Oseriös fastighetsförvaltning
Interpellation 2010/11:220 av Köhler, Katarina (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-02-18
- Anmäld
- 2011-02-28
- Besvarad
- 2011-03-08
- Sista svarsdatum
- 2011-03-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 februari
Interpellation
2010/11:220 Oseriös fastighetsförvaltning
av Katarina Köhler (S)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
Det senaste decenniet har det dykt upp stora investerare som köper hyreshus och med en minimal underhållsbudget ändå efter en tid hoppas kunna sälja fastigheterna vidare med vinst. Dagligen nås vi av rapporter om eftersatta underhållsbehov och läser om människor som bor under närmast slumliknande förhållanden. Det borde inte vara möjligt för en person eller ett företag med detta som resultat av tidigare hyreshusförvärv att förvärva nya hyresfastigheter.
Den av regeringen avskaffade förvärvslagen syftade till att förhindra att olämpliga personer eller företag förvärvade hyresfastigheter. Regeringen avskaffade lagen med motiveringen att den inte var tillräckligt effektiv när det gällde att förhindra att personer som är mindre lämpliga som hyresvärdar förvärvar och förvaltar hyresfastigheter. Bland annat fanns brister som innebar att reglerna kunde kringgås genom indirekta förvärv.
Vi kan inte se att behovet av en fungerande förvärvslagstiftning har minskat, tvärtom. Missförhållanden ska inte behöva ha uppstått innan samhället har möjlighet att ingripa.
Flera remissinstanser ansåg också att förekomsten av oseriös hyresförvaltning trots förekomsten av förvärvslagstiftningen inte borde utgöra motiv för att avveckla lagstiftningen. I stället kunde lagen utvecklas vad gäller indirekta förvärv, utdraget förfarande och sanktionsmöjligheter. Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet delade denna uppfattning.
Min fråga är vad statsrådet har för avsikt att göra för att förhindra att fler hyresgäster drabbas av oseriösa ägare som förvärvar fastigheter i syfte att ge sig själva vinster genom undermålig förvaltning av sina fastigheter.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:220
Webb-tv: Oseriös fastighetsförvaltning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:68 Tisdagen den 8 marsProtokoll 2010/11:68 11 § Svar på interpellation 2010/11:220 om oseriös fastighetsförvaltning
Protokoll från debatten
Anf. 8 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Katarina Köhler har frågat civil- och bostadsministern vad han avser att göra för att förhindra att fler hyresgäster drabbas av oseriösa fastighetsägare som förvaltar sina fastigheter på ett undermåligt sätt. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Jag har tidigare lämnat skriftliga svar på två snarlika frågor från Amineh Kakabaveh och Krister Örnfjäder. Som jag svarade då var lagen om förvärv av hyresfastighet inte tillräckligt effektiv för att hålla olämpliga fastighetsägare borta från hyresmarknaden. Det var viktigt att göra något för att skydda hyresgästernas intresse av en godtagbar bostadsstandard på ett bättre sätt.
Den väg som regeringen valde var att skärpa bostadsförvaltningslagens regler samtidigt som vi avskaffade förvärvslagen. Hyresnämnden får nu ingripa även om bristerna i fastighetsägarens förvaltning inte är av allvarligt slag. Vi har alltså skärpt reglerna. En viktig del i reformen var att det infördes ett slags prövotid som gäller för en ny ägare. Inom tre år från ett ägarbyte får hyresnämnden besluta om särskild förvaltning redan om det finns anledning att anta att fastigheten inte förvaltas på ett godtagbart sätt. Det här är ett steg framåt.
Bostaden är grundläggande för vår trygghet. Det är viktigt att lagstiftningen skyddar hyresgäster mot hyresvärdar som missköter hyresfastigheter. Förvärvslagen gjorde inte det på ett bra sätt. Det har bara gått ett par år sedan förvärvslagen upphörde att gälla och skärpningarna i bostadsförvaltningslagen trädde i kraft. En stor andel av de olämpliga hyresvärdarna på hyresmarknaden i dag kan antas ha förvärvat sina fastigheter under den tid som förvärvslagen gällde. Det som nu krävs är att de skärpta reglerna i bostadsförvaltningslagen tillämpas. Det är först då vi ser om den inriktningen var korrekt.
Anf. 9 Katarina Köhler (S)
Herr talman! Tack för svaret, säger jag till justitieministern. Jag delar naturligtvis inte justitieministerns uppfattning om att borttagandet av förvärvslagen skulle ge ett bättre och effektivare skydd mot oseriösa köpare och förvaltare.
