riskerar att steg för steg urholka handelssystemet och leda till ännu lägre priser och lägre kostnadseffektivitet i slutänden. Även i Sverige förs det fram förslag om att vi bör införa kompletterande styrmedel inom handelssystemet. Men handelssystemet syftar till att minska utsläppen från utsläppsintensiva verksamheter i hela EU på ett konkurrensneutralt sätt och med bibehållen konkurrenskraft för Sverige.
Åtgärder för att stärka systemet måste därför till på EU-nivå. Det är därför regeringen har stött förslaget om att ändra tidsprofilen för auktionering av utsläppsrätter, det så kallade backloadingförslaget. Det är ett första steg för att möta utbudsöverskottet, och nu kan det slutligen genomföras. Det är också därför regeringen tydligt har stött kommissionen i att lägga fram ett förslag på mer långsiktiga och strukturella åtgärder i handelssystemet.
Vidare ska man därför heller inte överskatta effekten av den försäljning av utsläppsrätter som skedde från reserven för nya deltagare på grund av ett gammalt beslut under 2013. Detta var utsläppsrätter som redan var utlovade till den handlande sektorn. Totalt delades det ut ca 110 miljoner utsläppsrätter under den andra handelsperioden i enlighet med EU:s regelverk. Att restpotten på 1,3 miljoner utsläppsrätter sedan såldes, enligt tidigare överenskommelse och enligt löfte till den handlande sektorn, är inte uppseendeväckande utan god hushållning med statens finansiella tillgångar i enlighet med budgetlagens krav. De utgör inte ens 1 promille av det totala utbudsöverskottet inom handelssystemet.
Kommande eventuellt överskott inom EU- och FN-systemen har vi tidigare debatterat flera gånger. Möjligheten till handel med utsläppsrätter finns för att skapa flexibilitet gällande när i tiden och var i världen utsläppsminskningarna ska ske. Handel är därmed något bra och leder till att vi kan åstadkomma mer utsläppsminskning för pengarna. Därmed inte sagt att Sverige eller något annat land ska sälja sitt överskott på ett sätt som gör att andra inte behöver anstränga sig. Men med tanke på klimatutmaningens omfattning är det nödvändigt att tillvarata möjligheterna att begränsa kostnaderna för utsläppsminskningar genom effektivt internationellt samarbete. Ett eventuellt överskott bör hanteras så att de totala nettoutsläppen inte ökar och förvaltas i enlighet med det internationella regelverket.
När det gäller överskott av utsläppsutrymme inom FN-systemet är efterfrågan obefintlig. Det står klart efter överenskommelsen i Doha förra året, då vi såg till att det inte fanns några kunder som skulle handla de stora mängder överblivna utsläppsrätter som fanns. Jag ser inte framför mig att den situationen kommer att ändras de närmaste åren.
Inom EU:s utsläppshandelssystem kan man konstatera att i och med övergången till tredje handelsperioden finns ingen reserv som medlemsländerna har rådighet över. Det är då alltså enbart de ingående verksamheterna i handelssystemet som har att hantera ett eventuellt överskott. Då är ju handel själva poängen med systemet.
Vad gäller inkomsterna från försäljningen av utsläppsrätter från reserven för nya deltagare inkommer dessa på inkomsttitel på statsbudgeten i likhet med övriga inkomster. Att öronmärka dessa till något särskilt ändamål strider mot de svenska budgetprinciperna och är därför inte aktuellt.
Anf. 122 Jens Holm (V)
Fru talman! Den 21 februari 2013 gav miljöminister Lena Ek statens energimyndighet i uppdrag att sälja 1,5 miljoner utsläppsrätter till en eventuell köpare. Här i min hand har jag det regeringsbeslut som Lena Ek har skrivit under. Energimyndigheten lyckades sälja 1,3 miljoner av de utsläppsrätterna. En utsläppsrätt motsvarar ett ton, så det handlar alltså om 1,3 miljoner ton koldioxid som Sverige sålde till köparen Bank of America Merrill Lynch.
Jag tycker att det här är en viktig fråga att diskutera med miljöministern, och jag vill tacka för det svar som jag har fått.
Jag tycker att det här är viktigt. Det faktum att Lena Ek har sålt 1,3 miljoner utsläppsrätter av vårt överskott är en signal om hur man ser på själva systemet med handel med utsläppsrätter.
