Öppnare redovisning av partibidrag
Interpellation 2006/07:55 av Ygeman, Anders (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-11-09
- Inlämnad
- 2006-11-09
- Besvarad
- 2006-11-23
- Sista svarsdatum
- 2006-11-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 november
Interpellation
2006/07:55 Öppnare redovisning av partibidrag
av Anders Ygeman (s)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
I dagarna har det genom medierna framkommit att Moderaterna bedriver en organiserad insamling av privata donationer för att finansiera delar av sin partipolitiska verksamhet. Insamlingen sker bland annat genom sällskapet Tornet. Som ”belöning” får de som skänker pengar träffa Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt och den moderata partiledningen vid särskilda möten och, enligt uppgift, ge synpunkter på den moderata politiken.
Denna verksamhet väcker en rad frågor. Sällskapet Tornet består av en okänd samling individer @ det är med andra ord hemligt vilka personer och intressen som skänker pengar till Moderaterna. Omfattningen av donationerna är också hemliga. Det går inte att via årsredovisningen utläsa hur mycket pengar som skänks eller vem som bidrar eftersom alla donationer klumpas ihop under en och samma post. Detta arrangemang väcker en rad frågor. Förväntar sig dessa donatorer något i gengäld? Ligger det starka ekonomiska intressen bakom donationerna? Är det ett par personer som skänker en stor del av den totala summan? Och vilka intressen representerar dessa personer?
Det har förts en diskussion om redovisning av bidrag till politiska partier, mot bakgrund av den utredning som leddes av Gullan Gidlund. Trots att det finns tydliga signaler om att det bör till en bättre redovisning så har en sådan aldrig lyckats komma till stånd; ett av skälen är att bland annat Moderaterna har motsatt sig en sådan utveckling. Mot bakgrund av de nya uppgifter som framkommit i medierna och med hänvisning till ovanstående önskar jag fråga statsminister Fredrik Reinfeldt:
Hur avser statsministern att verka för att skapa en bättre och öppnare redovisning av bidrag till de politiska partierna?
Avser statsministern att verka för en obligatorisk redovisning i fråga om donationer från privata bidragsgivare, såväl personer som företag och organisationer?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:55
Webb-tv: Öppnare redovisning av partibidrag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:26 Torsdagen den 23 novemberProtokoll 2006/07:26 6 § Svar på interpellation 2006/07:55 om öppnare redovisning av partibidrag
Protokoll från debatten
Anf. 8 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Anders Ygeman har frågat statsministern om han avser att verka för en obligatorisk redovisning i fråga om donationer från privata bidragsgivare.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Det finns i dag inte någon lagstiftning om offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter. Det är däremot tradition att riksdagspartierna genom ömsesidiga överenskommelser åstadkommer öppenhet om sina intäkter. Den senaste överenskommelsen om redovisning av partiernas intäkter träffades mellan riksdagspartierna i april 2000.
Som Anders Ygeman mycket riktigt påpekar har en särskild utredare - professor Gullan Gidlund - övervägt hur man kan öka allmänhetens insyn i hur de politiska partierna finansierar sin politiska verksamhet och hur de personer som bedriver en personvalskampanj finansierar den. Utredaren föreslog i mars 2004 att allmänhetens insyn ska säkerställas genom lagstiftning (SOU 2004:22). Betänkandet har remissbehandlats. Många remissinstanser var positiva till utredningens förslag om lagstiftning. Flera rättsvårdande myndigheter var dock tveksamma till dels förslagets överensstämmelse med föreningsfriheten (2 kap. 14 § regeringsformen), dels förenligheten med förbudet mot åsiktsregistrering (2 kap. 3 § regeringsformen).
Anledningen till att det i Sverige inte har införts någon lagstiftning om insyn i partiers och valkandidaters intäkter är att partierna anses ha en så viktig och unik roll i vårt demokratiska samhälle att de inte ska vara föremål för kontroll eller inblandning från statsmakternas sida.
För att säkerställa öppenhet om finansieringen har riksdagspartierna sedan lång tid på frivillig grund redovisat sina intäkter. Jag anser att denna ordning i allt väsentligt har fungerat väl. Önskemål om ytterligare konkretiseringar av redovisningen bör också bygga på överenskommelser partierna emellan.
Jag är tveksam till en lagreglering av det slag som föreslogs i Gullan Gidlunds betänkande. Skälet till det är de invändningar som framförts från flera remissinstanser om förenligheten med grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformen. Dessutom är det så att även om man skulle införa lagstiftning, finns det mycket som talar för att man ändå inte skulle uppnå någon mer detaljerad redovisning än vad som kan åstadkommas på frivillig väg.
