Överenskommelse med Somalia och regeringens information till riksdagen
Interpellation 2025/26:267 av Olle Thorell (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-19
- Överlämnad
- 2025-12-22
- Anmäld
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-20
- Besvarad
- 2026-01-20
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Under det senaste året har det framkommit allt fler uppgifter om regeringens hantering av biståndsmedel till Somalia som sammantaget väcker mycket allvarliga frågor om transparens, ansvarstagande och korrekt information till riksdagen.
Det står nu klart att Sverige har omdirigerat betydande biståndsmedel till Somalia i nära anslutning till arbetet med återvändandefrågor. Regeringen har konsekvent hävdat att detta inte varit fråga om någon formell uppgörelse eller avtal utan om ett mer informellt samarbete utan skriftlig överenskommelse. Detta har också biståndsministern själv upprepat i kontakter med riksdagen, inklusive i tidigare interpellationsdebatter.
Mot denna bakgrund är det ytterst anmärkningsvärt att det nu har avslöjats att det i själva verket finns en skriftlig överenskommelse i sju punkter, där innehållet tydligt beskriver villkor och åtaganden kopplade till Sveriges bistånd till Somalia. Uppgifterna innebär att riksdagen tidigare har fått en ofullständig eller direkt felaktig bild av hur denna affär har utformats och dokumenterats.
Samtidigt har Sveriges Radio rapporterat att svenska biståndsmedel har använts för att finansiera tjänster i Somalias premiärministers kansli, inklusive mycket högt avlönade befattningar. En av dessa personer har haft en central roll i de förhandlingar som föregått överenskommelsen. Detta väcker allvarliga frågor om intressekonflikter, risken för politisering av biståndet och huruvida svenska medel används i enlighet med grundläggande biståndsprinciper.
Affären har dessutom redan fått konkreta diplomatiska konsekvenser och skapat spänningar mellan Sverige och Somalia. Trots detta har biståndsministern nyligen genomfört ett besök i Somalia, vilket ytterligare aktualiserar behovet av klarhet kring hur regeringen ser på överenskommelsen, dess utformning och dess konsekvenser.
Sammantaget handlar detta inte enbart om en enskild biståndsinsats utan om regeringens trovärdighet, riksdagens rätt till korrekt information och förtroendet för svensk biståndspolitik som helhet.
Mot denna bakgrund vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:
- Hur förklarar ministern att han tidigare uppgett att det inte finns någon skriftlig överenskommelse med Somalia, när det nu framstår som att en sådan överenskommelse i sju punkter faktiskt existerar?
- Hur bedömer ministern att riksdagens möjlighet till insyn och kontroll påverkas av det som anförs ovan om att centrala uppgifter om överenskommelsens existens och innehåll inte redovisats korrekt?
- Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att svenska biståndsmedel inte används på ett sätt som skapar intressekonflikter eller politiskt beroende eller som undergräver förtroendet för svensk biståndspolitik, och hur har dessa frågor hanterats i samband med ministerns nyligen genomförda besök i Somalia?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:267
Webb-tv: Överenskommelse med Somalia och regeringens information till riksdagen
Dokument från debatten
- Tisdag den 20 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:60
- Protokoll 2025/26:60 Tisdagen den 20 januariProtokoll 2025/26:60 Svar på interpellation 2025/26:267 om överenskommelse med Somalia och regeringens information till riksdagen
Protokoll från debatten
Anf. 29 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Olle Thorell har frågat mig hur jag förklarar att jag tidigare uppgett att det inte finns någon skriftlig överenskommelse med Somalia när det nu framstår som att en sådan överenskommelse i sju punkter faktiskt existerar. Han har även frågat mig hur jag bedömer att riksdagens möjlighet till insyn och kontroll påverkas av det som just anförts om att centrala uppgifter om överenskommelsens existens och innehåll inte redovisats korrekt.
Olle Thorell har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att svenska biståndsmedel inte används på ett sätt som skapar intressekonflikter eller politiskt beroende eller som undergräver förtroendet för svensk biståndspolitik och hur dessa frågor har hanterats i samband med ministerns nyligen genomförda besök i Somalia.