Lena Ek och jag är överens om att EU:s handelssystem när det gäller utsläppsrätter är EU:s i särklass viktigaste styrmedel för att minska utsläppen. Precis som Lena Ek sade här tidigare finns det i dag ett stort problem med handelssystemet. I dag finns det nämligen ett överutbud av utsläppsrätter. Det finns alltså fler utsläppsrätter än det finns köpare till. Därför är det otroligt viktigt att få ned antalet utsläppsrätter på marknaden. Annars kan priset på att släppa ut också gå ned. Om detta är Lena Ek och jag helt överens.
Lena Ek skrev också en väldigt fin debattartikel i Dagens Nyheter i februari i fjol som handlade om att vi måste bringa ned det totala antalet utsläppsrätter på marknaden i EU så att det blir färre utsläppsrätter, så att vi på så sätt kan få upp priset. Den debattartikeln skrev hon den 11 februari i fjol. Tio dagar senare ger hon alltså Energimyndigheten i uppdrag att sälja över en miljon utsläppsrätter.
Detta är väldigt märkligt, för när man säljer ett överskott av utsläppsrätter på det här sättet innebär det att någon annan kan använda dessa utsläppsrätter och smutsa ned med över en miljon ton koldioxid på annan plats i Europa. Alternativet hade förstås varit att annullera och inte använda dessa utsläppsrätter. Det är också precis det som våra expertmyndigheter Energimyndigheten och Naturvårdsverket har uppmanat Lena Ek och andra politiker att göra.
I en rapport från 2007 skriver de båda myndigheterna att ett "överblivet utrymme (.) bör annulleras". Jag vill därför fråga miljöministern: Varför gick du emot dina egna expertmyndigheter och sålde överskottet av utsläppsrätter?
Jag vill också fråga Lena Ek vad hon egentligen menar när hon i svaret säger att försäljningen av överskottet inte är uppseendeväckande utan att det bara handlar om någon promille av det totala överskottet av utsläppsrätter. Tänk, Lena Ek, om invånarna i Peking eller New York skulle resonera på samma sätt: Det vi gör här är bara en liten droppe i havet, så vi behöver inte bry oss om klimatet. Är det att ta ansvar för klimatet?
Anf. 123 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Tack för interpellationen, Jens Holm! Den ger oss möjlighet att klargöra en del viktiga saker.
Först och främst kan man - och det kanske jag inte behöver göra i det här inlägget - tala om hur många olika system det finns för handel med utsläppsrätter i olika sammanhang och hur många olika regelskikt det handlar om.
Den sista delen av reserven för nytillträdande i den gamla europeiska klimatöverenskommelsen, New Entrants' Reserve, är den del som vi diskuterar här och som vi har clearat genom det beslut som har tagits.
Samtidigt kan jag säga att det vore väldigt bra om invånarna i New York eller Peking gjorde som den svenska regeringen. Jag ska göra en jämförelse med hur vi har gjort med olika utsläppsrätter.
När det handlar om Clean Development Mechanism, det vill säga ökade köp av CDM-krediter, köper Sverige 40 miljoner krediter. Det betyder att vi betalar för tekniktransfer genom att använda utsläppsrätter. Det handlar om 40 miljoner krediter till fattiga länder.
Låt mig ta ett annat exempel: Sverige och EU lyckades i Doha förhandla. Jag var själv mycket aktiv i de diskussionerna. I slutminuterna lyckades man förhandla fram begränsningar i överföringen av AAU:er, alltså utsläppskrediter under FN:s Kyotoprotokoll, till nästa åtagandeperiod. Det är en överenskommelse på helt frivillig grund och ett tillägg till klimatförhandlingarna som handlar om en minskning med grovt uppskattat elva miljarder krediter.
Det första gällde alltså 40 miljoner krediter och det andra elva miljarder krediter.
Mitt tredje exempel är backloadingbeslutet inom den europeiska handeln med utsläppsrätter. Det beslutet har vi från regeringens sida och jag personligen jobbat oerhört hårt för att få på plats. Beslutet innebär ett tillfälligt - tyvärr bara tillfälligt, men ändock - undandragande av 900 miljoner krediter ur EU ETS. Det är ett första viktigt steg mot riktiga reformer, som måste vara i den storleksordningen att de gör skillnad.
Det är så vi hanterar handeln med utsläppsrätter. Det finns fortfarande äldre beslut från gamla överenskommelser som måste effektueras. Jag tror att detta borde vara det sista i och med det beslut som regeringen fattar, så att vi nu går över i den tredje handelsperioden, där den här sortens beslut inte blir aktuella. Det är jag väldigt glad över. Jag har själv varit med om att förhandla fram den tredje handelsperioden och de regler som ska gälla där.
