Övergrepp i rättssak

Interpellation 2011/12:230 av Larsson, Hillevi (S)

den 13 februari

Interpellation

2011/12:230 Övergrepp i rättssak

av Hillevi Larsson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Det finns vittnen till flera av de dödsskjutningar som skett på senare tid i Malmö. Det hävdar polisen själv. Men vittnena vågar inte träda fram av rädsla för hot och repressalier från kriminella. Utan vittnesmål är polisen enbart hänvisad till teknisk bevisning, och det räcker som regel inte för att ringa in gärningsmännen.

Detta är inte första gången som vittnen och brottsoffer skräms till tystnad. Det förekommer alltför ofta, både i Malmö och i övriga landet.

Övergrepp i rättssak, att terrorisera vittnen och målsägande i rättegångar, har dess värre blivit ett allt vanligare brott.

Anmälningarna om övergrepp i rättssak har ökat med 70 procent mellan 1999 och 2006. Bara under 2000-talet har en fördubbling skett. Förra året gjordes 5 835 polisanmälningar med rubriceringen övergrepp i rättssak. Det är en ökning med nästan 9 procent jämfört med 2010.

Till detta kommer det stora mörkertalet: vittnen och brottsoffer som låter bli att anmäla brott, inklusive övergrepp i rättssak, och de som ändrar eller drar tillbaka sina vittnesmål i samband med rättegången, för att de skrämts till tystnad.

Åklagarmyndigheten i Malmö vittnar om att det blir allt svårare att få människor att ställa upp och berätta vad de vet.

Övergrepp i rättssak förekommer framför allt i tre typer av fall: vid organiserad brottslighet, ungdomsbrottslighet och våld i nära relationer.

Övergrepp i rättssak är ett hot mot hela rättssystemet. Om gärningsmännen kan slippa påföljd genom hot och våld innebär det att rättssäkerheten i samhället ersätts med ”djungelns lag”. Då blir det den starkes rätt som råder. Samhällets svar på detta måste bli att förstärka skyddet för både vittnen och brottsoffer.

Möjligheten till anonyma vittnen har avvisats i flera utredningar i Sverige med hänvisning till att det är ett hot mot rättssäkerheten. Men med den alarmerande utveckling vi ser, där maffian terroriserar allt fler vittnen och brottsoffer till tystnad, är det frågan om inte detta är ett ännu större hot mot rättssäkerheten.

Mot denna bakgrund undrar jag hur statsrådet ser på följande frågor:

1. Vad planerar justitieministern att göra för att få fler att våga vittna i rättegångar?

2. Anser justitieministern att det är rimligt att tala om ”lindriga former” av övergrepp i rättssak?

3. Vad gör justitieministern för att se till att brottsutredningar och rättegångar gällande grova våldsbrott inte tar orimligt lång tid?

4. Vad gör justitieministern för att tillförsäkra att fler utsatta vittnen och brottsoffer får dygnetruntbeskydd genom hela rättsprocessen?

5. Kan justitieministern tänka sig möjligheten till anonyma vittnen i Sverige, enligt Europakonventionens praxis?