Överenskommelser om bistånd och risk för korruption
Interpellation 2025/26:33 av Olle Thorell (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-10-01
- Överlämnad
- 2025-10-02
- Anmäld
- 2025-10-03
- Sista svarsdatum
- 2025-10-23
- Svarsdatum
- 2025-11-04
- Besvarad
- 2025-11-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
I en serie reportage i Ekot har det framkommit mycket allvarliga uppgifter om regeringens agerande i biståndsfrågor gentemot Somalia. Enligt Ekots granskning ska Sverige i hemlighet ha förhandlat fram en överenskommelse med Somalias regering. 100 miljoner kronor av biståndsmedel ska enligt uppgifterna ha styrts till projekt nära premiärministerns kansli.
Ekot har också rapporterat att Sida i sina professionella bedömningar varnat för att det aktuella upplägget är ett högriskprojekt utan tydliga indikatorer och med en mycket stor risk för att medlen inte används på ett sätt som gynnar befolkningen. Somalia rankas näst sist på Transparency Internationals lista över världens mest korrupta länder. Trots detta ska regeringen enligt uppgifterna ha pressat fram beslutet, över huvudet på Sida.
Därtill har Ekot rapporterat att en svensk biståndschef i Somalia utvisades efter att hon motsatt sig upplägget och vägrat blunda för riskerna. Om detta stämmer är det ett oerhört allvarligt exempel på hur biståndets professionella integritet undermineras. Svenska tjänstemän ska kunna verka för transparens och ansvarstagande utan att riskera repressalier.
Självklart är det så att länder ska ta ansvar för sina medborgare och ta emot personer som dömts till utvisning. Det är rimligt och nödvändigt att Sverige kan komma överens med andra länder om sådana frågor. Men det måste ske på ett sätt som är transparent, som inte bidrar till ökad korruption och som inte urholkar biståndets grundläggande syfte: att bekämpa fattigdom och förtryck.
Om Ekots uppgifter stämmer är det en skandal. Regeringen har sagt sig vilja lägga om biståndet för att öka effektiviteten och bekämpa korruption. Men samtidigt agerar man på ett sätt som riskerar att direkt undergräva biståndets trovärdighet, öka korruptionsrisken och göra Sverige till en mindre pålitlig partner i det internationella utvecklingssamarbetet. Det är ett hyckleri på sällan skådad nivå.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:
- Vilka överväganden har ministern gjort när det gäller transparens och insyn i den uppgörelse med Somalias regering som Ekot rapporterat om?
- Vilka åtgärder har ministern vidtagit för att säkerställa att de projekt som ingår i uppgörelsen inte bidrar till ökad risk för korruption?
- Vilken roll har Sida haft i beredningen av uppgörelsen, och hur har ministern vägt in myndighetens professionella bedömningar?
- Hur bedömer ministern att de uppgifter som framkommit påverkar Sveriges internationella anseende som biståndsgivare?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:33
Webb-tv: Överenskommelser om bistånd och risk för korruption
Dokument från debatten
- Tisdag den 4 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:26
- Protokoll 2025/26:26 Tisdagen den 4 novemberProtokoll 2025/26:26 Svar på interpellation 2025/26:33 om överenskommelser om bistånd och risk för korruption
Protokoll från debatten
Anf. 103 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Olle Thorell har frågat mig vilka överväganden jag har gjort när det gäller transparens och insyn i den uppgörelse med Somalias regering som Ekot rapporterat om, vilka åtgärder jag har vidtagit för att säkerställa att de projekt som ingår i uppgörelsen inte bidrar till ökad risk för korruption, vilken roll Sida har haft i beredningen av uppgörelsen och hur jag har vägt in myndighetens professionella bedömningar samt hur jag bedömer att de uppgifter som framkommit påverkar Sveriges internationella anseende som biståndsgivare.
Regeringen har genomfört en omfattande reformering av svenskt bistånd. En del i detta handlar om att utvecklingssamarbetet, som en viktig del i ett bredare partnerskap, kan användas som en hävstång för att få till stånd förbättrade samarbeten när det gäller migration, inklusive återvändande. Svenskt utvecklingsbistånd kan också villkoras i syfte att få mottagarlandet att följa folkrättsliga principer och samarbeta med Sverige i frågor om återtagande av sina medborgare.
Regeringen har också uppdragit åt Sida att ytterligare öka transparensen i det svenska biståndet samt att stärka myndighetens processer och rutiner för att förhindra och förebygga jäv och korruption i genomförandet av biståndet. Information om de aktuella stöden i Somalia via Världsbanken och UNDP, som nämnts i medierapporteringen, finns att tillgå på openaid.se. Det är Sida och ambassaderna som bereder och beslutar om enskilda insatser. Jag förutsätter att det sker i enlighet med gällande beredningsrutiner, inklusive bedömningar av korruptionsrisker.
