Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Omfördelning av anslag vid indragna examensrättigheter
Interpellation 2011/12:71 av Ekström, Hans (S)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2011-10-28
- Inlämnad:
- 2011-10-28
- Besvarad:
- 2011-11-18
- Sista svarsdatum:
- 2011-11-18
Interpellationen
Interpellation
2011/12:71 Omfördelning av anslag vid indragna examensrättigheter
av Hans Ekström (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
En kvalitetsutvärdering görs av lärosäten med examensrättigheter. Det är naturligtvis av stor vikt att de som har att utbilda uppvisar tillräcklig kvalitet i verksamheten, varför en utvärdering är nödvändig.
Vid indragning av examensrättigheter flyttas anslagen till andra lärosäten. Däremot har jag uppfattat det så att lärosäten som erövrar eller återerövrar examensrättigheter inte självklart får anslag av medel.
Min fråga till utbildningsministern är därför om han avser att verka för att uppmuntra lärosäten att uppnå erforderlig kvalitet genom att anslå medel till den utbildning man fått tillstånd att bedriva.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:71
Webb-tv: Omfördelning av anslag vid indragna examensrättigheter
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Hans Ekström har frågat mig om jag avser att verka för att uppmuntra lärosäten att uppnå erforderlig kvalitet genom att anslå medel till den utbildning man fått tillstånd att bedriva.
Fru talman! Universitet och högskolor ska vara högkvalitativa utbildningsanordnare, utgöra en kritiskt reflekterande kraft i samhället och fungera som ett växthus för ny kunskap och innovation. Att kvaliteten i universitetens och högskolornas utbildning ska vara hög är viktigt för att både individens och samhällets resurser ska användas effektivt.
Varje lärosäte får årligen ett anslag för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Inom denna ram ska lärosätet planera och genomföra utbildning som svarar mot studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.
Den övergripande principen är att anslagsramarna inte ändras beroende på om ett lärosäte får eller blir av med ett examenstillstånd. Det kan dock ibland finnas skäl att frångå denna princip.
När Högskoleverket till exempel under 2010 och 2011 prövade ansökningar om tillstånd att utfärda de fyra nya lärarexamina som infördes under hösten i år beviljades cirka fyra femtedelar av ansökningarna. En femtedel beviljades inte. För att kunna behålla en god lärar- och förskollärarförsörjning föreslog därför regeringen i budgetpropositionen (prop. 2011/12:1) att en omfördelning av medel ska göras mellan lärosäten med lärar- och förskollärarutbildningar. Omfördelningen bygger framför allt på vilka examenstillstånd som har beviljats. Liknande omfördelningar kan komma att behöva ske också i framtiden, både för att trygga arbetsmarknadens behov och för att främja utbildning med kvalitet.
Det nuvarande resurstilldelningssystemet för utbildning på grundnivå och avancerad nivå, som vi inom parentes sagt har haft de senaste 20 åren oavsett regering, utgår främst från antalet studenter och deras prestationer i form av antal avklarade högskolepoäng. Regeringen anser att det också bör finnas tydliga incitament för att hålla hög kvalitet även i resurstilldelningssystemet. Mot denna bakgrund har regeringen i propositionen
Fokus på kunskap
(prop. 2009/10:139) föreslagit att resultaten av Högskoleverkets utvärderingar av utbildningar på grundnivå och avancerad nivå också ska ligga till grund för en fördelning av resurser till universitet och högskolor. Detta system införs stegvis från och med 2013 och beräknas vara fullt utbyggt 2015.
Fru talman! Ytterst är det varje lärosäte som måste prioritera verksamheten så att kvaliteten kan säkerställas i utbildningar, såväl i befintliga utbildningar som i planerade utbildningar. Min bedömning är att det kommer att krävas tydligare sådana prioriteringar inom lärosätena framöver.
Anf. 2 Hans Ekström (S)
Fru talman! Jag får tacka utbildningsministern för svaret.
Skälet till att jag frågar ministern om detta är den omfattande förändring av det svenska högskolesystemet som en indragning av examensrättigheter kan leda till om den kombineras med att anslag dras in och inte kan återfås.
Utbildningsministern och jag delar uppfattningen att det svenska högskolesystemet ska erbjuda hög kvalitet i sina utbildningar och att en indragning av examensrättigheter för de lärosäten som inte håller erforderlig kvalitet är ett instrument som kan behöva användas. Det blir emellertid väldigt stora negativa konsekvenser när examensrättigheter dras in på sådana utbildningar som behöver finnas spridda över hela landet för att säkra tillgången på kompetent arbetskraft av stora volymer, exempelvis sjuksköterskor, lärare, socionomer och högskoleingenjörer.