Den tidigare lagstiftningen gav faktiskt möjligheter att stoppa oseriösa förvärvare före köpet, så att säga. Prövningen gjordes i förskott. Det var ju ett tydligare sätt att skydda de boende mot de oseriösa köparna.
Vi socialdemokrater menade då och vi menar fortfarande att det hade varit bättre att ha kvar förvärvslagen och att skärpa den på några punkter. Vi menar att behovet av en fungerande förvärvslagstiftning faktiskt har ökat och definitivt inte minskat.
Det senaste året har vi sett skräckexempel i nyhetsbevakning och debattprogram om hur illa det är ställt på flera ställen i vårt land, där människor far väldigt illa av att bo nästan i misär i vissa hyresområden.
I remissrundan inför borttagandet av den gamla förvärvslagen var det många kommuner som sade att lagen fungerade och att regelverket var tydligt, vilket gav en säker handläggning av dessa ärenden. Många sade också att man inte ville att lagen skulle tas bort eftersom man tyckte att den hade en preventiv inverkan.
Jag tycker att det säger sig självt att det borde vara lättare och bättre för alla inblandade parter om man kan stoppa en oseriös köpare före köpet, inte efter.
Nu är det som justitieministern säger, att den nya lagen har varit i gång ett drygt år. Men den lagstiftning som vi pratar om ska vi se i ljuset av många frågor kring bostadspolitiken och bostadsfrågorna över huvud taget. Det händer väldigt mycket på detta område. Om det hela tiden görs enklare för människor som egentligen inte vill annat än skapa egen vinning eller ekonomisk vinning för sitt bolag har vi inom politiken naturligtvis ett ansvar att se till att försvåra detta.
Jag vill också säga att det här inte handlar om att vi drar alla fastighetsägare över en kam eller att vi tror att alla är oseriösa, men det börjar finnas för många som är det. Jag tycker att det här är ett politiskt ansvar som vi måste ta.
Anf. 10 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Om vi går tillbaka till förvärvslagen är det möjligt att den var tydligare på papperet, men den fungerade inte. Den var verkningslös. Vi fick in en hel del oseriösa fastighetsägare trots denna förvärvslag, eftersom den var för lätt att kringgå genom indirekta förvärv och annat. Det var inte bra.
Förvärvslagen kritiserades också för att den var svår att tillämpa, och kommunernas tillämpning var minst sagt inte enhetlig. Det var väldigt olika hur den användes. Det är möjligt att någon kommun tyckte att det fungerade väl, men generellt sett var det inte så.
Tillståndsprövningen var också byråkratisk och krånglig och kunde ibland ta flera år, vilket inte innebär en god fastighetsförvaltning. Det gjorde också att det tog väldigt lång tid att få saker hanterade.
I dag kan vi säga att vad vi gjorde var att i stället se till hyresgästernas väl och ve. Det måste gå att ingripa snabbare, tydligare och tuffare rent praktiskt när någon missköter en fastighet. Det gjorde vi genom de regler som finns i bostadsförvaltningslagen och som jag tycker är riktigare. Man kan ingripa snabbare och tydligare, och det krävs inte lika dåligt skötta fastigheter för att man ska kunna göra det.
Kommunerna som tillsynsmyndigheter har också möjlighet att agera mycket mer skyndsamt än vad de ofta gör. Exempelvis kan miljöförvaltningen i en kommun agera mycket snabbare än vad vi kan se på en del håll, därför att man bland annat kan använda miljöbalkens regler om hälsoskydd för att meddela föreskrifter eller förbud vid olägenheter. Det borde kanske göras oftare i en del extremexempel. En enskild hyresgäst kan också begära att hyresnämnden ålägger fastighetsägaren att avhjälpa brister i lägenheten och så vidare.
Det finns alltså flera sätt att se till att man i praktiken gör något åt brister i fastighetsförvaltningen. Det var viktigt, och det är viktigt för människor rent konkret.
Tyvärr hade inte förvärvslagen den funktionen. Det var snarast ett sätt att försöka stoppa vissa saker. Det kanske var väldigt bra ur ett kommunalt perspektiv, men vi har valt att se det utifrån medborgarnas och hyresgästernas synvinkel, nämligen att det är ett elände att bo i en lägenhet där fastighetsägaren inte tar ansvar.
Då kan man vända sig till kommunen. Man kan se till att hyresnämnden agerar, och nu finns också den här lagen som gör det möjligt att ingripa mycket snabbare.