Som jag tidigare konstaterat har Sverige inte ingått någon formell skriftlig överenskommelse med Somalia om bistånd och migration. Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen ingås överenskommelser med andra stater av regeringen. Det dokument med sju punkter som Olle Thorell hänvisar till har inte formaliserats ytterligare. Något regeringsbeslut om att avtal ska ingås har inte fattats. Någon formell internationell överenskommelse om bistånd och migration i grundlagens mening har således inte ingåtts mellan Sverige och Somalia.
Däremot har Sverige och Somalia nått en samsyn om att partnerskap bygger på ömsesidighet, att Sverige stöder Somalias statsbyggande och utveckling och att Somalia följer de folkrättsliga principerna om att ta emot sina medborgare som inte har laglig rätt att stanna i Sverige. Detta är helt i linje med regeringens politik om att utvecklingssamarbetet ska användas som en utrikespolitisk hävstång för att få till stånd förbättrade samarbeten om migration. Även detta har jag informerat om, inklusive när det gäller de stöd som Sida beslutat om till Världsbanken och UNDP och som finns på Openaid.se.
Genom reformagendan har regeringen presenterat en ny inriktning för svenskt bistånd. Insatser för långsiktighet, transparens och effektivitet står i fokus, vilket är centralt för att säkerställa förtroende för svensk biståndspolitik, både i Sverige och i våra partnerländer. Vi måste självklart också kunna förutsätta att partnerländerna hanterar migration på ett ansvarsfullt sätt. Efter mitt besök i Mogadishu och möten med bland andra Somalias president kan jag konstatera att Sverige och Somalia har goda relationer och att vi båda ser mycket positivt på möjligheten att utveckla vårt breda samarbete ytterligare.
Anf. 30 Olle Thorell (S)
Fru talman! Tack, Benjamin Dousa, för svaret!
Det här är en favorit i repris. Medierapporteringen har måhända bedarrat något, men Socialdemokraternas granskning av denna praktskandal har fortsatt och kommer att fortsätta. Det är nämligen inget annat än en praktskandal.
Svaret från Benjamin Dousa är tyvärr otydligt och visar hur konstigt hanterat det här är. Det har varit turer fram och tillbaka om hur överenskommelsen egentligen ser ut. Nu återgår regeringen till linjen att det inte finns någon formell överenskommelse och inget grundlagsenligt traktat mellan länderna men att det ändå finns en sjupunktslista, som inte har formaliserats ytterligare.
Okej, då vet vi det. Det har tack vare duktiga journalisters grävande framgått vad som står i den här listan. Summa summarum: Det handlar inte om juridiska spetsfundigheter, utan det handlar om transparens och om att vi ska kunna förstå vad det är regeringen har gjort tillsammans med Somalia. Regeringen har alltså betalat 100 miljoner kronor för att få till ett återtagande av somaliska medborgare som av olika skäl har dömts till utvisning. Alla är inte mördare och våldtäktsmän; det kan vara hederliga människor som fått avslag på sin asylansökan som ska skickas tillbaka.
Vi har inget emot att sådana avtal ingås, men vi har stora problem med att man använder biståndsmedel som skulle ha kunnat gå till arbete mot kvinnlig könsstympning, till att utveckla jordbruksmetoder eller till att minska radikalisering via civilsamhällets organisationer. Det gör mycket större nytta än 100 miljoner rakt in i det som biståndsministern kallar ”statsbyggande” – pengar i direkt närhet till premiärministerns kansli. Det är premiärministerns nära anhöriga, vänner och klanmedlemmar som får tillgång till dessa pengar.
Ett exempel: En av dem som satt med och förhandlade om avtalet, icke-avtalet, överenskommelsen, samsynen eller vad man nu vill kalla det cashar in en månadslön på över 100 000 svenska kronor och är samtidigt med och förhandlar fram detta.
Det här är ett skolboksexempel på hur man inte ska bete sig om man vill motverka korruption. Det är ett skolboksexempel på hur man gör om man vill göda korruption. Det är det regeringen har gjort i den här frågan.
Sedan vill jag vara väldigt tydlig: Vi socialdemokrater har inget emot att Sverige sluter avtal med länder om att återta utvisningsdömda medborgare. Det gjorde vi under vår regeringstid. Vi gjorde det med Afghanistan innan talibanerna tog över. Det var inga konstigheter med det. Det är heller inga konstigheter att biståndet är en del i de samtal man har. Men man använder inte biståndspengar till att muta folk för att de ska gå med på sådant som de är folkrättsligt skyldiga att göra. Det är så fel som det bara kan bli, och vi kommer att fortsätta ställa frågor om detta.
