ominriktning av försvaret

Interpellation 2001/02:246 av Gunnarsson, Rolf (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-02-07
Anmäld: 2002-02-12
Besvarad: 2002-02-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 februari
Interpellation 2001/02:246
av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsminister Björn von Sydow om ominriktning av försvaret

Då vi moderatpolitiker @ i debatten @ kallat försvarets omvandling/reformering för exempelvis en "okontrollerad förstörelseprocess" så har detta självklart, av våra politiska motståndare, viftats bort. Och med olika röstsiffror, på olika beslutsnivåer, har majoriteten kunnat fortsätta på den inslagna linjen.

Då nu tio höga militärer går ut offentligt och t.o.m. ifrågasätter vad skattebetalarna får för ca 40 miljarder kronor/år så måste dessa ifrågasättanden tas på högsta allvar. Dessa mycket kritiska ord kommer alltså från en militär nivå som är satt att genomföra de olika besluten.

Här kommer tre meningar, allvarsord:

1. "Ingen tydlig vision har presenterats om hur försvaret skall anpassas till de nya säkerhetspolitiska hoten".

2. "Försvarets brist på ekonomi är åter i fokus och det finns inte tillräckligt med pengar till själva verksamheten".

3. "Det är inte lätt att förstå innebörden av försvarsreformen och vad det nya försvaret egentligen är för något".

Det är ord att ta på allvar @ ord som klingar tungt då man som riksdagsledamot har ansvaret för hur skattebetalarnas pengar används på ett bra och för landet och skattebetalarna effektivt sätt.

Precis som vi moderater påpekat @ inför de senaste olika stora besluten @ ifrågasätts de olika underlag, inför beslut, som funnits.

De tio försvarsanställda säger också så här i sin hårda kritik:

"Vidare var det underlag som Försvarsmakten 1999 lämnade till regeringen en ekonomisk glädjekalkyl".

Det pekas där på att man @ alldeles för tidigt @ räknat hem olika förändringar av förbandsnedläggningar, minskade personalramar samt ny underhållsorganisation.

Det pekas @ i den allvarliga kritik som nu riktas mot försvaret @ på fyra bilder av ominriktningen:

1. En försvarsmakt som har för lite pengar för centrala delar av sin verksamhet för att nå målet.

2. En visionslöshet och förvirring kring innebörden av "Det nya försvaret".

3. Tveksamhet om djupet i det underlag som legat till grund för själva beslutet.

4. En felaktig syn på organisationen och ett omodernt beredskapssystem.

Det kommer alltså mycket hård kritik hur den nya inriktningen har genomförts @ och vad som nu händer med det svenska försvaret!

"Ju förr vi gemensamt erkänner att själva övergångsfasen i ominriktningen av försvaret inte har lyckats, desto tidigare kan vi fortsätta det nödvändiga skapandet av en modern försvarsmakt enligt försvarsreformens grundpelare.

Det påpekas också att det nu måste skapas utrymme för att börja öva, ofta och intensivt.

Inte ens med olika sorts majoritetssiffror vid röstningar kan man till slut övertyga någon @ om det inte, i beslutet, finns en realistisk bild och en bild som stämmer med verkligheten.

Med vad som anförts ovan undrar jag:

1. Vilka åtgärder ämnar statsrådet att vidtaga med anledning av den mycket hårda kritik som nu kommer från delar av Försvarsmakten då det gäller genomförandet av den ominriktning som majoriteten i riksdagen beslutat om?

2. Ämnar statsrådet att vidta någon åtgärd för att minska förtroendeklyftan mellan ÖB och personalen av vad som nu framkommer?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:246

Webb-tv: ominriktning av försvaret

Protokoll från debatten

Försvarsminister Björn (S)

Anf. 13 Försvarsminister Björn (S)