Jag tycker att det är rätt politik, för då kan man i praktiken se till att åtgärda brister i stället för att ha en lag där vi efter många år kunde se inte gav de effekter vi ville ha. Flertalet av de oseriösa fastighetsägare vi har i dag fick ju möjlighet att köpa fastigheterna redan när den gamla lagen fanns, och det visar väl att den inte var särskilt duglig.
Anf. 11 Katarina Köhler (S)
Herr talman! Jag vill börja där justitieministern slutade, att många har köpt fastigheterna tidigare. Tyvärr kommer den nya lagen inte att innebära att det blir svårare för sådana nu, utan det blir bara enklare, och tvärtemot vad justitieministern säger är vår uppfattning att det i stället blir de boende som drabbas väldigt hårt.
Utan att gå in på några konkreta exempel har ni säkert sett tv-programmen bland annat från Malmö där människor i vissa områden bor fruktansvärt dåligt. Det har inte skett renoveringar, och man har inte ens tagit tag i de mest akuta felen. Det är trasiga spisar, det är mögel i badrum och mycket annat. Listan kan göras lång.
Om man bor i ett sådant hus och inte har någon möjlighet att påverka sin situation och så kommer det en ny fastighetsägare och fortsätter på den inslagna vägen innebär inte den nya bostadsförvaltningslagen, om jag kan läsa i de lagar och regler som finns, att de boende blir snabbare hjälpta. Justitieministern hänvisar till hyresnämnderna, men det finns ju många lagar på det här området och den ena lagen tar ut den andra.
Vad jag kan läsa mig till är att det ändå krävs en långvarig försummelse för att man ska kunna sätta in tvångsförvaltning. Det går inte att komma med någonting som varat väldigt kort tid eller är akut, utan det ska ha varit en långvarig försummelse. På det här sättet får fastighetsägarna bara möjlighet att vara dåliga fastighetsförvaltare ännu längre, medan de boende är dem som blir drabbade.
Det här är naturligtvis en fråga om ideologi. Vi har olika synsätt. Jag påstår att regeringen alldeles för mycket avpolitiserar kanske framför allt bostadsfrågorna och gör dem till en marknadens fråga. Tillgång och efterfrågan ska styra allt. Det går inte, menar jag. Det håller inte. Samhället har ett stort ansvar, för boendet är en så viktig del i varje människas liv. Det ska fungera att bo någorlunda bra, vare sig det är i hyresrätt, bostadsrätt eller egnahem. Det går inte att plocka ut bostadspolitiken som ett enskilt område, för det hänger ihop med så mycket annat.
Jag är i och för sig inte förvånad, för vi ser ju på område efter område att det är marknaden som får en allt större roll och ett större inflytande på mängder av frågor som borde vara samhällets ansvar. Jag vet att lagen är i gång, och jag tycker att det är jätteviktigt att vi verkligen håller ögonen på detta och att det förs ordentlig statistik så att vi kan se vad som verkligen händer på området.
Anf. 12 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag vill faktiskt göra en saklig rättelse. Det krävs inte långvarig försummelse för att man ska kunna agera i enlighet med bostadsförvaltningslagen. Vi skärpte den lagen den 1 mars 2010. Det innebär att man nu kan ingripa snabbare och tidigare än man kunde tidigare, och att ribban för åtgärder inte heller är så hög som den kunde vara tidigare är ju viktigt.
Det har inte blivit enklare för oseriösa fastighetsägare att förvalta fastigheter. Tvärtom finns nu de instrument som krävs för att sätta hårt mot hårt, om man vill kalla det för det. Däremot är det så att förvärvslagen, som kunde kringgås och som inte fungerade särskilt väl, inte finns kvar. Man kan möjligen säga att det går att köpa en fastighet, men det är som sagt inte lätt att behålla den fastigheten eller att klara av det hela.
När det gäller exemplen från Malmö kan jag säga att jag själv har besökt några fastigheter och sett det elände som finns där. Det är väldigt olika. I ett och samma bostadsområde skiljer sig kvaliteten på bostäderna mycket åt därför att det ena bostadsbolaget har gjort hemläxan, rustat och agerat, medan det andra inte har gjort det.
Det man frågar sig är: Vad har miljö- och hälsoskyddsnämnden gjort? Det var min första tanke när jag klev in i en av trappuppgångarna. Vad gör kommunen? Det är, precis som jag påpekade, kommunen som är tillsynsmyndighet. Det finns goda möjligheter att använda bland annat miljöbalken för att ingripa och kräva åtgärder. Med den lag som vi har skärpt finns det väldigt goda möjligheter att agera också från kommunens sida.
