osteoporos

Interpellation 1999/2000:407 av Fleetwood, Elisabeth (m)

den 28 april

Interpellation 1999/2000:407

av Elisabeth Fleetwood (m) till socialminister Lars Engqvist om osteoporos

Förra våren ställde jag en interpellation i samma ärende till socialministern beträffande information och kunskap om osteoporos. Jag framhöll i den att osteoporos är ett snabbt ökande hot mot folkhälsan.

Såväl Världshälsoorganisationen (WHO), EU-kommissionen som OECD ser med oro på utvecklingen.

Decenniet 2000@2010 har proklamerats som "Rörelseorganens årtionde" med stöd av FN:s generalsekreterare och en lång rad regeringar i hela världen.

Svenska och norska kvinnor löper högst risk att råka ut för höftfrakturer i världen och högst risk för kotfrakturer i Europa. Varannan kvinna och var fjärde man över 50 år får någon gång i livet en fraktur som relateras till benskörhet.

WHO beräknar att antalet höftfrakturer kommer att öka från 1,7 till 6,3 miljarder på 50 år. Vårt land har vid sidan av Italien världens äldsta befolkning. Nästan var femte svensk är över 65 år. Sverige har också den största andelen 85-åringar och äldre.

Mot denna bakgrund är det minst sagt olyckligt att osteoporos fortfarande är en "tyst epidemi". Vi har inte förstått att tillvarata de möjligheter till förebyggande och behandling som skulle kunna stå till buds.

För att förbättra situationen gäller på kort sikt:

• utredning av frakturer utan kraftigt våld,
• tillgång till bentäthetsmätare,
• utbildning av bl.a. ortopeder och läkare i primärvård.

För resultat på lång sikt gäller:

• utbildning på olika nivåer inom sjukvård och omsorg,
• kartläggning av individuella riskfaktorer,
• massiv information till beslutsfattare och allmänhet,
• förebyggande åtgärder (kost, motion, rökning, alkohol),
• osteoporosenheter vid större sjukhus,
• fortsatt forskning.

I socialministerns svar i maj förra året hänvisades till regeringens regleringsbrev för 1999 och Folkhälsoinstitutets uppdrag för hälsobefrämjande insatser för äldre. Det är att beklaga att något påtagligt i ärendet uppenbarligen ej har skett sedan dess. Vidare påminde socialministern om den parlamentariskt sammansatta Nationella folkhälsokommittén med målsättning att föreslå nationella mål för hälsoutvecklingen. Enligt väl underbyggda källor måste jag tyvärr konstatera att inte heller här något påtagligt @ om ens något alls @ har skett.

Min fråga till socialministern blir således:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att möjliggöra att något påtagligt snarast sker för att sprida kunskap och information om osteoporos samt för att uppnå en förbättrad vård av osteoporosdrabbade människor i dag och i framtiden?