Fru talman! Rolf Gunnarsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta med anledning av den kritik som framförs inom delar av Försvarsmakten avseende ominriktningen av försvaret. Rolf Gunnarsson har även frågat om jag ämnar vidta någon åtgärd för att minska förtroendeklyftan mellan ÖB och Försvar- smaktens personal. Bakgrunden är en debattartikel införd i Dagens Nyheter den 5 februari som skrivits av ett antal officerare, tillika ledamöter i Krigsveten- skapsakademien. I interpellationen sägs att försvaret skulle ha för lite pengar för centrala delar av sin verksamhet. Riks- dagen har beslutat att Försvarsmakten i år disponerar 41,7 miljarder kronor. Ungefär hälften av detta be- lopp används för förbandsverksamhet. Hälften an- vänds för materiel, anläggningar samt forskning och utveckling. Jag anser i enlighet med vad riksdagen har beslutat att denna fördelning är riktig. Den mate- riella förnyelsen är en viktig del av försvarsreformen och kan inte genomföras utan att en stor del av för- svarsbudgeten används för sådana investeringar. Förbandsverksamheten måste bedrivas så ratio- nellt att de 20 miljarder kronor som riksdagen anvisat för detta ändamål ger den beredskap och den krigs- duglighet som insatsorganisationen behöver. Öv- ningsverksamheten ska självklart vara en prioriterad del av förbandsverksamheten. Det andra område som Rolf Gunnarsson väljer att referera är påståendet om att det skulle råda en vi- sionslöshet kring innebörden av det nya försvaret. Det sägs också att det skulle finnas en tveksamhet om djupet i det underlag som legat till grund för för- svarsbeslutet. Jag anser att det vare sig från riksda- gens eller från regeringens sida föreligger några oklarheter om Försvarsmaktens uppgifter eller vilka krav på operativ förmåga i olika avseenden som statsmakterna ställer. Jag vill bestämt hävda att den spårbarhet mellan uppgifter och organisation som följer av detta både är tydlig och framåtblickande. Styrningsmodellen byg- ger i sin tur på en genomgripande analys av den för- måga som Försvarsmakten kan behöva i framtiden. Därmed möjliggörs även det djup och den flexibilitet som behövs för regeringens och Regeringskansliets arbete. Ett tredje påstående gäller att det skulle finnas en felaktig syn på organisationen och ett omodernt be- redskapssystem. Det är riktigt att mycket av Försvar- smaktens kompetens finns hos den personal som arbetar i grundorganisationen. Men jag delar inte uppfattningen att nuvarande organisation skulle vara felaktig. I vissa fall sammanfaller grund- och insat- sorganisationen i stora delar, främst inom marinen och flygvapnet. I andra fall, som inom armén, är grundorganisationen främst en utbildningsorganisa- tion. Att förbättra insatsförmågan och göra den mer flexibel är en central del av försvarsreformen. An- mälning och användning av arméstridskrafter för internationella uppgifter är här en mycket viktig komponent. Utvecklingen av detta och andra delar av beredskapssystemet kommer att följas av Försvarsde- partementet. Fru talman! Slutligen noterar jag att överbefälha- varen, i ett svar på tidigare nämnda debattartikel, väl inser vikten av att kommunicera försvarsreformen inom myndigheten. Detta är en nödvändig del i det stora förändringsarbete som försvaret nu går igenom. Även om jag tror att de flesta inom myndigheten inser omfattningen i detta arbete har förbandscheferna en särskilt viktig roll i att förmedla reformen till För- svarsmaktens personal. Det är viktigt att de i den rollen även lär sig om reformens innehåll. Det går inte att genomföra en försvarsreform på ett år. Reformen spänner över ett tioårigt perspektiv. Vissa åtgärder, som utvecklingen av internationell förmåga, är redan under genomförande. Andra åtgär- der kommer att vara genomförda till 2004. En del åtgärder, främst utvecklingen av helt ny förmåga och kompetens, kommer först att ske under de nästkom- mande försvarsbeslutsperioderna. Genomförandegra- den av reformen kommer sålunda att vara på olika nivåer vid olika tidpunkter. Men målet för reformen är tydligt: ett högkvalitativt försvar med en flexibel förmåga för nationella och internationella insatser.

Rolf Gunnarsson (M)

Anf. 14 Rolf Gunnarsson (M)