Regeringens reformer har stärkt förutsättningarna för ett effektivt och transparent bistånd med hållbara resultat. Svenskt bistånd är generöst, samtidigt som regeringen ställer tydliga krav på en ömsesidig samarbetsvilja från partnerlandets sida.
Anf. 104 Olle Thorell (S)
Fru talman! Tack, biståndsministern, för svaret, som var kortfattat! Jag förstår att statsrådet vill säga så lite som möjligt om den här skandalen – för det är vad det är.
Statsrådet talar om biståndets reformering, som han har genomfört, och om generella principer som numera ska gälla för svenskt bistånd. Det finns goda ambitioner hos regeringen att reformera biståndet, och det är bra.
Men vi ser nu den här skandalen, det här moraliska haveriet. En svensk regering betalar mutor – det går inte att säga att det är något annat – till en av världens mest korrupta regimer för att den ska ta emot utvisningsdömda somaliska medborgare, något man är skyldig att göra enligt folkrätten. Det är ett haveri, och det är häpnadsväckande att regeringen inte ens har vett att skämmas för den här hanteringen.
Det handlar om 100 miljoner kronor i svenska biståndspengar, skattepengar som skattebetalare har jobbat ihop och betalat in till staten, samtidigt som man har lagt ned en massa annat bistånd till Somalia. Det är bistånd som har gått till exempelvis kvinnors deltagande i politiken, till att motverka radikalisering hos unga och till att hjälpa fattiga jordbrukare på landsbygden att införa bättre metoder för ett hållbart jordbruk. Detta lägger man ned. Men man flyttar pengar, 100 miljoner kronor, så nära premiärministerns kansli som möjligt som en del av en överenskommelse om att ta emot utvisningsdömda.
I medierna och i debatten har biståndsministern och andra företrädare för regeringen sagt att det handlar om att de har börjat ställa krav på Somalia: Nu ställer vi minsann krav – det gjorde inte ni under er regeringstid. Men nu är det krav från oss som gör att de uppfyller sina åtaganden.
Det där är helt bakvänt. Det är inte Sverige som ställer krav på Somalia. Det är Somalia, världens näst mest korrupta land, som ställer krav på Sverige: Betala pengar till oss så kanske vi uppfyller våra åtaganden. Sverige säger, naivt nog eller möjligen cyniskt nog: Javisst, varsågoda, här får ni!
Vi gör det först via Världsbanken. Sedan funkar inte det, och då gör man det via UNDP. Nu har det kommit fram att man gör det också via IOM, ett annat FN-organ. Det är 5 miljoner kronor som har gått till att anställa tre personer, enligt uppgift släktingar till folk i premiärministerns innersta krets, som ska syssla med – oklart vad, för när journalister begärt ut handlingar är 90 procent maskat. Det går inte att utläsa vad de här människorna egentligen ska göra.
Det här är inget annat än ett haveri i svensk biståndspolitisk historia. Jag har suttit i riksdagens utrikesutskott sedan 2006, och jag har inte sett något som ens är i närheten av detta. Biståndsministrarna – den nuvarande, Dousa, och den dåvarande, Forssell – är lite stolta över det här. Det är det som förvånar mig allra mest.
Anf. 105 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Jag diskuterar gärna haverier med Olle Thorell. Det är ett haveri hur Sverige har agerat år ut och år in. Tittar man tillbaka på de senaste decennierna ser man att det handlar om miljarder av skattebetalarnas pengar – undersköterskors, mekanikers och bussförares pengar – som har gått till Somalia utan att vi har ställt motkravet att de ska ta emot sina egna medborgare.
Olle Thorell får gärna tala om för mig hur många av dem som ska utvisas från Sverige till Somalia som Socialdemokraterna lyckades få ut under åtta år. En del av dem är till och med grovt kriminella och har begått mycket grova brott i Sverige, inklusive sexualbrott. Det här är personer som inte ska vara här.
Det är slut på detta nu. Svenska folket är inte Socialdemokraternas bankomat, där man bara kan ta ut pengar och göra precis som man själv behagar.
Ingenting är hemligt kopplat till biståndsarbetet i Somalia. Allt går att följa på Openaid, som för övrigt också är en tidigare borgerlig reform – som Socialdemokraterna också motsatte sig.