Väldigt ofta får lärosätena sina examensrättigheter indragna beroende på bristande forskningsanknytning i grundutbildningen. Denna är viktig, men om den bristande forskningsanknytningen beror på att vissa lärosäten inte får tillräckliga forskningsanslag för att ens kunna upprätthålla denna anknytning ligger ansvaret ytterst på regeringen.
Jag kan inte låta bli att få intrycket att det är en medveten politik som man inte riktigt vill bära ansvaret för i hela landet. Effekten av en sämre tillgänglighet till högre utbildning kan bli höjda trösklar till högre utbildning för personer utan utbildningstradition i familjen eller för exempelvis vuxna studerande. Lägg därtill den sjuksköterske-, lärar- och ingenjörsbrist som ministern riskerar att sprida över landet. Då undrar jag: Avser ministern att återställa anslag till lärosäten som återvinner examensrättigheter efter nödvändigt kvalitetsarbete? Den andra frågan: Avser ministern att tillse att forskningsanslag fördelas på ett sätt som gör att grundutbildningar med stora volymer kan finnas spridda i hela landet?
Anf. 3 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Hans Ekströms fråga nu blottlägger en målkonflikt som Hans Ekström tyvärr inte riktigt erkänner i sin frågeställning, nämligen om ett antal lärosäten blir av med exempelvis examenstillståndet för förskollärare. Vad ska vi göra då? Då har vi dragit slutsatsen att om det bara är något enstaka lärosäte som blir av med lite grann är det inte hela världen, men om många lärosäten blir av med sitt tillstånd blir det ju betydligt färre förskollärare som utbildas i Sverige. Därför har vi omfördelat. Högskolan i Hans Ekströms hemkommun har blivit av med platser därför att den blev av med examenstillståndet, men de platserna har omfördelats till andra lärosäten. Det är just för att vi vill säkerställa att tillräckligt med förskollärare utbildas.
Den största omfördelningen skedde i Västsverige, där både högskolan i Jönköping och högskolan i Skövde blev av med examenstillståndet för förskollärare därför att de hade för låg kvalitet. Då flyttade vi platser, det vill säga resurser, från dessa båda högskolor till högskolorna i Borås och Trollhättan för att de ska kunna ta upp den här utbildningen så att regionen får tillräckligt med förskollärare. Men då är de platserna flyttade. Anta då att den högskola som från början blev av med tillståndet får tillbaka det efter några år. Riksdagen får då ta ställning till om man då ska flytta tillbaka platser och dra ned på platserna i Trollhättan igen. Då har jag någon annan riksdagsman, från Trollhättan, här i talarstolen som skäller. Det är klart att det är ett pussel att få ihop detta.
Om Hans Ekström frågar mig om en omflyttning ska ske med automatik om en högskola får tillbaka tillståndet är mitt svar: Nej, någon automatik i detta finns inte. Men det finns inte heller i de första besluten, utan det är en lång rad överväganden som samlat måste göras. Dit hör till exempel söktrycket från studenterna, utöver examenstillståndet, arbetsmarknadens behov och de regionala behov som finns. Arbetsmarknadens behov kan ju skifta i olika delar av landet. I budgetpropositionen som vi nu lade fram byggde vi till exempel ut civilingenjörsutbildningarna och sjuksköterskeutbildningarna därför att det där finns brister.
På vilka lärosäten ska dessa utbyggnader ske? Det är en lång rad lärosäten som har examenstillstånd. Vi måste väga in var det regionala behovet finns och var studenterna vill plugga, var söktrycket finns.
Jag vänder mig mot idén att vi ska bygga in en automatik för hur platser fördelas efter några enkla faktorer, om det är det Hans Ekström förespråkar. Sanningen är att en lång rad överväganden måste vägas samman. Studenternas söktryck på olika utbildningar och lärosäten varierar år från år, och plötsligt uppstår behov på arbetsmarknaden som tidigare inte kunde registreras. Det är komplex materia, och det är en lång rad överväganden som regeringen har att göra. Det är precis samma typ av prövning som tidigare regeringar har gjort i motsvarande situation.
Anf. 4 Hans Ekström (S)
Fru talman! Jag förstår att det är nödvändigt att göra så här, Jan Björklund. Som jag sade i mitt första inlägg är det alldeles riktigt och nödvändigt att dra in examensrätten när erforderlig kvalitet inte erbjuds. Jag inser också att det måste göras en avvägning mellan de olika delarna.