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för sva- ret. I alla fall jag blev aningen förvånad när debattar- tikeln av de tio höga officerarna - tillika ledamöter i Krisgsvetenskapsakademien - publicerades. Det var överraskande att någon eller någon vågade träda fram och berätta om de problem som finns och som man annars hör mest om mellan skål och vägg. Jag skulle bli väldigt förvånad om inte också statsrådet höjde på ögonbrynen den morgonen inför det som framhölls i artikeln bl.a. med tanke på att en av statsrådets tidigare medarbetare, översten Ingvar Hellqvist, fanns med som en av undertecknarna. Efter artikeln hade publicerats fick man som för- svarspolitiker naturligtvis många frågor om vad som egentligen var på gång inom det svenska försvaret och om hur vi politiker använder skattebetalarnas pengar. Det är riktigt som statsrådet säger i svaret att det är över 40 miljarder som disponeras, och den sum- man gör det ännu viktigare att varenda krona används på ett riktigt sätt. Ord som framfördes från de tio var: "Ingen tydlig vision har presenterats om hur försvaret skall anpas- sas till de nya säkerhetspolitiska hoten." "Försvarets brist på ekonomi är åter i fokus och det finns inte tillräckligt med pengar för själva verksamheten." "Det är inte lätt att förstå innebörden av försvarsre- formen och vad det nya försvaret egentligen är för något." Jag skulle, som sagt, bli mycket förvånad om detta var ord som statsrådet kunde lämna åt sidan och sedan bara bläddra vidare i morgontidningen utan att fundera över vad som egentligen stod i artikeln. Jag tror faktiskt att även statsrådet höjde på ögonbrynen. Ett statsråd som är ansvarig för ett departement och ledamot av regeringen kan kanske inte säga saker rent ut. Av svaret får man intrycket att allt i försvaret nästan till hundra procent är rätt och riktigt. Jag tror inte att tio så höga officerare, med den höga position som de har, kan ha misstagit sig eller försökt att svärta ned bilden av det svenska försvaret. Det är detta som jag reagerar mest på i det svar som statsrå- det har lämnat här. Har statsrådet funderat över varför dessa höga militärer ställer sina frågor? Jag tror inte att de gör det för att skada försvaret utan att de gör det av solidaritet mot deras arbetsgivare och för att de inte stillatigande bara kan se på det som händer. Jag tycker att det är bra att det finns rapporter och information för bl.a. oss politiker som kan leda till att det kan bli förbättringar i de framtida besluten och i de framtida genomförandena. Med hänvisning till artikeln vill jag återigen ställa denna fråga till statsrådet: Har de aktuella officerarna farit med lögn när de har talat om en visionslöshet och en förvirring kring innebörden i orden "det nya försvaret"? Är det så statsrådet ser det? Man kan tolka svaret på det viset. Är officerarna enligt statsrå- det ute med illasinnade rykten och felaktiga besked till oss? Jag har en fundering kring det som har sagts när det gäller påståendet att det var en ekonomisk glädje- kalkyl som Försvarsmakten lämnade till regeringen 1999. Har statsrådet funderat över om det ligger till så? Jag undrar också vad statsrådet anser om påståen- det att det är dags att inse att den s.k. övergångsfasen i ominriktningen inte har lyckats. Är också detta ett illasinnat rykte? De allvarsord i artikeln som oroar mig mest är på- ståendet i artikeln att det finns en förtroendeklyfta mellan ÖB och personalen. Hur ser statsrådet på det? Jag tycker att det låter allvarligt när man pratar om en förtroendeklyfta. Statsrådet svarar visserligen till viss del på detta, men han säger att det är viktigt att förbandscheferna förmedlar information om ominriktningen. Men i det här fallet var det inte förbandscheferna som hade skrivit debattartikeln. Som politiker tycker jag att det är viktigt att man använder skattepengarna rätt. Det här var i alla fall en varningsklocka som jag fick. Var det någon klocka som ringde hos statsrådet när det gäller hur vi använ- der skattebetalarnas pengar?

Försvarsminister Björn (S)

Anf. 15 Försvarsminister Björn (S)

