Orsaker till de stora skillnaderna i migrationsdomstolarnas dömande
Interpellation 2006/07:430 av Larsson, Kalle (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-03-22
- Inlämnad
- 2007-03-22
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-03-29
- Sista svarsdatum
- 2007-04-13
- Besvarad
- 2007-04-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 mars
Interpellation
2006/07:430 Orsaker till de stora skillnaderna i migrationsdomstolarnas dömande
av Kalle Larsson (v)
till statsrådet Tobias Billström (m)
Domstolsverkets siffror visar att ändringsandelen hos migrationsdomstolarna i Malmö och Göteborg i avvisnings- och utvisningsärenden är ca 30 procent medan den är bara 13 procent i Stockholm. När det gäller ansökningar om uppehållstillstånd är skillnaderna ännu större; där är siffrorna 50 respektive 16 procent. Enligt Migrationsverkets senaste siffror när det gäller asylärenden är andelen bifall 27 procent i Göteborg, 21 procent i Malmö och 16 procent i Stockholm.
Mot denna bakgrund är det högst oroande och beklagligt att Migrationsöverdomstolen inte ger någon ledning för rättstillämpningen eftersom man hittills beviljat prövningstillstånd nästan enbart när det gäller processuella frågor. Ytterst få avgöranden i sak har meddelats. Det är också bekymmersamt att migrationsdomstolarna har utvecklat stora skillnader i praxis när det gäller beviljande av muntlig förhandling. I Malmö och Göteborg hölls muntlig förhandling i 40 procent av avvisnings- och utvisningsmålen medan motsvarande siffra i Stockholm var 20 procent.
I målen om uppehållstillstånd ägde muntlig förhandling rum i 14 procent av målen i Malmö medan motsvarande siffror i Göteborg och Stockholm var 4 respektive 0,2 procent. I Göteborg och Malmö avgörs ca 65 procent av målen av juristdomare och nämndemän, i Stockholm 30 procent.
Det är svårt att frigöra sig från intrycket att Utlänningsnämnden delvis lever kvar under nytt namn i Stockholm. De stora skillnader som kan konstateras i de tre migrationsdomstolarnas dömande och processuella hantering av målen lämnas utan att korrigeras av Migrationsöverdomstolen. Förhållandet är ju en katastrof för den enskildes rättssäkerhet, och principen att lika fall ska bedömas lika kan inte upprätthållas.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Tobias Billström:
Är statsrådet beredd att verka för åtgärder för att komma till rätta med dessa svåra missförhållanden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:430
Webb-tv: Orsaker till de stora skillnaderna i migrationsdomstolarnas dömande
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:96 Måndagen den 23 aprilProtokoll 2006/07:96 11 § Svar på interpellation 2006/07:430 om orsaker till de stora skillnaderna i migrationsdomstolarnas dömande
Protokoll från debatten
Anf. 44 Tobias Billström (M)
Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig om jag är beredd att verka för åtgärder för att komma till rätta med svåra missförhållanden i migrationsdomstolarnas verksamhet.
En enig riksdag beslutade om den nya instans- och processordningen för utlännings- och medborgarskapsärenden som infördes den 31 mars 2006. Kalle Larsson uppger nu att statistiska skillnader i ändringsandelen finns mellan olika migrationsdomstolar samt att Migrationsöverdomstolen avgjort få ärenden i sak och huvudsakligen beviljat prövningstillstånd när det gäller processuella frågor. Vidare uppger Kalle Larsson att det även finns stora statistiska skillnader mellan olika migrationsdomstolar när det gäller förekomsten av muntlig förhandling och hur domstolen är sammansatt i målen.
Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att besluta om direktiv för en utvärdering av reformen med en ny instans- och processordning. En utvärdering av en så stor reform är naturlig och förutskickades också i den proposition som låg till grund för riksdagens beslut. Jag har tidigare i denna kammare upplyst Kalle Larsson om att en utvärdering avses ske.
