Opinionsbildning och aktivism inom myndigheter

Interpellation 2025/26:459 av Josef Fransson (SD)

till Civilminister Erik Slottner (KD)

Svensk vänster, med Socialdemokraterna i spetsen, har riggat statsapparaten på ett sådant sätt att man i såväl regeringsställning som opposition kan använda en låg rad institutioner till opinionsbildande verksamhet för att gynna sig själva. När högersidan väl lyckas vinna makten kan man utifrån samma riggade system utöva stort inflytande i opposition, inte minst genom att försvåra och fördröja reformarbetet. Jag betraktar detta som korruption – institutionaliserad sådan.

Nu har den icke-socialistiska sidan i svensk politik regerat Sverige i nästan fyra år, men likväl har regeringen gjort väldigt lite för att bryta ned detta odemokratiska system av statsfinansierade kommandohöjder till gagn för svensk vänster.

Jag har i olika sammanhang lyft problematiken kring denna institutionaliserade korruption. Missbruk med utnämningsmakt menar jag till exempel att man bör möta med att flytta utnämningsmakten till riksdagen. Detta skulle öppna för en genomlysning av respektive nominering före själva utnämnandet och höja kostnaden för att missbruka utnämningsmakten på ett otillbörligt sätt, till exempel som förhandlingsvaluta eller efter partibok.

Vi behöver komma till rätta med myndighetsaktivismen. Ingen myndighet ska enligt min uppfattning syssla med opinionsbildning annat än i mycket särskilda fall, till exempel till förmån för våra grundlagar. Valmanskåren kan bara välja och avsätta politiker; därför menar jag att det är en viktig princip att politiken är beställare och myndigheter är utförare. I dag menar jag att det råder vilda västern i detta avseende där tjänstemän på olika nivåer i våra myndigheter agerar utifrån personliga politiska uppfattningar och preferenser. Av denna anledning menar jag att det är av stor vikt att det från staten finns klara riktlinjer gentemot myndighetsaktivism samt att missbruk beivras. Inte heller statliga bolag bör få bedriva opinionsbildning gentemot medborgarna vad gäller politiska frågor, vilket återkommande är fallet.

Jag har också problematiserat Sveriges så kallade civilsamhälle som kommit att bli en viktig kommandohöjd för svensk vänster och där man gödslar statsstöd över organisationer som man har mer eller mindre kontroll över eller som driver frågor som faller en i smaken. Ett starkt civilsamhälle är en grundpelare i det goda samhället. Idén bygger dock på dess oberoende från staten, så när en idédriven organisation som i större eller mindre omfattning sysslar med politisk opinionsbildning emottar statsstöd kan man inte längre med intellektuell hederlighet hävda just oberoende. Opinionsbildande civilsamhällesorganisationer bör inte få statsstöd alls.

Utifrån ovanstående resonemang skulle jag vilja fråga civilminister Erik Slottner:

Delar ministern problembilden ovan, och är ministern i så fall beredd att initiera ett arbete med att förhindra att statliga myndigheter bedriver opinionsbildande verksamhet och aktivism?