Det är också lite anmärkningsvärt att regeringen är stolt över detta och vill att det ska vara en modell för andra länder. Kan ministern berätta lite mer om andra länder där man vill införa den här modellen?
Anf. 31 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Olle Thorell pratar om transparens. Det är ett av mina absolut viktigaste värden som biståndsminister. Det har varit för lite transparens i biståndet. Det var till exempel därför den tidigare alliansregeringen inrättade Openaid så att svenska folket och Sveriges riksdag kan följa var pengarna hamnar.
Hela den här processen har också varit transparent. Jag har svarat på alla frågor från medierna. Jag har svarat på alla frågor som ställts av riksdagens ledamöter. Jag har kommit till utskottet och till kammaren och svarat exakt som det är. Jag har från början varit mycket tydlig med att det inte finns något juridiskt bindande dokument eller något formellt avtal som ingåtts mellan Somalias regering och Sveriges regering.
Jag har också sagt, även i riksdagens talarstol, att jag gärna hade haft ett formellt avtal. Ibland är det dock inte möjligt, och då är det bättre att göra någonting än att inte göra någonting över huvud taget.
Både UNDP-stödet och Världsbanksstödet finns fullt redovisade på Openaid.se. Jag tror också, även om jag inte är säker, att Olle Thorell blandar ihop stödet till FN-organisationen IOM med Världsbanks- och UNDP-stödet. Det är som bekant en fråga för Justitiedepartementet och migrationsminister Johan Forssell.
Världsbanksstödet har vi debatterat många gånger i den här kammaren. Liknande beslut fattade också den tidigare socialdemokratiska regeringen. Så stora skillnader är det inte på det biståndsarbete vi nu bedriver i Somalia och det som bedrevs när Socialdemokraterna satt vid makten.
Det finns dock två väsentliga skillnader. Den första är att beloppen är lite mindre. Somaliabiståndet har faktiskt minskat under den här regeringen. Den andra är att vi faktiskt lyckas verkställa utvisningar till Somalia, inklusive utvisningar av sådana som begått mycket grova brott i Sverige, till exempel våldtäkt mot barn. Det är personer som inte ska vara i Sverige.
Om det finns en ”praktskandal” i detta är det väl att Socialdemokraterna betalade ut hundratals miljoner från svenska folket utan att kunna verkställa särskilt många utvisningar. Det om något är väl ändå en praktskandal.
Jag vidhåller att vi inte har någonting att dölja över huvud taget. Jag tar gärna tio interpellationsdebatter till i ämnet. Men det väsentliga här, det som väsentligt skiljer den här politiken från Socialdemokraternas, är att vi har varit tydliga med – Moderaterna gick till val på det, och det finns med i Tidöavtalet – att bistånd ska användas som ett verktyg i migrationspolitiken. Vi ska kunna villkora biståndet med att det mottagande landet uppfyller sina folkrättsliga åtaganden.
Anf. 32 Olle Thorell (S)
Fru talman! Somalia är ett av världens allra mest korrupta länder – plats 179 av 180 mätta länder. I ett sådant land måste man hantera bistånd med oerhörd försiktighet, och det har gjorts genom åren – med armlängds avstånd till korrupta makthavare, med stenhårda kontrollmekanismer och med partner man kan lita på.
Men vad gör regeringen i stället? Man lägger ned sådant bistånd som är kontrollerat och genomlyst och som man vet har haft effekt. I stället lyckas man med kirurgisk precision göra världens näst mest korrupta land ännu lite mer korrupt. Det är en bedrift som den här regeringen har lyckats med, och det tycker vi socialdemokrater är en praktskandal. Man skapar en gräddfil där svenska skattepengar går rakt in i premiärministerns kansli till personer i maktens absoluta närhet, till personer med lönenivåer som bara är en fantasi för övriga somalier och till samma personer som varit med och förhandlat fram uppgörelsen.
Det här är ett skolboksexempel på hur man skapar korruptionsrisker. Det är nästan korruptionsgaranti på sådana här upplägg.