Så är det. Vi kanske kan hjälpas åt att sprida denna kunskap till Peking om hur man kan göra med handel med utsläppsrätter i olika sammanhang.
Anf. 124 Jens Holm (V)
Fru talman! Som Lena Ek mycket väl vet var jag också med och förhandlade om EU:s nya handelssystem för utsläppsrätter. Tyvärr har vi inte möjlighet att gå in i alla intressanta detaljer i det.
Jag vill gärna fokusera på de grundläggande principerna och sådant som jag inte tyckte att jag riktigt fick svar på här. Det gäller egentligen själva grundfrågan.
Lena Ek och jag är helt överens om att ett problem är det stora överutbudet av utsläppsrätter i handelssystemet i dag. Det finns för mycket utsläppsrätter, för att tala klarspråk. En utsläppsrätt, alltså ett ton koldioxid, kostar i dag ungefär 45 kronor på EU:s utsläppsmarknad. Att släppa ut ett ton i Sverige kostar med vår koldioxidskatt mer än 1 000 kronor. Det är alltså en skillnad på mer än faktor 20 här.
Det här är Lena Ek och jag helt överens om. Vi är också överens om att vi vill minska överskottet. Då har jag en rak fråga till Lena Ek som jag inte fick svar på tidigare: Blir det bättre eller sämre av att ett land säljer sitt överskott, som du gjorde för knappt ett år sedan? Det är det ena.
Det andra som jag vill fråga om är: Du säger att detta inte är uppseendeväckande och att det gäller bara 1 promille. Min poäng är att vad hela klimatfrågan handlar om är att alla måste ta sitt ansvar. Jag tror inte att vår miljöminister ser lättvindigt på dessa otroligt viktiga frågor, men om man nu anser att utsläpp av 1,3 miljoner ton koldioxid är så lite att det inte spelar någon roll tycker jag att det är allvarligt.
Jag skulle också vilja veta vad regeringen gör med intäkterna från försäljningen. Man sålde ju utsläppsrätterna till Bank of America Merrill Lynch och fick 38 miljoner kronor för dem. Kan man inte se till att använda pengarna till klimatåtgärder? Det är ju egentligen svenska folkets klimatminskningar. Det handlar ju om saker som vi har gjort i Sverige för att minska utsläppen. Med försäljningen kan nu utsläppen ske på någon annan plats. Borde man inte då åtminstone se till att intäkterna går till klimatåtgärder?
Jag ska avsluta med att säga att både Lena Ek och jag vet att politik i allt väsentligt är en förtroendebransch. Förtroendet för oss politiker blir tyvärr allt lägre. Därför är det väldigt viktigt att vi politiker håller det vi lovar. Då, Lena Ek, tycker jag inte att det håller att man ena dagen skriver en debattartikel på DN Debatt där man säger att antalet utsläppsrätter i EU:s handelssystem måste minska samtidigt som man tio dagar senare ger myndigheten i uppdrag att sälja 1,3 miljoner ton utsläpp. Tycker du att det håller, Lena Ek?
Anf. 125 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Ja, det är nog så att både Jens Holm och jag tar klimatfrågan på oerhört stort allvar. Det är nog också så att både Jens Holm och jag tycker att man måste honorera det man har sagt. Det gäller också utsläppsrätter som redan var utlovade till den handlande sektorn. Det är också ett beslut som ska honoreras.
Vad har då svenska regeringen gjort i totalen, jämfört med de 1,3 miljoner tonnen? Vi har köpt, för CDM-krediter, motsvarande 40 miljoner ton. Vi har sett till att undandra 11 miljarder krediter i FN:s handelssystem. Det här är bara under de senaste två åren. Och vi har sett till, när det gäller framtiden för handeln med utsläppsrätter, att det blir ett undandragande av 900 miljoner krediter.
Det kan man lägga i en stapel, som blir hög. Och det beslut som vi nu diskuterar i interpellationsdebatten kan vi lägga i en annan stapel, som blir låg i en jämförelse.
Detta ska man inte ta lättvindigt. Det är klart att det inte är lätt att fatta ett sådant beslut, men en regering måste honorera sina löften.
Jag är väldigt glad över att den här situationen inte kommer att uppstå i den tredje perioden med handeln med utsläppsrätter. Då kommer vi inte att behöva diskutera det här vad gäller EU:s system.