Anf. 9 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Tack, justitieministern för svaret! Jag blir ändå lite förundrad. Tycker Beatrice Ask alltså att det här är en god ordning, att det fungerar väl? Bland justitieministerns regeringskamrater växer ju oron för hur det här systemet fungerar. Folkpartiets partisekreterare har i tv krävt en ändring, och Centerpartiet har krävt ändringar. I princip alla partier utom Moderaterna vill att det ska lagregleras i den här frågan.
När justitieministern säger att det är en väl fungerande ordning att ha frivilliga överenskommelser betyder det att ett enda parti, nämligen det enda partiet som är beroende av storföretag och stora privata finansiärer, kan blockera öppenheten kring partibidragen.
Den hemliga insamlingsstiftelsen Tornet gav förra året 11 miljoner kronor till Moderaterna och deras valkampanj. Jag antar att beloppet är större i år. Totalt var det förra året över 17 miljoner kronor som kom från företag. Jag utgår från att de här privatpersonerna och de här företagen kräver någon form av motprestation för sin gåva.
De som är med och bidrar med 11 miljoner till Tornet får komma hit till riksdagen och i riksdagens lokaler träffa partiledaren och numera statsministern Fredrik Reinfeldt och andra ledande moderata politiker för att få inflytande över den moderata politiken. Det är alltså ett sätt för den i samhället som har mycket pengar eller som har ett stort företag att betala för inflytande när det gäller sådant som sedan Beatrice Ask och Fredrik Reinfeldt ska verkställa.
Det är till och med så att bara bidragen från stiftelsen Tornet utgör dubbelt så mycket som intäkterna från medlemsavgifter - det normala inflytandet i ett demokratiskt parti.
Man kan naturligtvis fråga varför Tornet inte nämns i den moderata årsredovisningen när det är fråga om en av Moderaternas viktigaste intäktskällor. Man kan fundera över den argumentation som justitieministern för fram, alltså att en lagreglering av sättet att samla in pengar skulle strida mot föreningsfriheten och åsiktsfriheten. En reglering här finns i de flesta andra länder. Menar justitieministern att man exempelvis i USA inte har åsiktsfrihet och föreningsfrihet eftersom de har kontrollagar av den här typen? Det är i så fall ett ganska anmärkningsvärt påstående.
Återigen vill jag fråga justitieministern om hon tycker att de länder som har den typ av kontrollagstiftning som hon vänder sig mot inte har åsiktsfrihet och inte har föreningsfrihet. Det måste ju bli slutsatsen av det här resonemanget. Och tycker justitieministern att det är rimligt att det enda partiet som har gjort sig beroende av storföretag och miljonärer för att bedriva sin valrörelse ska kunna blockera alla andra partiers krav på öppenhet?
Anf. 10 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Tack för svaret, Beatrice Ask! Beatrice Ask och jag brukar tycka ganska lika, men den här gången gör vi inte det.
Det finns många goda skäl för en rättsreglering av partifinansieringen. Det finns en sådan i de andra nordiska länderna som har ungefär samma politiska kultur och historia som vi. Rättsreglering finns i alla Europas länder utom Malta, San Marino, Schweiz och Sverige. Sverige är ett undantagsland just när det gäller öppenhet och regler på detta område. Naturligtvis strider detta mot det som svenska partier, regeringar, medier etcetera brukar hävda inom landet och utom landet, nämligen den svenska offentlighetsprincipen. Det är andan i principen som jag tar fasta på.
Detta ligger, som sagt, väldigt väl i linje med det förslag som Gullan Gidlunds utredning hade häromåret, alltså att man skulle införa en rättslig reglering av det slag som finns i Norge och Danmark.
Jag tycker också att det är fel att, som Beatrice Ask säger, den här ordningen i allt väsentligt fungerat väl. Det har den inte alls gjort!
Jag har vid tre olika val - vid två riksdagsval och ett EU-parlamentsval - försökt att ta reda på hur mycket Landsorganisationen centralt, på förbundsnivå och regionalt ger till Socialdemokraterna, regeringspartiet. Det har jag inte lyckats med därför att facket vägrar att ge offentlighet åt sitt stöd till Socialdemokraterna. Det gäller det senaste valet och åtta av 15 LO-förbund och nästan alla lokalavdelningar. Man vägrar att svara på en enkät från riksdagens utredningstjänst, trots upprepade förfrågningar. Detta står naturligtvis i bjärt kontrast till offentlighetsprincipens förhållningssätt som annars regelmässigt brukar hållas.