Samtidigt säger regeringen att man har nolltolerans mot korruption. Det hade nästan varit skrattretande om det inte varit så tragiskt.
Det är klart att man ska ha nolltolerans mot korruption. Det har vi också. Det här upplägget är dock rent hyckleri, för det bidrar till raka motsatsen.
Det stannar inte heller där. Regeringen säger sig dessutom ha nolltolerans mot att stötta extremism, islamism, radikalisering och grupper som sympatiserar med Hamas och andra terrorrörelser. Det är jättebra, och det står vi bakom. Men den här premiärministern, vars kansli man alltså sponsrar med ”statsbyggande” för 100 miljoner kronor, vad är det för karaktär? Jo, en antisemit och Hamaskramare. Han stöder terrorrörelsen Hamas och talar nedsättande om judar på ett antisemitiskt sätt.
Detta verkar dock inte spela någon roll. Här helgar ändamålet medlen. Bara vi kan få utvisa ytterligare några somalier från Sverige är det värt att sponsra en sådan här karaktär. Det tycker vi är långt över gränsen för vad som är acceptabelt. Det är hyckleri på en helt ny nivå som vi tycker är skandalös.
Det är jättebra att man har nolltolerans både mot korruption och mot associering med terrorrörelser. Det är också bra att man granskar organisationer som ansöker om bistånd efter sådana kopplingar. Men det håller inte riktigt ihop när man kastar dessa principer över bord för att uppnå migrationspolitiska syften. Det tycker vi är över gränsen. Det är inte acceptabelt.
Även om det inte är rubriker i svenska medier varje dag och vi inte har interpellationsdebatter varje vecka är detta fortfarande en mycket besynnerlig historia som vi kommer att fortsätta ställa frågor om.
Anf. 33 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Det känns som att Olle Thorell nästan söker argument för att ta sig an den här debatten. När transparensargumentet inte fungerade eftersom allting finns redovisat försöker han med korruptionsargumentet, att Somalia är ett av världens mest korrupta länder. Det stämmer. Alla länder vi bedriver biståndsarbete i är mer korrupta än Sverige. Det är just därför vi bedriver biståndsarbete i de länderna.
Om korruption nu är det stora problemet vill jag fråga Olle Thorell: Varför gav Socialdemokraterna miljarder av svenska folkets pengar till Somalia när ni satt vid makten, inklusive till exakt samma Världsbanksstruktur? Om det är korruption nu borde det ha varit korruption då också.
Eller UNDP, ett av de absolut största FN-organen, med rigorösa egna kontrollmekanismer som Socialdemokraterna, och Moderaterna för den delen, i decennier har gett många miljarder för att hjälpa de mest utsatta människorna på hela jordklotet. Om det är korruption nu, varför var det inte korruption när Socialdemokraterna beslutade om ytterligare stöd till UNDP i stora delar av världen?
Jag skulle vilja uppmana Olle Thorell att svara på frågan om vilket av de två stöden som är korrupt. Vet Olle Thorell något som jag inte känner till om UNDP-stödet eller Världsbanksstödet? Jag kan lova Olle Thorell att om han hittar korruption, att något har gått snett eller att pengar är på glid kommer jag givetvis också att agera. Båda utbetalningarna har följt alla gängse principer, precis som allt bistånd Sida hanterar. Det är Sida som har fattat beslutet. Somalia har inte fått någon egen gräddfil, utan det här har hanterats som allt annat biståndsarbete. Den stora skillnaden är inte att vi bedriver biståndsinsatser i Somalia – det har moderater och socialdemokrater gjort i decennier – utan det nya är att vi också använder biståndet för att länder ska ta emot sina egna medborgare. Det är något som Socialdemokraterna inte lyckades med när man senast satt i regering.
Varför tycker Socialdemokraterna och Olle Thorell att det är så viktigt att somalier som inte är svenska medborgare och som inte har laglig rätt att vistas i Sverige, där en del av dem har begått grova brott som misshandel och våldtäkt, ska vara kvar i Sverige? Det är farligt för svenska folket. De kan begå nya brott i Sverige. Det är därför vi behöver verkställa utvisningarna. Vi kommer att använda de verktyg vi har för att verkställa fler utvisningar till Somalia och till andra länder.