UNDP har vi och Socialdemokraterna stöttat i många geografier med många miljarder kronor. Det är en erkänd organisation. Allt kommer att vara transparent, även vad de gör. Världsbanken stöttades av Socialdemokraterna för flera år sedan, även i Somalia.
Det finns ingenting hemligt i det här. Det handlar om att villkora vårt befintliga stöd till Somalia för att säkerställa att landet följer folkrätten och tar emot sina egna medborgare.
Anf. 106 Olle Thorell (S)
Fru talman! Benjamin Dousa vill hemskt gärna att den här debatten ska handla om viljan att skicka tillbaka utvisningsdömda till deras hemländer. Han vill gärna ha en konflikt kring det.
Men det finns ingen konflikt. För oss socialdemokrater är det självklart att regeringar ska uppfylla folkrätten. De ska ta emot sina medborgare. Om dessa inte har rätt att stanna i Sverige ska de utvisas till sitt land. Då är det rimligt att man samtalar, förhandlar och diskuterar med dessa regeringar, hur misshagliga de än kan vara, om att upprätta ett återvändandeavtal.
Det gjorde vi med Afghanistan under 2010-talet. Vi lyckades med det. Vi hade inget återvändandeavtal med Somalia, men vi lyckades – detta kanske inte ens biståndsministern vet om – via EU:s samordningsmekanismer att få till stånd att utvisningsdömda togs emot i Somalia. Det var i och för sig ett fåtal.
Skillnaden mellan regeringen och oss är att vi står för principer inom biståndet. Vi står för att bistånd inte ska användas för att göda korruption. Bistånd ska användas för att motverka korruption. Det är precis detta som regeringen helt har fått om bakfoten. Man tror att man har gjort en bra deal med Somalia när man först kanaliserar 100 miljoner dit och nu ytterligare 5 miljoner via IOM, så att pengarna kommer inom räckhåll för premiärministerns kansli.
Regeringen tror nu att har man gjort en bra deal och är lite stolt över det. Men det är ingen bra deal. Det är en väldigt dålig deal. Somalia har nu upphört att ta emot utvisningsdömda medborgare. Vad jag förstår har Somalia sedan den senaste deal som Forssell gjorde via IOM inte tagit emot en enda kotte. Dessutom är det ineffektivt. Det funkar inte. Det motverkar sitt syfte.
Det är också egentligen ett otroligt besynnerligt avtal. Ministern har återkommande sagt att det inte är något avtal utan en överenskommelse. Vad betyder då det? Finns det något papper om överenskommelsen? Vilka var med när man gjorde överenskommelsen? Var det Forssell och någon från premiärministerns kansli? Var det tjänstemän? Var det Sveriges ambassadör? Hur har det dokumenterats?
Om överenskommelsen ska kunna upprätthållas behöver den ju finnas nedtecknad. Finns det minnesanteckningar? Är det ett så kallat non-paper? Eller är det någon särskild sorts handslag som ministern nu har fått lära sig av Forssell? Det hela är illa hanterat på många plan.
Jag vill avsluta med att säga att bistånd är något som vi i Sverige ska använda som ett utrikespolitiskt instrument för att bygga bra relationer och för att sätta press på länder att utvecklas i en särskild riktning. Detta har svenskt bistånd till Somalia använts till. Det har granskats, och man har ställt krav på att det ska vara transparent, det ska redovisas och vara effektivt. Den skandal vi nu ser har gått i helt motsatt riktning.
Anf. 107 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Olle Thorell pratar om att biståndspolitik ska användas som ett utrikespolitiskt verktyg. Jag instämmer helt i det. Problemet är att Socialdemokraterna inte har använt det som ett utrikespolitiskt verktyg. Att diskutera, ha workshops och kaffe och bullar fungerar inte. Det är slut med det nu.
Det vi fick på plats i Somalia, som vi förhoppningsvis kan få up and running igen, kommer vi att rulla ut i fler kontexter och i fler länder. Det handlar om människor som inte ska vara i Sverige. Som sagt har en del av dem begått mycket grova brott i Sverige, och det är högsta prioritet att de också lämnar Sverige.
Vi har självfallet nolltolerans mot korruption i allt vårt biståndsarbete.
Vi kan se på Sidas siffror: I 10 procent av alla aktiva insatser finns det misstanke om korruption och oegentligheter, och hos 16 procent av de samarbetspartner som de använder sig av finns det misstanke om korruption eller andra oegentligheter. Det är ett städjobb som regeringen nu måste göra efter decennier av socialdemokrati i biståndet. Pengar har delvis gått till insatser som är direkt korrumperade. Detta måste städas bort.