Jag vill också peka på att den negativa föreningsfriheten kränks av nuvarande ordning i Sverige. Om du är medlem i Landsorganisationen och inte sympatiserar med och inte röstar på Socialdemokraterna, vilket gäller 40-45 % av LO:s medlemmar, är du nämligen ändå tvungen att bidra till Socialdemokraternas kassa via din medlemsavgift till LO.
Det Anders Ygeman här sade var väldigt intressant, nämligen att om bidragsgivare finnes - nu återger jag vad som sagts - förutsätter det att den som givit bidrag kräver en motprestation för sin gåva. Ja, det är väl det vi ser här med LO:s vetorätt beträffande arbetsrätten och andra saker. Jag ska dock inte ta upp den tråden just nu, utan jag ska hålla mig till Beatrice Ask.
Jag tror alltså att det är otroligt viktigt här att understryka att det är av grundläggande betydelse för det politiska systemets legitimitet att man har en rättslig reglering och att man inte är beroende av partier och kandidaters inställning. Jag tänker på frivilligheten. Det här talar emot frivilliga överenskommelser. Legitimiteten i den nuvarande ordningen finns inte. Människor känner inte till den här ordningen. De vet inte att den finns. Enligt en Sifoundersökning som utredningen i fråga gjort var det bara 11 % som kände till den här överenskommelsen. Uppemot 48 %, om jag minns rätt, trodde inte att det fanns en sådan här överenskommelse.
I andra länder har man infört detta delvis utifrån dåliga erfarenheter - korruption i vid mening har inträffat. Jag tycker inte att vi ska vänta på en sådan händelse i Sverige, utan vi ska gå före. Då gäller det inte korruption i grov mening - att någon överlämnar en väska med sedlar till någon annan, till en politiker - utan det finns mycket mer sofistikerade problem i sammanhanget.
Jag återkommer med ytterligare synpunkter och en fråga avslutningsvis.
Anf. 11 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Jag tycker att det i allt väsentligt är ett alldeles utmärkt svar som justitieministern har avgett på interpellationen. Justitieministern har tillsammans med mig och några till förmånen att sitta i Moderaternas partistyrelse. Det kan nämnas att de bidrag som vi får in från externa bidragsgivare redovisas i klump. Sedan brukar partisekreterarna från de olika partierna, alltså inte bara från vårt utan också från de andra partierna, mötas. Man utbyter erfarenheter av varandras räkenskaper för att på det sättet ha en öppenhet. Jag tycker att det är en bra modell och en långt mycket bättre modell än någon form av lagstiftning.
Det argument för lagstiftning som skulle kunna framföras är att det skulle kunna finnas någon form av samband mellan att man ger pengar och att man på det sättet avkräver någon form av motprestation från sina politiska företrädare, från de partier man ger pengar till.
Man kan väl säga att de som för fram önskemålet om lagreglering - såsom justitieministern tar upp i sitt svar - kan bygga på att man genom sig själv känner andra. De som argumenterar för att det föreligger en motprestation och därför kräver avreglering reflekterar kanske utifrån att man genom sig själv känner andra.
Om justitieministern skulle tvingas frångå det kloka svar hon har gett på interpellationen och börja fundera på någon form av reglering tror jag att det vid den tidpunkten i så fall är oerhört viktigt att inte bara följa strömmarna av rena pengar som går från donatorer, givare, eventuellt till partier utan framför allt följer de stora strömmar som i dag finns i Sverige när det gäller
soft money
, mjuka pengar, samt tjänster och gentjänster liksom ombudsmän som ställer upp för partier och ombudsmannalokaler som förvandlas till partiexpeditioner hundra dagar före ett val.
Om
det är så att detta ska lagregleras och
om
det är så att detta ska detaljstyras gäller det alltså att inte bara följa rena pengar från givare till partier, utan framför allt gäller det att följa flödet av tjänster och fackliga organisationer som omvandlas till partipolitiska budbärare hundra dagar före ett val. Det är, tror jag, en klok väg för justitieministern
om
hon skulle tvingas förändra det svar som hon nu har avgett.
Anf. 12 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att påpeka att det är självklart att det stöd som kommer från LO till Socialdemokraterna redovisas av varje förbund. Det är bara att ta del av det när man vill ha de uppgifterna. Det är helt offentligt, och det borde man kanske känna till som riksdagsledamot.
Däremot vet vi ingenting om de pengar som kommer till Moderaterna. Det är någonting som förekommer i nästan samtliga länder att högerpartier får pengar av de mest rika och att förmögna personer ger pengar till högerpartierna. Det är inget undantag med de svenska Moderaterna. Det är ett högerparti som andra högerpartier. Det som skiljer dem åt är just det som Carl B Hamilton säger, nämligen att det inte redovisas öppet.
