Ostlänken

Interpellation 2025/26:291 av Eva Lindh (S)

till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)

Linköping och Norrköping är i dag en sammanvävd arbetsmarknadsregion, och pendlingen mellan städerna är stor, men kapaciteten på spåren har nått sin gräns. Pendlare står kvar på perrongerna när tågen blir försenade eller inställda.

Ostlänken – som handlar om att bygga fler spår för att öka kapaciteten – är avgörande för vår framtid: för jobb, för klimatet, för tillväxten och för att hålla ihop regionen och stärka Sverige. Men i stället för framsteg ser vi förseningar. Trafikverkets nya plan visar att Ostlänken inte blir klar ens till 2037. Det innebär att den utökade spårkapaciteten mellan Linköping och Norrköping dröjer.

För Östergötland är Ostlänken ingen vision; den är en nödvändighet. Kommuner och näringsliv har planerat stora investeringar utifrån löften om statlig infrastruktur. När regeringen nu backar slås benen undan för regionens utveckling och framtidstro. Tillväxten bromsas och förtroendet för staten undergrävs när beslut rivs upp och projekt drar ut på tiden.

Regeringen talar om historiska infrastruktursatsningar. Men sanningen är att anslagen till järnväg minskat – och nödvändiga satsningar skjuts långt in i framtiden.

Sedan tidigare finns heller inte någon plan för hur Ostlänken ska ansluta till den befintliga stambanan söderut. Detta ställer till med problem för Linköping med tanke på framtida stadsutveckling och bebyggelse. Det försvårar också pendling inom länet och motverkar därmed regeringens uttalade syfte att underlätta för pendling och regionförstoring.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:

1. Vilken tidsplan gäller i dag för nya spår mellan Linköping och Norrköping, och när tas dessa spår i drift för full trafik?
2. Avser ministern att vidta åtgärder för att ge möjlighet för en anslutning från stationsläget i Linköping söderut mot Södra stambanan?