Låt oss avvakta resultatet av den utvärdering jag kommer att föreslå regeringen och sedan diskutera om och i så fall vilka förändringar som kan komma att behöva göras. För dagen kan jag bara konstatera att det saknas grund för de slutsatser Kalle Larsson dragit.
Anf. 45 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Överförandet av överprövningen av Migrationsverkets beslut från utlänningsnämnd till domstol var en viktig rättssäkerhetsreform. Den hade flera positiva drag. Man fick ett tydligt tvåpartsförfarande, man fick en ökad öppenhet, framför allt för den som berördes av ett beslut och dennes ombud, och man fick möjlighet till muntlig handläggning i betydligt större utsträckning än tidigare. Dessutom slapp man en rad beslut som utlänningsnämnden tidigare hade fattat som stod i strid med de internationella förpliktelser som Sverige hade undertecknat. Man kunde lämna den barlasten bakom sig. Så såg många av oss på den reform som nu är genomförd. I allt väsentligt är den beskrivningen fortfarande riktig.
Man kan väl för kammarens protokoll ändå minnas att skälen till att detta blev verklighet var att Vänsterpartiet tillsammans med flera andra partier, ett efter ett skulle man kunna säga, så småningom tillsammans med en allmän opinion lyckades övertyga Moderaterna och i sista hand till och med Socialdemokraterna om att en sådan förändring var absolut nödvändig.
Jag är väl medveten om den förändring som har skett. Jag har själv förhandlat, både om hur övergången skulle gå till och om den nya utlänningslagen. Som en av representanterna för Vänsterpartiet såg jag dessutom till, om vi går över till migrationsministerns svar, att det skyndsamt skulle utvärderas hur reformen hade fungerat. Det är alltså ingen nyhet när migrationsministerns upplyser mig om att det ska komma direktiv för en utvärdering av reformen. Jag är egentligen lite besviken över att det inte har kunnat komma i gång ännu tidigare. Visst måste man först ha haft verksamhet en viss tid, men risken är nu att vi får leva två år med reformen innan migrationsministern är beredd att svara på några frågor eller ha åsikter om hur förbättringar skulle kunna ske.
Inte heller den här gången är jag särskilt överraskad över att migrationsministern egentligen inte vill säga så mycket om så mycket. Jag tror dock att tipsen från coachen kanske hade landat hos någon innan det skriftliga svaret gavs i dag, för nu gör migrationsministern en av de saker jag tipsade om. Tips nr 13 för hur man kan vara migrationsminister och samtidigt ha en åsikt var nämligen att genomföra en utvärdering av en specifik verksamhet med mer eller mindre öppna direktiv. Bra! Då kan det trots allt göras någonting.
Nu förutskickas en utredning. Det är väl utmärkt, men det betyder inte att man måste stanna där, utan man kan också ha mer eller mindre öppna direktiv. Man kan tydliggöra vad man anser vara problemen, vad man tycker behöver utvärderas särskilt noggrant. I stället anger migrationsministern i sitt svar att "för dagen kan jag bara konstatera att det saknas grund för de slutsatser Kalle Larsson dragit". Jaha.
Den formuleringen förvånar mig något, för vilka slutsatser är det jag har dragit? Jag har dragit slutsatsen att det finns olikheter i hur domarna utfallit. Jag har dragit slutsatsen att andelen bifall i asylärenden är 27 procent i Göteborg, 21 procent i Malmö och 16 procent i Stockholm. Är det det som det saknas grund för? Jag har också dragit slutsatsen att det finns skillnader i muntligheten, alltså i hur ofta man får muntlig förhandling. Det får man i 40 procent av avvisnings- och utvisningsmålen i Malmö och Göteborg och i 20 procent i Stockholm. Saknas det grund för det påståendet också? Eller saknas det möjligen grund för påståendet att skillnaderna i hur man väljer att använda lagstiftningen är, som jag säger, "en katastrof för den enskildes rättssäkerhet"?