Jag delar uppfattningen att boendet är en stor sak. Det påverkar hela ens liv. Där tycker jag möjligen att också kommunerna har ett stort ansvar att ta itu med de brister som man ser på vissa håll.
Vi har olika ideologi. Det är helt sant. Men i den här frågan, när det gäller oseriös skötsel av fastigheter, som också är ett samhällsproblem, måste jag säga att det inte är den ideologiska skillnaden som är uppenbar utan det skillnaden handlar om är om man vill se praktiska resultat eller inte.
Det alliansregeringen har gjort är att se till att vi lite snabbare kommer åt dem som inte sköter fastigheter, att man kan ställa krav och att det finns verktyg från flera olika håll, medan Socialdemokraterna och en del andra menar att politiker på förhand ska lista ut vilka som skulle kunna bli oseriösa fastighetsägare och förhindra att de hanterar fastigheter. Så bygger man upp en byråkrati. Det där fungerade inget bra. Vi vill se att det händer något i praktiken. Det är viktigt för att säkerställa hög kvalitet i boendet.
Det finns väldigt mycket att göra på det här området. Min uppmaning till kommuner och andra är att använda de verktyg som nu finns och ta itu med en del brister som boende faktiskt har bekymmer med.
Anf. 13 Katarina Köhler (S)
Herr talman! Jag tror inte att någon behöver gissa när vi pratar om de mest oseriösa fastighetsköparna och förvaltarna. Det finns mycket historik att gå på. Det här skulle vi kunna diskutera på många områden. Det är naturligtvis bra om man faktiskt stoppar dem innan de har kunnat komma in och göra skada.
Det här är ett sådant viktigt område, det är vi ju överens om. Boendet är en sådan viktig del av livet och för möjligheten att leva ett drägligt liv. Det hänger ihop med så mycket annat. Det handlar om att ha tillgång till bra bostäder över hela landet för att också klara en bra arbetsmarknadspolitik. Bra och trygga bostäder gör människor jämlika, och jämlika människor skapar ett tryggt samhälle, ett samhälle där man vill och kan vara delaktig och aktiv som medborgare.
Att låta oseriösa fastighetsägare fortsätta sin verksamhet skapar bara än större klyftor och försämrar med det också synen på i det här fallet hyreslägenheter och deras status. Det vill vi ha bort. Hyreslägenheterna ska naturligtvis ha samma status som vilket annat boende som helst. Tillåter vi det här kommer det att bli en syn på hyresbostäder som blir än mer negativ. Det har inte Sverige råd med. Vi behöver inte det här.
Jag återkommer i frågan under mandatperioden och hoppas att justitieministern, liksom vi från De rödgröna, kommer att titta närmare på detta och följa utvecklingen så att det ändå kommer att bli så bra som möjligt för de boende.
Anf. 14 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag måste ändå ställa frågan: Om det nu fanns så otroligt mycket historik om oseriösa fastighetsägare, varför stoppade man inte dem från att köpa fastigheter när förvärvslagen fanns? Vi måste vara helt överens om att de flesta kom in i verksamheten under den tid den lagstiftning fanns som nu omhuldas så mycket av Katarina Köhler.
Sanningen är ju att den fungerade dåligt. Det är dessutom så att man kan tänka sig att det finns de som köper fastigheter som inte fångas upp av förvärvslagstiftningen som den såg ut tidigare men som sedan började missköta fastigheter. Ska man då inte göra något åt dem?
Det vi valde i stället, utifrån ett seriöst beredningsunderlag, var att skärpa reglerna oavsett vem det är fråga om för att stoppa oseriösa fastighetsförvaltare och se till att man tar itu med de verkliga problemen. Vi har pekat på att man nu snabbare och med mindre omfattande problem kan ingripa och kräva åtgärder. Jag tycker att det är bra, därför att då kan man ta itu med de faktiska problem som finns, inte skylla på att de inte fångades upp tidigare. Faktum kvarstår, om det fanns så mycket historik, varför stoppades de inte redan innan?
Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi får ordning på detta när vi ser en del av de bostadsmiljöer som finns hanterade av oseriösa fastighetsägare. Där är det också viktigt att man använder sig av miljönämnder, hyresnämnder och andra. Det är viktigt att vi följer upp de frågorna. Men förändringarna när det gäller den lagstiftning som så småningom blev bostadsförvaltningslagen tycker jag är riktiga. De kommer att visa att vi faktiskt kan ta itu med mer än vi gjorde tidigare. Det är rätt steg.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.