Det är naturligtvis på det viset - det vet Jens Holm också - att intäkter till staten inte får öronmärkas, enligt budgetlagen. Vi har ökat våra satsningar på Miljödepartementet när det gäller klimatfrågor med mångdubbelt det belopp som drogs in här, men det finns ingen direkt korrelation däremellan - det ska jag vara ärlig och säga. Det beror på att budgetlagen är oerhört tydlig med att man inte får öronmärka intäkter. Det kan vi ibland tycka är bra. Det kan vi ibland tycka är dåligt. Men det är det faktum vi har att arbeta med, oavsett vilken regering som hanterar de här frågorna.
Jag tror att man kan säga att vi har ökat när det gäller de här klimatanslagen. Vi har varit oerhört seriösa när det gäller att jobba med de olika utsläppshandelssystem som finns. Och, ja, det fanns en liten pott som enligt gamla utfästelser skulle hanteras på det här viset, och det har vi gjort. Samtidigt vill jag påminna om att det handlar om 40 miljoner krediter, 11 miljarder krediter och 900 miljoner krediter mot 1,3 miljoner. Så är det.
Anf. 126 Jens Holm (V)
Fru talman! Det här måste bli väldigt förvirrande för vilken åhörare som helst. Det blir i alla fall förvirrande för mig, då Lena Ek nästan bokstavligen blandar äpplen med päron. Hon pratar om 900 miljoner krediter - ja, då är det EU:s utsläppshandelssystem. Hon pratar om flera miljarder - ja, men då är det utsläpp i hela världen.
Lena Ek! Låt oss prata om Sverige, våra utsläpp, det som du kan ta ansvar för. De svenska utsläppen på ett år är ungefär 60 miljoner ton. Du gav ett uppdrag att man skulle sälja 1 ½ miljon ton. Jag tycker inte att det är en droppe i havet. Jag tycker att det är en ganska betydande summa: 1 ½ miljon ton koldioxid. Jag tycker dessutom att det är en väldigt viktig principiell fråga. Folk borde veta. När vi gör ansträngningar och minskar våra utsläpp ska inte Finansdepartementet sälja det vidare till en amerikansk bank, som i sin tur säljer det vidare till något land som kan öka sina utsläpp. Det är inte, Lena Ek, att ta ansvar för klimatet.
Du säger, Lena Ek, att de här utsläppen var utlovade till den handlande sektorn. Men så är det inte. Andra länder beslutade att annullera sitt överskott av utsläppsrätter. Frankrike gjorde det. Irland gjorde det. Flera andra länder fattade beslut om att annullera, alltså inte sälja det vidare. Energimyndigheten och Naturvårdsverket uppmanade dig, Lena Ek, att inte sälja vidare de här utsläppsrätterna. Ändå gjorde du det.
Jag har bara två frågor kvar. Min första fråga är: Varför, Lena Ek, gjorde du så här? Var det för att dra in 38 miljoner kronor till svenska statskassan? Min andra fråga är: Kan du, Lena Ek, lova att aldrig mer sälja ett eventuellt överskott av utsläppsrätter?
Anf. 127 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Först ska man säga att de här 1,3 miljonerna i reserven för new entrants, nya anläggningar i den handlande sektorn, följer rätt speciella regler. Det är regler som inte kommer att finnas i den tredje handelsperioden. Det är jag väldigt glad för - det ska jag mycket ärligt säga. Samtidigt ska man säga att utsläppen för de här 1,3 miljonerna redan var inräknade i det totala. Det ändrade alltså inte på det viset den totala utsläppsbalansen. Det ska man också notera.
Det andra jag kan notera är att jag förstår att Jens Holm i det här sammanhanget inte vill diskutera andra utsläppsrätter som vi hanterar och har hanterat under de senaste två åren från regeringen, nämligen de internationella. Vi har köpt 40 miljoner krediter. Vi har minskat i EU-systemet. Det är 11 miljarder krediter - det är i och för sig en uppskattning, men det ligger i det häradet. Och det är 900 miljoner krediter som vi med stor möda har fått ett beslut om att lyfta ur EU ETS-systemet genom en så kallad backloading eller ett tillfälligt undandragande.
Detta kan jag förstå, för volymerna där är oerhört mycket större än det som vi diskuterar här. Jag kan också förstå det eftersom vi har haft flera interpellationsdebatter om CDM-krediter, där Jens Holm har varit väldigt kritisk. Men jag står för att det innebär en tekniktransfer till fattiga länder och är till hjälp för dem. Och de vill ha dem. Därför tycker jag att man får ta helhetsperspektivet i den här frågan.
Och jag är, som sagt var, glad över att den här frågan inte kommer att behöva diskuteras mer i nästa period.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.