Det handlar inte om några principer, Beatrice Ask, utan det handlar om att man vill fortsätta att få in en massa pengar samtidigt som man inte redovisar det öppet. Är man ett parti som talar för öppenhet är det väldigt enkelt att ansluta sig till samtliga andra partier och genomföra det som behövs, nämligen att se till att väljarna klart och tydligt kan ta ställning till om det här på ett eller annat sätt kan påverka. Det är en väldigt enkel ordning som sex av sju partier står bakom. Det är ingen slump att det parti som motsätter sig det är just det högerparti som vi har och som får de största gåvorna. Det är därför - säg ingenting annat, Beatrice Ask, det är ingen som tror på det du säger. Säg i stället ärligt: Vi vill ha de här pengarna, vi tycker att det är en fördel för oss att vi får från dem som är de mest förmögna i Sverige, liksom i andra länder, och det tycker vi är bra. Då skulle vi kanske få lite större respekt för ditt ställningstagande.
När man nu dessutom utger sig för att vara ett arbetarparti, vilket i och för sig väckt viss munterhet särskilt under de senaste veckorna, tror jag att det vore ännu viktigare att man faktiskt öppet redovisar det som kommer från enstaka miljonärer och från olika håll men som allmänheten inte får reda på i valrörelsen. Jag hoppas att Beatrice Ask tar sitt förnuft till fånga och ändrar sin inställning, som hon naturligtvis har med sig på beställning från Fredrik Reinfeldt och andra i den moderata partiledningen, och som justitieminister ser fördelarna med öppenhet, tar initiativ till och genomför de förändringar som behövs. Det vore väldigt trevligt att få ett klargörande här och nu.
Anf. 13 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först vill säga att det är riktigt att vi har lite olika uppfattningar och syn på detta med bidrag till partiernas verksamhet. Mitt interpellationssvar är ett svar från den alliansregering jag sitter i. Det är en uppfattning som vi är överens om vad gäller nuläget och hur vi ska hantera frågorna.
Jag vill också påpeka för Anders Ygeman att Moderaterna inte tar emot bidrag från juridiska personer. Kom inte med sådana slängiga formuleringar om företag och annat.
Vad gäller Thomas Bodströms invändning att det naturligtvis är rika människor som fritt måste kunna skänka pengar vill jag säga så här. Vad jag försökte lyfta fram var en synpunkt som jag inte har hittat på själv utan som universitetet i Uppsala och i Stockholm med flera har lämnat, nämligen att föreningsfrihet och åsiktsfrihet är viktiga. Det är väsentligt att medborgare som arbetat hårt, skattat sina pengar faktiskt utan att berätta vem de röstar på kan bidra ekonomiskt till partier. Det är inte de stora givarna som är de väsentliga, utan det är de många små. Nivån på bidragen till vårt parti ligger ungefär i nivå med en ordinär kollekt. Det handlar alltså om 100 kr eller så där. Det handlar inte om stora summor. Sådana människor finns det väldigt få av. Det finns många vanliga hederliga medborgare i det här landet som på något sätt vill bidra till verksamheten, som kanske inte kan ställa upp själva och som skänker en slant till ett parti. Jag tycker ändå att man bör lyssna på dem som säger: Är det rimligt att man, om man lämnat ett bidrag till ett politiskt parti på det sättet, måste redovisa att man har gjort det?
Det här är snårigt, och det är viktigt, och det är det därför som man får ha viss omsorg om redovisningen. Men jag delar den uppfattning som Hans Wallmark framförde, att man känner igen andra genom sig själv och att det är tjänster och gentjänster.
Jag är glad över att Carl B Hamilton har lagt ned ett visst arbete på att synliggöra att Socialdemokraterna inte bygger verksamhet på att medborgare frivilligt bidrar ekonomiskt utan på att de fackliga organisationerna, både genom en egen valbudget, till exempel LO:s 20 miljoner, och stora gåvor på över 60 miljoner och gratisarbete som kan motsvara precis hur mycket som helst, tvingas betala till socialdemokratiska valkampanjer vare sig de vill eller inte och oavsett vem man röstar på. Det är ganska illa ur principiell synvinkel, som jag ser det.