Anf. 46 Tobias Billström (M)
Fru talman! Det är ännu för tidigt att låta utvärdera den nya instans- och processordningen och utlänningslagen som helhet. Det kommer att vara tidigt även efter det år som en utvärdering kanske kan komma att ta. Det är definitivt för tidigt att i dag dra några långtgående slutsatser, särskilt med den säkerhet med vilken Kalle Larsson uttalar sig och där ord och ordkombinationer som "svåra missförhållanden","katastrof" och så vidare förekommer.
Utan att gå in i en debatt om sakfrågorna vill jag framhålla att det bakom statistiska skillnader mellan de tre migrationsdomstolarna kan dölja sig många omständigheter i det ena eller andra avseendet. Självfallet kommer utredaren att analysera sådana skillnader i statistiken som nu angetts. Hur Migrationsöverdomstolen bedömt och bedömer ärenden om prövningstillstånd är en fråga för domstolen. Naturligtvis kommer också överdomstolens roll och verksamhet att belysas i en utvärdering. Vad gäller formuleringar som "risken blir att vi får leva med detta under en tid" vill jag säga att ja, om praxis ska kunna utvecklas såsom sker i våra domstolar måste det få lov att ta tid.
För min del tycker jag att Kalle Larsson borde vara nöjd. Jag kommer att föreslå regeringen att låta utvärdera den ordning som infördes den 31 mars 2006. Därefter kommer vi att ha ett relevant underlag för att i denna kammare, och också i andra sammanhang, kunna föra en diskussion om huruvida förändringar behövs, vilka förändringar som behövs och på vilket sätt de ska genomföras. Det tycker jag kan vara tillräckligt.
Anf. 47 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Migrationsministern använder inte ens hela sin talartid. Det är väl lite kännetecknande för den här debatten. Det saknas tydligen besked eller ens resonemang om huruvida det är ett problem att vi just nu har mycket olika utfall både när det gäller muntligheten i domstolarna och bifallsfrekvenserna i asylärenden. Det är vad jag beskriver när jag använder ord som "katastrof" och "svåra missförhållanden". Det är givetvis en katastrof för en person som får ett negativt beslut i Stockholm att veta att chansen att få ett positivt beslut hade varit större i Göteborg eller Malmö, vilket åtminstone statistiken talar för. Jag är självfallet medveten om att det kan finnas skillnader beroende på vilka grupper som är boende var och därmed också i ärendenas utfall, men att det ska vara så stora skillnader, nästan en fördubbling av andelen bifall i Göteborg i jämförelse med Stockholm, har jag mycket svårt att tänka mig.
Migrationsministern anser att jag borde vara nöjd eftersom han nu genomför den utvärdering som riksdagen gett honom i uppdrag att genomföra, för det är ju så det sett ut. Det finns ett utskottsbetänkande från kammaren som föreskriver att regeringen skyndsamt ska genomföra en sådan utvärdering. Att regeringen gör det som riksdagen beslutar är inget att vara missnöjd med, men det är heller inte något att vara särskilt nöjd med i största allmänhet, i alla fall inte nöjd nog att inte ställa ytterligare politiska frågor och föra ytterligare resonemang.
Det vi har att göra med är frågan huruvida det är för tidigt att ha åsikter. Får man tycka något? Bör man tycka något? Kan man göra bedömningar även under de första åren av en ny ordnings ikraftträdande? Jag tror att det till och med är ganska viktigt att göra det, inte för att man nödvändigtvis behöver skynda i väg och fatta nya politiska beslut, göra om hela utlänningslagen och hela rättsordningen ännu en gång, utan för att det i början av en ny rättsordnings ikraftträdande fortfarande handlar om ett sökande. Det pågår ett sökande av hur formerna ska se ut, var praxis ska landa och hur resultatet av det hela ska bli.
Det är, som också påpekats i tidigare interpellationer, fråga om en av de största reformerna på detta område på många år. Skälet till att inte vänta fem år eller tio år är att det då hunnit sätta sig så mycket att det skulle bli betydligt svårare att göra de förändringar och uppmuntra den positiva utveckling man vill se än om man gör det omedelbart, eller åtminstone efter ett eller två år - ja, ungefär nu när vi har denna diskussion i riksdagens kammare.