Vi har satt in Openaid. Vi har gett Sida i uppdrag att uppdatera Openaid och göra det mer användarvänligt, så att Olle Thorell, riksdagskollegor och journalister kan granska biståndet. Det behövs mycket mer granskning av biståndet från flera olika håll.
Nolltoleransen mot korruption är – det kan jag försäkra riksdagens kammare om – en mycket högt prioriterad fråga för denna regering, oavsett om det gäller att knyta bistånd närmare migration eller om det gäller bistånd i största allmänhet.
Men för att få fler länder att ta emot sina egna medborgare är det för den här regeringen en självklarhet att vi också kan använda biståndet som verktyg i det arbetet, på samma sätt som vi också använder handelspolitiken som ett verktyg för att få fler länder att ta emot sina egna medborgare. Detta är en säkerhetsfråga för Sverige.
En del av de personer det gäller är grovt kriminella. En del av dem har begått grova sexualbrott. Vi vill inte ha dem här. De ska återvända hem till sina egna länder.
Anf. 108 Olle Thorell (S)
Fru talman! Vi är helt överens om att de som inte har rätt att finnas i Sverige ska utvisas, och länder ska ta emot sina medborgare. Där finns det ingen konflikt mellan mig och Benjamin Dousa.
Benjamin Dousa säger också att Socialdemokraterna inte har använt biståndspolitiken som ett utrikespolitiskt verktyg. Då vill jag fråga Benjamin Dousa: Vad tror statsrådet att Sveriges höga anseende i världen kommer ifrån? Hur tror statsrådet att det kommer sig att Sverige rankas bland de länder som har högst anseende i världen? Vad tror statsrådet att det beror på att så många länder ser upp till Sverige som en förebild när det gäller utvecklingspolitik?
Hur kommer det sig att vi har så många goda relationer med så många utvecklingsländer som har gått från fattigdom till att bli medelinkomstländer? Det är klart att vi har använt bistånds- och utvecklingspolitiken på ett sätt som är positivt för Sveriges anseende.
Det som nu sker riskerar att rasera Sveriges anseende i utvecklingsländer. Sverige är bara ytterligare en player som gör upp med pengar under bordet för att uppnå sina egna snäva intressen.
Nolltolerans mot korruption, säger biståndsministern. Han kan väl hälsa det till de tre tjänstemännen – släktingar till premiärministerns inre krets – som svassar runt i Mogadishu med 100 000 kronor i månadslön. 100 000 kronor i månadslön i Mogadishu! Det kan man leva gott på, för svenska skattepengar. Det är raka motsatsen till nolltolerans mot korruption.
Vi kommer att fortsätta granska regeringen för det här moraliska haveriet. Det kan jag garantera.
Anf. 109 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Olle Thorell påstår att vi är helt överens om att icke-medborgare i Sverige – en del av dem har begått mycket grova brott – också ska lämna landet om de fått utvisningsbeslut. Problemet är att Socialdemokraterna i praktiken inte agerar för det.
Hur många hundratals miljoner har inte de senaste decennierna gått till Somalia utan att vi har villkorat biståndet och utan att vi har ställt krav? Det är en sak att sitta på ett möte med dem och säga att de gärna får ta emot sina egna medborgare. Men trots att det inte leder till något resultat åker man hem till Sverige och är nöjd med sitt goda arbete på Utrikesdepartementet, styrt av Socialdemokraterna. Som sagt: Det är slut på det nu. Det är slut på kaffe-och-bulle-politiken.
Vi kommer handgripligen att visa de länderna att vi är mycket, mycket seriösa när det gäller att personer som inte har rätt att vara i Sverige också ska lämna Sverige. Vi kommer att använda biståndspolitiken här hemma i Sverige. Vi kommer att driva på i alla EU-förhandlingar både kopplat till handelspolitiken och kopplat till biståndspolitiken. Ska man få EU-bistånd förväntas man också ta emot sina egna medborgare. Ett annat land där det har varit mycket framgångsrikt är till exempel Irak.
Vi kommer i alla våra bilaterala samtal med den handfull länder som det faktiskt handlar om att vara mycket tydliga med att vi förväntar oss att de tar emot sina egna medborgare om pengar ska komma ut från den svenska skattkistan och in i insatser i de länderna. Gör de inte det kommer vi inte att samarbeta på samma sätt med de länderna.
Det handlar ju om svenska skattepengar. Den här regeringen kommer aldrig att acceptera att vi behandlar svenska folket som något slags bankomat. Det är människor som har jobbat, slitit och ansträngt sig för att få ihop de här pengarna. Och det är ett nationellt svenskt säkerhetsintresse att farliga personer som inte ska vara här lämnar landet.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.