Thomas Bodström och jag hade en nyss en debatt om Lagrådet och grundlagar. Det kan väl inte vara så att det är Thomas Bodströms uppfattning att han nödvändigtvis måste veta namnet på varenda person i det här landet som är beredd att lägga en slant på Moderaterna. Då är ju inte rösthemlighet och åsiktsfrihet särskilt mycket värt. Det finns allvarliga principiella skäl till att skydda medborgarnas fri- och rättigheter. Det måste man ta i beaktande. Då kommer jag till mitt svar där jag säger att vi genom frivilliga överenskommelser - jag tror att vi alla är intresserade av öppenhet, för medborgarna vill veta hur detta fungerar - försöker hitta vägar så att vi kan redovisa hur vi finansierar valkampanjer och verksamhet. Jag tycker att det där systemet fungerar väl. Jag tror att det är den vägen man ska bygga vidare på. Det är inte säkert att man genom en lagreglering får mer öppenhet och bättre redovisning. Tvärtom finns det ibland skäl att anta att det mer ger utrymme för fiktiva konstruktioner, för då kan man luta sig mot lagen, medan frivilligheten hela tiden ställs under allmänhetens ljuslyktor.
Anf. 14 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Först några allmänna reflexioner. Det är inte bara i partivalen det här är viktigt även om det är den fråga som vi främst diskuterar nu. I EMU-omröstningen mottog den ena sidan en enorm mängd medel från privata och juridiska personer som inte redovisades någonstans. Man kan tänka sig andra sådana politiska situationer där det blir David mot Goliat och där vi som medborgare inte vet vilka intressen det är som drivs och vilka ekonomiska intressen som står bakom. Det är något slags innehållsförteckning eller VDN-deklaration som behövs.
Carl B Hamilton har fel om de socialdemokratiska bidragen - vi redovisar öppet varje krona vi får till vårt parti. Vi är lite brända av modellen av partisekreterarsamtal, som Hans Wallmark tar upp. Folkpartiet kallade till sådana partisekreterarsamtal för att reda ut allt som kunde vara om mejl och datorer i valrörelsen tre dagar efter det att Folkpartiets partisekreterare hade fått vetskap om att Folkpartiet regelmässigt hade brutit sig in i våra datorsystem. Då blir det lite märkligt att det ska vara modellen. Ni sitter här och tiger, och så ska vi lita på att nästa gång en moderat eller folkpartistisk partisekreterare kommer hit ska han eller hon plötsligt säga sanningen. Det är inte särskilt trovärdigt.
Beatrice Ask säger att det är en god ordning och att ni redovisar öppet. Jag håller i min hand Moderaternas årsredovisning. Här står inte en bokstav om er hemliga insamlingsstiftelse Tornet som har bidragit med 11 miljoner kronor. Om öppenheten är så god, varför vågar ni inte öppet redovisa de bidrag ni får?
Beatrice Ask säger att ert parti inte tar emot några bidrag från juridiska personer. Tidningen Expressen har granskat detta och kommit fram till att ni under den senaste tioårsperioden har fått närmare 60 miljoner kronor från företag och organisationer. Så sent som 1998 mottog Moderaterna 17 miljoner kronor i täckta bidrag från organisationer och företag.
Sedan säger Beatrice Ask att det är små belopp, det handlar om saker som motsvarar en vanlig kollekt. I samma Expressenartikel träder ett antal personer fram och säger att de har gett hundratusentals kronor till Moderaternas hemliga insamlingsstiftelse. Är det att betrakta som normalbelopp i en kollekt, och i så fall, i vilken kyrka brukar Beatrice Ask ge sin kollekt?
Sammanfattningsvis vill jag säga att alla länder har den här redovisningen. Det är bara ett parti som blockerar att vi ska ha denna öppna demokratiska redovisning i Sverige, och det är Moderaterna. De redovisar inte detta öppet i sin årsredovisning och de ljuger om de bidrag som de har fått. Jag hoppas att alliansregeringens uppfattning i framtiden kommer att komma närmare den som Folkpartiet och dess partisekreterare Erik Ullenhag har redovisat. Då kan vi komma överens här i kammaren - alla partier - om att öppet redovisa de intäkter vi får från privatpersoner och företag.
Anf. 15 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det är ett skämt att höra talet om att LO talar om hur mycket man ger. 8 av 15 LO-förbund vägrar ju att svara på enkäten från riksdagens utredningstjänst.
Låt mig citera Livsmedelsarbetarförbundet: "Vi kan inte se någon orsak till att besvara frågor från riksdagen, varför vi inte har för avsikt att skicka någon redogörelse."
Så är det med det. Detta är själva problemet. Det är så sant när jag säger att detta inte har fungerat väl. Hemlighetsmakeriet har funnits och finns alltjämt.