Fru talman! Först vill jag säga att regeringsfor- mens ord gäller för varje svensk, nämligen rätten att fritt uttrycka tankar och synpunkter i samhällsdebat- ten utan någon restriktion från den offentliga makten. Det har jag sagt när andra företrädare för Försvar- smakten har gjort debattinlägg, och det gäller också i det här fallet. Det hindrar inte att man får granska det som sägs. Det som Rolf Gunnarsson refererar till är en bild. På fredag ger överbefälhavaren sin bild av förhållandena inom Försvarsmakten under det gångna året. Den bilden kommer att vara systematiserad, och den kommer att innehålla många uppgifter som talar i en annan riktning än den som både debattörerna och interpellanten i dag har fört fram. 1999 års underlag var i princip ett gott och till- räckligt underlag för regering och riksdag att arbeta utifrån. Det gäller inriktningen på stridskrafterna och också vilka operativa uppgifter som ska kunna ge- nomföras. Besluten här i kammaren år 2000 när det gällde utformningen av grundorganisationen var också kor- rekt. Det som blev aktuellt under det gångna året, år 2001, var brister i den ekonomiska ledningsförmågan inom Försvarsmakten, och det gjorde att verksamhe- ten drog mer pengar än vad riksdagen hade anslagit. I början av förra året fungerade också den nivån som en utgångspunkt. Men både överbefälhavaren och jag konstaterade att det måste vara riksdagens beslut om inriktningen på anslag som gäller för varje del i statsförvaltningen. Det som har skett från maj och framåt är synnerligen betydelsefullt. Jag vill inte avslöja några siffror nu. Det är upp till överbefälhavaren att göra, och det kommer att bli offentligt på fredag. Jag vill heller inte gå in på några detaljer i den verksamhet som har kunnat genomföras. Men så mycket är klart att överbefälhavaren kommer att presentera en annan bild av tillståndet i Försvar- smakten, även under ett år när det var riktigt och motiverat med förändringar i verksamheten så att riksdagens anvisningar till myndigheten Försvar- smakten kom att uppfyllas. Följaktligen, fru talman, är 1999 års kalkyler, be- slutet år 2000 och överbefälhavarens hantering av budgetfrågorna under förra året alla väl förenliga med och ger sammantaget en god inriktning för Försvar- smakten under de kommande åren.

Rolf Gunnarsson (M)

Anf. 16 Rolf Gunnarsson (M)

Fru talman! Jag instämmer med statsrådet då det gäller den demokratiska processen och möjligheten för alla att yttra sig. Vi hade en debatt i samband med ett försvarsbe- slut då väldigt höga militärer sade att det skulle vara tyst i ledet till sina förbandschefer när det gällde att få fram underlag för oss politiker. Men vi kan vara eniga om att det måste vara allas möjlighet att få yttra sig i en demokratisk process. Det är viktiga ord i den här artikeln, som jag na- turligtvis tar på allvar. Jag är bara försvarspolitiker, inte militär. I artikeln står: "Det finns anledning att fråga sig vad skattebetalarna egentligen får för de ca 40 miljarder kronor som avdelas till försvaret. Något radikalt behöver därför göras för att verkligen genom- föra den nödvändiga reformeringen av försvaret och ge det svenska folket det försvar vi behöver och be- talar för." Detta är faktiskt några rader som i alla fall i mitt försvarshjärta blir tunga att bära. Man blir nästan skyldig att ta upp en sådan fråga när man har läst de här raderna. Jag tycker och vi moderater har tidigare framfört detta, bl.a. så sent som för ett par veckor sedan, att förbandsverksamheten har bedrivits på sparlåga under år 2001, och inget talar för att det inte skulle bli så också i år. Ordet sparlåga är väl kanske inte det rätta ordet om man ska ta hemvärnet som exempel, där det har varit mer eller mindre totalstopp. Då ska hemvärnet ändå vara en av hörnpelarna. Hemvärnet är ungefär som en ficklampa som saknar batterier. Jag tycker också att man kanske borde kunna inte enas, det är ett för tungt ord, men på något sätt in- stämma i att försvarsbeslutet den 30 mars 2000 var dåligt underbyggt. För att stärka den tesen kan jag ta till vad dåvarande ÖB sade: "Det fanns stora osäker- heter avseende basfakta." Det gick alldeles för fort med det beslutet. Vi hade en debatt om försvarets verksamhet och vad som där har hänt i december. Tyvärr var inte statsrådet med i den inledande debatten. Men man kan läsa om vilka mål som inte har uppnåtts. Armestridskrafternas förband har nått utbild- ningsmålen för grupp, pluton samt vissa förband endast till kompaninivå. Målen för stridsvagnsför- banden har inte nåtts. Vissa fartygsbesättningar har inte nått acceptabel utbildningsnivå. Uppsatta mål för förband i marinstridskrafternas grundutbildning har inte nåtts. Pilotutbildningen har halverats, och upp- satta mål har inte nåtts. Ett antal flygförare har inte fått någon flygtid. Helikopterförbanden har inte kun- nat öva i planerad utsträckning. Hemvärnet har inte kunnat ha någon verksamhet andra halvåret 2001. I de markoperativa förbanden har fältdugligheten minskat. När jag läser detta och den här debattartikeln tycker jag att det på något sätt är ens skyldighet som försvarspolitiker att reagera. Det som förvånar och skrämmer mest i den debatt som statsrådet och jag har i dag - jag känner ju statsrådet som en ganska ödmjuk person - är att det i det här fallet är lite av en mur: Angrip inte oss. Allting är rätt. Så känner jag att det är här i dag, och jag tror att det är lite farligt att säga att allting är så fantastiskt bra när man har kunnat läsa det här så sent som i december. Och de här orden har inte Rolf Gunnarsson som moderat hittat på för att vara elak, utan de är plockade ur den proposition som vi behandlade i försvarsutskottet. I morse ringde en försvarsanställd som hade läst att vi skulle ha den här debatten i dag. Han sade så här: Vi ropar och vill öva, öva och öva. Ekot tillbaka är: Spara, spara och spara.