Det som är problematiskt är det mönster som jag tycker mig kunna se när jag tittar på var indragningar har skett. Det är på de lärosäten som redan från början varit svältfödda på tillräckliga forskningsanslag för att kunna upprätthålla den forskningsanknytning som jag delar utbildningsministerns syn på är nödvändig för att hålla hög kvalitet. Jag menar att det yttersta ansvaret för den bristande kvaliteten ligger hos regeringen som inte har sett till att det finns tillräckliga anslag för att forskningsanknytning ska kunna finnas.
När jag satt i styrelsen för Mälardalens högskola gjorde vi bedömningen att för att kunna finnas i en forskningsmiljö som erbjöd tillräcklig forskningsanknytning behövdes det ca 8 miljoner kronor per examensområde. Har man inte dessa resurser är det ytterst regeringens ansvar, och det försöker Jan Björklund lite grann smita undan.
Anf. 5 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Den absolut vanligaste förklaringen från dem som blir av med ett examenstillstånd är: Vi har för lite pengar; det har inget med vårt arbete att göra.
Men sanningen är att en lång rad regionala högskolor har fått examenstillstånd trots att de har lika mycket forskningsresurser, eller lite om Hans Ekström hellre vill, som de som blivit av med det.
Det är korrekt att ett tiotal av våra 27 allmänna lärosäten har de riktigt stora forskningsresurserna. De stora forskningsuniversiteten har mycket mer forskningsresurser än de små regionala högskolorna. Så har det varit oavsett regering, och så bör det förbli oavsett regering.
En regional högskola som har blivit av med examenstillståndet på grund av bristande kvalitet bör titta på andra regionala högskolor med samma mängd pengar som har fått examenstillstånd i stället för att säga: Ge oss mer pengar; det beror inte på oss.
Allt handlar inte om pengabrist. Jag lovar att det inte finns en enda myndighetschef i Sverige, inklusive högskolerektorer, som inte vill ha mer pengar. Hans Ekström har varit kommunalråd i många år och vet att alla vill ha mer resurser. Men ibland finns det även andra förklaringar till hög eller låg kvalitet.
Min uppmaning till Mälardalens högskola och andra högskolor som framför detta argument är: Gå igenom och fundera över kvaliteten.
Jag delar Hans Ekströms uppfattning att vi behöver ha högskoleutbildning på grundnivå för stora breda yrkesgrupper som förskollärare, grundskollärare, sjuksköterskor och högskoleingenjörer på många platser i Sverige. Det gläder mig dock att vi numera är överens om i riksdagen att det trots detta behov bara ska beviljas examenstillstånd när utbildningen håller tillräckligt hög kvalitet.
Anf. 6 Hans Ekström (S)
Fru talman! Vi är överens i huvuddelarna som gäller vikten av att upprätthålla hög kvalitet. Vi har dock lite olika uppfattning om orsakerna. Jag delar utbildningsministerns uppfattning att spetsforskning bör vara koncentrerad till stora starka miljöer.
Dock måste en infrastruktur upprätthållas för att se till att utbildningen är spridd över hela landet. Min bestämda uppfattning är att regeringen inte sköter denna infrastruktur på erforderligt sätt eftersom man svältföder de allra minsta lärosätena på forskningsanslag.
Anf. 7 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! De regionala högskolorna i Sverige har historiskt sett aldrig haft mer forskningsresurser än nu. Om de svältföds nu ber jag interpellanten definiera vad som skedde under den socialdemokratiska regeringen. De regionala högskolorna har väsentligt mer forskningsresurser nu än vad de hade fram till 2006.
Det är korrekt att de regionala högskolorna har mindre forskningsresurser än de stora forskningsuniversiteten. Det är en medveten prioritering. Vill man ändra på den prioriteringen bör man i budgetpropositionen i höst föreslå att man ska ta pengar från Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska högskolan och lägga i Eskilstuna eller Borås.
Men nu pläderar socialdemokrat efter socialdemokrat, Hans Ekström är bara en i raden, för ökade resurser till högskolan på hemorten utan att ta ansvar för att det betyder neddragningar någon annanstans - och budgetramen är ju densamma också i de rödgröna alternativen.
Det vore hedervärt att erkänna att det innebär neddragningar som skulle vara olyckliga för Sverige. Sverige kommer inte att kunna vara världsledande i forskning på ett antal stora områden om vi ska slå sönder våra framgångsrika forskningsuniversitet, vilket blir följden om vi sprider ut resurserna mer.
Det ska vara god kvalitet i utbildningar. Regionala högskolor som har precis lika mycket resurser som den i Hans Ekströms hemkommun har klarat av att få examenstillstånd. Det är alltså inte bara en fråga om mer pengar.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.