De problem som remissinstanserna pekar på, Beatrice Ask, har lösts i andra länder i vår närhet som har samma politiska kultur, uppbyggnad etcetera som vi har. Om de har lyckats lösa det så kan vi göra det också. Jag tycker inte att justitieministern ska göra som hon gör implicit här när hon säger detta. Effekten av hennes svar är ju att remissinstanserna har rätt och utredningen har fel. Här står två analyser mot varandra, och det går inte att avspisa utredningen - den anser sig ju ha löst problemen - med att säga att Uppsala universitet och något annat universitet har haft invändningar. Man måste gå vidare.
Sedan har vi den negativa föreningsfriheten. Om man nu diskuterar föreningsfrihet så måste man ta upp den frågan också. När jag har hållit på med detta har jag så många gånger fått mejl och brev från enskilda LO-medlemmar. De känner sig kränkta, förbigångna och trakasserade på sin arbetsplats därför att arbetskamraterna som sitter i LO-klubben inte tar sig an deras problem eftersom de har redovisat en annan uppfattning.
Avslutningsvis - eftersom jag bara har några sekunders talartid kvar - skulle jag bara vilja be justitieministern att åtminstone skicka denna fråga till Grundlagsberedningen och be den komma med ett förslag i god tid före valet 2010.
Anf. 16 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Bara för att det ska råda klarhet har jag just försökt visa ledamoten Ygeman var den här typen av intäkter finns i Moderaternas årsredovisning. Den ligger under övriga intäkter, och det gäller resultatet av medlemsinsamlingar på olika sätt. I den senaste årsredovisningen du hade var det upptaget till ungefär 35 miljoner.
Moderaterna i Ängelholm har en ganska stor spargris från Sparbanken Gripen som står i vår föreningslokal. Där kan medlemmar lägga ned olika former av bidrag. Det brukar inte bli så många hundralappar. Men vi kontrollerar inte vilka som lägger i pengar där, och därför kan det också bli svårt för er att få en redovisning av exakt vem som har gett vad i spargrisen.
Jag känner inte Socialdemokraterna, men jag känner Moderaterna ganska väl. Jag önskar att det som många påstår skulle vara sant, nämligen att det kommer stora, väldiga intäkter utifrån in till vårt parti. Om det hade varit sant så hade vi haft ett mycket enklare och roligare arbete i partistyrelsen de föregående åren än vad vi har haft när det gäller vår egen ekonomi.
Tyvärr stämmer inte detta. Det är precis som Beatrice Ask säger, och det är också motiveringen till att man inte ska reglera detta: Det är många små bidrag. I och för sig finns det också bidrag på lite högre nivåer, men många som ger pengar till sitt parti ger några hundralappar - kanske någon tusenlapp. Det tycker jag är bra. Jag tycker att det är bra att vi som enskilda individer hjälper och stöder våra partier oavsett om det handlar om Moderaterna eller Socialdemokraterna.
Jag tycker att frågeställningen ger uttryck för ett förakt för detta enskilda engagemang. Just därför tycker jag inte att frågan ska regleras. Det ska vara på den linje som Beatrice Ask ger uttryck för i sitt svar till frågeställaren.
Jag tror att frivillighet är mycket bättre än reglering. Men om man nu ska reglera så är det viktigt att man inte bara gör som Ygeman säger - att man har kontroll över varje krona som kommer in till socialdemokratin - utan att man också tar de mjuka pengarna, tjänsterna och ombudsmännen. Det gäller alla de personer som utifrån kommer in i partierna och ställer upp varje gång det är hundra dagar kvar till valet.
Anf. 17 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Ni märkte väl - det var ganska intressant - att Beatrice Ask sade att de är överens om detta i allianspartierna i regeringen. Det är väl ingen som har missat, Beatrice Ask, att det är en moderatledd regering totalt och att vi har tre lydpartier som inte får något som helst gehör ens när deras egna talesmän säger detta. Det faktum att Moderaterna styr helt och hållet behöver du inte påminna oss om. Vi har hört att det är sex av sju partier som är emot - alltså också Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Att de som tycker att det är så kul att få vara med i regeringen sedan blint accepterar det som Moderaterna föreslår behöver du inte plåga övriga borgerliga ledamöter med här inne. Det känner de väl till redan.
Du talar om föreningsfriheten, och det tycker jag också är intressant. Du säger att om vi inför det här så bryter vi mot föreningsfriheten och rösträtten. Det skulle innebära att Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Frankrike och Storbritannien gör det. Alla de länderna bryter alltså mot det. Det är ganska magstarkt av en svensk justitieminister, som i och för sig är en utmärkt skolpolitiker men som faktiskt inte har någon juridisk kunskap, att fullständigt döma ut alla de här ländernas juridiska kunskap om vad man har kommit fram till i föreningsfriheten, som är reglerad i Europakommissionen. De har haft fullständigt fel allihopa, säger skolpolitiker Beatrice Ask. Det är ganska fantastiskt.