Jag tycker nog inte att det är tidigt. Det här är förstås inte det enda tillfället. Vi kommer att få återkomma vid många tillfällen till den situation som vi nu diskuterar. Jag kan för egen del ännu en gång upprepa att det är oerhört betydelsefullt att vi fått en ny rättsordning på plats, men jag tror att det vore farligt om vi lagstiftare i riksdagens kammare lämnade den politiska debatten och diskussionen för att återkomma en annan gång. Jag tror att det snarare är betydelsefullt att hela tiden diskutera, försöka förbättra, leta efter svagheter och åstadkomma, så gott vi kan, en ordning som är än mer rättssäker och än mer likartad i olika delar av landet. Det kan inte, med tanke på rättssäkerheten, vara rimligt att chansen att få tillstånd är nästan dubbelt så stor i Göteborg som i Stockholm.
Anf. 48 Tobias Billström (M)
Fru talman! Apropå talartid och annat tror jag att det var den store tyske poeten Goethe som en gång sade att "in der Begrenzung zeigt sich der Meister", alltså att begränsningen visar sig i mästaren. Utan att på något vis göra anspråk på mästartitel tror jag att en begränsning av ordflödet kan vara av godo till och med i denna kammare och till och med när det gäller sådana komplexa frågor som nu.
Jodå, Kalle Larsson, en utvärdering förutskickades i den proposition som låg till grund för riksdagens beslut, som ju också - det är helt riktigt - Kalle Larssons parti stod bakom. Men om man ska göra utvärderingar ska de göras på rätt sätt, med rätt verktyg och med rätt målsättning. Det är själva knäckfrågan. Arbetet med att ta fram direktiven och formulera en god ordning för hur vi ska kunna utvärdera en reform som var ganska så komplicerad att genomföra har pågått i departementet under ett antal månader. Det har blivit ett bra arbete, men det har med all önskvärd tydlighet också demonstrerat hur svårt det är att försöka skriva bra direktiv när reformen inte varit i kraft särskilt länge.
Det jag upplever som problematiskt med Kalle Larssons interpellation är att väldigt svepande påståenden görs utifrån ett statistiskt material som med alla mått mätt måste sägas vara mycket litet i förhållande till vad som var ingångsvärdena när det beslutades om reformen. Tillräckligt många fall har inte avgjorts för att vi ska kunna vara helt säkra på att de statistiska skillnaderna verkligen är så stora som Kalle Larsson försöker göra gällande.
Det kan vara önskvärt att få någon eller några frågor belysta av utredaren redan innan utvärderingen som helhet presenteras. I propositionen nämns till exempel frågan huruvida Migrationsverket ska besluta om förordnande av offentligt biträde. Socialförsäkringsutskottet föresatte i sitt betänkande över propositionen, 2004/05:SfU17, att denna fråga skulle delredovisas inom ramen för utvärderingen. I mitt förslag till direktiv för utvärdering kommer jag att ta upp frågan om förtur för någon eller några frågor. Men jag tycker som sagt att det är viktigt att man inte är för snabb när man drar slutsatser om en reform av det här slaget.
Möjligheten till överprövning av Migrationsverkets beslut i domstol med ett tvåpartsförfarande är en väsentlig förstärkning av rättssäkerheten. En viktig inriktning vid förändringarna av utlänningslagen var vidare att sätta bestämmelserna om skyddsbehoven i fokus och att skapa tydligare åtskillnad mellan sådana bestämmelser och andra grunder för uppehållstillstånd.
När vi har suttit och arbetat med direktiven har det varit mycket angeläget för oss att få fram så pass klara instruktioner till utredaren att det här kan belysas. Därför kommer utvärderingen av reformen som helhet att genomföras med den utgångspunkten. Denna utvärdering kommer att få visa vilka ytterligare åtgärder som kan komma att bli aktuella. Först när vi har hela bilden klar för oss och har den liggande på bordet är det dags att ha en djuplodande politisk diskussion.