Detta var ett av skälen till att jag och migrationsministern åkte till Syrien förra året; just för att hitta någon form av överenskommelse, ett handslag på att om vi ska bedriva viktiga insatser i Syrien förväntar vi oss också att Syrien tar emot sina egna medborgare som inte har laglig grund att stanna i Sverige. Mest prioriterat från Sveriges sida är självklart att kunna verkställa utvisningar av personer som har begått grova brott i Sverige.
Anf. 34 Olle Thorell (S)
Fru talman! Jag tackar Benjamin Dousa för svar och frågor.
Vi socialdemokrater tycker absolut inte att det är viktigt att utvisningsdömda blir kvar i Sverige. Självklart inte. Det är ett retoriskt trick för att få det att låta som att det finns en åsiktsskillnad mellan oss, men det gör det inte. Det ska låta som att Moderaterna bryr sig om det svenska folkets säkerhet och att vi elaka socialdemokrater vill att farliga människor ska vandra runt och skrämma livet ur vanliga hederliga svenskar. Det är ett fånigt argumentationstrick. Benjamin Dousa är en intelligent person, och han borde hålla sig för god för den nivån av retorik.
Självklart ska utvisningsdömda utvisas, och självklart ska brottslingar sitta i fängelse. Är de inte svenska medborgare ska de utvisas till sina hemländer. Vi säger att ändamålen inte alltid helgar alla medel. Det är skillnaden oss emellan. Vi tycker att gränsen går vid att muta korrupta premiärministrar. Jag vet inte var Benjamin Dousas gräns går, men det är tydligen inte där.
Benjamin Dousa frågar om inte alla de miljarder som gavs i bistånd till Somalia också kan betraktas som korruption. Nej, det var de inte, därför att vi såg till att hålla fast vid principen om armlängds avstånd till korrupta strukturer och att det inte fanns personliga intressen hos dem man förhandlade med om att få del av biståndspengarna. Vi såg till att använda oss av pålitliga partner fristående från den för tillfället somaliska korrupta regimen; det har ju varit fråga om olika regimer. Och vi har sett till att sköta uppföljningen.
Vi har förtroende för både UNDP och Världsbanken. De har uppenbarligen inte förtroende för den svenska regeringen. När Världsbanken fick reda på att det handlade om en migrationsuppgörelse avbröt man samarbetet, och det var därför man fick gå till andra organisationer.
Anf. 35 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Olle Thorell tycks ha gett upp argumentet om transparens och därefter korruption. Nu kom det senaste argumentet att det skulle vara fråga om en muta.
På vilket sätt är det en muta att man tydligt säger till länderna i fråga att om vi ska fortsätta att bedriva viktiga biståndsinsatser förväntar vi oss att de levererar på frågor som är viktiga för Sverige, att de följer internationell lag och att de tar emot sina egna medborgare?
Samma sak gäller om jag själv eller Olle Thorell skulle begå ett grovt brott i Kanada – jag tror att inte att någon av oss är kanadensiska medborgare – och vi skulle sitta av tid i fängelse i Kanada. Då skulle inte Sverige kunna säga att man inte vill ta tillbaka riksdagsledamot Olle Thorell eller Benjamin Dousa. Även om en regering skulle känna så är det inte möjligt för Sverige att tacka nej till oss två. Vi skulle skickas tillbaka till Sverige.
Samma principer gäller självklart för Somalia. Detta handlar inte om de tusentals svensk-somalier som varje dag går till jobbet, som är svenska medborgare och som sköter sig. Där är vi helt eniga. Det här handlar om somalier som inte är svenska medborgare, som inte har laglig rätt att vara här och där en del har misskött sig. De ska ut ur Sverige.
Olle Thorell säger att det är självklart att socialdemokrater också tycker att detta är viktigt. Man får nästan en liten flashback från när Morgan Johansson var justitieminister. Då hette det att de var tuffa mot de kriminella, och självklart ville de att de kriminella ska sitta längre tid i fängelse. Ändå kom det inga straffskärpningar, ändå kom det inga nya poliser och ändå hände ingenting. Det är den stora skillnaden mellan den förra regeringen och den här regeringen.
Socialdemokraterna snackar, och vi levererar. Jag åker personligen till Damaskus och till Mogadishu därför att jag tycker att frågan är viktig. Vi kommer alltid att leverera till svenska folket.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.