Nästa anmärkningsvärda påstående är att det handlar om hundralappar. Det gör det inte. Det handlar om miljoner från förmögna människor, och det vet Beatrice Ask. Alla andra vet också att det är det som det handlar om.
Hur mycket ni än försöker lägga över ansvaret är det ändå ett faktum som gäller: Vi är för en reglering. Ni är emot. Vi redovisar öppet våra bidrag. Ni gör det inte.
Säg nu i ditt sista anförande att ni i alla fall kan vara beredda att diskutera en förändring i framtiden! Då gör du åtminstone dina borgerliga kamrater här i salen glada.
Anf. 18 Beatrice Ask (M)
Fru talman! För det första vill jag påpeka att Moderaterna inte har varit ensamma om att ha invändningar.
För det andra vill jag påpeka att jag har stor respekt för andra länders lagstiftning. Det är riktigt att det finns lagregleringar i andra länder. Men Thomas Bodström som är så otroligt bevandrad i juridiska frågor borde känna till att i Sverige använder vi den svenska grundlagen som utgångspunkt. Den är inte likadan i alla lägen.
Därför är det på det enkla sättet att när man har tittat på frågan så har de remissinstanser som jag tycker är tunga - det handlar om Uppsala universitet, Stockholms universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet och Svea hovrätt till exempel - ifrågasatt utredningsförslaget och om det är förenligt med den svenska regeringsformen. De har sagt att det framför allt i två avseenden föreligger problem. Det ena gäller förbudet mot åsiktsregistrering och det andra gäller föreningsfriheten.
Jag vill påpeka att enligt regeringsformen får man inte ha en anteckning om en medborgare i Sverige i ett allmänt register när det gäller hans eller hennes politiska åskådning. Eftersom ett förslag av det slag som vi har sett skulle innebära att en givares namn skulle tas in i partiernas lagstadgade redovisningar menar remissinstanserna att detta strider mot förbudet mot åsiktsregistrering. Det kanske är okunnigt av mig att påpeka detta i kammaren, men jag tycker ändå att det är synpunkter på utredningen som har kommit fram och som man ska ta i beaktande.
Jag är väl medveten om att det finns lagstiftning i andra länder. Låt mig ta USA som exempel. Det är inte tvärsäkert, åtminstone enligt min bedömning, att lagregleringen i USA har inneburit att det saknas problem. Tvärtom är det väl alldeles uppenbart att det finns kryphål, att man hittar undantag och att det finns gränsdragningsfall som ställer till en massa oreda. Det beror naturligtvis på USA:s lagstiftning. Den som påstår att en lagreglering är den enda lösningen för att få öppenhet när det gäller hur partierna finansierar sin verksamhet talar inte sant. Jag tycker att man ska kunna diskutera det i en så här pass viktig fråga.
Jag vill återigen säga att det inte finns några företagsbidrag. Jag tycker att detta är direkt oförskämt. Jag skulle aldrig kunna säga att någon står i kammarens talarstol och ljuger. Mig veterligen har jag heller aldrig påstått det.
Vi moderater tar inte emot bidrag från juridiska personer. Däremot säljer vi annonser i tidningar och gör en del andra sådana saker till skillnad från Socialdemokraterna som smart nog finansierar en väldigt stor del av sin ekonomi genom spelverksamhet, lotteriverksamhet, där medborgarna oftast inte vet vad de betalar till. Där drar man in otroligt stora summor på att människor spelar bort sina pengar. Det kan man också se moral i om man vill.
Sammantaget tycker jag fortfarande att det finns invändningar mot en lagreglering. Jag är inte övertygad om att en lagreglering är en lösning för att få ökad öppenhet i detta. Jag tycker att det också är typiskt att man ser problemen med privata människors skattade pengar som de frivilligt lämnar till en organisation.
Jag noterade att Anders Ygeman nu gick längre än i interpellationen och började tala om andra organisationer än partierna. Det tycker jag är en väldigt intressant framtidsfråga. Vill Socialdemokraterna detaljreglera alla föreningars och organisationers ekonomi på det här sättet? Då har vi fått en ännu större fråga som antagligen inkräktar ännu mer på föreningsfriheten. Det var precis det som sades.