Försvarsminister Björn (S)

Anf. 17 Försvarsminister Björn (S)

Fru talman! Jag har i mitt interpellationssvar tyd- ligt angett att det inte går att genomföra en försvarsre- form på ett år. Den spänner över många år. Utveck- lingen är olika långt kommen och kommer att vara det på olika nivåer vid olika tidpunkter. I den me- ningen är jag ödmjuk. Jag är också ödmjuk när det gäller att det finns stora uppgifter för chefer och försvarets anställda att förena kraven på förändringar. Men jag är inte med på att se försvaret, på grundval av det underlag som jag får del av, i en stor kris. Vad får vi för de 40 miljarder kronorna? Ja, vi får krigsmateriel, till ungefär 33 % ny krigsmateriel. Jag frågar kammaren: Hur många länder i Europa, ja t.o.m. utanför Europa, är det som har den nivån? Det är öppna uppgifter som vi redovisar för riksdagen om materielsystem efter materielsystem. Hur är det med verksamhetsanslaget? Överbefäl- havaren och jag är helt överens om att det är utbild- ningar och övningar som är det viktiga. Men jag har varit tydlig mot överbefälhavaren och sagt: Ska vi nå dit, måste vi reducera de fasta kostnaderna som be- lastar det här anslaget. Det är där som de strukturella förändringarna måste ske. Och jag tror att överbefäl- havaren kommer att kunna redovisa stora framsteg på den punkten. Det är löner för anställd personal och vidmakthållande av etablissemang och marker som måste reduceras och som är under reducering. Det är besvärligt för den berörda personalen, men det måste ske. De år då utgifterna var för höga var också år med stora övningar. Det genomfördes en stor slutövning i mars förra året i Norrbotten och en mindre sådan i Skåne som gav goda resultat. Vi står just nu i begrepp att genomföra transporten till Strong Resolve i Polen - en utomordentligt stor och komplex fredsfrämjande övning. De här sakerna tillför mycket god kompetens. Överbefälhavaren tvekar inte att anmäla att det även under förra året skett viktiga tillskott av operativ förmåga, särskilt när det gäller internationell förmåga, till Försvarsmakten. Men det finns utmaningar. Fram- för allt är de knutna till behovet av att våra officerare ska kunna leda högre förband. Det handlar också om att kunna genomföra de mycket komplicerade under- hållsrörelser som behövs för att moderna förband ska fungera. Jag anser att det är på denna grundval som diskus- sionen bör kunna föras. Det är också min förhoppning att chefer i Försvarsmakten kan se att det i ledarska- pet ligger att kunna förena olika krav som ställs inom och på en så omfattande institution som Försvar- smakten är.

Rolf Gunnarsson (M)

Anf. 18 Rolf Gunnarsson (M)

Fru talman! I det senaste inlägget var det en liten ljusning. Jag hoppas att försvarsministern inte citerade mig när han använde orden stor kris, för de orden har jag verkligen inte använt. Jag har inte använt ordet kris över huvud taget i någon interpellation i den här frå- gan, och jag är inte beredd att kalla det här för en liten kris. Jag har följt upp med en interpellation om de offi- cerare som har reagerat och visat en av de kraftigaste reaktioner som i alla fall jag har sett på den nivån. Det är det som har fått mig att reagera. Som jag tidi- gare sade tycker jag att jag hade gjort fel om jag inte hade reagerat på det här. Jag tycker trots allt att det fanns en del ljusningar i statsrådets senaste anförande. Den ficklampa utan batterier som jag tidigare nämnde fick några batterier på slutet. Vi är båda intresserade av ett starkt svenskt försvar, och detta kan vara en bra avslutning på den här debatten.

Intressenter

Frågeställare

Gunnarsson, Rolf (m) Moderaterna

Besvarad av

försvarsminister Björn von Sydow Socialdemokraterna