Kalle Larsson får, precis som alla andra riksdagsledamöter som så önskar, komma med frågor under arbetets gång. Det finns inget förbud mot det. Men man ska vara medveten om att en utvärdering, framför allt när den baseras på den här typen av statistiska uppgifter, bara kan bli så bra som det material man har att arbeta med. Är inte frekvensen tillräckligt stor tror jag att man kommer att få problem när man ska göra en bedömning av helhetsresultatet. Det tycker i varje fall jag att man ska akta sig för.
Anf. 49 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Om Tobias Billström hade använt Goethe lite tidigare i sitt arbete inför interpellationen hade han möjligen begränsat ordflödet något i den sista meningen. Den har han efter mina följdfrågor inte kunnat försvara. Han säger: "För dagen kan jag bara konstatera att det saknas grund för de slutsatser Kalle Larsson dragit."
Jag har redovisat den hittillsvarande statistiken på området. Jag har inte kunnat höra att det skulle finnas några invändningar mot den statistiken, som kommer från Migrationsverket. En slutsats är att det finns skillnader i statistik. Vi för diskussionen för att ge signaler om att sådana skillnader inte är lämpliga. Det måste göras någonting i praxisbildning i den kommande processen för att komma till rätta med de stora skillnader som finns. Redan att vi står och har denna debatt i kammaren i dag är ett steg mot att synliggöra frågan och därmed ge signalen att skillnaden i hur man använder lagstiftningen behöver funderas över. Det är syftet med debatten.
Jag var väl medveten om att migrationsministern i sitt svar skulle skriva någonting i stil med "det här kommer det en utvärdering om, så det kan vi inte prata om nu". Jag har visserligen inte fått många svar, men jag har kunnat notera att migrationsministern ändå följer ett av mina tips från coachen och att han dessutom går ett steg längre än tips nr 13 om genomförande och utvärdering. Han förutsäger redan nu att en av de saker man kommer att titta närmare på är förordnandet av offentliga biträden. Det tycker jag är utmärkt. Det är ingen nyhet det heller; det har också stått i tidigare fattade beslut. Men mitt förslag till migrationsministern att fundera vidare på är: Varför inte också titta på skillnader i bedömning mellan de olika domstolarna när man ger sig in i utvärderingen?
Anf. 50 Tobias Billström (M)
Fru talman! Vi har diskuterat denna fråga ett antal gånger under interpellationsdebatten. Jag har påpekat att det inte är min avsikt att gå in på sakfrågorna eftersom vi står i begrepp att lansera en utvärdering. Jag har också indikerat att vi inte säkert kan veta vad som döljer sig bakom de siffror som Kalle Larsson har redovisat i sin interpellation och i debatten. Det är många omständigheter som ligger till grund för de statistiska skillnaderna mellan de tre migrationsdomstolarna. Vi vet inte vad som döljer sig, och vi kan inte heller veta det innan en noggrann utvärdering är gjord.
"Synliggöra", säger Kalle Larsson. Synliggöra vad? Om vi har tre fall som är avgjorda och två är positiva kan jag hävda statistiskt att en majoritet har fått positivt utfall i bedömningen. Men det görs utifrån en otroligt liten kategori av fall.
Även Kalle Larsson borde reflektera över vad det egentligen är vi strävar efter. Är det inte att få en stor säkerhet i hur de faktiska förhållandena är i domstolen? Kan vi verkligen få det efter den här korta tiden? Jag tycker att man ska vara försiktig.
Däremot gläder det mig att indikationerna från rättsväsendet tyder på att det börjar skjuta fart. Fler fall håller på att överlämnas från Migrationsverket till migrationsdomstolarna och sedan vidare till Migrationsöverdomstolen. Jag vet inte om detta är en trend som kommer att hålla i sig. Men om den gör det är det otroligt positivt. Då kommer vi kanske under den utvärdering som nu påbörjas att stå på en stadigare och stabilare grund. Det skulle vara bra för den politiska debatten när utvärderingen väl är avslutad.
Jag vill uppmana Kalle Larsson till en viss försiktighet när det gäller hanteringen av statistik. Det finns, som vi alla vet, tre slags lögn: lögn, förbannad lögn och statistik.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.