Jag tror att vi ska vara väldigt rädda om föreningsfrihet och åsiktsfrihet och väldigt noga med hur vi hanterar dem. Jag tycker att det är viktigt att partisekreterare och partiorganisationer tillsammans i ordning och frivilligt ser till att man redovisar inkomster och annat. Det är inte enbart genom årsredovisning som man redovisar pengar, och det trodde jag att Thomas Bodström kände till.
Anf. 19 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Låt oss börja med föreningsfriheten. Den slås fast i Europakonventionen och är lika för de europeiska länderna. Det är ingen skillnad på den föreningsfrihet man har i Norge. Jag tycker att det är lite fräckt att påstå att exempelvis Carl B Hamilton, Folkpartiet eller Centerpartiet skulle vilja hota föreningsfriheten i Sverige bara för de vill ha en kontroll av Moderaternas bidrag. Det är ett fräckt påstående.
Jag kallade justitieministern för lögnare, och det gjorde jag på grund av den rapportering som varit i TV 4 och tidningen Expressen. Där har person efter person som ger pengar till Moderaterna trätt fram. Peter Liljeström, företaget Caligraf, berättar att företagets omfattande annonsering varit ett förtäckt partistöd. Man skapar alltså förtäckta organisationer och hemliga stiftelser som inte tas upp i årsredovisningen och inte nämns på Moderaterna hemsida, som inte har någon egen hemsida, som inte har något telefonnummer och där man inte på något sätt kan utöva oberoende kontroll. Det är samma sak med tidningen Medborgaren. De som ger pengar, 100 000-tals kronor, inte mer än en genomsnittlig kollekt, säger Beatrice Ask, uppfattar att de ger partistöd. Om givarna inte har förstått vad de gör, är vi alldeles säkra på att det är Moderaterna som inte har förstått det här? Eller kan det vara så enkelt att ni inte vågar stå för de pengar ni får i bidrag?
Tidningen Expressen har konstaterat att det är 60 miljoner kronor som Moderaterna har tagit emot från juridiska personer. Någon måste ljuga, antingen tidningen Expressen eller Beatrice Ask.
Jag skulle önska att Beatrice Ask i alla fall kunde visa lite ödmjukhet och säga att hon ser inskränkningar i föreningsfriheten. Men hur ska vi bereda det här vidare? Hur ska vi kunna få ett öppet system som kan leva upp till de krav vi har på rättssäkerhet så att vi i fortsättningen inte ska behöva ha sådana här debatter utan kan se de svenska partistöden redovisas öppet och offentligt?
Anf. 20 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag hoppas verkligen att den här diskussionen fortsätter även efter den här slutrepliken.
När det gäller föreningsfriheten och Europakonventionen vill jag säga att utöver de europeiska reglerna finns ju också nationella regler som man kan behöva ta hänsyn till och som påverkar det hela.
Jag noterar också den intressanta synpunkten att sanningssägare i Anders Ygemans värld är tidningen Expressen. Expressen anses veta mer om allt än den redovisning partierna ger. Det tycker jag är en intressant ståndpunkt. Nästa gång de skriver om Socialdemokraterna ska jag tänka på att det är där man får veta vad som egentligen gäller. Jag tror att man ska vara lite försiktig med det.
Jag har den inställningen att öppenhet är viktigt. Jag tycker också att det är viktigt att människor kan engagera sig politiskt och har möjlighet att bidra till politiskt arbete genom att själva vara med men också genom att skänka en slant. Framför allt tycker jag att det är riktigt att man kan ta egna skattade pengar och bidra till en förening av något slag och på det sättet hjälpa till med verksamheten. Jag skulle faktiskt vara väldigt glad om flera ville skänka pengar till Moderaterna, Socialdemokraterna, Folkpartiet eller Kristdemokraterna. Jag tror att det vore bra om våra partier finansierades mer av människor som med beskattade pengar frivilligt bidrar till det hela. Nu är det dessvärre så att Moderaterna, Socialdemokraterna och de andra partierna är väldigt beroende av statliga bidrag där medborgarna inte har haft så särskilt mycket att säga till om när det gäller vad de är beredda att stödja eller inte mer än genom de allmänna valen.
Jag skulle önska att vi hittade en ordning där flera, utan att riskera att få en partistämpel, kunde lägga pengar frivilligt till partiorganisationerna. Det tycker jag att man ska ha med sig när man diskuterar de här frågorna.
Jag har respekt för att andra länder har lagreglering, men jag konstaterar att det inte har varit lösningen på problemen. Jag hoppas verkligen att partierna, inte minst på frivillig väg, diskuterar formerna för redovisning framöver och hur vi på ett bra sätt ska visa medborgarna hur vi finansierar partiverksamheten.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.